En berättelse om shahada, tro och en ny gryning
Det finns ögonblick i livet som delar tiden i ett före och ett efter. För mig var det en vanlig tisdagskväll som, utan förvarning, blev den viktigaste kvällen i mitt liv. Det här är berättelsen om mina första timmar som muslim – vad jag kände, vad som hände i rummet, och vad människorna omkring mig sade när jag för första gången uttalade orden som gör en människa till muslim.
Jag skriver ner den här berättelsen så som jag minns den, i hopp om att den ska kunna vara till tröst och vägledning för dig som själv nyligen har konverterat till islam, eller som går och funderar på att ta steget. Allt jag beskriver om tro, ritual och sed grundar sig i sunnitisk islam och dess klassiska källor – Koranen, hadith och de lärde som byggt vidare på dem.
En vanlig kväll som blev min viktigaste
Jag hade läst om islam i över ett år. Böcker, artiklar, långa samtal med muslimska vänner, och ännu fler nätter av tystnad där jag bara satt och tänkte. Frågan som till slut inte gick att skjuta upp längre var enkel men enorm: trodde jag verkligen på att det bara finns en Gud, och att Muhammed (frid vare med honom) var Hans sista sändebud? Svaret, när det till slut kom, var ett obestridligt ja.
Jag ringde en vän som jag kände från moskén i mitt område och berättade att jag var redo. Han blev tyst i telefonen i några sekunder, och sedan hörde jag hur rösten skakade av glädje. ”Kom ikväll”, sade han. ”Vi väntar inte på i morgon.”
Ögonblicket för shahada – islams trosbekännelse
Orden jag upprepade
Vi satt i ett litet rum bredvid bönesalen. Imamen log mot mig och bad mig upprepa orden efter honom, långsamt, en fras i taget:
Ash-hadu an la ilaha illa Allah, wa ash-hadu anna Muhammadan rasulullah – Jag vittnar om att det inte finns någon gud värd att dyrka utom Allah, och jag vittnar om att Muhammed är Allahs sändebud.
Rösten skakade, men orden kom lätt, nästan som om de hade legat och väntat i mig i alla dessa månader av läsande och tvekan[1].
Vad shahada betyder inom sunni islam
Inom sunni islam består trosbekännelsen av två delar: vittnesbördet om Guds absoluta enhet (tawhid) och vittnesbördet om att Muhammed är Guds sändebud. Det är dessa två meningar, och inget annat, som utgör den första av islams fem pelare[2]. Att uttala shahada med förståelse och övertygelse är det enda som formellt krävs för att bli muslim – ingen examen, ingen viss härkomst, inget medlemskort. Bara ett uppriktigt vittnesbörd inför Gud.
De första minuterna efter shahada
Ghusl – att tvätta bort det som varit
Efter att jag sagt shahada visade imamen mig till badrummet bredvid bönesalen och förklarade ghusl, den rituella helkroppstvagningen. Det är inte obligatoriskt att utföra ghusl vid konvertering, men det är en stark sunnitisk sed, grundad i hur Profeten (frid vare med honom) instruerade nya muslimer att rena sig med vatten[3]. Vattnet var kallt, men jag minns bara värmen jag kände inombords. Det var som om varje droppe bar med sig ett löfte om att få börja om.
”Islam raderar allt som kom innan” – ett hadith som fick mig att gråta
När jag kom ut ur badrummet satte sig imamen ner mitt emot mig och berättade om ett hadith som jag sedan dess har burit med mig varje dag: Profeten sade till en av sina följeslagare att islam utplånar allt som varit innan det[4]. Jag hade levt ett helt liv fyllt av misstag jag skämdes över. Att höra att den bördan var borta, helt och fullt, fick tårarna att komma innan jag ens hann tänka efter.
Vad sade människorna omkring mig?
Gratulationerna jag minns bäst
Ordet spred sig snabbt genom moskén den kvällen. Män och kvinnor jag aldrig träffat kom fram och tog min hand eller lade en hand på axeln och sade ”Allahu akbar” och ”Taqaballah” – må Gud acceptera det. Några grät öppet. En äldre man sade bara: ”Välkommen hem, broder.” Jag minns inte allas ansikten, men jag minns värmen i rummet, som om hela salen andades tillsammans i samma glädje.
Ett råd jag fick av imamen
Innan kvällen var slut satte sig imamen ner med mig igen. Han påminde mig om att religionen, i grunden, är uppriktigt råd – till Gud, till Hans sändebud, och till varandra[5]. ”Ta det steg för steg”, sade han. ”Lär dig att be innan du lär dig allt annat. Resten kommer med tiden, med Guds hjälp.”
De första timmarna som muslim
Min första bön
Samma kväll lärde jag mig rörelserna och orden till maghrib-bönen, steg för steg, med imamen vid min sida som viskade instruktioner. Jag förstod inte varje ord jag uttalade på arabiska, men jag förstod riktningen jag stod i – bokstavligen mot Mecka, och känslomässigt mot något jag hade sökt i över ett år. Att böja sig ner i sujud för första gången som muslim är en känsla jag aldrig kommer att kunna beskriva fullt ut i ord.
