Utan kärlek skulle livet vara lätt och enkelt men utan mening
Bilden av två röda hjärtan med profeten Muhammeds ﷺ namn i vacker kalligrafi och orden ”Utan kärlek skulle livet vara lätt och enkelt men utan mening” fångar något som ligger djupt förankrat i den islamiska trosläran. Kärlek är inte en bisak i islam – den är själva navet kring vilket hela trons liv kretsar: kärlek till Allah, kärlek till Hans sändebud ﷺ, och kärlek mellan människor. I den här artikeln går vi igenom vad kärlek (mahabbah) betyder inom sunnitisk islam, vad Koranen och den autentiska sunnah lär oss om den, och varför ett liv utan denna kärlek – hur bekvämt eller enkelt det än ter sig – i slutändan blir tomt på mening.
Vad är kärlek (mahabbah) i islam?
Det arabiska ordet för kärlek, mahabbah (محبة), har en central plats inom islamisk teologi och andlighet. Den klassiske sunnitiske lärde Ibn al-Qayyim al-Jawziyya (d. 751 e.H.) ägnade en hel bok åt ämnet, Rawdat al-Muhibbin wa-Nuzhat al-Mushtaqin (”De älskandes trädgård”), där han går igenom kärlekens olika grader och former – från den högsta och renaste formen, kärleken till Allah, till kärlek mellan makar, mellan vänner och mellan föräldrar och barn[1]. Enligt honom och andra sunnitiska lärde är kärlek i grunden hjärtats böjelse mot det som är gott, skönt och fullkomligt – och ingenting är mer fullkomligt än Allah själv.
Ibn Taymiyyah (d. 728 e.H.) beskriver kärlek till Allah som dyrkans (ibadahs) själva kärna: att älska Honom, att längta efter Honom och att underkasta sig Honom av kärlek är vad som skiljer sann gudsdyrkan från blott yttre ritual[2]. Kärlek är alltså inte en känsla vid sidan av tron – den är trons drivkraft.
Kärlek till Allah – hjärtats sanna ändamål
Tawhid al-mahabbah: att älska Allah högst av allt
Inom sunnitisk aqidah talar man om olika grenar av tawhid (Guds enhet), och en av de viktigaste är att rikta sin högsta och innerligaste kärlek uteslutande till Allah. Koranen varnar för dem som sätter andra föremål – rikedom, status, andra människor – på samma nivå som sin kärlek till Skaparen: ”Men bland människorna finns de som sätter andra vid Guds sida och älskar dem som de borde älska Gud. De troende har den starkaste kärleken till Gud.”[3] Denna vers klargör att kärlek till Allah inte bara ska finnas, utan ska vara den starkaste och mest orubbliga kärleken i en muslims hjärta.
Tecknet på sann kärlek: att följa Profeten ﷺ
Men hur vet man att man verkligen älskar Allah, och inte bara säger det? Koranen ger ett konkret test: ”Säg: Om ni älskar Gud, följ mig, så skall Gud älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”[4] Kärlek till Allah bevisas alltså inte genom ord utan genom handling – genom att följa profeten Muhammeds ﷺ exempel (sunnah) i vardagen. Det är därför kärlek inom islam aldrig stannar vid känslan i hjärtat; den måste ta sig uttryck i lydnad, karaktär och handling.
Kärlek till profeten Muhammed ﷺ
Varför älskar muslimer profeten så högt?
Profeten Muhammed ﷺ intar en särskild plats i varje sunnimuslims hjärta. Muslimer älskar honom för att Allah har upphöjt honom, valt honom till det sista sändebudet för hela mänskligheten och sänt honom som ”en nåd för alla världar”. Man älskar honom för hans karaktär, för hans omsorg om sitt samfund (ummah), och för den vägledning han förmedlade – en vägledning som ger svar på livets stora frågor: varifrån vi kommer, varför vi finns och vart vi är på väg.
Kärlek till profeten framför allt annat
Denna kärlek ska enligt den autentiska sunnah till och med väga tyngre än kärleken till ens egna föräldrar och barn. Profeten ﷺ sade: ”Ingen av er är en sann troende förrän jag är honom kärare än hans far, hans barn och alla människor.”[5] Detta betyder inte att man ska älska sin familj mindre, utan att kärleken till profeten ﷺ – som den som ledde mänskligheten till räddning – ska vara den referenspunkt som all annan kärlek mäts emot.
