Hur en muslim möter sjukdom – hos sig själv och hos sina nära, i ljuset av Profetens ﷺ sunna
Sjukdom är en del av det mänskliga livets prövning. Ingen människa går genom livet utan att någon gång själv drabbas av krämpor, eller se en förälder, make, maka eller ett barn kämpa mot smärta och sjukdom. För den troende är dock sjukdomen aldrig meningslös. Den bär med sig en djupare innebörd: en möjlighet till rening, en påminnelse om Allahs makt och en fördjupning av förhållandet till Skaparen. I denna artikel går vi igenom hur en muslim, enligt Koranen, Profetens ﷺ sunna och de lärdas förklaringar, bör förhålla sig till sjukdom – både när den drabbar en själv och när den drabbar en anhörig.
1. Sjukdomens plats i den troendes liv
Allah den Upphöjde säger i Koranen:
وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ بِشَيْءٍ مِنَ الْخَوْفِ وَالْجُوعِ وَنَقْصٍ مِنَ الْأَمْوَالِ وَالْأَنْفُسِ وَالثَّمَرَاتِ ۗ وَبَشِّرِ الصَّابِرِينَ
”Och Vi skall pröva er med lite fruktan och hunger och förlust av egendom, liv och gröda; men ge de tålmodiga glatt budskap.” — Koranen 2:155
Sjukdom är alltså en av de former av prövning som nämns i denna vers – en förlust av hälsa, av ”anfus” (person/kropp). Men prövningen är inte ett straff i sig; för den troende som möter den med tålamod (sabr) blir den en väg till förhöjd rang och till att synder utplånas. Profeten ﷺ har förklarat detta med stor tydlighet i flera autentiska hadither.
Sjukdomen som rening från synder
مَا يُصِيبُ الْمُسْلِمَ مِنْ نَصَبٍ وَلاَ وَصَبٍ وَلاَ هَمٍّ وَلاَ حُزْنٍ وَلاَ أَذًى وَلاَ غَمٍّ حَتَّى الشَّوْكَةِ يُشَاكُهَا، إِلاَّ كَفَّرَ اللَّهُ بِهَا مِنْ خَطَايَاهُ
Abu Sa’id al-Khudri och Abu Huraira (må Allah vara nöjd med dem) berättade att Profeten ﷺ sade:
”Ingen trötthet, sjukdom, sorg, bedrövelse, skada eller ångest drabbar en muslim – inte ens ett törnstick – utan att Allah därigenom utplånar några av hans synder.” — Sahih al-Bukhari 5641–5642, Sahih Muslim 2573
En liknande innebörd bekräftas i en annan berättelse från Abdullah ibn Mas’ud, som besökte Profeten ﷺ när han hade hög feber:
”Jag gick in till Allahs Sändebud ﷺ medan han hade hög feber. Jag sade: ’O Allahs Sändebud, du har verkligen hög feber.’ Han svarade: ’Ja, jag har feber som motsvarar två mäns feber.’ Jag frågade: ’Är det för att du får dubbel belöning?’ Han svarade: ’Ja, det stämmer. Ingen muslim drabbas av någon skada, inte ens ett törnstick, utan att Allah därigenom utplånar hans synder, liksom ett träd fäller sina löv.'” — Sahih al-Bukhari 5648–5660, Sahih Muslim 2571
Imam Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah (d. 751 e.H.) skriver i sitt verk Zad al-Ma’ad att prövningar och sjukdomar är en form av Allahs barmhärtighet mot Sina tjänare, eftersom de renar hjärtat från synd och stolthet och för den troende närmare sin Herre. Han betonar att den troendes själ mognar och stärks genom just dessa svårigheter, och att ju starkare tron och förtröstan (tawakkul) på Allah är, desto lättare blir det för kroppen och själen att uthärda och läka.
2. Hur du hanterar din egen sjukdom
a) Tålamod (sabr) och gott tänkande om Allah
Den första och viktigaste principen är sabr – tålamod utan att klaga över Allahs bestämmelse (qadar), samtidigt som man får uttrycka sin smärta och söka bot. Tålamod i islam betyder inte passivitet eller att förneka sin smärta, utan att hjärtat förblir tillfreds med Allahs vishet även mitt i lidandet.
