Den som betraktar Profetens liv finner att det innefattar varje aspekt av etik och gott uppförande som anses värdigt av alla rättfärdiga och ädla människor.
Profeten som förebild i gott uppförande
Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, var ett föredöme i gott uppförande.
Allah den Upphöjde säger (vilket betyder):
«Och sannerligen är du av ett storslaget moraliskt karaktär.» [Koranen 68:4]
Profetens uppförande grundade sig på Koranen.[1] Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, var nöjd med det som Koranen angav som gott, och han blev missnöjd med det som Koranen angav som ont. Han var varken sträng eller högröstad.[2] Han ropade inte på marknadsplatsen. Han brukade förlåta och inte besvara en oförrätt med en liknande oförrätt.[3]
Ṣafiyya, må Allah vara nöjd med henne, sade: „Jag har aldrig sett någon med bättre uppförande än Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam.”[4]
Anas, må Allah vara nöjd med honom, sade: „Jag tjänade Profeten Muḥammad, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, i nio år. Under dessa nio år frågade han aldrig varför jag hade gjort eller inte gjort det ena eller det andra.”[5]
Anas, må Allah vara nöjd med honom, sade även: „Profeten Muḥammad, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, hade det bästa beteendet och det bästa uppförandet av alla. En dag skickade han mig i ett ärende, men jag sade till mig själv: ‘Jag går inte nu’ – även om jag hade för avsikt att gå dit han befallt mig. Jag kom till marknaden på vägen och passerade barn som lekte. Plötsligt dök Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, upp bakom mig och tog tag i min nacke. Jag tittade bakåt och han log. Han sade: ‘O Anas, gick du dit jag bad dig gå?’ Jag sade: ‘Jag skall gå nu, Allahs Profet.’”[6]
Profeten som förebild i tolerans
Allah säger (vilket betyder):
«Tack vare Allahs barmhärtighet var du mild mot dem. Om du hade varit hård i ord och hjärtat, hade de skingrats från dig.» [Koranen 3:159]
Anas, må Allah vara nöjd med honom, sade: „Jag gick med Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, och han bar en najrānitisk mantel med grova kanter. En beduine kom och rycker hårt i hans mantel, och jag såg märket som den grova kanten hade lämnat på Profetens hals. Han sade sedan: ‘O Muḥammad, ge mig en del av Allahs pengar som du har.’ Allahs Profet tittade på honom, log och beordrade att han skulle ges.”[7]
Profeten som förebild i blygsamhet
Abū Saʿīd al-Khudrī, må Allah vara nöjd med honom, sade: „Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, var blygsam som en slöjad jungfru.”[8]
Profeten som förebild i vänlighet och barmhärtighet
Allah den Upphöjde säger (vilket betyder):
«Vi har inte sänt dig utom som en nåd för världarna.» [Koranen 21:107]
Abū Dharr, må Allah vara nöjd med honom, sade: „En natt bad Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, och fortsatte att recitera versen (som betyder): «Om Du straffar dem är de förvisso Dina tjänare, men om Du förlåter dem – Du är sannerligen den Mäktige, den Vise.» – ända till morgonen. Jag frågade honom om detta och han svarade: ‘Jag bad min Herre tillåta mig att vara förebedjare för min nation. Han, den Upphöjde, beviljade min önskan. Vid Allahs vilja skall jag förmedla förbön för var och en som inte tar partner till Allah.’”[9]
Mālik ibn al-Ḥuwayrith, må Allah vara nöjd med honom, berättade: „VI kom till Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, och vi var alla unga män av ungefär samma ålder. Vi stannade hos honom i tjugo nätter. Eftersom Allahs Sändebud var ytterst vänlig och ömhjärtad förstod han att vi längtade hem till våra familjer. Han frågade oss om de familjemedlemmar vi hade lämnat bakom oss, och när vi berättade för honom sade han: ‘Återvänd till era familjer, stanna hos dem, lär dem och uppmana dem till det goda. När bönestunden kommer ska en av er kalla till bön, och den äldste bland er ska leda bönen.’”[10]
Profeten som förebild i att bevara uppskattning för gamla relationer
ʿĀʾisha, må Allah vara nöjd med henne, sade: „Jag var inte svartsjuk på någon av Profetens fruar så mycket som på Khadīja – fast jag aldrig träffat henne – men Profeten nämnde henne väldigt ofta, och när han slaktade ett får brukade han skära det i bitar och skicka till Khadījas väninnor. Ibland sade jag till honom: ‘Som om det inte finns någon kvinna på jorden utom Khadīja!’ Varpå han svarade: ‘Khadīja var si och så [lovord] och från henne fick jag barn.’”[11]
Profeten som förebild i ödmjukhet
Allah den Allsmäktige befallde sin Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, och sade (vilket betyder):
«Och sänk din vinge mot de troende som följer dig.» [Koranen 26:215] – det vill säga: var vänlig mot dem.
