Ladda ner som PDF

Inledning

  • Introduktion
    • Gudsbegrepp inom islam
  • Den mest koncisa definitionen av Gud
  • Surah Ikhlas – teologins måttstock
  • Vad säger islam om ”gudsmän”?
  • Vilket namn kallar vi Gud vid?
  • Gud blir inte en människa
  • Gud utför inte ogudliga handlingar
  • Gud begår inte misstag
  • Gud glömmer inte
  • Gud utför endast gudliga handlingar
  • Antropomorfismens filosofi
  • Skaparen förbereder instruktionsmanualen
  • Den heliga Koranen är instruktionsmanualen för människan
  • Allah väljer budbärare
  • Vissa människor är ”blinda” och ”döva”
  • Guds attribut
  • Till Allah hör de vackraste namnen
  • Varje attribut hos Gud är unikt och besitts enbart av Honom
  • Ett attribut hos Gud ska inte motsäga andra attribut
  • Alla attribut ska peka mot en och samma Gud
  • Guds enhet
  • Tawheed
  • Tawheed ar-Ruboobeeyah (att upprätthålla Herrskapets enhet)
  • Tawheed al-Asmaa was-Sifaat (att upprätthålla enheten i Allahs namn och attribut)
  • Tawheed al-Ibaadah (att upprätthålla dyrkans enhet)
  • Shirk
  • Shirk är den största synd som Allah aldrig kommer att förlåta
  • Shirk leder till helvetets eld
  • Dyrkan och lydnad till ingen annan än Allah

Introduktion

Islam är en semitisk religion med över en miljard anhängare runt om i världen. Islam betyder ”underkastelse under Guds vilja”. Muslimer accepterar Koranen som Guds ord, uppenbarat för Hans siste och slutlige profet, Mohammed ﷺ. Islam fastslår att Allah sände budbärare och profeter genom tiderna med budskapet om Guds Enhet och ansvarsskyldighet i det kommande livet. Islam gör det därför till en trosartikel att tro på alla tidigare profeter, med början hos Adam och fortsättning med Noa, Abraham, Ismael, Isak, Jakob, Moses, David, Johannes och Jesus bland många andra (frid vare med dem alla).

Gudsbegrepp inom islam

Den mest koncisa definitionen av Gud

Den mest koncisa definitionen av Gud inom islam ges i de fyra verserna i Surah Ikhlas, som är kapitel 112 i Koranen:

”Säg: Han är Allah, den Ende och Ensamme. Allah, den Evige, Absolute. Han föder inte, och är inte född. Och det finns ingen som liknar Honom.” [Al-Koranen 112:1-4]

Ordet ’Assamad’ är svårt att översätta. Det betyder ’absolut existens’, vilket endast kan tillskrivas Allah (swt), medan all annan existens är temporal eller villkorlig. Det betyder också att Allah (swt) inte är beroende av någon person eller något ting, men att alla personer och ting är beroende av Honom.

Surah Ikhlas – teologins måttstock

Surah Ikhlas (kapitel 112) i den ärorika Koranen är teologins måttstock. ’Theo’ på grekiska betyder Gud och ’logi’ betyder studium. Teologi betyder alltså studiet av Gud, och för muslimer fungerar denna fyraraders definition av den Allsmäktige Guden som måttstock för studiet av Gud. Varje kandidat till gudomlighet måste underkastas detta ”syratest”. Eftersom Allahs attribut som ges i detta kapitel är unika, kan falska gudar och pretendenter till gudomlighet lätt avfärdas med hjälp av dessa verser.

Vad säger islam om ”gudsmän”?

Indien kallas ofta gudsmännens land. Detta beror på det stora antalet så kallade andliga mästare i Indien. Många av dessa ’babas’ och ’helgon’ har en stor skara anhängare i många länder. Islam avskyr gudomliggörandet av varje människa. För att förstå islams ståndpunkt gentemot sådana pretendenter till gudomlighet, låt oss analysera en sådan ”gudsman” – Osho Rajneesh.

