Hadithen på svenska
Abu Hurayrah – må Allah vara nöjd med honom – sade:
”Jag hörde Guds Sändebud ﷺ säga: ’Alla i min ummah kommer att bli förlåtna – utom de som öppet visar sina synder. Och att öppet visa sina synder innebär att en man begår en synd på natten, och när morgonen kommer, medan Allah har dolt det för honom, säger han: ”O du, jag gjorde det och det i går kväll”, fastän hans Herre hade dolt det för honom, men han avslöjar Guds slöja över sig själv.’”
(Autentisk – överens om dess autenticitet, [Sahih al-Bukhari: 6069])
Förklaring
Profeten ﷺ påminner oss här om Guds stora barmhärtighet – att Han förlåter alla synder, så länge man inte öppet visar upp dem och skryter om dem. Att synda är mänskligt, men att öppet tala om sina synder utan ånger, som om det vore något att vara stolt över, är att förakta Guds nåd.
Allah döljer våra fel – det är en välsignelse. Men när en person själv avslöjar sina synder, river han den slöja av skydd som Allah lagt över honom. Det visar på brist på skam, ånger och respekt för Gud, och det kan leda till att man utesluts från Guds förlåtelse.
Lärdomar från hadithen
- Allah förlåter alla synder – men att öppet visa dem kan hindra förlåtelse
- Att tala om sina synder utan ånger är ett tecken på hjärtats hårdhet och arrogans
- Islam uppmanar till att dölja sina synder och söka förlåtelse i hemlighet
- Hadithen lär oss att ödmjukhet och diskretion är vägar till Guds nåd
Praktiskt råd
- Om du har begått en synd – dölj den och vänd dig till Allah i uppriktig ånger (tawbah)
- Undvik att tala om dina synder inför andra – det normaliserar och förminskar allvaret i dem
- Hjälp andra att omvända sig – inte genom att döma, utan genom att påminna om Guds barmhärtighet
- Be Allah: ”Å Allah, täck över mina fel i detta liv och det kommande, och gör mig till en av dem Du förlåter och vägleder.”
Originalet på arabiska
عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ: «كُلُّ أُمَّتِي مُعَافًى إِلَّا المُجَاهِرِينَ، وَإِنَّ مِنَ المُجَاهَرَةِ أَنْ يَعْمَلَ الرَّجُلُ بِاللَّيْلِ عَمَلًا، ثُمَّ يُصْبِحَ وَقَدْ سَتَرَهُ اللَّهُ عَلَيْهِ، فَيَقُولَ: يَا فُلاَنُ، عَمِلْتُ البَارِحَةَ كَذَا وَكَذَا، وَقَدْ بَاتَ يَسْتُرُهُ رَبُّهُ، وَيُصْبِحُ يَكْشِفُ سِتْرَ اللَّهِ عَنْهُ». [صحيح] – [متفق عليه] – [صحيح البخاري: 6069]