Islamisk ordlista
225+ arabiska termer med translitteration och svensk förklaring.
Den första människan och profeten, skapad ur lera och andad in med en gudomlig ande.
Böneutrop som kallar muslimer till den rituella bönen fem gånger om dagen.
Profetens hushåll — hans familj och ättlingar.
Bokens folk — judar och kristna som fått gudomliga uppenbarelser före Islam.
Sunnimuslimerna — Sunnahens och gemenskapens folk, den största grenen av Islam.
Det kommande livet, livet efter döden.
Islamisk etik och moral — gott uppförande, karaktär och seder som Islam uppmuntrar.
Uppståndelsen — de döda återuppväcks ur sina gravar vid basunens andra blåsning.
Profetens bassäng — en källa på domedagen vars vatten är vitare än mjölk och sötare än honung.
Avgrunden — det djupaste och värsta av helvetets nivåer, nämnda i Koranen (101:9–11).
Krossaren — ett av helvetets namn i Koranen (104:4–5), som krossar allt inuti sig.
Den rasande elden — ett av helvetets sju nivåer nämnda i Koranen (82:14).
Den flammande lågan — ett av helvetets namn i Koranen (70:15), reserverat för de trotsiga.
Vågen — goda och dåliga handlingar vägs mot varandra inför Guds dom.
Elden — det vanligaste namnet för helvetet i Koranen, nämnda över 125 gånger.
Den rasande flamman — ett av helvetets namn i Koranen, nämnda ett flertal gånger.
Förbön — Profetens och de frommas rätt att be för andra på domedagen med Guds tillstånd.
Bryggan — den tunna vägen sträckt över helvetet som alla måste passera på domedagen.
Basunen — blåses av ängeln Israfil två gånger: en gång vid döden, en gång vid uppståndelsen.
Lov och pris vare Gud. Uttrycks i tacksamhet och glädje.
Det arabiska namnet för Gud — den ende, skaparen av allt.
Gud är störst. Används i bön, som utrop och i adhan.
Förtroende och pålitlighet — att fullgöra sina åtaganden och värna andras rättigheter.
Islamisk troslära — det grundläggande trossystemet om Gud, englarna, profeterna och det kommande livet.
Hajjens viktigaste rit — stående på Arafats slätt den 9:e Dhul Hijjah från middag till solnedgång.
Uppenbarelseorsakerna — de händelser och sammanhang som föranledde koranversernas uppenbarelse.
Den tredje bönen under dagen, förrättad på eftermiddagen.
En vers i Koranen. Bokstavligt: tecken eller bevis.
Dödsängeln (Malak al-Mawt) — tar människornas själar på Guds befallning vid deras utsatta tid.
Välsignelse från Gud — en andlig kraft som medför gott.
Det mellanliggande tillståndet mellan döden och uppståndelsen på domedagen.
Nyhet och innovation i religionen som saknar stöd i Koranen eller Sunnah.
I Guds namn. Inleder varje handling och suror i Koranen.
Den falske messias — en figur som enligt hadither ska uppträda nära tidens slut.
Evighetens boning — paradiset som inte har något slut, nämnda i Koranen (41:28).
Fridens boning — ett av paradisets namn i Koranen (10:25), Guds hälsning till de troende.
Nödvändighet — undantagstillstånd som kan tillåta annars förbjudna handlingar för att bevara liv.
Inbjudan till Islam — att sprida Guds budskap.
David — profet och kung som fick Psalmboken (Zabur) och var välsignad med en vacker röst.
Religion och livsväg — Islam som ett heltäckande system för tro, tillbedjan och etik.
Ihågkommande av Gud genom upprepning av böner och namn.
Middagsbönen, den andra av de fem dagliga bönerna.
Personlig bön och anrop till Gud — ett direktsamtal med Skaparen.
Islamisk högtid. Eid al-Fitr firas efter Ramadan, Eid al-Adha efter hajj.
Gryningsbönen, den första av de fem dagliga bönerna.
Obligatorisk religiös plikt, vars uppfyllnad är obligatorisk för varje muslim.
