Ladda ner som PDF

- Livets resa enligt Koranen och Sunnah

En genomgång av livets fyra faser – från intet till strävan, från bortgång till räkenskap – utifrån ahl al-sunnah wa-l-jama’ahs (sunnimuslimsk) trosuppfattning

Inledning: ett välkänt citat som sammanfattar livets verklighet

Ett citat som ofta delas lyder ungefär: ”Människan kommer utan något, strävar sedan efter allt, lämnar sedan allt och går bort utan något, och ställs sedan till svars för allt.” Detta är inte ett citat ur Koranen eller ett hadith i sig, men innebörden stämmer väl överens med ahl al-sunnah wa-l-jama’ahs förståelse av denna värld (dunya) och det kommande livet (akhirah), och den vilar på tydliga belägg i Koranen och i den autentiska sunnah. I denna artikel behandlar vi tanken utifrån ett genuint islamiskt, sunnimuslimskt perspektiv, med stöd i Koranen, Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim, Sunan al-Tirmidhi och klassiska sunnitiska tafsirverk – utan att använda källor som avviker från ahl al-sunnahs metodik.

Vi går igenom fyra faser som sammanfattar varje människas liv: födelsen ur intet, strävan i denna värld, döden och bortgången, och slutligen ställandet inför Gud på Domedagen (yawm al-qiyamah) för räkenskap (hisab).

Fas 1: Människan kommer till världen ur intet

Koranen påminner människan flera gånger om att hon inte var något nämnvärt innan Gud skapade henne – detta för att hon ska inse sin fullständiga svaghet och beroende av sin Skapare.

Skapelsen ur intet i Koranen

Gud säger: ”Har det inte gått en tid för människan då hon inte var något omtalat?” (Koranen 76:1, Surat al-Insan). Och: ”Minns inte människan att Vi skapade henne tidigare, då hon inte var något?” (Koranen 19:67, Surat Maryam). Dessa två verser bekräftar att människan föds utan förmögenhet, ställning eller makt – hon kommer till denna värld naken och svag, precis som Profeten (frid över honom) beskrev det: ”Ni kommer att uppstå barfota, nakna och oomskurna” (al-Bukhari och Muslim). Människans resa börjar alltså ur intet och slutar, i grunden, på samma sätt.

Varför påminner islam om människans ursprung?

Koranen fostrar en ständig känsla av ödmjukhet hos den troende. Den som vet att hon kom från fullständigt intet har ingen anledning till högmod över rikedom eller ställning, utan inser att allt hon äger är en tillfällig gåva från Gud – inte en ursprunglig rättighet.

Fas 2: Strävan efter denna världens tillgångar

Efter födelsen inleder människan en resa av strävan och slit – hon söker pengar, position, berömmelse och njutning, ofta utan att stanna upp och fråga sig vad syftet med denna strävan egentligen är. Islam förbjuder inte strävan i denna värld, tvärtom uppmanas man till den, men den ges tydliga gränser och en tydlig måttstock.

Denna värld (dunya) i Koranen: en förgänglig njutning

Gud beskriver det jordiska livet som en kort och förgänglig njutning: ”Vet att det jordiska livet bara är lek och tidsfördriv och ståt och skryt sinsemellan, och en strävan att överträffa varandra i rikedom och antal barn” (Koranen 57:20, Surat al-Hadid), och: ”Detta jordiska liv är bara lek och tidsfördriv, men den eviga boningen är sannerligen bäst för dem som fruktar Gud” (Koranen 6:32, Surat al-An’am). Den framstående sunnitiska exegeten Ibn Kathir förklarar i sin tafsir att rikedom och barn bara är detta jordelivets prydnad, medan de goda och bestående handlingarna är bättre inför Gud, både till lön och till förhoppning, i enlighet med versen: ”Rikedom och barn är detta jordelivets prydnad, men de goda och bestående handlingarna är bättre hos din Herre, både till belöning och till förhoppning” (Koranen 18:46, Surat al-Kahf).

