Sann kärlek till Profeten ﷺ:

Varje år, kring månaden Rabi al-Awwal, syns bilder och inlägg där muslimer högtidlighåller Mawlid al-Nabi – profeten Muhammads ﷺ födelsedag. Men mitt i firandet uppstår ibland en påfallande motsägelse: samma personer som hyllar Profeten ﷺ med ljus, sång och fest är också de som ogillar hans skägg, ser ner på hans klädsel som omodern och ifrågasätter kvinnor som bär niqab i enlighet med hans sunnah. En bild som cirkulerat i sociala medier sammanfattar denna kritik träffande: ”De firar hans födelse men avskyr hans skägg, hans klädsel och sin frus niqab” – och svaret: ”Hade de verkligen älskat honom hade de efterföljt honom.” Den här artikeln går igenom vad sunnitisk islam faktiskt säger om Mawlid, om kärlek till Profeten ﷺ, och varför efterföljd (ittiba) – inte enbart högtidlighållande – utgör kärnan i profetkärlek.

Vad är Mawlid al-Nabi?

Mawlid al-Nabi firas traditionellt den 12:e eller 17:e Rabi al-Awwal och markerar årsdagen av Profetens ﷺ födelse. Seden att offentligt högtidlighålla dagen med samlingar, tal och måltider går inte tillbaka till Profeten ﷺ själv, hans följeslagare eller de tre första generationerna (as-salaf as-salih). Historiskt brukar firandet spåras till 600-talet e.H. (1200-talet e.Kr.), flera hundra år efter profetiaåren.[1] Det är denna tidsmässiga lucka som ligger till grund för de lärdas oenighet om hur firandet ska bedömas religiöst.

De lärdas oenighet om Mawlid

Argument för firandet

Vissa sunnitiska lärde, däribland Jalal al-Din al-Suyuti och Ibn Hajar al-’Asqalani, betraktade Mawlid som en tillåten nyhet (bid’ah hasanah) under förutsättning att sammankomsten hålls fri från förbjudna inslag – som könsblandning, överdrifter i lovprisning eller musik som strider mot sunnah – och istället används till att recitera Koranen, berätta om Profetens ﷺ liv (sira) och ge allmosor.[2]

Argument mot firandet

Andra lärde, med Ibn Taymiyyah i spetsen, invände att just följeslagarna – de människor som älskade Profeten ﷺ allra mest och hade störst anledning att hedra honom – aldrig instiftade ett årligt födelsedagsfirande. Om en sådan handling verkligen var en god sak inom religionen skulle de, enligt Ibn Taymiyyah, ha varit de första att göra den.[3] Denna hållning delas av flera senare sunnitiska lärde, som ser Mawlid som en religiös nyhet utan grund i Koranen, sunnah eller följeslagarnas praxis.[4]

Oavsett var man landar i denna fråga är en sak gemensam för samtliga sunnitiska ståndpunkter: ingen lärd har någonsin hävdat att ett firande – tillåtet eller ej – kan ersätta det som islam faktiskt kräver av den som säger sig älska Profeten ﷺ, nämligen att följa hans sunnah i handling.

Kärlek till Profeten ﷺ – vad kräver den egentligen?

Koranen är entydig om sambandet mellan kärlek och efterföljd. Gud befaller Profeten ﷺ att säga till troende: ”Om ni älskar Gud, följ mig, då skall Gud älska er.”[5] Kärlek till Gud och Sändebudet ﷺ prövas alltså inte i känslor eller ceremonier utan i ittiba – bokstavlig efterföljd. Gud beskriver också Profeten ﷺ som ”ett gott föredöme” (uswa hasanah) för den som hoppas på mötet med Gud.[6]

Profeten ﷺ själv kopplade fullkomnad tro till att älska honom mer än sin egen familj och sig själv: ”Ingen av er tror [fullt ut] förrän jag är mer älskad för honom än hans fader, hans barn och alla människor.”[7] När ’Umar ibn al-Khattab förklarade att han älskade Profeten ﷺ mer än allt utom sig själv, svarade Profeten ﷺ att tron inte var fullkomnad förrän Profeten ﷺ var honom kärare än han själv var sig – varpå ’Umar omedelbart rättade sig.[8] Lydnad mot Sändebudet ﷺ beskrivs i Koranen som ”en väldig seger”[9] – inte en fråga om personlig smak, utan om framgång i detta liv och nästa.