Låt oss utsätta denna kandidat, ’Bhagwan’ Rajneesh, för testet av Surah Ikhlas, teologins måttstock:

i) Det första kriteriet är: ”Säg, Han är Allah, den Ende och Ensamme.” Är Rajneesh den Ende och Ensamme? Nej! Rajneesh var en bland de många ”andliga lärare” som Indien producerat. Vissa av Rajneeshs lärjungar kanske fortfarande hävdar att Rajneesh är den Ende och Ensamme.

ii) Det andra kriteriet är: ’Allah är absolut och evig’. Vi vet från Rajneeshs biografi att han led av diabetes, astma och kronisk ryggvärk. Han påstod att den amerikanska regeringen langade honom långsamt verkande gift i fängelset. Tänk er den Allsmäktige Guden bli förgiftad! Rajneesh var alltså varken absolut eller evig.

iii) Det tredje kriteriet är: ’Han föder inte, och är inte född’. Vi vet att Rajneesh föddes i Jabalpur i Indien och hade en mor såväl som en far som senare blev hans lärjungar.

I maj 1981 åkte han till USA och grundade en stad kallad ’Rajneeshpuram’. Han hamnade senare i konflikt med västvärlden och greps slutligen och ombads lämna landet. Han återvände till Indien och startade en kommun i Pune som nu är känd som ’Osho’-kommunen. Han dog 1990. Osho Rajneeshs anhängare tror att han är den Allsmäktige Guden. Vid ’Osho-kommunen’ i Pune kan man hitta följande inskription på hans gravsten:

”Osho – aldrig född, aldrig död; besökte endast planeten Jorden mellan den 11 december 1931 och den 19 januari 1990.”

De glömmer att nämna att han nekades visum till 21 länder i världen. Kan man tänka sig att ’Gud’ besöker jorden och behöver visum för att komma in i ett land! Ärkebiskopen i Grekland sade att om Rajneesh inte hade utvisats, skulle de ha bränt hans hus och hans lärjungars hus.

iv) Det fjärde testet, som är det strängaste, är: ”Det finns ingen som liknar Honom.” I det ögonblick du kan föreställa dig eller jämföra ’Gud’ med något, är han (kandidaten till gudomlighet) inte Gud. Det är inte möjligt att skapa en mental bild av den Ende Sanne Guden. Vi vet att Rajneesh var en människa med två ögon, två öron, en näsa, en mun och ett vitt flödande skägg. Fotografier och affischer av Rajneesh finns det gott om. I det ögonblick du kan föreställa dig eller rita en mental bild av en varelse, är den varelsen inte Gud.

Många frestas att göra antropomorfiska jämförelser med Gud. Ta till exempel Arnold Schwarzenegger, den berömde kroppsbyggaren och Hollywoodskådespelaren, som vann titeln ’Mr. Universe’, världens starkaste man. Låt oss anta att någon säger att den Allsmäktige Guden är tusen gånger starkare än Arnold Schwarzenegger. I det ögonblick du kan jämföra någon varelse med Gud, oavsett om jämförelsen gäller Schwarzenegger eller King Kong, oavsett om det är tusen eller en miljon gånger starkare, misslyckas den med det koraniska kriteriet: ”Det finns ingen som liknar Honom.”

Alltså kan ”syratestets” inte godkännas av någon annan än den Ende Sanne Guden.

Följande vers i den ärorika Koranen förmedlar ett liknande budskap:

”Ingen syn kan greppa Honom men Hans grepp är över all syn: Han är bortom all förståelse, ändå känner Han till alla ting.” [Al-Koranen 6:103]

Vilket namn kallar vi Gud vid?

Muslimerna föredrar att kalla den Högste Skaparen Allah, istället för det engelska ordet ’God’. Det arabiska ordet ’Allah’ är rent och unikt, till skillnad från det engelska ordet ’God’, som kan lekfullt förändras.

