ʿAyn Jalut: mongolernas nederlag och skyddet av den islamiska världen
Slaget vid ʿAyn Jalut ägde rum i Palestina nära staden Nablus, i byn ʿAyn Jalut, den 15:e Ramadan år 658 e.H., motsvarande 1259 e.Kr.
Efter att ha förstört den abbasidiska huvudstaden Bagdad fortsatte mongolerna under ledning av Hülegü att ödelägga de islamiska länderna.
Mongolernas ledare Hülegü skickade ett brev till Egyptens härskare, sultan Sayf al‑Din Qutuz, där han hotade honom och hans styre och uppmanade honom att kapitulera och överlämna sitt land. Sultan Qutuz vägrade detta och började förbereda sin armé för att möta dem.
Qutuz använde en ny militär strategi när han organiserade sin armé. Han placerade en stor styrka i arméns front under ledning av Baybars, och lät denna styrka synas och röra sig öppet medan resten av armén höll sig dold.
Kitbugha gav sina styrkor signalen att anfalla fronten, som han trodde var hela armén. Baybars och hans soldater genomförde då en snabb reträtt för att locka mongolernas armé in i ʿAyn Jaluts dalgång.
Därefter gick den muslimska huvudarmén ner från kullarna in på slagfältet, och en stark styrka skyndade för att stänga den norra ingången till dalen. På så sätt omringade muslimernas armé tatarerna från alla håll och striden blev intensiv. Qutuz kastade sin hjälm och ropade: ”Wa Islamah… Wa Islamah!”
En av mamlukernas emirer, Jamal al‑Din Āqush al‑Shamsi, avancerade och bröt igenom tatarernas led tills han nådde Kitbugha och dödade honom. Därmed bröts tatarernas moral, de började fly och islams fana höjdes.
Resultat av slaget
Muslimerna besegrade tatarerna med en stor och hedrande seger som ledde till att tatarerna drevs bort från Levanten.
Muslimerna övervann den psykiska nederlag som de hade lidit av på grund av tatarernas framryckning i de islamiska länderna.
Islams nation återfick sin värdighet och styrka efter att ha varit bruten i sextio år.
Enheten mellan Levanten och Egypten återvände, och de bildade en stark strategisk allians mot varje angrepp på muslimerna.