Kvinnan med epilepsi
Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättade att en svart kvinna kom till Profeten ﷺ och sade: ”Jag drabbas av epileptiska anfall och min kropp blottas under dem; be till Allah för mig.” Profeten ﷺ sade: ”Om du vill kan du ha tålamod och få paradiset, och om du vill kan jag be Allah bota dig.” Hon svarade: ”Jag väljer att ha tålamod”, men bad honom be att hon inte skulle blottas under anfallen. Profeten ﷺ bad då för henne om just detta. (Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim) Denna berättelse visar att det finns ett andligt värde i att bära sjukdomen med tålamod – utan att det innebär att man förbjuds söka bot; kvinnan bad fortfarande om lindring av en specifik olägenhet.
b) Sök bot – behandling motsäger inte tawakkul
Ett vanligt missförstånd är att sann tillit till Allah (tawakkul) innebär att man avstår från att söka medicinsk behandling. Sunnah lär raka motsatsen: den troende ska både lita på Allah och samtidigt använda sig av de medel (asbab) som Allah har skapat.
تَدَاوَوْا عِبَادَ اللَّهِ فَإِنَّ اللَّهَ عَزَّ وَجَلَّ لَمْ يَضَعْ دَاءً إِلَّا وَضَعَ لَهُ شِفَاءً
”Sök behandling, Allahs tjänare, ty Allah den Väldige och Upphöjde har inte sänt ner någon sjukdom utan att också sända ner ett botemedel för den.” — Sunan Abu Dawud, Sunan Ibn Majah 3436 (hasan/sahih enligt flera hadithlärde)
I en annan formulering, som återges i Sahih al-Bukhari, säger Profeten ﷺ:
مَا أَنْزَلَ اللَّهُ دَاءً إِلاَّ أَنْزَلَ لَهُ شِفَاءً
”Allah har inte sänt ner någon sjukdom utan att också sända ner dess botemedel.” — Sahih al-Bukhari 5678
Ibn al-Qayyim kommenterar i sitt berömda verk al-Tibb al-Nabawi (Profetisk medicin) att denna hadith innehåller en tydlig uppmaning att söka botemedel, eftersom den troendes hjärta – när han vet att Allah skapat ett botemedel för varje sjukdom – naturligt längtar efter att finna det. Samtidigt påminner han om att det slutgiltiga botandet alltid sker med Allahs tillstånd, inte enbart genom medicinens egen kraft. Därför bör den sjuke söka läkare och behandling samtidigt som hjärtat förblir kopplat till Allah i bön om läkedom.
Av denna anledning uppmanade Profeten ﷺ själv sina följeslagare att kalla på läkare vid sjukdom, och han rekommenderade specifika naturliga botemedel, såsom honung och svartkummin, som fortfarande studeras inom modern forskning för sina hälsofrämjande egenskaper.
c) Be till Allah, med förtröstan om läkedom
Profeten ﷺ lärde sin familj vackra åkallelser (du’a) vid sjukdom. Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättade:
اللَّهُمَّ رَبَّ النَّاسِ أَذْهِبِ الْبَاسَ اشْفِ أَنْتَ الشَّافِي لاَ شِفَاءَ إِلاَّ شِفَاؤُكَ شِفَاءً لاَ يُغَادِرُ سَقَمًا
”O Allah, människornas Herre, ta bort lidandet, bota – Du är Den som botar, det finns ingen bot utom Din bot, en bot som inte lämnar kvar någon sjukdom.” — Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim
Denna åkallelse användes av Profeten ﷺ när han själv strök med sin högra hand över de sjuka i sin familj. Den kombinerar både bönen om läkedom och det fysiska tröstande handlaget – en påminnelse om att omvårdnad och andlig omsorg går hand i hand.
d) Önska inte döden på grund av sjukdomens svårighet
Profeten ﷺ förbjöd sina följeslagare att önska döden enbart för att fly från lidande, även om det är tillåtet att be om lindring.
Khabbab ibn al-Aratt och de sju brännmärkena
Khabbab ibn al-Aratt (må Allah vara nöjd med honom) var en av islams första anhängare och en av dem som utstod svårast tortyr i Mecka för sin tros skull. Mot slutet av sitt liv drabbades han av en allvarlig sjukdom och behövde brännas (kauteriseras) på magen vid sju tillfällen som behandling. Qays ibn Abi Hazim besökte honom och berättade: ”Vi besökte Khabbab när han var sjuk, och han hade brännmärkts på sju ställen. Han sade till oss: ’Våra följeslagare som dog [under Profetens livstid] lämnade denna värld utan att deras belöning minskat genom att de njöt av denna världens fröjder, men vi har fått så mycket rikedom att vi inte finner någon plats för den utom i jorden. Hade inte Profeten ﷺ förbjudit oss att önska döden, skulle jag ha önskat den.'” (Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim) Trots svår, långvarig smärta höll sig Khabbab till Profetens ﷺ vägledning och avstod från att önska sig döden – ett kraftfullt exempel på disciplinerat tålamod.
