Anas Ibn Malek – Må Allah vara nöjd med honom

أَنَس بن مالك – رضي الله عنه

Abu Hamza eller Abu Thumama Anas ibn Malik ibn an-Nadr ibn Damdam al-Ansari an-Najjari al-Khazraji al-Basri, en framstående följeslagare (sahabi), född år 10 e.H., tjänare åt Allahs sändebud ﷺ, en av dem som återgav flest hadither och den siste av följeslagarna som dog i al-Basra. Allahs sändebud ﷺ bad för honom och sade: ”O Allah, ge honom mycket rikedom och många barn och för honom in i Paradiset.” Han drog ut med Allahs sändebud ﷺ till Badr som en ung pojke som tjänade honom. När Abu Bakr (Må Allah vara nöjd med honom) hade blivit kalif sände han efter Anas för att skicka honom till al-Bahrayn för att samla in zakat. Då kom Umar (Må Allah vara nöjd med honom) in till honom och han rådfrågade honom, och Umar sade: ”Skicka honom, för han är förståndig och skrivkunnig.” Han sade: Då sände han honom. Han dog år 93 e.H.

Abu Mahdhura – Må Allah vara nöjd med honom

أبو مَحْذُورة – رضي الله عنه

Abu Mahdhura Aws ibn Mi’yar al-Qurashi al-Jumahi, en framstående följeslagare (sahabi). Man var oense om hans namn och hans faders namn. Han antog islam efter slaget vid Hunayn. Allahs sändebud ﷺ fann hans röst vacker och kallade honom till islam, och han antog islam. Han sade: ”Och han lärde mig själv bönutropet och sade: Säg: Allahu akbar, Allahu akbar …” och så vidare. När han hade lärt sig bönutropet gjorde Allahs sändebud honom till sin bönutropare i Mecka. Hadither har återgetts från honom. Han dog år 59 e.H.

Uways al-Qarani

أُوَيْس القَرَني

Abu Amr Uways ibn Amir ibn Jaz’ ibn Malik al-Qarani, en framstående efterföljare (tabii), en av efterföljarnas ledare och en av de främsta asketerna och gudsdyrkarna. Han härstammade från Jemen och nådde Profetens ﷺ livstid utan att se honom. Han kom som sändebud till Umar ibn al-Khattab och bosatte sig sedan i al-Kufa. Det är styrkt att han är den bäste av efterföljarna, så som det är styrkt från Usayr ibn Jabir, som sade: När förstärkningstrupper från Jemen kom till Umar ibn al-Khattab – det vill säga de grupper av krigare som förstärker islams arméer i striden – frågade han dem: ”Finns Uways ibn Amir bland er?” Till slut kom han till Uways och sade: ”Är du Uways ibn Amir?” Han svarade: ”Ja.” Han sade: ”Från Murad och sedan från Qarn?” Han svarade: ”Ja.” Han sade: ”Hade du vitiligo och blev botad från den utom på en plats stor som ett dirham?” Han svarade: ”Ja.” Han sade: ”Har du en mor?” Han svarade: ”Ja.” Han sade: ”Jag hörde Allahs sändebud ﷺ säga: ”Uways ibn Amir kommer till er med förstärkningstrupper från Jemen, från Murad och sedan från Qarn. Han hade vitiligo och blev botad från den utom på en plats stor som ett dirham. Han har en mor som han är fromt lydig mot. Om han svor vid Allah skulle Han uppfylla hans ed. Om du kan be honom be om förlåtelse för dig, så gör det.” Be därför om förlåtelse för mig.” Då bad han om förlåtelse för honom. Umar sade till honom: ”Vart tänker du dig?” Han svarade: ”Till al-Kufa.” Han sade: ”Ska jag inte skriva till dess guvernör för din skull?” Han svarade: ”Att vara bland folkets obemärkta är mig kärare.” Han sade: När det följande året kom, utförde en man av deras förnäma pilgrimsfärden och träffade Umar. Han frågade honom om Uways. Han sade: ”Jag lämnade honom i ett fattigt hem med få ägodelar.” Han sade: ”Jag hörde Allahs sändebud ﷺ säga: ”Uways ibn Amir kommer till er med förstärkningstrupper från Jemen, från Murad och sedan från Qarn. Han hade vitiligo och blev botad från den utom på en plats stor som ett dirham. Han har en mor som han är fromt lydig mot. Om han svor vid Allah skulle Han uppfylla hans ed. Om du kan be honom be om förlåtelse för dig, så gör det.”” Mannen kom då till Uways och sade: ”Be om förlåtelse för mig.” Han svarade: ”Du har nyss kommit från en god resa, så be du om förlåtelse för mig.” Han sade: ”Be om förlåtelse för mig.” Han svarade: ”Du har nyss kommit från en god resa, så be du om förlåtelse för mig.” Han sade: ”Har du träffat Umar?” Han svarade: ”Ja.” Då bad han om förlåtelse för honom. Människorna blev då uppmärksamma på honom och han gav sig av utan mål. Usayr sade: Och jag gav honom en kåpa, och varje gång någon såg honom sade han: ”Varifrån har Uways fått den här kåpan?” Han dog år 37 e.H.

Ayyub – Frid vare över honom

أيوب عليه السلام

Ayyub (Frid vare över honom), den tålmodige profeten, en av profeterna före Musa. Han bodde i landet Aws i östra Palestina, eller i Hawran. Enligt de arabiska historikerna tillhörde han Ibrahim al-Khalils ättlingar, med fem generationer mellan dem. Allah prövade honom genom förlusten av hans barn och hans rikedom och genom sjukdom i hans kropp i arton år, och han var tålmodig tills han blev ett talesätt för tålamod och tills Allah tog bort hans nöd.

Al-Bara ibn Azib – Må Allah vara nöjd med dem båda

الْبَرَاءِ بْنِ عَازِبٍ – رضي الله عنهما

Han är Abu Umara, och det sägs: Abu Amr, och det sägs: Abu at-Tufayl, al-Bara ibn Azib ibn al-Harith al-Khazraji, en framstående följeslagare (sahabi). Han sade om sig själv: Allahs sändebud ﷺ ansåg mig vara för ung på Badrs dag, mig och Ibn Umar, och skickade tillbaka oss, så han deltog inte i den. Det har återgetts från honom att han deltog i fjorton fälttåg med Allahs sändebud ﷺ, och i en annan version femton. Han återgav ett antal hadither från Profeten ﷺ, och från sin far, Abu Bakr, Umar och andra av de främsta följeslagarna. Han dog år 71 e.H.

Al-Bara ibn Malik – Må Allah vara nöjd med honom

البراء بن مالك – رضي الله عنه

Al-Bara ibn Malik ibn an-Nadr ibn Damdam, en framstående följeslagare (sahabi), en av de förtjänstfulla och en av de starka hjältarna. Han dödade hundra av avgudadyrkarna i envig, förutom dem som han deltog i att döda. Muslimerna rörde sig fram mot avgudadyrkarna i al-Yamama tills de drev in dem i trädgården, där Allahs fiende Musaylima befann sig. Då sade al-Bara: ”O muslimer, kasta mig över dem!” Han lyftes upp, och när han kom upp över muren störtade han sig ner och kämpade mot dem vid trädgården tills han hade öppnat den åt muslimerna. Muslimerna gick in till dem, och Allah dödade Musaylima. Al-Bara dog år 20 e.H.

Burayda ibn al-Husayb al-Aslami – Må Allah vara nöjd med honom

بُرَيْدَة بن الحُصَيب الأَسْلَمِيّ – رضي الله عنه

Burayda ibn al-Husayb ibn Abdullah al-Aslami, en framstående följeslagare (sahabi). Ibn as-Sakan sade: Han antog islam när Profeten ﷺ passerade honom vid al-Ghamim på sin utvandring, och han stannade kvar på sin plats tills Badr och Uhud hade passerat, och kom sedan efter det. Det sägs också: Han antog islam efter att Profeten ﷺ hade återvänt från Badr. Han bosatte sig i al-Basra när den hade erövrats. Han dog år 63 e.H.

Bishr al-Hafi

بِشْر الحَافي

Abu Nasr Bishr ibn al-Harith ibn Ali ibn Abd ar-Rahman al-Hafi al-Marwazi och sedan al-Baghdadi, imamen, muhaddithen, asketen, den gudfruktige förebilden, en lärd och from gudsdyrkare, född år 150 e.H. Han bodde i Abadan och drack havsvatten, och drack inte från sultanens vattenbassänger, tills det skadade hans inre, och han återvände till sin syster i smärta. Han tillverkade spindlar och sålde dem, och det var hans levebröd. Ahmad ibn Hanbal sade: ”Om Bishr hade gift sig, hade hans sak varit fullbordad.” Han dog år 227 e.H.

Baqi ibn Makhlad

بَقيّ بن مَخْلَد

Abu Abd ar-Rahman Baqi ibn Makhlad ibn Yazid al-Andalusi al-Qurtubi, född år 201 e.H., hafizen, författaren till ”at-Tafsir” och ”al-Musnad”, om vilka det sades: ”De har ingen like.” Han var en imam och mujtahid, from, gudfruktig, sanningsenlig och uppriktig, ledande inom både kunskap och handling. Han gav fatwa utifrån de överlämnade texterna (al-athar) och följde ingen annan blint (taqlid). Ibn Hazm sade: ”Och ’Musnad Baqi’, i vilken han återgav från över ettusentrehundra följeslagare, och ordnade varje följeslagares hadither efter fiqhens kapitel, så den är både en musnad och en musannaf. Jag känner inte till att denna rang tillhört någon före honom, tillsammans med hans pålitlighet, noggrannhet, säkerhet och hans engagemang för hadith.” Han dog år 276 e.H.

Bilal al-Habashi

بلال الحبشي

Bilal ibn Rabah al-Habashi, bönutroparen, och han är Bilal ibn Hamama, vilket var hans mor. Abu Bakr as-Siddiq köpte honom från avgudadyrkarna när de torterade honom på grund av hans tro på Allahs enhet (tawhid), och frigav honom. Han höll sig sedan till Profeten ﷺ och var hans bönutropare, och deltog med honom i alla strider. Profeten ﷺ knöt broderskap mellan honom och Abu Ubayda ibn al-Jarrah. Ammar sade: ”Var och en sade vad de – det vill säga avgudadyrkarna – ville, utom Bilal.” Därefter drog Bilal ut efter Profeten ﷺ för att kämpa på Allahs väg, tills han dog i ash-Sham år 20 e.H.

Al-Khansa

الخَنْسَاء

Tumadir bint Amr ibn al-Harith ibn ash-Sharid ar-Riyahiyya as-Sulamiyya, kallad al-Khansa och känd under sin öknamn. Hon är de arabiska skaldinnornas mest berömda, från Najd. Hon levde större delen av sitt liv under jahiliyyas tid, och blev känd för sina sorgedikter över sina bröder Sakhr och Muawiya. Hon nådde islams tid och antog islam, och kom som delegation till Allahs sändebud ﷺ tillsammans med sitt folk Banu Sulaym. Hon hade fyra söner som deltog i slaget vid al-Qadisiyya år 16 e.H., och hon uppmanade dem att stå fasta tills de alla dödades. Då sade hon: ”Lovad vare Allah som hedrade mig med deras död.” Hon dog år 24 e.H.

Abu Ruqayya Tamim ibn Aws ad-Dari – Må Allah vara nöjd med honom

أبو رقية تميم بن أوس الداري – رضي الله عنه

Tamim ibn Aws ibn Haritha, och det sägs: Kharija ibn Sawd, och det sägs: Sawad ibn Judhayma ibn Dhira ibn Adi ibn ad-Dar, Abu Ruqayya ad-Dari, en framstående följeslagare (sahabi). Han var kristen och kom till Medina och antog islam. Han berättade för Profeten ﷺ historien om al-Jassasa och ad-Dajjal, och Profeten ﷺ återgav detta från honom på predikstolen, och det räknas som en av hans förtjänster. Han bad ofta nattbön (tahajjud) och stod en natt i bön med ett enda vers tills det blev morgon, och det var: ”Anser de som begår onda gärningar att Vi skall göra dem lika de som tror och gör goda gärningar, så att deras liv och död blir lika? Hur illa är inte deras omdöme! (21)” [Al-Jathiya: 21]. Han dog år 40 e.H.

Thabit ibn ad-Dahhak – Må Allah vara nöjd med honom

ثابِتُ بْنُ الضَّحَاكِ – رضي الله عنه

Thabit ibn ad-Dahhak ibn Khalifa ibn Tha’laba al-Ansari al-Ashhali deltog i Bay’at ar-Ridwan. Han red bakom Allahs sändebud ﷺ på Grävens dag och var hans vägvisare till Hamra al-Asad, och han var bland dem som svor trohetsed under trädet. Han dog år 45 e.H.

Abu ash-Sha’tha

أبو الشعثاء

Abu ash-Sha’tha Jabir ibn Zayd al-Azdi al-Yahmadi genom frigivning (mawla), al-Basri al-Khawfi – al-Khawf är en trakt i Oman – en efterföljare (tabii), exeget, pålitlig och fiqh-kunnig. Han var al-Basras lärde i sin tid. Från Ibn Abbas, som sade: ”Om al-Basras folk hade nöjt sig med Jabir ibn Zayds ord, hade han försett dem med mer kunskap än vad som finns i Allahs bok.” Det har återgetts från honom att han sade: ”Frågar ni mig när Jabir ibn Zayd finns bland er?” Han dog år 93 e.H.

Jabir ibn Abdullah – Må Allah vara nöjd med dem båda

جابِر بن عبد الله – رضي الله عنهما

Jabir ibn Abdullah ibn Amr ibn Haram al-Ansari as-Sulami, en framstående följeslagare (sahabi). Han är en av dem som återgav flest hadither från Profeten ﷺ, och en grupp följeslagare återgav från honom. Både han och hans far var följeslagare. I den sunda samlingen berättas från honom att han var bland dem som deltog vid al-Aqaba, och han sade: Allahs sändebud ﷺ deltog personligen i tjugoett fälttåg, och jag deltog i nitton av dem. Jabir dog efter år sjuttio e.H. då han hade blivit mycket gammal, och han testamenterade att al-Hajjaj ibn Yusuf inte skulle leda hans begravningsbön.

Jubayr ibn Mut’im – Må Allah vara nöjd med honom

جُبير بن مُطعم – رضي الله عنه

Jubayr ibn Mut’im ibn Adi ibn Nawfal ibn Abd Manaf al-Qurashi an-Nawfali, en framstående följeslagare (sahabi). Han var en av Quraysh främsta män och en av släktforskningens lärde. Han kom till Profeten ﷺ för att lösa ut fångarna från Badr och hörde honom recitera at-Tur i solnedgångsbönen. Han sade: ”Det var första gången tron kom in i mitt hjärta.” Profeten ﷺ sade till honom: ”Om al-Mut’im ibn Adi hade varit vid liv och talat med mig om dessa smutsiga, skulle jag ha skänkt dem åt honom”, det vill säga fångarna från Badr. Detta återges av al-Bukhari. Jubayr antog islam mellan al-Hudaybiyya och erövringen, och det sägs: vid erövringen. Han dog under Muawiyas kalifat år 59 e.H.

Al-Hubab ibn al-Mundhir

الحُبَاب بن المنذر

Al-Hubab ibn al-Mundhir ibn al-Jamuh al-Ansari al-Khazraji och sedan as-Sulami, en framstående följeslagare (sahabi), bland de modiga skalderna. Han kallades ”den som har gott omdöme”. Ath-Tha’alibi sade: ”Han är rådgivaren på Badrs dag. Profeten ﷺ följde hans förslag, och Jibril steg ner och sade: Förslaget är det som Hubab sade. Han hade kända åsikter redan under jahiliyyan.” Han dog under Umars kalifat, då han var över femtio år gammal, omkring år 20 e.H.

Al-Hajjaj ibn Yusuf ath-Thaqafi

الحجاج بن يوسف الثقفي

Al-Hajjaj ibn Yusuf ath-Thaqafi, född år 40 e.H., var orättvis, tyrannisk, nasibit och blodtörstig, men också modig, djärv, listig och slug, vältalig och retoriskt skicklig, och han hyste stor respekt för Koranen. Han belägrade Ibn az-Zubayr i Kaba, besköt den med katapult, förödmjukade invånarna i de två heliga städerna och försenade bönerna. Hans styre över Irak och hela Orienten varade i tjugo år, och Ibn al-Ash’aths krig mot honom drog ut på tiden. Adh-Dhahabi sade: ”Vi tillskriver honom detta men älskar honom inte, utan vi hatar honom för Allahs skull, för det är ett av trons fastaste band. Han har goda gärningar som drunknar i havet av hans synder, och hans sak ligger hos Allah. Han hade en viss tro på Allahs enhet (tawhid), och har likar bland de orättfärdiga tyrannerna och furstarna.” Han dog år 95 e.H.

Abu Dharr al-Ghifari – Må Allah vara nöjd med honom

أبو ذر الغفاري – رضي الله عنه

Abu Dharr al-Ghifari Jundub ibn Junada, enligt den mest kända uppgiften om hans namn, en framstående följeslagare (sahabi). Han antog islam tidigt, och det sägs: den fjärde av fyra, och det sägs: den femte av fem. Han var den förste som hälsade Profeten ﷺ med islams hälsning. Han kom in till Profeten ﷺ i Mecka, hörde hans ord och antog islam på stället. Profeten ﷺ sade till honom: ”Återvänd till ditt folk och underrätta dem tills min befallning når dig.” Han sade: ”Vid Honom i vars hand min själ är, jag ska ropa ut det mitt ibland dem!” Han gick till moskén och ropade med hög röst: ”Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad är Hans tjänare och sändebud.” Då reste sig folket mot honom och slog honom tills han föll till marken. Allahs sändebud ﷺ brukade själv hälsa först på Abu Dharr när han var närvarande, och fråga efter honom när han var borta. Han dog år 32 e.H.

Juwayriya bint al-Harith – Må Allah vara nöjd med henne

جويرية بنت الحارث – رضي الله عنها

Juwayriya bint al-Harith ibn Abi Dirar al-Khuza’iyya al-Mustaliqiyya, de troendes moder. Profeten ﷺ gifte sig med henne år fem eller sex e.H., och hennes namn var Barra, men Profeten ﷺ ändrade det. Hon dog år 56 e.H.

Hatib ibn Abi Balta’a

حاطب بن أبي بَلْتَعة

Hatib ibn Abi Balta’a ibn Amr ibn Umayr ibn Salama al-Lakhmi, allierad med Banu Asad ibn Abd al-Uzza. Man är överens om att han deltog i Badr. Det förekommer i sunnan att en slav tillhörande Hatib ibn Abi Balta’a kom för att klaga på Hatib och sade: ”O Allahs sändebud, Hatib kommer visserligen att komma in i Elden!” Han sade: ”Nej, för han deltog i Badr och al-Hudaybiyya.” Hatib sade: ”Vid Allah, jag har inte tvivlat på Allah sedan jag antog islam, men jag var en främling, och jag har söner och bröder i Mecka.” Han sade detta som ursäkt för sitt brev till Mekkas folk, i vilket han underrättade dem om att Allahs sändebud ﷺ skulle angripa dem, och om detta uppenbarades Allahs, den Upphöjdes, ord: ”Ni som tror! Tag inte Min fiende och er fiende till vänner …” verset. Han dog år 30 e.H.

Hudhayfa ibn al-Yaman – Må Allah vara nöjd med honom

حذيفة بن اليمان – رضي الله عنه

Hudhayfa ibn al-Yaman al-Absi. Hans far hade dödat en man och flydde därför till Medina, där han ingick förbund med Banu Abd al-Ashhal. Hans folk kallade honom därför al-Yaman, eftersom han hade ingått förbund med jemeniterna. Han gifte sig med Hudhayfas mor, och Hudhayfa föddes åt honom i Medina. Hudhayfa och hans far antog islam, och Hudhayfa deltog i Grävens dag och därefter. Umar utsåg honom till guvernör över al-Mada’in, och han stannade där tills han dog fyrtio dagar efter Uthmans död och efter att trohetseden givits åt Ali. I de båda sunda samlingarna (as-Sahihayn) berättas att Abu ad-Darda sade till Alqama: ”Finns det inte bland er den som har hemligheten som ingen annan känner till?” och med det menade han Hudhayfa. Där berättas också att Umar frågade Hudhayfa om fitna (prövningen). Hudhayfa deltog i erövringarna av Irak. Han dog år 36 e.H.

Al-Hasan ibn Ali – Må Allah vara nöjd med dem båda

الحسن بن علي – رضي الله عنهما

Al-Hasan ibn Ali ibn Abi Talib al-Hashimi al-Qurashi, Abu Muhammad, Allahs sändebuds ﷺ dotterson, född år 3 e.H. Han är den femte och siste av de rättledda kaliferna. Han föddes i det upplysta Medina, och hans mor var Fatima az-Zahra, Allahs sändebuds ﷺ dotter, och han är hennes äldste och förste son. Han var förståndig, mild och älskade det goda, vältalig, en av dem som hade det vackraste talet och den snabbaste uppfattningsförmågan. Han utförde pilgrimsfärden tjugo gånger till fots. Al-Hasan avsade sig kalifatet och överlämnade makten till Muawiya år 41 e.H., och detta år kallades gemenskapens år, eftersom muslimernas enighet samlades under det. Al-Hasan återvände till Medina, där han bodde tills han dog förgiftad, enligt ett uttalande. Hans kalifat varade i sex månader och fem dagar. Han dog år 50 e.H.

Al-Hasan al-Basri

الحسن البصري

Al-Hasan ibn Yasar al-Basri, Abu Sa’id, en efterföljare (tabii), fiqh-kunnig och pålitlig, som återgav mycket hadith, född i Medina år 21 e.H. Han var al-Basras imam och sin tids lärde (habr) i umman, och en av de fiqh-kunniga, vältaliga, modiga och asketiska lärde. Han bosatte sig i al-Basra, och hans respekt var stor i hjärtana, så han gick in till härskarna och befallde dem och förbjöd dem, utan att frukta någons klander i sanningens sak. Han hade flera möten med al-Hajjaj ibn Yusuf, och han klarade sig från hans skada. När Umar ibn Abd al-Aziz tog över kalifatet skrev han till honom: ”Jag har prövats med detta uppdrag, så se ut åt mig medhjälpare som kan hjälpa mig med det.” Al-Hasan svarade honom: ”Världens söner vill du inte ha, och ahirans söner vill inte ha dig, så sök hjälp hos Allah.” Han dog år 110 e.H.

Al-Husayn ibn Ali

الحسين بن علي

Al-Husayn ibn Ali ibn Abi Talib al-Hashimi, Abu Abdullah, den martyrdödade dottersonen, son till Fatima az-Zahra, född i Medina år 4 e.H. I hadithen står det: ”Al-Hasan och al-Husayn är herrar över Paradisets ungdomar.” Han växte upp i profetskapets hem. Han dödades under Yazid ibn Muawiyas tid år 61 e.H.

Umm Haram bint Milhan – Må Allah vara nöjd med henne

أم حرام بنت مِلْحَان – رضي الله عنها

Umm Haram bint Milhan bint Khalid ibn Zayd ibn Haram ibn Jundub al-Ansariyya. Det är styrkt från Anas, från Umm Haram bint Milhan, som var hans moster, att Allahs sändebud ﷺ sov middag i hennes hem och vaknade skrattande, och sade: ”Några av min umma visades för mig, som färdas på det gröna havets rygg som kungar på tronerna.” Hon sade: Jag sade: ”O Allahs sändebud, be till Allah att Han gör mig till en av dem.” Därefter somnade han och vaknade skrattande, och jag sade: ”O Allahs sändebud, vad får dig att skratta?” Han sade: ”Några av min umma visades för mig, som färdas på det gröna havets rygg som kungar på tronerna.” Jag sade: ”O Allahs sändebud, be till Allah att Han gör mig till en av dem.” Han sade: ”Du är bland de första.” Han sade: Sedan gifte sig Ubada ibn as-Samit med henne och tog henne med sig, och när hon hade korsat havet steg hon upp på ett riddjur som kastade av henne och dödade henne år 27 e.H.

Hassan ibn Thabit

حسان بن ثابت

Hassan ibn Thabit ibn al-Mundhir ibn Haram al-Ansari al-Khazraji och sedan an-Najjari, Allahs sändebuds ﷺ skald. Hans kunya är Abu al-Walid, vilket är den mest kända, och även Abu al-Mudarrib, Abu al-Husam och Abu Abd ar-Rahman. Det är styrkt att Profeten ﷺ ställde fram en predikstol åt Hassan i moskén, som han stod på och smädade dem som smädade Profeten ﷺ. Allahs sändebud ﷺ sade: ”Den helige anden är med Hassan så länge han försvarar Allahs sändebud ﷺ.” Ibn Sa’d sade: Han levde sextio år under jahiliyyan och sextio år i islam, och dog vid hundratjugo års ålder, år 54 e.H.

Umm Hakim bint al-Harith – Må Allah vara nöjd med henne

أم حكيم بنت الحارث – رضي الله عنها

Umm Hakim bint al-Harith ibn Hisham ibn al-Mughira al-Makhzumiyya, en framstående följeslagare (sahabiyya). Hon var närvarande på Uhuds dag på avgudadyrkarnas sida och antog sedan islam på dagen för Meckas erövring. Hennes make Ikrima ibn Abi Jahl hade flytt till Jemen, och hon begav sig till honom med Profetens ﷺ tillstånd. Han kom tillbaka med henne och antog islam. Därefter drog hon ut med honom i kriget mot romarna, och han stupade som martyr. Hon gifte sig då med Khalid ibn Sa’id ibn al-As strax före slaget vid Marj as-Saffar söder om Damaskus. När han stupade där band Umm Hakim ihop sina kläder, visade sig, med spår av khaluq på sig, och de stred vid floden, vid en bro som därefter kallades Umm Hakims bro, och hon dödade sju romare med tältstången från det tält där Khalid hade firat bröllop med henne. Hon dödades år 14 e.H.

Hafs

حفص

Hafs ibn Sulayman ibn al-Mughira al-Asadi genom frigivning (wala’), Abu Umar, född år 90 e.H., känd som Hufays: Kufas koranreciterare, tyghandlare. Han bosatte sig i Bagdad och bodde vid Mecka. Han var den som hade mest kunskap bland Asims elever om hans recitation, och han var hans styvson, det vill säga hans hustrus son. Genom honom går österländarnas recitation. Han dog år 180 e.H.

