Nawaqid al-Islam

De tio nullifierarna av tawhid – en grundläggande guide för nya muslimer

Vad är tawhid, och varför är dess nullifierare viktiga att känna till?

Tawhid, tron på Allahs absoluta enhet, är grunden som hela islam vilar på. Det är budskapet som varje profet, från Adam till Muhammad (frid vare med honom), sändes med. Trosbekännelsen – la ilaha illa Allah, “det finns ingen sann gudom utom Allah” – sammanfattar denna grund i en enda mening. Men lika viktigt som att veta vad tawhid är, är att veta vad som kan skada eller upphäva den. Inom den klassiska sunnitiska trosläran (aqida) kallas dessa faktorer nawaqid al-islam, “islams nullifierare” – handlingar, uttalanden eller övertygelser som, om de begås medvetet och utan tvång, för en person utanför islams gräns.

För en ny muslim kan detta ämne först kännas skrämmande. Syftet är dock inte att skapa oro, utan raka motsatsen: kunskap om nullifierarna är ett skydd. Den som känner till vad som skadar tawhid kan aktivt undvika det, precis som den som känner till vad som är haram i maten kan undvika det med trygghet. Denna artikel går igenom bakgrunden till läran om nawaqid al-islam, varje enskild nullifierare med källor från Koranen och sunnah, samt de viktiga villkor som klassiska sunnitiska lärde har betonat för att undvika att döma enskilda individer förhastat.

Tawhids tre grundpelare enligt Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah

Innan man går in på nullifierarna är det nödvändigt att kort repetera vad tawhid faktiskt består av, eftersom varje nullifierare i grunden är en skada mot en av dessa tre delar som klassiska lärde som Ibn Kathir och al-Tabari har förklarat utifrån Koranens vittnesbörd:

• Tawhid ar-Rububiyya – tron på att Allah ensam är Skaparen, Föräldern och Härskaren över allt som existerar.
• Tawhid al-Uluhiyya (al-Ibada) – tron på att endast Allah förtjänar dyrkan: bön, åkallan, offer och underkastelse får inte riktas till någon annan än Honom.
• Tawhid al-Asma was-Sifat – att bekräfta Allahs sköna namn och egenskaper så som de nämns i Koranen och den autentiska sunnah, utan att likna dem vid skapelsens egenskaper och utan att förneka eller förvränga dem.

Det är framför allt den andra delen, tawhid al-uluhiyya, som de flesta av islams nullifierare berör, eftersom shirk i dyrkan är den synd Allah beskriver som den enda som inte förlåts om personen dör i den utan ånger.

إِنَّ اللَّهَ لَا يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاءُ

“Allah förlåter inte att något sätts vid Hans sida, men Han förlåter allt annat, för den Han vill.” Koranen 4:48

Varifrån kommer läran om nawaqid al-islam?

Läran om islams nullifierare bygger inte på en enskild lärds egna åsikter, utan är en sammanställning av principer hämtade direkt ur Koranen och den autentiska sunnah, redan behandlade av tidiga sunnitiska imamer inom kapitel som kallas Kitab al-Ridda (kapitlet om avfall) i den klassiska fiqh-litteraturen.

Den mest kända och pedagogiska sammanställningen av just tio konkreta nullifierare skrevs av den najdiske hanbalitiske lärde Muhammad ibn Abd al-Wahhab i en kort skrift med titeln Nawaqid al-Islam. Skriften har sedan dess förklarats i detalj av senare sunnitiska lärde, bland andra shaykh Abd al-Aziz ibn Baz och shaykh Salih al-Fawzan, vilkas förklaringar denna artikel till stor del stödjer sig på tillsammans med klassisk tafsir från Ibn Kathir.

Det är viktigt att förstå att dessa tio punkter inte är någon ny lära, utan en praktisk systematisering av vad som redan fanns beskrivet i Koranens verser om shirk, kufr och ridda (avfall från islam), samt i autentiska hadither.

Just därför återkommer samma teman – dyrkan riktad till någon annan än Allah, hån mot religionen, stöd åt islams fiender – genomgående i den klassiska sunnitiska litteraturen, oavsett vilken lärd som beskriver dem.

De tio nullifierarna av tawhid (Nawaqid al-Islam)

Nedan följer varje nullifierare i tur och ordning, så som de sammanställts av klassiska sunnitiska lärde utifrån Koranen och sunnah.