Om smärtan blir outhärdlig är det tillåtet att be Allah om lindring eller bot, men inte att uttryckligen önska sig döden. Profeten ﷺ lärde en formulering för den som ändå känner ett sådant behov:
اللَّهُمَّ أَحْيِنِي مَا كَانَتِ الْحَيَاةُ خَيْرًا لِي، وَتَوَفَّنِي إِذَا كَانَتِ الْوَفَاةُ خَيْرًا لِي
”O Allah, låt mig leva så länge livet är gott för mig, och låt mig dö om döden är bättre för mig.” — Sahih al-Bukhari 5671, Sahih Muslim 2680
e) Ruqyah – andlig läkedom genom Koranen
Utöver medicinsk behandling är det etablerad sunnah att läsa Koranen och specifika åkallelser över den sjuke (ruqyah shar’iyyah) som en form av andlig läkedom, förutsatt att det sker med Koranens verser, autentiska böner på ett språk man förstår, och utan tillägg av vidskepelse. Uthman ibn Abi al-’As berättade att han klagade över smärta i kroppen till Profeten ﷺ, som sade till honom: ”Lägg din hand på platsen där du känner smärta i kroppen och säg ’Bismillah’ (I Allahs namn) tre gånger, och säg sedan sju gånger: ’A’udhu bi’izzatillahi wa qudratihi min sharri ma ajidu wa uhadhir’ (Jag söker skydd i Allahs makt och kraft från det onda jag känner och fruktar).” (Sahih Muslim)
3. Hur du bemöter en anhörigs sjukdom
a) Sjukbesök (ziyarat al-marid) – en rättighet och en dygd
Att besöka den sjuke är en av de rättigheter en muslim har gentemot en annan, och Profeten ﷺ räknade det bland de fem plikterna muslimer skall uppfylla mot varandra tillsammans med att hälsa på varandra, besvara nysningar, delta i begravningar och acceptera inbjudningar. Profeten ﷺ sade:
”Den som besöker en sjuk person befinner sig, tills han återvänder, i skörden av Paradiset (khurfat al-jannah).” — Sahih Muslim 2568
Att sitta hos en sjuk anhörig, hålla i handen, tala tröstande ord och påminna om Allahs barmhärtighet är i sig en form av gudstjänst och en väg till stor belöning.
b) Be för den sjuke med rätt formulering
Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Profeten ﷺ sade:
مَنْ عَادَ مَرِيضًا لَمْ يَحْضُرْ أَجَلُهُ فَقَالَ عِنْدَهُ سَبْعَ مَرَّاتٍ: أَسْأَلُ اللَّهَ الْعَظِيمَ رَبَّ الْعَرْشِ الْعَظِيمِ أَنْ يَشْفِيَكَ، إِلاَّ عَافَاهُ اللَّهُ مِنْ ذَلِكَ الْمَرَضِ
”Den som besöker en sjuk person vars stund [för döden] ännu inte har kommit och säger sju gånger: ’Jag ber den Väldige Allah, den väldiga tronens Herre, att bota dig’ – kommer Allah att bota honom från den sjukdomen.” — Sunan Abu Dawud, Sunan al-Tirmidhi (hasan enligt al-Tirmidhi)
Aisha berättade vidare att Profeten ﷺ brukade skydda sina barnbarn Hasan och Husain genom att läsa:
أُعِيذُكُمَا بِكَلِمَاتِ اللَّهِ التَّامَّةِ مِنْ كُلِّ شَيْطَانٍ وَهَامَّةٍ، وَمِنْ كُلِّ عَيْنٍ لاَمَّةٍ
”Jag söker skydd åt er båda i Allahs fullkomliga ord från varje satan och giftigt kryp, och från varje ont öga.” — Sahih al-Bukhari 3371
Han tillade att även profeten Ibrahim ﷺ brukade söka skydd med samma ord för sina söner Ismail och Ishaq – en påminnelse om att omsorgen om barns hälsa genom bön är en praxis som går tillbaka till profeterna själva.
c) Ordna praktisk vård – anlita läkare
Precis som med sin egen sjukdom är muslimen uppmanad att söka professionell vård åt sina anhöriga. Det berättas att Profeten ﷺ, när han besökte en sjuk man, sade: ”Kalla på en läkare åt honom.” En av de närvarande frågade förvånat: ”Säger du även det, Allahs Profet?” Han svarade: ”Ja.” Detta visar tydligt att förtröstan på Allah (tawakkul) och sökandet efter medicinsk hjälp går hand i hand, och att det inte finns någon motsättning mellan tro och ansvarsfull vård.
