Abd: En manlig slav; en slav av Allah.
Adhaan: Bönekallelsen (till salah/bönen) som utropas högt.
Ayah (pl. Ayaat): Ett tecken från Allah; en vers i Koranen.
Aboo (Abee, Abaa): ”Far till”; används som en form av identifiering.
‘Alayhi salaam: ”Må Allah skydda och bevara honom.” Sägs efter namnet på en profet eller efter namnet på en ängel.
Alim: En kunnig person eller religiös lärd inom islam.
Allahul Musta’an: Allahs hjälp söks.
Allahu Akbar: Allah är den Störste.
Ahaadeeth: Se Hadeeth.
‘An’anah: En berättares sätt att rapportera genom att säga ”från den och den” utan att exakt beskriva i vilken form det överfördes till honom. Detta påverkar endast narrativets äkthet om personen som gör det är en mudallis.
Ansaar: ”Hjälparna”; muslimerna i Madinah som stödde de muslimer som utvandrade från Makkah.
Aameen: O Allah, acceptera vår åkallan.
Bid’ah: Innovation; allt som införs i religionen i syfte att söka Allahs välbehag, utan specifikt belägg eller grund i religionen.
Följeslagarna (arabiska – Sahaabah): De muslimer som såg Profeten (må Allah skydda och bevara honom) och dog som muslimer.
Da’eef: Svag; icke-autentisk (berättelse/narration).
Da’wah: Bokstavligen ”kallelse”. Detta syftar på konceptet och den praktiska implementeringen av att bjuda in och kalla en eller flera personer till att följa och acceptera islam i dess rena och oförfalskade form.
Deen: Den livsstil som föreskrivs av Allah, dvs. islam.
Duha: Förmiddag.
Eemaan: Tro; att bekräfta allt som uppenbarades för Sändebudet (må Allah skydda och bevara honom), att bekräfta med hjärtat, vittna med tungan och handla med lemmarna. Lemmarnas handlingar tillhör Eemaans fullkomlighet. Tron ökar genom lydnad mot Allah och minskar genom olydnad.
Fataawa: Se Fatwa.
Fatwa (pl. Fataawa): Religiöst utlåtande.
Fiqh: Förståelsen och tillämpningen av Sharee’ah utifrån dess källor.
Firdaus: Den mellersta och högsta delen av Jannah (paradiset).
Fitnah (pl. fitan): Syftar språkligt på olyckor, prövningar, svårigheter och ofog.
Ghusl: Ett rituellt bad. Detta är obligatoriskt för den som är junub (i tillstånd av större orenhet), och även vid andra tillfällen.
Hadeeth (pl. Ahaadeeth): Berättelse om Profetens (må Allah skydda och bevara honom) uttalanden, handlingar eller egenskaper.
Hajj: Pilgrimsfärden till Makkah.
Halaal: Tillåtet enligt Sharee’ah.
Haneef: Ren islamisk monoteism.
Haram: Helgedomarna i Makkah och Madinah.
Haraam: Förbjudet enligt Sharee’ah.
Hasan: Fin/god; term som används för en autentisk hadeeth som inte når den högre kategorin.
Haya: Blygsamhet – anständighet.
Hijaab: En lång klädnad föreskriven för muslimska kvinnor för att täcka hela kroppen från huvud till fot.
Hijrah: Utvandring.
Ibn: ”Son till”; används som en form av identifiering.
Iftaar: Att bryta fastan.
Imaam: Ledare; ledare i bönen (salah), inom kunskap eller fiqh; en stats ledare.
Isnaad: Kedjan av berättare som länkar samman den som samlat in ett uttalande med den person som citeras.
Jinn: En skapelse av Allah, skapad av rökfri eld.
Kaafir: En otrogen (icke-troende).
Khaleefah (pl. Khulafaa’): Chefen för den islamiska regeringen (khilafah) till vilken trohetseden avläggs.
Khulafaa’: Se Khaleefah.
Kufr: Otro.
Kuffaar: Otrogna (icke-troende, pluralis).
