93. Adh‑Duha - KORANEN & SUNNAH

Namn Suran har fått sitt namn Ad‑Duha från det allra första ordet.

Uppenbarelsens period

Dess ämnesinnehåll visar tydligt att den tillhör den tidigaste perioden i Mekka. Traditioner visar också att uppenbarelsen avbröts under en tid, vilket gjorde den Helige Profeten (över honom vare Allahs frid) djupt bedrövad och sorgsen. På grund av detta blev han mycket orolig och tänkte att han kanske hade begått något fel som gjort att hans Herre blivit vred på honom och övergett honom.

Då gavs han tröst med att uppenbarelsen inte hade stoppats på grund av någon vrede, utan detta var nödvändigt av samma visdom som ligger bakom nattens stillhet efter dagens ljus — som om det sades: ”Om du ständigt hade utsatts för uppenbarelsens intensiva ljus skulle dina nerver inte ha orkat bära det. Därför gavs en paus för att ge dig ro och stillhet.”

Detta tillstånd upplevde den Helige Profeten i profetskapets inledande skede, när han ännu inte vant sig vid uppenbarelsens styrka. På denna grund var det nödvändigt med pauser mellan uppenbarelserna. Detta har vi redan förklarat i inledningen till Surah Al‑Muddaththir, och i kommentar 5 till Surah Al‑Muzzammil har vi också förklarat vilken stor börda uppenbarelsens nedkomst innebar för honom. Senare, när den Helige Profeten utvecklade förmågan att bära denna börda, fanns det inte längre behov av långa uppehåll.

Tema och ämnesinnehåll

Dess tema är att trösta den Helige Profeten (över honom vare frid) och att avlägsna den oro och sorg som han kände på grund av uppenbarelsens uppehåll.

Först, genom eder svurna vid den ljusa morgonen och nattens stillhet, har han försäkrats, som om det sades: ”Din Herre har inte alls övergett dig, och Han är inte missnöjd med dig.”

Sedan har han fått det glada budskapet att de svårigheter han upplevde i missionens inledande skede inte skulle vara länge, för varje senare period av hans liv skulle vara bättre än den föregående, och snart skulle Allah välsigna honom så rikligt att han skulle vara helt nöjd. Detta är en av Koranens uttryckliga profetior som bokstavligen gick i uppfyllelse, trots att det vid tiden för dess uppenbarelse inte fanns minsta synliga möjlighet att den hjälplöse och maktlöse man som trätt fram för att bekämpa hela nationens okunnighet och avgudadyrkan skulle nå sådan framgång.

Därefter säger Allah till Sin Helige Profet (över honom vare frid): ”O Min käre Profet, vad har gjort dig så orolig och bedrövad att du tror att din Herre har övergett dig och att Vi är missnöjda med dig? Sanningen är att Vi har behandlat dig med välvilja efter välvilja ända sedan din födelse. Du föddes som föräldralös — Vi ordnade den bästa omsorgen och uppfostran åt dig. Du kände inte Vägen — Vi visade dig Vägen. Du var fattig — Vi gjorde dig rik. Allt detta visar att du har varit föremål för Vår gunst från första början och att Vår nåd och välsignelse ständigt varit riktad mot dig.”

Här bör man också ha i åtanke verserna 37–42 i Surah Ta Ha, där Allah, när Han sände profeten Moses att konfrontera en tyrann som Farao, uppmuntrade och tröstade honom med orden: ”Vi har tagit hand om dig med välvilja ända sedan din födelse; därför bör du vara trygg i att du inte kommer att lämnas ensam i detta fruktansvärda uppdrag. Vår nåd kommer ständigt att vara med dig.”

Avslutning

”Allah har instruerat Sin Profet (över honom vare frid) och lärt honom hur han bör behandla Guds skapelser som återgäld för de välgärningar Han har gjort honom, och hur han bör visa tacksamhet för de välsignelser Han har skänkt honom.”

KORANEN & SUNNAH