1. Shirk i dyrkan av Allah

Den första och allvarligaste nullifieraren är att rikta någon form av dyrkan – bön, åkallan (dua), offer, löften eller hjälpsökande i det övernaturliga – till något eller någon annan än Allah, vare sig det är en profet, en helgonlik person, ett träd, en grav eller en avliden. Allah säger i Koranen att den som dör i denna synd utan att ha ångrat sig aldrig får sina synder förlåtna, och att paradiset blir förbjudet för honom.

إِنَّهُ مَن يُشْرِكْ بِاللَّهِ فَقَدْ حَرَّمَ اللَّهُ عَلَيْهِ الْجَنَّةَ وَمَأْوَاهُ النَّارُ

“Den som sätter något vid Allahs sida har Allah förbjudit paradiset, och hans slutliga boning är Elden.” Koranen 5:72

Hit räknas till exempel att slakta ett djur som offer till en jinn eller en grav, att be en avliden person direkt om hjälp i frågor som bara Allah rår över, eller att bära amuletter i tron att föremålet i sig har en skyddande kraft utan Allahs tillåtelse. En ny muslim bör vara särskilt uppmärksam på gamla vanor från tiden före islam som kan innehålla spår av denna typ av dyrkan.

2. Att sätta en mellanhand mellan sig själv och Allah

Den andra nullifieraren är att utse en mellanhand mellan sig själv och Allah, åkalla denna mellanhand och be den om förbön, samt lita på den istället för att vända sig direkt till Allah. Detta var exakt vad Mecka’s månggudadyrkare gjorde: de erkände att Allah var Skaparen, men menade att deras avgudar och avlidna helgon kunde föra deras böner närmare Honom. Koranen avvisar denna tanke direkt och förklarar att det är just detta synsätt som gör dem till förnekare.

Skillnaden mot att be en levande, rättfärdig person om dua (åkallan) å ens vägnar – vilket är tillåtet, eftersom personen själv då ber till Allah – är avgörande. Nullifieraren handlar om att rikta dyrkan och beroende till mellanhanden själv, inte om att be en annan människa om hennes bön.

3. Att inte anse månggudadyrkare vara otrogna, tvivla på deras otro, eller anse deras väg vara korrekt

Den tredje punkten handlar om att förneka en grundläggande och tydlig sak i religionen: att den som dyrkar någon annan än Allah, eller som öppet förnekar islams grundpelare efter att ha fått tydlig kunskap om dem, befinner sig utanför islam. Att tvivla på detta, bagatellisera det, eller hävda att alla religioners vägar är lika giltiga inför Allah, strider mot något som är fastställt genom entydiga bevis i Koranen och sunnah.

Denna punkt syftar inte på hur en muslim bemöter icke-muslimer i vardagen – islam befaller godhet, rättvisa och respektfullt bemötande mot alla människor oavsett tro. Det som avses här är den teologiska frågan om vad som i grunden räknas som sann tro inför Allah.

4. Att anse att någon annan vägledning är mer fullkomlig än Profetens

Att tro att en annan lag, metod eller väg leder människan bättre eller mer rättvist än Profeten Muhammeds (frid vare med honom) vägledning är den fjärde nullifieraren. Det omfattar exempelvis att anse att en helt sekulär, gudlös ordning i grunden är bättre lämpad för människan än det som Allah har uppenbarat, eller att en annan profets tidigare lag (som redan upphävts genom Muhammeds sändebudskap) fortfarande är att föredra.

Detta hindrar inte en muslim från att studera, diskutera eller använda praktiska system och kunskap från andra kulturer inom världsliga områden som medicin, teknik eller förvaltning – nullifieraren gäller specifikt trons och lagens grundprinciper, inte vardagslivets praktiska organisation.

5. Att hata något som Profeten har kommit med, även om man ändå handlar efter det

Den femte nullifieraren handlar om hjärtats inställning snarare än den yttre handlingen. Att avsky eller känna motvilja mot något som otvetydigt hör till islams lära – exempelvis bönen, fastan eller ett tydligt fastställt förbud – upphäver tron, även om personen fortsätter att yttre sett utföra handlingarna. Grunden till detta finns i Koranen, där Allah beskriver att de som ogillar det Han har uppenbarat riskerar att deras handlingar blir om intet.

ذَلِكَ بِأَنَّهُمْ كَرِهُوا مَا أَنزَلَ اللَّهُ فَأَحْبَطَ أَعْمَالَهُمْ

“Detta för att de avskydde det som Allah har uppenbarat, så Han gjorde deras handlingar om intet.” Koranen 47:9

Det är därför ett hjärtats angelägenhet att odla kärlek till religionens föreskrifter, även när en specifik regel initialt kan kännas svår att förstå eller praktisera – en process som är helt normal och som varje troende, ny som gammal, arbetar med genom hela livet.