Individuell religiös plikt — en skyldighet som varje enskild muslim själv måste uppfylla.
Kollektiv plikt — uppfylls för hela samfundet om tillräckligt många utför den.
Öppningssuran i Koranen, reciteras i varje bönecykel.
Religiöst utlåtande utfärdat av en kvalificerad islamisk lärare.
Islamisk jurisprudens — tolkning och tillämpning av Sharia.
Paradisets högsta nivå, närmast Guds tron. Profeten uppmanade att alltid be om just Firdaws.
Prövning, förförelse och inre konflikt — kan syfta på samhällelig oreda eller andlig villfarelse.
Det dolda och osedda — det som bara Gud känner till fullt ut, som framtiden och domedagen.
Stor rituell rening av hela kroppen, obligatorisk i vissa situationer.
Berättelse om Profetens ord, handlingar eller tyst godkännande.
Helig hadith — Guds ord förmedlade i Profetens egna formuleringar, utanför Koranen.
Den som memorerat hela Koranen utantill.
Vallfärden till Mecka — en av islams fem pelare, obligatorisk en gång i livet.
Tillåtet enligt islamisk lag — om mat, handlingar och affärer.
Förbjudet enligt islamisk lag. Motsatsen till halal.
Blygsamhet och ärbarhet — en dygd som skyddar mot det oanständiga och leder till gott uppförande.
Slöja och modest klädsel. Betecknar även konceptet av blygsamhet.
Profetens migration från Mecka till Medina år 622 e.Kr. — markerar den islamiska kalenderns startpunkt.
Visdom — djup förståelse och god omdömesförmåga i tro och handling.
Andlig retreat i moskén — att avskilja sig för dyrkan, vanligast under Ramadans sista tio dagar.
Dyrkan i vid bemärkelse — alla handlingar utförda för Guds skull.
Abraham — Guds vän (Khalilullah), byggde Kaaba med sin son Ismail och är stamfader för profeterna.
Enok — profet känd för visdom och kunskap, upphöjd till en hög plats av Gud (Koranen 19:57).
Det rituella tillståndet under hajj och umrah — inleds med niyyah och talbiyah, kräver enkla vita kläder.
Andlig fullständighet — att dyrka Gud som om du ser Honom, vetandes att Han ser dig.
Konsensus bland islamiska lärda — en av de fyra källorna inom islamisk juridik.
Självständigt juridiskt resonemang för att besvara nya frågor utifrån Koranen och Sunnah.
Uppriktighet och renhet i avsikten — att göra allt enbart för Guds skull.
Kunskap — en av islams högt värderade dygder. Att söka kunskap är en plikt för varje muslim.
Bönsledare i moskén. Kan också avse en religiös auktoritet.
Tro — tro på Allah, änglarna, skrifterna, profeterna, domedagen och predestinationen.
Evangeliet — skriften uppenbarad för profeten Isa (Jesus) från Gud, nu i förvanskad form.
Om Gud vill. Används om framtida händelser för att erkänna Guds vilja.
Det andra böneropet, kortare än adhan, som markerar att den gemensamma bönen börjar.
Jesus — född av jungfrun Maryam, fick Evangeliet (Injil) och är ett stort tecken från Gud.
Nattbönen, den femte och sista av de dagliga bönerna.
Underkastelse under Guds vilja. Abrahams religion i dess slutgiltiga form.
Ismael — Ibrahims son, byggde Kaaba tillsammans med sin far och är stamfader för araberna.
Kedjan av berättare i en hadith som styrker dess äkthet och tillförlitlighet.
Ängeln som blåser i basunen vid domedagens ankomst och vid uppståndelsen.
Bön om förlåtelse. Vanligen "Astaghfirullah" — jag ber Gud om förlåtelse.
Helvetet — det eviga straffets eld för dem som förkastat Guds vägledning.
Paradiset — den eviga boning som Gud lovat dem som tror och gör gott.
Edens trädgård — en av paradisets högsta nivåer, nämnda nio gånger i Koranen.
Tillflyktens trädgård — en av paradisets nivåer, nämnda i Koranen (53:15).
