En muslimsk tjej om slöjan, blickarna och friheten att vara sig själv
Inledning:
En promenad genom folks blickar
Varje gång jag kliver ut på gatan funderar jag på vad folk ser när de tittar på mig. Ser de en radikal, fundamentalistisk terrorist som bär på en AK-47:a under jackan? Eller ser de en omslagstjej för alla förtryckta kvinnor i världen? Jag vet faktiskt inte vilket det är. Det jag vet är att jag får underliga blickar och stirrningar — en sorts tystnad som säger mer än ord.
Jag bär hijab. En slöja som täcker mitt huvud, min nacke och min hals. Jag gör det inte för att min pappa tvingar mig. Inte för att samhället kräver det. Jag gör det för att jag är en muslimsk kvinna som tror att min kropp är min ensak — och att den tillhör mig, ingen annan.
Den här artikeln är mitt försök att berätta vem jag verkligen är, bakom tyget, bakom föreställningarna och bakom andras projektioner.
Hijab — vad är det egentligen?
Ordet hijab (حجاب) kommer från arabiskans rot h-j-b, som betyder att dölja, skydda eller skärma av. I islamisk tradition syftar det inte bara på ett plagg — det är ett begrepp som rymmer blygsamhet, värdighet och integritet, både i klädsel och i beteende.¹
Islam ger tydliga riktlinjer om klädsel för både män och kvinnor. I Koranen finns den direkta grunden för hijab:
وَقُل لِّلْمُؤْمِنَاتِ يَغْضُضْنَ مِنْ أَبْصَارِهِنَّ وَيَحْفَظْنَ فُرُوجَهُنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا ۖ وَلْيَضْرِبْنَ بِخُمُرِهِنَّ عَلَىٰ جُيُوبِهِنَّ
”Och säg till de troende kvinnorna att de ska sänka sina blickar och bevara sin kyskhet, och inte visa sin utsmyckning utom det som syns naturligt — och de ska dra sina slöjor över sina bröst.”
— Koranen, Surah An-Nur (24:31)
Det finns också en vers som först riktar sig direkt till Profetens (frid vare med honom) hustrur och troende kvinnor generellt:
يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُل لِّأَزْوَاجِكَ وَبَنَاتِكَ وَنِسَاءِ الْمُؤْمِنِينَ يُدْنِينَ عَلَيْهِنَّ مِن جَلَابِيبِهِنَّ
”O Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar och de troendes kvinnor att de ska dra sina ytterplagg tätare om sig.”
— Koranen, Surah Al-Ahzab (33:59)
Dessa verser tolkas av islamiska lärde som en uppmaning till blygsamhet, inte som ett straff eller förtryck. Slöjan är för mig ett uttryck för tro — inte ett tecken på underkastelse.
Vad säger haditherna om hijab och värdighet?
Utöver Koranen hämtar muslimer vägledning från haditherna — Profeten Muhammeds (frid vare med honom) uttalanden och handlingar som bevarats och dokumenterats i välkända samlingar som Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim.²
En av de mest citerade haditherna om blygsamhet lyder:
الْحَيَاءُ مِنَ الإِيمَانِ
”Blygsamhet (haya) är en del av tron.”
— Sahih al-Bukhari, Hadith 9, Kitab al-Iman; Sahih Muslim, Hadith 35
Begreppet haya (حياا) på arabiska är djupare än det svenska ordet blygsamhet. Det handlar om en inre känsla av värdighet, självrespekt och medvetenhet inför Gud. Det är inte rädsla eller skam — det är stolthet.
En annan hadith som är relevant för hur man bemöter och respekterar kvinnor lyder:
مَنْ كَانَ يُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ فَلْيُكْرِمِ الْمَرْأَةَ
”Den som tror på Allah och den yttersta dagen, låt honom hedra kvinnan.”
— Sunan Ibn Majah, Hadith 1977 (med liknande formulering i Sahih Muslim)
Islam kräver alltså inte att kvinnan ska förtryckas — tvärtom uppmanar den till att hennes värdighet ska respekteras och hedras.
Vad min slöja INTE är
Låt mig vara tydlig om vad min hijab inte symboliserar:
Den är inte ett tecken på att jag är förtryckt. Förtryck kan se ut på många sätt — och inget av dem kräver ett visst plagg.
Den är inte ett politiskt ställningstagande. Jag har inte valt den för att provocera, protestera eller representera en rörelse.
Den är inte ett tecken på extremism. Extremism handlar om handlingar och ideologi — inte om kläder.
Den är inte min mammas eller pappas beslut. Jag är en vuxen kvinna som har gjort ett eget val grundat i min tro och min identitet.
Tyvärr lever vi i en tid där ett enda plagg läses som en hel livshistoria. Det är bekvämt att ha enkla förklaringar. Men jag är inte enkel.
Att vara muslimsk tjej i Sverige
Att vara ung muslimsk kvinna i Sverige 2026 innebär att navigera mellan flera världar. Jag är svensk i hjärtat — jag har vuxit upp här, jag njuter av midsommar med mina släkter, jag älskar kanelbullar och Astrid Lindgren. Jag är också djupt rotad i min muslimska identitet och i min familjs kultur.
Men dessa identiteter betraktas ofta som oförenliga av omgivningen. Antingen är man ’fullt ut’ svensk — vilket tycks kräva att man avsäger sig sin religiösa tillhörighet — eller också är man ’för muslimsk’, vilket tycks innebära att man inte kan vara en del av det svenska samhället.
