Moskéerna fylls – men inte av oss

Moskéerna fylls inte förrän imamen kliver upp för att hålla fredagspredikan – medan arenorna fylls timmar innan lagen ens anlänt till planen.

En islamisk granskning av vår prioritering

Det finns ett gammalt arabiskt ordspråk som säger att en människa avslöjas av vad hon väljer när hon har frihet att välja. En bild som cirkulerat på sociala medier de senaste åren sammanfattar en smärtsam verklighet med enkla ord: Moskéerna fylls inte förrän imamen kliver upp för att hålla fredagspredikan – medan arenorna fylls timmar innan lagen ens anlänt till planen. Vi behöver granska oss själva. Denna artikel är ett försök att göra just det, utifrån Koranen och Sunnah.

Fredagsbönen – en av islams mest grundläggande plikter

Fredagsbönen (Jumu’ah) är en av de mest centrala och välbelagda plikterna i islam. Allah den Upphöjde säger i Koranen:

”O ni som tror! När fredagsbönen utropas, skynda er då till åminnelsen av Allah och lämna er handel. Det är bättre för er om ni bara visste.” (Koranen, al-Jumu’ah 62:9)

Allah befaller i denna vers inte bara att vi ska be – Han befaller oss att skynda oss. Verbet ”fas’aw” i arabiskan är aktivt och brådskande. Det är inte en mjuk uppmaning utan ett direkt gudomligt direktiv. Muslimska lärde är eniga (ijma’) om att fredagsbönen är fard ’ayn – en individuell plikt – för varje myndig, frisk och bofast man.

Profetens ﷺ allvarliga varning

Profeten Muhammad, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, varnade med ord som borde skaka om varje troende. I en hadith hos Imam Muslim rapporterar Abu Hurayrah och Ibn Omar (må Allah vara nöjd med dem) att Profeten ﷺ sade:

”Låt folk upphöra med att försumma fredagsbönen, annars kommer Allah att försegla deras hjärtan och de kommer att räknas bland de försumliga.” (Sahih Muslim, nr 865)

I en annan hadith, återberättad av Ibn Abbas och Ibn Umar hos Imam Ahmad och al-Nasa’i, sade Profeten ﷺ: ”Den som missar tre fredagsbönor i rad av försumlighet – Allah sätter ett sigill på hans hjärta.” Lärde som ibn Qudama, imam al-Nawawi och ibn Hajar al-’Asqalani har alla kommenterat denna hadith och understrukit allvaret: ett hjärta som är förseglat av Allah tar inte längre emot vägledning på samma sätt.

Arenorna fylls – vad säger det oss om vår tids muslimer?

Bilden på sociala medier speglar en verklighet som många imamer och islamiska lärde observerat: moskéerna är halvtomma under de obligatoriska bönerna, medan fotbollsarenor och evenemangslokaler fylls till bristningsgränsen. Det är inte förbjudet att följa sport eller besöka en arena. Islam är ingen religion som förbjuder glädje, spänning eller samhörighet. Frågan är om det vi väljer att prioritera avslöjar ett tillstånd i våra hjärtan som vi behöver ta på allvar.

Allah säger i Koranen, i surah al-Tawbah (9:24):

”Säg: Om era fäder, era söner, era bröder, era hustrur, era stamfränder, den rikedom ni förvärvat, den handel ni fruktar ska gå dåligt, och de bostäder ni är förtjusta i – om dessa är kärare för er än Allah och Hans Sändebud och att kämpa för Hans sak, vänta då tills Allah verkställer Sin dom. Allah vägleder inte ett folk som är gudlöst.” (Koranen, al-Tawbah 9:24)

Denna vers uppmanar inte till att sluta älska sin familj, sin handel eller sina hem. Den uppmanar oss att rangsätta rätt. Kärlek till det världsliga är mänskligt. Men när den världsliga kärleken konsekvent vinner över kallelsen till bön, indikerar det att det finns en obalans som kräver självgranskning – muhasabah.

Muhasabah – vad är det och varför behöver vi det?

Muhasabah (محاسبة النفس) betyder ordagrant att ställa sig själv till svars, att räkna med sin egen själ. Det är ett begrepp som genomsyrar den islamiska etiken och spiritualiteten. Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah skriver i sitt mästerverk ”Madarij al-Salikin” att muhasabah är porten till tawbah (ånger och återvändande till Allah), och att den som inte räknar med sig själv i detta liv kommer att möta en fruktansvärd redovisning på Domedagen.

Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) sade ett av de mest citerade orden om detta ämne:

”Räkna med er själva innan ni räknas med, och väg era handlingar innan de vägs mot er.” (Citerat av imam Ahmad i al-Zuhd och al-Tirmidhi i al-Qiyamah)

Hur utövar man muhasabah i praktiken?

Islamiska lärde har identifierat tre steg i muhasabah. Det första är att granska sina handlingar och avsikter i slutet av varje dag: Vad lyckades jag uppfylla av Allahs rättigheter? Det andra är att identifiera brister och ta ansvar för dem utan att fastna i självförakt – istället välja tawbah och istighfar. Det tredje steget är att planera förbättring; konkreta förändringar i sina vanor, sin tid och sina prioriteringar.