Hafsa bint Umar ibn al-Khattab – Må Allah vara nöjd med dem båda

حفصة بنت عمر بن الخطاب – رضي الله عنهما

De troendes moder Hafsa bint Umar ibn al-Khattab, de troendes ledare. Innan Profeten ﷺ gifte sig med henne var hon gift med Khunays ibn Hudhafa. Abu Umar sade: Allahs sändebud ﷺ skilde sig från henne med en skilsmässa och tog sedan tillbaka henne, eftersom Jibril sade till honom: ”Ta tillbaka Hafsa, för hon fastar mycket och står mycket i bön, och hon är din hustru i Paradiset.” Hon testamenterade till sin bror Abdullah det som Umar hade testamenterat till henne, en allmosa som hon skänkte i al-Ghaba. Hon dog år 45 e.H.

Hakim Ibn Hizam – Må Allah vara nöjd med honom

حكيم بن حِزَام – رضي الله عنه

Hakim ibn Hizam ibn Khuwaylid ibn Asad ibn Abd al-Uzza ibn Qusayy al-Asadi, en framstående följeslagare (sahabi). Han var en av Qurayshs hövdingar och var Profetens ﷺ vän före profetskapets begynnelse, och han tyckte om honom och älskade honom efter att uppdraget hade börjat, men hans antagande av islam dröjde till dess att han blev muslim under erövringsåret. Han frågade Profeten ﷺ: “Det finns saker som jag gjorde under okunnighetens tid (jahiliyya), får jag belöning för dem?” Han svarade: “Du har antagit islam med allt det goda du gjort tidigare.” Han dog år 54 e.H.

Halima as-Sa’diyya

حليمة السَعْدِية

Halima as-Sa’diyya var Profetens ﷺ amma. Hon är dotter till Abu Dhu’ayb, vars namn var Abd Allah ibn al-Harith ibn Shajna. Det berättas från Ata ibn Yasar att han sade: Halima, dotter till Abd Allah, Profetens ﷺ mjölkmoder, kom till Allahs sändebud ﷺ, varpå han reste sig mot henne och bredde ut sin mantel åt henne, och hon satte sig på den. Hon dog efter år 8 e.H.

Hamza al-Kufi

حمزة الكوفي

Hamza ibn Habib ibn Umara az-Zayyat Abu Umara at-Taymi, deras frigivne, al-Kufi, imamen och föredömet, recitationens shaykh, född år 80 e.H. Han förde olja från al-Kufa till Hulwan och förde därifrån tillbaka ost och valnötter. Han var en imam och en stöttepelare för Allahs bok, ödmjukt hängiven åt Allah, mycket from och högt ansedd, kunnig i hadith och arvsrätt. Hans ursprung var persiskt. Det sägs att al-A’mash såg Hamza az-Zayyat komma emot honom och sade: “Och ge goda nyheter åt de ödmjuka” [Al-Hajj: 34]. Han dog år 156 e.H.

Kharija Ibn Hudhafa – Må Allah vara nöjd med honom

خَارِجَة بن حُذَافَة – رضي الله عنه

Kharija ibn Hudhafa ibn Ghanim, från Banu Ka’b ibn Luayy, en framstående följeslagare (sahabi) och en av de tappra, som räknades som tusen ryttare värd. Umar ibn al-Khattab sände honom som förstärkning till Amr ibn al-As, och han deltog med denne i erövringen av Egypten och blev chef för hans polisstyrka. Det inträffade så att Amr fick ont i magen natten då man hade sammansvärjt sig för att döda honom samt döda Ali och Muawiya, och han utsåg Kharija att leda folket i bönen. Då dödade Amr ibn Bakr, som hade åtagit sig att döda Amr ibn al-As, Kharija, och när mördaren förstod misstaget sade han: Jag ville åt Amr, men Allah ville åt Kharija. Han dog år 40 e.H.

Khalid Ibn al-Walid – Må Allah vara nöjd med honom

خالد بن الوليد – رضي الله عنه

Khalid ibn al-Walid ibn al-Mughira ibn Abd Allah ibn Umar ibn Makhzum al-Qurashi al-Makhzumi, Allahs svärd, Abu Sulayman, en framstående följeslagare (sahabi). Han var en av Qurayshs ädlingar under jahiliyya och deltog tillsammans med Qurayshs otroende i krigen fram till Hudaybiyyas umra. Därefter blev han muslim år sju e.H., efter Khaybar, och det sägs att det skedde före den. Han deltog med Allahs sändebud ﷺ i erövringen av Mecka och utmärkte sig där, och därefter deltog han i Hunayn och at-Ta’if. Profeten ﷺ sände honom för att riva al-Uzza, och han gjorde det. Allahs sändebud ﷺ sade om honom: “Allahs tjänare, en god sådan, och stammens broder, Khalid ibn al-Walid, ett av Allahs svärd, draget av Allah mot de otroende.” Han dog år 21 e.H.

Abu Ayyub al-Ansari – Må Allah vara nöjd med honom

أبو أيوب الأنصاري – رضي الله عنه

Khalid ibn Zayd ibn Kulayb ibn Tha’laba, Abu Ayyub al-Ansari, från Banu an-Najjar, en framstående följeslagare (sahabi). Han deltog vid al-Aqaba, Badr, Uhud, al-Khandaq och alla övriga drabbningar. Han var modig, tålmodig och gudfruktig och älskade att dra ut i strid och jihad. Han levde in i umayyadernas tid och bodde i Medina, varpå han begav sig till Syrien. När Yazid anföll Konstantinopel under sin fader Muawiyas kalifat följde Abu Ayyub honom som krigare och deltog i striderna. Han insjuknade och förordnade att man skulle föra honom långt in i fiendens land, och när han dog begravdes han vid foten av Konstantinopels fästning, år 52 e.H.

Khabbab Ibn al-Aratt – Må Allah vara nöjd med honom

خَبَّاب بن الأَرتِّ – رضي الله عنه

Khabbab ibn al-Aratt ibn Jandala at-Tamimi, och det sägs al-Khuza’i, Abu Abd Allah, en framstående följeslagare (sahabi). Han tillfångatogs under jahiliyya och såldes i Mecka, och blev frigiven slav åt Umm Anmar al-Khuza’iyya, och det sägs något annat. Därefter slöt han förbund med Banu Zuhra. Han var en av de första och tidigaste muslimerna, deltog vid Badr och i de följande drabbningarna. Under jahiliyya tillverkade han svärd, vilket är styrkt i de två Sahih-verken. Han dog år 37 e.H.

Khadija bint Khuwaylid

خديجة بنت خويلد

Khadija bint Khuwaylid ibn Asad ibn Abd al-Uzza ibn Qusayy al-Qurashiyya al-Asadiyya, de troendes moder, Profetens ﷺ hustru. Hon var den första som trodde på Allah och Hans sändebud och bekräftade det han kom med. Allah lättade därmed bördan för Allahs sändebud ﷺ, för han hörde inget som han ogillade, av avvisande av honom, och återvände sedan till henne, utan att hon stärkte honom och gjorde människors reaktion lätt för honom. I de två Sahih-verken berättas från Aisha att Allahs sändebud ﷺ gav Khadija det glada budet om ett hus i Paradiset av ihåliga pärlor, utan oväsen och utan möda. Hon dog år 3 efter profetskapets begynnelse.

Umm ad-Darda – Må Allah vara nöjd med henne

أم الدرداء – رضي الله عنها

Khayra bint Abi Hadrad, Umm ad-Darda den äldre. Ahmad ibn Hanbal och Yahya ibn Ma’in gav henne detta namn, enligt vad Ibn Abi Khaythama återgav från dem, och de sade: Abu Hadrads namn var Abd. Hon är känd under sin kunya, en framstående kvinnlig följeslagare (sahabiyya). Hon var en av kvinnornas främsta och förståndigaste och en kvinna med gott omdöme vid sidan av sin dyrkan och gudsfruktan. Hon dog före Abu ad-Darda. Hon överförde från Profeten ﷺ och från sin make. Hon dog omkring år 30 e.H.

Rafi Ibn Khadij al-Ansari al-Awsi – Må Allah vara nöjd med dem båda

رافع بن خَديج الأنصاري الأوسي – رضي الله عنهما

Rafi ibn Khadij ibn Rafi ibn Adi ibn al-Ansari al-Awsi, en framstående följeslagare (sahabi). Han presenterades för Profeten ﷺ vid Badr, varpå denne ansåg honom för ung, men tillät honom vid Uhud. Han drog då ut och deltog i de följande drabbningarna. Han har överfört hadither. Han dog år 74 e.H.

Umm Sulaym – Må Allah vara nöjd med henne

أم سُليم – رضي الله عنها

Umm Sulaym bint Milhan ibn Khalid ibn Zayd al-Ansariyya, Anas moder och syster till Umm Haram, en framstående kvinnlig följeslagare (sahabiyya) som har överfört hadither. Hennes tillnamn var al-Ghumaysa, och det sägs ar-Rumaysa, och hennes namn var Sahla, och det sägs Ramla, och det sägs Rumaytha, och det sägs Unayfa, och det sägs Mulayka. Det är styrkt från Anas att Profeten ﷺ sade: “Jag gick in i Paradiset och hörde ljudet av fotsteg. Jag sade: Vem är det? De svarade: Det är al-Ghumaysa bint Milhan, Anas ibn Maliks moder.” Han ﷺ brukade inte gå in i något hus i Medina utom Umm Sulayms och sina hustrurs. Man sade det till honom, och han svarade: “Jag har barmhärtighet med henne, hennes bror dödades tillsammans med mig.” Hon var gift med Malik ibn an-Nadr under jahiliyya och födde honom Anas. När Allah förde islam till henne antog hon islam tillsammans med sitt folk och erbjöd sin make islam, varpå han blev vred på henne och begav sig till Syrien, där han omkom. Hon dog omkring år 30 e.H.

Az-Zubayr Ibn al-Awwam – Må Allah vara nöjd med honom

الزبير بن العَوَّام – رضي الله عنه

Az-Zubayr ibn al-Awwam ibn Khuwaylid ibn Asad ibn Abd al-Uzza ibn Qusayy ibn Kilab al-Qurashi al-Asadi Abu Abd Allah, en framstående följeslagare (sahabi). Han var Allahs sändebuds ﷺ hawari (trogne hjälpare) och hans fastersson, en av de tio som fick löftet om Paradiset och en av de sex medlemmarna i rådet (ash-shura). Az-Zubayrs farbror brukade hänga upp honom i en matta och röka under honom för att han skulle återvända till otron, och han sade: “Jag blir aldrig otrogen.” Och från Urwa: Az-Zubayr hade tre svärdshugg, i vilka jag brukade stoppa mina fingrar: två från Badr och ett från Yarmuk. Han dödades år 36 e.H.

Umm Habiba bint Abi Sufyan – Må Allah vara nöjd med henne

أم حبيبة بنت أبي سفيان – رضي الله عنها

De troendes moder Ramla bint Abi Sufyan Sakhr ibn Harb al-Umawiyya. Profeten ﷺ gifte sig med henne år 6 e.H. Hon utvandrade till Abessinien med sin make Ubayd Allah ibn Jahsh, och när denne lämnade henne gifte sig Profeten ﷺ med henne. Och från Aisha, som sade: Umm Habiba kallade på mig när hon låg för döden och sade: Det har förekommit mellan oss det som förekommer mellan medhustrur, så förlåt mig för det. Jag förlät henne och bad om förlåtelse för henne, och hon sade till mig: Du har glatt mig, Allah glädje dig. Och hon sände bud till Umm Salama med samma sak. Hon dog i Medina år 44 e.H., och det sägs något annat.

Ruwayfi Ibn Thabit al-Ansari – Må Allah vara nöjd med honom

رويفع بن ثابت الأنصاري – رضي الله عنه

Ruwayfi ibn Thabit ibn as-Sakan, från Banu Malik ibn an-Najjar, en framstående följeslagare (sahabi). Han bosatte sig i Egypten, och Muawiya utsåg honom till ståthållare över Tripoli år fyrtiosex e.H., varpå han drog ut i strid mot Ifriqiya. Han överförde från Profeten ﷺ. Han dog i Barqa, där han var dess emir, år 56 e.H.

Abu Amr Ibn al-Ala

أبو عمرو بن العلاء

Abu Amr ibn al-Ala ibn Ammar ibn al-Uryan at-Tamimi och därefter al-Mazini al-Basri, recitationens och det arabiska språkets shaykh, en av de sju mutawatir-recitationernas företrädare. Man var oense om hans namn, med flera uppfattningar, den mest kända är: Zabban. Han föddes år 70 e.H. Abu Ubayda sade: “Han var den som var kunnigast bland människor i recitationerna, i arabiska, i poesi och i arabernas dagar.” Han dog år 154 e.H.

Zayd Ibn Arqam – Må Allah vara nöjd med honom

زيد بن أرْقَم – رضي الله عنه

Zayd ibn Arqam ibn Zayd ibn Qays al-Ansari al-Khazraji. Man är oense om hans kunya, det sägs Abu Umar och det sägs Abu Amir. En framstående följeslagare (sahabi). Han ansågs för ung vid Uhud, och hans första deltagande var al-Khandaq, och det sägs al-Muraysi. Han deltog med Profeten ﷺ i sjutton fälttåg, såsom det är styrkt i Sahih. Han har många hadither och har en berättelse om uppenbarelsen av suran al-Munafiqun i Sahih. Han deltog i Siffin med Ali (Må Allah vara nöjd med honom) och dog i al-Kufa under al-Mukhtars tid, år 68 e.H.

Zayd Ibn Thabit al-Ansari – Må Allah vara nöjd med honom

زيد بن ثابت الأنصاري – رضي الله عنه

Zayd ibn Thabit ibn ad-Dahhak al-Ansari al-Khazraji, Abu Kharija: en följeslagare (sahabi), bland de främsta av dem, och uppenbarelsens skrivare. Han föddes i Medina år 11 f.H. och växte upp i Mecka, och hans fader dödades när han var sex år gammal. Han utvandrade med Profeten ﷺ när han var 11 år gammal, lärde sig och fördjupade sig i religionen, och blev en ledande gestalt i Medina inom rättskipning, fatwa, recitation och arvsrätt (fara’id). Han dog år 45 e.H. Abu Hurayra sade: Idag dog denna umma:s lärde, och kanske Allah låter Ibn Abbas bli en efterträdare till honom.

Zayd Ibn Haritha

زيد بن حارثة

Zayd ibn Haritha ibn Sharahil eller Sharahbil al-Kalbi, en framstående följeslagare (sahabi). Han bortrövades som liten under jahiliyya, och Khadija bint Khuwaylid köpte honom och gav honom till Profeten ﷺ när hon gifte sig med honom. Profeten adopterade honom före islam, frigav honom och gifte bort honom med dottern till sin faster ﷺ, och folk fortsatte att kalla honom Zayd ibn Muhammad tills versen “Kalla dem efter deras fäder” [Al-Ahzab: 5] uppenbarades. Han är en av de tidigaste följeslagarna som antog islam, och Profeten ﷺ sände honom aldrig på ett fälttåg utan att utse honom till befälhavare över det. Han älskade honom och lät honom gå före, och gav honom ledningen i slaget vid Mu’ta, där han stupade som martyr, år 8 e.H.

Zayd Ibn Khalid al-Juhani – Må Allah vara nöjd med honom

زيد بن خالد الجُهني – رضي الله عنه

Zayd ibn Khalid al-Juhani, Abu Zur’a eller Abu Abd ar-Rahman eller Abu Talha, en framstående följeslagare (sahabi). Han överförde från Profeten ﷺ och deltog vid Hudaybiyya, och han bar Juhayna-stammens fana under erövringsdagen. Hans hadith finns i de två Sahih-verken och andra. Han dog år 78 e.H.

Abu Talha al-Ansari – Må Allah vara nöjd med honom

أبو طلحة الأنصاري – رضي الله عنه

Abu Talha al-Ansari, Zayd ibn Sahl ibn al-Aswad an-Najjari, en framstående följeslagare (sahabi) med många förtjänster, en av de tappra bågskyttar som räknades bland dem under både jahiliyya och islam. Han föddes i Medina och deltog vid al-Aqaba, Badr, Uhud, al-Khandaq och alla övriga drabbningar. Han hade en stark röst, och i hadithen sägs: “Abu Talhas röst i armén är bättre än tusen män.” Han red bakom Allahs sändebud ﷺ vid Khaybar. Man har varit mycket oense om när han dog, och det sägs: 32, och det sägs: 33, och det sägs: 34, och det sägs: 50 eller 51.

As-Sa’ib Ibn Yazid – Må Allah vara nöjd med dem båda

السَّائب بن يزيد – رضي الله عنهما

As-Sa’ib ibn Yazid ibn Sa’id al-Kindi, en framstående följeslagare (sahabi). Han föddes strax före det första året efter hijra, och han var med sin fader den dag då Profeten ﷺ utförde avskedspilgrimsfärden. Hans moster tog med honom när han var sjuk, och Profeten ﷺ strök över hans huvud och bad för honom, och tvättade sig inför bönen, varpå han drack av hans tvättvatten och blev frisk, och han såg profetskapets sigill. Umar gav honom i uppdrag att ansvara för marknaden i Medina. Han var den siste av följeslagarna som dog där, år 91 e.H.

Ibn Nujaym

ابن نجيم

Zayn ad-Din ibn Ibrahim ibn Muhammad al-Misri al-Hanafi, känd som Ibn Nujaym, en hanafitisk rättslärd. Han har författat verk, bland dem “Al-Ashbah wa-n-Nazair” om rättsliga grundregler, “Al-Bahr ar-Raiq, sharh Kanz ad-Daqaiq” inom fiqh, “Fath al-Ghaffar bi-sharh al-Manar” inom rättsgrundlärans (usul al-fiqh) område, “Ar-Rasail az-Zayniyya”, 41 avhandlingar i rättsliga frågor, och “Al-Fatawa az-Zayniyya”. Han dog år 970 e.H.

Salim Mawla Abi Hudhayfa

سالم مولى أبي حذيفة

Salim, Abu Hudhayfas frigivne, en framstående följeslagare (sahabi), en av de första och tidigaste muslimerna, deltagare vid Badr, de närstående och kunniga. Han ledde bönen för de utvandrare som kom från Mecka när han kom till Medina, eftersom han var den av dem som reciterade bäst. Umar sade: “Om någon av två män hade nått mig, och jag sedan lämnat ärendet i hans händer, hade jag litat på honom: Salim, Abu Hudhayfas frigivne, och Abu Ubayda ibn al-Jarrah”, eftersom de dog medan han levde. Han dog år 12 e.H.

Sa’d Ibn Abi Waqqas – Må Allah vara nöjd med honom

سعد بن أبي وقَّاص – رضي الله عنه

Sa’d ibn Abi Waqqas Malik ibn Uhayb, och han kallas Ibn Wuhayb, ibn Abd Manaf ibn Zuhra ibn Kilab al-Qurashi az-Zuhri, Abu Ishaq, en framstående följeslagare (sahabi) och en av de tio som fick det glada budet om Paradiset, och den som dog sist av dem. Han var en av ryttarna och den förste som sköt en pil i Allahs sak. Han var en av de sex i rådet (ash-shura) och var känd för att hans bön blev besvarad. Han erövrade Khosraus städer (al-Mada’in) och höll sig undan fitna. Han dog år 55 e.H.

Abu Sa’id al-Khudri – Må Allah vara nöjd med honom

أبو سعيد الْخُدْرِي – رضي الله عنه

Sa’d ibn Malik ibn Sinan al-Ansari al-Khazraji al-Khudri, och han är känd under sin kunya. Han är en av dem som överfört mycket från Profeten ﷺ. Hans första deltagande var al-Khandaq, och han deltog med Allahs sändebud ﷺ i tolv fälttåg. Han dog år 74 e.H.

Sa’id Ibn al-Musayyab – Må Allah förbarma sig över honom

سعيد بن المسيب – رحمه الله

Abu Muhammad Sa’id ibn al-Musayyab ibn Hazn al-Qurashi al-Makhzumi, imamen och förebilden, en framstående efterföljare (tabii), född år 13 e.H., Medinas invånares lärde och efterföljarnas herre på sin tid. Han sade: “Jag har inte missat bönen i gemenskap på fyrtio år.” Och han sade: “Ingen är kunnigare än jag om de domslut som Allahs sändebud ﷺ avkunnade, och inte heller Abu Bakr eller Umar.” Han var den främste i fatwa under sin tid och kallades de rättslärdas rättslärde. Bland hans ord: “Satan har aldrig gett upp hoppet om något utan att komma åt det genom kvinnorna.” Han dog år 93 eller 94 e.H.

Sa’id Ibn Jubayr – Må Allah förbarma sig över honom

سعيد بن جبير – رحمه الله

Sa’id ibn Jubayr ibn Hisham al-Walibi, deras frigivne, Abu Muhammad, och det sägs Abu Abd Allah, al-Asadi al-Kufi, imamen, hafiz, recitatören och koranutläggaren, en efterföljare (tabii), född år 45 e.H. Han var i Isfahan och förmedlade inte hadither där, och vände sedan tillbaka till al-Kufa och började förmedla hadither. Vi frågade honom om det, och han sade: “Sprid ut dina varor där man känner igen dem.” När folket från al-Kufa kom till Ibn Abbas för att be om fatwa brukade han säga: “Har ni inte Ibn Umm ad-Dahma bland er?”, och menade Sa’id ibn Jubayr. Han grät om natten tills hans ögon blev försvagade. Al-Hajjaj dödade honom år 95 e.H.

Sa’id Ibn Zayd – Må Allah vara nöjd med honom

سعيد بن زيد – رضي الله عنه

Sa’id ibn Zayd ibn Amr ibn Nufayl ibn Abd al-Uzza al-Adawi, en framstående följeslagare (sahabi) och en av de tio som fick löftet om Paradiset. Han antog islam innan Allahs sändebud ﷺ gick in i Dar al-Arqam, utvandrade och deltog vid Uhud och i de följande drabbningarna. Han var inte i Medina vid tiden för Badr, och därför deltog han inte i den. Han deltog i Yarmuk och i erövringen av Damaskus. Han dog år 51 e.H.

Sufyan ath-Thawri

سفيان الثوري

Sufyan ibn Sa’id ibn Masruq ath-Thawri, Abu Abd Allah al-Kufi, den flitige, en rättslärd, muhaddith och imam, född år 97 e.H. Yahya al-Qattan sade: Ingen är mig kärare än Shu’ba, och ingen jämställs med honom hos mig, men om Sufyan går emot honom tar jag Sufyans ord. En man såg på honom när han hade dinarer i handen och sade: O Abu Abd Allah! Håller du fast vid dessa dinarer?! Han svarade: Var tyst, för utan dem hade kungarna torkat sina händer på oss. Han dog år 161 e.H.

Sufyan Ibn Uyayna

سفيان بن عيينة

Sufyan ibn Uyayna ibn Maymun al-Hilali, deras frigivne, al-Kufi, Abu Muhammad, en muhaddith och rättslärd, född år 107 e.H. Han var Mekkas heliga moskés muhaddith. Han föddes i al-Kufa, bosatte sig i Mecka och dog där. Han var en hafiz och pålitlig, med vidsträckt kunskap och hög ställning. Ash-Shafi’i sade: “Om det inte vore för Malik och Sufyan hade Hijaz kunskap gått förlorad.” Han utförde pilgrimsfärden i sjuttio år. Han dog år 198 e.H.

Salman al-Farisi – Må Allah vara nöjd med honom

سلمان الفارسي – رضي الله عنه

Salman al-Farisi var en framstående följeslagare (sahabi). Han kallade sig själv Salman al-Islam. Han härstammade från magierna i Isfahan, var kroppsligt stark, hade sunt omdöme och var kunnig i lagar och annat. Det var han som visade muslimerna att gräva skyttegraven vid slaget om Al-Ahzab, så att muhajirun och ansar började tvista om honom, och båda sidor sade: “Salman är en av oss.” Då sade Allahs sändebud: “Salman är en av oss, ahl al-bayt.” Han levde ett långt liv och dog år 36 e.H.

Salama ibn al-Akwa – Må Allah vara nöjd med honom

سَلَمَةَ بْنِ الأَكْوَعِ – رضي الله عنه

Salama ibn al-Akwa al-Aslami, Abu Amir och Abu Muslim, och det sägs: Abu Iyas al-Hijazi al-Madani, var en framstående följeslagare. Allahs sändebud ﷺ sade: “Den bäste av våra ryttare är Abu Qatada, och den bäste av våra fotsoldater är Salama.” När Uthman hade dödats lämnade Salama för ar-Rabadha, där han gifte sig med en kvinna som födde honom barn. Några nätter innan han dog flyttade han ner till Medina. Han dog år 74 e.H.

At-Tabarani

الطبراني

Sulayman ibn Ahmad ibn Ayyub ibn Mutayr al-Lakhmi ash-Shami, Abu al-Qasim at-Tabarani, föddes år 260 e.H. Han var en av de store muhaddithun. Han härstammade från Tiberias i Levanten, dit hans nisba hänvisar, föddes i Akka och reste till Hijaz, Jemen, Egypten, Irak, Persien och al-Jazira. Han dog i Isfahan. Han skrev tre mu’jam-verk i hadith, däribland “al-Mu’jam as-Saghir”, där han ordnade lärarnas namn efter bokstavsordning. Han skrev även andra verk, bland dem “ad-Du’a”, “at-Tafsir”, “al-Awa’il” och “Dala’il an-Nubuwwa”, med mera. Han dog år 360 e.H.

Abu Dawud

أبو داود

Abu Dawud Sulayman ibn al-Ash’ath ibn Ishaq ibn Bashir al-Azdi as-Sijistani, författare till “as-Sunan”, en berömd imam. Han var en av at-Tirmidhis lärare och en av Ahmads elever. Han föddes år 202 e.H. Bland hans verk finns “al-Marasil” och “al-Qadar”. Han dog år 275 e.H.