d) Var tålmodig i omvårdnaden – och sök belöningen
Urwah ibn al-Zubayrs prövning
Urwah ibn al-Zubayr (d. 94 e.H.), en av de stora efterföljarna (tabi’un) och son till följeslagaren al-Zubayr ibn al-Awwam, drabbades under en och samma resa av två svåra prövningar: hans son Muhammad dog efter en olycka, och strax därefter fick Urwah kallbrand i sitt ben som krävde amputation. När läkarna föreslog att han skulle dricka något berusande för att lindra smärtan under operationen, vägrade han och sade: ”Allah prövar mig för att se graden av mitt tålamod. Hur skulle jag kunna gå emot Hans befallningar?” Under amputationen hördes han endast uttala trosbekännelsen och Allahs storhet. Efteråt sade han: ”O Herre, Du har tagit ifrån mig, men Du har ändå lämnat kvar mer. Om Du prövat mig, har Du ändå skänkt mig hälsa.” Samma kväll läste han sin vanliga del av Koranen. Denna berättelse, som återges av flera historiker däribland Ibn al-Qayyim i Siffat al-Safwah, visar den höga grad av tålamod och förtröstan som är möjlig även i de svåraste av prövningar – och hur familjemedlemmar kan finna tröst och styrka genom att stödja varandra i sådana stunder.
Att vårda en sjuk anhörig kräver ofta uthållighet, tid och känslomässig styrka. Profeten ﷺ påminde om att den som tar hand om en sjuk med tålamod och godhet, i hopp om Allahs belöning, kommer själv att belönas rikligt – precis som den sjuke själv får sina synder utplånade genom sitt lidande.
4. Balansen mellan tawakkul och asbab
En av de viktigaste principerna som de lärda återkommer till är balansen mellan tillit till Allah (tawakkul) och användandet av de medel (asbab) Han har skapat. Imam Ibn Taymiyyah (d. 728 e.H.) förklarade att sann tawakkul inte innebär att överge de medel Allah föreskrivit, utan att hjärtat litar på Allah medan handen använder de tillåtna medlen – på samma sätt som den som är hungrig äter mat och litar på att Allah ger mättnad genom den. Att avstå från behandling i sjukdomens fall, med argumentet att ”det ändå är Allahs vilja”, är enligt majoriteten av de lärda inte sann tawakkul utan snarare en försummelse av den sunnah som uppmanar till att söka bot.
Samtidigt varnar de lärda för motsatsen: att fästa hjärtat vid läkaren, medicinen eller behandlingen som om den i sig själv vore källan till läkedom, utan att komma ihåg att det ytterst är Allah som botar. Den rätta balansen, som Ibn al-Qayyim beskriver den, är att handen arbetar med orsakerna medan hjärtat vilar i förtröstan på Orsakernas Herre.
5. Sammanfattning – praktiska punkter att bära med sig
- Se sjukdomen som en prövning som kan rena dig från synder om du möter den med tålamod och gott tänkande om Allah.
- Sök medicinsk behandling – det motsäger inte tawakkul, utan är en del av sunnah.
- Be till Allah om läkedom med de åkallelser som Profeten ﷺ lärde, och läs ruqyah från Koranen.
- Undvik att önska döden på grund av lidandets svårighet; be istället om det som är bäst för dig.
- Besök dina sjuka anhöriga och vänner – det är en rättighet i islam och en väg till stor belöning.
- Be för den sjuke med den profetiska formuleringen, och hjälp till att ordna praktisk vård.
- Var tålmodig i din omvårdnad och sök Allahs belöning i varje ansträngning du gör för den sjuke.
Avslutningsvis är sjukdomen, hur svår den än känns, aldrig utan mening i den troendes liv. Den bär inom sig möjligheten till rening, till förhöjd rang inför Allah och till en fördjupad relation med Skaparen – förutsatt att man möter den med tålamod, bön och en hälsosam användning av de medel Allah försett oss med. Må Allah skänka bot och lindring åt alla sjuka, och belöna dem som med kärlek och tålamod vårdar sina nära.
Källor
- Koranen 2:155–157
- Sahih al-Bukhari, Kitab al-Marda (Boken om sjuka), hadith 5641–5678
- Sahih Muslim, Kitab al-Birr wa al-Sila wa al-Adab, hadith 2568–2573, 2680
- Sunan Abu Dawud, Kitab al-Tibb, hadith 3855, 3874
- Sunan Ibn Majah, hadith 3436
- Sunan al-Tirmidhi, hadith om sjukbesök och åkallelse
- Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah, Zad al-Ma’ad fi Hady Khayr al-’Ibad
- Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah, al-Tibb al-Nabawi (Profetisk medicin)
- Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah, Siffat al-Safwah (berättelsen om Urwah ibn al-Zubayr)
- Ibn Taymiyyah, om tawakkul och asbab, se bl.a. Majmu’ al-Fatawa
- Riyad al-Salihin, kapitlet om att inte önska döden vid prövning
وَإِذَا مَرِضْتُ فَهُوَ يَشْفِينِ
”Och när jag blir sjuk, är det Han som botar mig.” — Koranen 26:80