6. Att håna något i islams religion, Koranen eller Profeten

Att driva med, förlöjliga eller skämta hånfullt om Allah, Koranen, Profeten (frid vare med honom) eller någon del av den etablerade religionen är den sjätte nullifieraren. Denna princip härleds direkt från en händelse under Tabuk-expeditionen, då några män hånade Koranläsarna och Profeten. Verserna som uppenbarades då är tydliga: deras ursäkt att de “bara skämtade” godtogs inte.

قُلْ أَبِاللَّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِئُونَ لَا تَعْتَذِرُوا قَدْ كَفَرْتُم بَعْدَ إِيمَانِكُمْ

“Säg: ’Var det Allah, Hans tecken och Hans Sändebud ni hånade?’ Ursäkta er inte – ni har förnekat tron efter att ha trott.” Koranen 9:65–66

Det är därför avgörande att en muslim, ny som gammal, aldrig deltar i skämt eller ironi som riktas mot religionens heliga symboler, oavsett om det sker på sociala medier, i vänskapliga sammanhang eller under press att passa in.

7. Magi (sihr)

Den sjunde nullifieraren är att utöva magi (sihr), vilket inkluderar att binda eller lösa upp kärlek mellan makar genom ockulta metoder (as-sarf wal-atf). Att själv utöva sihr, eller att godkänna och stödja den som gör det, är förbjudet på en nivå som når nullifierande grad, eftersom sihr i grunden bygger på samröre med och dyrkan riktad mot annat än Allah. Koranen beskriver hur äng|larna Harut och Marut i Babylon varnade människor för att lära sig magi eftersom det är en form av otro.

وَمَا يُعَلِّمَانِ مِنْ أَحَدٍ حَتَّى يَقُولَا إِنَّمَا نَحْنُ فِتْنَةٌ فَلَا تَكْفُرْ

“Och de två (änglarna) undervisade ingen utan att först säga: ’Vi är blott en prövning, förneka därför inte tron.’” Koranen 2:102

Detta skiljer sig tydligt från tillåten andlig läkedom genom Koranrecitation, dua och de bekräftade profetiska bönerna mot ont öga (al-’ayn) och sjukdom, vilket är en helt tillåten och rekommenderad praxis inom sunnitisk tradition.

8. Att stödja icke-muslimer mot muslimer

Att aktivt hjälpa och stödja fiender till islam i deras strid mot muslimer, av illvilja mot religionen eller för att gynna dem framför de troende, är den åttonde nullifieraren. Detta handlar specifikt om lojalitet i en fientlig konflikt riktad mot muslimer som muslimer, inte om vardagliga relationer, vänskap, handel eller samarbete med icke-muslimska grannar, kollegor eller familjemedlemmar, vilket är fullt tillåtet och till och med uppmuntrat inom ramarna för god moral.

وَمَن يَتَوَلَّهُم مِّنكُمْ فَإِنَّهُ مِنْهُمْ

“…och den av er som tar dem till bundsförvanter hör till dem.” Koranen 5:51

9. Att tro att man tillåts avvika från Profetens sharia

Att övertyga sig om att det är tillåtet att lämna det som Profeten Muhammed (frid vare med honom) sände med, på samma sätt som Khidr enligt Koranens berättelse ansågs stå utanför Musas (Moses) lag i den specifika episoden, är den nionde nullifieraren. Ingen människa efter Profeten Muhammed har rätt att anse sig undantagen från den slutgiltiga uppenbarelsen, eftersom hans sändebudskap är universellt och gäller fram till Domedagen.

10. Att vända sig helt bort från Allahs religion – varken lära sig den eller praktisera den

Den tionde och sista nullifieraren är att fullständigt vända ryggen åt religionen: att varken vilja lära sig dess grunder, praktisera dess föreskrifter, eller bry sig om den alls, i likgiltighet snarare än aktivt förnekande. Koranen beskriver denna hållning som en av de mest orättfärdiga, eftersom personen påminns om sin Herres tecken men vänder bort och glömmer bort dem helt.

وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّن ذُكِّرَ بِآيَاتِ رَبِّهِ ثُمَّ أَعْرَضَ عَنْهَا

“Och vem är mer orättfärdig än den som påminns om sin Herres tecken men vänder sig bort ifrån dem?” Koranen 32:22

Viktiga förbehåll: när gäller en nullifierare för en specifik person?

