Ladda ner som PDF

Vad Ibn al-Qayyim berättar om sin lärare – och vad sunni islam lär om att hjälpa andra

Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah berättar i sin bok Rawḍat al-Muḥibbīn en kort men djupt talande mening om sin lärare, shaykh al-islam Ibn Taymiyyah: att han strävade oerhört hårt för att hjälpa människor med deras behov, eftersom han visste att den som hjälper andra blir hjälpt av Allah. 1

Detta korta citat sammanfattar en central princip inom sunni islam: att hjälpa andra människor – att lösa deras problem, underlätta deras svårigheter och stå vid deras sida – är en av de mest älskade handlingarna hos Allah, och en handling som drar ner Hans hjälp och beskydd över den som utför den. I denna artikel går vi igenom citatets bakgrund, den hadith det bygger på, samt vad Koranen och Sunnah i övrigt lär om att hjälpa andra i islam.

Vem var Ibn al-Qayyim och vad är Rawḍat al-Muḥibbīn?

Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah (d. 751 e.H. / 1350 e.Kr.) var en av de mest framstående sunnitiska lärda inom fiqh, aqidah och andlig fostran (tazkiyah), och en nära elev till Ibn Taymiyyah.

Han skrev flera verk som fortfarande studeras av muslimer världen över, bland annat Zād al-Ma’ād, Madārij as-Sālikīn och Rawḍat al-Muḥibbīn wa Nuzhat al-Mushtāqīn – en bok om kärlek, uppriktighet och goda relationer mellan människor utifrån Koranen och Sunnah. Det är i denna bok, på sidan 168 i första volymen, som citatet om Ibn Taymiyyahs iver att hjälpa människor återfinns. 2

Citatets betydelse: Ibn Taymiyyahs strävan att hjälpa människor

”Shaykh al-islam Ibn Taymiyyah brukade sträva mycket hårt för att uppfylla människors behov, eftersom han visste att varje gång han hjälpte någon annan, hjälpte Allah honom.”

Ibn al-Qayyims ord är inte bara en biografisk detalj – de är en praktisk illustration av hur en av sunni islams största lärda levde ut sin tro i vardagen. Ibn Taymiyyah är mest känd för sina omfattande skrifter inom aqidah och fiqh, men de som kände honom personligen vittnade också om hans generositet, ödmjukhet och outtröttliga engagemang för andra människors väl.

Historikern Ibn Kathīr beskriver i sin krönika al-Bidāyah wa’n-Nihāyah hur Ibn Taymiyyah ständigt ställde upp för människor i sin omgivning – oavsett om det gällde att medla i konflikter, undervisa de okunniga, försvara de förtryckta inför makthavare eller ge av sin egen egendom till de behövande. 3

Sammanhanget i Ibn Taymiyyahs liv

Ibn Taymiyyah levde under en turbulent period i den islamiska historien, präglad av mongolernas invasioner och politisk oro i Damaskus och Kairo. Trots detta – eller kanske just därför – lade han stor vikt vid att hjälpa vanligt folk: han besökte fångar, samlade in pengar för att lösa ut krigsfångar, undervisade barn och vuxna och gav religiös och praktisk vägledning till alla samhällsklasser. Denna sida av hans liv glöms ofta bort till förmån för hans teologiska skrifter, men enligt Ibn al-Qayyim var den lika central i hans dagliga liv. Även al-Dhahabī, en annan av hans nära elever, vittnar i sin biografiska samling om samma outtröttliga omsorg om andra. 4

Hadith-grunden: ”Allah hjälper sin tjänare så länge han hjälper sin broder”

Ibn Taymiyyahs beteende var inget han hittade på själv – det byggde direkt på Profetens ﷺ egen undervisning. Den kända hadithen som ligger till grund för hela denna princip återfinns i Ṣaḥīḥ Muslim, återberättad av följeslagaren Abū Hurayrah:

”Den som underlättar en svårighet för en troende i denna värld, för honom underlättar Allah en svårighet på Domedagen. Den som underlättar för en nödställd, för honom underlättar Allah i denna värld och i nästa. Den som döljer en muslims brister, honom skyler Allah i denna värld och i nästa. Och Allah hjälper Sin tjänare så länge tjänaren hjälper sin broder.”

5 Denna hadith är en av de viktigaste källorna inom sunni islam när det gäller vikten av att hjälpa andra, och den citeras ofta i sammanhang som rör sadaqa (välgörenhet), broderskap och socialt ansvar mellan muslimer.