Abu al-Walid al-Baji

أبو الوليد الباجي

Abu al-Walid al-Baji Sulayman ibn Khalaf ibn Sa’d at-Tujibi al-Maliki al-Andalusi al-Qurtubi, muhaddith, usul-lärd och malikitisk faqih. Han föddes år 403 e.H. och reste till österlandet, och återvände sedan till al-Andalus efter tretton år med rik kunskap, som han hade förvärvat trots fattigdom och nöjsamhet med det lilla. Han strävade efter att förena furstarna i al-Andalus, men dog innan det hann ske. Bland hans verk finns “as-Siraj fi ’amal al-hijaj fi masa’il al-khilaf”, “al-Muhadhdhab fi ikhtisar al-Mudawwana”, “Ihkam al-fusul fi ahkam al-usul”, “al-Ishara fi al-usul”, “Kitab al-hudud” och “Tafsir al-Minhaj fi tartib turuq al-hijaj”. Han dog år 474 e.H.

Abu Dawud at-Tayalisi

أبو داود الطيالِسي

Sulayman ibn Dawud ibn al-Jarud, Abu Dawud at-Tayalisi al-Farisi och sedan az-Zubayri, mawla till familjen az-Zubayr ibn al-Awwam, al-Basri, författare till “al-Musnad”, den store hafiz. Han föddes år 133 e.H. Al-Fallas sade: “Jag har inte sett någon som memorerat bättre än Abu Dawud.” Waki’ sade: “Det finns ingen kvar som bättre memorerar en lång hadith än Abu Dawud.” Han dog år 204 e.H.

Sulayman ibn Surad – Må Allah vara nöjd med honom

سليمان بن صُرَدٍ – رضي الله عنه

Sulayman ibn Surad, Abu Mutarrif al-Khuza’i al-Kufi, ämiren Abu Mutarrif, var en framstående följeslagare. Han var from och hängiven i tillbedjan. Han drog ut i en armé av dem som ångrade inför Allah att de hade svikit al-Husayn, martyren, och de tågade för att kräva hämnd för hans blod; de kallades tawwabun-armén. Han stupade vid ’Ayn al-Warda, som kallas Ra’s al-’Ayn, år 65 e.H.

Al-A’mash

الأعمش

Al-A’mash Sulayman ibn Mihran al-Kahili, Abu Muhammad al-Kufi, shaykh al-Islam, imamen, muhaddith och qari’. Han föddes år 61 e.H. Al-A’mash var bland människorna den som bäst reciterade Allahs bok, den som bäst memorerade hadith och den mest kunnige i arvsreglerna. I nästan sjuttio år missade han aldrig den första takbiren. Han var sträng i fråga om överlämnandet av hadith, han gjorde aldrig ett språkfel i någon bokstav, och det fanns hos honom en viss shiitisk lutning. Han dog år 148 e.H.

Samura ibn Jundab – Må Allah vara nöjd med honom

سَمُرة بن جُنْدَب – رضي الله عنه

Samura ibn Jundab ibn Hilal al-Fazari, med kunya Abu Sulayman, var en framstående följeslagare. Han sade: “Jag var en pojke på Allahs sändebuds tid ﷺ, och jag memorerade från honom.” Samura bosatte sig i al-Basra, och Ziyad lät honom vara sin ställföreträdare där när han drog till al-Kufa. Han var hård mot khawarij, som därför smutskastade honom, medan al-Hasan och Ibn Sirin prisade honom. Han dog år 60 e.H.

Sahl ibn Hunayf – Må Allah vara nöjd med honom

سهل بن حنيف – رضي الله عنه

Sahl ibn Hunayf al-Ansari al-Awsi, med kunya Abu Sa’d och Abu Abdullah, var en av Badr-deltagarna. Han var en av de första och deltog vid Badr. Han stod fast vid Uhud när folk skingrades, och svor då trohet till döden. Han sköt pilar för Allahs sändebud ﷺ, varvid denne sade: “Ge pilar åt Sahl, ty han är sahl.” Han deltog även vid al-Khandaq och i alla övriga drabbningar. Ali utsåg honom till sin ställföreträdare i al-Basra efter Kamelslaget, och därefter deltog han med honom vid Siffin. Han dog år 38 e.H.

Sahl ibn Sa’d as-Sa’idi – Må Allah vara nöjd med dem båda

سهل بن سعد الساعدي – رضي الله عنهما

Sahl ibn Sa’d ibn Malik al-Ansari as-Sa’idi var en framstående följeslagare och en av de mest kända bland följeslagarna. Det sägs att hans namn var Hazan och att Profeten ﷺ ändrade det. Az-Zuhri sade: “Profeten ﷺ dog när han var femton år gammal.” Enligt ett uttalande var han den sista av följeslagarna som dog i Medina, år 91 e.H.

Sawda bint Zam’a – Må Allah vara nöjd med henne

سَوْدَة بنت زَمعة

Sawda bint Zam’a ibn Qays ibn Abd Shams al-Qurashiyya al-’Amiriyya, de troendes moder. As-Sakran ibn Amr, bror till Suhayl ibn Amr, hade gift sig med henne och dog sedan, varpå Allahs sändebud ﷺ gifte sig med henne. Hon var den första kvinna han gifte sig med efter Khadija. Hon fruktade att Allahs sändebud ﷺ skulle skilja sig från henne och sade: “Skilj dig inte från mig, behåll mig och ge min dag åt Aisha.” Han gjorde så, och då uppenbarades: (“Det är ingen synd för dem båda om de sluter fred sinsemellan, och fred är bäst”) [An-Nisa: 128]. Och från Aisha, som sade: “Det finns ingen människa i vars skinn jag hellre skulle vilja vara än Sawdas; hon hade bara en häftighet, men hon återvände snabbt från den.” Hon dog år 54 e.H.

Abu Ya’la Shaddad ibn Aws – Må Allah vara nöjd med honom

أبو يَعلى شَدَّاد بن أوس – رضي الله عنه

Shaddad ibn Aws ibn Thabit ibn al-Mundhir ibn Haram, Abu Ya’la och Abu Abd ar-Rahman al-Ansari an-Najjari al-Khazraji, var en framstående följeslagare, en av följeslagarnas främsta och lärda. Han bosatte sig i Bayt al-Maqdis. Han var hängiven i tillbedjan och flitig i handling, och en av dem som gavs kunskap och mildhet. Han dog år 58 e.H.

As-Sa’b ibn Jaththama – Må Allah vara nöjd med honom

الصعب بن جثامة – رضي الله عنه

As-Sa’b ibn Jaththama ibn Qays ibn Rabi’a ibn Abdullah ibn Ya’mar al-Laythi, Qurayshs allierade. As-Sa’b brukade bo i Waddan, och Allahs sändebud ﷺ slöt broderskap mellan honom och Awf ibn Malik. Han dog omkring år 25 e.H.

At-Tufayl ibn Amr ad-Dawsi – Må Allah vara nöjd med honom

الطفيل بن عمرو الدوسي – رضي الله عنه

At-Tufayl ibn Amr ibn Tarif ibn al-As ibn Tha’laba ad-Dawsi var en framstående följeslagare. Han kom som delegat till Allahs sändebud ﷺ och sade: “Allahs sändebud, Daws har gjort uppror, åkalla Allah mot dem.” Då sade han: “O Allah, vägled Daws.” Han antog islam i Mecka och återvände till sitt folks land, och mötte därefter Profeten ﷺ vid Umrat al-Qada’ och deltog i erövringen av Mecka. Han dog år 11 e.H.

Shu’ba ibn al-Hajjaj

شُعْبَة بن الحجاج

Shu’ba ibn al-Hajjaj ibn al-Ward, Abu Bistam al-Azdi al-’Ataki, deras mawla, al-Wasiti, imamen och hafiz, de troendes furste i hadith. Han föddes år 82 e.H. Han var sin tids lärde i al-Basra och dess shaykh. Han var en av kunskapens behållare, och ingen gick före honom i hadith på sin tid. Han var en hujja, en kritiker, from och asketisk, nöjd med det knappa uppehället, en ledare i kunskap och handling. Han dog år 160 e.H.

Shu’ayb

شعيب

Shu’ayb: den arabiske profeten. Från Banu Madyan, ättling till Ibrahim. Han levde strax före Musas dagar. Hans folks boplatser låg nära Tabuk, mellan Medina och Levanten. Hans språk var arabiska, och han förde samtal med sitt folk, för vilka han kallades profeternas talare.

Profeten Salih

النبي صالح

Salih, (Frid vare över honom), en arabisk profet, var från Banu Thamud, som kallas Hijrs folk, med kasra på ha och sukun på jim, vilket är deras land som idag är känt som Mada’in Salih, uppkallat efter honom. Salih kom efter Nuh och ’Ad. Han sändes för att vägleda sitt folk, men de förnekade honom, utom några få av dem, och då greps de av skriket.

Abu Sufyan Sakhr ibn Harb – Må Allah vara nöjd med honom

أبو سفيان صخر بن حرب – رضي الله عنه

Sakhr ibn Harb ibn Umayya ibn Abd Shams ibn Abd Manaf, Abu Sufyan al-Qurashi al-Umawi, är känd under sitt namn och sin kunya. Han hade också kunyan Abu Hanzala. Han föddes tio år före elefantens år. Han antog islam vid erövringens år, deltog vid Hunayn och Ta’if, och var en av dem vars hjärtan vinns. Innan dess var han ledare för avgudadyrkarna vid Uhud och vid Al-Ahzab. Profeten ﷺ gifte sig med hans dotter Umm Habiba innan han antog islam; hon hade antagit islam tidigt. Han dog under Uthmans (Må Allah vara nöjd med honom) kalifat år 31 e.H., och det sägs: 34.

Abu Umama al-Bahili – Må Allah vara nöjd med honom

أبو أمامة الباهلي – رضي الله عنه

Abu Umama al-Bahili, Suday – i diminutivform – ibn Ajlan ibn al-Harith, och det sägs ibn Wahb, och det sägs ibn Amr ibn Wahb ibn Arib ibn Wahb ibn Riyah ibn al-Harith ibn Ma’n ibn Malik ibn A’sur, är känd under sin kunya. Han sade: När (“Allah var förvisso nöjd med de troende när de svor dig trohet under trädet”) [Al-Fath: 18] uppenbarades, sade jag: “Allahs sändebud, jag är en av dem som svor dig trohet under trädet.” Han sade: “Du är av mig och jag är av dig.” Han dog år 81 e.H.

Safiyya bint Huyayy – Må Allah vara nöjd med henne

صفيَّة بنت حُيَيّ – رضي الله عنها

Safiyya bint Huyayy ibn Akhtab, de troendes moder, från Banu an-Nadir, från Levi ibn Ya’qubs stam och vidare från ättlingarna till Harun ibn Imran, Musas bror, (Frid vare över dem båda), hustru till Profeten ﷺ. Hon dog år 50 e.H.

Tawus ibn Kaysan

طاوس بن كيسان

Tawus ibn Kaysan al-Khawlani al-Hamdani genom walā’, Abu Abd ar-Rahman al-Makki, efterföljare (tabii), faqih och muhaddith. Han föddes år 33 e.H. Hans ursprung var persiskt, men han föddes och växte upp i Jemen. Han ville inte komma nära kungar och furstar. Ibn Uyayna sade: “De som undviker sultanen är tre: Abu Dharr, Tawus och ath-Thawri.” Han dog som pilgrim i Muzdalifa eller Mina år 106 e.H.

Abu al-Fadl al-Abbas ibn Abd al-Muttalib – Må Allah vara nöjd med honom

أبو الفضل العباس بن عبد المطلب – رضي الله عنه

Abu al-Fadl al-Abbas ibn Abd al-Muttalib ibn Hashim ibn Abd Manaf al-Qurashi al-Hashimi var en framstående följeslagare och farbror till Allahs sändebud ﷺ. Han föddes två år före Allahs sändebud ﷺ. I jahiliyyan hade han hand om vattenutdelningen och underhållet. Han var närvarande vid trohetsförklaringen vid al-Aqaba med ansar innan han antog islam, och deltog vid Badr på avgudadyrkarnas sida motvilligt, tillfångatogs och friköpte sig själv och sin brorson Aqil ibn Abi Talib, och återvände till Mecka. Det sägs att han då antog islam och dolde det för sitt folk, och han brukade skriva till Profeten ﷺ med nyheter. Sedan emigrerade han kort före erövringen, deltog i erövringen och stod fast vid Hunayn. Profeten ﷺ sade: “Den som sårar al-Abbas har sårat mig, ty en mans farbror är hans fars like.” Han dog år 32 e.H.

Abu al-Aswad ad-Du’ali

أبو الأسود الدؤلي

Abu al-Aswad ad-Du’ali Zalim ibn Amr, och det sägs: ad-Dili, den lärde och förträfflige, en framstående efterföljare (tabii) och domare i al-Basra. Han inledde nedtecknandet av grammatiken. Han föddes under profetians dagar, född år 1 f.H. Han var den förste som fastställde kapitlet om subjektet, objektet, genitivattributet och tecknen för rafʿ, nasb, jarr och jazm. Yahya ibn Ya’mar lärde sig det av honom, och han var den förste som punkterade Koranexemplaren. Han räknades bland fuqaha, skalder, muhaddithun, ädlingar, ryttare och grammatiker, och bland de snabbtänkta i svar, shiiterna, de snåla och de flintskalliga ädlingarna. Han dog år 69 e.H.

Abbad ibn Bishr

عَبَّاد بن بِشر

Abbad ibn Bishr ibn Waqsh al-Ashhali var en framstående följeslagare och en av dem som dödade Ka’b ibn al-Ashraf. I as-Sahih står det att Profeten ﷺ hörde Abbad ibn Bishrs röst och sade: “O Allah, förbarma dig över Abbad.” Han dog år 12 e.H.

Ubada ibn as-Samit – Må Allah vara nöjd med honom

عُبَادَةَ بْنِ الصَّامِت – رضي الله عنه

Ubada ibn as-Samit ibn Qays al-Ansari al-Khazraji, Abu al-Walid, var en framstående följeslagare. Han var en av naqibs vid al-Aqaba. Allahs sändebud ﷺ slöt broderskap mellan honom och Abu Marthad al-Ghanawi. Han deltog i alla drabbningar efter Badr. Han dog år 34 e.H.

Ibn Rajab

ابن رجب

Abu al-Faraj Abd ar-Rahman ibn Ahmad ibn Rajab as-Salami al-Baghdadi och sedan ad-Dimashqi, muhaddith och hanbalitisk faqih, noggrann och mångkunnig. Han föddes år 736 e.H. Han var insiktsfull i salafernas uttalanden. Bland hans verk finns “Taqrir al-qawa’id wa tahrir al-fawa’id”, “Dhayl Tabaqat al-Hanabila”, “Fath al-Bari fi sharh Sahih al-Bukhari”, “Jami’ al-’ulum wa al-hikam”, som är en kommentar till an-Nawawis fyrtio hadither, och “Sharh Jami’ at-Tirmidhi”. Han dog år 795 e.H.

Ibn al-Qasim al-Utaqi

ابن القاسم العُتَقي

Abu Abdullah Abd ar-Rahman ibn al-Qasim al-Utaqi, deras mawla, al-Misri, malikitisk faqih. Han föddes år 132 e.H. Han var imam Maliks följeslagare samt Egyptens lärde och mufti. Han ägde rikedom och världsliga tillgångar, som han spenderade på kunskap, och det sägs att han avstod från sultanens gåvor. Han beskrevs som from och hängiven i tillbedjan. Om Malik berättas att Ibn al-Qasim nämndes inför honom och han sade: “Allah skänke honom välbefinnande! Hans like är som en säck fylld med mysk: i honom fanns tillbedjan, frikostighet, tapperhet, kunskap, gudsfruktan och askes.” Han dog år 191 e.H.

Abd ar-Rahman ibn Samura – Må Allah vara nöjd med honom

عبد الرحمن بن سمرة – رضي الله عنه

Abd ar-Rahman ibn Samura ibn Habib ibn Abd Shams al-Qurashi, Abu Sa’id, var en framstående följeslagare. Hans namn i jahiliyyan var Abd Kalal, och Profeten ﷺ gav honom namnet Abd ar-Rahman. Han var en av befälhavarna och ståthållarna. Han antog islam på dagen för erövringen av Mecka och deltog i slaget vid Mu’ta. Han bosatte sig i al-Basra, erövrade Sijistan, Kabul och andra platser, och blev guvernör över Sijistan. Han ledde fälttåg mot Khurasan och erövrade där flera områden, återvände sedan till al-Basra och dog där år 50 e.H.

Abu Hurayra Abd ar-Rahman ibn Sakhr ad-Dawsi – Må Allah vara nöjd med honom

أبو هريرة عبد الرحمن بن صخر الدوسي – رضي الله عنه

Abu Hurayra Abd ar-Rahman ibn Sakhr ad-Dawsi. Ibn Abd al-Barr sade: “De var oense om Abu Hurayras namn och hans fars namn med en stor oenighet som varken kan omfattas eller fastställas, både i jahiliyyan och i islam.” Han var en framstående följeslagare, islams musnid och den följeslagare som berättat flest hadither. Han lovprisade Allah 12000 gånger om dagen. Han var guvernör över Medina flera gånger. Han dog år 57 e.H., och det sägs 59.

Ibn al-Jawzi

ابن الجوزي

Abu al-Faraj Ibn al-Jawzi, Abd ar-Rahman ibn Ali ibn Muhammad ibn Ali ibn Ubaydallah ibn Abdullah ibn Hammadi, vars släktlinje går tillbaka till Abu Bakr as-Siddiq al-Qurashi at-Taymi al-Bakri al-Baghdadi al-Hanbali. Han föddes år 509 e.H. och var en imam, en stor lärd, en hafiz och en koranutläggare (mufassir), författare till många och mångskiftande verk. Han var ett hav inom koranutläggningen och en lärd inom biografier (sira) och historia, han var känd för sin vackra framställning, han var jurist (faqih) och kunnig i både enighet (ijma) och meningsskiljaktighet. Hans dotterson Abu al-Muzaffar sade: ”Jag hörde min morfar säga från predikstolen: ’Med dessa två fingrar har jag skrivit två tusen band, och hundra tusen ångrade sig genom mig’”, och tjugo tusen antog islam genom mig. Han brukade avsluta en fullständig läsning varje vecka och förmanade människor redan som pojke. Därefter förblev hans marknad blomstrande, han blev högt ärad, man överdrev i sin uppskattning av honom och människor trängdes kring honom, år 597 e.H.

Al-Awza’i

الأوزاعي

Abd ar-Rahman ibn Amr ibn Yuhmid, Abu Amr al-Awza’i, en imam och jurist (faqih), född år 88 e.H. Han bodde i kvarteret al-Awza, som är den lilla al-Aqaba utanför Bab al-Faradis i Damaskus, och han tillhörde dem själva. Han var pålitlig (thiqa) och hade en egen välkänd rättsskola (madhhab) som juristerna i Syrien (ash-Sham) och juristerna i al-Andalus handlade efter under en tid, tills den försvann. Bland hans uttalanden: ”Den som tar till sig de lärdas märkliga och udda åsikter har lämnat islam.” Han avled år 157 e.H.

Abd ar-Rahman ibn Awf – Må Allah vara nöjd med honom

عبد الرحمن بن عوف – رضي الله عنه

Abd ar-Rahman ibn Awf ibn Abd Awf ibn Abd al-Harith ibn Zuhra ibn Kilab al-Qurashi az-Zuhri, Abu Muhammad, en framstående följeslagare (sahabi). Han föddes tio år efter elefantens år, var en av de tio som fått beskedet om Paradiset och en av de sex medlemmarna i rådet (shura) om vilka Umar berättade att Allahs sändebud ﷺ avled nöjd med dem. Han antog islam tidigt, innan man gick in i Dar al-Arqam, och han emigrerade båda hijrorna. Han deltog i Badr och i alla de övriga slagen. Abd ar-Rahman ibn Awf testamenterade fyrahundra dinarer åt var och en som hade deltagit i Badr, och de var hundra män. Han avled år 32 e.H.

Ibn Abi Hatim

ابن أبي حاتم

Abd ar-Rahman ibn Muhammad Abi Hatim ibn Idris ibn al-Mundhir at-Tamimi al-Hanzali ar-Razi, Abu Muhammad, en hadithlärd (muhaddith) och hafiz, född år 240 e.H. Han var en av de store hafizerna. Hans hem låg i Darb Hanzala i Rayy, och till dem båda hänför sig hans nisba. Han skrev verk, bland dem ”al-Jarh wa-t-ta’dil”, ”at-Tafsir” och ”ar-Radd ala al-Jahmiyya”. Han avled år 327 e.H.

Ibn Qudama ash-Sharih

ابن قدامة الشارح

Abu al-Faraj Abd ar-Rahman ibn Abi Umar Muhammad ibn Ahmad ibn Qudama al-Maqdisi al-Jamma’ili al-Hanbali, känd som ash-Sharih (kommentatorn). Han föddes år 597 e.H. och var en hanbalitisk jurist (faqih). Han föddes och avled i Damaskus, och han var en av de hanbalitiska förgrundsgestalterna och den förste som innehade ämbetet som hanbalitisk domare i Damaskus, vilket han behöll i omkring 12 år. Han skrev verk, bland dem (ash-Shafi), som är den stora kommentaren till ”al-Muqni”, om de hanbalitiska rättsreglerna (fiqh). Han avled år 682 e.H.

Ibn Khaldun

ابن خَلْدُون

Abu Zayd Abd ar-Rahman ibn Muhammad ibn Muhammad Ibn Khaldun al-Hadrami al-Ishbili, av ättlingarna till följeslagaren Wa’il ibn Hujr, filosof och historiker, född år 732 e.H. Han var en sociolog och forskare. Hans ursprung var från Sevilla, men han föddes och växte upp i Tunis. Han var vältalig, vacker till det yttre, förståndig, sanningsenlig i sitt tal och eftersträvade höga positioner. Han begav sig till Egypten, där dess sultan az-Zahir Barquq visade honom heder, och han utsågs där till domare för malikiterna. Han bar inte domarnas dräkt utan behöll sitt hemlands dräkt, och han avsattes och återinsattes. Han blev berömd för sin bok ”al-Ibar wa diwan al-mubtada wa-l-khabar fi tarikh al-arab wa-l-ajam wa-l-barbar”, som är ”Tarikh Ibn Khaldun”, och dess inledning ”al-Muqaddima” blev särskilt känd; den räknas till sociologins grundvalar, och den och delar av verket har översatts till franska och andra språk. Han avled hastigt i Kairo år 808 e.H.

Ibn Muljam

ابن مُلْجِم

Abd ar-Rahman ibn Muljam al-Muradi at-Tadu’ali al-Himyari, Alis (Må Allah vara nöjd med honom) mördare. Han var en djärv och upproriskt sinnad man, en av de hårdaste ryttarna. Han upplevde den förislamiska tiden (jahiliyya) och emigrerade under Umars kalifat. Han studerade för Mu’adh ibn Jabal och var bland koranläsarna och bland dem som ägnade sig åt rättsvetenskap (fiqh) och gudstjänst. Därefter deltog han i erövringen av Egypten och bosatte sig där. Han var en av Ali ibn Abi Talibs (Må Allah vara nöjd med honom) anhängare (shia) och deltog vid hans sida i Siffin, men sedan gjorde han uppror mot honom och förband sig att döda honom. Han begav sig till Kufa och tog hjälp av en man vid namn Shabib al-Ashja’i. När det blev natten till den 17 ramadan, gömde de sig bakom dörren som Ali gick ut genom för gryningsbönen. När han gick ut slog Shabib honom men missade, och Ibn Muljam slog honom och träffade den främre delen av hans huvud. Då reste sig de som var i moskén, och han gick till angrepp mot dem med sitt svärd, men de gav honom plats. Al-Mughira ibn Nawfal mötte honom med en sammetsfilt som han kastade över honom, och han lyfte honom, slog honom i marken och satte sig på hans bröst. Han dödades efter att ha dödat Ali (Må Allah vara nöjd med honom), år 40 e.H.

Ibn Sa’di

ابن سعدي

Abd ar-Rahman ibn Nasir ibn Abdullah Ibn Sa’di at-Tamimi, från Najds folk, en hanbalitisk jurist (faqih) och koranutläggare (mufassir). Han föddes och avled i Unayza i al-Qasim. Han föddes år 1307 e.H. och var den förste som grundade ett bibliotek där, år 1358 e.H. Hans mest framstående elev var sheikh Muhammad al-Uthaymin. Han skrev omkring 30 böcker, bland dem ”Taysir al-Karim ar-Rahman fi tafsir kalam al-Mannan”, ”Taysir al-Latif al-Mannan fi khulasat maqasid al-Qur’an”, ”al-Qawa’id al-hisan fi tafsir al-Qur’an”, ”Tariq al-wusul ila al-ilm al-ma’mul min al-usul” och ”al-Adilla al-qawati wa-l-barahin fi ibtal usul al-mulhidin”. Han avled år 1376 e.H.

Al-Iraqi

العراقي

Abd ar-Rahim ibn al-Husayn ibn Abd ar-Rahman Abu al-Fadl, känd som al-Hafiz al-Iraqi, född år 725 e.H., en av de store hadithhafizerna. Hans ursprung var kurdiskt, och han föddes i Razanan, som hör till Irbils områden. Som liten flyttade han med sin far till Egypten, där han lärde sig och utmärkte sig. Han företog en resa till Hijaz, Syrien (ash-Sham) och Palestina och återvände till Egypten, och han avled i Kairo. Bland hans böcker finns ”al-Mughni an haml al-asfar fi l-asfar fi takhrij ahadith al-Ihya”, ”Nukat Minhaj al-Baydawi” om rättsprinciperna (usul), ”Dhayl ala al-Mizan” och flera alfiyyor (versverk på tusen verser), av vilka den mest berömda är ”al-Alfiyya fi mustalah al-hadith” och dess kommentar ”Fath al-Mughith”; även as-Sakhawi har en kommentar till den med namnet ”Fath al-Mughith”. Han avled år 806 e.H.

Abd ar-Razzaq as-San’ani

عبد الرزاق الصنعاني

Abd ar-Razzaq ibn Hammam ibn Nafi as-San’ani Abu Bakr al-Himyari, genom frigivning (mawla), en stor hafiz och Jemens lärde, född år 126 e.H. Han reste till Hijaz, Syrien (ash-Sham) och Irak. Han var en av hadithens pålitliga hafizer, från San’a, och han kunde utantill omkring sjutton tusen hadither. Adh-Dhahabi sade: ”Han är en kunskapens skattkammare.” Han skrev ”Tafsir al-Qur’an” och ”al-Musannaf fi l-hadith”. Han avled år 211 e.H.

