En islamisk genomgång med källor från Koranen och sunnah
Det finns ett välkänt talesätt som ofta delas i sociala medier: en lyckad individ är den som alltid är fokuserad på sitt mål, medan en misslyckad individ är den som ständigt har sina ögon på andra. Tanken är enkel men djup – och den återfinns faktiskt, i en mer djupgående och andlig form, i Koranen och den profetiska sunnah.
Islam lär muslimer att rikta sin himmah (målmedvetenhet, strävan) mot Allahs välbehag och paradiset, samtidigt som man varnas för hasad (avundsjuka) och för att jämföra sig med andra på ett sätt som förstör hjärtat och goda gärningar. I den här artikeln går vi igenom vad sunni islam, byggd på Koranen och autentiska hadither, säger om målmedvetenhet, avundsjuka och uppriktighet (ikhlas), samt hur en muslim praktiskt kan tillämpa detta i sitt vardagsliv.
Vad betyder målmedvetenhet (himmah) i islam?
Inom islamisk andlighet talar de lärda ofta om begreppet himmah – en stark inre strävan och beslutsamhet att sträva mot höga mål, både i denna värld och i nästa. Till skillnad från en ytlig ”målmedvetenhet” som enbart handlar om karriär eller status, handlar himmah i islam om att rikta hela sitt liv, sin tid och sin energi mot det som ger verkligt och bestående värde: Allahs tillfredsställelse och paradiset.
Den starke troendes förtjänst enligt sunnah
Profeten Muhammad (frid över honom) uppmuntrade sina följeslagare till målmedvetenhet och handlingskraft. I en hadith som återges av Abu Huraira och som finns i Sahih Muslim sägs det, i sammanfattning, att en stark troende är bättre och mer älskad av Allah än en svag troende, även om båda bär på gott. Den troende uppmanas i samma hadith att vara ivrig efter det som gagnar honom, söka Allahs hjälp och aldrig ge upp eller känna sig maktlös. Detta visar tydligt att islam värderar aktiv strävan, driv och fokus högre än passivitet och håglöshet.
Profetens och följeslagarnas exempel på fokus
Profetens liv och hans följeslagares (sahabas) liv är fyllda av exempel på uthållig målmedvetenhet – trots motgångar, förföljelse och prövningar höll de blicken fäst vid sitt egentliga mål: att förmedla islam och nå Allahs välbehag. De lät sig inte distraheras av vad andra folk eller stammar hade av rikedom eller ställning, utan förblev fokuserade på sin uppgift och sin relation till Allah. Detta är kärnan i vad som brukar kallas för uluww al-himmah – en hög och ädel strävan – ett begrepp som klassiska sunnitiska lärde ofta lyfter fram som ett kännetecken hos de mest framgångsrika troende.
Hasad (avundsjuka) – när blicken riktas mot andras liv
Motsatsen till målmedvetenhet är, enligt Koranen och sunnah, hasad – avundsjuka. Detta är tillståndet där en person ständigt jämför sig med andra, önskar att andras välsignelser ska försvinna, och tappar fokus på sin egen relation till Allah och sitt eget uppdrag i livet.
Vad säger Koranen och hadith om avundsjukans faror?
Avundsjuka tas på mycket stort allvar i islam. I Surah al-Falaq (Koranen 113:5) lär Allah de troende att söka skydd mot ”den avundsjukes ondska när han hyser avund”. Profeten varnade också, enligt en hadith som återges i Sunan Abi Dawud, för avundsjukans förödande effekt genom att likna den vid en eld som förtär goda gärningar på samma sätt som eld förtär ved. Avundsjuka beskrivs alltså inte bara som ett känslomässigt problem, utan som något som aktivt kan äta upp en persons andliga kapital – hens tro och belöning.
Skillnaden mellan hasad och sund strävan (ghibtah)
Islam förbjuder dock inte att beundra andras framgång eller att inspireras av dem – det som är förbjudet är att önska att den andres välsignelse ska tas ifrån dem. De lärda skiljer här mellan hasad (destruktiv avundsjuka) och ghibtah (sund strävan efter det goda, utan att önska andra illa). Detta framgår av en hadith som återges både i Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim, där Profeten sade att det inte finns ”hasad” utom i två fall: dels avundsjuka på en person som Allah gett rikedom och som spenderar den rättmätigt, dels på en person som Allah gett visdom och som handlar och undervisar utifrån den. Innebörden är att en muslim uppmuntras att sträva efter samma goda egenskaper som andra har, snarare än att önska bort deras välsignelser – fokus ska ligga på den egna utvecklingen, inte på andras undergång.