Jag vägrar acceptera den dikotomin. Jag är båda. Jag är mer. Och min slöja hotar ingen av dessa identiteter — den samexisterar med dem.
Forskning visar att unga muslimska kvinnor i Europa i hög grad upplever dubbla identitetsutmaningar och att deras religiösa val ofta ifrågasätts som ’icke-autentiska’ eller styrda utifrån.³ Men det är exakt samma logik som används för att ifrågasätta alla minoriteters val — att de inte kan ha gjort ett fritt val om det avviker från majoritetssamhällets normer.
Islam, fri vilja och klädsel
Islam betonar fri vilja (irada, إرادة) och ansvar. Enligt islamisk teologi är varje människa ansvarig inför Gud för sina egna handlingar — ingen kan bära en annans börda.
لَا يُكَلِّفُ اللَّهُ نَفْسًا إِلَّا وُسْعَهَا
”Allah belastar inte någon själ utöver dess förmåga.”
— Koranen, Surah Al-Baqarah (2:286)
Tvång i religion är uttryckligen förbjudet i Koranen:
لَا إِكْرَاهَ فِي الدِّينِ
”Det finns inget tvång i religionen.”
— Koranen, Surah Al-Baqarah (2:256)
Dessa verser är grundläggande. Islam tillåter inte att någon tvingas bära slöja mot sin vilja — lika lite som den tillåter att någon tvingas ta av den mot sin vilja.
Om blickarna — och vad de kostar
Det finns en trötthet som kommer med att hela tiden bli betraktad. En trötthet i att behöva förklara sig. I att behöva bevisa att man är ’normal’. I att behöva bedömas baserat på ett plagg snarare än sina handlingar, sin intelligens eller sin personlighet.
Jag har fått höra: ’Du är så välintegrerad för att bära hijab.’ Som om integration och slöja är varandras motsatser. Jag har fått frågan: ’Är du inte varm?’ — med en underton av ’varför gör du det här mot dig själv?’ Jag har känt hur folk i tunnelbanan håller lite extra avstånd.
Men jag har också upplevt det motsatta: nyfikna, respektfulla frågor. Människor som verkligen vill förstå. Och det är de mötena som ger hopp.
Vad jag önskar mig är enkelt: bli sedd som en individ, inte som en symbol. Bli tilltalad för vem jag är — inte för vad jag bär.
Avslutning: Friheten att välja
Min hijab är ett val. Det är ett uttryck för min tro, min identitet och min frihet. Det är min relation med Gud — inte med omgivningens förväntningar.
Jag är ingen terrorist. Jag är inte förtryckt. Jag är inte ett politiskt projekt.
Jag är en ung kvinna som gillar starka kaffe, bra böcker och djupa samtal. Som ogillar orättvisa och enkla förklaringar. Som bär slöja och är stolt över det — inte trots sin identitet, utan som en del av den.
Nästa gång du ser mig på tunnelbanan, behöver du inte stirra. Du kan bara nicka. Jag nickar tillbaka.
إِنَّ أَكْرَمَكُمْ عِندَ اللَّهِ أَتْقَاكُمْ
”Den ädlaste av er inför Allah är den mest gudfruktige bland er.”
— Koranen, Surah Al-Hujurat (49:13)
Källor och referenser
Primära religiösa källor
[1] Koranen. Ayah 24:31 (An-Nur), 33:59 (Al-Ahzab), 2:286, 2:256 (Al-Baqarah), 49:13 (Al-Hujurat). Svensk översättning: Koranens budskap, övers. Mohammed Knut Bernström, Proprius Förlag, 2002.
[2] Al-Bukhari, Muhammad ibn Ismail. Sahih al-Bukhari. Hadith nr 9 (Kitab al-Iman). Kommenterad utgåva: Darussalam Publications, 1997.
[3] Muslim ibn al-Hajjaj. Sahih Muslim. Hadith nr 35 (Kitab al-Iman). Darussalam Publications, 2007.
[4] Ibn Majah, Muhammad ibn Yazid. Sunan Ibn Majah. Hadith nr 1977. Darussalam Publications, 2007.
Akademiska och vetenskapliga källor
[5] Franks, Myfanwy. Women and Revivalism in the West: Choosing ’Fundamentalism’ in a Liberal Democracy. Palgrave Macmillan, 2001.
[6] Killian, Caitlin. ’The Other Side of the Veil: North African Women in France Respond to the Headscarf Affair.’ Gender & Society, vol. 17, nr 4, 2003, ss. 567–590.
[7] Moors, Annelies. ’The Dutch and the Face-Veil: The Politics of Discomfort.’ Social Anthropology, vol. 17, nr 4, 2009, ss. 393–408.
[8] Pew Research Center. ’The World’s Muslims: Religion, Politics and Society.’ Pew Forum on Religion & Public Life, April 2013. www.pewresearch.org.
[9] Shadid, W. & Van Koningsveld, P.S. ’Muslim Dress in Europe: Debates on the Headscarf.’ Journal of Islamic Studies, vol. 16, nr 1, 2005, ss. 35–61.
Ordboks- och encyklopedireferenser
[10] Esposito, John L. (red.). The Oxford Dictionary of Islam. Oxford University Press, 2003. Uppslagsord: ’Hijab’, ’Haya’, ’Irada’.
[11] Encyclopaedia of the Quran. Brill Academic Publishers. Uppslagsord: ’Modesty’, ’Veil’.