69. al-Haqqa

Namn

Suran har fått sitt namn från ordet al-Haqqa, som den inleds med.

Uppenbarelse perioden

Även denna sura hör till de tidigaste uppenbarelserna i Mecka. Innehållet visar att den sändes ner under en period då motståndet mot den Helige Profeten (frid vare med honom) hade börjat ta form, men ännu inte utvecklats till öppet förtryck.

I Musnad Ahmad återges en tradition från Omar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom), där han berättar:

”Innan jag antog islam gick jag en dag ut med avsikt att skada den Helige Profeten. Men han hade redan gått in i Masjid al-Haram. När jag kom dit fann jag honom recitera suran Al-Haqqa i bönen. Jag ställde mig bakom honom och lyssnade. Jag förundrades över Koranens litterära kraft och skönhet. Då slog det mig att han kanske var en poet, som Quraysh påstod. Just i det ögonblicket reciterade han: ’Detta är en ädel budbärares ord; det är inte en poets ord.’ Jag tänkte då: ’Då måste han vara en spåman.’ Men strax därefter reciterade han: ’Inte heller är det en spåmans ord – hur lite ni reflekterar! Det är en uppenbarelse från Herren över världarna.’ När jag hörde detta trängde islam djupt in i mitt hjärta.”

Denna tradition visar att suran uppenbarades långt innan Omar accepterade islam. Trots denna starka upplevelse dröjde hans omvändelse, och han fortsatte under en längre tid att påverkas av olika händelser tills han slutligen, i sin systers hem, mötte den avgörande upplevelsen som ledde honom till fullständig underkastelse inför tron. (Se inledningarna till sura Maryam och Al-Waqiʿa för fler detaljer.)

Tema och innehåll

Suran består av två huvudsakliga avsnitt:

Vers 1–37: Livet efter detta och uppståndelsens realitet
Vers 38–52: Koranens gudomliga ursprung och Profetens sanna budskap

Första avsnittet: Uppståndelsen och det kommande livet (v. 1–37)

Detta avsnitt inleds med ett kraftfullt påstående: uppståndelsen och livet efter detta är en absolut och oundviklig sanning.

Vers 4–12: Tidigare folk som förnekade det kommande livet drabbades till slut av Allahs straff.
Vers 13–17: Uppståndelsens händelseförlopp skildras med starka och omskakande bilder.
Vers 18–37: Syftet med det andra livet förklaras. På den dagen ska alla människor stå inför sin Herre, och ingenting av deras handlingar eller hemligheter kommer att förbli dolt. Var och en får sitt register i handen.

De som levde med medvetenhet om att de en dag skulle stå till svars inför Allah – och som därför handlade rättfärdigt och förberedde sig för det kommande livet – kommer att glädjas när de ser sin frikännelse och belönas med Paradisets eviga lycka.

De som däremot varken erkände Allahs rättigheter eller människors rättigheter kommer inte att finna någon räddning från straffet och kommer att kastas i Helvetet.

Andra avsnittet: Koranens ursprung och Profetens sanningsenlighet (v. 38–52)

I detta avsnitt tilltalas de icke-troende i Mecka direkt:

”Ni påstår att denna Koran är en poets eller spåmans ord. Men den är en uppenbarelse från Allah, förmedlad av ädla sändebud. Profeten har ingen makt att lägga till eller ta bort ett enda ord. Om han skulle tillskriva Oss något som inte är från Oss, skulle Vi ta hans livsnerver.”

Budskapet är tydligt: Koranen är ren och oförfalskad sanning. De som förnekar den kommer i slutändan att ångra sitt förnekande.

KORANEN & SUNNAH