Allah den Upphöjde befallde Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, att vara ödmjuk, mild och vänlig mot fattiga och rika troende. Han var så ödmjuk att han brukade hälsa på barn när han passerade dem.[12] En ung tjänsteflicka kunde ta honom i handen och gå vart hon ville för att ställa sina frågor.[13]
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, lagade sina sandaler med egna händer, lappade sina kläder,[14] mjölkade sitt får,[15] satt (umgicks) med fattiga,[16] och gick med föräldralösa och änkor.[17] Han accepterade inbjudan av vem som helst som bjöd honom.[18]
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, besökte sjuka, deltog i begravningar och accepterade inbjudan av en tjänare.
Profeten som förebild i mod
ʿAlī ibn Abī Ṭālib, må Allah vara nöjd med honom, sade: „Under slaget vid Badr brukade vi söka skydd hos Profeten, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam. Han var den hårdaste bland oss, och han närmade sig modigt fiendens led och var den av oss som stod närmast dem.”[19]
Al-Barāʾ ibn ʿĀzib, må Allah vara nöjd med honom, sade: „Vid Allah! När striden hårdnade sökte vi skydd hos honom. De modigaste bland oss var de som höll jämna steg med honom.”[20]
Anas, må Allah vara nöjd med honom, sade även: „Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, var det bästa av människor, den generösaste bland dem och den modigaste. En natt kände Madinās invånare oro och begav sig i riktning mot ett ljud, när Allahs Sändebud mötte dem på väg tillbaka – han hade redan gått dit. Han red på Abū Ṭalḥas häst utan sadel och ett svärd hängde kring hans hals, och han sade: ‘Det finns inget att frukta’ och tillade: ‘Vi fann den [hästen] som en forsande ström’ – fast hästen förut hade varit långsam.”[21]
Detta var ett av Profetens underverk: han red en häst som var känd för att vara långsam, men den blev mycket snabb.
Profeten som förebild i frikostighet
Ibn ʿAbbās, må Allah vara nöjd med honom, sade: „Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, var den frikostigaste av människor. Han var allra frikostigast under Ramaḍān när Jibrīl (Gabriel) besökte honom varje natt för att studera Koranen med honom. Allahs Sändebud var frikostigare än den utskickade vinden.”[22]
Jābir ibn ʿAbdullāh, må Allah vara nöjd med honom, sade: „Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, sade aldrig nej när man bad honom om något.”[23]
Anas ibn Mālik, må Allah vara nöjd med honom, sade: „En man bad Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, om något, och han gav honom en hjord som fyllde en dal mellan två berg. Mannen återvände till sitt folk och sade: ‘O folk, omfamna islam. Vid Allah, Muḥammad ger som den som inte fruktar fattigdom.’”[24]
Profeten som förebild i gudsfruktan
Muṭarrif, må Allah vara nöjd med honom, berättade från sin fader: „Jag såg Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, be en gång, och från hans bröst kom ett ljud som en kvarnsten – på grund av hans gråt.”[25]
Ibn ʿAbbās, må Allah vara nöjd med dem, sade: „Abū Bakr, må Allah vara nöjd med honom, sade: ‘O Allahs Sändebud, ditt hår har blivit grått!’ Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, svarade: ‘Det som gråätt mitt hår är surorna Hūd, al-Wāqiʿa, al-Mursalāt, al-Nabaʾ och al-Takwīr.’”[26]
Profeten som förebild i askes och avhållsamhet från världsliga ting
En dag kom ʿOmar ibn al-Khaṭṭāb, må Allah vara nöjd med honom, in i Allahs Profets hus och fann honom liggande på en enkel matta som hade lämnat märken på hans kropp. ʿOmar började snyfta. ‘Varför gråter du, O ʿOmar?’ frågade Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam. ʿOmar svarade: ‘Jag tänkte på Caesar och Chosroes som sitter på guldtroner och bär siden. Och du är Allahs Sändebud, men här sitter du på denna enkla madrass.’ Varpå Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, sade: ‘O ʿOmar, är du inte nöjd med att de har denna värld och vi har den nästa?’”[27]
Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, uppmuntrade sina följeslagare till askes och till att vara mer fästa vid det kommande livet. Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, utförde ḥajj sittandes på ett slitet sadelkläde och bar ett plagg som inte var värt fyra dirham (silvermynt).[28]
Profeten som förebild i ståndaktighet och visshet om Allahs löfte
Någon frågade al-Barāʾ ibn ʿĀzib, må Allah vara nöjd med honom: „Flydde ni och övergav Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, under slaget vid Ḥunayn?” Al-Barāʾ svarade: „Men Allahs Sändebud flydde inte. Stammen Hawāzins folk var duktiga bågskyttar. När vi mötte dem attackerade vi dem och de flydde. Jag såg Allahs Profet på sin vita mula medan Abū Sufyān ibn al-Ḥārith höll i tyglarna, och Allahs Profet sade: ‘Jag är Profeten i sanning: jag är ʿAbd al-Muṭṭalibs son.’”[29]
Profeten som förebild i tålamod med människor och förlåtelse av syndare
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, beskrevs som: „Varken stel eller sträng. Han höjde inte rösten på marknadsplatserna. Han vedergällde inte oförrätt utan förlät och ursäktade.”[30]
Profeten som förebild i ånger och att söka förlåtelse
Abū Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, hörde Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, säga: „Vid Allah! Jag ber Allah om förlåtelse och ångrar mig varje dag mer än sjuttio gånger.”[31]
Profeten som förebild i att utföra dyrkan
ʿĀʾisha, må Allah vara nöjd med henne, sade: „Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, stod i bön om natten tills båda hans fötter (eller ben) svullnade. Jag frågade honom: ‘Varför gör du detta, O Allahs Sändebud, när Allah har förlåtit dina tidigare och kommande synder?’ Han svarade: ‘Skall jag inte vara en tacksam tjänare?’”[32]
ʿUbayd ibn ʿUmayr frågade ʿĀʾisha, må Allah vara nöjd med henne: „Berätta för mig om det mest häpnadsväckande du sett hos Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam.” Hon tystnade och sade sedan: „En natt sade han till mig: ‘Låter du mig dyrka min Herre denna natt?’ Jag svarade: ‘Vid Allah, jag älskar att du är nära mig, och jag älskar att du ber till din Herre.’ Han stod upp, gjorde ablution utan att använda mycket vatten, stod sedan och bad och fortsatte gråta tills hans skägg var vått av tårar. Sedan föll han ned i prostration och grät tills marken var våt av hans tårar. Sedan vände han sig om och lade sig ner och grät tills Bilāl kom för att kalla till gryningsbön. När han såg honom gråta sade han: ‘O Allahs Sändebud, gråter du på detta sätt trots att Allah har förlåtit dina tidigare och kommande synder?’ Han svarade: ‘O Bilal, varför skulle jag inte gråta när det har uppenbarats i natt [versen som betyder]:”
«Sannerligen, i skapandet av himlarna och jorden och i nattens och dagens omväxling finns tecken för de som förstår.» [Koranen 3:190]”[33]
Under månaden Ramaḍān
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, brukade utföra olika former av dyrkan. Han gav allmosor, reciterade Koranen, bad och ägnade sig åt dhikr (att nämna Allah) och iʿtikāf (att stanna i avskildhet i moskén).
Frivilliga former av dyrkan
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, fastade många dagar i rad tills människorna trodde att han aldrig skulle sluta fasta. Och han fastade inte många dagar i rad tills människorna trodde att han aldrig skulle fasta. Han fastade aldrig en hel månad utom under Ramaḍān. Han fastade mest under Shaʿbān.[34] Dessutom var han mån om att fasta på måndagar och torsdagar.[35]
Recitation av Koranen
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, reciterade långsamt, ett ord i taget och en vers i taget. Han förlängde vokalerna i ord som „Al-Raḥmān” och „Al-Raḥīm”.[36] Han sökte Allahs skydd mot djävulen i början av recitationen.[37] Han reciterade en viss del av Koranen varje dag utan undantag.