Känslan av att vara ny och ren
Jag gick hem den kvällen genom tomma gator, och allt kändes annorlunda utan att någonting yttre hade förändrats. Samma hus, samma bil som körde förbi, samma kalla luft. Men jag bar mig själv annorlunda. Islamisk lära lägger stor vikt vid avsikten (niyyah) bakom varje handling[6] – och för första gången på länge kändes mina egna avsikter helt igenom rena.
När jag berättade för min familj
De första dagarna som muslim handlar inte bara om bönerum och glädjetårar bland trosfränder. De handlar också om samtalen hemma. Jag vet, både från min egen erfarenhet och från att ha lyssnat på andra konvertiters berättelser, att reaktionerna sällan är enkla. Vissa möts av nyfikenhet, andra av oro, några av öppen glädje, och en del av tystnad som tar tid att bryta. Ingen av dessa reaktioner betyder att beslutet var fel – de betyder bara att förändring, även god sådan, tar tid för omgivningen att smälta.
Det som hjälpte mig mest var att komma ihåg att jag inte behövde övertyga någon om något den första kvällen. Jag behövde bara vara uppriktig, tålmodig, och fortsätta vara den son, den vän, den kollega jag alltid hade varit – bara med ett nytt, stillsamt ljus inombords.
Råd till dig som just har konverterat till islam eller funderar på det
Lär dig grunderna i din egen takt
Kasta dig inte in i allt på en gång. Börja med trosläran och bönen, och bygg vidare därifrån. Ingen blir en lärd över en natt, och det förväntas inte heller av dig.
Sök gott sällskap bland muslimer
Goda vänner som påminner dig om Gud, som har tålamod med dina frågor och som firar dina framsteg, är en av de största gåvorna du kan ge dig själv i den här fasen.
Bryt inte banden med din familj
Oavsett hur din familj reagerar initialt, uppmanar den sunnitiska traditionen till att aldrig bryta släktband. Att hålla goda relationer till sina anhöriga är en handling som lyfts fram som särskilt värdefull[7].
Vanliga frågor om att bli muslim
Vad är shahada?
Shahada är islams trosbekännelse och den första av de fem pelarna. Den består av två vittnesbörd: att det inte finns någon gud utom Allah, och att Muhammed är Hans sändebud.
Måste man göra ghusl när man konverterar till islam?
Nej, ghusl vid konvertering räknas inom klassisk sunnitisk fiqh som rekommenderad (mustahabb), inte obligatorisk. De flesta nykonvertiter väljer ändå att utföra den som ett symboliskt och andligt startskott.
Suddas alla tidigare synder ut när man blir muslim?
Enligt ett välkänt hadith i Sahih Muslim utplånar islam allt som kom innan det. Den nya muslimen börjar med ett rent blad.
Hur uttalar man trosbekännelsen på arabiska?
”Ash-hadu an la ilaha illa Allah, wa ash-hadu anna Muhammadan rasulullah” – uttalad med förståelse och uppriktig övertygelse är detta allt som formellt krävs för att bli muslim.
Avslutande tankar
Mina första timmar som muslim var fyllda av tårar, främmande ord som snabbt kändes som mina egna, och en värme från människor jag just mött. Men det som stannat kvar starkast, år efter år, är den stilla känslan av att ha kommit hem till något jag alltid varit på väg mot[8]. Om du står inför samma steg, eller nyss har tagit det, hoppas jag att den här berättelsen kan vara ett litet ljus på vägen.
- [1] Koranen 3:18, se även Koranen 47:19, där bekännelsen om Guds enhet (tawhid) upprepas som islams mest grundläggande sanning.
- [2] Sahih al-Bukhari, hadith nr 8, och Sahih Muslim, hadith nr 16 – hadithen om Jibrils fråga till Profeten Muhammed (frid vare med honom) om islams fem pelare, där trosbekännelsen (shahada) nämns som den första.
- [3] Sunan Abu Dawud, hadith nr 355, och Sunan al-Tirmidhi, hadith nr 605 – hadithen om Qais ibn ’Asim, som Profeten (frid vare med honom) befallde att tvätta sig med vatten och sidr när han antog islam. Klassisk sunnitisk fiqh (bland annat hanafitisk och shafi’itisk) räknar denna ghusl som mustahabb (rekommenderad), inte obligatorisk.
- [4] Sahih Muslim, hadith nr 121, berättad av ’Amr ibn al-’As (Allah vare nöjd med honom): ”Vet du inte att islam utplånar allt som var innan det?”
- [5] Sahih Muslim, hadith nr 55 – hadithen om al-nasihah (”religionen är uppriktigt råd”), som ligger till grund för sedvänjan att äldre muslimer vägleder nykonvertiter med omsorg.
- [6] Sahih al-Bukhari, hadith nr 1 samt hadith nr 6, om avsiktens (niyyah) centrala roll och om att en handling bedöms efter vad som finns i hjärtat, en princip som klassiska sunnitiska lärde som Imam al-Nawawi placerade främst i sina hadithsamlingar.
- [7] Sahih al-Bukhari, hadith nr 5983 – Profeten (frid vare med honom) sade: ”Den som önskar att hans försörjning ökas och hans livslängd förlängs ska hålla goda band till sina släktingar.”
- [8] Se bland annat Ibn al-Qayyims Madarij al-Salikin om själens resa mot Gud efter omvändelse (tawba), samt al-Nawawis Riyad al-Salihin, kapitlet om tawba.