Välsignadhetens trädgård — ett av paradisets namn som betecknar fullständig lycka och glädje.
Ängeln Gabriel — Guds sändebud som förmedlade uppenbarelsen till profeterna.
Strävan och kamp — i första hand den inre kampen mot det egna egot.
Osynliga varelser skapade av rökfri eld, nämnda i Koranen. Kan vara muslimer eller icke-muslimer.
Fredagsbönen — ersätter Dhuhr och föregås av en predikan (khutbah).
Den kubformade byggnaden i Mecka som muslimer vänder sig mot i bönen.
Botgöring och försoningsgåva för begångna synder eller bruten ed.
Den som förnekar Guds existens eller islams grundläggande sanningar.
Kalif — Profetens efterträdare som ledare för det islamiska samfundet.
Fruktan inför Guds straff och vrede — balanseras alltid med hopp (raja) om Hans nåd.
Karaktär och moralisk natur — Profeten beskrevs ha det allra ädlaste uppförandet.
Ödmjukhet, närvaro och andakt i bönen — att bönen utförs med fullt hjärta och koncentration.
Predikan, vanligen hållen vid fredagsbönen.
Böneriktningen mot Kaaba i Mecka.
De ärofulla skrivarna — två änglar vid varje människa som nedtecknar alla handlingar.
Islams heliga skrift — Guds ord uppenbarade för Profeten Muhammad.
Otro och förnekelse — att avvisa Guds existens eller islams grundläggande principer.
Det finns ingen gud utom Allah — kärnan i tawhid och grunden för islamisk tro.
Maktnatten — en av de sista udda nätterna i Ramadan, bättre än tusen månader.
Islamisk rättsskola — de fyra erkända är Hanafi, Maliki, Shafii och Hanbali.
Medina — Profetens stad dit han migrerade, och platsen för hans moské och grav.
Solnedgångsbönen, den fjärde av de fem dagliga bönerna.
Kärlek till Gud och Hans skapelse — hjärtats högsta känsla och drivkraft i islamisk spiritualitet.
Den väntade guidade ledaren som enligt hadither ska uppträda nära tidens slut.
Mecka — islams heligaste stad, Profetens födelsestad och platsen för Kaaba och hajj.
Meckanska och medinensiska suror — indelning baserad på var och när de uppenbarades för Profeten.
Ogillat men inte förbjudet — handlingar som bör undvikas men inte räknas som haram.
Helvetets väktarängel — ansvarig för Jahannam och de som straffas däri (Koranen 43:77).
Det kända och goda — handlingar som är accepterade och uppmuntrade i Islam.
Moské — platsen för gemensam bön och islamisk gemenskap.
Allmänintresse och samhällsnytta — en viktig princip inom islamisk juridik och lagstiftning.
Ängeln Mikael — ansvarig för regn, växtlighet och de troendes försörjning på Guds befallning.
Dalen nära Mecka där hajjpilgrimerna övernattar och kastar stenar mot de tre pelarna (djamarat).
Vågen på domedagen — gärningar vägs och avgör den troendes öde i det eviga livet.
Den troende — en muslim med djup och uppriktig tro i hjärtat.
Tillåtet och neutralt — handlingar varken beordrade eller förbjudna, utan moralisk laddning.
Den som kallar till bön genom att läsa adhan, vanligen från minareten.
Islamisk lärare med behörighet att utfärda religiösa utlåtanden (fatwor).
Islams sista profet och Guds sändebud, född i Mecka ca 570 e.Kr.
Självgranskning och självkritik — att räkna med sig själv innan Gud räknar med en.
Hycklare — den som utåt bekänner sig till Islam men i hjärtat inte tror.
De två änglar som frågar ut den döde i graven om hans Herre, religion och profet.
Medvetenhet om Guds ständiga närvaro och övervakning — kärnan i begreppet ihsan.
Moses — fick Toran (Tawrah) och ledde Israels barn ut ur Egypten. En av de fem stora profeterna.
Den som underkastar sig Guds vilja och följer islams lära.