Sahnun

سَحْنُون

Abu Said Abd as-Salam ibn Habib at-Tanukhi, till ursprunget från Homs, al-Maghribi al-Qayrawani, imamen och den store lärde, malikitisk jurist (faqih) och domare i Qayrawan, född år 160 e.H., författare till ”al-Mudawwana”, och han tillades namnet Sahnun. Han reste och utförde pilgrimsfärden, och han blev ledare för Maghrebs folk i att fastställa rättsskolan (madhhab), och ledarskapet inom kunskapen kom att ligga hos honom. Han beskrevs som förståndig, fullständigt from och gudfruktig (wara’), känd för sin frikostighet och givmildhet, högt respekterad och utan motstycke. Han fruktade ingen härskare när det gällde rätten, och han var hård mot dem som införde nyheter i religionen (ahl al-bida). Hans ledarskap spreds, och man var enig om hans förtjänst. Han avled år 240 e.H.

Al-Majd Ibn Taymiyya

المجد ابن تيمية

Majd ad-Din Abu al-Barakat Abd as-Salam ibn Abdullah ibn al-Khidr al-Harrani Ibn Taymiyya, den store lärde, hanbalitisk jurist (faqih), född år 590 e.H. Han studerade rättsvetenskap (fiqh), utmärkte sig, ägnade sig åt lärande och skrev verk, och ledarskapet inom fiqh kom att ligga hos honom. Han kunde koranläsningarna (qira’at) och skrev en versdikt (urjuza) om dem. Hans sonson shaykh al-Islam Abu al-Abbas sade: ”Sheikh Jamal ad-Din ibn Malik brukade säga: Fiqh har gjorts mjukt för sheikh al-Majd, liksom järnet gjordes mjukt för Dawud. Och vår farfar hade en häftighet.” Han skrev verk och förenade detta med religion och gudsfruktan, vacker följsamhet och en hög lärdom. Han avled år 652 e.H.

Ibrahim al-Harbi

إبراهيم الحربي

Abu Ishaq Ibrahim ibn Ishaq ibn Ibrahim ibn Bashir al-Baghdadi al-Harbi, hafizen och den store lärde, författare till verk, född år 198 e.H. Han var en imam i kunskap, en ledare i askes (zuhd), kunnig i fiqh, insiktsfull i rättsreglerna, en hafiz av hadith och en som kunde urskilja dess brister (ilal). Bland hans uttalanden: ”Håll er borta från att sitta hos de människor som följer nyheter i religionen (ahl al-bida), ty när en man kommer med en nyhet i religionen (bid’a) blir han inte framgångsrik.” Ad-Daraqutni tillfrågades om Ibrahim al-Harbi och svarade: ”Han jämfördes med Ahmad ibn Hanbal i fråga om hans askes, hans kunskap och hans gudsfruktan (wara’).” Han avled år 285 e.H.

Abu Thawr

أبو ثور

Abu Thawr al-Kalbi Ibrahim ibn Khalid ibn Abi al-Yaman al-Baghdadi, som också kallas Abu Abdillah, pålitlig (thiqa) och jurist (faqih), född år 170 e.H. Abu Bakr al-A’yan sade: ”Jag frågade Ahmad ibn Hanbal om honom, och han sade: Jag har känt honom som en man av Sunnan i femtio år, och han är i mina ögon i Sufyan ath-Thawris skinn.” Abu Thawr studerade först fiqh enligt personlig bedömning (ra’y) och höll sig till irakiernas uppfattning, tills ash-Shafi’i kom; då umgicks han med honom och vände sig från personlig bedömning till hadith. Han avled år 240 e.H.

Ibn Duwayyan

ابن ضويان

Ibrahim ibn Muhammad ibn Salim ibn Duwayyan, från Banu Zayd, som bodde i Shaqra i Najd, hanbalitisk jurist (faqih), född år 1275 e.H. Han hade kunskap om släktled och ägnade sig åt historia. Han var från ar-Rass i Najd, och de brukade vända sig till honom för att lösa sina svårigheter, och han innehade domarämbetet där. Han var ständigt i moskén och skrev böcker, bland dem ”Manar as-sabil fi sharh ad-dalil”, det vill säga ”Dalil at-talib” av Mar’i ibn Yusuf al-Karmi, om fiqh, och ”Risala fi ansab ahl Najd”. Han förlorade synen år 1350 e.H. och avled 1353 e.H.

Ash-Shatibi

الشَّاطبي

Ibrahim ibn Musa ibn Muhammad Abu Ishaq al-Lakhmi al-Gharnati, känd som ash-Shatibi, och hans kunya, som han blev känd under, är Abu Ishaq. Han var en jurist (faqih), en usul-lärd och en koranutläggare (mufassir). Det mest sannolika är att han föddes i Granada, och orsaken till detta är att imam ash-Shatibi växte upp och blev stor där och man inte vet att han lämnade staden. Orsaken till att han inte reste var att de lärdas resor gjordes för att söka kunskap, men för ash-Shatibi fanns kunskapen närvarande i hans egen stad. Han avled år 790 e.H.

Ibrahim an-Nakha’i

إبراهيم النخعي

Ibrahim ibn Yazid ibn Qays ibn al-Aswad ibn Amr ibn Rabi’a ibn Dhuhl ibn Sa’d ibn Malik ibn an-Nakha an-Nakha’i al-Yamani al-Kufi Abu Imran, imamen och hafizen, pålitlig (thiqa) och jurist (faqih), från de yngre tabi’un. Han var Iraks jurist och en av de framstående lärda, född år 46 e.H. Han gick in till de troendes moder Aisha medan han var ett barn, men något hörande från henne är inte styrkt för honom. Han var insiktsfull i Ibn Mas’uds kunskap, hade vidsträckt förmedling av traditioner och hade en jurists själ. Han hatade murji’a och brukade säga: ”Jag fruktar mer för denna umma på grund av murji’a än för antalet av dem av azariqa.” Han avled år 96 e.H.

Al-Qarafi

القَرَافي

Ahmad ibn Idris ibn Abd ar-Rahman Abu al-Abbas as-Sanhaji al-Qarafi, usul-lärd och malikitisk jurist (faqih). Han var egyptier till födelse, uppväxt och död. Han har framstående verk i fiqh och usul, bland dem ”Anwar al-buruq fi anwa al-furuq”, ”al-Ihkam fi tamyiz al-fatawa an al-ahkam wa tasarruf al-qadi wa-l-imam” och ”adh-Dhakhira”. Vid sidan av sin djupa kunskap i flera vetenskaper var han en av de skickliga i att tillverka rörliga figurer i astronomiska instrument och annat. Han avled år 684 e.H.

Ubayy ibn Ka’b – Må Allah vara nöjd med honom

أُبَي بن كعب – رضي الله عنه

Abu al-Mundhir och Abu at-Tufayl Ubayy ibn Ka’b ibn Qays ibn Ubayd al-Ansari al-Khazraji, en framstående följeslagare (sahabi) och en av följeslagarnas lärde. Umar sade: ”Ubayy är muslimernas herre.” Allahs sändebud ﷺ sade till honom: ”O Abu al-Mundhir, vet du vilken vers i Allahs bok som du har som är störst?” Han sade: Jag sade: Allah och Hans sändebud vet bäst. Han sade: ”O Abu al-Mundhir, vet du vilken vers i Allahs bok som du har som är störst?” Han sade: Jag sade: ”Allah! Det finns ingen gud utom Han, den Levande, den Självbestånde.” Han sade: Då slog han mig på bröstet och sade: ”Vid Allah, må kunskapen vara dig till glädje, Abu al-Mundhir.” Och Profeten ﷺ sade till honom: ”Allah har befallt mig att recitera för dig: ’De som förnekade bland Bokens folk var inte’.” Han sade: Nämnde Han mig vid namn? Han sade: ”Ja.” Då grät han. Man har varit mycket oenig om hans dödsår; det har sagts 19, det har sagts 20 och det har sagts 32.

Abu Bakr al-Isma’ili

أبو بكر الإسماعيلي

Ahmad ibn Ibrahim ibn Isma’il, Abu Bakr al-Isma’ili al-Jurjani, född år 297 e.H., hadithlärd (muhaddith) och hafiz. Han var känd för sin ärbarhet (muru’a) och sin givmildhet, och han förenade fiqh och hadith med ledarskap i religion och värld. Han skrev verk, bland dem ”Mu’jam asami shuyukhihi”, ”as-Sahih” och ”Musnad Umar”. Han avled år 371 e.H.

Ibn an-Nahhas

ابن النحاس

Abu Zakariyya Ahmad ibn Ibrahim ibn Muhammad ad-Dimashqi och därefter ad-Dumyati, känd som Ibn an-Nahhas, shafiitisk jurist (faqih), expert på arvsfördelning (fara’id) och kämpe (mujahid). Han föddes i Damaskus och reste under Timur Lenks dagar till Egypten, där han bosatte sig i al-Manzila och höll fast vid gränsbevakningen (ribat) och kampen (jihad) vid gränsstaden Dumyat. Han dödades som martyr i en strid mot frankerna, framåtvänd och inte på reträtt. Han skrev verk, bland dem ”al-Mughnam fi l-wird al-a’zam” och ”Masari’ al-ashwaq ila masari’ al-ushshaq wa muthir al-gharam ila dar as-salam”. Han avled år 814 e.H.

Ibn Abi Du’ad

ابن أبي دُؤاد

Abu Abdillah Ahmad ibn Faraj ibn Hariz al-Iyadi al-Basri och därefter al-Baghdadi al-Jahmi, domaren, känd som Ibn Abi Du’ad, Sunnans fiende, född år 160 e.H. Han var en uppmanare till läran om att Koranen är skapad. Han hade frikostighet, givmildhet, belevenhet i rikt mått och ädla egenskaper, och han var orsaken till prövningen (mihna) och splittringen (fitna). Han sade till al-Mu’tasim om imam Ahmad under prövningen: ”O de trognas befälhavare, döda honom, han är vilsegången och förleder andra.” Han blev gammal och drabbades av förlamning (falij), och Abd al-Aziz al-Kinani besökte honom och sade: ”Jag har inte kommit till dig som besökare för att visa omtanke, utan för att prisa Allah för att Han har fängslat dig i din egen hud.” Han avled år 240 e.H.

Al-Bayhaqi

البَيْهَقي

Abu Bakr Ahmad ibn al-Husayn ibn Ali ibn Musa al-Khusrawjirdi al-Khurasani, hafizen, den store lärde, den fasta och pålitliga, islams sheikh, hadithlärd (muhaddith) och shafiitisk jurist (faqih), född år 384 e.H. Al-Bayhaqi nöjde sig med litet, var asketisk och gudfruktig (wara’), en av al-Hakims främsta lärjungar, och han överträffade al-Hakim genom flera slags vetenskaper. Imam al-Haramayn sade: ”Det finns ingen shafiitisk jurist som inte ash-Shafi’i har en förpliktelse mot, utom Abu Bakr al-Bayhaqi, ty det är han som har gjort ash-Shafi’i en tjänst genom sina verk till stöd för hans rättsskola.” Han avled år 458 e.H.

Abu Hatim al-Isma’ili

أبو حاتم الإسماعيلي

Ahmad ibn Hamdan ibn Ahmad al-Warsami al-Laythi, Abu Hatim ar-Razi, en av ismailiyyas ledare och deras skriftställare. Han skrev verk, bland dem ”al-Islah”, ”A’lam an-nubuwwa”, ”az-Zina” och ”al-Jami’”. Ibn Hajar al-Asqalani sade: ”Ibn Babawayh nämnde honom i ’Tarikh ar-Rayy’ och sade: Han var en man av förtjänst och belevenhet och kunnig i språket, och han hörde mycket hadith och hade verk, men sedan öppet förespråkade han irreligiositet (ilhad) och blev en av ismailiyyas missionärer, och han förledde en grupp av de framstående.” Han avled år 322 e.H.

Ibn Taymiyya

ابن تيمية

Ahmad ibn Abd al-Halim ibn Abd as-Salam Ibn Taymiyya al-Harrani, islams sheikh, en imam, mujtahid och förnyare (mujaddid), född år 661 e.H. Han var ett hav i de traditionsbaserade (naqliyya) och förnuftsbaserade (aqliyya) vetenskaperna, ett under i intelligens och snabb uppfattningsförmåga. Han ogillade att man kallade honom Taqi ad-Din, men han blev känd under det namnet och som islams sheikh. Den store lärde Ibn Daqiq al-Id sade om honom: ”När jag träffade Ibn Taymiyya såg jag en man med alla vetenskaper framför ögonen; han tar av dem vad han vill och lämnar vad han vill.” Och hafiz Ibn Hajar sade: ”Han studerade fiqh, blev skicklig och framstående, gick i täten, skrev verk, undervisade och gav fatwor, överträffade sina jämlikar och blev ett under i snabbheten i att frammana kunskap, i hjärtats styrka och i vidden av både det traditionsbaserade och det förnuftsbaserade, och i att ingående behandla de tidigare och senare generationernas rättsskolor.” Han skrev en mängd verk, så att adh-Dhahabi sade: ”Kanske uppgår hans skrifter vid denna tid till 4000 kurasor (skrifthäften) eller mer.” Bland dem finns ”Dar’ ta’arud al-aql wa-n-naql”, ”Minhaj as-sunna an-nabawiyya”, ”al-Istiqama”, ”al-Jawab as-sahih li-man baddala din al-Masih”, ”Bayan talbis al-Jahmiyya” och ”Iqtida as-sirat al-mustaqim li-mukhalafat ashab al-jahim”. Han avled år 728 e.H.

Ahmad ibn Abd ar-Rahim ad-Dihlawi

أحمد بن عبد الرحيم الدهلوي

Ahmad ibn Abd ar-Rahim al-Faruqi ad-Dihlawi al-Hindi Abu Abd al-Aziz, med tillnamnet Shah Waliullah, född år 1110 e.H., hanafitisk jurist (faqih) bland hadithlärda (muhaddithun), från Delhi i Indien. Han besökte Hijaz åren 1143–1145 e.H. Författaren till ”Fihris al-fahaaris” sade: ”Allah har återupplivat hadith och Sunnan i Indien efter att de hade dött ut, genom honom, hans söner, hans dotters söner och deras lärjungar, och i de trakterna vilar allt på hans böcker och hans traditionskedjor (asanid).” Författaren till ”al-Yani’ al-jani” kallade honom (Waliullah ibn Abd ar-Rahim) e.H. Bland hans böcker finns ”al-Fawz al-kabir fi usul”, som han skrev på persiska och som efter hans död översattes till arabiska och urdu och utgavs på båda, ”Fath al-khabir bima la budda min hifzihi fi ilm at-tafsir” och ”Hujjat Allah al-baligha”. Han avled år 1176 e.H., och om hans död har det sagts: år 1179 e.H.

An-Nasa’i

النسائي

Abu Abd ar-Rahman Ahmad ibn Shu’ayb ibn Ali ibn Sinan ibn Bahr al-Khurasani an-Nasa’i, författare till ”as-Sunan”, imamen, hafizen och den fasta och pålitliga, född år 215 e.H. Han var ett av kunskapens hav, med förstånd, noggrannhet, kritik av traditionsförmedlarna och god författarförmåga. Bland hans verk finns ”as-Sunan as-Sughra”, ”as-Sunan al-Kubra”, ”Fada’il al-Qur’an”, ”Fada’il as-sahaba”, ”al-Muntaqa min amal al-yawm wa-l-layla” och ”ad-Du’afa wa-l-matrukin”. Han avled år 303 e.H.

Al-Khatib al-Baghdadi

الخطيب البغدادي

Abu Bakr Ahmad ibn Ali ibn Thabit ibn Ahmad ibn Mahdi al-Khatib al-Baghdadi, den store lärde och hafizen, författare till verk, hadithlärd (muhaddith) och hafiz, född år 392 e.H. Han skrev mycket. Hafiz Ibn Nuqta sade: ”Var och en som är rättvis vet att hadithlärda efter al-Khatib är beroende av hans böcker.” Bland hans verk finns ”al-Kifaya fi ilm ar-riwaya”, ”al-Jami li-akhlaq ar-rawi wa adab as-sami’”, ”Tarikh Baghdad”, ”al-Faqih wa-l-mutafaqqih” och ”Sharaf ashab al-hadith”. Han avled år 463 e.H.

Al-Maqrizi

المَقْرِيزي

Abu al-Abbas Taqi ad-Din Ahmad ibn Ali ibn Abd al-Qadir ibn Muhammad al-Ubaydi al-Maqrizi al-Hanafi och därefter ash-Shafi’i, född år 766 e.H., egyptisk historiker. Han utmärkte sig i litteratur och behärskade både prosa och poesi. Hafiz Ibn Hajar sade om honom: ”Han var en skicklig, mångsidig, noggrann och exakt imam, religiös och god, en vän av Sunnans folk, som lutade åt hadith och handlade efter den.” Och han sade: ”Han hade enastående vers och behaglig prosa och förbluffande verk, särskilt om Kairos historia; han återupplivade dess landmärken, klargjorde dess outforskade delar, förnyade dess minnen och skrev om dess framstående män.” Bland hans verk: ”al-Mawa’iz wa-l-i’tibar bi-dhikr al-khitat wa-l-athar”, ”Ighathat al-umma bi-kashf al-ghumma”, ”Tajrid at-tawhid” och ”Durar al-uqud al-farida fi tarajim al-a’yan al-mufida” med flera. Han avled år 845 e.H.

Ibn Hajar al-Asqalani

ابن حجر العسقلاني

Abu al-Fadl Ahmad ibn Ali ibn Muhammad ibn Muhammad ibn Ali al-Kinani al-Asqalani, hafizen, en lärd, hadithlärd (muhaddith), jurist (faqih) och litteratör, född år 773 e.H. Han ägnade sig åt litteratur och poesi och nådde där det yttersta, och sedan vände han sig till hadith, hörde mycket och blev sin tids islams hafiz. Hans verk är många och nyttiga, bland dem ”Fath al-Bari sharh Sahih al-Bukhari”, ”al-Isaba fi tamyiz as-sahaba”, ”Bulugh al-maram fi ahadith al-ahkam”, ”Tahdhib at-tahdhib” och dess sammandrag ”Taqrib at-tahdhib”, och hans verk uppgick till trehundra. Han avled år 852 e.H.

Ahmad Ibn Hanbal

أحمد بن حنبل

Abu Abdillah Ahmad ibn Muhammad ibn Hanbal ash-Shaybani, imamen, föddes år 164 e.H. Han var en av islams framstående och berömda imamer, och berättelserna om honom är många och välkända. Imam ash-Shafi’i sade om honom: ”Ahmad är imam i åtta egenskaper: imam i hadith, imam i fiqh, imam i språket, imam i Koranen, imam i fattigdom, imam i askes, imam i gudsfruktan och imam i sunnan.” Han intog en känd ståndpunkt under prövningen om Koranens skapadhet, vilket vittnar om hans kunskap och hans tålamod, så att han fick titeln ”Ahl as-Sunnas imam”, i betydelsen att han lät sunnan träda fram i en tid då nyskapelser (bid’a) spreds. Denna betydelse gäller var och en bland sunnans imamer som får denna titel, till skillnad från nyskapelsens imamer, ty de är de som har hittat på nyskapelserna och kommit med dem. Sunnans koppling till dess imamer är alltså en koppling av tydliggörande och spridning, medan nyskapelsernas koppling till sina imamer är en koppling av upphov och uppfinning. Bland hans verk finns ”al-Musnad”, ”az-Zuhd”, ”al-Ashriba”, ”Risala fi al-musi’ salatihi”, ”ar-Radd ala az-zanadiqa wa al-Jahmiyya” med mera. Hans följeslagare har från honom återgivit omkring sextiotusen frågor, och hans madhhab är väletablerad i både principer och detaljfrågor. Han dog år 241 e.H.

At-Tahawi

الطحاوي

Abu Ja’far Ahmad ibn Muhammad ibn Salama ibn Salama at-Tahawi, född år 239 e.H., var Egyptens muhaddith och faqih. Han var en av de främsta hanafitiska fuqaha och en av sin tids imamer inom fiqh, hadith, de lärdas meningsskiljaktigheter, språk och grammatik. Han skrev förträffliga verk, bland dem ”al-Aqida at-Tahawiyya”, ”Sharh ma’ani al-athar” och ”Mushkil al-athar fi ikhtilaf al-hadith”. Han dog år 321 e.H.

Arwa bint al-Harith – Må Allah vara nöjd med henne

أروى بنت الحارث – رضي الله عنها

Arwa bint al-Harith ibn Abd al-Muttalib al-Qurashiyya, Profetens ﷺ kusin på faderns sida och syster till Abu Sufyan ibn al-Harith. Hon blev känd för sin vältalighet, och Ibn Sa’d nämnde henne bland kvinnorna bland följeslagarna. Hon dog omkring år 50 e.H.

Usama Ibn Zayd Ibn Haritha – Må Allah vara nöjd med dem båda

أسامة بن زيد بن حارثة – رضي الله عنهما

Usama ibn Zayd ibn Haritha ibn Sharahil ibn Abd al-Uzza ibn Imri’ al-Qays al-Kalbi, en framstående följeslagare (sahabi). Han var den frigivne, den store befälhavaren, Allahs sändebud ﷺ älskade och dennes älskades son, hans frigivne och en frigiven mans son. Profeten ﷺ satte honom i befäl över en armé för ett fälttåg mot Stora Syrien, och i armén fanns Umar och andra stora följeslagare. Armén avgick dock inte förrän Allahs sändebud ﷺ hade avlidit, varpå as-Siddiq skyndade sig att sända iväg dem. Det är styrkt från Usama att han sade: ”Profeten ﷺ brukade ta mig och al-Hasan och säga: ’O Allah, jag älskar dem båda, så älska dem.’” Han dog år 54 e.H.

Ishaq Ibn Rahawayh

إسحاق بن راهويه

Ishaq ibn Ibrahim ibn Makhlad al-Hanzali, Ibn Rahawayh al-Marwazi, en pålitlig (thiqa) mujtahid och jämbördig med Ahmad ibn Hanbal. Han föddes år 161 e.H. Ahmad sade: ”Jag känner inte till någon som är Ishaq jämlike i denna värld.” Ad-Darimi sade: ”Ishaq blev ledare över folket i öst och väst genom sin sanningsenlighet.” Al-Khatib al-Baghdadi sade: ”Hos honom förenades hadith, fiqh, minneskraft, sanningsenlighet, gudsfruktan och askes.” Han dog år 238 e.H.

Asma bint Abi Bakr as-Siddiq – Må Allah vara nöjd med dem båda

أسماء بنت أبي بكر الصديق – رضي الله عنهما

Hon är Umm Abdillah, Asma bint Abi Bakr Abdullah ibn Abi Quhafa Uthman at-Taymiyya, en framstående kvinnlig följeslagare (sahabiyya). Hon var dotter till Abu Bakr as-Siddiq, hustru till az-Zubayr ibn al-Awwam, mor till Abdullah ibn az-Zubayr och syster till de troendes moder Aisha på faderns sida. Hon är känd som ”hon med de två bältena” (Dhat an-Nitaqayn) och var den sista av muhajirat som avled. Hon återgav flera hadither, blev mycket gammal och blev blind mot slutet av sitt liv. Hon dog år 73 e.H.

Asma bint an-Nu’man

أسماء بنت النعمان

Asma bint an-Nu’man ibn al-Jawn ibn Sharahbil, och det sägs: Asma bint an-Nu’man ibn al-Aswad ibn al-Harith ibn Sharahil ibn an-Nu’man ibn Kinda, en framstående kvinnlig följeslagare (sahabiyya). Man är enig om att Allahs sändebud ﷺ gifte sig med henne, men man är oense om berättelsen om hur han skildes från henne.

Asma bint Umays – Må Allah vara nöjd med henne

أسماء بنت عُمَيْس – رضي الله عنها

Asma bint Umays ibn Ma’d – eller Ma’bad – ibn al-Harith al-Khath’amiyya, som kallades Umm Abdillah, en framstående kvinnlig följeslagare (sahabiyya) och syster till Maymuna bint al-Harith på moderns sida. Hon var hustru till Ja’far ibn Abi Talib, som avled och lämnade henne efter sig. Därefter gifte sig Abu Bakr as-Siddiq med henne, och han avled och lämnade henne efter sig. Sedan gifte sig Ali ibn Abi Talib med henne, och hon födde barn åt dem. Hon utvandrade till Abessinien och därefter till Medina, och därför kallas hon ”hon med de två hijrorna”. Hon dog efter Ali.

Asma bint Yazid – Må Allah vara nöjd med henne

أسماء بنت يزيد – رضي الله عنها

Asma bint Yazid ibn as-Sakan ibn Rafi’ ibn Imri’ al-Qays al-Ansariyya al-Asadiyya och därefter al-Ash’haliyya, en framstående kvinnlig följeslagare (sahabiyya). Hon blev känd för sin vältalighet och kallades ”kvinnornas talare”. Hon deltog i slaget vid Grävningen (al-Khandaq) och i slaget vid Khaybar, och hon begav sig tillsammans med Profeten ﷺ ut i al-Hudaybiyya-tåget och gav trohetsed vid Ridwan-eden. År 13 efter hijra begav hon sig till Stora Syrien, där hon deltog i slaget vid Yarmuk. Där deltog hon tillsammans med kvinnorna i att ge de sårade vatten och bandagera dem, och i att slå de av islams soldater som flydde från striden. Bland berättelserna om hennes tapperhet är att hon ryckte loss en tältstolpe och slog med den på de romerska soldaternas huvuden, tills hon den dagen hade dödat nio av dem. Man uppger att hon återgav 81 hadither. Vissa historiker nämner henne bland dem som dog år 69 e.H., under Abd al-Malik ibn Marwans kalifat.

