Kapitel 81 – At-Takweer: Uppståndelsens verklighet och uppenbarelsens sanning
Kapitel 81, at-Takweer ~ Inhöljs i mörker
Beskrivning:
Det 81:a kapitlet i Koranen behandlar teman om Uppståndelsen och uppenbarelsen.
Inledning
Kapitlet uppenbarades i Mecka. Det betonar att människor kommer att konfronteras med sina gärningar på Domedagen, fastslår Koranens sanning och kallar människor till den rätta vägen. Det öppnar med en kraftfull beskrivning av händelserna på den Dagen, och kapitlets titel är hämtad från denna beskrivning.
Verserna 1–14 – Uppståndelsens verklighet
Dessa verser tecknar en scen av stor omvälvning som omfattar hela universum. Det är en händelse som avslöjar varje bevarad hemlighet och lämnar ingenting dolt. Varje människa möter det hon har lagt fram för Räkenskapens och Domens dag. De stora händelser som nämns visar att det nuvarande välbekanta tillståndet i universum, med dess perfekta harmoni, avvägda rörelser, kontrollerade relationer, fullkomnade av Skaparen vars verk är felfritt, ska brytas ner helt. Dess roll ska vara avslutad. Tillsammans med all skapelse ska det gå in i en ny förutbestämd fas av liv, olik allt vi känner i denna värld.
Kapitlet syftar till att få denna idé om den oundvikliga omvälvningen väl etablerad i människors hjärtan och sinnen så att de fäster liten eller ingen vikt vid världens värden och rikedomar, även om dessa kan verka bestående.
Den stora skräck som överväldigar de vilda djuren i deras djungler gör att de samlas. De glömmer sina inbördes fiendskap och rör sig tillsammans, ovetande om sin riktning. De söker varken sina hem eller jagar sitt byte som de brukar.
Människolivets värde måste ha sjunkit mycket lågt i det förislamiska arabiska samhället. Det fanns en sed att begrava unga flickor levande, av rädsla för skam eller fattigdom. Koranen beskriver denna sed för att framställa dess fasa och fördöma den. Vi får veta att den mördade flickan ska tillfrågas om sitt mord. Kapitlet låter oss föreställa oss hur mördaren ska ställas till svars. Den sociala ordningen under den förislamiska perioden skulle aldrig ha hjälpt kvinnor att få en respektabel och värdig ställning. Gud beslutade att förändra detta. Med islam säkrar den livsstil Gud har valt för mänskligheten en värdig ställning för både män och kvinnor.
När alla dessa stora händelser inträffar i universum, förändrande allt livs status, kan ingen längre tvivla på vad de har gjort i detta liv eller vad de har tagit med sig till nästa. Människor kommer att finna sig helt separerade från allt som varit bekant för dem och från sin värld som helhet. Allt ska ha genomgått en total förändring utom Gud. Om människan vänder sig till Gud nu, ska hon finna att Hans stöd är tillgängligt när hela universum överväldigas av förändring. Så avslutas den första delen av detta kapitel, med en levande bild av den universella omvälvningen på Uppståndelsens dag.
Verserna 15–29 – Uppenbarelsens verklighet
Den andra delen av kapitlet öppnar med en form av ed som använder några mycket vackra scener från universum. I grunden görs denna ed för att fastslå uppenbarelsens natur, ängeln (Jibril eller Gabriel) som bär den, och Sändebudet som tar emot och förmedlar den till oss, samt människors attityder till den, allt i enlighet med Guds vilja.
När Koranen gör denna korta, livfulla beskrivning av dessa fenomen etablerar den en andlig länk mellan dem och människan, med resultatet att vi, när vi läser, känner kraften som skapade dessa fenomen och sanningen som vi uppmanas att tro på. Denna sanning uttalas sedan på ett sätt som passar utmärkt med kapitlets allmänna tema. Denna Koran, med sin beskrivning av Domedagen, förmedlas av Gabriel till Muhammad, må Guds nåd och välsignelser vara över honom. Kapitlet ger en beskrivning av denna utvalda ängel. Han är ”ädel”, hedrad av Gud, och han är ”mäktig”, vilket antyder att stor styrka krävs för att bära och förmedla Koranen. Vilken stor ära för Gabriel att ha en sådan ställning hos universums Herre. ”Han är åtlydd i himlen”, dvs. av de andra änglarna. Han är också ”trogen sitt uppdrag”, bärande och fullgörande budskapet.
Dessa egenskaper leder till en tydlig slutsats: Koranen är ett ädelt, mäktigt och upphöjt budskap och Gud tar särskild omsorg om människan. Det är ett uttryck för denna omsorg att Han har valt en ängel av Gabriels kaliber att föra Sina uppenbarelser till den människa Han har valt som Sitt Sändebud. När människan reflekterar över denna gudomliga omsorg bör hon känna ödmjukhet, för hon själv är värd mycket lite i Guds rike.
Sedan följer en beskrivning av Profeten som förmedlar denna uppenbarelse till mänskligheten. Kapitlet tycks säga till dem: Ni har känt Muhammad mycket väl under lång tid. Han är er gamle, ärlige, pålitlige vän. Varför fabricerar ni då historier om honom, när han har berättat den enkla sanningen som han har anförtrotts att förmedla till er?
Kapitlet påminner oss sedan om att det är upp till varje individ att välja om han vill följa den rätta vägen eller inte. Eftersom Gud har gett alla fri vilja är varje människa ansvarig för sig själv. Den rätta vägen har visats för alla som vill vara upprätta. Den som följer en annan väg ska därför bära ansvaret för sina handlingar.
Kapitlet avslutas med att fastslå att den verksamma viljan bakom allt är Guds vilja.