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, reciterade Koranen stående, sittande och liggande. Han reciterade i tillståndet av wuḍūʾ (ablution) eller utan, men läste inte i tillståndet av janāba (rituell orenhet).[38]
Profeten som förebild i dhikr (att nämna Allah)
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, var den mest fullkomliga människan i utövandet av dhikr. Han nämnde Allah i alla situationer: stående, sittande, gående, ridande, under resor och vid hemvistelse.
Profeten som förebild i bön, fasta och äktenskap
Anas, må Allah vara nöjd med honom, sade: „Tre personer gick runt husen till Allahs Profets, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, fruar för att fråga om hur Allahs Profet dyrkade. När de fick veta tyckte de att deras dyrkan var liten [i jämförelse] och sade: ‘Var befinner vi oss i förhållande till Allahs Sändebud, som fått sina tidigare och kommande handlingar förlåtna?’ En av dem sade: ‘Jag ska be hela natten varje natt.’ En annan sade: ‘Jag ska fasta hela tiden och aldrig bryta fastan.’ Den tredje sade: ‘Jag ska hålla mig borta från kvinnor och aldrig gifta mig.’ Allahs Sändebud kom till dem och sade: ‘Är det ni som sagt si och så? Vid Allah, jag är den bland er som fruktar och känner Allah mest, men jag fastar och bryter fastan, jag ber och jag sover, och jag gifter mig med kvinnor. Den som föraktar mitt sätt tillhör inte mig.’”[39]
Ibn Ḥajar, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: „Profetens sätt var det enkla sättet. Han åt för att få kraft att fasta. Han sov för att få kraft att be om natten. Och han gifte sig för att bryta sin lust, uppnå kyskhet och öka sin avkomma. Denna ḥadīth vägleder oss till att följa exemplet hos personer av hög rang.”[40]
Profeten som förebild i ḥajj-ritualerna
Nödvändigheten av att hålla fast vid Profetens sätt kunde inte vara tydligare än under ḥajj. Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, befallde oss att följa hans exempel i utförandet av ḥajj och sade: „Ta era ḥajj-ritualer från mig. Kanske utför jag inte ḥajj igen.”[41]
Att följa Profetens exempel får inte begränsas till att efterlikna aspekter av hans personlighet. Det måste även innefatta aspekter av hans praktiska liv.
Profeten som förebild i mat och dryck
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, avslog aldrig någon typ av mat som fanns tillgänglig, och frågade aldrig efter särskilda maträtter som inte var tillgängliga. Han förkastade aldrig god mat, och han letade aldrig fel i maten. Om han tyckte om maten åt han av den, annars lämnade han den.[42] Månader gick utan att eld syntes tändas i hans hus (det vill säga ingen mat lagades).[43] Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, åt mycket lite, och om mat inte fanns tillgänglig hade han tålamod. Faktum är att han band en sten mot sin mage för att dämpa hungern.
Han sade „Bismillāh” innan han började äta och sade efteråt: „O Allah! Du har gett oss mat och dryck. Du har försörjt och tillhandahållit. Du har väglett och gett liv. Så må all lovprisning tillkomma Dig för vad Du gett.”[44]
Närhelst han åt hos någon bad han för dem innan han gick.[45] Han var inte för stolt för att äta tillsammans med yngre, äldre, fria, slavar, beduiner eller invånare i Madinah.[46]
Profeten som förebild i sömn och uppvaknande
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, brukade sova på sin högra sida medan han nämnde Allah och utan att ha ätit eller druckit för mycket. Han lade sin hand under sitt huvud och sade: „O Allah, skydda mig från Din vrede den dag Du uppväcker Dina tjänare.”[47]
Han vaknade när han hörde kallelsen till bön. Han lovprisade Allah, ärade Honom och bönföll Honom. Sedan putsade han sina tänder med en siwāk (tandpinne), utförde ablution och bad. Han kommunicerade ständigt med sin Herre, lovprisade Honom och visade fruktan och hopp. Ibland sov han på en madrass och ibland på golvet, på mattor av halm eller på sin säng.[48]
Profetens tal, skratt och gråt
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, talade inte mycket. Han talade långsamt och tydligt, inte så snabbt att hans tal inte kunde memoreras och inte så långsamt att det uppstod tysta pauser. Hans vägledning var den mest fullkomliga. Han upprepade ofta sina ord tre gånger för att folk skulle förstå, och när han hälsade på andra gjorde han det tre gånger.[49] Han var tyst under långa perioder och sade inget onödigt. Han sade mycket med få ord och talade varken för mycket eller för lite.