Ismail, Allahs profet – Frid vare över honom

إسماعيل نبي الله – عليه السلام

Ismail ibn Ibrahim al-Khalil ibn Azar, av Sam ibn Nuhs ättlingar, profeten och sändebudet ﷺ, stamfader till den tredje arabiska släktlinjen, den som kallas al-Musta’riba (de arabiserade araberna). Släktforskarna har nämligen kommit överens om att dela in araberna i tre grupper: de utdöda (al-ba’ida), såsom Ad, Thamud och det första Jurhum; de ursprungliga araberna (al-’ariba), det vill säga Jemens araber, av Qahtans barn; och de arabiserade (al-musta’riba), Ismails ättlingar, som är araberna i norra halvön. Han hjälpte sin far (Frid vare över honom) att bygga Kaba, och efter sin moders död gifte han sig med en kvinna från det andra Jurhum (av Qahtan), som födde honom tolv söner, bland dem (Qaydar), Adnans förfader.

Usayd Ibn Hudayr – Må Allah vara nöjd med honom

أسيد بن حُضير – رضي الله عنه

Usayd ibn al-Hudayr ibn Simak ibn Atik ibn Nafi’ ibn Imri’ al-Qays ibn Zayd ibn Abd al-Ash’hal, Abu Yahya – och det sägs: Abu Atik – al-Ansari al-Awsi al-Ash’hali, en framstående följeslagare (sahabi). Han var en av de tolv nuqaba’ natten vid al-Aqaba. Han antog islam tidigt och räknades till de förståndiga bland de förnäma och de med gott omdöme, och till dem med den vackraste rösten i Koranrecitation. Umar bar honom vid hans död mellan de två stolparna på bårens båda sidor tills han ställde ner honom vid al-Baqi’, och bad därefter över honom år 20 e.H.

Al-Ash’ath Ibn Qays – Må Allah vara nöjd med honom

الأَشْعَثُ بن قَيْس – رضي الله عنه

Al-Ash’ath ibn Qays ibn Ma’dikarib ibn Mu’awiya al-Kindi, en följeslagare (sahabi) som antog islam under delegationernas år. Han var en av Kindas kungar fram till islam, och hans namn var Ma’dikarib, men han hade alltid rufsigt hår (ash’ath) och därför blev öknamnet det som fastnade. Han dog (Må Allah vara nöjd med honom) år fyrtio i al-Kufa, och al-Hasan ibn Ali (Må Allah vara nöjd med dem båda) bad över honom.

Umayya Ibn Abi as-Salt

أُميَّة بن أبي الصَّلت

Umayya ibn Abdillah Abi as-Salt ibn Abi Rabi’a ibn Awf ath-Thaqafi, en vis förislamisk poet från at-Ta’if. Han kom till Damaskus före islam och var förtrogen med de gamla skrifterna. Han var en av dem som förbjöd sig själva vin och avvisade avgudadyrkan under okunnighetens tid (al-jahiliyya). Allahs sändebud utvandrade till Medina, och slaget vid Badr ägde rum, och Umayya återvände från Stora Syrien med avsikt att anta islam. Då fick han veta att Badrs män hade dödats, och bland dem fanns två av hans morbröders söner. Han avstod därför och stannade i at-Ta’if tills han dog som icke-troende. Han dog år 5 e.H.

Al-Mutanabbi

المتنبي

Abu at-Tayyib Ahmad ibn Husayn ibn al-Hasan al-Ju’fi al-Kufi, litteratören känd som al-Mutanabbi, tidens poet. Han föddes år 303 e.H. Han nådde höjdpunkten i diktkonsten och överträffade sina föregångare, och hans diwan spred sig över världen. Han var upptagen av att uppnå sina personliga världsliga ambitioner. Han dog år 354 e.H.

Abu Lahab

أبو لهب

Abu Lahab Abd al-Uzza ibn Abd al-Muttalib, en av farbröderna till Allahs sändebud ﷺ. Suran al-Masad uppenbarades om honom och hans hustru, och både han och hans hustru dog i månggudadyrkan (shirk).

Al-Hallaj

الحَلَّاج

Al-Husayn ibn Mansur ibn Mahmi al-Hallaj al-Farisi, Abu Mughith, och det sägs: Abu Abdillah, en teolog och filosof som gjorde anspråk på gudomlighet. Han visade shiamadhhaben för de abbasidiska kaliferna och sufiernas madhhab för folket i allmänhet, medan han i hemlighet påstod att gudomligheten hade intagit honom, och han visade detta endast för dem han litade på, tills hans hemlighet blev känd. Ibn Taymiyya sade: ”Sammanfattningsvis råder ingen oenighet inom umman om att den som säger att Allah intar en människa och förenas med henne, och att människan kan bli en gud och att denna är en av gudarna, han är en icke-troende (kafir) vars blod är tillåtet att utgjuta, och på den grunden dödades al-Hallaj.” Han sade också: ”Det som berättas om al-Hallaj, att under hans avrättning visade sig under från honom, såsom att hans blod skrev ’Allah, Allah’ på marken, och att han visade glädje över att bli dödad eller liknande, allt detta är lögn. Muslimerna har samlat berättelser om al-Hallaj på många ställen, såsom Thabit ibn Sinan nämnde i kaliferna berättelser – och han bevittnade hans avrättning – och såsom Isma’il ibn Ali [al-Khutabi] nämnde i Baghdads historia – och han bevittnade hans avrättning – och såsom hafiz Abu Bakr al-Khatib nämnde i sin historia, och såsom domaren Abu Ya’la nämnde i al-Mu’tamad, och såsom domaren Abu Bakr ibn at-Tayyib och Abu Muhammad ibn Hazm och andra nämnde, och såsom Abu Yusuf al-Qazwini och Abu al-Faraj ibn al-Jawzi nämnde i det de samlade av hans berättelser. Shaykh Abu Abd ar-Rahman as-Sulami nämnde i Tabaqat as-Sufiyya att de flesta shuyukh förde ut honom ur vägen, och Abu al-Qasim al-Qushayri nämnde honom inte i sin Risala bland de shuyukh som han räknade som vägens shuyukh. Vi känner inte till någon av muslimernas imamer som har nämnt al-Hallaj i god bemärkelse, varken bland de lärda eller bland shuyukh, men vissa människor tar ingen ställning om honom eftersom de inte känner till hans sak.” Om det var möjligt för människornas herre att inte veta om några av hycklarna, trots att de var hos honom i Medina i flera år, enligt Allahs (den Upphöjdes) ord: {Och bland Medinas folk finns de som har förhärdats i hyckleri. Du känner dem inte, men Vi känner dem. Vi ska straffa dem två gånger} [At-Tawba: 101], så är det med större skäl möjligt att det förblir dolt för umman lärda efter honom (Frid och välsignelser vare över honom) hur det står till med en grupp hycklare, tomma på islams religion, såsom adh-Dhahabi sade om al-Hallaj, och att hans sak var oklar för Ibn Khafif, Ibn Ata och an-Nasrabadhi. När angivelserna mot al-Hallaj blev många till den abbasidiske al-Muqtadir, beordrade denne att han skulle gripas, och han fängslades, korsfästes och dödades. Ibn an-Nadim återgav att han var en bedragare som sysslade med sufism och påstod sig kunna all kunskap, medan han var tom på det. Han kunde något om alkemi och var djärv och oförskräckt gentemot sultanerna, begick stora brott och ville störta riken. Han påstod inför sina följeslagare att han var gudomlig och talade om inkarnation (hulul), och han visade shiism för kungarna och sufiernas madhhab för folket i allmänhet, och mitt i allt detta påstod han att gudomligheten hade intagit honom. Allah är upphöjd och långt över det han säger. Med ”vägen” i Ibn Taymiyyas ord avses de gudstjänande och asketernas väg. Ibn Kathir sade: ”De lärda i Baghdad var eniga om al-Hallajs kufr och zandaqa och var överens om att han skulle dödas och korsfästas.” Detta skedde år 309 e.H.

Ibn al-Mufaddal

ابن المُفَضَّل

Abu al-Hasan Ali ibn al-Mufaddal Abi al-Makarim ibn Ali ibn Mufarrij al-Lakhmi al-Maqdisi och därefter al-Iskandarani al-Maliki, domaren, en muhaddith och malikitisk faqih. Han föddes år 544 e.H. Han var shaykhen, muftin, den noggranne hafizen, lärare åt al-Mundhiri och al-Birzali. Han samlade och författade, och var under en tid ställföreträdande domare i Alexandria. Därefter undervisade han en tid vid sin madrasa där, och sedan flyttade han till Kairo och undervisade vid den madrasa som as-Sahib Ibn Shukr hade grundat, tills han dog år 611 e.H.

Ibn Tashfin

ابن تاشِفِين

Abu al-Hasan Ali ibn Yusuf ibn Tashfin, den berberiske sultanen, almoravidernas kung och Maghribs härskare. Han föddes år 477 e.H. och tog över efter sin far år femhundra. Han var modig, en som stred på Allahs väg, rättvis, from och rättskaffens, och han hedrade de lärda och rådfrågade dem. Han dog år 537 e.H.

Ammar Ibn Yasir – Må Allah vara nöjd med dem båda

عمار بن ياسر – رضي الله عنهما

Ammar ibn Yasir Abu al-Yaqzan al-Ansi al-Makki, frigiven av Banu Makhzum, den store imamen, en framstående följeslagare (sahabi) och en av de första och främsta. Hans mor var Sumayya, de frigivnas från Banu Makhzum, också hon en av de stora kvinnliga följeslagarna. Ammar plågades svårt för Allahs (den Prisade och Upphöjde) sak. Han deltog i Badr och alla slag tillsammans med Allahs sändebud ﷺ, och han utvandrade till Abessinien och därefter till Medina. Profeten ﷺ gav honom, hans far och hans mor det glada budet om Paradiset. Han dödades av den upproriska gruppen vid Siffin år 37 e.H.

Umar Ibn al-Khattab – Må Allah vara nöjd med honom

عمر بن الخطَّاب – رضي الله عنه

Abu Hafs Umar ibn al-Khattab ibn Abd al-Uzza al-Qurashi al-Adawi, de troendes befälhavare, al-Faruq. Han var en av de första muhajirun, en av dem som gav trohetsed vid Ridwan-eden och en av de tio som fått beskedet om Paradiset. Han deltog i alla slag. Han var vezir åt Abu Bakr och tog över kalifatet genom Abu Bakrs utnämning. Han var den förste kalifen som kallades de troendes befälhavare, och ingen av följeslagarna avstod från att ge honom trohetsed, varken de som var i Medina eller de som var frånvarande därifrån. Han dog år 22 e.H.

Umar Ibn Abd al-Aziz

عمر بن عبد العزيز

De troendes befälhavare Abu Hafs Umar ibn Abd al-Aziz ibn Marwan ibn al-Hakam ibn Abi al-As ibn Umayya ibn Abd Shams ibn Abd Manaf al-Qurashi al-Umawi al-Madani och därefter al-Misri, imamen, hafizen, den store lärde, mujtahiden, asketen och den gudstjänande. Han föddes år 61 e.H. Han var en kalif och en av idjtihads imamer, med gott uppförande och vackert yttre, fullkomligt förstånd och gott bemötande, skicklig i styret, angelägen om rättvisa på alla möjliga sätt, rik på kunskap, med en faqihs själ, uppenbart intelligent och fattningsgåvad, ödmjuk och ångerfull, undergiven Allah, rättrogen och asket trots kalifatet. Han talade sanning trots få hjälpare och många orättfärdiga furstar, som tröttnade på honom och ogillade att han ställde dem till svars, minskade deras gåvor och tog tillbaka mycket av det som de hade i sina händer och hade tagit utan rätt. Han dog år 101 e.H.

Umar Ibn Abi Salama – Må Allah vara nöjd med dem båda

عمر بن أبي سلمة – رضي الله عنهما

Umar ibn Abi Salama Abdullah ibn Abd al-Asad ibn Hilal ibn Abdullah ibn Umar ibn Makhzum, Abu Hafs al-Qurashi al-Makhzumi, Profetens ﷺ styvson. Profeten ﷺ var hans farbror genom amning. Han föddes två år eller mer före hijra, och dog under Abd al-Malik ibn Marwans kalifat.

Ibn al-Mulaqqin

ابن المُلَقِّن

Abu Hafs Umar ibn Ali ibn Ahmad al-Ansari ash-Shafi’i, känd som Ibn al-Mulaqqin, en muhaddith och faqih, egyptier till hemvist, födelse och död. Han föddes år 723 e.H. As-Suyuti sade: ”Imamen, faqihen, hafizen… en av shafi’iternas shuyukh och hadithens imamer.” Ash-Shawkani sade: ”Han begåvades med stor produktivitet i författande, och människor har haft nytta av det mesta av detta.” Bland hans verk finns ”al-I’lam bi-fawa’id Umdat al-Ahkam”, ”Tuhfat al-muhtaj ila adillat al-Minhaj”, ”at-Tawdih li-sharh al-Jami’ as-Sahih”, ”Ujalat al-muhtaj ala al-Minhaj” och ”al-Badr al-Munir fi takhrij al-ahadith wa al-athar al-waqi’a fi ash-Sharh al-Kabir”. Ibn Hajar sade: ”Dessa tre: al-Iraqi, al-Bulqini och Ibn al-Mulaqqin var detta århundrades under vid seklets början. Den förste i kunskap om hadith och dess vetenskaper, den andre i vidsträckt kunskap om ash-Shafi’is madhhab, och den tredje i mängden av verk. Det var ödesbestämt att var och en av de tre föddes ett år före den andre och dog ett år före honom. Först av dem var Ibn al-Mulaqqin, född år tjugotre och död år åttahundrafyra, al-Bulqini föddes år tjugofyra och dog år åttahundrafem, och al-Iraqi föddes år tjugofem och dog år åttahundrasex.” Burhan ad-Din Sibt Ibn al-Ajami sade: ”Egyptens hafizer är fyra personer – och de är bland mina lärare: al-Bulqini, som är den av dem som bäst memorerat hadither om rättsregler, al-Iraqi, som är den mest kunnige i hadithens hantverk, al-Haythami, som är den som bäst memorerat hadither i sig, och Ibn al-Mulaqqin, som är den av dem som har flest nyttiga iakttagelser i sina skrifter om hadith.” Ibn Fahd sade: ”Det är märkligt att var och en av dem föddes ett år före den andre, utom al-Haythami, vars födelse var en tid efter dem, och att var och en av dem dog ett år före den andre: först Ibn al-Mulaqqin, sedan al-Bulqini, sedan al-Iraqi och sedan al-Haythami.” Därmed dog han år 804 e.H.

Abu Mihjan ath-Thaqafi – Må Allah vara nöjd med honom

أبو مِحْجَن الثقفي – رضي الله عنه

Amr ibn Habib ibn Amr ibn Umayr ibn Awf, Abu Mihjan ath-Thaqafi, en framstående följeslagare (sahabi) och en av hjältarna, poeterna och de generösa, både under okunnighetens tid (al-jahiliyya) och i islam. Han antog islam år 9 e.H. och återgav flera hadither. Han var djupt försjunken i vindrickande, och Umar straffade honom flera gånger och förvisade honom därefter till en ö i havet, men han flydde och anslöt sig till Sa’d ibn Abi Waqqas, som då befann sig i al-Qadisiyya och stred mot perserna. Umar skrev till Sa’d att han skulle fängsla honom, och Sa’d höll honom fängslad hos sig. När striden hårdnade en av al-Qadisiyyas dagar bad Abu Mihjan Salma, Sa’ds hustru, att hon skulle lösa hans bojor, och han lovade henne att återvända till bojorna om han klarade sig, och han reciterade verser om detta. Hon släppte honom fri, och han stred en förvånande strid. Efter striden återvände han till sina bojor och sitt fängelse. Salma berättade då för Sa’d om honom, och han släppte honom och sade till honom: ”Jag kommer aldrig att straffa dig igen.” Abu Mihjan sade: ”Och jag, vid Allah, kommer aldrig att dricka det mer.” Därefter drack han det aldrig igen, och han dog i Azerbajdzjan eller i Jurjan år 30 e.H.

Amr Ibn al-As – Må Allah vara nöjd med honom

عَمْرو بن العاص – رضي الله عنه

Amr ibn al-As ibn Wa’il al-Qurashi as-Sahmi, imamen Abu Abdillah, och det sägs: Abu Muhammad, en framstående följeslagare (sahabi), Qurayshs listige man och världens man, och en vars klokhet och beslutsamhet blivit ett ordspråk. Han utvandrade som muslim till Allahs sändebud ﷺ i början av år åtta, i sällskap med Khalid ibn al-Walid och Uthman ibn Talha, Kabans väktare. Profeten ﷺ gladdes åt deras ankomst och deras islam, och han gjorde Amr till befälhavare över några arméer. Det är nämligen styrkt från Abu Uthman an-Nahdi, från Amr, att Profeten ﷺ satte honom i befäl över Dhat as-Salasils armé, och i den fanns Abu Bakr och Umar. Han dog år 42 e.H.

Sibawayh

سِيبوَيْه

Sibawayh Abu Bishr Amr ibn Uthman ibn Qanbar, grammatikens imam och araberna hujja. Han föddes år 148 e.H. Han ägnade sig åt de arabiska vetenskaperna, blev framstående i dem och utmärkte sig bland sin tids folk. Han skrev i dem sitt stora verk som ingen kan nå upp till, och som heter ”al-Kitab”. Han dog år 180 e.H.

Ibn Umm Maktum

ابن أُمّ مَكْتُوم

Ibn Umm Maktum hette Amr enligt de flesta, och det sägs Abdullah. Han är son till Qays ibn Za’ida al-Qurashi al-Amiri, och Umm Kulthum, hans mor, är Atika al-Makhzumiyya. En framstående följeslagare (sahabi), som var blind. Han antog islam i Mecka och utvandrade till Medina efter slaget vid Badr. Han ropade bönen åt Allahs sändebud ﷺ i Medina tillsammans med Bilal, och Profeten ﷺ utsåg honom till ställföreträdare i Medina under de flesta av sina fälttåg. Han återgav även hadither. Han deltog i slaget vid al-Qadisiyya med en svart fana och iförd en rymlig pansarskjorta, och han stred trots att han var blind. Därefter återvände han till Medina och dog där strax före Umar ibn al-Khattabs död, och det sägs: han dog i al-Qadisiyya år 15 e.H.

Abu Jahl

أبو جَهْل

Amr ibn Hisham ibn al-Mughira al-Qurashi al-Makhzumi, en man från okunnighetens tid (al-jahiliyya), den som var mest fientlig mot Profeten ﷺ i islams begynnelse och en av Qurayshs hövdingar, hjältar och listiga män under okunnighetens tid. Al-Akhnas ibn Shariq ath-Thaqafi frågade honom, då de båda hade lyssnat till något av Koranen: ”Vad anser du, o Abu al-Hakam, om det du har hört av Muhammad?” Han svarade: ”Vad har jag hört? Vi och Banu Abd Manaf tävlade om äran: de gav mat och vi gav mat, de bar bördor och vi bar bördor, de gav gåvor och vi gav gåvor, tills vi stod sida vid sida på knä och var som två kapplöpningshästar. Då sade de: ’Från oss kommer en profet som får uppenbarelse från himlen.’ När ska vi någonsin nå upp till det? Vid Allah, vi kommer aldrig att tro på honom och aldrig att bekräfta honom.” Han fortsatte i sin envishet, hetsade människor mot Allahs sändebud ﷺ och hans följeslagare, och slutade aldrig att smida ränker mot dem och arbeta för att skada dem, tills det stora slaget vid Badr ägde rum. Han deltog i det tillsammans med månggudadyrkarna och var bland de dödade, år 2 e.H.

Awf Ibn Malik al-Ashja’i – Må Allah vara nöjd med honom

عوف بن مالك الأشجعي – رضي الله عنه

Awf ibn Malik ibn Abi Awf al-Ashja’i al-Ghatafani, en framstående följeslagare (sahabi). Han antog islam före Hunayn. Al-Waqidi sade: ”Han antog islam under året för Khaybar och deltog i det.” Han var bland dem som deltog i erövringen av Mecka och i slaget vid Mu’ta.

Abu ad-Darda – Må Allah vara nöjd med honom

أبو الدَّرْدَاء – رضي الله عنه

Abu ad-Darda Uwaymir ibn Zayd ibn Qays, och det sägs: Uwaymir ibn Amir, och det sägs: son till Abdullah, och det sägs: son till Tha’laba ibn Abdillah, al-Ansari al-Khazraji, förebilden och imamen, en framstående följeslagare (sahabi), denna umma vise man, Damaskus domare och recitatörernas herre i Damaskus. Han räknas bland dem som reciterade för Profeten ﷺ, och det har aldrig nått oss att han reciterade för någon annan. Han räknas också bland dem som samlade Koranen under Allahs sändebuds ﷺ livstid. Han dog år 32 e.H. under Uthmans kalifat, och det sägs något annat.

Umm Hani – Må Allah vara nöjd med henne

أُمّ هانئ – رضي الله عنها

Umm Hani, dotter till Profetens ﷺ farbror Abu Talib Abd Manaf ibn Abd al-Muttalib ibn Hashim al-Qurashiyya, den dygdiga damen. Hennes namn var Fakhita, och det sägs också Hind. Hon var en framstående följeslagarinna (sahabiyya jalila) som tog emot islam på erövringens dag och återgav flera hadither från Profeten ﷺ. Hon levde länge efter Ali.

Fatima bint Qays – Må Allah vara nöjd med henne

فاطمة بنت قيس – رضي الله عنها

Fatima bint Qays al-Fihriyya: hon är Fatima bint Qays ibn Khalid al-Akbar ibn Wahb, syster till ad-Dahhak ibn Qays. Hon var en framstående följeslagarinna och en ädel kvinna som återgav hadither från Profeten ﷺ. Hon dog under Muawiyas kalifat.

Fudala ibn Ubayd – Må Allah vara nöjd med honom

فضالة بن عبيد – رضي الله عنه

Abu Muhammad Fudala ibn Ubayd ibn Nafidh al-Ansari al-Awsi, en framstående följeslagare (sahabi jalil) bland dem som svor trohetsed vid Ridwan. Han deltog i alla fälttåg tillsammans med Allahs sändebud ﷺ och var med vid erövringen av Egypten och Levanten. Han blev befälhavare över krigståg åt Muawiya, därefter utsågs han av honom till domare i Damaskus, och han företrädde Muawiya som ämbetsman när denne var borta. Han dog år 53 e.H.

Al-Fadl ibn al-Abbas – Må Allah vara nöjd med dem båda

الفضل بن العباس – رضي الله عنهما

Al-Fadl ibn al-Abbas ibn Abd al-Muttalib ibn Hashim ibn Abd Manaf al-Qurashi al-Hashimi, Abu Muhammad och Abu Abdullah, en framstående följeslagare (sahabi jalil) och kusin till Allahs sändebud ﷺ. Han var den äldste av al-Abbas söner, och al-Abbas kallades efter honom. Han deltog tillsammans med Allahs sändebud ﷺ i erövringen av Mecka år 8 e.H. och drog med honom i strid vid Hunayn. Han var en av dem bland Allahs sändebuds ﷺ familj och följeslagare som stod fast där när folket vände och flydde. Han deltog tillsammans med Profeten (Frid vare över honom) i avskedspilgrimsfärden, och Allahs sändebud ﷺ lät honom rida bakom sig från Muzdalifa till Mina, varför han kallas Allahs sändebuds ﷺ medryttare. Al-Fadl var närvarande vid Allahs sändebuds ﷺ död och deltog i att tvätta honom; det var han som hällde vattnet över Ali ibn Abi Talib. Berättarna är oeniga om tidpunkten för hans död, och den mest korrekta uppgiften är att han drog ut till Levanten för att kämpa på Allahs väg och dog i pesten i Amwas, i trakten av Jordanien, år 18 e.H. under Umar ibn al-Khattabs kalifat.

Al-Fudayl ibn Iyad

الفُضَيْل بن عياض

Fudayl ibn Iyad ibn Mas’ud ibn Bishr at-Tamimi al-Yarbu’i al-Khurasani, Abu Ali asketen, en av världens rättfärdiga och en av dess gudsdyrkare. Han var en av de pålitliga muhaddith-lärda. Hafiz adh-Dhahabi säger: “Haramets shejk och en av de mest tillförlitliga; man är enig om hans pålitlighet och höga anseende.” Han dog år 187 e.H.

Firuz ad-Daylami – Må Allah vara nöjd med honom

فيروز الديلمي – رضي الله عنه

Firuz ad-Daylami, och det sägs: Ibn ad-Daylami al-Yamani al-Kinani, en framstående följeslagare (sahabi jalil). Han var en av de tre som gick in till den lögnaktige al-Aswad al-Ansi i Sana och dödade honom. De tre var Firuz ad-Daylami, Qays ibn Makshuh och Dadhawayh.

Abu al-As ibn ar-Rabi

أبو العاص بن الربيع

Abu al-As ibn ar-Rabi ibn Abd Shams ibn Abd Manaf ibn Qusayy ibn Kilab al-Qurashi al-Abshami, svärson till Allahs sändebud ﷺ och make till hans dotter Zaynab. Han var far till Umama, som Profeten ﷺ bar på under bönen. Hans namn var Laqit, och det sägs även annorlunda. Hans mor var Hala bint Khuwaylid, syster till Khadija. Profeten ﷺ prisade honom för hans sätt att vara en god svärson och sade: “Han talade till mig och talade sanning, och han lovade mig och höll sitt löfte till mig.” Han tog emot islam före erövringen av Mecka och dog år 12 e.H.

Ash-Shatibi

الشَّاطِبي

Abu Muhammad al-Qasim ibn Firruh – med kasra på fa, sukun på ya, och tashdid på den vokaliserade ra, vilket på arabiska betyder: järn – ibn Khalaf ibn Ahmad ar-Ru’ayni ash-Shatibi, den blinde koranreciteraren (muqri), imamen och den lärde. Han föddes år 538 e.H. och var en av det sjätte hijri-århundradets märkesmän. Han var gnistrande intelligent och hade den längsta armen inom läsarterna (qira’at), skriftbilden (rasm), grammatiken, fiqh och hadith. Han författade förtjusande lärodikter inom dessa områden, i vilka hans rika kunskap, hans goda omdöme och hans höga ställning framträdde. När han tog ledningen i Egypten växte hans anseende, hans rykte spreds vitt, och ledarskapet inom koranrecitationens undervisning tillföll honom. Bland hans verk finns: dikten Ash-Shatibiyya, som är “Hirz al-amani wa wajh at-tahani” om de sju läsarterna; “Aqilat atrab al-qasa’id fi asna al-maqasid” om skriftbilden; och “Nazimat az-zuhr fi a’dad ayat as-suwar” om koranens versräkning och vetenskapen om versslut (fawasil). Han dog år 590 e.H.