Hadithens fullständiga text och källa

Hadithen finns i Ṣaḥīḥ Muslim under numret 2699, i kapitlet om dhikr, du’a, tawbah och istighfar. Den räknas som autentisk (ṣaḥīḥ) enligt samtliga sunnitiska hadithvetenskapliga kriterier, och ingår även i imam al-Nawawis samling Riyāḍ aṣ-Ṣāliḥīn, i kapitlet om att hjälpa muslimer och underlätta för dem. 6

Vad de lärda säger om hadithen

I de klassiska kommentarerna till hadithen förklaras uttrycket ”Allah hjälper Sin tjänare så länge tjänaren hjälper sin broder” som en allmän princip (’āmm) som omfattar all form av hjälp – med hjärtat, kroppen, egendomen eller kunskapen – och som gäller vid alla tider och tillfällen, inte enbart i akuta nödsituationer. De lärda påpekar också att hjälpen kan vara både obligatorisk (wājib), till exempel att rädda någon från fara, och rekommenderad (mustaḥabb), som att hjälpa till med vardagliga bestyr eller ge goda råd.

Andra bevis ur Koranen och Sunnah om att hjälpa andra

Koranen om att hjälpa de behövande

Koranen betonar upprepade gånger vikten av att ta hand om samhällets svaga och behövande. I Sūrat al-Bayyinah beskrivs bönen och omsorgen om de behövande som en del av den sanna, ursprungliga religionen:

”Men de fick ingen annan befallning än att dyrka Gud, Gud ensam, med ren och uppriktig tro, att förrätta bönen och att hjälpa de behövande – detta är den sanna religionen.”

7 I Sūrat al-Mā’idah ges dessutom en tydlig uppmaning att samarbeta i det goda: ”…och hjälp varandra till fromhet och gudsfruktan, men hjälp inte varandra till synd och fiendskap…” 8

Fler hadither om att underlätta för andra

Profeten ﷺ liknade också det muslimska samfundet vid en enda kropp: ”Liknelsen för de troende i deras kärlek, barmhärtighet och medkänsla för varandra är som kroppen: när en kroppsdel har ont, känner hela kroppen febern och sömnlösheten.” 9

Varför blir den som hjälper andra hjälpt av Allah?

Principen ”belöningen motsvarar handlingen” (al-jazā’ min jins al-’amal) är central i sunni islams teologi. Precis som Allah lovar att underlätta för den som underlättar för andra, och skyla den som skylar andras brister, blir den som ger av sin tid, sina resurser eller sin kunskap till andra själv föremål för Allahs hjälp – både i denna värld och på Domedagen. Ibn Taymiyyahs exempel visar att detta inte är en abstrakt teori utan ett levnadssätt: ju mer han gav av sig själv till andra, desto mer upplevde han Allahs stöd i sitt eget liv, trots fängelse, förtal och svåra prövningar.

Praktiska sätt att följa Ibn Taymiyyahs exempel idag

  • Hjälp en granne, kollega eller släkting med ett praktiskt problem, även om det tar tid från din egen agenda.
  • Dela med dig av kunskap – religiös eller världslig – till den som behöver den.
  • Medla vid konflikter mellan familjemedlemmar eller vänner istället för att undvika inblandning.
  • Ge sadaqa, både i form av pengar och genom att avstå tid för andras skull.
  • Dölj andras fel och brister istället för att sprida dem vidare.
  • Stötta den som är i en svår livssituation, ekonomiskt, känslomässigt eller praktiskt.

Sammanfattning

Ibn al-Qayyims ord om sin lärare Ibn Taymiyyah är mer än en historisk anekdot – det är en påminnelse om en av de mest centrala principerna inom sunni islam: att hjälpa andra människor är en väg till Allahs egen hjälp. Detta bekräftas tydligt i hadithen från Ṣaḥīḥ Muslim och stöds av flera verser i Koranen. Genom att göra som Ibn Taymiyyah – att aktivt söka efter tillfällen att underlätta för andra – kan varje muslim sträva efter samma närhet till Allah som präglade denne stora lärdes liv.

  • 1 Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah, Rawḍat al-Muḥibbīn wa Nuzhat al-Mushtāqīn, 1/168.
  • 3 Ibn Kathīr, al-Bidāyah wa’n-Nihāyah, se biografin över Ibn Taymiyyah, vol. 14; jfr Ibn Rajab, Dhayl ’alā Ṭabaqāt al-Ḥanābilah.
  • 4 Al-Dhahabī, Siyar A’lām al-Nubalā’, biografin över Ibn Taymiyyah; se även al-Bazzār, al-A’lām al-’Aliyyah fī Manāqib Ibn Taymiyyah.
  • 5 Ṣaḥīḥ Muslim, hadithnummer 2699, återberättad av Abū Hurayrah.
  • 6 Al-Imām al-Nawawī, Riyāḍ aṣ-Ṣāliḥīn, kapitlet om att hjälpa muslimer och underlätta för dem.
  • 7 Koranen 98:5 (Sūrat al-Bayyinah).
  • 8 Koranen 5:2 (Sūrat al-Mā’idah): ”…och hjälp varandra till fromhet och gudsfruktan…”
  • 9 Ṣaḥīḥ al-Bukhārī, hadithnummer 6011; Ṣaḥīḥ Muslim, hadithnummer 2586, om liknelsen med människokroppen.