Om du lägger till ’s’ till ordet God, blir det ’Gods’, det vill säga pluralformen av God. Allah är ett och enstaka – det finns ingen plural av Allah. Om du lägger till ’dess’ till ordet God, blir det ’Goddess’, det vill säga en kvinnlig Gud. Det finns ingenting som manlig Allah eller kvinnlig Allah. Allah har inget kön. Om du lägger till ordet ’father’ till ’God’, blir det ’God-father’. God-father betyder någon som är förmyndare. Det finns inget ord som ’Allah-Abba’ eller ’Allah-fader’. Om du lägger till ordet ’mother’ till ’God’, blir det ’God-mother’. Det finns ingenting som ’Allah-Ammi’ eller ’Allah-moder’ inom islam. Allah är ett unikt ord. Om du sätter tin framför ordet God, blir det tin-God, det vill säga en falsk Gud. Allah är ett unikt ord som inte väcker någon mental bild och inte heller kan manipuleras. Därför föredrar muslimerna att använda det arabiska ordet ’Allah’ för den Allsmäktige. Ibland, när vi talar med icke-muslimer, kan vi dock behöva använda det otillräckliga ordet Gud för Allah. Eftersom den avsedda publiken för denna artikel är av allmän natur, bestående av både muslimer och icke-muslimer, har jag använt ordet Gud istället för Allah på flera ställen i denna artikel.

Gud blir inte en människa

Vissa kanske hävdar att Gud inte blir en människa utan bara antar en mänsklig form. Om Gud bara antar en mänsklig form men inte blir en människa, borde Han inte besitta några mänskliga egenskaper. Vi vet att alla ’gudsmän’ har mänskliga egenskaper och brister. De har alla mänskliga behov, såsom behovet av att äta, sova, osv.

Dyrkan av Gud i mänsklig form är därför ett logiskt felslut och bör avskys i alla sina former och yttringar.

Det är därför som Koranen talar mot alla former av antropomorfism. Den ärorika Koranen säger i följande vers:

”Det finns ingenting alls som liknar Honom.” [Al-Koranen 42:11]

Gud utför inte ogudliga handlingar

Den Allsmäktige Gudens attribut utesluter allt ont, eftersom Gud är källan till rättvisa, barmhärtighet och sanning. Gud kan aldrig tänkas utföra en ogudlig handling. Vi kan alltså inte föreställa oss att Gud ljuger, är orättvis, begår ett misstag, glömmer saker, eller har några sådana mänskliga brister. På liknande sätt kan Gud vara orättvis om Han väljer det, men Han kommer aldrig att göra det, eftersom det att vara orättvis är en ogudlig handling.

Koranen säger:

”Allah är aldrig orättvis i minsta mån.” [Al-Koranen 4:40]

Gud kan vara orättvis om Han väljer det, men i det ögonblick Gud begår orättvisa, upphör Han att vara Gud.

Gud begår inte misstag

Gud kan begå misstag om Han vill, men Han begår inte misstag, eftersom det att begå ett misstag är en ogudlig handling. Koranen säger:

”…min Herre felar aldrig.” [Heliga Koranen 20:52]

I det ögonblick Gud begår ett misstag, upphör Han att vara Gud.

Gud glömmer inte

Gud kan glömma om Han vill. Men Gud glömmer ingenting, eftersom glömska är en ogudlig handling som vittnar om mänskliga begränsningar och brister. Koranen säger:

”…min Herre felar aldrig, och glömmer inte heller.” [Al-Koranen 20:52]

Gud utför endast gudliga handlingar

Den islamiska föreställningen om Gud är att Gud har makt över alla ting. Koranen säger på flera ställen (Al-Koranen 2:106; 2:109; 2:284; 3:29; 16:77; och 35:1):

”Ty sannerligen har Allah makt över alla ting.”

Vidare säger den ärorika Koranen:

”Allah är den som utför allt Han avser.” [Al-Koranen 85:16]

Vi måste ha i åtanke att Allah endast avser gudliga handlingar och inte ogudliga handlingar.

