Innehåll
- Hans härstamning och familj
- Hans uppväxt och utbildning
- Hans vetenskapliga och andliga ställning
- Hans ställning hos shia
- Hans ställning hos sunni
- Zayn al‑ʿAbidins död
Hans härstamning och familj
Imam ʿAli Zayn al‑ʿAbidin ibn al‑Husayn ibn ʿAli ibn Abi Talib, känd som ”Zayn al‑ʿAbidin” och ”al‑Sajjad”, är en av de mest framstående gestalterna i islams historia och räknas som den fjärde imamen hos tolv‑shia.
Han föddes i Medina den 5:e Shaʿban år 38 e.H. (ca 658 e.Kr.). Han härstammar från den ädlaste av släkter: han är son till al‑Husayn ibn ʿAli, och hans mor är Shah‑i Zanan (Shahrbanu), dotter till Yazdagird ibn Shahriyar ibn Kisra, den siste sasanidiske kungen.
Han gifte sig med Fatima, dotter till al‑Hasan ibn ʿAli, och fick med henne Imam Muhammad al‑Baqir, den femte imamen hos shia. Hans sonson är Imam Jaʿfar al‑Sadiq, den sjätte imamen.
Han hade även andra barn: Zayd ibn ʿAli, ʿAbd Allah al‑Bahir, al‑Hasan, al‑Husayn, Omar, al‑Husayn al‑Asghar, ʿAbd al‑Rahman, Sulayman, ʿAli och Muhammad al‑Asghar.
Hans uppväxt och utbildning
Imam Zayn al‑ʿAbidin levde under en tid fylld av stora händelser, framför allt Karbala‑tragedin år 61 e.H. Han bevittnade hur kufaborna först lovade stöd till hans far al‑Husayn, men sedan svek honom.
Han såg sin fars och Ahl al‑Bayts martyrskap, men själv deltog han inte i striden på grund av sjukdom. Efter Karbala fördes han som fånge tillsammans med kvinnorna och barnen till Kufa och sedan till Damaskus, innan han återfördes till Medina.
Han levde under flera umayyadiska kalifer, från Muʿawiya ibn Abi Sufyan till al‑Walid ibn ʿAbd al‑Malik.
Han var känd för sin ädelhet, ödmjukhet och fromhet. Han brukade bära bröd på ryggen om nätterna och dela ut det i hemlighet till Medinas fattiga. När han dog upptäckte man att många familjer levt på hans gåvor utan att veta vem givaren var.
Hans vetenskapliga och andliga ställning
Imam ʿAli Zayn al‑ʿAbidin var känd för sin djupa kunskap och intensiva gudsdyrkan. Han kallades ”al‑Sajjad” på grund av sina många prostrationer och ”Zayn al‑ʿAbidin” för sin framstående gudsfruktan.
I Siyar Aʿlam al‑Nubalaʾ står det:
”ʿAli ibn al‑Husayn, känd som Zayn al‑ʿAbidin, brukade be tusen rakʿa varje dag.”
Han efterlämnade ett rikt andligt arv, framför allt al‑Sahifa al‑Sajjadiyya, en samling böner som uttrycker djup gudskunskap och tawhid. Den räknas som en av islams viktigaste andliga källor.
Han tillskrivs även ”Risalat al‑Huquq”, en text som beskriver människans rättigheter och skyldigheter gentemot sig själv, samhället och Gud.
Han levde i Medina bland många sahaba och framstående tabiʿin. Bland hans elever fanns hans son Muhammad al‑Baqir, al‑Zuhri, ʿAmr ibn Dinar och andra.
Hans ställning hos shia
Hos tolv‑shia betraktas han som den fjärde imamen. Shiamuslimska källor lyfter fram hans titlar:
- Zayn al‑ʿAbidin
- Sayyid al‑ʿAbidin
- al‑Sajjad
Dessa titlar speglar hans intensiva gudsdyrkan. Shia betonar också hans roll i att bevara och sprida islams lära, särskilt genom al‑Sahifa al‑Sajjadiyya.
Hans ställning hos sunni
Även i sunnitiska källor åtnjuter han stor respekt. Imam al‑Dhahabi beskriver honom i Siyar Aʿlam al‑Nubalaʾ som:
”Trovärdig, pålitlig, rik på hadith, upphöjd, ädel och gudfruktig.”
Saʿid ibn al‑Musayyib sade:
”Jag har aldrig sett någon bättre än ʿAli ibn al‑Husayn.”
Sunnitiska källor betonar också hans intensiva gudsdyrkan — han brukade be tusen rakʿa per dygn och kallades ”Dhu al‑Thafanat” på grund av märkena i ansiktet från hans långa prostrationer.
Både sunni och shia är överens om hans höga ställning i kunskap, fromhet och moral. Han är en förenande gestalt i islams historia.
Zayn al‑ʿAbidins död
Imam ʿAli Zayn al‑ʿAbidin dog i Medina den 25:e Muharram år 94 e.H. (ca 712 e.Kr.). Han begravdes i al‑Baqiʿ, bredvid sin farbror al‑Hasan ibn ʿAli.
Källor
- Ibn Saʿd: al‑Tabaqat al‑Kubra
- al‑Baladhuri: Ansab al‑Ashraf
- al‑Dhahabi: Siyar Aʿlam al‑Nubalaʾ
- al‑Tabari: Tarikh al‑Umam wa‑l‑Muluk