Ladda ner som PDF

Sahih al-Bukhari — Kitab Bad’ al-Wahy

I Allahs den Nåderikes, den Barmhärtiges namn.

Shaykh, imamen, hafiz Abu Abdullah Muhammad ibn Ismail ibn Ibrahim ibn al-Mughirah al-Bukhari — må Allah den Upphöjde förbarma sig över honom, amin — sade: Hur uppenbarelsen till Allahs Sändebud ﷺ inleddes, samt Allahs, den Höge i Sitt omnämnande, ord: ”Sannerligen har Vi uppenbarat för dig såsom Vi uppenbarade för Noa och profeterna efter honom.”

— Hadith 1

Al-Humaydi Abdullah ibn al-Zubayr berättade för oss och sade: Sufyan berättade för oss och sade: Yahya ibn Sa’id al-Ansari berättade för oss och sade: Muhammad ibn Ibrahim al-Taymi underrättade mig om att han hörde Alqamah ibn Waqqas al-Laythi säga: Jag hörde Umar ibn al-Khattab, må Allah vara nöjd med honom, säga på predikstolen: Jag hörde Allahs Sändebud ﷺ säga:

”Handlingarna bedöms endast efter avsikterna, och varje människa får endast det hon avsåg. Den vars utvandring skedde för en världslig vinning han skulle uppnå, eller för en kvinna han skulle gifta sig med, hans utvandring var för det han utvandrade till.”

— Hadith 2

Abdullah ibn Yusuf berättade för oss och sade: Malik underrättade oss, från Hisham ibn Urwah, från hans fader, från Aisha, de troendes moder, må Allah vara nöjd med henne: att al-Harith ibn Hisham, må Allah vara nöjd med honom, frågade Allahs Sändebud ﷺ och sade: ”Allahs Sändebud, hur kommer uppenbarelsen till dig?” Allahs Sändebud ﷺ sade:

”Ibland kommer den till mig såsom en klockas klingande ljud, och det är det svåraste för mig. Sedan avtar det från mig, och jag har då bevarat det han sade. Och ibland framträder ängeln för mig som en man, och han talar till mig, och jag bevarar det han säger.”

Aisha radiya Allahu ’anha sade: ”Jag såg verkligen hur uppenbarelsen kom ner över honom (Profeten ﷺ) på en dag med sträng kyla, och när den lämnade honom rann pannan av svett.”

— Hadith 3

Yahya ibn Bukayr berättade för oss och sade: al-Layth berättade för oss, från Uqayl, från Ibn Shihab, från Urwa ibn az-Zubayr, från Aisha, de troendes moder, att hon sade:

”Det första som Allahs sändebud ﷺ mottog av uppenbarelsen var den sanningsenliga drömmen under sömnen. Han såg aldrig en dröm utan att den kom sann som gryningsljuset. Sedan kom han att älska avskildheten, och han drog sig undan till Hira-grottan där han ägnade sig åt andakt – det vill säga dyrkan – under ett antal nätter innan han återvände till sin familj, och han tog med sig proviant för detta. Sedan återvände han till Khadija och tog med sig proviant för en likadan period, ända till dess att sanningen kom till honom medan han befann sig i Hira-grottan.

Ängeln kom till honom och sade: ’Läs (Iqra’)!’ Han svarade: ’Jag kan inte läsa.’ Han sade: ’Då tog han mig och tryckte mig hårt så att jag kände det yttersta av ansträngning, sedan släppte han mig och sade: Läs! Jag svarade: Jag kan inte läsa. Då tog han mig och tryckte mig hårt en andra gång så att jag kände det yttersta av ansträngning, sedan släppte han mig och sade: Läs! Jag svarade: Jag kan inte läsa. Då tog han mig och tryckte mig hårt en tredje gång, sedan släppte han mig och sade:

Läs i din Herres namn, Han som skapat – skapat människan av en grodd som sätter sig fast! Läs! Din Herre är den Ädlaste

Allahs sändebud ﷺ återvände med detta, hjärtat bävande, och gick in till Khadija bint Khuwaylid, må Allah vara nöjd med henne, och sade: ’Höll mig, höll mig!’ Så höljde de honom tills fasan lämnade honom. Han sade till Khadija, och berättade för henne vad som hänt: ’Jag fruktade för mitt liv.’ Khadija sade: ’Nej, vid Allah, Allah kommer aldrig att förnedra dig. Du håller ju samman släktband, du bär de svagas bördor, du hjälper den medellöse, du bjuder gästen och du bistår i sanningens motgångar.’