La Ilaha Illa Allah: Det finns ingen som förtjänar tillbedjan utom Allah.
Mudallis: Vanligtvis en berättare som återger saker från sin shaykh som han inte hört direkt av honom, utan genom en mellanhand som han inte namnger utan i stället säger ”från shaykhen”. Denna mellanhand kan vara svag. Hadeeth-lärda accepterar endast en mudallis berättelser när han tydligt anger att han hörde dem från shaykhen, dvs. ”Shaykhen berättade för oss…” etc.
Muhaajir: Den som utvandrar från de otrognas länder till muslimernas land för Allahs skull.
Munqati’: (Bokstavligen ”avbruten”) En isnaad där två sammanhängande länkar saknas på ett eller flera ställen, eller där en okänd berättare visar sig länka samman kedjan.
Mursal: ”Lös”; en berättelse där en efterföljare (Successor) berättar direkt från Profeten (må Allah skydda och bevara honom), det vill säga utelämnar följeslagaren från vilken han hörde den.
Mushaf: Koranen mellan två pärmar.
Matrook: (Bokstavligen ”övergiven”) Där berättare anklagas för lögn i andra frågor än själva berättelsens överlämnande.
Radiyallaahu ‘anhu/’anhaa/’anhum/’anhumaa: Må Allah vara nöjd med honom/henne/dem/dem båda.
Rahimahullaah/Rahimahumullaah: Må Allah skänka Sin barmhärtighet över honom/dem.
Saheeh: Korrekt; en autentisk berättelse.
Salaf: Föregångarna; de tidiga muslimerna; muslimerna under de tre första generationerna: följeslagarna, deras efterföljare och dessas efterföljare.
Salafus-Saaliheen: De fromma föregångarna; muslimerna under de tre första generationerna: följeslagarna, deras efterföljare och dessas efterföljare.
Shaikh: Lärd.
Shaitaan: Satan.
Sharee’ah: Den gudomliga lagen.
Shirk: Att sätta partners vid Allahs sida (avgudadyrkan/månggudadyrkan).
Sunnah: I sin vidaste bemärkelse: hela den religion (deen) som Profeten (må Allah skydda och bevara honom) kom med och undervisade, dvs. alla frågor rörande tro, domslut, uppförande och handlingar som förmedlades av följeslagarna. Det inkluderar även det som Profeten (må Allah skydda och bevara honom) fastställde genom sina uttalanden, handlingar och tysta godkännanden – till skillnad från bid’ah (innovation).
sunnah (litet s): En handling utförd av Profeten (må Allah skydda och bevara honom).
SubhanAllah: Ära vare Allah; hur fullkomlig Allah är, fri från alla brister.
Soorah: Ett kapitel i Koranen.
Taabi’ee (pl. Taabi’een): En muslim (annan än en följeslagare) som träffade en följeslagare.
Taqwa: ”Taqwa är att handla i lydnad mot Allah, i hopp om Hans barmhärtighet, utifrån ljus från Honom, och taqwa är att lämna olydnadshandlingar, av fruktan för Honom, utifrån ljus från Honom.”
Tawheed: Bokstavligen ”Enhet” – Tron på och förverkligandet av att ensamt tillskriva Allah Herravälde, den tillbedjan som utförs för Honom, samt Hans namn och egenskaper, till skillnad från alla andra falska gudomar. Detta innefattar tron att Allah är den ende sanne Skaparen, Uppehållaren och Föreståndaren av universum. Det innebär att man är ålagd att utföra och uppriktigt rikta all sin tillbedjan till Allah allena och ingen annan. Slutligen innebär det att tro på alla Allahs fullkomliga namn och egenskaper, och att dessa endast tillhör Honom och ingen annan.
‘Ulamaa: Lärda inom islams religion.
Umm: ”Mor till”. Ex: Umm ‘Abdillah – Abdillahs mor.
Zaahid: Den som praktiserar zuhd.
Zuhd: Att avstå från världen och dess lyx.