Han talade inte om saker som inte rörde honom. Han talade endast om saker som gav belöning, och när han ogillade något syntes det i hans ansiktsuttryck.
Det mesta av hans skratt bestod av leenden. Det mest som syntes av hans leende var hans framtänder. Han skrattade åt roliga saker eller saker som ansågs häpnadsväckande.[50]
Hans gråt liknade hans skratt. Han andades inte tungt när han grät. Hans ögon fylldes med tårar och det hördes ett svagt ljud i hans bröst.
Ibland grät han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, för att någon hade dött, ibland av rädsla för sin nation, ibland av rädsla för Allah och ibland när han lyssnade till Koranen. Han grät av kärlek och ärebetygelse till Allah, liksom av rädsla för Honom. När hans son Ibrāhīm dog grät Allahs Profet av barmhärtighet. Och han grät när han såg en av sina döttrar på hennes dödsbädd.[51]
Han grät även när han lyssnade till ʿAbdullāh ibn Masʿūd, må Allah vara nöjd med honom, recitera sūrat al-Nisāʾ ur Koranen.[52]
Han grät när ʿUthmān ibn Maẓʿūn, må Allah vara nöjd med honom, avled, och under solförmörkelsebön. Han grät sittande vid graven hos en av sina döttrar och han grät under nattbönen.[53]
Profetens predikningar
När han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, höll sina predikningar rödnade hans ögon, hans röst höjdes och han blev ivrig som om han varnade en armé. Han inledde alla sina predikningar med att prisa Allah. Predikningarnas ämnen kretsade kring att prisa Allah och ära Hans egenskaper. Han diskuterade islams läror, nämnde Paradiset och Helvetet samt saker som väcker Allahs välbehag och vrede.
Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: „Han diskuterade ämnen relevanta för lyssnarna. Ibland förlängde han sina predikningar och ibland förkortade han dem, beroende på folkets behov.”[54]
Profetens umgänge med människor
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, var bäst i att umgås med människor. Han köpte, sålde och ingick i affärspartnerskap. En gång kom en tidigare affärspartner och besökte honom och frågade: „Känner du igen mig?” Allahs Profet svarade: „Vars du inte min partner? Du var en god partner. Varken dolde du något, och inte heller argumenterade du överdrivet.”
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, gav gåvor och tog emot dem. Han lånade pengar och egendom och köpte varor med uppskjuten betalning. Närhelst han lånade pengar betalade han tillbaka mer än han lånat, och när någon betalade tillbaka ett lån han tagit bad han för denne och sade: „Må Allah välsigna din familj och din rikedom. Belöningen för att ge någon ett lån är lovprisning och att betala tillbaka.”[55][56]
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, avsatte ett markstycke (waqf; donation) som han ägde som en källa till välgörenhet för de fattiga. Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, förmedlade förbön för andra i världsliga angelägenheter och bad andra att förmedla förbön för honom. Han blev inte arg när Barīra (en friad slav) avvisade hans begäran om att hon skulle återvända till sin man. Han var verkligen det bästa föredömet.
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, svurade vid Allah i mer än åttio situationer och Allah befallde honom att svära i tre situationer. Ibland handlade han i enlighet med sin ed, och ibland beslutade han att det var bättre för honom att inte göra det och att ge bot.
Han skojade med andra men talade alltid sanning. Han kapplöpte ibland med andra och brottades till och med med dem.
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, tjänade sina familjemedlemmar, bar material för att bygga moskén och tog emot sina gäster, och besökte ibland andras hem. Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: „Han besökte sjuka, deltog i begravningar, svarade på inbjudningar och tog hand om änkors och fattigas behov. Han uppskattade poesi och belönade skalder i gengäld.”[57]
Att besöka de sjuka
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, besökte sjuka vänner som insjuknat. Han besökte en judisk tjänare till honom som var sjuk, och besökte sin icke-troende farbror. Han erbjöd islam till dem båda; tjänaren omfamnade islam, men farbrodern gjorde det inte. Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: „Han närmade sig den sjuke, satte sig nära dennes huvud och frågade om hans tillstånd. Han strök med sin högra hand över honom och bad: ‘O Allah, folkens Herre! Ta bort skadan och hela, Du är läkaren, det finns ingen bot utom Din bot, en bot som inte lämnar någon sjukdom kvar.’”[58]
Sunan al-Fiṭra (handlingar relaterade till människans naturliga disposition)
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, började med sin högra sida när han tog på sig skorna, kammade håret, utförde ablution och gav och tog emot. Han använde sin högra hand för att äta, dricka och utföra ablution, och hans vänstra hand användes för att svara på naturens kall och avlägsna skadliga föremål.
