26. ash‑Shu‘ara’

av

Källa: Introduktion till Koranstudier
Författare: Syed Abul A’la Mawdudi

26. ash‑Shu‘ara’

Namn

Suran har fått sitt namn från vers 224, där ordet ash‑shu‘ara’ förekommer.

Uppenbarelseperiod

Ämnesinnehåll, stil och traditioner visar att suran uppenbarades under den mellersta makkan‑perioden.

Enligt Ibn ‘Abbas uppenbarades först Sura Ta Ha, därefter Sura al‑Waqi‘ah, och sedan Sura ash‑Shu‘ara’. (Ruh al‑Ma‘ani, vol. XIX, s. 64)

Det är välkänt att Sura Ta Ha uppenbarades innan ‘Omar ibn al‑Khattab antog islam.

Ämne och teman

Bakgrunden till suran är att Makkahs icke‑troende ständigt vägrade att acceptera Profetens budskap, och detta på alla möjliga förevändningar.

  • Ibland sade de att han inte visade dem något tecken som bevisade hans profetskap.
  • Ibland kallade de honom poet eller trollkarl och hånade hans budskap.
  • Ibland förlöjligade de hans mission genom att säga att hans följare bara var ”några få dåraktiga ungdomar” eller fattiga och slavar. De menade att om hans budskap verkligen hade något värde, skulle först de ädla och inflytelserika ha accepterat det.

På detta sätt blev Profeten alltmer utmattad av sina ansträngningar att:

  • visa dem förnuftsmässigt att deras trosuppfattningar var fel
  • bevisa sanningen i tawhid och det kommande livet

Samtidigt tröttnade de icke‑troende aldrig på att uppvisa nya former av envishet. Detta orsakade Profeten stor sorg och bedrövelse.

Tröst till Profeten

Under dessa omständigheter uppenbarades suran. Den inleds med ord av tröst, som om det sades:

”Varför plågar du dig själv för deras skull?

Om de inte tror på dig är det inte för att de saknar tecken — utan för att de är envisa.

De lyssnar inte på förnuft; de vill se ett tecken som tvingar dem att böja sig i ödmjukhet.

När detta tecken kommer, i sin bestämda tid, kommer de själva att inse att det du förde fram var sanningen.”

Huvudtema (vers 1–191)

Från inledningen fram till vers 191 presenteras ett enda sammanhängande tema:

”Hela jorden är full av tecken som kan vägleda den som söker sanningen — men de envisa och vilsegångna människorna har aldrig trott, vare sig tecknen var naturens tecken eller profeternas mirakel.

Dessa olyckliga människor höll envist fast vid sina felaktiga trosuppfattningar tills Guds straff verkligen drabbade dem.”

För att illustrera detta berättas historien om sju forntida folk som fortsatte i otro, precis som Makkahs icke‑troende.

Viktiga punkter som betonas

1. Tecknen är av två slag

a) Tecken spridda över hela jorden Genom dessa kan en förnuftig människa själv avgöra om Profetens budskap är sant.

b) Tecken som tidigare folk såg Som:

  • Farao och hans folk
  • Noas folk
  • ‘Ad
  • Thamud
  • Lots folk
  • Aykahs folk

Nu är det upp till de icke‑troende att avgöra vilken sorts tecken de egentligen vill se.

2. De icke‑troendes mentalitet är densamma genom historien

  • deras argument
  • deras invändningar
  • deras ursäkter
  • deras undanflykter

…har alltid varit likartade.

Och deras slut har också alltid varit detsamma.

På samma sätt har profeterna i varje tid:

  • fört fram samma budskap
  • haft samma rena karaktär
  • använt samma typ av argument
  • fått samma sorts gudomlig barmhärtighet

Dessa två mönster — profeternas och förnekarnas — finns tydligt i historien. De icke‑troende kunde själva se vilket mönster de liknade, och vilket mönster Profeten liknade.

3. Allah är både Allsmäktig och Allbarmhärtig

Historien innehåller exempel på:

  • Hans vrede
  • Hans barmhärtighet

Nu är det upp till människorna att avgöra vilket av dessa de vill förtjäna.

Avslutning av diskussionen

Suran avslutas med ett resonemang riktat till de icke‑troende:

När ni innerst inne vet att Koranen inte har något gemensamt med trolldom eller poesi, då bör ni förstå att ni handlar grymt och orättvist — och att ni kommer att möta det öde som är avsett för de grymma och orättvisa.”

”Om ni nu vill se tecken, varför insisterar ni på att se de fruktansvärda tecken som drabbade de förgångna, fördömda folken?

Varför ser ni inte Koranen, som presenteras för er på ert eget språk?

Varför ser ni inte Muhammad (Allahs frid och barmhärtighet över honom) och hans följeslagare?

Kan Koranens uppenbarelser vara verk av en satan eller en jinn?

Liknar mottagaren av Koranen en trollkarl?

Är Muhammad och hans följeslagare som en poet och hans beundrare?

Varför överger ni inte er otro och rannsakar era hjärtan?

KORANEN & SUNNAH