Kärlek mellan människor – en grundpelare i tron
Broderlig kärlek och hälsningen som förenar hjärtan
Islam knyter kärlek mellan människor direkt till trons giltighet. Profeten ﷺ sade: ”Ni kommer inte att träda in i Paradiset förrän ni tror, och ni kommer inte att tro förrän ni älskar varandra. Ska jag inte visa er något som, om ni gör det, får er att älska varandra? Sprid hälsningen (salam) mellan er.”[6] Imam an-Nawawi tar i sin berömda hadithsamling också upp principen att sann tro innebär att önska sin broder detsamma som man önskar sig själv[7]. Kärlek är med andra ord inget frivilligt tillägg till tron – den är ett av dess villkor.
Kärlek mellan makar: mawaddah wa rahmah
Även äktenskaplig kärlek ges en djupt andlig innebörd i Koranen. Allah säger: ”Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, för att ni skall finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.”[8] Orden som används – mawaddah (varm, hängiven kärlek) och rahmah (barmhärtighet) – beskriver ett kärleksband som är byggt för att ge ro och trygghet, inte bara njutning. Äktenskapet blir därmed ett av de tydligaste bevisen på att Allah har skapat människan för kärlek, inte för isolering.
Varför ett liv utan kärlek blir meningslöst
Bildtextens ord – att livet utan kärlek skulle vara lätt och enkelt, men utan mening – speglar en sanning som islam bekräftar rakt av. Ett liv utan kärlek till Allah, utan kärlek till Hans sändebud ﷺ och utan kärlek till andra människor må vara bekvämt: inga krav, inga uppoffringar, inga band att underhålla. Men det är också ett liv utan riktning. Allah säger om skapelsens syfte: ”Jag har inte skapat de osynliga väsendena och människorna för något annat än att de skall dyrka Mig.”[9] Och sann dyrkan, som Ibn Taymiyyah påpekar, kan inte existera utan kärlek[10] – kärlek är den inre kraft som förvandlar plikt till hängivenhet och rutin till mening.
Det är just kombinationen av kärlek och underkastelse (islam betyder bokstavligen ”underkastelse”) som ger livet dess djup. Utan kärlek blir lydnad till en tom formalitet. Med kärlek blir varje bön, varje god handling och varje uppoffring för familj och medmänniskor en form av närhet till Skaparen – och det är i den närheten, inte i bekvämligheten, som muslimer finner livets verkliga mening.
Sammanfattning
Kärlek genomsyrar hela den sunnitiska trosläran: kärlek till Allah som grunden för tawhid, kärlek till profeten Muhammed ﷺ som beviset på uppriktig tro, och kärlek mellan människor – i vänskap såväl som äktenskap – som ett villkor för att nå Paradiset. Bildens ord stämmer väl överens med detta budskap: ett liv utan kärlek kan vara enkelt, men det är kärleken – till Allah, Hans sändebud ﷺ och Hans skapelse – som gör livet meningsfullt.
- [1] Ibn al-Qayyim al-Jawziyya, Rawdat al-Muhibbin wa-Nuzhat al-Mushtaqin (”De älskandes trädgård”), inledande kapitlet om kärlekens (al-mahabbah) natur och grader.
- [2] Ibn Taymiyyah, Majmu’ al-Fatawa, del 10, avsnittet om kärlek till Allah som dyrkans kärna.
- [3] Koranen, al-Baqarah 2:165.
- [4] Koranen, Ali Imran 3:31.
- [5] Sahih al-Bukhari, hadith nr 15; Sahih Muslim, hadith nr 44 (från Anas ibn Malik).
- [6] Sahih Muslim, hadith nr 54 (från Abu Hurayra).
- [7] Imam an-Nawawi, al-Arba’in an-Nawawiyya (40 Hadith), hadith nr 13 (återgiven av Bukhari och Muslim).
- [8] Koranen, ar-Rum 30:21.
- [9] Koranen, adh-Dhariyat 51:56.
