En reflektion över Surat ar-Rum, vers 21 – med tafsir och exempel från Profetens ﷺ sunnah
Bland de vackraste verserna i Koranen om äktenskapet finns Allahs ord i Surat ar-Rum, där Han beskriver äktenskapet inte enbart som en social eller biologisk ordning, utan som ett av Hans tecken (āyāt) – ett bevis på Hans visdom, barmhärtighet och fullkomliga skapande. I denna artikel går vi igenom versens arabiska text och en svensk översättning, dess förklaring (tafsir) enligt erkända sunnitiska lärde, samt exempel ur Profetens ﷺ liv som visar hur denna vers omsattes i praktisk handling.
Versen
وَمِنْ آيَاتِهِ أَنْ خَلَقَ لَكُم مِّنْ أَنفُسِكُمْ أَزْوَاجًا لِّتَسْكُنُوٓا إِلَيْهَا وَجَعَلَ بَيْنَكُم مَّوَدَّةً وَرَحْمَةً ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَـٰتٍ لِّقَوْمٍ يَتَفَكَّرُونَ
”Och bland Hans tecken är att Han skapade åt er, av er egen art, makar för att ni ska finna ro hos dem, och Han har låst en kärlek och barmhärtighet mellan er. I detta finns sannerligen tecken för ett folk som tänker efter.” (Surat ar-Rum 30:21)
Versens sammanhang
Surat ar-Rum tillhör de mekkanska surorna och innehåller en rad så kallade “tecken-verser” (āyāt), där Allah påminner människan om Sin makt och godhet genom det som finns runt omkring henne: himlarnas och jordens skapelse, sömnen och vilan, olikheten i språk och hudfärg, blixten och regnet.
Vers 21 handlar om ett av dessa tecken som finns inom människan själv och i hennes närmaste relationer, nämligen äktenskapet. De klassiska exegeterna påpekar att versen kommer direkt efter påminnelsen om att människan själv är skapad av jord (vers 20) – Allah går alltså från det yttre tecknet (skapelsen av människan) till det inre tecknet (skapelsen av relationen mellan man och kvinna).
Tafsir – den exegetiska förklaringen
”Av er egen art” (min anfusikum)
Ibn Kathir förklarar att Allah skapade kvinnan av samma art som mannen, så att förtrolighet och samhörighet skulle kunna uppstå mellan dem. Hade Allah istället skapat makarna av en helt annan skapelse – exempelvis från djurriket eller andevärlden – hade det uppstått främlingskap istället för förtrolighet. Många exegeter, däribland al-Tabari och al-Qurtubi, kopplar uttrycket till skapelsen av Hawwa (Eva) ur en av Adams revben, med hänvisning till den parallella versen i Surat al-A’raf (7:189):
”Det är Han som skapade er ur en enda själ och skapade ur den dess make, för att han skulle finna ro hos henne.”
Andra lärde, som al-Razi noterar, förstår uttrycket bredare: mannen och kvinnan delar samma mänskliga natur – samma behov av kärlek, samma känsloliv och samma andliga strävan – vilket är grunden för att de kan bli varandras ro.
Sukun – ro och trygghet
Ordet ”litaskunu” kommer från roten sakana, som betyder att komma till ro, att stillas efter oro. Al-Qurtubi förklarar att mannen genom äktenskapet finner den ro som annars skulle saknas i hans liv, och att kvinnan på samma sätt är skapad för att vara en trygg hamn (sakan) för mannen. Denna ro är inte enbart fysisk utan även själslig: makarna blir varandras vila undan världens prövningar, en plats där man kan vara sig själv utan rädsla eller skam.
Mawadda och rahma – kärlek och barmhärtighet
De klassiska exegeterna har olika nyanser i sin förklaring av dessa två ord. Ibn Abbas och Mujahid förklarade, enligt vad al-Qurtubi återger, att mawadda syftar på den fysiska närheten mellan makarna och rahma på barnen som föds ur äktenskapet, eftersom barnen är ett uttryck för Allahs barmhärtighet mot makarna. Al-Suddi förklarade istället mawadda som kärlek (mahabba) och rahma som ömhet och medkänsla (shafaqa).
En tredje förklaring, som också tillskrivs Ibn Abbas, är att mawadda är mannens kärlek till sin hustru, medan rahma är hans varsamhet med henne – att han skyddar henne från allt ont. Ibn al-Qayyim sammanfattar innebörden vackert: Allah gjorde kvinnan till en ro för mannens hjärta, och lade mellan dem den renaste formen av kärlek, nämligen mawadda förenad med rahma – en kärlek som inte enbart bygger på begär (som kan avta med ålder eller sjukdom) utan som bärs upp av barmhärtighet och omtanke även när den fysiska attraktionen minskar.
”Tecken för ett folk som tänker efter”
Versen avslutas med en uppmaning till eftertanke (tafakkur). Flera exegeter, bland dem Ibn Kathir och al-Sa’di, påpekar att det är just genom att reflektera över hur märkligt och storslaget det är att två främlingar av olika kön, med olika bakgrund och temperament, kan förenas i kärlek och trygghet, som människan påminns om Skaparens existens, makt och barmhärtighet. Ett lyckligt äktenskap är alltså inte bara en personlig välsignelse, utan även ett andligt bevis som pekar tillbaka till Allah själv, för den som tänker efter.
Exempel från Profetens ﷺ sunnah
Profeten Muhammad ﷺ var själv den bästa förverkligandet av denna vers i sitt eget hem. Hans liv med sina hustrur visar konkret hur mawadda och rahma omsattes i vardagen, och han uppmanade uttryckligen sina följeslagare att efterlikna honom i detta.
”Den bäste av er är den som är bäst mot sin familj”
”Den bäste av er är den som är bäst mot sin familj, och jag är den bäste av er mot min familj.”