Sunnah i det yttre – att efterlikna Profeten ﷺ

Skägget som profetisk sunnah

Profeten ﷺ gav en direkt instruktion om ansiktsbehåring: ”Trimma mustaschen och låt skägget växa.”[10] Han befallde också muslimska män att skilja sig från polyteisterna genom att låta skägget växa.[11] Flertalet klassiska rättslärda inom samtliga fyra sunnitiska rättsskolor räknade skägget som obligatoriskt eller starkt rekommenderat – en synlig markör för lydnad, inte enbart en estetisk preferens.

Profetens klädsel och den muslimske mannens klädkod

Profeten ﷺ varnade uttryckligen för att låta nedre plagget (izar, motsvarande dagens byxor eller thobe) hänga nedanför fotknölarna: ”Det som når nedanför fotknölarna av nedre plagget hör hemma i Elden.”[12] Han skärpte varningen ytterligare när klädseln bars av högmod.[13] Att bära en enkel, sedesam klädsel i linje med sunnah – snarare än att avfärda den som ”gammaldags” eller förknippad enbart med en viss kultur – är därför en del av samma efterföljd som firandet av Mawlid säger sig hylla.

Niqab – hustruns beklädnad enligt sunnah

Gud befaller i Koranen Profetens ﷺ hustrur, döttrar och de troende kvinnorna att hölja in sig i sina ytterplagg (jilbab) för att lättare kännas igen och undgå att antastas.[14] En annan vers befaller kvinnor att dra sina huvudddukar (khumur) så att de täcker barmen.[15] Från Aisha (radiya Allahu ’anha) berättas att kvinnorna under ihram täckte ansiktet med sina huvudbonader när ryttare passerade och släppte täckningen när de var förbi – en handling som ofta anförs som tidigt belägg för niqab bland Profetens ﷺ egna hushåll och följeslagerskor.[16]

De fyra sunnitiska rättsskolorna skiljer sig något åt i frågan om ansiktstäckning är obligatorisk eller starkt rekommenderad, men samtliga erkänner niqab som en giltig och profetisk klädform – inte en främmande eller ”extrem” företeelse.[17] Att håna eller misstro en kvinna för att hon bär niqab, samtidigt som man firar den Profet ﷺ vars hushåll praktiserade just detta, är därför svårt att förena med genuin respekt för hans sunnah.

Att hylla med tungan men förneka med handlingen

Den motsägelse som bilden pekar på – att fira Profetens ﷺ födelse samtidigt som man ogillar hans skägg, hans klädsel och sin frus niqab – belyser en äldre profetisk varning. I en berömd hadith förklarade Profeten ﷺ för tre män som ville överträffa varandra i gudfruktig askes: ”…men jag fastar och bryter fastan, jag ber och sover, och jag gifter mig med kvinnor. Den som vänder sig bort från min sunnah hör inte till mig.”[18] Hadithen visar att avvisande av sunnah – i vilken riktning det än sker, genom överdrift eller genom förnekelse – ställer en person utanför den profetiska vägledningen. Att i ord hylla Profeten ﷺ men i handling förkasta det han levde och befallde är därför inte en mindre form av kärlek, utan en inre motsägelse som kräver uppriktig självrannsakan.

Slutsats – sann kärlek visar sig i efterföljd

Vare sig man tillhör de sunnitiska lärde som tillåter Mawlid-firande inom vissa gränser, eller de som avråder från det som en religiös nyhet, kvarstår samma slutsats: kärlek till Profeten ﷺ mäts inte i dekorationer, tal eller en dags högtidlighållande, utan i vardaglig efterföljd av det han sade och gjorde. Gud själv beskriver hur Han älskar den tjänare som ”fortsätter att närma sig Honom genom frivilliga handlingar”[19] – en påminnelse om att kärlek i islam alltid är en handlingens, inte enbart känslans, religion. Att låta skägget växa, klä sig sedesamt i linje med sunnah och respektera en hustrus val att bära niqab är inte perifera detaljer; de är samma kärlek som firandet säger sig uttrycka, fast omsatt i praktisk lydnad.


