— en komplett guide enligt Koranen och Sunnan
Döden är en verklighet som varje människa förr eller senare möter. Islam ger oss tydliga riktlinjer för hur vi ska förhålla oss till döden — både som individ och som gemenskap. Den islamiska begravningen, känd som janazah, är inte bara en ritual utan ett uttryck för taqwa, barmhärtighet mot den döde och en påminnelse för de levande om livets korthet. I denna artikel går vi igenom allt du behöver veta: vad islam säger om döden, hur ghusl (rituell tvagning) utförs, hur janaza-bönen förrättas och vilka begravningsregler som gäller — allt förankrat i Koranen, autentiska hadither och den sunnitiska rättstraditionen.
Döden i islams ljus — en övergång, inte ett slut
Islam betraktar döden som en naturlig och förutbestämd övergång från det temporära jordelivet (dunya) till det eviga livet i det nästkommande (akhirah). Allah den Allsmäktige säger i Koranen:
”Varje själ skall smaka döden. Och er vedergällning skall ni i sin helhet få på Uppståndelsens dag.” (Āl ʿImrān 3:185)
Döden är således inte ett slut utan en port. Den troende förbereds inför denna övergång genom ett liv av gudsdyrkan, ånger och goda gärningar. Det är därför muslimer rekommenderas att ständigt påminna sig om döden — inte av morbiditet, utan för att leva mer medvetet och med fokus på det eviga.
Påminnelse om döden — en sunnah
Profeten Muhammad ﷺ sade:
”Påminn er ofta om det som bryter alla njutningar — döden.” (Rapporterat av at-Tirmidhi och Ibn Majah; klassificerat som hasan sahih)
Att tänka på döden är alltså en rekommenderad handling inom islam. Den ger perspektiv, lösgör hjärtat från världsliga begär och förbereder den troende inför mötet med Allah. Det är en av de viktigaste andliga övningarna inom sunnitisk islamisk tradition.
Vad händer vid dödsögonblicket?
Enligt islamisk tro sänds änglarna Azrail (dödets ängel) och hans följeslagare för att ta emot själen vid dödsögonblicket. För den troende sker detta på ett varsamt sätt, medan det för den obotfärdige är hårt. Profeten ﷺ beskrev i en lång hadith — känd som ”själshaditen” — hur själen tas upp till himlen, presenteras inför Allah och sedan returneras till kroppen i graven. (Rapporterat av Abu Dawud och Ibn Majah; autenticierat av Ibn al-Qayyim i Kitab ar-Ruh.)
I det ögonblick döden inträffar rekommenderas de närstående att:
— Läsa talqin: uppmana den döende att uttala shahadan: ”La ilaha illallah”.
— Sluta ögonen på den döde direkt efter att anden lämnat kroppen.
— Täcka kroppen med ett lakan.
— Skynda till att förbereda janazah.
Sorgen vid dödsfall — vad är tillåtet?
Islam tillåter tårar och sorg vid dödsfall — det är naturligt och mänskligt. Profeten ﷺ grät när hans son Ibrahim dog och sade:
”Ögonen gråter och hjärtat sörjer, men vi säger inget annat än vad vår Herre är nöjd med. Och vi, O Ibrahim, är sörjande över din bortgång.” (Al-Bukhari och Muslim)
Däremot är det förbjudet (haram) att slå sig i bröstet, riva sina kläder, höja rösten i klagande rop (niyaha) eller göra motstånd mot Allahs vilja. Detta är välkänt i sunnitisk fiqh och bekräftat av alla fyra madhhaberna.
Ghusl al-mayyit — den rituella tvagningen av den döde
Ghusl al-mayyit (arabiska: غسل الميت), den rituella tvagningen av den döde, är en fard kifaya — en kollektiv plikt. Det innebär att om tillräckligt många muslimer i samfundet utför den, avlyfts skyldigheten från de övriga. Underlåter alla att göra det, bär hela samfundet synden.
Vem utför ghusl?
Den som tvättar den döde bör vara av samma kön. En man tvättas av män, en kvinna av kvinnor. Undantag gäller för make/maka — det är tillåtet för en make att tvätta sin hustru och vice versa, baserat på en hadith om Profeten ﷺ och Aisha (rapporterat av Ibn Majah och bedömt som sahih av al-Albani).
Det rekommenderas starkt att den som utför ghuslen är en lärd och erfaren muslim, gärna någon som känner till reglerna väl. I Sverige finns idag välutbildade volontärer knutna till moskéer som hjälper till med detta.