Vad gäller håret klippte han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, antingen av allt eller lät allt växa. Han rakade inte delar av det och lämnade andra delar oraka.
Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, gillade att använda siwāk under fasta och utanför, efter att ha vaknat från sömn, under wuḍūʾ, inför bönen och när han gick in i sitt hus.
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, använde parfym rikligt och avslog aldrig parfym när det erbjöds honom.
Han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, gillade att kamma sitt hår. Ibland kammade han sitt eget hår och ibland lät han ʿĀʾisha kamma det åt honom.
Muslimer borde ta Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, och hans följeslagare som förebilder, i stället för skådespelerskor och skådespelare, västliga gestalter och tänkare.
Vilka gärningar bör man efterlikna Allahs Profet i?
Allahs Profets, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, gärningar delas in i fyra typer:
Första: Gärningar som ingick i hans natur. Dessa är gärningar som Allahs Profet utförde som varje människa, och inte som ett uttryck för hans budskap. Deras regel är att de helt enkelt är tillåtna. Detta gäller saker som hans fysiska rörelser, hans sätt att resa sig, sitta, gå, äta, dricka och sova. Det finns ingen skyldighet eller förbud kopplad till dessa handlingar. Men om Allahs Profet var beständig i en sådan handling och utförde den på ett visst sätt, övergår den från denna kategori till kategorin rekommenderade handlingar (vilket innebär att man får belöning för att utföra dem).
Ett exempel på detta är att sova på sin högra sida. Ett annat sätt att flytta en handling från denna kategori till kategorin rekommenderade handlingar är ett uttalande av Allahs Profet som uppmuntrar folk att utföra en sådan handling. Det tar handlingen ur denna kategori och gör den till en rekommenderad eller obligatorisk handling (beroende på handlingen och Allahs Profets uttalande). Ett exempel på detta är att dricka i tre klunkar och inte på en gång, och att äta med höger hand.
Andra: Gärningar som tillhör hans folks seder och vanor. Ett exempel på detta är att låta håret växa långt. Ett annat exempel är frågor rörande klädsel, eftersom detta direkt relaterar till de traditioner och seder folk följer. Det är därför Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, inte ändrade sitt sätt att klä sig från vad han var van vid före profetskapet. Han satte dock vissa villkor för männens och kvinnornas klädsel. Man kan inte säga att det att efterlikna Allahs Profet i dessa frågor är en belönad handling.
Detta beror på att Allahs Profet inte utförde dessa handlingar på det sätt han gjorde som ett sätt att lagstifta för folk, och han avsåg dem inte heller som dyrkan. Om ett påbud gavs av Allahs Profet angående en sådan handling – i vilket han uppmuntrade folk att utföra dem på ett visst sätt, eller en text som bevisar att en given vanlig handling är kopplad till en viss lagstiftning – lämnar handlingen denna krets och övergår till kretsen av rekommendation eller skyldighet. Ett exempel på detta är skyldigheten för män att bära sina kläder ovan ankeln, och rekommendationen att bära vita plagg, och så vidare.
Tredje: Gärningar som är specifika för honom. Dessa är gärningar som är exklusiva för Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, såsom att fasta oavbrutet utan att bryta fastan, att ha mer än fyra fruar samtidigt, att inte ge hemgift vid ingående av äktenskapskontraktet och så vidare.
Fjärde: Gärningar som är dyrkan. Dessa är gärningar som Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, utförde som dyrkan. Detta är den typ av handling i vilken man är befalld att följa och efterlikna Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam. Denna typ kan vara obligatorisk och kan också vara rekommenderad. Dessutom finns det handlingar som man måste avhålla sig från som ett sätt att efterlikna Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, eftersom han avhöll sig från och befallt oss att avhålla oss från dem.
Det finns två sätt att känna till den handling som Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, avhöll sig från:
Första: En berättelse som anger att Allahs Profet, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, avhöll sig från en viss handling, som följeslagarens uttalande angående ʿīd-bönen: „Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, bad ʿīd-bönen utan att kalla till adhān (bönekallelse) eller iqāma (andra uppmaningen att starta bönen).”