Antropomorfismens filosofi

Många religioner tror vid något tillfälle, direkt eller indirekt, på antropomorfismens filosofi, det vill säga att Gud blir en människa. Deras ståndpunkt är att den Allsmäktige Guden är så ren och helig att Han är omedveten om människornas svårigheter, brister och känslor. För att fastställa reglerna för människorna kom Han ned till jorden som en människa. Denna vilseledande logik har bedragit otaliga miljoner genom tiderna. Låt oss nu analysera detta argument och se om det håller för logisk granskning.

Skaparen förbereder instruktionsmanualen

Anta att jag tillverkar en videokassettspelare (VCR). Måste jag bli en VCR för att veta vad som är bra eller dåligt för VCR:n? Vad gör jag? Jag skriver en instruktionsmanual: ”För att se en videokassett, sätt i kassetten och tryck på play-knappen. För att stoppa, tryck på stoppknappen. Om du vill snabbspola framåt, tryck på FF-knappen. Tappa den inte från hög höjd, annars skadas den. Sänk den inte ned i vatten, annars förstörs den.” Jag skriver en instruktionsmanual som listar de olika dos och don’ts för maskinen.

Den heliga Koranen är instruktionsmanualen för människan

På liknande sätt behöver vår Herre och Skapare Allah (swt) inte anta mänsklig form för att veta vad som är bra eller dåligt för människan. Han väljer att uppenbara instruktionsmanualen. Den siste och slutgiltiga instruktionsmanualen för människorna är den ärorika Koranen. Dos och don’ts för människorna nämns i Koranen.

Om ni tillåter mig att jämföra människor med maskiner, skulle jag säga att människor är mer komplicerade än de mest komplexa maskinerna i världen. Även de mest avancerade datorerna, som är ytterst komplexa, bleknar i jämförelse med de otaliga fysiska, psykologiska, genetiska och sociala faktorer som påverkar det individuella och kollektiva mänskliga livet.

Ju mer avancerad en maskin är, desto större är behovet av dess instruktionsmanual. Med samma logik – behöver inte människor en instruktionsmanual för att styra sina egna liv?

Allah väljer budbärare

Allah (swt) behöver inte komma ned personligen för att lämna instruktionsmanualen. Han väljer en man bland männen för att förmedla budskapet och kommunicerar med honom på en högre nivå genom uppenbarelsernas medium. Sådana utvalda män kallas Guds budbärare och profeter.

Vissa människor är ”blinda” och ”döva”

Trots absurditeten i antropomorfismens filosofi tror anhängare av många religioner på den och predikar den för andra. Är det inte en förolämpning mot mänsklig intelligens och mot Skaparen som gav oss denna intelligens? Sådana människor är verkligen ’döva’ och ’blinda’ trots hörsel- och synesförmågan som Allah har gett dem. Koranen säger:

”Döva, stumma och blinda, de kommer inte att återvända (till vägen).” [Al-Koranen 2:18]

Bibeln förmedlar ett liknande budskap i Matteusevangeliet: ”Seende ser de inte; och hörande hör de inte, och de förstår inte heller.” [Bibeln, Matteus 13:13]

Ett liknande budskap ges också i de hinduiska skrifterna i Rigveda:

”Det kan finnas någon som ser orden och ändå verkligen inte ser dem; det kan finnas en annan som hör dessa ord men verkligen inte hör dem.” [Rigveda 10:71:4]

Alla dessa skrifter säger till sina läsare att fastän tingen görs så tydliga, avviker ändå många människor från sanningen.

Guds attribut

Till Allah hör de vackraste namnen

Koranen säger: ”Säg: kalla på Allah, eller kalla på Rahman, vilket namn du än kallar Honom vid (är det bra), ty till Honom hör de vackraste namnen.” [Al-Koranen 17:110]

Ett liknande budskap angående Allahs (swt) vackra namn upprepas i Koranen i Surah Al-A’raf (7:180), i Surah Taha (20:8) och i Surah Al-Hashr (59:24).

Koranen ger inte färre än nittionio olika attribut till den Allsmäktige Allah. Koranen hänvisar till Allah som Ar-Rahman (Den mest Nåderike), Ar-Raheem (Den mest Barmhärtige) och Al-Hakeem (Den allvise) bland många andra namn. Du kan kalla Allah vid vilket namn som helst, men det namnet bör vara vackert och inte väcka någon mental bild.