Hur utförs ghusl steg för steg?
De rättslärdas konsensus (ijma) om hur ghusl al-mayyit utförs är som följer, med hänvisning till Ibn Qudamas al-Mughni, an-Nawawis al-Majmu och Ibn Hajar al-Asqalanis Fath al-Bari:
1. Niyyah (intention): Den som tvättar uttalar sin avsikt i hjärtat.
2. Lägg den döde på ett höjt bord, med avskildhet och värdighet.
3. Rengör underlivet — med handskar — innan tvagningen påbörjas.
4. Utför wudu (rening) på den döde: tvätta ansikte, armar, huvud och fötter.
5. Tvätta hela kroppen med vatten och sidr (lottebladspulver, ett träd vars löv har antiseptiska egenskaper och vars användning är bekräftad i sunnah).
6. Upprepa tvagningen i udda antal — minst en gång, helst tre eller fem gånger.
7. I den sista tvagningen rekommenderas att blanda lite kafur (kamfer) i vattnet.
8. Torka kroppen varsamt.
”Tvätta henne tre gånger eller fem gånger eller fler om ni anser det nödvändigt, med vatten och sidr, och lägg kafur i den sista tvagningen.” (Al-Bukhari och Muslim — om Profetens ﷺ dotter Zaynab)
Kafan — svepning av den döde
Efter ghuslen sveps den döde in i kafan (كفن) — vita, enkla tygstycken av bomull eller linne. Kafan är ett tecken på jämlikhet inför Allah; rik och fattig, kung och tiggare — alla sveps lika.
För en man: tre vita tygstycken som täcker hela kroppen.
För en kvinna: fem tygstycken (underkjol, skjorta, slöja, och två yttre svepningar), enligt den shafiitiska och hanbalitiska skolan.
Det är sunnah att parfymera kafan med rökelse (bakhur), men inte med vätska på kroppen direkt. Det är makruh (ogillat) att använda dyrt tyg eller brodererat material.
Salat al-janazah — janaza-bönen
Janaza-bönen (صلاة الجنازة) — även känd som salat al-janazah eller begravningsbönen — är en av de viktigaste kollektiva skyldigheter (fard kifaya) i islamisk praxis. Profeten ﷺ sade:
”Den som följer en janazah-procession och stannar tills bönen är utförd, får en qirat (bergets) belöning. Den som stannar till graven är stängd, får två qirat.” (Al-Bukhari och Muslim)
Hur utförs janaza-bönen?
Janaza-bönen skiljer sig från de vanliga obligatoriska bönerna på ett antal sätt: det finns inget ruku (bugning), ingen sujud (prostration), och bönen utförs stående med fyra takbirer (Allahu Akbar). Ingen adhan (böneutrop) eller iqama ropas.
Steg-för-steg enligt den sunnitiska konsensuspositionen:
Första takbir — Allahu Akbar: Recitation av al-Fatiha (obligatorisk enligt shafiitisk och hanbalitisk madhhab, rekommenderad enligt hanafitisk).
Andra takbir — Allahu Akbar: Recitation av salawat (Ibrahimisk bön): ”Allahumma salli ala Muhammad wa ala ali Muhammad…”
Tredje takbir — Allahu Akbar: Du’a (bön) för den döde. Den mest autentiska du’an är:
”Allahumma ighfir lahu warhamhu wa ’afihi wa’fu ’anhu, wa akrim nuzulahu wa wassi’ mudkhalahu, waghsilhu bil-ma’i wa’th-thalji wal-barad…” (Muslim nr. 963)
Fjärde takbir — Allahu Akbar: Avslutande bön, sedan taslim (salam) till höger. Enligt den hanafitiska skolan ges salam åt båda håll; enligt den shafiitiska räcker det med ett salam.
Vem leder janaza-bönen?
Det är imamen eller den lärde mannen i samfundet som leder bönen. Profeten ﷺ föredrog att be över den döde själv när han fick kännedom om ett dödsfall. Han sade:
”Be janaza-bönen för vem som helst som säger La ilaha illallah.” (Ibn Hibban; autenticierat av al-Albani)
Det är möjligt att be janaza-bönen i absentia (salat al-ghaib) för en troende muslim som begravts utan att bönen förrättades, eller som avled långt bort. Detta är bekräftat av Profetens ﷺ handlande när han bad janaza-bönen för Najashi (Negus av Abessinien) i Medina. (Al-Bukhari och Muslim)
Begravningsregler i islam — från procession till grav
Skynda till begravningenSkynda till begravningen
En av de tydligaste riktlinjerna i islams begravningslära är att skynda till graven. Profeten ﷺ sade:
”Skynda er med janazah-processionen. Om hon/han var rättfärdig, leder ni henne/honom till något gott. Om hon/han var annorlunda, skakar ni av er ett ont från era axlar.” (Al-Bukhari och Muslim)
I Sverige innebär detta i praktiken en stor utmaning, eftersom lagen kräver att dödsfallet registreras hos Skatteverket och ett dödsbevis utfärdas innan begravning kan ske. Det är viktigt att kontakta begravningsbyrå och sjukhus omedelbart för att påskynda processen. Många moskéer i Sverige har idag etablerade kontakter med begravningsbyråer som är vana vid att hantera muslimska begravningar snabbt och värdigt.
