Profeten Muhammads (frid vare över honom) ställning enligt Koranen och sunnah
Inom sunnitisk islam intar Profeten Muhammed, sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam (frid och välsignelser vare över honom), en unik och central plats. Han beskrivs i Koranen och i den autentiska sunnah som mänsklighetens förebild, Allahs sista sändebud och – enligt en rad autentiska hadither – den främsta av hela skapelsen. Den här artikeln går igenom, med källor från Koranen samt de mest tillförlitliga sunnitiska hadithsamlingarna (Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim), varför muslimer älskar och upphöjer Profeten Muhammed, vad “bäst av skapelsen” faktiskt betyder inom sunni islam, och hur denna kärlek ska uttryckas i vardagen utan att glida över i överdrift (ghuluw).
Vem var Profeten Muhammed, frid vare över honom?
Profeten Muhammed föddes i Mecka år 570 e.Kr. och mottog, vid 40 års ålder, den första uppenbarelsen av Koranen genom ängeln Jibril (Gabriel). Under 23 år förmedlade han Allahs budskap till mänskligheten, och enligt sunnitisk trosuppfattning är han khatam an-nabiyyin – profeternas sigill, det vill säga den siste och slutgiltige profeten som skickats till hela mänskligheten, inte enbart till ett folk eller en tid. Han är den förnämsta förebilden för alla muslimer, oavsett tid eller plats, och hans liv (sira) och uttalanden (hadith) utgör tillsammans med Koranen grunden för islamisk lag, etik och andlighet.
Profeten Muhammed – ”bäst av skapelsen” enligt Koranen och hadith
Uttrycket “bäst av skapelsen” (khayru l-khalq) återkommer ofta i sunnitisk litteratur om Profeten. Det bygger inte på känslomässig överdrift utan på tydliga texter i Koranen och i de mest autentiska hadithsamlingarna.
Koranens vittnesbörd om Profetens ställning
Koranen beskriver Profeten Muhammed som en barmhärtighet för alla världar och ger honom en unik ställning som förebild för de troende:
”Och Vi har inte sänt dig annat än som en barmhärtighet för world.” (Koranen, 21:107, fritt återgivet)
”I Guds sändebud har ni ett gott föredöme för alla som ser fram mot mötet med Gud och den yttersta dagen.” (Koranen 33:21)
Vidare befaller Allah själv och änglarna att sända välsignelser (salawat) över Profeten, och uppmanar de troende att göra detsamma – ett tecken på hans unika status hos Allah:
”Allah och Hans änglar välsignar Profeten. Troende! Anropa (Allahs) välsignelser över honom och hälsa honom med fridshälsningen.” (Koranen 33:56)
Hadither om Profetens rang bland skapelsen
I Sahih Muslim berättas det att Profeten själv sade följande om sin ställning på Domedagen:
”Jag är mänsklighetens mästare (sayyid) på Domedagen, och det utan stolthet.” (Sahih Muslim,)
Denna hadith, som klassas som autentisk (sahih) av de sunnitiska hadithlärda, används av lärde som Imam an-Nawawi som ett av de tydligaste bevisen för att Profeten Muhammed är den främste av alla profeter och av hela skapelsen. Samtidigt finns det en annan berömd berättelse, återgiven av följeslagaren Anas ibn Malik, där en man kallade Profeten för “du bästa skapelse” och Profeten svarade att den ställningen tillhör Ibrahim (Abraham), frid vare över honom.
De sunnitiska lärda förklarar att detta svar var ett uttryck för Profetens ödmjukhet (tawadu’) och respekt för Ibrahims särskilda ställning som “Allahs nära vän” (khalilullah), inte en bokstavlig rangordning som motsäger övriga texter. Ödmjukheten i sig – att avstå från beröm trots att man har rätt till det – lyfts fram som en del av Profetens föredömliga karaktär snarare än en teologisk motsägelse. De lärde är eniga om att Profeten Muhammed, utifrån helheten av Koranen och sunnah, är den främste av skapelsen (sayyid walad Adam), medan Ibrahim räknas som den näst främste bland profeterna.