Berättat av Aisha (må Allah vara nöjd med henne), återgivet av al-Tirmidhi och Ibn Majah, klassad som god (hasan sahih).
Genom detta uttalande gjorde Profeten ﷺ det goda uppförandet mot hustrun till en av måttstockarna för en mans karaktär i allmänhet, och han satte själv det främsta exemplet.
Han slog aldrig med sin hand
”Allahs sändebud ﷺ slog aldrig något med sin hand, varken kvinna eller tjänare, utom när han kämpade för Allahs sak.”
Berättat av Aisha, återgivet av Muslim.
Ömhet i vardagens små detaljer
Aisha berättade att hon brukade dricka ur en och samma kopp som Profeten ﷺ, även under sin menstruation, och att han medvetet placerade sina läppar på samma ställe på koppen som hon druckit från.
På samma sätt gjorde han med köttet på ett ben hon ätit av. Denna typ av handling visar en förtrolighet och närhet som gick långt bortom det formellt nödvändiga, och exegeterna om sunnah beskriver det som ett av de finaste uttrycken för mawadda i äktenskapet.
”Jag brukade dricka medan jag hade menstruation, och sedan gav jag koppen till Profeten ﷺ, och han satte sina läppar där jag hade druckit och drack.”
Berättat av Aisha, återgivet av Muslim.
Lek och tävling med sin hustru
Aisha berättade att hon en gång var med Profeten ﷺ på resa och, eftersom hon då var smal och lättrörlig, kapplöpte hon med honom och vann. Flera år senare, när hon hade gått upp i vikt, kapplöpte de igen och då vann han. Han sade då skämtsamt att detta var en gottgörelse (qisas) för den första gången. Denna berättelse, återgiven av Abu Dawud och al-Nasa’i och klassad som autentisk av flera senare hadithlärde, visar Profetens ﷺ lekfulla och avslappnade sida i äktenskapet – något som ofta glöms bort när man enbart tänker på hans roll som profet och statsman.
Han försvarade sina hustrurs heder
I en berättelse från Sahih al-Bukhari följde Profeten ﷺ sin hustru Safiyya bint Huyayy hem på kvällen efter ett besök i moskén. När två av hans följeslagare passerade och han märkte deras iver att inte störa, kallade han på dem och sade uttryckligen att kvinnan vid hans sida var Safiyya, hans hustru – för att undvika minsta möjlighet till missförstånd eller onda tankar. Han förklarade att djävulen rör sig i människan som blodet i ådrorna, och att han fruktade att en ogrundad tanke skulle kunna smyga sig in i deras hjärtan. Berättelsen visar hans omsorg om att skydda sina hustrurs rykte och heder, även i minsta detalj.
Kvällssamtal och närvaro i hemmet
Trots sitt ansvar som profet, statsöverhuvud, domare och arméledare avsatte Profeten ﷺ regelbundet tid för att sitta och samtala med sin familj på kvällarna innan han sov. Han rådgjorde med sina hustrur, lyssnade på dem, och tog emot deras synpunkter och till och med deras invändningar med tålamod, istället för att avfärda dem. Detta påminner om att mawadda wa rahma i första hand byggs genom närvaro och lyhördhet i vardagen, inte enbart genom stora gester.
Praktiska lärdomar för äktenskapet idag
- Se äktenskapet som ett tecken (āya) att reflektera över och vara tacksam för, inte enbart som en social överenskommelse.
- Sträva efter att vara en källa till ro (sakan) för sin make eller maka, snarare än en källa till oro.
- Låt kärleken (mawadda) mogna till barmhärtighet (rahma) – omtanke och varsamhet som består även när den unga passionen naturligt förändras med tiden.
- Efterlikna Profetens ﷺ ömhet i vardagens små handlingar: ett vänligt ord, en lekfull stund, en gest av omtanke.
- Skydda sin makes eller makas heder och rykte, både inför andra och i eget tal och tanke.
- Avsätt tid för samtal och närvaro i hemmet, oavsett hur upptagen man är med arbete eller andra åtaganden.
Avslutning
Surat ar-Rum, vers 21, sammanfattar på några rader en hel äktenskaplig teologi: äktenskapet är en gåva från Allah, byggd på gemensam mänsklig natur, syftande till ro, buren av kärlek och barmhärtighet, och slutligen ett tecken som pekar tillbaka till dess Skapare. Profeten Muhammad ﷺ levde denna vers i sitt eget hem och lämnade efter sig ett praktiskt exempel för alla makar som vill bygga sina äktenskap på samma grund. Må Allah låta oss höra till dem som tänker efter.
Källförteckning
- Ibn Kathir, Tafsir al-Qur’an al-’Azim, kommentar till Surat ar-Rum 30:21.
- al-Tabari, Jami’ al-Bayan ’an Ta’wil Ay al-Qur’an, kommentar till Surat ar-Rum 30:21.
- al-Qurtubi, al-Jami’ li-Ahkam al-Qur’an, kommentar till Surat ar-Rum 30:21.
- Fakhr al-Din al-Razi, Mafatih al-Ghayb, kommentar till Surat ar-Rum 30:21.
- Ibn al-Qayyim al-Jawziyya, citerad i islamqa.info, svar nr 374454.
- Sahih Muslim, hadither om Profetens ﷺ uppförande mot sina hustrur.
- Sunan al-Tirmidhi och Sunan Ibn Majah, hadithen “khayrukum khayrukum li-ahlihi”.
- Sunan Abi Dawud och Sunan al-Nasa’i, hadithen om kapplöpningen med Aisha.
- Sahih al-Bukhari, berättelsen om Safiyya bint Huyayy.
- islamqa.info, diverse svar om äktenskapets etik i sunnitisk fiqh.
