– Hadithen om trosbekännelsen som öppnar Paradisets portar
En grundlig förklaring av Profetens ﷺ ord:
”Den som vittnar att det inte finns någon gudom värd att dyrka utom Allah, uppriktigt, träder in i Paradiset”
Få meningar i islam bär på så mycket hopp som orden la ilaha illallah – ”det finns ingen gudom värd att dyrka utom Allah”. Trosbekännelsen (shahada) är den första av islams fem pelare, nyckeln till att bli muslim och, enligt autentiska hadither, nyckeln till Paradiset (Jannah). I denna artikel förklarar vi noggrant en av de mest hoppingivande hadither som Profeten Muhammed ﷺ har uttalat om trosbekännelsen: hadithen ”Abshiru wa bashshiru” – ”Gläds, och ge glada budskap till dem bakom er”. Vi går igenom hadithens källa och autenticitet, dess bakgrund, en ord-för-ord-förklaring, följeslagaren Umars ibn al-Khattabs berömda invändning samt trosbekännelsens villkor enligt Ahl al-Sunnah wal-Jama’ah. Samtliga källor är hämtade uteslutande från sunnitisk lärdomstradition.
Hadithen på arabiska och svenska
Hadithen återberättas av den kände följeslagaren Abu Musa al-Ashari (må Allah vara nöjd med honom). Han berättar:
أَتَيْتُ النَّبِيَّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَمَعِي نَفَرٌ مِنْ قَوْمِي، فَقَالَ: «أَبْشِرُوا وَبَشِّرُوا مَنْ وَرَاءَكُمْ، أَنَّهُ مَنْ شَهِدَ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللهُ صَادِقًا بِهَا دَخَلَ الْجَنَّةَ»
”Jag kom till Profeten ﷺ tillsammans med en grupp från mitt folk. Då sade han: ’Gläds, och ge glada budskap till dem som är bakom er: att den som vittnar att det inte finns någon gudom värd att dyrka utom Allah – uppriktig i det – träder in i Paradiset.’ Vi gick då ut från Profeten ﷺ för att ge människorna det glada budskapet, men Umar ibn al-Khattab mötte oss och tog med oss tillbaka till Allahs Sändebud ﷺ. Umar sade: ’O Allahs Sändebud, då kommer människorna att förlita sig på detta!’ Då teg Allahs Sändebud ﷺ.”
Källa och autenticitet
Hadithen är återgiven av Imam Ahmad ibn Hanbal i hans Musnad (nr 19612) och av Imam al-Tahawi i Sharh Mushkil al-Athar (nr 4003). Den store hadithgranskaren Sheikh Muhammad Nasir al-Din al-Albani bedömde hadithen som sahih (autentisk) och tog med den i Sahih al-Jami al-Saghir (nr 35) – vilket är den källa som ofta anges när hadithen citeras, exempelvis på den bild som ligger till grund för denna artikel. Hadithens grundbudskap – att den som uppriktigt vittnar om Allahs enhet träder in i Paradiset – bekräftas dessutom av flera hadither i Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim, vilket vi återkommer till nedan.
Bakgrunden: Abu Musa al-Ashari och delegationen
Abu Musa al-Ashari, vars namn var Abdullah ibn Qays, kom ursprungligen från Jemen och tillhörde stammen al-Ashariyyun – ett folk som Profeten ﷺ berömde för deras mjuka hjärtan och generositet. I denna hadith berättar han att han kom till Profeten ﷺ tillsammans med en grupp (nafar) från sitt folk. Ordet nafar syftar på ett mindre sällskap män, och sammanhanget visar att de kom som en delegation för att lära sig om islam.
Profeten ﷺ mötte dem inte med hårda krav eller skrämmande varningar, utan med islams mest grundläggande och mest hoppfulla budskap: tawhid – tron på Allahs absoluta enhet – och löftet om Paradiset för den som bär denna tro uppriktigt. Detta speglar Profetens ﷺ pedagogik som han själv sammanfattade med orden:
”Ge glada budskap och skräm inte bort, underlätta och försvåra inte” (Sahih al-Bukhari, nr 69).
