Hadithen om Jibril och grunden för en muslims tro och handling
En dag satt profeten Muhammed ﷺ tillsammans med sina följeslagare när en främmande man med kritvitt klädesplagg och kolsvart hår klev fram, satte sig framför honom och ställde en rad frågor om tron. Mannen visade sig senare vara ängeln Jibril (Gabriel), sänd för att undervisa människorna om deras religion. Ett av svaren han fick är den mest citerade definitionen av islam inom sunnitisk islam (Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah): en kortfattad sammanfattning av vad islam är och vilka fem pelare (arkān al-Islām) religionen vilar på.
Vad är islam? Ordets betydelse och grund
Ordet islam kommer från den arabiska roten s-l-m, som bland annat ger orden salam (fred) och istislam (underkastelse). Islam betyder därför i grunden att med fri vilja underkasta sig Guds vilja och lag. Enligt sunnitisk trosuppfattning bygger religionen på två sammanflätade delar: iman, den inre trosövertygelsen, och islam, de yttre handlingar som ger uttryck åt tron. De fem pelarna hör till den andra kategorin – de är de konkreta, obligatoriska handlingar som varje myndig och förnuftig muslim förväntas utföra.
Definitionen av islams fem pelare kommer inte från en enskild lärds tolkning, utan direkt från profeten Muhammed ﷺ själv, återberättad i en av de mest kända och mest studerade hadither inom hela den islamiska vetenskapen: hadithen om Jibril.
Hadithen om Jibril – källan till islams fem pelare
Händelsen är återberättad av flera följeslagare, däribland Umar ibn al-Khattab, och finns upptecknad i både Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim, vilket ger den den högsta äkthetsgraden (sahih) inom hadithvetenskapen. Umar berättade att en man med ovanligt vita kläder och svart hår, utan spår av resa, satte sig framför profeten ﷺ med knäna mot hans knän och frågade honom om islam, iman (tron) och ihsan (den andliga fulländningen). Efter att mannen gått sade profeten ﷺ till sina följeslagare: ”Det var Jibril. Han kom för att lära er er religion.”
Hadithens äkthet och plats inom Sunni-traditionen
Imam al-Nawawi inleder sin berömda hadithsamling al-Arba’in al-Nawawiyyah med just denna hadith och kallar den i sin kommentar till Sahih Muslim för en av islams mest omfattande texter, eftersom den sammanfattar hela religionens struktur i ett enda samtal. Även Ibn Hajar al-Asqalani behandlar hadithen utförligt i Fath al-Bari, sin kommentar till Sahih al-Bukhari, och pekar på att den ordnar religionen i tre nivåer: islam (handling), iman (tro) och ihsan (fulländning i dyrkan).
Hadithens ordalydelse om islams pelare
الْإِسْلَامُ أَنْ تَشْهَدَ أَنْ لَا إِلَٰهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَنَّ مُحَمَّدًا رَسُولُ اللَّهِ، وَتُقِيمَ الصَّلَاةَ، وَتُؤْتِيَ الزَّكَاةَ، وَتَصُومَ رَمَضَانَ، وَتَحُجَّ الْبَيْتَ إِنِ اسْتَطَعْتَ إِلَيْهِ سَبِيلًا
”Islam är att du vittnar om att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammed är Allahs sändebud, att du förrättar bönen, ger allmosan, fastar under Ramadan och vallfärdar till Huset [Kaba] om du har möjlighet till det.” Sahih Muslim 8, Kitab al-Iman (även i Sahih al-Bukhari 50)
Just detta korta svar från profeten ﷺ är den formulering som alla klassiska sunnitiska lärde – bland andra Ibn Kathir, al-Qurtubi och al-Dhahabi – utgår från när de förklarar strukturen i islams fem pelare.
Islams fem pelare (Arkān al-Islām) – en genomgång
Utifrån hadithen om Jibril delar de sunnitiska lärde in islams praktiska grund i fem pelare. Var och en av dem beskrivs nedan tillsammans med dess källor i Koranen och hadithlitteraturen.
1. Shahada – trosbekännelsen
Shahada, trosbekännelsen, är portalen in i islam och den viktigaste av de fem pelarna, eftersom de övriga fyra bygger på den. Den lyder: ”Ashhadu an la ilaha illa Allah, wa ashhadu anna Muhammadan rasulu Allah” – ”Jag vittnar om att det inte finns någon gud utom Allah, och jag vittnar om att Muhammed är Allahs sändebud.” Genom detta uttalande, uttalat med förståelse och övertygelse, bekräftar en person både Guds absoluta enhet (tawhid) och profeten Muhammeds ﷺ ställning som det sista sändebudet.
2. Salat – den dagliga bönen
Salat är de fem obligatoriska dagliga bönerna: fajr, dhuhr, asr, maghrib och isha. Bönen nämns upprepade gånger i Koranen, bland annat i verserna om bönetider (Koranen 4:103) och dess roll som skydd mot det osedliga och det förkastliga (Koranen 29:45). Enligt hadithen om Jibril är salat den handling som direkt följer efter trosbekännelsen, vilket enligt lärde som Ibn Kathir visar dess centrala plats som länken mellan människan och Skaparen.