Varför älskar muslimer Profeten Muhammed så högt?
Kärleken till Profeten (hubb an-nabi) är enligt sunnitisk teologi en del av trons kärna, inte enbart en kulturell sedvänja. Denna kärlek grundas i flera saker:
- Allah själv älskar och har upphöjt Profeten, och valt honom till det sista sändebudet för hela mänskligheten.
- Profeten visade genom sitt eget liv den bästa karaktären, mildheten och rättvisan – något som Koranen själv vittnar om: ”Du har en högtstående karaktär.” (Koranen 68:4)
- Han bad för sitt samfund (ummah) ända in i sina sista stunder och önskade dess räddning framför sin egen bekvämlighet.
- Han lärde muslimer att den bäste bland dem är den som är bäst mot sin familj, samt att människor är lika oavsett hudfärg eller härkomst.
En hadith i Sahih al-Bukhari understryker att fullkomlig tro hänger samman med kärleken till Profeten:
”Ingen av er tror fullt ut förrän jag är honom kärare än hans barn, hans föräldrar och hela mänskligheten.” (Sahih al-Bukhari)
Kärlek utan överdrift – den sunnitiska balansen
Samtidigt som sunni islam lär ut en djup och obligatorisk kärlek till Profeten Muhammed, varnar samma källor tydligt för överdrift (ghuluw) i hans upphöjelse. Profeten sade själv:
”Överdriv inte i beröm av mig såsom de kristna överdrev i beröm av Marias son. Jag är endast en tjänare, så säg: Allahs tjänare och Hans sändebud.” (Sahih al-Bukhari)
Denna princip är central inom sunnitisk aqidah (troslära): Profeten Muhammed var en människa (bashar), utvald av Allah och ofelbar i det han förmedlade av uppenbarelsen, men han ska aldrig dyrkas, åkallas i bön eller tillskrivas gudomliga egenskaper. All dyrkan riktas uteslutande till Allah, medan kärleken till och respekten för Profeten uttrycks genom att följa hans exempel (sunnah).
Hur visar muslimer sin kärlek till Profeten Muhammed i praktiken?
Att följa sunnah i vardagen
Den viktigaste formen av kärlek till Profeten anses vara att praktiskt följa hans sunnah – hans sätt att be, tala, äta, bemöta andra och lösa konflikter. Detta omfattar allt från stora frågor om gudsdyrkan till små detaljer i det dagliga umgänget, och betraktas som bevis på uppriktig kärlek snarare än enbart känslomässiga uttryck.
Att sända salawat – välsignelser över Profeten
Att regelbundet sända salawat (”Allahumma salli ‘ala Muhammad”) är en sunnah som Koranen själv befaller (33:56) och som anses stärka bandet mellan den troende och Profeten. Detta görs särskilt i samband med bönen, på fredagar och när Profetens namn nämns.
Att lära sig hans liv (sira) och karaktär
Många sunnitiska lärde rekommenderar att muslimer, särskilt barn och unga, undervisas om Profetens liv för att förstå bakgrunden till hans karaktär, hans prövningar och hans barmhärtighet – kunskap som fördjupar respekten och kärleken bortom enbart känslomässig hängivenhet.
Sammanfattning
Inom sunni islam vilar kärleken till och upphöjandet av Profeten Muhammed, frid vare över honom, på tydliga och autentiska källor: Koranens egna ord om honom som en barmhärtighet för världarna, och autentiska hadither i Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim som beskriver honom som mänsklighetens mästare och den främste av skapelsen. Samtidigt balanseras denna kärlek noggrant av varningen mot överdrift – Profeten var Allahs utvalda tjänare och sändebud, inte ett föremål för dyrkan. Den äkta kärleken till honom visar sig, enligt sunnitisk förståelse, framför allt i praktiken: genom att följa hans sunnah, sända salawat över honom och sträva efter den karaktär han förkroppsligade.
Källor
- Koranen, sura 21:107, 33:21, 33:56, 68:4.
- Sahih al-Bukhari – sunnah.com/bukhari
- Sahih Muslim – sunnah.com/muslim
