– En av islams viktigaste hadither
Bland alla hadither som profeten Muhammed (frid vare med honom) lämnat efter sig intar hadithen om niyyah (avsikten) en särställning. Imam al-Bukhari inledde sin berömda hadithsamling Sahih al-Bukhari med just denna hadith, och många sunnitiska lärda har betonat att en tredjedel av islams kunskap sammanfattas i den. I denna artikel går vi igenom hadithens överlämnarkedja (isnad), dess text, källor samt vad sunnitiska lärda som imam an-Nawawi och Ibn Rajab al-Hanbali har sagt om dess betydelse för avsikten (niyyah) och uppriktigheten (ikhlas) i det dagliga livet.
Hadithens text – överlämnarkedja och ordalydelse
Hadithen återberättas via en av islams mest kända överlämnarkedjor, som går genom al-Humaydi Abdullah ibn az-Zubayr, Sufyan, Yahya ibn Sa’id al-Ansari, Muhammad ibn Ibrahim at-Taymi och Alqama ibn Waqqas al-Laythi, som hörde kalifen Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) berätta den från predikstolen i Profetens moské.
Den arabiska texten
حَدَّثَنَا الْحُمَيْدِيُّ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ الزُّبَيْرِ، قَالَ حَدَّثَنَا سُفْيَانُ، قَالَ حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ سَعِيدٍ الْأَنْصَارِيُّ، قَالَ أَخْبَرَنِي مُحَمَّدُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ التَّيْمِيُّ، أَنَّهُ سَمِعَ عَلْقَمَةَ بْنَ وَقَّاصٍ اللَّيْثِيَّ، يَقُولُ سَمِعْتُ عُمَرَ بْنَ الْخَطَّابِ رضى الله عنه عَلَى الْمِنْبَرِ قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم يَقُولُ:
«إِنَّمَا الْأَعْمَالُ بِالنِّيَّاتِ، وَإِنَّمَا لِكُلِّ امْرِئٍ مَا نَوَى، فَمَنْ كَانَتْ هِجْرَتُهُ إِلَى دُنْيَا يُصِيبُهَا أَوِ امْرَأَةٍ يَنْكِحُهَا فَهِجْرَتُهُ إِلَى مَا هَاجَرَ إِلَيْهِ»
Svensk översättning
Umar ibn al-Khattab berättade, från predikstolen, att han hörde Allahs sändebud (frid vare med honom) säga: “Handlingarna bedöms endast efter avsikterna, och var och en får bara det han avsett. Den vars utvandring (hijra) skedde för Allahs och Hans sändebuds skull, hans utvandring var för Allah och Hans sändebud. Men den vars utvandring skedde för en världslig vinning han ville uppnå, eller för en kvinna han ville gifta sig med, hans utvandring var för det han utvandrade till.”
Källhänvisning
Denna hadith är den allra första hadithen i Sahih al-Bukhari (hadith nr 1), i boken om uppenbarelsens början (Kitab Bad’ al-Wahy). Den återfinns också i Sahih Muslim (hadith nr 1907) samt i övriga sunnitiska hadithsamlingar, bland annat hos at-Tirmidhi, an-Nasa’i, Abu Dawud och Ibn Majah. Hadithen är enhälligt accepterad (muttafaqun alayhi) och räknas av de sunnitiska lärda som en av de hadither som hela religionen kretsar kring, tillsammans med hadithen om Djibrils fråga och hadithen “Den tillåtna är tydlig…”.
Vad betyder “Handlingar bedöms efter avsikt”?
Ordet niyyah betyder avsikt eller uppsåt, och syftar på det som finns i hjärtat när en människa utför en handling. Enligt sunnitisk troslära bedöms en handling inte enbart efter dess yttre form, utan efter den inre avsikten bakom den. Två personer kan utföra exakt samma handling – till exempel be, ge allmosor eller studera religiös kunskap – men få helt olika belöning beroende på vad de avsåg med handlingen.
Niyyah som grundpelare i den islamiska rättsläran
Sunnitiska rättslärda inom fiqh har byggt en egen princip på denna hadith: “al-umuru bi-maqasidiha” (“handlingar bedöms efter sina syften”), vilken räknas som en av de fem stora grundreglerna inom islamisk rättsvetenskap. Principen tillämpas inom allt från bönens giltighet till avtalsrätt och tolkning av eder.
Ikhlas – uppriktighet gentemot Allah
Hadithen kopplas nära samman med begreppet ikhlas, det vill säga uppriktighet i dyrkan gentemot Allah utan inblandning av visande sig för andra (riya) eller sökande efter världslig status. Imam Ibn Rajab al-Hanbali skriver i sin kommentar Jami’ al-’Ulum wal-Hikam att en handling utan rätt avsikt saknar värde inför Allah, oavsett hur stor eller from den ser ut utåt.
Exemplet med hijra i hadithen
Profeten (frid vare med honom) valde exemplet med hijra – utvandringen från Mecka till Medina – eftersom det var en av de mest krävande handlingar en följeslagare kunde utföra, ofta med stora personliga uppoffringar. Genom att visa att till och med en så stor handling kan förlora sitt andliga värde om avsikten är felaktig, klargör hadithen att ingen gärning i islam undantas från kravet på ren avsikt, inte ens jihad, bön eller allmosa.
Klassiska sunnitiska lärdas kommentarer
Imam an-Nawawi placerade hadithen som den första av sina berömda “40 hadither” och beskrev den som en av islams grundpelare. Han förklarade att hadithen omfattar all religiös praxis, eftersom varje handling – yttre som inre – kräver en avsikt för att räknas som en dyrkan (ibadah). Ibn Rajab al-Hanbali utvecklade detta ytterligare och delade upp hadithens budskap i två delar: dels att inga handlingar räknas utan avsikt, dels att belöningen för en handling står i proportion till hur ren avsikten är.
Hur tillämpar man niyyah i vardagen?
Praktiskt innebär hadithen att en muslim uppmuntras att regelbundet pröva sin avsikt innan och under en handling – vare sig det rör sig om bön, arbete, studier eller relationer till andra människor. Genom att rikta avsikten mot Allahs nöje, snarare än mot människors uppskattning eller världslig vinning, kan även vardagliga handlingar som arbete och familjeliv omvandlas till dyrkan (ibadah) och ge andlig belöning.
Sammanfattning
Hadithen “Handlingar bedöms efter avsikt”, återberättad av Umar ibn al-Khattab och sammanställd av imam al-Bukhari och imam Muslim, utgör en av grundstenarna i sunnitisk troslära och rättslära. Den lär oss att niyyah avgör en handlings värde inför Allah, att ikhlas är en förutsättning för sann dyrkan, och att ingen god gärning – hur stor den än är utåt sett – har något andligt värde om den inte grundas i en ren och uppriktig avsikt.
Källor
- Sahih al-Bukhari, hadith nr 1, Kitab Bad’ al-Wahy.
- Sahih Muslim, hadith nr 1907.
- Imam an-Nawawi, al-Arba’un an-Nawawiyyah (De 40 hadithernas samling), hadith nr 1.
- Ibn Rajab al-Hanbali, Jami’ al-’Ulum wal-Hikam, kommentaren till första hadithen.