Andra: Att det inte finns en berättelse som anger att Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, utförde en viss handling som, om han hade utfört den, följeslagarna skulle ha förmedlat till den muslimska nationen. Eftersom absolut ingen berättade att han utfört just den handlingen, blir det uppenbart att han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, aldrig utförde den. Ett exempel på detta är att han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, inte yttrade sin avsikt högt när han inledde bönen.
Det faktum att han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, avhöll sig från att utföra en viss handling är i sig bevis på att handlingen inte är lagstadgad, om det inte fanns något som hindrade honom från att utföra den, såsom att avhålla sig från att utföra den frivilliga nattbönen i samling under månaden Ramaḍān. Anledningen var att han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, fruktade att den skulle bli obligatorisk. I detta fall bör man inte betrakta hans avhållsamhet som den sunna (tradition) man ska följa; man bör snarare utföra denna handling, eftersom han, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, avhöll sig av en anledning som inte längre existerar efter hans död.
Slutsats
Allahs Sändebud, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, lärde oss sunda moraliska principer och rätt beteende genom personligt exempel, i enlighet med traditionen från de sändebud och profeter som föregick honom.
Vi lär av hans exempel att prioritera rätt. Det viktigaste är att leva ett rättfärdigt liv, att lyda Allah och söka Hans välbehag samt att göra vårt bästa i varje strävan. Livet handlar inte om hur mycket pengar, makt eller berömmelse vi samlar på oss, utan om hur uppriktiga och hängivna vi är inför Allah och hur mycket ansträngning vi lägger ner för att hjälpa andra, förbättra deras liv och leda dem till Allah.
Allah beskrev själv Profeten Muḥammad, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, som den bästa förebilden för oss att följa. Allah ärar hans minne, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, och Hans änglar sänder välsignelser över honom, och Han befaller oss att göra detsamma och säger (vilket betyder):
«Allah och Hans änglar sänder välsignelser över Profeten: O ni som tror! Kalla ner gudomliga välsignelser över honom och hälsa honom med en värdig hälsning.» [Koranen 33:56]
Profeten Muḥammads, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, och de profeter och sändebud som föregick honom livserfarenheter är fulla av lärdomar om hur man hanterar de många prövningar vi möter dagligen. Människor påverkas fortfarande av samma svagheter och problem som de gjort i århundraden. Om vi håller fast vid Profeten Muḥammads, ṣallallāhu ʿalayhi wa sallam, exempel och följer hans vägledning i alla frågor, har vi de bästa förutsättningarna för framgång i detta liv och, ännu viktigare, i det kommande livet i det Hinsides.
FOTNOTER
- [1] Återberättat av Muslim (746) från ʿĀʾisha, må Allah vara nöjd med henne.
- [2] Återberättat av al-Bukhārī (3559) och Muslim (2321) från ʿAbdullāh ibn ʿAmr, må Allah vara nöjd med honom.
- [3] Återberättat av al-Tirmidhī (2016) från ʿĀʾisha, må Allah vara nöjd med henne.
- [4] Återberättat av al-Ṭabarānī i al-Awsaṭ (6578). Ibn Ḥajar bedömde det som ḥasan i Fatḥ al-Bārī (575/6).
- [5] Återberättat av al-Bukhārī (2768) och Muslim (2310).
- [6] Återberättat av Muslim (2310).
- [7] Återberättat av al-Bukhārī (3149) och Muslim (1057).
- [8] Återberättat av al-Bukhārī (6102) och Muslim (2320).
- [9] Återberättat av Aḥmad (20821). Shuʿayb al-Arnaʾūṭ bedömde det som ḥasan.
- [10] Återberättat av al-Bukhārī (628) och Muslim (674).
- [11] Återberättat av al-Bukhārī (3818) och Muslim (2435).
- [12] Återberättat av al-Bukhārī (6247) och Muslim (2168) från Anas, må Allah vara nöjd med honom.
- [13] Återberättat av Aḥmad (11530). Al-Albānī bedömde det som autentiskt i Mishkāt al-Maṣābīḥ (5809).
- [14] Återberättat av Aḥmad (24228) från ʿĀʾisha, må Allah vara nöjd med henne. Al-Albānī bedömde det som autentiskt i al-Taʿlīqāt al-Ḥisān (5647).