Processionen till graven — bärandet av kistan
Det är sunnah att gå bakom eller vid sidan av kistan — inte framför den. Profeten ﷺ lärde oss att gå med janazah-processionen och att bära kistan på axlarna. Det är en stor handling av äran och respekt mot den döde.
Det är makruh (ogillat) att tala högt, lyssna på musik eller ropa slogans under processen. Tystnad, dhikr (ihågkommande av Allah) och du’a är vad som passar.
Graven — regler och riktlinjer
Graven (qabr) ska:
— Vara riktad mot qibla (Meckas riktning). Den döde läggs på sin högra sida med ansiktet vänt mot Mecka.
— Vara tillräckligt djup för att skydda kroppen och förhindra djur från att komma åt den.
— Vara enkel och utan överdrift. Det är förbjudet att bygga mausoleer, strukturer eller monument över gravar. (Muslim nr. 969 — Ali ibn Abi Talibs berättelse om Profetens ﷺ uppdrag)
— Vara upphöjd en handsbredd (shibr) ovan marknivå — inte mer. (Abu Dawud; autenticierat)
Kremering är strängt förbjudet (haram) i islamisk lag. Det råder fullständig konsensus (ijma) bland alla fyra madhhaberna om detta.
Talqin i graven
Det finns en praxis inom den shafiitiska och hanbalitiska skolan att läsa talqin — påminna den döde om sin tro — efter att graven stängts. Hanbalitisk och shafiitisk fiqh stödjer detta baserat på svaga men accepterade hadither och på sahabas praxis. Den hanafitiska skolan anser detta vara tillåtet men inte bekräftat av sunnah. Det råder en välkänd fiqh-oenighet om detta, och båda positionerna är acceptabla.
Du’a och fatiha vid graven
Det är bekräftat sunnah att stanna vid graven och be för den döde efter begravningen. Profeten ﷺ sade:
”Be om förlåtelse för er broder och be att han ges fasthet. Han förhörs nu.” (Abu Dawud; autenticierat av al-Albani)
Att läsa al-Fatiha och göra du’a för den döde vid graven är tillåtet och välgörande. Att reciteras specifika koranverser — som Yaseen (kap. 36) eller al-Baqarah (kap. 2) — vid eller nära graven är en praxis som är accepterad inom de flesta sunnitiska skolor.
Sorg och sorgeperiod — islamiska riktlinjer
Sorgetiden (hidad)Sorgetiden (hidad)
Den allmänna sorgeperioden för muslimer är tre dagar. Under dessa dagar är det tillåtet att visa sorg, ta emot kondoleanser och samlas i hemmet för du’a och koranläsning.
Undantaget är den änka vars man har dött: hon har en sorgeperiod (idda) på fyra månader och tio dagar, under vilken hon håller sig hemma, undviker parfym och prydnader, baserat på Koranen 2:234 och bekräftad sunnah.
Kondoleanser — ta’ziyah
Att besöka den sörjande familjen och kondoleanser (ta’ziyah) är sunnah. Det rekommenderas att ta med mat till familjen, eftersom de är upptagna med sin sorg och sina gäster. Profeten ﷺ sade:
”Laga mat till Jaʿfars familj, ty de är drabbade av något som upptar dem.” (Abu Dawud och at-Tirmidhi; autenticierat av al-Albani)
Det är inte ett krav att stanna länge eller att hålla stora sammankomster. Enkelhet är det islamiska idealet. Att anordna stora fester på dagen för begravning eller de 40 dagarna är inte bekräftat av sunnah och bör undvikas.