Varje attribut hos Gud är unikt och besitts enbart av Honom

Inte nog med att Gud besitter unika attribut, utan varje attribut hos den Allsmäktige Guden är tillräckligt för att identifiera Honom. Jag ska klargöra denna punkt i detalj. Låt oss ta ett exempel på en berömd personlighet, säg Neil Armstrong. Neil Armstrong är en astronaut. Attributet att vara astronaut som Neil Armstrong besitter är korrekt men inte unikt för Neil Armstrong ensam. Så när man frågar vem som är en astronaut, är svaret att det finns hundratals människor i världen som är astronauter. Neil Armstrong är amerikan. Attributet att vara amerikan som Neil Armstrong besitter är korrekt men inte tillräckligt för att identifiera honom. Så när man frågar vem som är amerikan, är svaret att det finns miljontals människor som är amerikaner. För att identifiera personen unikt måste vi leta efter ett unikt attribut som ingen annan utom den personen besitter. Till exempel var Neil Armstrong den första människan som satte sin fot på månen. Så när man frågar vem som var den förste mannen att sätta sin fot på månen, är svaret bara ett, nämligen Neil Armstrong. På liknande sätt bör den Allsmäktige Gudens attribut vara unikt. Om jag säger att Gud är byggnadernas konstruktör, är det möjligt och sant, men det är inte unikt. Tusentals människor kan konstruera en byggnad. Men varje attribut hos Allah är unikt och pekar på ingen annan än Allah. Till exempel är Gud universums skapare. Om någon frågar vem som är universums skapare, är svaret bara ett, nämligen att den Allsmäktige Guden är den Ytterste Skaparen. På liknande sätt är följande några av de många unika attribut som ingen annan än universums Skapare, den Allsmäktige Allah, besitter:

  • ”Ar-Raheem”, den mest Barmhärtige
  • ”Ar-Rahman”, den mest Nåderike
  • ”Al-Hakeem”, den mest Vise

Så när man frågar ”Vem är ’Ar-Raheem’ (den mest Barmhärtige)?”, kan det bara finnas ett svar: ”Den Allsmäktige Allah.”

Ett attribut hos Gud ska inte motsäga andra attribut

Förutom att attributet ska vara unikt, bör det inte motsäga andra attribut. För att fortsätta med det tidigare exemplet, anta att någon säger att Neil Armstrong är en amerikansk astronaut som var den förste människan att sätta sin fot på månen och var indian. Attributet som Neil Armstrong besitter att ha varit den förste mannen att sätta sin fot på månen är korrekt. Men den tillhörande egenskapen att vara indian är falsk. På liknande sätt, om någon säger att Gud är Universums Skapare och har ett huvud, två händer, två fötter, osv., är attributet (Universums Skapare) korrekt men den tillhörande egenskapen (i form av en människa) är felaktig och falsk.

Alla attribut ska peka mot en och samma Gud

Eftersom det bara finns en Gud, bör alla attribut peka mot en och samma Gud. Att säga att Neil Armstrong var en amerikansk astronaut som först satte sin fot på månen, men att han var född 1971 är fel. Båda dessa unika egenskaper tillhör en och samma person, det vill säga Neil Armstrong. På liknande sätt är det absurt att säga att Universums Skapare är en Gud och att Försörjaren är en annan Gud, eftersom Gud besitter alla dessa attribut kombinerade tillsammans.