- [15] Återberättat av Aḥmad (25662) från ʿĀʾisha, må Allah vara nöjd med henne. Al-Albānī bedömde det som autentiskt i al-Taʿlīqāt al-Ḥisān (5646).
- [16] Återberättat av Muslim (2413).
- [17] Återberättat av al-Nasāʾī (1414) från ʿAbdullāh ibn Abī Awfā, må Allah vara nöjd med honom. Al-Albānī bedömde det som autentiskt i al-Taʿlīqāt al-Ḥisān (6390).
- [18] Madārij al-Sālikīn (328/2).
- [19] Återberättat av Aḥmad (1045). Shuʿayb al-Arnaʾūṭ bedömde det som autentiskt.
- [20] Återberättat av Muslim (1776).
- [21] Återberättat av al-Bukhārī (2908) och Muslim (2307).
- [22] Återberättat av al-Bukhārī (6) och Muslim (2308).
- [23] Återberättat av al-Bukhārī (6034) och Muslim (2311).
- [24] Återberättat av Muslim (3312).
- [25] Återberättat av Abū Dāwūd (904). Al-Albānī bedömde det som autentiskt.
- [26] Återberättat av al-Bukhārī (5843) och Muslim (1479).
- [28] Återberättat av Ibn Mājah (2890) från Anas ibn Mālik, må Allah vara nöjd med honom. Al-Albānī bedömde det som autentiskt i al-Silsila al-Ṣaḥīḥa (2617).
- [29] Återberättat av al-Bukhārī (2864) och Muslim (1776).
- [30] Återberättat av al-Bukhārī (2125).
- [31] Återberättat av al-Bukhārī (6307).
- [32] Återberättat av al-Bukhārī (4837) och Muslim (2820).
- [33] Återberättat av Ibn Ḥibbān (620). Al-Albānī bedömde det som ḥasan i al-Silsila al-Ṣaḥīḥa (68).
- [34] Återberättat av al-Bukhārī (1969) och Muslim (1156).
- [35] Återberättat av al-Tirmidhī (745), al-Nasāʾī (2361) och Ibn Mājah (1739). Al-Albānī bedömde det som autentiskt.
- [36] Återberättat av al-Bukhārī (5046).
- [37] Återberättat av al-Tirmidhī (242), al-Nasāʾī (899) och Abū Dāwūd (775) från Abū Saʿīd al-Khudrī, må Allah vara nöjd med honom. Al-Albānī bedömde det som autentiskt.
- [38] Zād al-Maʿād (482/1).
- [39] Återberättat av al-Bukhārī (5063) och Muslim (1401).
- [40] Fatḥ al-Bārī (106/9).
- [41] Återberättat av Muslim (1297).
- [42] Återberättat av al-Bukhārī (3563) och Muslim (2064).
- [43] Återberättat av al-Bukhārī (2567) och Muslim (2972).
- [44] Återberättat av Aḥmad (16159). Al-Albānī bedömde det som autentiskt i Ṣaḥīḥ al-Jāmiʿ (4768).
- [45] Återberättat av Muslim (2042) från ʿAbdullāh ibn Busr, må Allah vara nöjd med honom.
- [46] Zād al-Maʿād (147/1).
- [47] Återberättat av al-Tirmidhī (3398) från Ḥudhayfa ibn al-Yamān, må Allah vara nöjd med honom. Al-Albānī bedömde det som autentiskt.
- [48] Zād al-Maʿād (246/4) och (155/1).
- [49] Återberättat av al-Bukhārī (94) från Anas, må Allah vara nöjd med honom.
- [50] Zād al-Maʿād (1/182).
- [51] Återberättat av Aḥmad (21272) från Umāma (eller Umayya), må Allah vara nöjd med henne.
- [52] Återberättat av al-Bukhārī (4582) och Muslim (800) från Ibn Masʿūd, må Allah vara nöjd med honom.
- [53] Zād al-Maʿād (1/183).
- [54] Zād al-Maʿād (1/191).
- [55] Återberättat av Abū Dāwūd (4836) och Ibn Mājah (2287).
- [56] Återberättat av al-Nasāʾī (4683) och Ibn Mājah (4242).
- [57] Zād al-Maʿād (165/1).
- [58] Zād al-Maʿād (494/1).
- [59] Återberättat av al-Bukhārī (959), Muslim (886) och Abū Dāwūd (1147); ordalydelsen är Abū Dāwūds.