Ka’b ibn Ujra – Må Allah vara nöjd med honom

كعب بن عجرة – رضي الله عنه

Ka’b ibn Ujra al-Ansari as-Salimi al-Madani, en framstående följeslagare (sahabi jalil) och en av dem som svor trohetsed vid Ridwan.

Ka’b ibn Malik – Må Allah vara nöjd med honom

كعب بن مالك – رضي الله عنه

Ka’b ibn Malik al-Ansari as-Sulami, Allahs sändebuds ﷺ skald och följeslagare, en av dem som var närvarande vid al-Aqaba och en av de tre som stannade kvar från fälttåget till Tabuk, varpå Allah tog emot deras ånger.

Umm Kulthum bint Uqba ibn Abi Muayt – Må Allah vara nöjd med henne

أم كلثوم بنت عقبة بن أبي مُعَيط – رضي الله عنها

Umm Kulthum bint Uqba ibn Abi Muayt al-Qurashiyya al-Umawiyya, Uthman ibn Affans halvsyster på moderns sida, en framstående följeslagarinna (sahabiyya jalila). Hon tog emot islam i Mecka och svor trohetsed före hijra, och hon var den första av kvinnorna som utvandrade efter att Allahs sändebud ﷺ hade utvandrat till Medina. Hon utvandrade under vapenvilan vid al-Hudaybiya.

Umm Kulthum – Må Allah vara nöjd med henne

أُمُّ كُلْثُوم – رضي الله عنها

Umm Kulthum, dotter till den utvalde, vår Profet Muhammad ibn Abdullah ibn Abd al-Muttalib ﷺ, al-Qurashiyya al-Hashimiyya. Hennes mor var Khadija bint Khuwaylid. Utba ibn Abi Lahab gifte sig med henne före profetuppdraget. När Allahs sändebud ﷺ sändes och Allah uppenbarade “Förgånget vare Abu Lahabs händer” [Al-Masad: 1], sade hans far Abu Lahab till honom: “Mitt huvud är förbjudet för ditt huvud om du inte skiljer dig från hans dotter.” Då lämnade han henne utan att ha fullbordat äktenskapet. Hon förblev i Mecka hos sin far ﷺ, tog emot islam när hennes mor tog emot islam, svor trohetsed till Allahs sändebud tillsammans med sina systrar när kvinnorna svor honom trohetsed, och utvandrade till Medina, där hon förblev. När Ruqayya, Allahs sändebuds ﷺ dotter, hade dött, gifte Allahs sändebud ﷺ bort henne med Uthman ibn Affan. Det var i månaden rabi al-awwal i det tredje året efter hijra, och hon fördes in till honom samma år i jumada al-akhira. Hon förblev hos honom tills hon dog, och hon födde honom inga barn. År 9 e.H.

Abu Marthad al-Ghanawi – Må Allah vara nöjd med honom

أبو مَرْثَد الغَنَوي – رضي الله عنه

Abu Marthad al-Ghanawi, Kannaz ibn al-Husayn al-Ghanawi, en framstående följeslagare (sahabi jalil), känd under sin kunya. Han var en av de äldre och mer framstående följeslagarna. Han deltog i Badr, Uhud och Grävens slag (al-Khandaq) samt i alla fälttåg tillsammans med Allahs sändebud ﷺ. Han dog i Medina under Abu Bakrs kalifat år 12 e.H., sextiosex år gammal.

Mariya al-Qibtiyya

مارِيَة القِبْطِيَّة

Mariya al-Qibtiyya (Må Allah vara nöjd med henne) var Allahs sändebuds ﷺ frigivna slavinna och mor till hans son Ibrahim. Hon dog år 16 e.H. Umar (Må Allah vara nöjd med honom) samlade själv folk för att delta i hennes begravning, Umar (Må Allah vara nöjd med honom) bad över henne, och hon begravdes i al-Baqi.

Imam Malik

الإمام مالك

Malik ibn Anas ibn Abi Amir al-Asbahi al-Madani, Abu Abdullah, islams shejk, folkets bevis (hujjat al-umma), hijras hus imam (imam dar al-hijra) och en av de fyra imamerna. Han föddes år 93 e.H. De lärdas grupper var eniga om hans imamat och om att erkänna honom i fråga om minne och noggrannhet. Ash-Shafi’i sade: “När de lärda nämns är Malik stjärnan.” Hans hadither hör till de mest autentiska, vid sidan av hans imamat inom fiqh. Han skrev “Al-Muwatta”. Han dog år 179 e.H.

Abu al-Haytham ibn at-Tayyihan – Må Allah vara nöjd med honom

أبو الهيثم بن التيهان – رضي الله عنه

Abu al-Haytham Malik ibn at-Tayyihan al-Ansari al-Awsi, en framstående följeslagare (sahabi jalil). Han var bland de första av ansarerna som tog emot islam i Mecka. Han deltog i Badr, Uhud och alla fälttåg tillsammans med Allahs sändebud ﷺ, och det sägs även att han var närvarande vid både den första och den andra al-Aqaba. Han dog under Umars kalifat.

Abu Usayd as-Saidi

أبو أسيد الساعدي

Malik ibn Rabia ibn al-Badan ibn Amir ibn Awf ibn Haritha ibn Amr ibn al-Khazraj ibn Sa’ida ibn Ka’b ibn al-Khazraj al-Ansari, Abu Usayd as-Saidi, känd under sin kunya, som enligt det mer korrekta uttalet står i diminutivform. Han deltog i Badr, Uhud och de följande fälttågen, och han bar Banu Sa’idas fana på erövringens dag. Han var den sista av Badr-deltagarna som dog, och han har återgivit hadither. Han dog år 40 e.H., och det sägs: 60, och det sägs annat.

Ibn al-Athir al-Muhaddith

ابن الأَثِير المحدث

Al-Majd Abu as-Sa’adat al-Mubarak ibn Muhammad ibn Muhammad ibn Abd al-Karim ash-Shaybani al-Jazari, en av shafiiternas muhaddith-lärda. Han föddes år 544 e.H. Bland hans skrifter finns “Jami al-usul fi ahadith ar-rasul”, “An-Nihaya fi gharib al-hadith”, “Al-Insaf fi al-jam’ bayna al-Kashf wa al-Kashshaf fi tafsir al-Qur’an al-Karim” och “Al-Mustafa wa al-mukhtar fi al-ad’iya wa al-adhkar”. Han dog år 606 e.H. Hans bror var historikern al-Izz Abu al-Hasan Ali, författare till “Usd al-ghaba” och “Al-Kamil fi at-tarikh”, som dog år 630 e.H., och deras tredje bror var litteratören ad-Diya Abu al-Fath Nasrullah, författare till “Al-Mathal as-sa’ir”, som dog år 637 e.H.

Mujahid ibn Jabr

مجاهد بن جبر

Abu al-Hajjaj Mujahid ibn Jabr, frigiven slav åt Qays ibn as-Sa’ib al-Makhzumi, en efterföljare (tabii) och imam samt shejk bland koranläsarna och koranutläggarna. Han föddes under Umars kalifat år 21 e.H. Han återgav från Ibn Abbas, rikligt och förträffligt, och från honom tog han emot Koranen, tolkningen och fiqh. Han återgav även från Abu Hurayra, Aisha och andra. Han dog i Mecka medan han föll ned i sajda, år 104 e.H., åttiotre år gammal.

Ibn al-Mundhir

ابن المُنْذِر

Abu Bakr Muhammad ibn Ibrahim ibn al-Mundhir an-Naysaburi, den lärde imamen, hafiz och allâma, en muhaddith, hafiz och faqih, bosatt i Mecka. Han föddes år 242 e.H. An-Nawawi sade om honom: “Imamen … vars imamat, storhet och rika kunskap man är enig om, och som förenade djup behärskning av både hadithvetenskapen och fiqh. Han har viktiga och nyttiga verk om konsensus (ijma’), meningsskiljaktighet (khilaf) och redogörelser för de lärdas rättsskolor, bland dem “Al-Awsat”, “Al-Ishraf” och boken “Al-Ijma’” med flera. Alla riktningars lärda litar på hans böcker när de återger och lär känna rättsskolorna. Han har en grundlighet i sina böcker som ingen annan kommer i närheten av, och han är yttersta mästare i att känna igen autentiska och svaga hadither.” Bland hans verk finns även “Tafsir al-Qur’an al-Karim”. Han dog år 318 e.H.

Ibn Abd al-Hadi

ابن عبد الهادي

Abu Abdullah Muhammad ibn Ahmad ibn Abd al-Hadi ibn Abd al-Hamid ibn Abd al-Hadi ibn Qudama al-Maqdisi, till ursprunget från Jamma’il och därefter från Salihiyya i Damaskus, muhaddith, koranreciterare (muqri) och hanbalitisk faqih. Han föddes år 705 e.H. Han var hafiz av hadith och kunnig i litteratur, och en av de främsta hanbaliterna. Han kallas Ibn Abd al-Hadi efter sin högre farfar. Han tog kunskap från Ibn Taymiyya, adh-Dhahabi, al-Mizzi och andra, och skrev över sjuttio böcker, bland dem “Tanqih at-tahqiq” som är en kommentar till utdragningen av hadither om rättsreglerna ur boken “At-Tahqiq” av Ibn al-Jawzi, “Al-Uqud ad-durriyya fi manaqib Shaykh al-Islam Ahmad ibn Taymiyya”, “Al-Muharrar fi al-hadith” och “Fada’il ash-Sham”. Han dog år 744 e.H.

Adh-Dhahabi

الذَّهَبي

Shams ad-Din Abu Abdullah Muhammad ibn Ahmad ibn Uthman at-Turkmani al-Fariqi till ursprunget, ad-Dimashqi, Ibn adh-Dhahabi ash-Shafi’i, imamen och hafiz, islams historiker. Han föddes år 673 e.H. Han var kunnig i både förgreningar och grunder, imam i läsarterna (qira’at), faqih i de teoretiska frågorna och en auktoritet inom kritik och godkännande av berättare (al-jarh wa at-ta’dil). Han hade insikt i imamernas rättsskolor och de olika åsiktsriktningarnas anhängare, och han stod bland eftervärlden för spridandet av sunnah och de rättfärdiga föregångarnas (salaf) väg. Bland hans verk finns “Siyar a’lam an-nubala”, “Tarikh al-Islam”, “Mizan al-i’tidal”, “Kitab al-Uluww”, “Kitab al-Arsh” och “Kitab al-Arba’in fi sifat Rabb al-’alamin”. Tadj ad-Din as-Subki sade om honom i “Tabaqat ash-Shafi’iyya”: “Vad gäller vår lärare Abu Abdullah, så är han en insikt utan like och en skatt som är tillflykten när den svåra frågan inträffar, tidens imam i minne, och tidens guld i mening och ordalydelse, kritikens och godkännandets shejk, och mannen bland män på varje väg. Det är som om hela umman hade samlats på en och samma slätt och han hade skådat den, och sedan berättat om den som den som varit där.” Han dog år 748 e.H.

Abdullah ibn Ubayy ibn Salul

عبد الله بن أُبيّ ابن سَلُول

Abdullah ibn Ubayy ibn Malik ibn al-Harith ibn Ubayd al-Khazraji, Abu al-Hubab, känd som Ibn Salul; Salul var hans farmor på faderns sida, från Khuza’a. Han var hycklarnas ledare i islams tid och kom från Medina. Han var khazrajs hövding i slutet av deras okunnighetstid (jahiliyya), och han visade sig vara muslim efter slaget vid Badr av försiktighet. När Profeten ﷺ förberedde sig för slaget vid Uhud, vände han tillbaka till Medina med en tredjedel av armén, som var trehundra man, och han gjorde likadant den dag man förberedde sig för fälttåget till Tabuk. Så fort en olycka drabbade muslimerna gladdes han åt det. Han dog år 9 e.H.

Ibn Qudama

ابن قُدَامَة

Ibn Qudama, Muwaffaq ad-Din Abu Muhammad Abdullah ibn Ahmad ibn Muhammad al-Maqdisi al-Jamma’ili, shejken, imamen, den store lärde och mujtahid, en hanbalitisk faqih, usul-lärd och muhaddith. Han föddes år 541 e.H. Han var pålitlig, ett bevis, ädel, rik på dygd, ren, gudfruktig, from, en gudsdyrkare och en som kämpade på Allahs väg. Adh-Dhahabi sade: “Han var ett av kunskapens hav och en av världens skarpsinniga, enligt de rättfärdiga föregångarnas (salaf) ordning, över honom låg ljus och värdighet, och man hade nytta av att se honom innan man hörde hans tal … Han hade tagit fasta på sammanfattningen av både de överlämnade och de förnuftsmässiga sanningarna.” Han har många verk, bland dem “Al-Mughni”, “Al-Umda”, “Al-Muqni’”, “Al-Kafi”, “Rawdat an-nazir wa jannat al-munazir”, “Lum’at al-i’tiqad” och “Kitab at-tawwabin”. Han dog år 620 e.H.

Abdullah ibn Busr al-Aslami – Må Allah vara nöjd med honom

عبد الله بن بُسْرٍ الأسلمي – رضي الله عنه

Abdullah ibn Busr ibn Abi Busr al-Aslami, en framstående följeslagare (sahabi jalil) liksom sin far. Han bosatte sig i Homs, och en grupp efterföljare (tabi’un) återgav från honom. Al-Waqidi sade: Han dog år 88 e.H., och han var den siste av följeslagarna som dog i Levanten.

Abdullah ibn Jafar – Må Allah vara nöjd med dem båda

عبد الله بن جعفر – رضي الله عنهما

Abdullah ibn Jafar ibn Abi Talib ibn Abd al-Muttalib, Abu Jafar al-Qurashi al-Hashimi, en framstående följeslagare (sahabi jalil). Hans far stupade som martyr vid Mu’ta, varpå Profeten ﷺ tog hand om honom och han växte upp i hans famn. Han var en man av hög ställning, frikostig och generös.

Abdullah ibn Rawaha

عبد الله بن رَوَاحة

Abdullah ibn Rawaha ibn Tha’laba ibn Imri’ al-Qays al-Ansari al-Khazraji, en framstående följeslagare (sahabi jalil), en av Profetens ﷺ skalder bland ansarerna, en av nuqaba vid al-Aqaba och en av Badr-deltagarna. Han hade hög ställning både under okunnighetstiden (jahiliyya) och i islam. Han stupade vid Mu’ta år 8 e.H.

Abdullah ibn az-Zubayr – Må Allah vara nöjd med dem båda

عبد الله بن الزُّبير – رضي الله عنهما

Abdullah ibn az-Zubayr ibn al-Awwam al-Asadi al-Qurashi, en framstående följeslagare (sahabi jalil) och son till den store följeslagaren az-Zubayr ibn al-Awwam. Han föddes år 2 e.H., och hans mor var Asma bint Abi Bakr as-Siddiq. Han var Qurays ryttare i sin tid och hade berömda ståndpunkter. Han innehade kalifatet i nio år tills han dödades år 73 e.H.

Abdullah ibn Abbas – Må Allah vara nöjd med dem båda

عبد الله بن عباس – رضي الله عنهما

Abu al-Abbas Abdullah ibn al-Abbas ibn Abd al-Muttalib al-Hashimi, kusin till Profeten ﷺ, en framstående följeslagare (sahabi jalil). Han var ummans lärde (hibr al-umma), sin tids faqih och tafsirs imam, och en av dem som återgav flest hadither. Hans förtjänster är många. Profeten ﷺ bad för honom och sade: “Allah, ge honom förståelse i religionen och lär honom tolkningen.” Han dog år 68 e.H.

Ad-Darimi

الدرامي

Abu Muhammad Abdullah ibn Abd ar-Rahman ibn al-Fadl at-Tamimi, därefter ad-Darimi as-Samarqandi, hafiz och imam. Han föddes år 181 e.H. Han var en av de noggranna hafiz-lärda och bland de gudfruktiga i religionen, av dem som memorerade, samlade, studerade fiqh, skrev, återgav hadith, och gjorde sunnah synlig i sin hemstad och kallade till den. Abu Hatim ar-Razi sade om honom: Han var sin tids imam. Han dog år 255 e.H.

Ibn Atik – Må Allah vara nöjd med honom

ابن عَتِيك – رضي الله عنه

Abdullah ibn Atik ibn Qays al-Ansari, en framstående följeslagare (sahabi). Abu Umar sade: ”Jag tror att han och hans bror deltog i Badr, och man är inte oeniga om att Abdullah ibn Atik deltog i Uhud och i det som kom efter det.” Abu al-Qasim al-Baghawi sade: ”Det har nått mig att Abdullah ibn Atik stupade som martyr på Yamama-dagen under Abu Bakr as-Siddiqs (Må Allah vara nöjd med honom) kalifat, år 12 e.H.”

Abu Bakr as-Siddiq – Må Allah vara nöjd med honom

أبو بكر الصديق – رضي الله عنه

Abu Bakr as-Siddiq, Abdullah ibn Abi Quhafa Uthman ibn Amir al-Qurashi at-Taymi, Allahs sändebuds ﷺ kalif, den förste av männen som antog islam, en av de tio som fått det glada budskapet om Paradiset, och Profetens ﷺ följeslagare i grottan, där han fick äran av hans sällskap. Allah uppenbarade om honom en koranvers som reciteras ända till uppståndelsens dag. Profeten ﷺ gifte sig med hans dotter, och han deltog i alla slag tillsammans med Allahs sändebud ﷺ. Han är den bäste i denna umma efter dess Profet. Han ledde människorna som imam i bönen under den sjukdom då Profeten ﷺ avled. Profeten ﷺ sade om honom: ”Den som har gjort mest för mig genom sitt sällskap och sin egendom är Abu Bakr, och om jag hade tagit någon annan än min Herre till nära vän, hade jag tagit Abu Bakr, men det finns islams broderskap och dess kärlek.” Återgiven av al-Bukhari. Han avled år 13 e.H.

Ibn Adi

ابن عَدِيّ

Abu Ahmad Abdullah ibn Adi ibn Abdullah ibn Muhammad ibn Mubarak al-Jurjani, hafiz, den lärde allama och kritikern, också känd som Ibn al-Qattan, muhaddith och en av lärda inom kritik och godkännande av överförare (al-jarh wa at-tadil). Han föddes år 277 e.H. och var en av de framstående lärda. Bland hans lärare fanns an-Nasai och Ibn Khuzayma. Adh-Dhahabi sade: ”Han är rättvis i sin bedömning av överförarna efter bästa förmåga till eget omdöme (idjtihad).” Han är författaren till ”Al-Kamil fi duafa ar-rijal”. Hamza ibn Yusuf sade: ”Jag bad ad-Daraqutni att författa en bok om de svaga överförarna, då sade han: ’Har du inte Ibn Adis bok?’ Jag svarade: ’Jo.’ Han sade: ’Den räcker, inget behöver läggas till den.'” Han avled år 365 e.H.

Abdullah ibn Abi Awfa – Må Allah vara nöjd med dem båda

عبد الله بن أبي أوفى – رضي الله عنهما

Abdullah ibn Abi Awfa Alqama ibn Khalid ibn al-Harith al-Khuzai, en framstående följeslagare (sahabi), en av dem som deltog i Ridwan-trohetseden, och den siste av följeslagarna som dog i al-Kufa, vilket skedde år 87 e.H.

Abdullah ibn Amr ibn al-As – Må Allah vara nöjd med dem båda

عبد الله بن عَمْرِو بن العاص – رضي الله عنهما

Abu Muhammad Abdullah ibn Amr ibn al-As al-Qurashi as-Sahmi, en framstående följeslagare (sahabi) som var bland de lärda och hängivet gudfruktiga. Han antog islam och emigrerade efter år sju, och han deltog i några av fälttågen. Han hade förtjänster och dygder samt en fast ställning i kunskap och handling. Han förde vidare mycket kunskap från Profeten ﷺ. Han avled år 65 e.H.

Abu Musa al-Ashari – Må Allah vara nöjd med honom

أبو مُوسَى الأشعري – رضي الله عنه

Abu Musa al-Ashari Abdullah ibn Qays ibn Sulaym ibn Hadhdhar al-Ashari, en framstående följeslagare (sahabi). Han antog islam tidigt i Mecka och emigrerade till Abessinien. Han återgav många hadither och var en hängiven, kunnig i fiqh, lärd i hadith och vis man. I de båda Sahih-verken (al-Bukhari och Muslim) återges att Allahs sändebud ﷺ sade: ”Allah, förlåt Abdullah ibn Qays hans synd och för honom på uppståndelsens dag in på en hedervärd plats.” Han avled år 42 e.H. och blev begravd i Mecka. Det sägs också att han blev begravd nära al-Kufa, två mil från staden, i ett område som kallas ath-Thawiya.

Ibn Kathir al-Makki

ابن كثير المكي

Abu Mabad al-Kinani ad-Dari al-Makki, Abdullah ibn Kathir ibn Amr ibn Abdullah ibn Zadhan ibn Fayruzan ibn Hurmuz, en framstående efterföljare (tabii) och en av de sju recitatörerna (al-qurra). Han var imam för Meckas folk i recitation och exakthet. Han föddes år 45 e.H. Han var en förmanare, gudfruktig och av hög ställning. Han avled år 120 e.H.

Ibn Lahi’a

ابن لَهِيعَة

Abu Abd ar-Rahman Abdullah ibn Lahi’a ibn Furan al-Hadrami al-Misri, muhaddith och domare i Egypten under sin tid. Han föddes år 97 e.H. Imam Ahmad ibn Hanbal sade: ”Egyptens muhaddith var ingen annan än Ibn Lahi’a.” Sufyan ath-Thawri sade: ”Ibn Lahi’a har rötterna och vi har grenarna.” Han utsågs till domare i Egypten av den abbasidiske al-Mansur år 154 e.H. och fick 30 dinarer i månaden. Han stannade i tio år och avsattes år 164 e.H. Hans hem och hans böcker brann upp år 170 e.H., varpå al-Layth sände honom tusen dinarer. Adh-Dhahabi sade: ”Ibn Lahi’a var en av dem som nedtecknade hadith, samlade kunskap och reste för den.” Han avled i Kairo år 174 e.H.

Ibn al-Mubarak

ابن المبارك

Abdullah ibn al-Mubarak ibn Wadih al-Handhali, deras frigivne, al-Marwazi, imamen och islams shaykh, en av de framstående fuqaha. Han föddes år 118 e.H. Ahmad ibn Hanbal sade: ”Ingen under Ibn al-Mubaraks tid sökte kunskap mer ivrigt än han.” Yahya ibn Yahya al-Laythi sade: ”Vi var hos Malik när Abdullah ibn al-Mubarak bad om tillåtelse att komma in. Han gav honom tillåtelse, och vi såg hur Malik rörde sig åt sidan för honom på sin plats och sedan lät honom sitta alldeles bredvid sig. Jag har aldrig sett Malik röra sig åt sidan för någon annan på sin plats. Uppläsaren läste för Malik, och ibland kom han till något och Malik frågade honom: ’Vilken är er åsikt i detta?’ eller: ’Vad har ni om detta?’ Då såg jag att Ibn al-Mubarak svarade honom. Därefter reste han sig och gick ut, och Malik blev imponerad av hans gott uppförande. Sedan sade Malik till oss: ’Detta är Ibn al-Mubarak, Khurasans faqih.'” Han avled år 181 e.H.

Ibn Abi Shayba

ابن أبي شيبة

Ibn Abi Shayba, Abdullah ibn Muhammad ibn Ibrahim Abi Shayba ibn Uthman ibn Khawasti al-Absi, deras frigivne, al-Kufi, med kunyan Abu Bakr utan oenighet bland biografernas män, och känd som Ibn Abi Shayba, muhaddith och faqih. Han föddes år 159 e.H. Han kom från en släkt av lärda, och de lärda är eniga om hans pålitlighet, rättskaffenhet, minne och noggrannhet. Bland hans verk finns ”Al-Musannaf fi al-ahadith wa al-athar”, ”Al-Musnad”, ”At-Tafsir”, ”Al-Iman” och ”As-Sunna”. Han avled år 235 e.H.

Abdullah ibn Masud – Må Allah vara nöjd med honom

عبد الله بن مَسعود – رضي الله عنه

Abdullah ibn Masud ibn Ghafil ibn Habib al-Hudhali, Abu Abd ar-Rahman, en framstående följeslagare (sahabi). Han antog islam tidigt, genomförde de båda emigrationerna, deltog i Badr och i de slag som följde, och höll sig ständigt nära Profeten ﷺ och var den som bar hans skor. Han var en av följeslagarnas fuqaha och recitatörer. Profeten ﷺ sade: ”Den som vill recitera Koranen färsk, så som den uppenbarades, ska recitera efter Ibn Umm Abds recitation.” Han avled år 32 e.H.

Abdullah ibn Mughaffal al-Muzani – Må Allah vara nöjd med dem båda

عبد الله بنِ مُغَفَّلِ المُزَنِيِّ – رضي الله عنهما

Abdullah ibn Mughaffal al-Muzani, Abu Said och Abu Ziyad, en framstående följeslagare (sahabi). Han bosatte sig i al-Basra och var en av de gråtande vid fälttåget mot Tabuk. Han deltog i trohetseden under trädet och var en av de tio som Umar sände för att undervisa människorna i fiqh i al-Basra. Han var den förste som gick in genom porten till staden Tustar. Han avled år 57 e.H.

Ibn Hisham

ابن هشام

Abdullah ibn Yusuf ibn Ahmad ibn Abdullah ibn Yusuf al-Misri, Abu Muhammad Ibn Hisham, grammatiker. Han föddes år 708 e.H. och var en av den arabiska språkvetenskapens imamer, född och död i Egypten. Ibn Khaldun sade: ”Medan vi var i al-Maghrib hörde vi ständigt att det i Egypten framträtt en lärd i arabiska som kallades Ibn Hisham, en större grammatiker än Sibawayh.” Bland hans verk finns ”Awdah al-masalik ila Alfiyyat Ibn Malik”, ”Mughni al-labib an kutub al-aarib”, ”Umdat at-talib fi tahqiq tasrif Ibn al-Hajib” och ”Raf al-khasasa an qurra al-Khulasa”. Han avled år 761 e.H.

