Kapitel 35, Fatir ~ Skaparen
Beskrivning:
Människan påminns om Guds majestät och makt. Han uppmanar oss också att reflektera över våra rikliga välsignelser och att inte låta oss förledas av världsliga ting.
Inledning
Skaparen är ett kapitel med fyrtiofem verser. Det uppenbarades under den tid då den lilla gruppen av muslimer utsattes för förföljelse och förtryck av Mekkas elit. Titeln kommer från den första versen där Guds skaparkraft bekräftas. Kapitlet kallas också Änglarna, eftersom Gud i den första versen nämner änglarnas vingar. Guds makt bekräftas och ställs i kontrast till avgudernas maktlöshet. Avgudadyrkarna får en varning och profeten tröstas.
Verserna 1–10 Gud har makt över allt
All pris tillhör Gud. Han är den som skapade himlen och jorden. Han skapade också änglarna, med två, fyra eller sex par vingar, till att vara Hans budbärare. Gud skapar vad Han vill. När Han vill ge välsignelser kan ingen hålla dem tillbaka, och om Han vill hålla tillbaka dem kan ingen frigöra dem. Minns Guds gåvor, för det finns ingen annan gud som kan ge er den försörjning ni behöver. Varför låter ni er förledas i denna fråga?
Gud säger till profeten Muhammed, må Guds nåd och välsignelser vara över honom: bli inte bedrövad om folket kallar dig lögnare och förnekar dig. Många sändebud före dig behandlades på samma sätt. Sedan vänder Gud sig till folket och säger att Hans löfte är sant och varnar dem för att låta sig luras av Satan, den store bedragaren. Satan är er fiende, så behandla honom som en fiende. Han vill bara leda er till Elden. De som förnekar ska straffas, men de som gör goda gärningar ska finna förlåtelse och belöning.
Muhammed, kan du vägleda dem vars onda gärningar har gjorts lockande för dem? Sanningen är att Gud väljer vem som ska vägledas och vem som ska lämnas i mörker, så känn ingen sorg. Gud vet allt de gör. Han är den som återupplivar jorden med vindar och moln efter att den varit död; på samma sätt ska Uppståndelsen ske. All makt tillhör Gud och ett svårt straff väntar dem som smider planer. Deras planer ska komma på skam.
Verserna 11–14 Gud Skaparen
Det är Gud som skapade människan; först av stoft och sedan av en droppe vätska. Han gjorde er till par, och ingen kvinna blir havande eller föder utan Hans vetskap. Ingen människa blir gammal eller får sitt liv avkortat annat än enligt det som är skrivet i Guds bok.
Det finns två vattenmassor men de är inte lika. Den ena är söt och behaglig att dricka, den andra är salt och bitter. Från båda kan ni hämta föda och smycken. Skeppen seglar över dem. Gud låter natt och dag gå in i varandra, och solen och månen går upp och ned vid bestämda tider. De ting ni dyrkar vid sidan av Gud kan inte ens kontrollera något så litet som skalet på en dadelkärna. Om ni åkallade dem skulle de inte höra, och om de hörde skulle de inte svara. På Domedagen ska de förneka er.
Verserna 15–26 Gud är fri från alla behov
Människor, ni behöver Gud men Han behöver inte er. Han är fri från alla behov. Om Han ville kunde Han förgöra er och ersätta er med en ny skapelse. Ingen kan bära en annans börda. Profeten Muhammed kan bara varna dem som redan fruktar sin Herre och upprättar bönen. De som renar sig gör det för sin egen skull, inte för Guds.
Den seende och den blinde är inte lika, inte heller mörker och ljus, eller hetta och skugga. De levande och de döda är inte lika. Det finns en skillnad mellan dem som vägleds och dem som vägrar. Profeten Muhammed är en varnare som har sänts med sanningen. Varje gemenskap har fått en varnare, och många kallades lögnare även om de kom med tydliga tecken, skrifter och upplysande uppenbarelser. Till slut grep Gud de otroende och Hans ogillande var fruktansvärt.
Verserna 27–37 Rikliga välsignelser
Gud sänder regn från himlen och jorden frambringar frukter, grönsaker och växtlighet. Bergen består av stråk och lager i olika färger och nyanser. Människor och djur är också skapade i olika färger och skiftningar. De som har kunskap känner vördnad inför Gud.
De som reciterar ur Boken, upprättar bönen och ger generöst av det Gud har skänkt dem ska vänta sig en belöning som inte förgår.
Koranen är sanningen och bekräftar de skrifter som kom före den. Gud har gett Koranen som arv till dem Han har utvalt. De troende ska gå in i Paradiset och prisa Gud. Men de som förkastar sanningen ska vara i Elden där de aldrig finner lindring. De ska ropa efter en ny chans, men de har redan haft många.
Verserna 38–45 Gud vet det osynliga och ser allt
Gud vet det osynliga och alla era hemligheter. Ni glömmer att Han gjorde er till ställföreträdare på denna jord. Ni är Guds representanter och bör handla därefter. De som förnekar sanningen ska bära konsekvenserna.
Har ni tänkt på dem ni åkallar vid sidan av Gud? Vad har de skapat? Har de en Bok? Nej, deras löften är illusioner. Det är Gud som håller himlarna och jorden samman. Om de skulle glida isär kan ingen hålla dem på plats utom Gud.
De svor att om en varnare kom till dem skulle de tro. Varnaren kom, men de mötte honom med fientlighet. Onda planer fångar bara dem som smider dem. Väntar de på samma slut som drabbade tidigare, mäktigare folk? Guds sätt förändras inte. Om Gud straffade människorna för deras synder skulle inte en enda människa finnas kvar på jorden. Men Han ger dem uppskov, och på Uppståndelsens dag ska mänskligheten ställas till svars. Var och en ska belönas eller straffas efter sina gärningar.
![]() |
- Slöjan – grädden på tårtan
- Profet och sändebud
- FRÅN DÖDEN TILL DOMEDAGEN
- Profeten Muhammads äktenskap
- ISLAMISK PROFETOLOGI
- Du frågar & Koranen besvarar
- Introduktion till as-Sunnah
- Sunnahs ställning inom islam
- Typerna av Kufr (Otro)
- Imam At-Tahawis Trosbekännelse