Guds enhet

Vissa polyteisters argument är att existensen av mer än en Gud inte är ologisk. Låt oss påpeka för dem att om det fanns mer än en Gud, skulle de tvista med varandra, och varje gud skulle försöka genomdriva sin vilja mot de andra gudarnas vilja. Detta kan ses i mytologin hos de polyteistiska och panteistiska religionerna. Om en ’Gud’ besegras eller inte kan besegra de andra, är han säkerligen inte den Ende Sanne Guden. Också vanligt bland polyteistiska religioner är idén om många Gudar, var och en med olika ansvarsområden. Var och en skulle vara ansvarig för en del av människans existens, t.ex. en Solgud, en Regnets gud, osv. Detta indikerar att en ’Gud’ är oförmögen till vissa handlingar och dessutom är okunnig om de andra gudarnas makter, plikter, funktioner och ansvarsområden. Det kan inte finnas en okunnig och oförmögen Gud. Om det fanns mer än en Gud, skulle det säkert leda till förvirring, oordning, kaos och förstörelse i universum. Men universum är i fullständig harmoni. Den ärorika Koranen säger:

”Om det hade funnits, i himlarna och på jorden, andra gudar utöver Allah, skulle det ha uppstått förvirring i bägge! Men ära vare Allah, Tronens Herre, (Högt är Han) över vad de tillskriver Honom!” [Al-Koranen 21:22]

Om det hade funnits mer än en Gud, skulle de ha tagit bort det de skapat. Koranen säger:

”Ingen son fick Allah, och det finns inte heller någon gud vid Hans sida: (om det hade funnits många gudar), se, varje gud skulle ha tagit bort det han hade skapat, och somliga skulle ha härskat över andra! Ära vare Allah! (Han är fri) från de (slag av) ting de tillskriver Honom!” [Al-Koranen 23:91]

Alltså är existensen av en Sann, Unik, Högste, Allsmäktig Gud det enda logiska gudsbegrepp.

TAWHEED

Definition och kategorier

Islam tror på ’Tawheed’, vilket inte enbart är monoteism, det vill säga tron på en Gud, utan mycket mer. Tawheed betyder bokstavligen ’förening’, det vill säga ’fastställande av enhet’, och härstammar från det arabiska verbet ’Wahhada’ som betyder att förena, ena eller konsolidera.

Tawheed kan delas in i tre kategorier:

  1. Tawheed ar-Ruboobeeyah
  2. Tawheed al-Asmaa-was-Sifaat
  3. Tawheed al-Ibaadah

Tawheed ar-Ruboobeeyah (att upprätthålla Herrskapets enhet)

Den första kategorin är ’Tawheed ar-Ruboobeeyah’. ’Ruboobeeyah’ härstammar från rotverbet ”Rabb” som betyder Herre, Försörjare och Väktare.

’Tawheed-ar-Ruboobeeyah’ betyder alltså att upprätthålla Herrskapets enhet. Denna kategori är baserad på den grundläggande uppfattningen att Allah (swt) ensam fick alla ting att existera när det inte fanns något. Han skapade eller gav upphov till allt som existerar ur intet. Han är ensam den Ytterste Skaparen, Väktaren och Försörjaren av hela universum och allt däremellan, utan något behov av det eller för det.

Tawheed al-Asmaa was-Sifaat (att upprätthålla enheten i Allahs namn och attribut)

Den andra kategorin är ’Tawheed al Asmaa was Sifaat’, vilket betyder att upprätthålla enheten i Allahs namn och attribut. Denna kategori är indelad i fem aspekter:

Allah bör omnämnas såsom Han och Hans profet har beskrivit Honom

Allah måste omnämnas i enlighet med det sätt på vilket Han och Hans profet har beskrivit Honom, utan att förklara Hans namn och attribut genom att ge dem andra innebörder än deras uppenbara innebörder.

Allah måste omnämnas såsom Han har omnämnt sig Själv

Allah måste omnämnas utan att ge Honom några nya namn eller attribut. Till exempel får Allah inte ges namnet Al-Ghaadib (den Vredgade), trots det faktum att Han har sagt att Han vredgas, eftersom varken Allah eller Hans budbärare har använt detta namn.

Allah omnämns utan att ge Honom Hans skapelses attribut

I en hänvisning till Gud bör vi strikt avhålla oss från att ge Honom attribut hos dem som Han har skapat. Till exempel framställs Gud i Bibeln som ångerful för sina onda tankar på samma sätt som människor gör när de inser sina fel. Detta är fullständigt mot principen om Tawheed. Gud begår inga misstag eller fel och behöver därför aldrig ångra sig.