Khadija tog honom sedan till Waraqa ibn Nawfal ibn Asad ibn Abd al-Uzza, Khadijas kusin, som hade antagit kristendomen under okunnighetens tid (jahiliyya). Han skrev den hebreiska skriften och skrev från Evangeliet på hebreiska det som Allah ville att han skulle skriva. Han var en gammal man som blivit blind. Khadija sade till honom: ’O min kusin, lyssna till din brorson.’ Waraqa sade till honom: ’O min brorson, vad ser du?’ Så berättade Allahs sändebud ﷺ för honom vad han hade sett. Waraqa sade till honom: ’Detta är Namus (ängeln, dvs. Gabriel) som Allah sände ned till Musa. Jag önskar att jag vore ung då, jag önskar att jag vore vid liv när ditt folk driver ut dig.’ Allahs sändebud ﷺ sade: ’Kommer de att driva ut mig?’ Han svarade: ’Ja. Ingen man har någonsin kommit med det du kommer med utan att bli bemött med fiendskap. Och om jag upplever din dag kommer jag att stödja dig med kraftfullt stöd.’

Sedan dröjde det inte länge förrän Waraqa dog, och uppenbarelsen avtog för en tid.”

— Hadith 4

Ibn Shihab sade: Abu Salama ibn Abd ar-Rahman berättade för mig att Jabir ibn Abdullah al-Ansari sade, medan han berättade om uppenbarelsens avbrott, och han sade i sin berättelse:

”Medan jag gick hörde jag plötsligt en röst från himlen. Jag lyfte blicken, och se, ängeln som hade kommit till mig i Hira satt på en tron mellan himmel och jord. Jag greps av skräck inför honom, så jag återvände och sade: ’Höll mig, höll mig!’ Då sände Allah, den Upphöjde, ned:

﴾ O du inhöljde! Res dig upp och varna!﴿ fram till Hans ord ﴾ och fly från orenheten! ﴿

Så blev uppenbarelsen intensiv och kom i tätare följd.”

Abdullah ibn Yusuf och Abu Salih följde honom (i denna berättelse), och Hilal ibn Raddad följde honom från az-Zuhri. Yunus och Ma’mar sade: ”Bawadiruhu” (istället för en annan formulering, avseende hans axlar/framträdande delar).

— Hadith 5

Musa ibn Ismail berättade för oss och sade: Abu Awana berättade för oss och sade: Musa ibn Abi A’isha berättade för oss och sade: Sa’id ibn Jubayr berättade för oss, från Ibn Abbas,

﴾angående Hans, den Upphöjdes, ord: ﴿ Rör inte din tunga med det för att skynda dig med det ﴾ – han sade: Allahs sändebud ﷺ hade det svårt med uppenbarelsen, och han brukade röra på sina läppar. Då sade Ibn Abbas: Jag rör dem för er såsom Allahs sändebud ﷺ brukade röra dem, och Sa’id sade: Jag rör dem såsom jag såg Ibn Abbas röra dem – och han rörde på sina läppar. Då uppenbarade Allah, den Upphöjde: ﴿Rör inte din tunga med det för att skynda dig med det. Sannerligen, det åligger Oss att samla det och låta dig recitera det ﴾ – han sade: att samla det i ditt bröst och att du sedan reciterar det: ﴿ Så när Vi har recit­erat det, följ då dess recitation ﴾ – han sade: lyssna alltså till det och var tyst: ﴿ Sedan åligger det Oss att förklara det ﴾ – sedan åligger det Oss att du reciterar det. Efter detta brukade Allahs sändebud ﷺ, när Jibril kom till honom, lyssna, och när Jibril hade gått, reciterade Profeten ﷺ det såsom han hade reciterat det för honom».

— Hadith 6

Abdan berättade för oss och sade: Abdullah underrättade oss och sade: Yunus underrättade oss, från al-Zuhri (ح). Och Bishr ibn Muhammad berättade för oss och sade: Abdullah underrättade oss och sade: Yunus och Ma’mar underrättade oss, från al-Zuhri på liknande sätt, han sade: Ubaydullah ibn Abdullah underrättade mig, från Ibn Abbas, som sade:

﴾ Allahs sändebud ﷺ var den mest generösa av människor, och han var som mest generös under Ramadan, då Jibril mötte honom. Han mötte honom varje natt under Ramadan och gick igenom Koranen med honom tillsammans. Så Allahs sändebud ﷺ var mer generös med det goda än den blåsande vinden ﴿ .

