Från ”Silsilah as-Saheehah” (5/12-13), och ”Moonazaraat ’aimmat as-Salaf” s.89-91
När Hurooreeyah gjorde uppror isolerade de sig på en plats. De var 6000 till antalet och var eniga om att göra uppror mot ’Alee.
Folk kom ständigt till ’Alee och sade: ”O Ameer ul-Mu’mineen! Sannerligen gör dessa människor uppror mot dig.”
Han sade: ”Lämna dem, jag kommer sannerligen inte att strida mot dem förrän de strider mot mig, och [de kommer att strida mot mig] det är vad de kommer att göra.”
Så när den dagen kom gick jag till ’Alee före Dhuhr-bönen och sade till honom: ”O Ameer ul-Mu’mineen! Skjut upp bönen tills det svalnat, kanske kan jag tala med dessa människor.”
Han sade: ”Sannerligen, jag fruktar för dig.”
Jag sade: ”Aldrig! Jag har varit känd som en man med gott uppförande, jag har aldrig skadat någon.”
Han gav mig tillåtelse att gå. Så jag klädde mig i ett mycket fint plagg, det bästa man kunde få från Yemen, och kammade mitt hår. Sedan besökte jag dem vid middagstid medan de åt.
Jag hade trätt in bland ett folk vars like jag aldrig sett vad gäller deras möda i tillbedjan. Deras pannor var sårade av sujood (prostrationen) och deras händer hade blivit grova som kamelfötter, de bar nytvättade, ovårdade skjortor med mycket höga, upphissade kläder, med trötta och slitna ansikten [på grund av att de inte tog hand om sig själva].
Så jag hälsade dem med salaam och de sade: ”Välkommen, O Son av Abbas! Och vad är detta för mantel du bär?”
Jag sade: ”Vilken brist ser ni hos mig? Jag såg sannerligen Sändebudet – sallAllaahu alayhi wa sallam – klädd i det bästa man kan finna av Yemenitiska kläder, och jag reciterade sedan denna vers:
Säg: Vem har förbjudit den prydnad som Allah gett Sina tjänare, och de goda ting Han försett dem med? [1]
Sedan sade de: ”Vad har fört dig hit?”
Jag sade till dem: ”Jag har kommit till er från Profetens – sallAllaahu alayhi wa sallam – följeslagare, Muhaajiroon och Ansaar, och från sonen till Profetens – sallAllaahu alayhi wa sallam – farbror (’Alee), som är hans svärson – och över dem har Qur’aanen sänts ned; och de är mer kunniga om den än ni, och det finns ingen av dem bland er. Jag har kommit för att framföra till er vad de säger, och för att framföra till dem vad ni säger.”
En grupp bland dem sade: ”Debattera inte med Quraysh, för Allaah, azza wa jall, säger sannerligen:
Nej! Men de är ett grälsjukt folk [2]”
Sedan vände sig en grupp av dem mot mig, och två eller tre av dem sade: ”Sannerligen, vi ska tala med honom.”
Så jag sade: ”Kom fram, vad är det ni har för agg mot Allaahs Sändebuds följeslagare – och sonen till hans farbror (’Alee).”
De sade: ”Tre punkter.”
Jag sade: ”Och vilka är de?”
De sade: ”Den första punkten är att han (’Alee) lät män döma i en fråga som tillhör Allaah, medan Allaah säger:
Domen tillhör ingen annan än Allah [3]
Vad har män med Hukm (domen) att göra?”
Jag sade: ”Detta är en punkt.” De sade: ”Vad gäller den andra punkten; han stred men tog varken fångar eller krigsbyte. Om de var otrogna, då är deras fångar tillåtna för oss, och om de var troende, då är varken deras fångar tillåtna att ta, eller var det tillåtet att strida mot dem.”
Jag sade: ”Detta är den andra punkten, och vad är den tredje punkten?” Eller han sade något liknande.
De sade: ”Han bör avlägsna titeln Ameer ul-Mu’mineen, och om han inte är Ameer ul-Mu’mineen, då är han Ameer ul-Kaafireen.”
Jag sade: ”Har ni fler punkter än dessa?”
De sade: ”Detta räcker för oss.”
Jag sade till dem: ”Förstår ni, att om jag läser för er ur Allaahs bok, Jalla wa thanaa’ahu, och ur Hans Profets – sallAllaahu alayhi wa sallam – Sunnah, det som vederlägger vad ni säger; kommer ni då att återvända (till sanningen)?”
De sade: ”Ja.”
Jag sade: ”Vad gäller ert påstående att ’Alee lät män döma i en fråga som tillhörde Allaah; jag ska läsa för er ur Allaahs bok, där Allaah har delegerat Sin Hukm till män angående en åttondel av en fjärdedel av en dirham. Allaah, Tabaraka wa Ta’aala, befallde människorna att döma i denna fråga.