Hadithen: ”Var i denna värld som en främling eller en vägfarare”

Ett av de viktigaste hadith som reglerar den troendes förhållande till denna värld återges av Abdullah ibn Umar, som berättade att Guds sändebud (frid över honom) tog honom i axeln och sade: ”Var i denna värld som om du vore en främling eller en vägfarare” (al-Bukhari, nr 6416). Ibn Umar brukade själv säga: ”När du når kvällen, vänta inte på morgonen, och när du når morgonen, vänta inte på kvällen. Ta av din hälsa för din sjukdom, och av ditt liv för din död.” Detta hadith vägleder den troende till att inte binda sitt hjärta vid denna värld som om han skulle stanna kvar i den för alltid, utan att förhålla sig till den som en resenär som bara tar med sig det som för honom vidare till nästa liv.

Islams balans mellan arbete i denna värld och förberedelse för nästa

Islam är en religion av balans (wasatiyyah). Den uppmanar inte till att överge denna värld eller sluta arbeta, utan befaller strävan, tillåten försörjning och att bygga upp jorden. Men detta kopplas alltid till målet i nästa liv: den troende arbetar i sitt jordeliv med medvetenheten om att rikedom och ställning är ett medel, inte ett mål – och att verklig framgång är Guds välbehag på Domedagen.

Fas 3: Bortgången från denna värld utan något

Hur länge människan än strävar, och hur mycket hon än samlar av jordiska ting, väntar en oundviklig ände: döden. Då lämnar hon allt hon samlat och går till sin grav ensam, utan något av det hon en gång ägde.

Döden gör ingen skillnad mellan rik och fattig

Gud säger: ”Varje själ ska smaka döden, och ni ska få er fulla lön först på Uppståndelsens dag” (Koranen 3:185, Surat Al ’Imran). Döden är en verklighet som ingen människa kan undkomma – varken rik eller fattig, mäktig eller maktlös – och ingenting av det jordiska följer med den döda till graven.

Vad följer människan till graven?

Al-Bukhari och Muslim återger från Anas ibn Malik att Profeten (frid över honom) sade: ”Den döde följs av tre saker: hans familj, hans egendom och hans handlingar. Två av dem vänder tillbaka och en stannar kvar: familjen och egendomen vänder tillbaka, medan handlingarna stannar kvar.” Detta autentiska hadith visar tydligt att allt människan strävade efter i livet – egendom och familj – vänder tillbaka och inte följer med henne, och att bara handlingarna hon utfört blir kvar. Samma innebörd bekräftas i ett annat hadith: ”När Adams son dör upphör hans handlingar, utom tre: en bestående allmosa (sadaqah jariyah), kunskap som andra drar nytta av, eller ett rättskaffens barn som ber för honom” (Muslim).

Fas 4: Räkenskap för allt på Domedagen

När människan lämnar denna värld utan något är historien ännu inte slut. Ett väldigt ögonblick väntar henne: att ställas inför Gud för att stå till svars för allt hon gjort i sitt liv, stort som smått.

Domedagens räkenskap i Koranen

Gud har låtit veta att varje handling människan utför registreras och räknas: ”Vi har fäst varje människas handlingar vid hennes hals, och på Uppståndelsens dag ska Vi lägga fram för henne en bok hon möter uppslagen: ’Läs din bok! Idag räcker du själv som räkenskapsförare över dig själv’” (Koranen 17:13–14, Surat al-Isra). Och: ”Den som har gjort ett stoftkorns vikt av gott ska se det, och den som har gjort ett stoftkorns vikt av ont ska se det” (Koranen 99:7–8, Surat al-Zalzalah). Och: ”Till Oss är deras återkomst, och sedan åligger det Oss att kräva dem till räkenskap” (Koranen 88:25–26, Surat al-Ghashiyah). Dessa verser visar att räkenskapen på Domedagen är omfattande och exakt – ingenting, stort eller smått, går den förbi.