Förklaring av hadithen – ord för ord
”Abshiru” – Gläds!
Ordet abshiru kommer från roten b-sh-r, som är förknippad med bushra – glatt budskap. Profeten ﷺ inleder alltså med att befalla följeslagarna att själva ta emot glädjen: detta är inte en avlägsen teori utan ett budskap som direkt berör dem. Inom islam är hoppet om Allahs barmhärtighet (raja) en del av dyrkan, och en muslim uppmanas att vandra till Allah mellan hopp och fruktan – som två vingar på en fågel, med de lärdas liknelse.
”Wa bashshiru man wara’akum” – och ge glada budskap till dem bakom er
Profeten ﷺ nöjde sig inte med att glädja de närvarande, utan gav dem ett uppdrag: att föra budskapet vidare till ”dem bakom er” – deras familjer, stammar och landsmän som inte var närvarande. Detta visar att spridandet av islams budskap (dawah) är varje muslims angelägenhet, inte enbart de lärdas. Det visar också att islams kärnbudskap i grunden är ett glädjebudskap: vägen till Paradiset är öppnad för var och en som uppriktigt bekänner Allahs enhet.
”Man shahida an la ilaha illallah” – den som vittnar att ingen gudom finns utom Allah
Ordet shahida (vittnar) är starkare än att enbart ”säga”. Ett vittnesmål avläggs med kunskap, övertygelse och uppriktighet – så som ett vittne i en rättssal endast får vittna om det han med säkerhet vet. Trosbekännelsens innebörd är att avvisa all falsk dyrkan (kufr bit-taghut) och bekräfta att endast Allah, den Ende Skaparen, är värd att dyrkas. Detta är kärnan i tawhid al-uluhiyyah – att rikta all dyrkan, bön, åkallan, hopp och fruktan till Allah ensam.
”Sadiqan biha” – uppriktig i den
Detta är hadithens avgörande villkor. Profeten ﷺ sade inte enbart ”den som säger la ilaha illallah”, utan ”den som vittnar om den uppriktigt”. Ordet sadiqan (sannfärdig, uppriktig) utesluter hycklaren (munafiq) som uttalar orden med tungan medan hjärtat förnekar dem. Allah säger om hycklarna: ”När hycklarna kommer till dig säger de: ’Vi vittnar att du är Allahs Sändebud.’ Allah vet att du är Hans Sändebud, och Allah vittnar att hycklarna ljuger” (Koranen 63:1). Trosbekännelsen måste alltså komma från hjärtat, bekräftas av tungan och återspeglas i handling.
”Dakhala al-jannah” – träder in i Paradiset
Detta är löftet: Paradiset (al-Jannah), den eviga boningen som Allah har förberett för de troende. De sunnitiska lärda förklarar att hadithen betyder att den som dör på uppriktig tawhid garanterat kommer till Paradiset – antingen direkt, genom Allahs nåd och förlåtelse, eller efter en tids rening, om personen bär på stora synder som Allah väljer att straffa. Slutdestinationen för den som dör på la ilaha illallah är dock alltid Paradiset, och han blir aldrig kvar i Elden för evigt. Detta är Ahl al-Sunnahs trosuppfattning, i motsats till khawarij som ansåg att stora synder gör en muslim till evig eldsinvånare, och i motsats till murjiah som menade att synder inte alls skadar tron.
Omars invändning – och den profetiska visdomen
Hadithens fortsättning innehåller en av de mest lärorika scenerna i sunnah. När Abu Musa och hans sällskap gick ut för att sprida det glada budskapet möttes de av Umar ibn al-Khattab, som förde dem tillbaka och sade: ”O Allahs Sändebud, då kommer människorna att förlita sig (yattakil) på detta!” Omar fruktade att människor skulle nöja sig med att uttala trosbekännelsen och försumma bönen, fastan och de goda handlingarna. Profeten ﷺ teg – och i en liknande hadith från Muadh ibn Jabal (Sahih al-Bukhari nr 128, Sahih Muslim nr 32) sade Profeten ﷺ uttryckligen till Muadh att inte sprida budskapet till alla, ”av rädsla för att de skulle förlita sig på det”.
