DJUPARE ANALYS AV VERS 9 AV KAPITEL 86

Bland de verser som berättar om vad som sker på räkenskapens dag och återgäldandets dag är Guds ord: {Den dag då hemligheterna prövas} (al-Tariq:9).

Denna vers visar att människans handlingar alla kommer att visas för honom på räkenskapens dag – de goda och de onda, de rena och de blandade.

(al-saraʾir) är plural av sarira, det som människan gömmer och döljer av sina avsikter och trosföreställningar. Prövningen av hemligheterna betyder att de testas och skiljs – det goda från det onda – och är en bild för räkenskapen och återgäldandet.

Al-Zamakhshari (d. 538 H) sade: ”{al-saraʾir} är det som göms i hjärtan av trosföreställningar, avsikter och annat, och det som döljs av handlingar. Prövningen är att de görs kända, granskas och skiljs mellan det rena och det orena.”

Från detta förstås också prövningen av de yttre handlingarna och orden.

Det berättades från Qatada (d. 118 H): Om Guds ord {Den dag då hemligheterna prövas}, sade han: Dessa hemligheter prövas. Så göm gott och visa det om du kan.

Från Sufyan al-Thawri (d. 161 H): Han sade: De prövas. I världen döljs många saker, de syns inte för människor. Men på räkenskapens dag framträder de rättfärdigas fromhet och de ondas synd. Det dolda blir synligt, det gömda blir uppenbart, hjärtats hemligheter blir kända.

I ”de två autentiska samlingarna” berättas från Profeten (må Guds frid vara över honom): ”Varje förrädare får en fana vid sin bak på domedagen, och det sägs: Detta är förräderiet av den och den.” Visdomen är att förräderi är dolt i världen, men på domedagen blir det ett öppet tecken.

Al-Mawardi (d. 450 H) berättade från Zayd ibn Aslam (d. 136 H): Profeten frid vare över honom sade: ”Förtroenden är tre: bönen, fastan och reningen från orenhet. Gud anförtrodde människan bönen – han kan säga: Jag bad, men han bad inte. Han anförtrodde honom fastan – han kan säga: Jag fastade, men han fastade inte. Han anförtrodde honom reningen – han kan säga: Jag tvättade mig, men han gjorde det inte. Läs om ni vill: {Den dag då hemligheterna prövas}.”

Imam Malik (d. 179 H) sade: Bönen är av hemligheterna, fastan är av hemligheterna. Och av hemligheterna är det som finns i hjärtan, som Gud dömer människan för.

Ibn al-Arabi (d. 543 H) sade: Ibn Masʿud sade: Martyrens synder förlåts, utom förtroenden. Bönen, fastan, zakat och depositioner är förtroenden. Den tyngsta är depositionen. Den kommer att visas för honom på domedagen i den form han tog den, och kastas i helvetet. Han följer den, den hängs på hans hals, men han kan inte ta ut den.

Ibn Omar sade: Gud visar på domedagen varje dold hemlighet. Det blir prydnad för vissa ansikten, skam för andra.

Gud kan också visa människans handlingar i världen. Imam Ahmad berättade från Abu Saʿid al-Khudri att Profeten sade: ”Om någon gör en handling i en hård sten utan dörr eller fönster, kommer Gud att visa den för människorna.”

Det berättas också att de levandes handlingar visas för de döda i barzakh. Abu Dawud al-Tayalisi berättade från Jabir: Profeten sade: ”Era handlingar visas för era släktingar i gravarna. Om det är gott, gläds de. Om det är ont, säger de: O Gud, vägled dem.”

Andra verser med samma betydelse

{Men det blev uppenbart för dem vad de hade dolt tidigare} (al-Anʿam:28).
{De trädde fram inför Gud alla} (Ibrahim:21).
{Den dag då de är synliga, inget är dolt för Gud} (Ghafir:16).
{Den dagen ställs ni fram, inget är dolt} (al-Haqqa:18).
{Straffet kom till dem oväntat, och på domedagen förödmjukar Han dem} (al-Nahl:26–27).
{Där prövas varje själ för vad den gjort} (Yunus:30).
{Ni skall återvända till den som vet det dolda och det synliga} (al-Tawba:105).
{Det blev uppenbart för dem från Gud vad de inte räknat med} (al-Zumar:47).
{De fann vad de gjort närvarande} (al-Kahf:49).
{Människan får veta vad hon gjort och vad hon lämnat efter sig} (al-Qiyama:13).

Slutsats

Människans skapelse, med all dess precision och visdom, skulle vara meningslös om det inte fanns en återkomst – för att hemligheterna skall prövas och få sin rättvisa belöning. De dolda hemligheterna, gömda i hjärtan, kommer på den dagen att prövas, avslöjas och visas. Då står människan utan egen styrka och utan någon som kan hjälpa henne – varken inom sig själv eller utanför sig själv.

REFLEKTION