Nyckelprincipen när man hanterar Allahs attribut ges i Koranen i Surah Ash-Shura:

”Det finns ingenting alls som liknar Honom, och Han är Den som hör och ser (alla ting).” [Al-Koranen 42:11]

Hörsel och syn är mänskliga förmågor. Men när de tillskrivs det Gudomliga Väsendet är de utan jämförelse i sin fulländning, till skillnad från när de associeras med människor som kräver öron, ögon, osv. och som är begränsade i sin syn och hörsel med avseende på rum, tid, kapacitet, osv.

Guds skapelse bör inte ges några av Hans attribut

Att hänvisa till en människa med Guds attribut strider också mot principen om Tawheed. Till exempel att hänvisa till en person som en som inte har någon början eller något slut (evig).

Allahs namn kan inte ges till Hans skapelser

Vissa gudomliga namn i obestämd form, såsom ’Raoof’ eller ’Raheem’, är tillåtna namn för män eftersom Allah har använt dem för Profeter; men ’Ar-Raoof’ (den mest Fromme) och ’Ar-Raheem’ (den mest Barmhärtige) kan bara användas om de föregås av ’Abd’ som betyder ’slav av’ eller ’tjänare av’, det vill säga ’Abdur-Raoof’ eller ’Abdur-Raheem’. På liknande sätt är ’Abdur-Rasool’ (budbärarens slav) eller ’Abdun-Nabee’ (profetens slav) förbjudna.

Tawheed al-Ibaadah (att upprätthålla dyrkans enhet)

Definition och innebörd av ’Ibaadah’:

’Tawheed al-Ibaadah’ innebär att upprätthålla dyrkans enhet eller ’Ibaadah’. Ibaadah härstammar från det arabiska ordet ’Abd’ som betyder slav eller tjänare. Ibaadah betyder alltså tjänande och dyrkan.

Alla tre kategorier ska följas samtidigt.

Att enbart tro på de första två kategorierna av Tawheed utan att genomföra Tawheed-al-Ibaadah är meningslöst. Koranen ger exempel på ’Mushrikeens’ (avgudadyrkare) under profetens tid som bekräftade de första två aspekterna av Tawheed. Det nämns i Koranen:

”Säg: ’Vem är det som försörjer er (i livet) från himlen och från jorden? Eller vem är det som har makt över hörsel och syn? Och vem är det som tar fram det levande ur det döda och det döda ur det levande? Och vem är det som styr och reglerar alla angelägenheter?’ De kommer snart att säga: ’Allah’. Säg: ’Skall ni då inte visa fromhet (mot Honom)?'” [Al-Koranen 10:31]

Ett liknande exempel upprepas i Surah Zukhruf i den ärorika Koranen:

”Om du frågar dem vem som skapade dem, kommer de säkert att säga: ’Allah’: hur kan de då vilseledas (bort från Sanningen)?” [Al-Koranen 43:87]

De hedniska meckanerna visste att Allah (swt) var deras Skapare, Försörjare, Herre och Mästare. Ändå var de inte muslimer, eftersom de också dyrkade andra gudar utöver Allah. Allah (swt) kategoriserade dem som ’Kuffaar’ (icke-troende) och ’Mushrikeen’ (avgudadyrkare och de som associerar partners med Gud).

”Och de flesta av dem tror inte på Allah utan att associera (andra som partners) med Honom!” [Al-Koranen 12:106]

Alltså är ’Tawheed al-Ibaadah’, det vill säga att upprätthålla dyrkans enhet, den viktigaste aspekten av Tawheed. Allah (swt) ensam förtjänar dyrkan och det är Han ensam som kan ge människan nytta för hennes dyrkan.

Shirk

Definition

Utelämnandet av någon av ovanstående kategorier av tawheed eller brist i uppfyllandet av något kriterium för Tawheed kallas ’shirk’. (Observera att det arabiska ordet ’Shirk’ uttalas med samma ljud som i det engelska ordet ’ship’ och inte som i det engelska ordet ’shirk’ som betyder ’att undvika’.)