Hur förenar vi hoppet med kravet på handling?
De sunnitiska lärda, däribland Imam al-Nawawi i sin förklaring av Sahih Muslim och Ibn Rajab al-Hanbali i Kalimat al-Ikhlas, förklarar att det inte finns någon motsägelse. Ett uppriktigt vittnesmål bär av nödvändighet frukt i form av handling: den som verkligen tror att Allah är den ende sanne Guden kommer att lyda Hans påbud. Uppriktigheten (sidq) i hadithen innefattar därför i praktiken att man strävar efter att fullgöra islams plikter och undvika det förbjudna. Umars oro gällde inte hadithens sanning – den är sann – utan hur den skulle förstås av människor med svag kunskap. Därför lär oss denna scen även en princip inom islamisk pedagogik: kunskap ska förmedlas med hänsyn till mottagarens förståelse, så att den inte missförstås.
Trosbekännelsens sju villkor enligt Ahl al-Sunnah
De sunnitiska lärda – bland dem Ibn Rajab al-Hanbali och senare Hafiz ibn Ahmad al-Hakami i Maarij al-Qabul – har utifrån Koranen och sunnah sammanställt de villkor (shurut) som gör att la ilaha illallah gagnar sin bärare på Domedagen. Ordet ”uppriktigt” (sadiqan) i vår hadith sammanfattar dem:
1. Kunskap (al-ilm) – att förstå trosbekännelsens innebörd, i motsats till okunskap.
”Vet att det inte finns någon gudom utom Allah” (Koranen 47:19).
2. Visshet (al-yaqin) – en övertygelse fri från tvivel. Profeten ﷺ sade:
”Jag vittnar att det inte finns någon gudom utom Allah och att jag är Allahs Sändebud; ingen tjänare möter Allah med dessa två utan att tvivla, förutom att han träder in i Paradiset” (Sahih Muslim nr 27).
3. Uppriktighet (al-ikhlas) – att rikta all dyrkan till Allah ensam, fri från avguderi (shirk) och ögontjäneri.
4. Sannfärdighet (al-sidq) – att hjärtat bekräftar det tungan uttalar, i motsats till hyckleri.
5. Kärlek (al-mahabba) – att älska Allah, Hans Sändebud ﷺ och trosbekännelsens innebörd.
6. Underkastelse (al-inqiyad) – att i handling följa det trosbekännelsen kräver, genom att lyda Allahs påbud.
7. Acceptans (al-qabul) – att ta emot trosbekännelsens konsekvenser utan att avvisa något av dem, till skillnad från dem som kände sanningen men högmodigt förkastade den.
Fler autentiska hadither om la ilaha illallah och Paradiset
Vår hadith står inte ensam. Budskapet bekräftas av en rad autentiska hadither i de mest erkända sunnitiska hadithsamlingarna:
Muadh ibn Jabals hadith
Profeten ﷺ sade:
”Det finns ingen som vittnar att det inte finns någon gudom utom Allah och att Muhammed är Allahs Sändebud – sannfärdigt från sitt hjärta – utan att Allah förbjudit Elden för honom” (Sahih al-Bukhari nr 128, Sahih Muslim nr 32).
Notera samma villkor: ”sannfärdigt från sitt hjärta”.
Ubada ibn al-Samits hadith
Profeten ﷺ sade:
”Den som vittnar att det inte finns någon gudom utom Allah, ensam utan partner, att Muhammed är Hans tjänare och Sändebud, att Isa (Jesus) är Allahs tjänare och Sändebud… honom låter Allah träda in i Paradiset utifrån de handlingar han utfört” (Sahih al-Bukhari nr 3435, Sahih Muslim nr 28).
Här ser vi att trosbekännelsen även innefattar den korrekta tron om profeterna.
Trosbekännelsen som sista ord
Profeten ﷺ sade:
”Den vars sista ord är la ilaha illallah träder in i Paradiset” (Sunan Abi Dawud nr 3116; autentiserad av al-Albani).