Det är avgörande att skilja på den allmänna, teologiska principen – vad som i sig nullifierar tawhid – och frågan om att döma en enskild, namngiven person som avfälling (takfir). Klassiska sunnitiska lärde, däribland shaykh Ibn Baz och shaykh Ibn al-’Uthaymin, har konsekvent betonat att tre villkor måste vara uppfyllda innan en specifik individ kan tillskrivas en nullifierare:

• Kunskap – personen måste ha fått tydlig och korrekt kunskap om vad handlingen innebär religiöst, och bevisen måste ha nått fram till honom eller henne på ett begripligt sätt.
• Avsikt och fri vilja – handlingen måste vara medveten och avsiktlig, inte ett misstag, en felsägning eller något som gjorts av glömska.
• Frånvaro av tvång – personen får inte ha tvingats till handlingen eller uttalandet under hot mot liv eller motsvarande press.

Utöver detta måste eventuella missförstånd (shubuhat) som personen bygger sin ståndpunkt på först motbevisas och förklaras för honom eller henne. Att avgöra om samtliga dessa villkor är uppfyllda för en specifik, namngiven person är en uppgift för kvalificerade lärde och domstolar som är väl förtrogna med både religionens bevis och den enskildes omständigheter – det är aldrig en uppgift för lekmän att på eget bevåg tillämpa på släktingar, vänner eller andra muslimer i sin omgivning. Denna artikels syfte är uteslutande pedagogiskt: att hjälpa varje muslim skydda sin egen tawhid, inte att ge verktyg för att döma andra.

Hur en ny muslim kan skydda sin tawhid i vardagen

Kunskap om nullifierarna är bara det första steget. Lika viktigt är att aktivt bygga upp en stark och medveten tawhid i vardagen. Några praktiska principer som återkommande betonas av sunnitiska lärde:

• Sök kunskap kontinuerligt – börja med grunderna i aqida genom pålitliga, klassiska källor innan du fördjupar dig i mer komplexa ämnen.
• Rikta all dyrkan, dua och hjälpsökande direkt till Allah, utan mellanhänder, oavsett hur mycket en viss sedvänja är kulturellt inrotad.
• Var uppmärksam på gamla vanor och traditioner från livet före islam som kan innehålla spår av shirk, exempelvis amuletter eller besök till gravar i hopp om välsignelse.
• Omge dig med rättfärdigt sällskap och en lärande miljö, exempelvis en lokal moské eller studiecirkel, istället för att navigera trons grunder helt ensam.
• Var ödmjuk inför Allahs föreskrifter även när en regel initialt känns svår, och be regelbundet om att Allah ska stärka ditt hjärta i tron.

يَا مُقَلِّبَ الْقُلُوبِ ثَبِّتْ قَلْبِي عَلَى دِينِكَ

“O Du som vänder hjärtan, gör mitt hjärta fast vid Din religion.” Ibland återberättad av Anas ibn Malik, at-Tirmidhi 2140

Sammanfattning

Nawaqid al-islam, islams tio nullifierare, är en klassisk sunnitisk sammanställning grundad i Koranen och sunnah som beskriver de allvarligaste hoten mot en muslims tawhid: shirk i dyrkan, mellanhänder mellan människan och Allah, förnekelse av tydliga trosprinciper, hat eller hån mot religionen, magi, stöd åt islams fiender, avvikelse från sharia, och total likgiltighet inför religionen. Syftet med att studera dessa punkter är inte att skapa rädsla eller att ge verktyg för att döma andra muslimer, utan att utrusta varje troende, särskilt den som nyligen kommit till islam, med kunskapen som krävs för att medvetet skydda sin egen tro. Med tålamod, kontinuerlig kunskapsinhämtning och uppriktig dua bygger varje ny muslim successivt upp en tawhid som står stadig genom livets alla prövningar.

Källförteckning

• Koranen, i svensk översättning.
• Muhammad ibn Abd al-Wahhab, Nawaqid al-Islam (Islams nullifierare).
• Abd al-Aziz ibn Baz, förklaring till Nawaqid al-Islam, al-’Ibana.
• Salih al-Fawzan, Sharh Nawaqid al-Islam.
• Ibn Kathir, Tafsir al-Qur’an al-’Azim.
• al-Nawawi, Sharh Sahih Muslim.
• Sahih al-Bukhari.
• Sahih Muslim.
• Sunan al-Tirmidhi.