Prioritering i islam – vad ska komma först?

Islam är en religion av fiqh al-awlawiyyat – förmågan att förstå vad som ska prioriteras. Sheikh Yusuf al-Qaradawi, en av 1900-talets mest inflytelserika sunni-lärde, ägnade ett helt verk åt detta: ”Fiqh al-Awlawiyyat” (Prioriteternas fiqh). Han skriver att en muslim som inte förstår rangordningen av plikter och prioriteringar riskerar att leva ett religiöst liv som liknar ett hus med fel grundsten.

Det primära i en muslims liv är alltid det som Allah gjort obligatoriskt (fard). Innan en muslim ägnar tid åt det rekommenderade (mustahabb) eller det tillåtna (mubah) – som att följa fotboll, umgås med vänner eller roa sig – måste de obligatoriska skyldigheterna vara uppfyllda. Fredagsbönen är fard. Att sitta vid en skärm och följa ett matchresultat är mubah. Att konsekvent välja det mubah över det fard är ett tecken på en inre prioritering som behöver korrigeras.

Vad händer med ett hjärta som fastnar i det världsliga?

Profeten ﷺ beskrev världslighetens (dunya) inverkan på hjärtat i en hadith återberättad av al-Tirmidhi med stöd hos Ibn Majah:

”Dunya är den troendes fängelse och otroens paradis.” (Sahih Muslim, nr 2956)

Ibn Rajab al-Hanbali förklarar i sin kommentar till denna hadith att den troende som lever som om världen är hans permanenta hem riskerar att gradvis minska sin koppling till det eviga. Det är inte ett plötsligt fall – det sker smygande, match för match, skärm för skärm, prioritering för prioritering.

Hur stärker vi vår relation till moskén och fredagsbönen?

Nedanstående är praktiska råd grundade i Sunnah för den som vill stärka sin närvaro vid fredagsbönen och sin koppling till moskén:

1. Planera veckan runt fredagsbönen, inte tvärtom. Profeten ﷺ sade: ”Den bästa dagen som solen går upp över är fredagen.” (Sahih Muslim, nr 854). Låt den bästa dagen präglas av det bästa du kan göra.

2. Läs surah al-Kahf varje fredag. Profeten ﷺ sade: ”Den som läser surah al-Kahf på fredagen, ett ljus kommer att lysa för honom mellan de två fredagarna.” (al-Hakim, sahih). Detta skapar en vana av andlig förberedelse.

3. Gå tidigt till moskén. Profeten ﷺ förklarade att den som går tidigt till fredagsbönen har belöning motsvarande att offra en kamel, sedan en ko, sedan ett får, och den som är sist belönas som den som offrar ett ägg. (Sahih al-Bukhari, nr 881).

4. Ta med dina barn till moskén. Att bygga en vana tidigt i livet är en av de viktigaste gåvorna du kan ge ett barn. Och det är ett svar på bildens budskap: nästa generation ska inte behöva starta med muhasabah kring detta – de ska redan ha moskén i hjärtat.

Avslutning: Vem fyller du ditt hjärta med?

Bilden på sociala medier är inte ett angrepp på fotboll. Den är inte ett angrepp på glädje eller gemenskap. Den är en spegel. Och spegeln visar oss något vi behöver se: att vi ofta skyndar dit det världsliga lockar med, men dröjer oss kvar eller stannar hemma när kallelsen till Allah hörs.

Allah säger i Koranen, i surah al-Munafiqun (63:9):

”O ni som tror! Låt inte er rikedom och era barn avleda er från åminnelsen av Allah. De som gör det – de är förlorarna.”

Att granska sig själv – muhasabah al-nafs – är inte en handling av självbestraffning. Det är en handling av kärlek till sig själv inför Allah. Det är att välja sin eviga lycka framför en stunds nöje. Det är att fylla moskén, inte bara när imamen kliver upp, utan varje fredag, varje dag, i varje bön.

Må Allah vägleda oss alla till att prioritera det Han älskar, fylla våra moskéer och rena våra hjärtan.

Källor och referenser

• • Koranen, surah al-Jumu’ah (62:9); al-Tawbah (9:24); al-Munafiqun (63:9)
• • Sahih Muslim – hadith nr 865 (om att försegla hjärtat), nr 854 (fredagen bästa dagen), nr 881 (tidigt till fredagsbönen), nr 2956 (dunya den troendes fängelse)
• • Sahih al-Bukhari – hadith nr 881
• • Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah – Madarij al-Salikin (Nivåerna för de vandrade)
• • Ibn Rajab al-Hanbali – Jami’ al-’Ulum wal-Hikam (kommentar till 40 hadither)
• • Sheikh Yusuf al-Qaradawi – Fiqh al-Awlawiyyat (Prioriteternas fiqh), Maktabat Wahbah, Kairo
• • Imam Ahmad ibn Hanbal – al-Zuhd (om Umars yttrande om muhasabah)
• • al-Hakim – al-Mustadrak (hadith om surah al-Kahf på fredagen, sahih)