Därför uppmanas muslimen att påminna (talqin) den döende om trosbekännelsen, varsamt och utan tvång.
Abu Hurayras hadith om förespråkandet
Abu Hurayra frågade: ”O Allahs Sändebud, vem är lyckligast över ditt förespråkande (shafaah) på Domedagen?” Profeten ﷺ svarade:
”Den som sade la ilaha illallah uppriktigt från sitt hjärta” (Sahih al-Bukhari nr 99).
Även här återkommer uppriktigheten som det avgörande villkoret.
Lärdomar för muslimen i dag
Denna hadith bär på flera praktiska lärdomar. För det första: islams grundbudskap är hopp. Den som bär tawhid i sitt hjärta ska aldrig misströsta om Allahs barmhärtighet, oavsett sina brister. För det andra: trosbekännelsen är inte en formalitet utan ett levnadssätt – uppriktigheten prövas i vardagens lydnad. För det tredje: varje muslim bär ett ansvar att föra det glada budskapet vidare, med vishet och kunskap, precis som Profeten ﷺ befallde Abu Musa och hans sällskap. För det fjärde: kunskap ska förmedlas ansvarsfullt, så att hopp inte förväxlas med likgiltighet inför plikterna. Och slutligen: den som vill dö med la ilaha illallah på tungan bör leva med den i hjärtat – för människan dör som hon levt, och återuppväcks som hon dött.
Vanliga frågor om trosbekännelsen (shahada)
Räcker det att bara uttala trosbekännelsen för att komma till Paradiset?
Enligt Ahl al-Sunnah måste uttalandet vara förenat med kunskap, övertygelse, uppriktighet och underkastelse. Hadithen anger själv villkoret: ”uppriktigt” (sadiqan). Den som uttalar orden utan tro på dem – som hycklarna – gagnas inte av dem. Den som däremot dör på uppriktig tawhid har Paradiset som slutlig boning, även om han dessförinnan skulle renas från sina synder.
Vad betyder la ilaha illallah?
Det betyder: ”Det finns ingen gudom som har rätt att dyrkas utom Allah.” Frasen består av en negation (la ilaha – ingen gudom) och en bekräftelse (illallah – utom Allah). Den avvisar all dyrkan av annat än Allah och bekräftar att endast Han är värd all dyrkan.
Hur konverterar man till islam?
Man träder in i islam genom att med övertygelse uttala hela trosbekännelsen: Ash-hadu an la ilaha illallah, wa ash-hadu anna Muhammadan rasulullah –
”Jag vittnar att det inte finns någon gudom värd att dyrka utom Allah, och jag vittnar att Muhammed är Allahs Sändebud.”
Inga ceremonier krävs; det avgörande är hjärtats uppriktighet.
Varför teg Profeten ﷺ när Umar invände?
De lärda förklarar tystnaden som ett tyst godkännande av Umars omsorg: hadithen är sann, men den ska förmedlas med vishet så att människor inte försummar handlingarna. I Muadhs liknande hadith tillät Profeten ﷺ honom att berätta den först i slutet av sitt liv, för att inte undanhålla kunskap.
Källor
- Musnad al-Imam Ahmad ibn Hanbal, hadith nr 19612 (Abu Musa al-Asharis berättelse).
- Al-Tahawi, Sharh Mushkil al-Athar, nr 4003.
- Al-Albani, Sahih al-Jami al-Saghir, nr 35 (bedömning: sahih).
- Sahih al-Bukhari: nr 69, 99, 128, 3435.
- Sahih Muslim: nr 27, 28, 32.
- Sunan Abi Dawud, nr 3116 (autentiserad av al-Albani).
- Al-Nawawi, Sharh Sahih Muslim (förklaringen av tron och trosbekännelsens hadither).
- Ibn Rajab al-Hanbali, Kalimat al-Ikhlas.
- Hafiz ibn Ahmad al-Hakami, Maarij al-Qabul (trosbekännelsens villkor).
- Koranen: 47:19, 63:1.