Ikhlas – att rikta fokus mot Allah istället för mot människor
En central anledning till att vissa människor tappar sitt fokus och ständigt jämför sig med andra är brist på ikhlas – uppriktighet i avsikten. När en persons mål egentligen är människors uppmärksamhet, status eller jämförelse snarare än Allahs välbehag, blir hen lätt distraherad och otillfredsställd, oavsett hur mycket hen uppnår.
Avsiktens (niyyahs) centrala roll
Den kanske mest kända hadithen inom hela den islamiska traditionen, som inleder Sahih al-Bukhari, är Profetens ord om att ”handlingar bedöms efter avsikter, och varje människa får det som var hens avsikt”. Denna princip lägger grunden för ikhlas: en muslim uppmanas att ständigt granska sitt hjärta och se till att strävan efter mål – vare sig det gäller studier, arbete, dawah eller familjeliv – sker för Allahs skull, inte för att överträffa eller imponera på andra människor.
Koranens påminnelse om att inte snegla på andras del
Koranen ger en direkt påminnelse i 20:131, där Allah säger till Profeten att inte låta sina ögon dröja vid det jordiska Han gett vissa människor att glädjas åt, eftersom det bara är en prövning, medan det Allah försörjer med och den bestående belöningen hos Honom är bättre. Detta vers sammanfattar i grunden hela artikelns tema: en troende med rätt fokus jämför sig inte med andras tillfälliga världsliga gåvor, utan riktar blicken mot det som är bestående och verkligt framgångsrikt – Allahs närhet och paradiset.
Praktiska steg för att bli en ”lyckad” muslim enligt sunnah
Utifrån Koranen och den autentiska sunnah kan man sammanfatta några praktiska principer för den muslim som vill utveckla sann målmedvetenhet och undvika avundsjukans fälla:
Dua och tawakkul – be och lita på Allah
Målmedvetenhet i islam kombineras alltid med ödmjukhet inför Allahs beslut (qadar). Den troende arbetar hårt mot sitt mål, men lägger samtidigt resultatet i Allahs händer genom dua (bön) och tawakkul (tillit). Detta skyddar hjärtat från både högmod vid framgång och bitterhet vid motgång.
Sabr och ihsan – tålamod och att göra sitt bästa
Sabr (tålamod) och ihsan (att utföra sina handlingar på bästa möjliga sätt) är två egenskaper som Koranen upprepade gånger kopplar till framgång. I Koranen 94:7-8 uppmanas den troende att, när ett arbete är avslutat, anstränga sig vidare och rikta sin längtan till Herren. Detta är en tydlig uppmaning till kontinuerlig, målinriktad strävan snarare än stillastående jämförelse med andra.
Undvik jämförelse – låt akhirah vara slutmålet
Slutligen uppmanar Koranen (2:148) de troende att ”kappas om det goda” – en sund form av tävlan som handlar om att överträffa sig själv och andra i goda handlingar, inte om att avundas eller härma andras liv. Genom att hålla akhirah (livet efter detta) som det slutgiltiga målet blir världsliga jämförelser mindre viktiga, och fokus förblir på det som en muslim faktiskt kan påverka: sina egna avsikter och handlingar.
Sammanfattning
Bilden av en lyckad individ som är fokuserad på sitt mål, i motsats till den som ständigt har blicken på andra, stämmer väl överens med islams undervisning om himmah (målmedvetenhet), ikhlas (uppriktighet) och varningen för hasad (avundsjuka). Genom att grunda sin strävan i Koranen och den autentiska sunnah – med dua, tawakkul, sabr och ihsan – kan en muslim utveckla en sund, hållbar och andligt meningsfull målmedvetenhet, där det yttersta målet alltid förblir Allahs välbehag och paradiset, snarare än jämförelse med andra människor.
Källor (sunnitisk islam)
Endast erkända sunnitiska källor har använts.
- • Koranen 113:5 (Surah al-Falaq)
- • Koranen 20:131
- • Koranen 94:7–8 (Surah ash-Sharh)
- • Koranen 2:148 (Surah al-Baqarah)
- • Sahih al-Bukhari, hadith nr 1 (”Handlingar bedöms efter avsikter”)
- • Sahih al-Bukhari & Sahih Muslim (hadith om att ingen hasad finns utom i två fall)
- • Sahih Muslim (hadith om den starke troende, ”al-mu’min al-qawiyy”)
- • Sunan Abi Dawud (hadith om att avundsjuka förtär goda gärningar som eld förtär ved)