’Shirk’ betyder bokstavligen delande eller associerande av partners. Inom islamiska termer betyder det att associera partners med Allah och är likvärdigt med avgudadyrkan.

Shirk är den största synd som Allah aldrig kommer att förlåta

Koranen beskriver den största synden i Surah Al-Nisa’:

”Allah förlåter inte att partners sätts upp vid Hans sida; men Han förlåter vad Han vill av allt annat; att sätta upp partners vid Allahs sida är att begå den mest avskyvärdaste av synder.” [Al-Koranen 4:48]

Samma budskap upprepas i Surah Al-Nisa’:

”Allah förlåter inte (synden av) att förena andra gudar med Honom; men Han förlåter vem Han vill av andra synder än denna: den som förenar andra gudar med Allah har avvikit långt, långt bort (från den rätta vägen).” [Al-Koranen 4:116]

Shirk leder till helvetets eld

Koranen säger i Surah Ma’idah:

”De begår hädelse som säger: ’Allah är Kristus, Marias son.’ Men sade Kristus: ’O Israels barn! Dyrka Allah, min Herre och er Herre’. Den som förenar andra gudar med Allah – Allah kommer att förbjuda honom Paradiset, och Elden kommer att vara hans boning. Det kommer inte att finnas någon hjälpare för de orättrådiga.” [Al-Koranen 5:72]

Dyrkan och lydnad till ingen annan än Allah

Koranen nämner i Surah Ali-’Imran:

Säg: ”O Bokens folk! Kom till gemensamma villkor som gäller oss och er, att vi dyrkar ingen annan än Allah, att vi inte associerar några partners med Honom, att vi inte upprättar, från oss själva, Herrar och skyddare utöver Allah.” Om de sedan vänder ryggen till, säg: ”Bär vittnesbörd om att vi (åtminstone) är muslimer (underkastade Allahs vilja).” [Al-Koranen 3:64]

Den ärorika Koranen säger:

”Och om alla träd på jorden vore pennor och Oceanen (vore bläck), med sju oceaner bakom den för att läggas till dess (förråd), skulle ändå Allahs Ord inte ta slut (i skrivandet): ty Allah är Upphöjd i makt, full av Visdom.” [Al-Koranen 31:27]

Vår analys av gudsbegrepp i olika religioner visar att monoteism är en integrerad del av varje stor religion i världen. Det är dock beklagligt att vissa anhängare av dessa religioner kränker sina egna skrifters läror och har satt upp partners till den Allsmäktige Guden.

En analys av olika religioners skrifter avslöjar att alla skrifter uppmanar mänskligheten att tro på och underkasta sig en Gud. Alla dessa skrifter fördömer associerandet av partners med Gud, eller dyrkan av Gud i form av bilder. Den ärorika Koranen säger:

”O människor! Här är en liknelse uppställd! Lyssna på den! De som ni kallar på utöver Allah kan inte skapa (ens) en fluga, om de alla sammankom för ändamålet! Och om flugan skulle snatta bort något från dem, skulle de inte ha krafter att återta det från flugan. Svaga är de som vädjar och de som de vädjar till!” [Al-Koranen 22:73]

Grunden för religion är acceptansen av Gudomlig vägledning. Ett avvisande av denna vägledning har allvarliga konsekvenser för samhället. Medan vi har gjort stora framsteg inom vetenskap och teknik, undflyr oss fortfarande sann fred. Alla ’ismer’ har misslyckats med att ge den utlovade befrielsen.

Alla stora religioners skrifter uppmanar mänskligheten att följa det som är gott och fly från det som är ont. Alla skrifter påminner mänskligheten om att gott inte kommer att förbli orenat och ont inte kommer att förbli ostraffat!

Frågan vi behöver ta itu med är: vilken av dessa skrifter ger oss den rätta ’instruktionsmanualen’ som vi behöver för att reglera våra individuella och kollektiva liv?

Jag hoppas och ber att Allah vägleder oss alla mot Sanningen (Aameen).