— Hadith 7

Abu al-Yaman al-Hakam ibn Nafi’ berättade för oss och sade: Shu’ayb underrättade oss, från al-Zuhri, som sade: Ubaydullah ibn Abdullah ibn Utba ibn Mas’ud underrättade mig: att Abdullah ibn Abbas underrättade honom: att Abu Sufyan ibn Harb underrättade honom:

«att Herakleios sände efter honom medan han var med i en karavan från Quraysh – de var handelsmän i Levanten (al-Sham) – under den period då Allahs sändebud ﷺ hade slutit vapenvila med Abu Sufyan och Qurayshs otrogna. De kom då till honom medan de befann sig i Ilya (Jerusalem). Han kallade dem till sitt hov, omgiven av Roms stormän. Sedan kallade han på dem och kallade på sin tolk och sade: Vem av er står denne man närmast i släktskap, han som påstår sig vara profet? Abu Sufyan sade: Jag sade: Jag är den av dem som står honom närmast i släktskap. Han sade: För honom nära mig, och för hans följeslagare nära och placera dem bakom hans rygg. Sedan sade han till sin tolk: Säg till dem att jag ska fråga denne man om den där mannen, och om han ljuger för mig, motsäg honom då. Vid Allah, om det inte vore för skammen att de skulle tillskriva mig en lögn, skulle jag ha ljugit om honom.

Det första han frågade mig om var: Hur är hans släktskap bland er? Jag sade: Han tillhör en ädel släkt bland oss. Han sade: Har någon av er någonsin sagt detta påstående före honom? Jag sade: Nej. Han sade: Var någon av hans fäder kung? Jag sade: Nej. Han sade: Är det de förnäma bland folket som följer honom, eller de svaga? Jag sade: Snarare de svaga. Han sade: Ökar de eller minskar de? Jag sade: Snarare ökar de. Han sade: Avfaller någon av dem av missnöje med sin religion efter att ha antagit den? Jag sade: Nej. Han sade: Anklagade ni honom för lögn innan han sade det han sade? Jag sade: Nej. Han sade: Sviker han? Jag sade: Nej, men vi befinner oss med honom i en vapenvila och vi vet inte vad han kommer att göra under den. Han sade: Och jag fann inget tillfälle att föra in något [annat] utom detta uttalande.

Han sade: Har ni stridit mot honom? Jag sade: Ja. Han sade: Hur har er strid mot honom sett ut? Jag sade: Kriget mellan oss och honom går i vågor – han drabbar oss och vi drabbar honom. Han sade: Vad befaller han er? Jag sade: Han säger: Dyrka Allah allena och sätt inget vid Hans sida, och överge det era fäder sade, och han befaller oss att förrätta bönen, att vara sanningsenliga, att vara kyska och att hålla släktbanden vid liv.

Då sade han till tolken: Säg till honom: Jag frågade dig om hans släktskap, och du nämnde att han tillhör en ädel släkt bland er – och så sänds sändebuden bland sitt folks släkt. Och jag frågade dig om någon av er hade sagt detta påstående förut, och du nämnde att ingen hade det – då sade jag: om någon hade sagt detta påstående före honom, skulle jag ha sagt: en man som efterliknar ett påstående som sagts före honom. Och jag frågade dig om någon av hans fäder var kung, och du nämnde att ingen var det – jag sade: om någon av hans fäder hade varit kung, skulle jag ha sagt: en man som söker sin faders kungarike.

Och jag frågade dig om ni anklagade honom för lögn innan han sade det han sade, och du nämnde att ni inte gjorde det – då vet jag att han inte skulle avstå från att ljuga om människor för att sedan ljuga om Allah. Och jag frågade dig om de förnäma eller de svaga följde honom, och du nämnde att de svaga följde honom – och de är sändebudens efterföljare. Och jag frågade dig om de ökar eller minskar, och du nämnde att de ökar – och så är trons sak till dess den blir fullkomnad. Och jag frågade dig om någon avfaller av missnöje med sin religion efter att ha antagit den, och du nämnde att ingen gör det – och så är tron, när dess ljuvlighet blandas med hjärtana. Och jag frågade dig om han sviker, och du nämnde att han inte gör det – och så sviker inte sändebuden.