Förstår ni inte Allaahs, Tabaraka wa Ta’aala, ord:
O ni som tror, döda inte villebrådet medan ni är i ihram, och den av er som avsiktligt dödar det, då är straffet en offergåva motsvarande det som dödades, enligt vad två rättrådiga män bland er bedömer. [4]
Och det tillhör Allaahs Hukm att Han delegerade till män att döma i denna fråga; om Allaah velat kunde Han själv dömt i frågan, men Han lät män döma.
Jag frågar er, för Allaahs skull! Är det bättre att män dömer i att försona tvister och förhindra blodsutgjutelse, eller att döma angående jakt på en kanin?”
De sade: ”Naturligtvis, detta är bättre.”
”Och angående en kvinna och hennes make:
Om ni fruktar en splittring mellan man och hustru, utse två skiljedomare, en från hans familj och en från hennes [5]
Är det inte bättre att män dömer i att försona tvister och förhindra blodsutgjutelse än att män dömer angående en kvinnas privata delar?
Är vi klara med denna punkt?”
De sade: ”Ja.”
Jag sade: ”Vad gäller ert påstående att han stred men inte tog fångar och inte tog krigsbyte, skulle ni då ta er moder, Aa’ishah, som fånge, och göra henne tillåten för er själva på samma sätt som ni gör tillåtet med andra, trots att hon är er moder? Om ni säger: ’Vi gör tillåtet från henne det vi gör tillåtet från andra’, då har ni begått Kufr. Och om ni säger att ’hon inte är vår moder’, då har ni också begått Kufr:
Profeten står de troende närmare än de själva, och hans hustrur är deras mödrar [6] och så befinner ni er mellan två dåliga slutsatser. Så vilken av dem vill ni välja?
Är vi klara med denna punkt?”
De sade: ”Ja.”
”Vad gäller att ’Alee tog bort titeln Ameer ul-Mu’mineen, så ska jag ge er något som kommer att glädja er: Sannerligen, Allaahs Profet ingick ett avtal/kontrakt med Mushrikeen på dagen för Hudaybeeyah, och Profeten – sallAllaahu alayhi wa sallam – sade till ’Alee: ’Skriv, O ’Alee! Detta är vad Muhammad, Allaahs Sändebud – sallAllaahu alayhi wa sallam – kommer överens om.’
De, Mushrikeen, sade: ’Om vi visste att du var Allaahs Sändebud, skulle vi inte ha stridit mot dig.’ Så Allaahs Sändebud – sallAllaahu alayhi wa sallam – sade: ’Sudda ut det, O ’Alee! O Allaah, Du vet sannerligen att jag är Ditt Sändebud, sudda ut det, O ’Alee! Och skriv istället: ’Detta är vad Muhammad ibn Abdullaah – sallAllaahu alayhi wa sallam – kommer överens om.”
Jag svär vid Allaah, att Allaahs Sändebud – sallAllaahu alayhi wa sallam – är förmer än ’Alee, och ändå suddade han ut sitt eget namn, och att sudda ut hans namn suddar inte ut hans profetskap.
Är vi klara med denna punkt?”
De sade: ”Ja.”
”2000 av dem återvände, medan resten gjorde uppror och stred, grundat i sin villfarelse, och Muhaajiroon och Ansaar stred mot dem.”[7]
Takreej (källgranskning) för denna berättelse:
Berättad av ad-Darmi i sin ”Sunnan” (1/68-69) och av Bahshal i ”Tareekh Wasit”. Denna berättelse rapporteras på auktoritet av ’Amr bin Salma. Autentiserad av al-Albani.
Det finns andra berättelser om denna historia. Den har berättats av Abdullaah bin Ahmad i ”Zawaid az-Zuhud” (s.428) och av Abu Na’eem i ”Hileeyat al-Awwleeyah” (4/380-381). Även av Tabraani i ”Kabeer” (9/125-126), av AbdurRazaq i ”al-Mussannaf” (5409). Al-Haythamee berättade den i ”Mua’jam az-Zawaid” (1/181).
Vad gäller berättelsen av AbdurRazaq och Tabraani, vilken har autentiserats av al-Haythamee i ”mua’jam az-Zawaid” (1/181).
Berättelsen av Abu Na’eem i ”al-Hileeyah” rapporterades på auktoritet av Abu Za’raa.
Denna berättelse har många andra kedjor av berättare, i ”al-Kabeer”, och några av dem autentiserades av al-Haythamee.
Hämtat från ”Silsilah as-Saheehah” (5/12-13), och ”Moonazaraat ’aimmat as-Salaf” s.89-91
[1] Soorah Al-A’raf: 32
[2] Soorah az-Zukhruf: 58
[3] Soorah al-An’aam: 57 och Soorah Yusuf: 40 & 67
[4] Soorah al-Ma’idah: 95
[5] Soorah an-Nisa: 35
[6] Soorah al-Ahzab: 6
[7] Berättad av Abdur-Razzaq i sin bok ”al-Musannaf” (18678), Ahmad (1/243), al-Haakim (2/150-152), Ibn Abdul Barr i sin Jama’ Bayaan Uloom (2/962-964/1834) och andra.