3. Zakat – den obligatoriska allmosan
Zakat innebär att en muslim som äger tillgångar över en viss gräns (nisab) under ett helt månår ska ge en fastställd andel, i regel 2,5 procent, till de mottagargrupper som anges i Koranen 9:60 – bland andra de fattiga, de behövande och de skuldsatta. Zakat renar såväl förmögenheten som hjärtat från girighet och stärker samtidigt gemenskapens sociala trygghet.
4. Sawm – fastan under Ramadan
Sawm innebär att avstå från mat, dryck och intima relationer från gryning till solnedgång under den islamiska månaden Ramadan. Fastan görs obligatorisk i Koranen 2:183, där det uttryckligen sägs att den föreskrivits för de troende liksom för tidigare samfund, i syfte att uppnå gudsfruktan (taqwa).
5. Hajj – vallfärden till Mecka
Hajj, vallfärden till Kaba i Mecka, är obligatorisk en gång i livet för den muslim som är fysiskt och ekonomiskt kapabel att genomföra den, i enlighet med Koranen 3:97 och hadithens formulering ”om du har möjlighet till det”. Under vallfärden återupplivar den troende flera av profeten Ibrahims (Abraham) och hans familjs prövningar, vilket knyter samman islams historia från Ibrahim till Muhammed ﷺ.
Varför är de fem pelarna centrala inom Sunni-islam?
Inom Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah betraktas de fem pelarna som en samstämmig (ijma’) grundprincip, byggd på entydiga och autentiska källor i Koranen och den mångfaldigt återberättade (mutawatir) hadithtraditionen. De sunnitiska rättsskolorna – hanafi, maliki, shafi’i och hanbali – är eniga om pelarnas antal och innehåll, även om de i detalj kan skilja sig åt i frågor som rör pelarnas exakta utförande.
De fem pelarna beskrivs ofta som en byggnads bärande stolpar: utan dem kollapsar strukturen. Ibn Kathir noterar i sin Koran-tolkning (tafsir) att shahada är grunden, salat är den dagliga länken till Gud, zakat renar egendomen, sawm tränar självbehärskningen och hajj samlar hela den muslimska gemenskapen kring en gemensam historia och plats.
Vanliga frågor om islams fem pelare
Var i Koranen nämns islams fem pelare?
Till skillnad från trosartiklarna nämns inte pelarna som en sammanhållen lista i en enda Koranvers. Var och en av de fem – trosbekännelsen, bönen, allmosan, fastan och vallfärden – har dock ett tydligt stöd i Koranen var för sig, medan själva uppräkningen av dem som ”fem pelare” kommer från hadithen om Jibril.
Är alla fem pelare obligatoriska för alla muslimer?
Shahada, salat, zakat och sawm är obligatoriska för varje myndig och förnuftig muslim som har förmågan att utföra dem. Hajj är, som hadithen uttryckligen anger, endast obligatorisk för den som har fysisk och ekonomisk möjlighet att genomföra vallfärden.
Vad händer om en pelare inte kan utföras på grund av sjukdom eller resurser?
Islamisk rättslära (fiqh) ger lättnader (rukhas) för den som av hälsoskäl eller bristande resurser inte kan utföra en pelare på sedvanligt sätt, till exempel att be sittande vid sjukdom eller att skjuta upp hajj till dess möjlighet ges. Zakat gäller endast den som når upp till den fastställda förmögenhetsgränsen.
Sammanfattning
Islams fem pelare – shahada, salat, zakat, sawm och hajj – utgör enligt sunnitisk islam den praktiska grundstrukturen för en muslims liv, så som den formulerades av profeten Muhammed ﷺ i hadithen om Jibril och bevarades genom Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim. Tillsammans binder de samman trosbekännelsens inre övertygelse med bönens, allmosans, fastans och vallfärdens yttre handling, och de förblir en gemensam referenspunkt för alla sunnitiska rättsskolor.
Källförteckning
- Sahih al-Bukhari, Kitab al-Iman, hadith nr 50.
- Sahih Muslim, Kitab al-Iman, hadith nr 8 (Hadithen om Jibril).
- al-Nawawi, Yahya ibn Sharaf, al-Arba’in al-Nawawiyyah, hadith nr 2, samt Sharh Sahih Muslim.
- Ibn Hajar al-Asqalani, Ahmad ibn Ali, Fath al-Bari bi-Sharh Sahih al-Bukhari.
- Ibn Kathir, Isma’il ibn Umar, Tafsir al-Qur’an al-’Azim, kommentarer till Koranen 2:183, 3:97, 4:103, 9:60 och 29:45.
- al-Qurtubi, Muhammad ibn Ahmad, al-Jami’ li-Ahkam al-Qur’an.
- al-Dhahabi, Muhammad ibn Ahmad, Siyar A’lam al-Nubala’.