Ibn Jurayj

ابن جُرَيْج

Abd al-Malik ibn Abd al-Aziz ibn Jurayj, Abu Khalid och Abu al-Walid al-Qurashi al-Umawi al-Makki, imamen, den lärde allama och hafiz, muhaddith och faqih. Han föddes år 80 e.H. Han var det Heliga områdets shaykh under sin tid och den förste som nedtecknade kunskap i Mecka. Ibn Uyayna sade: ”Jag hörde Ibn Jurayj säga: ’Ingen har nedtecknat kunskap som jag har nedtecknat den.'” Abd ar-Razzaq as-Sanani sade: ”Jag har aldrig sett någon som bad vackrare än Ibn Jurayj. Ibn Jurayj var en av de hängivna; han fastade jämt, förutom tre dagar i månaden.” Han avled år 150 e.H.

Imam al-Haramayn

إمام الحرمين

Abu al-Maali Abd al-Malik ibn Abdullah ibn Yusuf an-Naysaburi, Imam al-Haramayn, en framstående usuli och shafiitisk faqih. Han föddes år 419 e.H. Bland hans verk finns ”Al-Waraqat” och ”Al-Burhan” samt andra verk om fiqhens grunder (usul al-fiqh), och ”Nihayat al-matlab” och ”Ar-Risala an-Nizamiyya”. As-Samani sade: ”Jag läste med Abu Jafar Muhammad ibn Abi Alis handstil: ’Jag hörde Abu al-Maali säga: Jag har läst femtiotusen i femtiotusen, därefter lämnade jag islams folk åt deras islam och deras uppenbara vetenskaper, och jag gav mig ut på det vidsträckta havet och dök ned i det som islams folk har förbjudit, allt detta i sökandet efter sanningen. Förr i tiden brukade jag fly från blind efterföljelse (taqlid), men nu har jag återvänt till sanningens ord: håll er till de gamla kvinnornas tro! Om inte sanningen når mig genom sin milda godhet, så dör jag på de gamla kvinnornas tro, och mitt livs slut vid avfärden beseglas med uppriktighetens ord: Det finns ingen gud utom Allah. Ve Ibn al-Juwayni!'” Detta är ett tydligt uttalande om att han sökte den förkastliga kalam-läran och filosofin, vilket islams lärda som ash-Shafii och andra har förbjudit, och det är ett tydligt uttalande om hans återvändande, hans ånger och hans varning för detta. Detta är vad var och en som läser hans ord förstår, och det finns inget behov av tolkning eller förklaring. Han avled år 478 e.H.

Attab ibn Usayd

عَتَّاب بن أُسَيد

Attab ibn Usayd ibn Abi al-Is ibn Umayya ibn Abd Shams ibn Abd Manaf al-Qurashi al-Umawi, en framstående följeslagare (sahabi). Han antog islam på erövringens dag (Mecka). Han var hård mot den som väckte misstanke och mild mot de troende.

Uthman ibn Abi al-As ath-Thaqafi – Må Allah vara nöjd med honom

عثمان بن أبي العاص الثقفي – رضي الله عنه

Uthman ibn Abi al-As ibn Bishr ath-Thaqafi, en framstående följeslagare (sahabi). Han tillhörde Thaqifs delegation som kom till Allahs sändebud ﷺ i Medina, och de antog islam. Allahs sändebud ﷺ utsåg honom till ledare över at-Taif, och han förblev det under hela Allahs sändebuds ﷺ liv, under Abu Bakrs (Må Allah vara nöjd med honom) kalifat och under två år av Umars (Må Allah vara nöjd med honom) kalifat. Därefter utsåg Umar honom till ledare över Oman och Bahrain år 15 e.H. Sedan bosatte han sig i al-Basra tills han dog där under Muawiyas kalifat, det sägs år 50 e.H. och det sägs år 51 e.H.

Ibn as-Salah

ابن الصلاح

Ibn as-Salah Taqi ad-Din Abu Amr Uthman ibn Abd ar-Rahman ibn Uthman ibn Musa ash-Shahrazuri, imamen och hafiz, muhaddith och shafiitisk faqih. Han föddes år 577 e.H. Han var framstående, en auktoritet och mycket lärd, insiktsfull i den shafiitiska rättsskolan och dess olika riktningar, välbevandrad i det arabiska språket och en hafiz av hadith, tillika fromhet, gudsdyrkan, gudfruktighet och gudsfruktan. Han ansåg att idjtihad i bedömningen av hadithers autenticitet och svaghet var otillåten under hans tid. Han har många verk, bland dem ”Ulum al-hadith”, som är hans mest kända bok och som människor efter honom har ägnat stor omsorg åt för kunskapen om hadithterminologi, samt ”Tabaqat al-fuqaha ash-shafiiyya” och ”Sharh al-Wasit”. Han avled år 643 e.H.

Uthman ibn Affan – Må Allah vara nöjd med honom

عثمان بن عفان – رضي الله عنه

Han är den rättledde kalifen, de troendes furste, Uthman ibn Affan ibn Abi al-As al-Qurashi al-Umawi. Han var en av de första som antog islam. Profeten ﷺ gifte bort sin dotter Ruqayya med honom, och när hon dog gifte han bort hennes syster Umm Kulthum med honom. Han kallades Dhu an-Nurayn (han med de två ljusen). Han är en av de tio som fått det glada budskapet om Paradiset och en av de sex som Profeten ﷺ lämnade denna värld medan han var nöjd med dem. Profeten ﷺ sade om honom: ”Skulle jag inte skämmas för en man som änglarna skäms för?” Han sade också om honom: ”Ge honom beskedet om Paradiset, trots en prövning som kommer att drabba honom.” Han hade stora ställningstaganden som visar hans företräde och hans stöd för denna religion. Bland dem att han genomförde de båda emigrationerna, den första till Abessinien och den andra till Medina, att han utrustade nödens armé, att han grävde Ruma-brunnen och skänkte den som allmosa åt muslimerna, och att han utvidgade Profetens moské. Under hans tid samlades den ärorika Koranen, och muslimernas erövringar vidgades och nådde jordens öster och väster.

Uthman ibn Mazun

عثمان بن مَظْعُون

Uthman ibn Mazun ibn Habib ibn Wahb ibn Hudhafa ibn Jumah al-Jumahi. Ibn Ishaq sade: ”Han antog islam efter tretton män. Han emigrerade till Abessinien, han och hans son as-Sa’ib, i den första emigrationen i en grupp.” Från Sad ibn Abi Waqqas, som sade: ”Profeten ﷺ avvisade Uthman ibn Mazuns önskan om avhållsamhet från äktenskapet (at-tabattul), och hade han tillåtit honom det, hade vi låtit kastrera oss.” Han var den förste av de utvandrade (muhajirun) som dog i Medina och den förste av dem som begravdes i al-Baqi. Från Aisha, som sade: ”Profeten ﷺ kysste Uthman ibn Mazun när han var död, och han grät med tårar rinnande från sina ögon.” När Ibrahim, Profetens ﷺ son, dog sade han: ”Förenas med vår fromma föregångare Uthman ibn Mazun.” Han avled år 2 e.H.

Urwa ibn az-Zubayr

عُرْوَة بن الزبير

Abu Abdullah, Urwa ibn az-Zubayr ibn al-Awwam al-Qurashi al-Asadi, imamen, en efterföljare (tabii). Han föddes år 23 e.H. och var en av de sju fuqaha. Han var en av Medinas fuqaha och en av de förnämsta efterföljarna. Han återgav något litet från sin far på grund av sin ringa ålder, och från sin mor Asma bint Abi Bakr as-Siddiq och från sin moster, de troendes moder Aisha, som han höll sig nära och från vilken han lärde sig fiqh. Umar ibn Abd al-Aziz sade: ”Ingen är mer kunnig än Urwa ibn az-Zubayr.” Han avled år 94 e.H.

Uqba ibn Amir al-Juhani – Må Allah vara nöjd med honom

عُقبة بن عامر الجُهَنِي – رضي الله عنه

Uqba ibn Amir ibn Abs al-Juhani, en framstående följeslagare (sahabi). Han var lärd, recitatör, vältalig, faqih, kunnig i arvsfördelning och skald, av hög ställning. Han var med vid erövringen av Egypten och dog där i slutet av Muawiya ibn Abi Sufyans kalifat och blev begravd i al-Muqattam.

Abu Masud al-Badri – Må Allah vara nöjd med honom

أبو مسعود البدري – رضي الله عنه

Uqba ibn Amr ibn Thalaba Abu Masud al-Badri al-Ansari, en framstående följeslagare (sahabi). Han deltog i trohetseden vid al-Aqaba, och man var oenig om huruvida han deltog i Badr. Enligt uppfattningen att han inte deltog där kallades han ”al-Badri” därför att han slog läger vid vattnet i Badr. Han återgav många hadither och räknas bland följeslagarnas lärda. Han avled år 39 eller 40 e.H.

Ibn Hazm

ابن حزم

Abu Muhammad Ali ibn Ahmad ibn Said ibn Hazm ibn Ghalib, av persiskt ursprung och sedan andalusier från Cordoba al-Yazidi, frigiven av den umayyadiske prinsen Yazid ibn Abi Sufyan ibn Harb, imamen, teologen och vesiren, med många vetenskaper och kunskaper, dhahiritisk faqih, hafiz och författare. Han föddes år 384 e.H. Han växte upp i välstånd och lyx och försågs med överdriven intelligens och många dyrbara böcker. Det sägs att han först studerade fiqh enligt ash-Shafii, men att hans idjtihad sedan ledde honom till att förneka all analogi (qiyas), både den uppenbara och den dolda, och att hålla sig till textens yttre betydelse samt Bokens och hadithens generella räckvidd, tillsammans med en avvikelse i trosläran och brister i hadith. Han uppträdde inte med god sed mot imamerna i sina ord och böcker, och han skymfade och förolämpade, varför efterkommande lärda sattes att bemöta och tillbakavisa honom. Han har verk, av vilka de mest kända är ”Al-Muhalla”, ”Maratib al-ijma”, ”Tawq al-hamama fi al-ulfa wa al-ullaf”, ”Al-Ihkam” om fiqhens grunder, och ”Al-Isal”. Han avled år 456 e.H.

Al-Kisai

الكِسَائي

Abu al-Hasan Ali ibn Hamza ibn Abdullah ibn Bahman ibn Fayruz al-Asadi, deras frigivne, al-Kufi, imamen, med tillnamnet al-Kisai på grund av en mantel (kisa) som han bar i ihram, shaykh i recitation och arabiska. Ibn al-Anbari sade: ”I honom samlades att han var den mest kunniga bland människor i grammatik, den främste i ovanliga ord och ensam i Koranens vetenskap. De trängdes kring honom så mycket att han inte kunde hålla reda på dem, så han samlade dem, satte sig på en stol och reciterade medan de nedtecknade efter honom, till och med pauserna i recitationen.” Al-Kisai hade en hög ställning hos ar-Rashid och undervisade hans son al-Amin, och han vann anseende och rikedomar. Han avled år 189 e.H.

Ibn Battal

ابن بَطَّال

Abu al-Hasan Ali ibn Khalaf ibn Abd al-Malik ibn Battal al-Qurtubi al-Balansi, också känd som Ibn al-Lajjam, muhaddith och en av malikiternas lärda. Han har ”Sharh Sahih al-Bukhari”. Han avled år 449 e.H., och Iyad sade: ”Han avled år sjuttiofyra i Valencia”, och det är möjligen ett misstag.

Al-Mardawi

المَرْدَاوي

Ali ibn Sulayman ibn Ahmad al-Mardawi och sedan ad-Dimashqi, hanbalitisk faqih. Han föddes år 817 e.H. i Marda nära Nablus och flyttade på äldre dagar till Damaskus, där han dog. Bland hans böcker finns ”Al-Insaf fi marifat ar-rajih min al-khilaf”. Han avled år 885 e.H.

Ali ibn Abi Talib – Må Allah vara nöjd med honom

علي بن أبي طالب – رضي الله عنه

Abu al-Hasan Ali ibn Abi Talib al-Hashimi al-Qurashi, en framstående följeslagare (sahabi), den fjärde av de rättledda kaliferna, en av de första och främsta, en av de tio som fått det glada budskapet om Paradiset, och den förste av barnen som antog islam; han antog islam när han var tio år gammal. Han är Allahs sändebuds ﷺ kusin, make till Fatima, de världars kvinnors härskarinna och Allahs sändebuds ﷺ dotter, och fader till de två sonsönerna al-Hasan och al-Husayn, Paradisets ungdomars två herrar. Profeten ﷺ älskade honom och lämnade denna värld medan han var nöjd med honom. Profeten ﷺ gjorde honom till det för honom som Harun var för Musa. Profeten ﷺ sade om honom: ”Är du inte nöjd med att vara för mig som Harun var för Musa, förutom att det inte finns någon profet efter mig?” Överenskommen (al-Bukhari och Muslim). Och från Umm Salama (Må Allah vara nöjd med henne), som sade: ”Jag vittnar att jag hörde Allahs sändebud ﷺ säga: ’Den som älskar Ali har älskat mig, och den som älskar mig har älskat Allah, och den som hatar Ali har hatat mig, och den som hatar mig har hatat Allah, den Mäktige och Upphöjde.'” Han dödades år 40 e.H.

Ibn al-Madini

ابن المديني

Abu al-Hasan Ali ibn Abdullah ibn Jafar as-Sadi genom frigivning, al-Madini al-Basri, historiker, muhaddith och hafiz, imam inom kritik och godkännande av överförare (al-jarh wa at-tadil) och inom hadithernas dolda brister (al-ilal). Han föddes i al-Basra år 161 e.H. Han var sin tids hafiz och har omkring tvåhundra verk. Bland hans böcker finns ”Al-Asami wa al-kuna”, ”At-Tabaqat”, ”Qaba’il al-Arab” och ”At-Tarikh”. Han avled i Samarra år 234 e.H.

Ibn Abi al-Izz al-Hanafi

ابن أبي العز الحنفي

Ali ibn Ali ibn Muhammad ibn Abi al-Izz al-Hanafi ad-Dimashqi, domaren, hanafitisk faqih. Han föddes år 731 e.H. och sattes på prov på grund av sin invändning mot en dikt av Ibn Aybak ad-Dimashqi. Han har böcker, bland dem ”At-Tanbih ala mushkilat al-Hidaya” och ”An-Nur al-lami fima yuamal bihi fi al-jami”, det vill säga i Umayyadernas moské. Han avled år 792 e.H.

Ad-Daraqutni

الدَّارقُطني

Abu al-Hasan Ali ibn Umar ibn Ahmad ibn Mahdi al-Baghdadi, koranrecitatören (al-muqri), muhaddithen, imamen, hafizen, den skickliga recitatören, islams shaykh, från kvarteret Dar al-Qutn i Bagdad. Han föddes år 306 e.H. Han var ett av kunskapens hav och en av världens imamer, och i honom kulminerade memoreringen och kunskapen om hadithernas brister (ilal) och deras förmedlare, jämte ett framskjutet kunnande i koranreciteringarna och deras vägar, och en stark insats inom fiqh, meningsskiljaktigheter, krigsföretagen (maghazi), folkens historia och annat. Han är den förste som författade verk om koranreciteringar och som gav dem kapitel före genomgången av de enskilda ordens avvikelser (farsh al-huruf). Han avled år 385 e.H.

Imam ash-Shafii

الإمام الشافعي

Muhammad ibn Idris ibn al-Abbas ibn Uthman ibn Shafi al-Qurashi al-Muttalibi, imamen, sin tids lärde och hadithens försvarare. Han föddes i Gaza år 150 e.H. Hans far Idris dog ung, så Muhammad växte upp som föräldralös i sin mors vård. Hon fruktade att han skulle gå förlorad och flyttade med honom till hans släkts hemtrakter när han var två år gammal. Han växte upp i Mecka och ägnade sig åt bågskytte tills han överträffade sina jämlikar och träffade med nio av tio pilar. Därefter ägnade han sig åt arabiska och blev framstående i den, och sedan åt de religiösa vetenskaperna. Abu Ubayd sade: “Jag har aldrig sett någon klokare än ash-Shafii.” Detsamma sade Yunus ibn Abd al-A’la, som till och med sade: “Om en hel nation samlades skulle hans förstånd rymma dem alla.” Han avled år 204 e.H.

Abu Hatim ar-Razi

أبو حاتم الرازي

Abu Hatim ar-Razi Muhammad ibn Idris ibn al-Mundhir ibn Dawud ibn Mihran, hafizen och kritikern. Han kallas ar-Razi efter sin hemort ar-Rayy, med ett tillagt z, och hans ursprung är från Isfahan. Han är pålitlig (thiqa) och en imam inom kritik och godkännande av förmedlare (al-jarh wa-t-ta’dil) och hadithernas brister (ilal). Han föddes år 195 e.H. Han var en av de tillförlitliga, noggranna hafiz-imamerna, känd för sin kunskap och ihågkommen för sin förträfflighet, och en mängd hadithlärda prisade honom. Bland hans verk finns “Tafsir al-Quran” och “az-Zuhd”. Han avled år 277 e.H.

Ibn Ishaq

ابن إسحاق

Muhammad ibn Ishaq ibn Yasar al-Madani al-Qurashi al-Muttalibi, genom frigivning (mawla) hos dem, hafiz, historiker, muhaddith och imam inom krigsföretagen (maghazi). Han åtnjöt en hög ställning bland sin tids lärde, så till den grad att ash-Shafii sade om honom: “Den som vill fördjupa sig i maghazi är beroende av Muhammad ibn Ishaq.” Han har skrivit boken “al-Maghazi”, av vilken en del har tryckts, och den räknas som moder till verken på detta område. Han avled år 150 e.H.

Ibn Khuzayma

ابن خُزَيْمَة

Abu Bakr Muhammad ibn Ishaq ibn Khuzayma as-Sulami an-Naysaburi ash-Shafii, imamen, hafizen, bevisföraren (hujja), fiqh-läraren, islams shaykh och en av världens imamer i kunskap. Han föddes år 223 e.H. Ad-Daraqutni sade om honom: “Ibn Khuzayma var en pålitlig imam utan like.” Abu Ali an-Naysaburi sade: “Jag har aldrig sett någon som Ibn Khuzayma.” Ibn Hibban sade: “Jag har inte sett någon på jordens yta som var så skicklig i sunnans hantverk, som memorerade de autentiska hadithernas ordalydelse och som tog hänsyn till varje tillägg i en lydelse som en pålitlig förmedlare lagt till i berättelsen, så att det var som om sunnan stod framför hans ögon, förutom Muhammad ibn Ishaq ibn Khuzayma (Må Allah förbarma sig över honom) enbart.” Han skrev över ett hundra fyrtio böcker, förutom de fiqh-rättsliga frågorna, av vilka de mest kända är “Sahih Ibn Khuzayma” och “Kitab at-Tawhid”. Han avled år 311 e.H.

Al-Bukhari

البخاري

Abu Abdillah Muhammad ibn Ismail ibn Ibrahim ibn al-Mughira al-Bukhari, imamen, bevisföraren (hujja), den ledande auktoriteten, kritikern, mujtahiden, islams shaykh. Han föddes år 194 e.H. De lärde har under århundradena varit eniga om al-Bukharis imamat inom hadithvetenskapen och hans försteg däri, både i fråga om överlämnande (riwaya) och förståelse (diraya), utöver hans förmåga att skilja det autentiska från det svaga och det bristfälliga. Han förenade skicklighet och briljans i vetenskapen med ett starkt minne. Det berättas också om honom att han memorerade en bok genom att bara ta en enda blick på den. Han skrev många böcker, av vilka den mest kända är “as-Sahih”, om vilken han sade: Jag skrev min bok “as-Sahih” under sexton år; jag valde ut den ur sexhundratusen hadither. Han avled år 256 e.H.

Ibn Qayyim al-Jawziyya

ابن قيم الجوزية

Abu Abdillah Muhammad ibn Abi Bakr ibn Ayyub az-Zur’i ad-Dimashqi, känd som Ibn Qayyim al-Jawziyya, hanbalitisk fiqh-lärd, expert på rättsprinciper (usul), koranutläggare och grammatiker, en av de store, djupt bevandrade lärde. Han föddes år 691 e.H. Han är en av Ibn Taymiyyas mest kända elever. Ash-Shawkani sade om honom: “Han blev framstående inom alla vetenskaper, överträffade sina jämlikar, blev känd över hela världen och var djupt bevandrad i kunskapen om de rättfärdiga föregångarnas (salaf) mazhabs.” Han har många böcker, bland dem “I’lam al-Muwaqqi’in”, “Zad al-Ma’ad”, “Shifa al-Alil fi Masa’il al-Qada wa-l-Qadar wa-t-Ta’lil” och “Ighathat al-Lahfan”. Han avled år 751 e.H.

Ibn Jarir at-Tabari

ابن جرير الطَّبري

Abu Jafar Muhammad ibn Jarir ibn Yazid ibn Kathir at-Tabari, imamen, mujtahiden, sin tids lärde. Han föddes år 224 e.H. Han blev känd som koranutläggarnas shaykh, med stor överblick över koranreciteringar, traditioner (athar), språk, konsensus (ijma) och meningsskiljaktigheter samt historia, så till den grad att Ibn Khuzayma sade: “Jag känner ingen på jordens yta som är lärdare än Ibn Jarir.” Bland hans verk finns hans tafsir “Jami al-Bayan”, “Ikhtilaf al-Ulama”, “Tahdhib al-Athar”, “Tarikh al-Umam” och “at-Tabsir fi Ma’alim ad-Din”. Han avled år 310 e.H.

Ibn Hibban al-Busti

ابن حِبَّان البُستي

Abu Hatim Muhammad ibn Hibban ibn Ahmad ibn Hibban at-Tamimi ad-Darimi al-Busti, imamen, den store lärde, muhaddith, hafiz och fiqh-lärd. Han var ett av kunskapens kärl inom fiqh, språk, hadith och förmaning, och en av de kloka männen. Han sade i sin Sahih, som är boken “al-Anwa wa-t-Taqasim”: “Vi har kanske skrivit ned från fler än två tusen shaykher.” Adh-Dhahabi sade: “Så bör ambitionerna vara. Detta trots den fiqh och arabiska han behärskade, hans förbluffande förtjänster och hans många verk.” Bland dem finns “al-Anwa wa-t-Taqasim”, känd som “Sahih Ibn Hibban”, “ath-Thiqat”, “al-Majruhin”, “Mashahir Ulama al-Amsar” och “Rawdat al-Uqala wa-Nuzhat al-Fudala”, och andra. Många av dem gick förlorade i en tidig epok, såsom al-Khatib al-Baghdadi nämnde i “al-Jami”. Han avled år 354 e.H.

Abu Bakr al-Ajurri

أبو بكر الآجُرِّي

Abu Bakr Muhammad ibn al-Husayn ibn Abdillah al-Baghdadi al-Ajurri, imamen, muhaddithen, föredömet, den ärade helgedomens (Mecka) shaykh. Han föddes år 280 e.H. Han var en uppriktigt rådgivande, gudfruktig och rättskaffens imam, en av de stora fiqh-lärda. Han har berömda verk, bland dem “ash-Shari’a”, “Akhlaq Hamalat al-Quran”, “Akhbar Umar ibn Abd al-Aziz wa-Sirathu”, “Akhlaq al-Ulama”, “Adab an-Nufus” och “at-Tahajjud wa-Fada’il Qiyam al-Layl”, och andra. Han avled år 360 e.H.

Ibn Sad

ابن سَعْد

Abu Abdillah Muhammad ibn Sad ibn Muni az-Zuhri, genom frigivning (mawla) hos dem, historiker, pålitlig och hafiz. Han föddes i al-Basra år 168 e.H., bosatte sig i Bagdad och avled där. Han följde historikern al-Waqidi under en tid, skrev åt honom och förmedlade från honom, och var känd som al-Waqidis sekreterare. Al-Khatib sade i “Tarikh Baghdad”: “Muhammad ibn Sad är enligt oss en av de rättrådiga, och hans hadither vittnar om hans sanningsenlighet, ty han var noggrann i många av sina berättelser.” Hans mest kända bok är “at-Tabaqat” över följeslagarna. Han avled år 230 e.H.

Ibn Sirin

ابن سِيرِين

Abu Bakr Muhammad ibn Sirin al-Basri al-Ansari, genom frigivning (mawla) hos dem, framstående efterföljare (tabii), imam och lärd i tolkning av drömmar. Hans far (Sirin) var slav hos Anas ibn Malik, följeslagaren, och Anas frigav honom. Han föddes två år före slutet av Umar ibn al-Khattabs kalifat. En bok om drömtydning har tillskrivits honom, men tillskrivningen är inte riktig, ty samtliga som skrev om hans liv under hijras tre första århundraden nämnde överhuvudtaget inte att Ibn Sirin skulle ha haft en bok om drömtolkning, trots att de nämnde hans skicklighet däri. Vissa källor har återgett exempel på hans tolkningar, men de nämnde överhuvudtaget inte att de var hämtade från en bok som han författat eller dikterat, och det som återgetts från honom är mindre än vad som finns i den boken. Han avled år 110 e.H.

Ibn Abi Dhi’b

ابن أَبي ذِئْب

Abu al-Harith Muhammad ibn Abd ar-Rahman ibn al-Mughira ibn al-Harith ibn Abi Dhi’b Hisham al-Qurashi al-Amiri al-Madani, muhaddith och fiqh-lärd. Han föddes år 80 e.H. Han var en som talade sanning frimodigt. Han var en jämlike till Malik, men avled före honom. Han avled år 158 e.H., och det sägs: 159.

Ibn Abi Layla

ابن أبي ليلى

Abu Abd ar-Rahman Muhammad ibn Abd ar-Rahman ibn Abi Layla al-Ansari al-Kufi, imamen, fiqh-lärd och domare. Han föddes år 74 e.H. Han var al-Kufas mufti och domare, trots svaghet i sin förmedling. Ahmad sade: “Han hade dåligt minne och oordnade hadither, och hans fiqh var oss kärare än hans hadither.” Al-Ijli sade: “Han var en fiqh-lärd som följde sunnan, sanningsenlig och acceptabel i hadith, och han var en koranrecitatör och lärd i den. Emiren Yusuf ibn Umar ath-Thaqafi, Umayyadernas guvernör, utsåg honom till domare i al-Kufa.” Han nämns i fiqh-böckerna oftare än sin far, den pålitlige efterföljaren (tabii). Han avled år 148 e.H.

