Sahih al-Bukhari är en hadithsamling sammanställd av Abu Abdullah Muhammad Ibn Ismail al-Bukhari (rahimahullah). Hans samling erkänns av den överväldigande majoriteten av den muslimska världen som en av de mest autentiska samlingarna av Profetens (ﷺ) Sunnah. Den innehåller ungefär 7 563 hadither (inklusive upprepningar) fördelade på 98 böcker.
Översättningen som tillhandahålls här är gjord av Dr. M. Muhsin Khan.
Om författaren
Imam al-Bukhari (rahimahullah) kallas Amir al-Mu’minin inom hadithvetenskapen. Hans släktled är följande: Abu Abdullah Muhammad Ibn Ismail Ibn Ibrahim Ibn al-Mughirah Ibn Bardizbah al-Bukhari. Hans far Ismail var en känd och respekterad muhaddith i sin tid och hade fått förmånen att umgås med Imam Malik, Hammad Ibn Zaid och Abdullah Ibn Mubarak (rahimahumullah).
Imam al-Bukhari (rahimahullah) föddes på en fredag, den 13:e Shawwal år 194 e.H. Hans far gick bort under hans barndom. Vid sexton års ålder, efter att ha memorerat de sammanställda verken av Imam Wakiy och Abdullah Ibn Mubarak, utförde han Hajj tillsammans med sin äldre bror och sin mor. Efter Hajj stannade han kvar i Mecka i ytterligare två år, och vid arton års ålder begav han sig till Medina, där han sammanställde verken ”Qadhaya as-Sahabah wa at-Tabi’in” och ”Tarikh al-Kabir.” Imam al-Bukhari reste också till andra viktiga lärdomscentrum på Arabiska halvön, såsom Syrien, Egypten, Kufa, Basra och Bagdad.
Imam al-Bukhari (rahimahullah) började lyssna på och lära sig ahadith år 205 e.H., och efter att ha dragit nytta av sin hemstads ulama påbörjade han sina resor år 210 e.H. Hans minne beskrivs som unikt i sitt slag – efter att ha hört en hadith en gång kunde han återge den utantill. Det är känt att han redan i barndomen hade memorerat 2 000 ahadith.
Imam al-Bukhari (rahimahullah) sammanställde ett flertal verk. Hans Sahih betraktas som den högsta auktoriteten inom hadithlitteraturen. Han gav boken namnet ”Al-Jami’ al-Musnad as-Sahih al-Mukhtasar min Umuri Rasulullahi sallallahu alaihi wa sallam wa Sunanihi wa Ayyamihi.” När han var klar visade han manuskriptet för sina lärare – Imam Ahmad ibn Hanbal (rahimahullah), därefter Ibn al-Madini, och slutligen Ibn Ma’in – för godkännande. Det har även noterats att det tog Imam al-Bukhari 16 år att samla in ahadither och skriva Sahih, vilket innebär att han påbörjade sammanställningen år 217 e.H., då han endast var 23 år gammal.
Innan han förde in en hadith i sin samling utförde han ghusl och bad två raka’at nafl-bön där han bad Allah om vägledning. Han färdigställde varje hadith i rawdah i Profetens moské (mellan Profetens (ﷺ) grav och hans minbar) och skrev ner hadithen där i moskén. Först när han var helt övertygad om en hadiths äkthet gav han den plats i sin samling.
Klassificerings- och annoteringsmetoder
Imam al-Bukhari (rahimahullah) ställde upp villkor som alla berättare i hadithkedjan var tvungna att uppfylla för att en hadith skulle inkluderas i hans bok:
- Alla berättare i kedjan måste vara rättskaffens (’adl).
- Alla berättare i kedjan måste besitta ett starkt minne, och alla lärda muhadditheen med djup kunskap om hadith måste vara eniga om berättarnas förmåga att lära sig, memorera och korrekt återge information.
- Kedjan måste vara fullständig utan några saknade berättare.
- Det måste vara känt att på varandra följande berättare i kedjan faktiskt träffat varandra (detta var Imam al-Bukharis extra villkor).
Imam an-Nawawi (rahimahullah) berättar att alla lärda inom islam är eniga om att Sahih al-Bukhari innehar status som den mest autentiska boken efter Koranen. Sahih al-Bukhari innehåller 7 563 ahadith inklusive upprepningar. Utan upprepningar uppgår det totala antalet hadither dock till omkring 2 600.
Hans elever
År 864/250 e.H. bosatte han sig i Nishapur. Det var där han träffade Muslim ibn al-Hajjaj, som skulle bli hans elev och som senare samlade och sammanställde hadithsamlingen Sahih Muslim, vilken anses vara näst efter al-Bukharis samling i auktoritet.
Hans bortgång
Politiska problem tvingade honom att flytta till Khartank, en by nära Samarkand, där han gick bort år 256 e.H./870 e.Kr.