Rekommenderat — handlingar som belönas om de utförs men inte straffas om de utelämnas.
Platsen mellan Arafat och Mina där pilgrimerna samlar stenar och tillbringar natten under bar himmel.
Prophet — en person som Gud utvalt att ta emot och förmedla Hans budskap.
Själen och egot — det inre jaget med sina begär, som måste tyglas och renas.
Upphävande och upphävda verser — senare uppenbarelser som ersätter eller modifierar tidigare bestämmelser.
Hyckleri som tillstånd — att utåt visa tro men i hjärtat dölja otro eller illvilja.
Islamiskt äktenskapskontrakt — en religiös och juridisk överenskommelse mellan man och kvinna.
Avsikt — att medvetet rikta en handling mot Gud. Avgörande i islamisk etik.
Profetskap — Guds institution att sända profeter med vägledning till mänskligheten.
Noa — byggde arken och räddade de troende från syndafloden. En av de fem stora profeterna.
Gudomlig predestination — tron att Gud har fullständig kännedom om och makt över allt som sker.
Hjärtat — det andliga centrumet i människan vars renhet avgör hennes relation till Gud.
Tillfredsställelse och nöjdhet med vad Gud gett — en inre rikedom som överstiger all yttre välgång.
Analogislut — en metod inom islamisk juridik där nya frågor avgörs utifrån etablerade regler.
Hopp om Guds nåd och förlåtelse — balanseras med fruktan (khawf) för att hålla tron levande.
En bönecykel bestående av stående, bugning, prostrationer och sittande.
Den nionde månaden i den islamiska kalendern. Muslimer fastar från gryning till solnedgång.
Sändebud — en profet som fått en uppenbarad skrift att förmedla.
Ocker eller ränta — förbjudet inom islamisk ekonomi.
Paradisets väktarängel — ansvarig för Jannahs portar och välkomnar de troende.
Profetskapet som budskap — Guds uppdrag till sina sändebud att vägleda mänskligheten.
Anden — den gudomliga andedräkt Gud blåste in i Adam och som ger allt levande liv.
Bugningen i bönen — att böja sig ned med händerna på knäna och prisa Gud.
Tålamod och uthållighet inför prövningar och svårigheter — en av islams mest prisade dygder.
Frivillig välgörenhet, utöver den obligatoriska Zakah.
Profetens följeslagare — de muslimer som mötte Profeten och dog i tron.
Autentisk — om hadither som uppfyller strikta kriterier för tillförlitlighet.
Löpningen sju varv mellan kullarna Safa och Marwa — till minne av Hajars sökande efter vatten.
De fromma föregångarna — de tre första generationerna av muslimer som förebild.
Den rituella bönen — en av islams fem pelare, förrättas fem gånger dagligen.
Välsignelser och hälsningar över Profeten Muhammad, t.ex. "Sallallahu alayhi wa sallam".
Saqar — ett av helvetets namn i Koranen (74:26–27), beskrivet med extremt lidande.
Belöning från Gud för goda handlingar och dyrkan.
Fasta — en av islams fem pelare, obligatorisk under Ramadan.
Trosbekännelsen: "Det finns ingen gud utom Allah och Muhammad är Hans sändebud."
Martyr — den som dör för Guds skull och lovas paradiset utan räkenskap.
Islamisk lag — baserad på Koranen, Sunnah och islamisk juridisk tradition.
Att tillskriva Gud partner eller likställa något med Gud — den allvarligaste synden.
Tacksamhet till Gud — att med hjärta, tunga och handling erkänna och uppskatta Hans välsignelser.
Sannfärdighet och ärlighet — en av de viktigaste dygderna i islamisk etik.
Profetens biografi — hans liv, egenskaper och händelser från födelse till bortgång.
Lov vare Gud, Gud är fri från alla brister. Uttrycks vid förvåning och tacksamhet.
Skriftrullarna — uppenbarelser givna till Ibrahim och Musa, nu försvunna från mänsklighetens händer.
Prostrationer i bönen — pannans beröring av marken i total underkastelse.
Salomo — profet och kung med välde över människor, djinner och djur, given av Gud.