  • [1]Se al-Maqrizi, al-Khitat, och historiska redogörelser om Muzaffar al-Din Kökböri, härskare av Erbil (d. 630 e.H./1233 e.Kr.), som brukar nämnas som en av de tidigaste att offentligt högtidlighålla Profetens ﷺ födelse. Seden fanns inte under Profetens ﷺ, hans följeslagares eller de tre bästa generationernas tid.
  • [2]Se t.ex. Jalal al-Din al-Suyuti, Husn al-Maqsid fi ’Amal al-Mawlid, och Ibn Hajar al-’Asqalani, som klassade firandet som en tillåten nyhet (bid’ah hasanah) under förutsättning att det hålls fritt från förbjudna inslag och används till Koranrecitation, allmosor och att påminna om Profetens ﷺ liv.
  • [3]Ibn Taymiyyah, Iqtida’ al-Sirat al-Mustaqim Mukhalafat As-hab al-Jahim. Ibn Taymiyyah påpekade att följeslagarna – de som älskade Profeten ﷺ mest av alla – aldrig firade hans födelsedag på detta sätt, trots att de hade större skäl och större kärlek än senare generationer.
  • [4]Se t.ex. fatwor från den saudiska Fatwakommittén (al-Lajnah al-Da’imah), samt Ibn Baz och Ibn ’Uthaymin, som ansåg firandet av Mawlid vara en religiös nyhet (bid’ah) eftersom den saknar grund i Koranen, sunnah eller as-salaf as-salihs praxis.
  • [5]Koranen 3:31 – ”Säg [Muhammad]: ’Om ni älskar Gud, följ mig! Gud skall då älska er och förlåta er era synder – Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.’”
  • [6]Koranen 33:21 – ”I Guds Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som ser fram mot mötet med Gud och den Yttersta dagen och som ständigt minns Gud.”
  • [7]al-Bukhari, Sahih al-Bukhari, hadith nr 15 (även Muslim): ”Ingen av er tror [fullt ut] förrän jag är mer älskad för honom än hans fader, hans barn och alla människor.”
  • [8]al-Bukhari, Sahih al-Bukhari, berättelsen om ’Umar ibn al-Khattab: ”Nej, vid Honom i vars hand min själ är, [du tror inte fullt ut] förrän jag är dig kärare än du själv är dig.” ’Umar svarade: ”Nu, vid Allah, är du mig kärare än jag själv är mig.” Profeten ﷺ sade då: ”Nu, o ’Umar [är din tro fullkomnad].”
  • [9]Koranen 33:71 – ”Den som lyder Gud och Sändebudet har vunnit en väldig seger.”
  • [10]Ibn ’Umar från Profeten ﷺ: ”Trimma mustaschen och låt skägget växa.” Rapporterad av al-Bukhari och Muslim (Sahih Muslim 259) – överenskommen autenticitet (muttafaqun ’alayh).
  • [11]Abu Hurayrah från Profeten ﷺ: ”Skilj er från månggudadyrkarna: låt skägget växa och korta mustaschen.” al-Bukhari och Muslim.
  • [12]al-Bukhari, Sahih al-Bukhari, hadith om isbal: ”Det som når nedanför fotknölarna av nedre plagget hör hemma i Elden.” Se även hadithen om att Profetens ﷺ egen izar (nedre plagg) nådde till mitten av smalbenet.
  • [13]Muslim, Sahih Muslim, hadith om isbal av stolthet: ”Gud skall inte se [med barmhärtighet] till den som drar sitt plagg [efter sig] av högmod.”
  • [14]Koranen 33:59 – ”Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar och till troende kvinnor att de [utanför hemmet] höljer in sig i sina ytterplagg (jilbab); på det sättet blir de lättare igenkända och undgår att bli antastade.”
  • [15]Koranen 24:31 – ”…och att de drar sina huvudddukar (khumur) så att de täcker barmen (juyub)…”
  • [16]Abu Dawud, Sunan Abi Dawud, från Aisha (radiya Allahu ’anha): kvinnorna i ihram-tillstånd täckte ansiktet med sina huvudbonader när ryttare red förbi dem, och de släppte det när ryttarna passerat. Klassad hasan av flertalet hadithlärda.
  • [17]Se skillnaden mellan de fyra rättsskolorna: hanbalitisk och delar av den shafi’itiska skolan ser ansiktstäckning som obligatorisk eller starkt rekommenderad, medan majoriteten inom hanafitisk och malikitisk fiqh ser den som rekommenderad (mustahabb) snarare än obligatorisk – men samtliga skolor erkänner niqab som en giltig, profetisk klädsel.
  • [18]al-Bukhari och Muslim, från Anas ibn Malik, hadithen om de tre männen och äktenskapspredikan: Profeten ﷺ sade: ”…men jag fastar och bryter fastan, jag ber och sover, och jag gifter mig med kvinnor. Den som vänder sig bort från min sunnah hör inte till mig (man raghiba ’an sunnati fa-laysa minni).”
  • [19]al-Bukhari, Sahih al-Bukhari, hadith nr 6502 (Guds ord genom Profeten ﷺ, hadith qudsi): ”…Min tjänare fortsätter att närma sig Mig genom frivilliga handlingar tills Jag älskar honom…”