Hadithen om de fyra frågorna på Domedagen

Al-Tirmidhi återger från Abu Barzah al-Aslami att Profeten (frid över honom) sade: ”En människas fötter kommer inte att röra sig från Domedagens plats förrän hon tillfrågas om sitt liv och hur hon förbrukade det, om sin kunskap och vad hon gjorde med den, om sin egendom – varifrån hon förvärvade den och vad hon spenderade den på – och om sin kropp och hur hon slet ut den” (al-Tirmidhi, som klassificerade det som ”hasan sahih”, dvs. en autentisk och godtagen hadith). Detta hadith preciserar räkenskapens fyra huvudområden: livstiden, kunskapen, egendomen och kroppen – exakt de områden människan under sin strävan trodde var hennes egna, för att på Domedagen inse att de var ett förtroende (amanah) från Gud.

Vad de lärde säger om förberedelse inför räkenskapen

De sunnitiska lärde är eniga om att förberedelse inför räkenskapens dag är förnuftets yttersta mål och visdomens fullbordan. Al-Hasan al-Basri sade: ”Adams son, du är bara dagar. Varje gång en dag går bort, går en del av dig bort med den.” Detta stämmer väl överens med Ibn Umars tidigare nämnda vägledning om att ta av hälsan för sjukdomen och av livet för döden – varje ögonblick av livet är människans verkliga kapital, som hon en dag kommer att stå till svars för.

Så kan den troende förbereda sig inför räkenskapens dag – enligt ahl al-sunnahs metodik

Utifrån de verser och autentiska hadith som nämnts ovan kan man sammanfatta det viktigaste en muslim bör bära med sig i sitt dagliga liv:

  • Kom ihåg ditt ursprung ur intet – det lämnar inget utrymme för högmod över rikedom eller ställning.
  • Förhåll dig till denna värld som en resande, inte som en permanent bosatt, i enlighet med Profetens (frid över honom) vägledning.
  • Låt strävan i denna värld vara ett medel för att uppnå nästa liv – inte ett mål i sig.
  • Prioritera de handlingar som består efter döden: bestående allmosa, nyttig kunskap och rättskaffens barn.
  • Ställ dig själv till svars dagligen för din tid, din egendom och din kunskap, innan du ställs till svars för dem på Domedagen.
  • Sök ofta förlåtelse och vänd dig i ånger till Gud – dörren till räkenskapen stängs aldrig för den som återvänder till Honom.

Avslutning

Citatet ”Människan kommer utan något, strävar sedan efter allt, lämnar sedan allt utan något, och ställs sedan till svars för allt” sammanfattar en djup sanning som bekräftas av Koranen och den autentiska sunnah enligt ahl al-sunnah wa-l-jama’ah: att detta jordeliv är en övergående fas, och att det kommande livet är den verkliga och bestående boningen där den slutgiltiga räkenskapen väntar.

Lycklig är den som låter sin strävan i detta liv bli en proviant för nästa, och olycklig är den som gör det jordiska livet till sitt enda mål och glömmer att hon en dag ska stå inför Gud och tillfrågas om sin livstid och hur hon förbrukade den, och om sin egendom – varifrån hon fick den och vad hon spenderade den på.

Källor och referenser

  • Koranen: Surat al-Insan (76:1), Surat Maryam (19:67), Surat al-Hadid (57:20), Surat al-An’am (6:32), Surat al-Kahf (18:46), Surat Al ’Imran (3:185), Surat al-Isra (17:13–14), Surat al-Zalzalah (99:7–8), Surat al-Ghashiyah (88:25–26).
  • Sahih al-Bukhari: hadithen ”Var i denna värld som en främling eller en vägfarare” (nr 6416), hadithen ”Den döde följs av tre saker” (samstämmigt återgiven även av Muslim), samt hadithen om uppståndelsen ”nakna och barfota”.
  • Sahih Muslim: hadithen ”När Adams son dör upphör hans handlingar utom från tre.”
  • Sunan al-Tirmidhi: hadithen om de fyra frågorna på Domedagen, återgiven av Abu Barzah al-Aslami (klassificerad som hasan sahih).
  • Ibn Kathirs tafsir: tolkningen av verserna i Surat al-Kahf (18:46) och Surat al-Hadid (57:20) om det jordiska livets natur.
  • De rättlärda föregångarnas (al-salaf al-salih) uttalanden: al-Hasan al-Basris ord om askes (zuhd) i denna värld och livets korthet.