Och jag frågade dig vad han befaller er, och du nämnde att han befaller er att dyrka Allah och inte sätta något vid Hans sida, och förbjuder er avgudadyrkan, och befaller er bönen, sanningen och kyskheten. Om det du säger är sant, så kommer han att inta platsen för dessa mina två fötter. Jag visste redan att han skulle träda fram, men jag trodde inte att han skulle vara en av er. Om jag visste att jag kunde nå fram till honom, skulle jag ta mig dit med möda för att möta honom, och om jag vore hos honom, skulle jag tvätta hans fötter.

Sedan lät han hämta det brev från Allahs sändebud ﷺ som han hade sänt med Dihya till ståthållaren i Busra, som i sin tur hade överlämnat det till Herakleios. Han läste det, och däri stod: I Allahs namn, den Nåderike, den Barmhärtige. Från Muhammad, Allahs tjänare och sändebud, till Herakleios, Roms härskare: Fred vare med den som följer vägledningen. Vidare: Jag kallar dig med Islams kallelse. Antag islam, så skall du vara i trygghet, och Allah skall ge dig din lön två gånger. Men om du vänder dig bort, så vilar på dig syndabördan för dina undersåtar (al-arisiyyin). Och: ﴿Säg, efterföljare av äldre tiders uppenbarelser: Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Allah och inte sätta något vid Hans sida och inte ta andra människor till herrar vid sidan av Allah. Och om de vänder er ryggen, säg då: Vittna att vi har underkastat oss Allahs vilja﴾.

Abu Sufyan sade: När han hade sagt det han sade och avslutat läsningen av brevet, uppstod ett stort larm och rösterna höjdes, och vi blev utvisade. Då sade jag till mina följeslagare när vi hade blivit utvisade: Ibn Abi Kabshas (dvs. Profetens) sak har verkligen vuxit sig stor – kungen av Bani al-Asfar (romarna) fruktar honom. Och jag upphörde inte att vara övertygad om att han skulle segra, till dess Allah lät islam komma in i mitt hjärta.

Och Ibn al-Nazur – ståthållaren i Ilya och Herakleios man – var biskop över Levantens (al-Shams) kristna, och han brukade berätta att Herakleios, när han kom till Ilya, en morgon vaknade nedstämd till sinnes. Några av hans patricier sade då: Vi finner ditt utseende bekymmersamt. Ibn al-Nazur sade: Herakleios var en stjärntydare som betraktade stjärnorna, och han sade till dem när de frågade honom: Jag såg i natt, när jag betraktade stjärnorna, att omskärelsens kung har trätt fram – vem bland detta folk omskär sig? De sade: Endast judarna omskär sig, så låt inte deras sak oroa dig, och skriv till ditt rikes städer att de dödar de judar som finns där.

Medan de höll på med denna sak, fördes en man till Herakleios, sänd av kungen av Ghassan för att berätta nyheter om Allahs sändebud. När Herakleios frågade ut honom, sade han: Gå och se om han är omskuren eller inte. De såg då på honom och berättade för honom att han var omskuren. Han frågade honom även om araberna, och han sade: De omskär sig. Herakleios sade: Detta är detta folks kung, som har trätt fram.

Sedan skrev Herakleios till en vän till sig i Rom, som var hans jämlike i kunskap, och Herakleios reste till Hims. Han lämnade inte Hims förrän ett brev nådde honom från hans vän, som instämde i Herakleios uppfattning om Profetens ﷺ framträdande och att han var en profet. Då gav Herakleios Roms stormän tillträde till en av sina salar i Hims, och lät sedan stänga dess dörrar. Därefter visade han sig och sade: O ni romare, önskar ni framgång och rätt vägledning, och att ert kungarike skall bestå, så att ni svär trohetsed till denne profet? Då rusade de likt vildåsnor mot dörrarna och fann dem stängda. När Herakleios såg deras motvilja och förlorade hoppet om deras tro, sade han: För tillbaka dem till mig. Och han sade: Jag sade mina tidigare ord blott för att pröva er fasthet vid er religion, och nu har jag sett den. Då föll de ned inför honom i vördnad och blev nöjda med honom. Och det var det sista i Herakleios historia».

Detta har även återberättats av Salih ibn Kaysan, Yunus och Ma’mar, från al-Zuhri.