Ziyarat al-qubur — att besöka gravar
Det är sunnah att besöka gravar, be för de döda och påminna sig om döden. Profeten ﷺ sade:
”Jag förbjöd er att besöka gravar — men besök dem nu, ty de påminner om det nästkommande livet.” (Muslim nr. 977)
Kvinnor har historiskt diskuterats om de får besöka gravar. Den starkaste positionen i sunnitisk fiqh — och den majoriteten av nutida lärda håller — är att det är tillåtet för kvinnor att besöka gravar för att be och påminna sig om döden, men att det är makruh om det leder till överdrivet gråtande eller jamrande.
Vad som är strängt förbjudet vid gravar är: att be till de döda, söka hjälp från de döda, offra till gravar, tända ljus vid gravar, eller kasta blommor på ett sätt som är imiterat från icke-islamiska traditioner. Dessa handlingar faller under shirk (polyteism) eller bid’ah (otillåten nyhet) och förbjuds av alla fyra madhhaberna.
Islamisk begravning i Sverige — praktisk guide
Att genomföra en islamisk begravning i Sverige kräver att man navigerar mellan religiösa krav och svensk lagstiftning. Här följer de viktigaste stegen:
1. Dödsbevis: Utfärdas av läkare och ska registreras hos Skatteverket. Be läkaren faxa in det direkt för att påskynda processen. Utan detta dokument kan begravning inte ske lagligen.
2. Begravningsbyrå: Kontakta en begravningsbyrå med erfarenhet av muslimska begravningar. I Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala finns nu byråer med muslimsk personal eller goda kontakter med lokala moskéer.
3. Ghusl: Utförs vanligtvis i samband med moskén eller en speciell tvagningslokal. Moskéer i Sverige har ofta en tvagningsbänk och utrustning för detta.
4. Janaza-bönen: Kan hållas i moskén, på begravningsplatsen eller i ett kapell. Kontakta din lokala moské i god tid.
5. Gravplats: I Sverige finns muslimska avdelningar på flera allmänna kyrkogårdar, med riktning mot qibla. Fråga begravningsbyrån om muslimska gravplatser i ditt område.
6. Kista: Islamisk lag föredrar att kroppen begravs direkt i marken utan kista. I Sverige är detta juridiskt möjligt men kräver särskilt tillstånd. De flesta muslimer använder en enkel trätunna eller en smal trälåda som kompromiss.
7. Repatriering: Om familjen önskar begrava den döde i ursprungslandet, hanteras detta av begravningsbyrån i samarbete med svenska myndigheter och ambassaden i hemlandet.
Avslutande reflektion — döden som påminnelse
Den islamiska synen på döden och begravning är djupt rotad i tron på Allahs barmhärtighet, uppståndelsens verklighet och livets korthet. Janazah-ritualen — ghusl, kafan, begravningsbönen och gravläggningen — är inte bara formaliteter. De är ett uttryck för islams holistiska syn på människan: att hon förtjänar värdighet, respekt och böner även efter sin bortgång.
Allah säger i Koranen:
”De som, när olyckan drabbar dem, säger: ’Vi tillhör Allah och till Honom återvänder vi.'” (Al-Baqarah 2:156)
Inna lillahi wa inna ilayhi raji’un — Sannerligen tillhör vi Allah och till Honom återvänder vi. Detta är muslimens svar på döden: inte förtvivlan, utan kapitulation inför Allahs vilja och hopp om Hans barmhärtighet.
Må Allah ta emot alla troende muslimers själar med barmhärtighet, lätta deras förhör i graven och bevilja dem Jannat al-Firdaws. Ameen.
Källor och referenserKällor och referenser
Primärkällor:
- — Al-Bukhari, Sahih al-Bukhari (hadithsamling, 800-talet)
- — Muslim ibn al-Hajjaj, Sahih Muslim (hadithsamling, 800-talet)
- — Abu Dawud, Sunan Abi Dawud
- — at-Tirmidhi, Sunan at-Tirmidhi
- — Ibn Majah, Sunan Ibn Majah
- Sekundärkällor inom sunnitisk fiqh:
- — Ibn Qudama al-Maqdisi, al-Mughni (hanbalitisk fiqh)
- — an-Nawawi, al-Majmu’ Sharh al-Muhadhdhab (shafiitisk fiqh)
- — Ibn Hajar al-Asqalani, Fath al-Bari (kommentar till Sahih al-Bukhari)
- — Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah, Kitab ar-Ruh
- — Muhammad Nasir ad-Din al-Albani, Ahkam al-Jana’iz wa Bida’uha (sunnitisk begravningsfiqh, 1900-talet)
- — Ibn ’Uthaymin, ash-Sharh al-Mumti’ (hanbalitisk lärde, 1900-talet)