Profetens tradition — hans levnadssätt, handlingar och uttalanden.
Kapitel i Koranen. Koranen består av 114 suror.
Korantolkning och kommentar — vetenskapen om att förklara Koranens mening och budskap.
Frivillig nattbön förrättad efter midnatt, starkt rekommenderad och högt belönad.
Regler för korrekt koranrecitation — uttal, toner och pauser enligt traditionell vetenskap.
Utropet "Allahu Akbar" — öppnar bönen och används i adhan.
Hajjpelgrimernas svar på Guds kallelse: "Labbayk Allahumma labbayk" — jag svarar, o Gud.
Gudsfruktan och medvetenhet om Gud — centralt begrepp i islamisk etik.
Extra nattböner som förrättas under Ramadan efter Isha-bönen, vanligen 8 eller 20 rakah.
Långsam och tydlig koranrecitation med eftertanke och förståelse — Guds uppmaning i Koranen (73:4).
Att prisa och förhärliga Gud, ofta med bönepärlor.
Ånger och omvändelse — att uppriktigt vända sig till Gud och be om förlåtelse för sina synder.
Ödmjukhet inför Gud och medmänniskor — en av de mest prisade dygderna i islamisk etik.
Kringgång av Kaaba sju varv medsols — del av hajj och umrah.
Fullständig tillit till och förlitande på Gud.
Guds absoluta enhet och unikhet — islams grundläggande trossats och kärnan i all dyrkan.
Toran — den heliga skrift uppenbarad för profeten Musa (Moses), nu i förvanskad form.
Torr rituell rening med ren jord eller sten när vatten inte finns tillgängligt.
Rening och uppbyggnad av själen — central i islamisk spiritualitet.
Recitation av Koranen — att läsa den med korrekt uttal, tajweed och eftertanke.
Islamiska lärda — de som besitter djup kunskap om teologi, juridik och koranvetenskap.
Det globala islamiska samfundet, alla muslimer som en enhet.
Mindre vallfärd till Mecka — frivillig men välrekommenderad.
Gudomlig uppenbarelse — det sätt Gud kommunicerar Sitt budskap till sina profeter.
Obligatorisk (synonym till fard i vissa rättsskolor) — en handling vars underlåtelse medför synd.
Guds vän och skyddslinge — en from person nära Gud. Också juridisk förmyndare.
Islamisk stiftelse — egendom donerad permanent för religiösa eller välgörande ändamål.
Fromhet och försiktighet — att undvika det tvivelaktiga för att skydda sin tro och sitt hjärta.
Skydd och förebyggande — att skydda sig mot det förbjudna och det som leder till synd.
Udda bön med minst en rakah, förrättad på natten och avslutar kvällens frivilliga böner.
Liten rituell rening av ansikte, händer, armar, huvud och fötter inför bönen.
Visshet och absolut övertygelse i tron — det högsta stadiet av iman.
Domens dag — nämnda i al-Fatiha, dagen för vedergällning och fullständig rättvisa.
Avgörelsens dag — dagen då gott och ont åtskiljs för alltid, nämnda i Koranen (77:13–14).
Samlingsdag — hela mänskligheten och skapelsen samlas på en stor slätt inför Gud.
Räkenskapens dag — varje människa ställs till svars för varje handling, liten som stor.
Domedagen — dagen då alla människor uppväcks och döms för sina handlingar.
Jona — profeten som sväljes av en fisk och bad till Gud ur mörkret: "Det finns ingen gud utom Du."
Josef — hans berättelse kallas "historiens vackraste" i Koranen (sura 12), om tålamod och förtroende.
Psalmboken — den heliga skrift given till profeten Dawud (David), nämnda i Koranen.
Obligatorisk välgörenhetsskatt — en av islams fem pelare. Ges till de behövande.
Välgörenhet som ges i slutet av Ramadan, innan Eid-bönen, för att rena fastan.
Utomäktenskapliga sexuella förbindelser — strängt förbjudet i Islam.
Asketism och frigjordhet från världsliga begär till förmån för det andliga.