As-Sakhawi

السَّخَاوي

Muhammad ibn Abd ar-Rahman ibn Muhammad Shams ad-Din as-Sakhawi al-Misri. Han föddes år 831 e.H. och var historiker och lärd inom hadith, koranutläggning och litteratur. Hans ursprung var från Sakha, en by i Egypten, och han föddes i Kairo och avled i Medina. Han reste långvarigt omkring i länderna och skrev ungefär tvåhundra böcker, av vilka den mest kända är “ad-Daw al-Lami fi Ayan al-Qarn at-Tasi”. Han har också “Fath al-Mughith, Sharh Alfiyyat al-Iraqi” och “al-Maqasid al-Hasana”. Han avled år 902 e.H.

Muhammad, Allahs sändebud

محمد رسول الله

Han är profeternas och sändebudens sigill, Abu al-Qasim, Muhammad ibn Abdullah ibn Abd al-Muttalib ibn Hashim ibn Abd Manaf ibn Qusayy ibn Kilab ibn Murra ibn Kab ibn Luayy ibn Ghalib ibn Fihr ibn Malik ibn an-Nadr ibn Kinana ibn Khuzayma ibn Mudrika ibn Ilyas ibn Mudar ibn Nizar ibn Maadd ibn Adnan, och Adnan är en ättling till Ismail ibn Ibrahim (Allahs frid och välsignelser vare med dem båda och med vår Profet). Och Muhammad ﷺ besatt egenskaper av majestät, förenade skönhetens innebörd, rymde fullkomlighetens attribut, nådde toppen i goda egenskaper och steg till höjden av prisvärda dygder. Allah, den Mäktige och Upphöjde, sände honom som en nåd för världarna. Bevisen och de belägg som visar Muhammads ﷺ profetskap är många och av olika slag, och han har av bevis och mirakel sådant som inte kan begränsas eller räknas. Han sändes i Mecka vid fyrtio års ålder och stannade där i tretton år, och emigrerade sedan till Medina och stannade där i tio år. Allah, den Upphöjde, tog honom till sig år 11 efter hans hijra ﷺ.

Al-Mansur Abu Amir

المنصور أبو عامر

Muhammad ibn Abdullah ibn Amir ibn Muhammad Abi Amir ibn al-Walid ibn Yazid ibn Abd al-Malik al-Mu’afiri al-Qahtani, Abu Amir, känd som al-Mansur Ibn Abi Amir. Han föddes år 326 e.H. Han var emir av al-Andalus under al-Mu’ayyad al-Umawis välde och en av de modiga och listiga. Hans ursprung var från Algeciras. När al-Mustansir al-Umawi dog var (al-Mu’ayyad) ung, och man fruktade oro, så Ibn Abi Amir garanterade al-Mu’ayyads mor att landet skulle vara lugnt och att riket skulle förbli stabilt för hennes son. Han tog hand om rikets angelägenheter, gjorde fälttåg och erövrade. Hans ämbete som emir varade i 26 år, under vilka han gjorde 56 fälttåg mot frankernas länder, utan att någon av hans arméer led nederlag. Under hans tid hölls bönekallelsen (khutba) från predikstolarna i al-Mu’ayyads namn (som höll sig undan från folket), medan makten tillhörde Ibn Abi Amir, och al-Mu’ayyad var hos honom en gestalt utan innebörd. Han avled år 392 e.H.

Al-Hakim, även känd som Ibn al-Bayyi

الحاكم ، ويعرف أيضا : ابن البَيِّع

Muhammad ibn Abdullah ibn Hamdawayh ibn Nuaym ad-Dabbi at-Tahmani an-Naysaburi, allmänt känd som al-Hakim och även som Ibn al-Bayyi, Abu Abdillah, muhaddith och hafiz. Han föddes år 321 e.H. Han var en av hadithens främsta hafizer och författare inom den. Han föddes och avled i Nisapur. Han reste till Irak år 341, vallfärdade och färdades omkring i Khorasan och landet bortom floden (Transoxiana), och tog kunskap från omkring två tusen shaykher. Han utsågs till domare i Nisapur år 359 och erbjöds sedan domarämbetet i Jurjan, men avböjde. Han sändes med brev till Buwayhidernas kungar och skötte uppdraget som sändebud mellan dem och samaniderna väl. Han är bland de mest kunniga i sin tid om autentisk hadith och att skilja den från den bristfälliga. Han skrev mycket många böcker, och han avled år 405 e.H.

Ibn al-Arabi

ابن العربي

Abu Bakr Muhammad ibn Abdillah Ibn al-Arabi al-Mu’afiri al-Andalusi al-Ishbili, imamen, den store lärde, hafizen och domaren, muhaddith och malikitisk fiqh-lärd. Han föddes år 468 e.H. Han stod närmare självständigt rättslärande (ijtihad) än efterföljande av andra (taqlid). Han utsågs till domare i Sevilla och var vältalig, retoriskt skicklig, predikant och god författare. Han har många verk, bland dem “Ahkam al-Quran”, “al-Qabas fi Sharh Muwatta Malik ibn Anas”, “al-Awasim min al-Qawasim” och “Aridat al-Ahwadhi fi Sharh Jami Abi Isa at-Tirmidhi”, och andra. Han avled år 543 e.H.

Ibn Malik

ابن مالك

Muhammad ibn Abdillah Ibn Malik at-Ta’i al-Jayyani, Abu Abdillah Jamal ad-Din, imam inom grammatik och arabiska. Han föddes i Jaén i al-Andalus år 600 e.H. Hans mest kända bok är “al-Alfiyya” i grammatik, och han har även “Tashil al-Fawa’id” i grammatik med egen kommentar, “ad-Darb fi Marifat Lisan al-Arab” och “al-Kafiya ash-Shafiya”. Han flyttade till Damaskus och avled där år 672 e.H.

Ibn Battuta

ابن بَطُّوطَة

Abu Abdillah Muhammad ibn Abdillah ibn Muhammad ibn Ibrahim al-Lawati at-Tanji, Ibn Battuta, resenär och historiker. Han föddes och växte upp i Tanger i Yttre Maghreb år 703 e.H. och lämnade staden år 725. Han färdades genom Maghrebs länder, Egypten, Levanten (ash-Sham), Hijaz, Irak, Persien, Jemen, Bahrain, Turkestan, landet bortom floden (Transoxiana), delar av Indien, Kina, Java, tatarernas länder och centrala Afrika. Han kom i kontakt med många kungar och furstar, prisade dem och tog hjälp av deras gåvor för sina resor. Han återvände till Yttre Maghreb och skrev om sin resa en bok som han kallade “Tuhfat an-Nuzzar fi Gharaib al-Amsar wa-Ajaib al-Asfar”. Han avled år 779 e.H.

Ibn Abd al-Wahhab

ابن عبد الوهاب

Muhammad ibn Abd al-Wahhab ibn Sulayman at-Tamimi an-Najdi. Han föddes år 1115 e.H. och var ledare för den moderna religiösa reformrörelsen på Arabiska halvön. Han föddes och växte upp i al-Uyayna (i Najd) och reste två gånger till Hijaz, där han stannade en tid i Medina och studerade hos några av dess framstående lärde. Han besökte Levanten (ash-Sham). Han kom till al-Basra, där han utsattes för förföljelse. Han återvände till Najd och begav sig till ad-Diriyya (i Najd) år 1157 e.H., där dess emir Muhammad ibn Saud tog emot honom med heder, antog hans kallelse och stödde honom, liksom hans son Abd al-Aziz och därefter Saud ibn Abd al-Aziz stödde honom efter honom. De kämpade bakom honom, och deras välde vidgades så att de erövrade hela den östra delen av halvön, och sedan fick de en stor del av Jemen. De behärskade Mecka, Medina och Hijaz stammar. Han avled år 1206 e.H.

Ibn Arabi

ابن عربي

Abu Bakr Muhammad ibn Ali ibn Muhammad ibn Arabi at-Ta’i al-Andalusi, sufisk filosof, av vissa sufier kallad “den störste shaykhen” (ash-Shaykh al-Akbar). Han föddes i Murcia år 560 e.H. Han skrev verk om filosofernas sufism och om förespråkarna för enhetens (wahdat al-wujud) och föreningens (ittihad) lära, det vill säga att Allah är hela denna tillvaro och att det inte finns någon skillnad mellan skapare och skapad, och att Farao var en troende, och att Musa (Frid vare över honom) enbart ogillade att han hävdade att han ensam var Herren, men annars är vi alla herrar, och han försvarade Farao med att han menade att han var den högste Herren, inte att han förnekade herraväldet för andra, bland andra katastrofer som ingen förnuftig människa, än mindre en troende, kan godta, av de förkastliga uttalanden som en grupp lärde räknade som avfall från religionen och kätteri. Hans anhängare fann inget sätt att tolka dem, så de angav att de var falskt tillskrivna honom. Och här är vittnesmål från dem som var hans samtida och som såg honom. Ibrahim al-Ja’bari sade: “Jag såg Ibn Arabi, och han var en oren gammal man som förnekade varje bok Allah har sänt ned och varje profet Allah har sänt.” Och Najm ad-Din Ibn al-Hakim sade: “Jag kom till Damaskus och råkade där på Ibn Arabis död, och jag såg hans begravningsfölje som om aska hade strötts över det, och jag såg att det inte liknade de gudfruktigas (awliya) begravningståg.” Dessa två återgavs av Ibn Taymiyya med kedja (isnad) till dem. Några av hans försvarare nämnde att det i hans tal finns sådant som går utanför sharia och att försöket att föra tillbaka hans tal till sharia är ett tillkrånglat tvång, och ett sultansdekret utfärdades om förbud mot att studera hans böcker. Detta står i Ibn Abidins marginalkommentar (hashiya). För det andra finns de rättrådiga bland de flesta lärdas uttalanden. Av dem är hafiz Ibn Hajars ord i “Lisan al-Mizan”: “Jag frågade vår shaykh, imamen Siraj ad-Din al-Bulqini, om Ibn al-Arabi, och han skyndade sig svara att han är en kafir.” Det vanliga är att man säger Ibn Arabi utan bestämd artikel (al) för att skilja honom från domaren Ibn al-Arabi al-Maliki som avled år 543. Ibn Khaldun sade: “Bland dessa sufier finns Ibn Arabi, Ibn Sab’in, Ibn Barrajan och deras anhängare, de som följde deras väg och bekände sig till deras lära. De har många skrifter som de sprider, fulla av öppen otro och motbjudande nyheter i religionen (bida), och en tolkning av de uppenbara texterna för detta ändamål på de mest avlägsna och fula sätt, så att den som läser dem förvånas över att de tillskrivs religionen eller räknas till sharia. Ingens lovord om dessa är ett bevis, även om den som lovprisar skulle nå hur hög grad av förträfflighet som helst, ty Boken och sunnan är större i förträfflighet och vittnesbörd än vem som helst. Och vad gäller domen över dessa böcker som innehåller dessa vilseledande trosuppfattningar och de exemplar av dem som finns i folks händer, såsom al-Fusus och al-Futuhat al-Makkiyya av Ibn Arabi… domen för dessa böcker och liknande är att deras exemplar förstörs när de påträffas, genom att brännas med eld och tvättas med vatten tills bokens spår utplånas.” Och Taqi ad-Din as-Subki sade: “Och den som av dessa sufier är som Ibn Arabi, Ibn Sab’in och andra, dessa är vilseledda, okunniga och har lämnat islams väg, än mindre är de lärde.” Och al-Izz ibn Abd as-Salam sade: “Han är en usel shaykh, en lögnare, som säger att världen är evig och inte håller något könsorgan som förbjudet.” Några av hans älskare har försökt tolka detta uttryck, men det är autentiskt: adh-Dhahabi återgav det med en kedja och Ibn Taymiyya med en annan kedja till Ibn Abd as-Salam, och Ibn Hajar med sin kedja. Adh-Dhahabi sade om hans bok “Fusus al-Hikam”: “Bland hans sämsta verk är boken al-Fusus, och om det inte finns otro i den, så finns det ingen otro i världen.” Ja, Sharaf ad-Din Ismail al-Muqri sade i “Mukhtasar ar-Rawda”: “Den som tvivlar på otron hos Ibn Arabis grupp är själv kafir.” Och han är den förste som omfattas av denna dom, såsom den Upphöjde sade: “Låt Faraos folk gå in i det svåraste straffet” [Ghafir: 46]. Ty Farao ingår däri enligt alla lärda utom Ibn Arabi, som begränsade versen till Faraos folk och menade att Farao inte ingår i den. Bland dem som, utöver de ovan nämnda, avgav fatwa om hans otro finns hafiz al-Iraqi, Ibn al-Jazari, Ibn Jama’a, Isa az-Zawawi, al-Balisi ash-Shafii, Ibn Hisham grammatikern och många andra. Han avled i Damaskus år 638 e.H.

Ibn al-Murahhal och Ibn al-Wakil

ابن المُرَحِّل وابن الوكيل

Abu Abdillah Muhammad ibn Umar ibn Makki Sadr ad-Din Ibn al-Murahhal, känd som Ibn al-Wakil, shafiitisk fiqh-lärd och poet. Han föddes år 665 e.H. i Damietta och flyttade med sin far till Damaskus, där han växte upp, och han bodde en tid i Aleppo. Han hade ett förunderligt minne: han memorerade al-Hariris “Maqamat” på femtio dagar och al-Mutanabbis diwan på en vecka, och när han lade sina memorerade verk i en hög var den lika hög som hans växt. Han innehade posten som shaykh vid Dar al-Hadith al-Ashrafiyya i Damaskus i sju år. Ibn Hajar sade: “Ingen utom han kunde stå emot Ibn Taymiyya i debatt.” Och när Ibn Taymiyya fick höra om hans död sade han: “Må Allah ge muslimerna god tröst efter dig, o Sadr ad-Din.” Han avled i Kairo år 716 e.H.

At-Tirmidhi

الترمذي

Abu Isa Muhammad ibn Isa ibn Sawra ibn Musa as-Sulami at-Tirmidhi. Han är en hafiz och imam, en av de framstående hafiz-imamerna, ett under av minne och noggrannhet. Han är al-Bukharis elev och delade några av hans shaykher. Han har en bok med sunan samt uttalanden om kritik och godkännande av förmedlare (al-jarh wa-t-ta’dil). Han avled år 275 e.H.

Abu Hamid al-Ghazali

أبو حامد الغزَّالي

Muhammad ibn Muhammad ibn Muhammad at-Tusi, Abu Hamid al-Ghazali, med dubblerad z. Detta uttal har fastställts av Ibn as-Sam’ani, Ibn al-Athir, an-Nawawi, Ibn Khallikan, Ibn Daqiq al-Id, adh-Dhahabi, as-Subki, as-Sakhawi och al-Murtada az-Zabidi, och det är det vedertagna, trots en meningsskiljaktighet om det. Han föddes år 450 e.H. Han är expert på rättsprinciper (usul) och shafiitisk fiqh-lärd. Han har många verk, bland dem “Ihya Ulum ad-Din” och “al-Mustasfa fi Usul al-Fiqh”, och inom fiqh “al-Wajiz”, “al-Wasit” och “al-Basit”. Han gav sig in i filosofin och vände sedan om från den och bemötte den. Därefter gav han sig in i det som kallas teologi (ilm al-kalam), och bemästrade dess grunder och förutsättningar, och vände sedan om från den sedan dess förvanskning, motsägelser och dess anhängares dispyter blivit uppenbara för honom. Han var teolog under den period då han bemötte filosoferna och fick då titeln Hujjat al-Islam, eftersom han tystade dem. Därefter följde han batinitiernas väg och tog till sig deras vetenskaper, men vände sedan om från dem och blottlade batinitiernas trosuppfattningars falskhet och deras lek med texterna och rättsreglerna. Därefter följde han sufismens väg. Ibn as-Salah sade om honom: “Om Abu Hamid har mycket sagts, både för och emot. Vad gäller dessa böcker, det vill säga hans böcker som strider mot sanningen, så ska man inte bry sig om dem, och vad gäller mannen själv ska man tiga om honom och överlämna hans sak åt Allah.” Och adh-Dhahabi sade: “Mannen skrev boken “at-Tahafut” till kritik av filosoferna och blottade deras brister, men instämde med dem på flera ställen i tron att det var sanning eller överensstämde med religionen. Han hade ingen kunskap om traditionerna och ingen erfarenhet av den profetiska sunnan, som har avgörande ställning över förnuftet, och han fick kärlek till att ständigt studera boken “Rasa’il Ikhwan as-Safa”, vilket är en svårläkt sjukdom, en förödande skabb och ett dödligt gift. Och om inte Abu Hamid varit en av de stora begåvade och de utvalda uppriktiga, hade han gått under. Så akta er, akta er för dessa böcker, och fly med er religion från de förutvarandes tvivel, annars faller ni i förvirring.” Och Abu Bakr ibn al-Arabi sade: “Vår shaykh Abu Hamid svalde filosoferna och ville kräkas upp dem men förmådde inte.” Och domaren Iyad sade: “Och shaykh Abu Hamid, med de skandalösa nyheterna och de avskyvärda verken, gick till överdrift i sufismens väg, ägnade sig åt att understödja deras mazhab och blev en förkunnare i det, och han skrev i ämnet sina berömda verk, det vill säga “al-Ihya”, i vilka invändningar restes mot honom på vissa ställen, och en hel nations misstankar blev dåliga om honom, och Allah vet bäst vad som döljer sig hos honom. Hos oss utfärdades ett sultansdekret och fiqh-lärdas fatwa om att bränna dem och hålla sig borta från dem, och det efterlevdes.” Och Ibn al-Jawzi sade: “Abu Hamid skrev “al-Ihya” och fyllde den med falska hadither utan att veta att de var falska, och han talade om uppenbarelse (kashf) och lämnade fiqh-reglerna.” Han avled år 505 e.H.

Ibn al-Jazari

ابن الجَزَرِي

Muhammad ibn Muhammad ibn Muhammad ibn Ali ibn Yusuf Abu al-Khayr Ibn al-Jazari Shams ad-Din ad-Dimashqi och därefter ash-Shirazi ash-Shafii, allmänt känd som Ibn al-Jazari, skicklig koranrecitatör (muqri) och muhaddith. Han föddes år 751 e.H. Han var sin tids shaykh i recitationskonsten. Han föddes och växte upp i Damaskus och byggde där en skola som han kallade “Dar al-Quran”. Han reste flera gånger till Egypten, kom till Rum (Anatolien), reste med Timur Lenk till landet bortom floden (Transoxiana), och reste sedan till Shiraz, där han utsågs till domare. Bland hans verk finns “an-Nashr fi al-Qira’at al-Ashr”, “al-Muqaddima al-Jazariyya”, “Tayyibat an-Nashr” och “at-Tamhid fi Ilm at-Tajwid”. Han avled i Shiraz år 833 e.H.

Az-Zuhri

الزُّهْري

Muhammad ibn Muslim ibn Ubaydillah ibn Abdillah ibn Shihab ibn Abdillah ibn al-Harith ibn Zuhra ibn Kilab az-Zuhri Abu Bakr al-Qurashi al-Madani, imamen, den ledande auktoriteten, sin tids hafiz. Han föddes år 58 e.H. och bosatte sig i Levanten (ash-Sham). Al-Layth ibn Sad sade: “Jag har aldrig sett en lärd som var mer allomfattande än Ibn Shihab. Om han berättade om förmaning och uppmuntran sade man: han kan bara detta. Och om han berättade om araberna och släktträden sade man: han kan bara detta. Och om han berättade om Koranen och sunnan, så var det hans tal som gällde.” Han avled år 124 e.H.

Muhammad ibn Maslama – Må Allah vara nöjd med honom

محمد بن مسلمة – رضي الله عنه

Muhammad ibn Maslama ibn Salama ibn Khalid al-Ansari al-Awsi, framstående följeslagare (sahabi). Han deltog i alla slag tillsammans med Allahs sändebud ﷺ utom Tabuk, där Allahs sändebud utsåg honom till ställföreträdare i Medina. Han deltog i erövringen av Egypten. Han avled år 43 e.H.

Ibn Muflih

ابن مُفْلِح

Shams ad-Din Abu Abdillah Muhammad ibn Muflih ibn Muhammad al-Maqdisi, den store lärde och fiqh-läraren, hanbalitisk fiqh-lärd. Han föddes år 708 e.H. Ibn al-Qayyim beskrev honom med orden: “Under himlavalvet finns ingen som är lärdare i imam Ahmads mazhab än Ibn Muflih.” Han närvarade hos islams shaykh Ibn Taymiyya och återgav mycket från honom, och denne brukade säga till honom: “Du är inte Ibn Muflih, du är Muflih.” Han var den som bäst kände till hans frågor och hans val, så till den grad att Ibn al-Qayyim konsulterade honom om dem. Han har många nyttiga verk och omfattande skrifter, bland dem “al-Adab ash-Shar’iyya wa-l-Minah al-Mar’iyya”, “al-Furu” och “Usul al-Fiqh”, och andra. Han avled år 763 e.H.

Ibn Manzur

ابن مَنْظُور

Han är Muhammad ibn Mukarram Abu al-Fadl, känd som Ibn Manzur, bosatt i Egypten, språkvetare och litteratör. Han föddes år 630 e.H., arbetade under lång tid på kansliet (diwan al-insha’) och var domare i Tripoli. Han skrev många verk, bland dem ”Lisan al-Arab”, ”Mukhtasar Tarikh Baghdad” och ”Mukhtasar Tarikh Dimashq”. Han avled år 711 e.H.

Ibn Maja

ابن ماجه

Abu Abdullah Muhammad ibn Yazid ibn Maja al-Qazwini, den store hafizen och författaren till Sunan. Han var en imam inom hadith och kunnig i hadithvetenskaperna och allt som hör samman med dem. Det som sänkte rangen på hans Sunan är de förkastliga hadither (munkar) som finns i boken, samt ett fåtal fabricerade (mawdu’). Han avled år 273 e.H.

Al-Fayruzabadi

الفيروزابادي

Abu Tahir Muhammad ibn Yaqub ibn Muhammad ibn Ibrahim al-Fayruzabadi föddes år 729 e.H. Han var en av lärdomarna från det åttonde hijriåret, och en av de språkvetande imamerna som spred språkets och litteraturens vetenskaper, gjorde människor nytta och författade verk. Ibn Hajar sade om honom: «Han var en hafiz i språket och hade vid kunskap om det.» Bland hans verk finns ”Al-Qamus al-Muhit”. Han avled år 817 e.H.

Al-Mustawrid ibn Shaddad – Må Allah vara nöjd med honom

المُسْتَوْرِد بن شَدَّاد – رضي الله عنه

Han är den framstående följeslagaren (sahabi) al-Mustawrid ibn Shaddad ibn Amr al-Qurashi al-Fihri. Både han och hans far hade förmånen att vara följeslagare. Han var en pojke den dag Allahs sändebud ﷺ avled. Han deltog i erövringen av Egypten och avled i Alexandria år fyrtiofem.

Imam Muslim

الإمام مسلم

Abu al-Husayn Muslim ibn al-Hajjaj ibn Muslim ibn Ward al-Qushayri an-Naysaburi. Han är den store imamen, den utmärkte hafizen, auktoriteten och den sanningsenlige, författaren till Sahih. Han föddes år 204 e.H. och var en av hadithens imamer och hafizer. De lärde var eniga om hans storhet, hans ställning som imam och hans höga rang. Han skrev många böcker, av vilka den mest kända är hans Sahih, som han författade under femton år. Det har förmedlats från honom att han sade: ”Jag sammanställde denna sahih musnad ur trehundratusen hadither som jag hört.” Han avled år 261 e.H.

Al-Miswar ibn Makhrama – Må Allah vara nöjd med dem båda

المسور بن مخرمة – رضي الله عنهما

Al-Miswar ibn Makhrama ibn Nawfal ibn Uhayb al-Qurashi az-Zuhri var en framstående följeslagare (sahabi) som både hade förmånen att vara följeslagare och förmedlade hadither. Han räknas till de yngre följeslagarna, liksom an-Numan ibn Bashir och Ibn az-Zubayr. Han var en av dem som höll sig nära Umar och lärde sig utantill från honom. Al-Miswar föddes i Mecka två år efter hijra, och det var också där han avled, vid nymånen i Rabi al-Akhir år 64 e.H.

Muadh ibn Jabal – Må Allah vara nöjd med honom

معاذ بن جبل – رضي الله عنه

Muadh ibn Jabal ibn Amr al-Ansari al-Khazraji var en framstående följeslagare (sahabi), juristernas imam, de lärdas skatt och den i umman som var mest kunnig om det tillåtna och det förbjudna. Han deltog vid al-Aqaba, vid Badr och i de övriga striderna. Han var bland de förnämsta av de unga männen bland Ansar i fråga om tålamod, blygsamhet och frikostighet. Flera hadither har förmedlats om hans företräden.

Muawiya ibn Abi Sufyan – Må Allah vara nöjd med dem båda

معاوية بن أبي سفيان – رضي الله عنهما

Abu Abd ar-Rahman Muawiya ibn Abi Sufyan Sakhr ibn Harb ibn Umayya al-Qurashi al-Umawi var en framstående följeslagare (sahabi) och de troendes furste. Det sägs att han antog islam före sin far, vid tiden för Umrat al-Qada, och att han förblev rädd för sin far och därför höll sig från att ansluta sig till Profeten ﷺ, men hans islam blev inte uppenbar förrän på dagen för erövringen av Mecka. Han var en av uppenbarelsens skrivare. När Abu Bakr as-Siddiq blev kalif satte han honom att leda en armé under befäl av hans bror Yazid ibn Abi Sufyan, och han var i dess förtrupp vid erövringen av städerna Sidon, Arqa, Jubayl och Beirut. När Umar ibn al-Khattab blev kalif utsåg han honom till guvernör över Jordanien, och därefter utsåg han honom till guvernör över Damaskus efter att dess furste, hans bror Yazid, hade avlidit. Därefter gav Uthman ibn Affan honom hela Bilad ash-Sham och satte provinsernas guvernörer under hans befäl. Efter mordet på Uthman blev Ali ibn Abi Talib kalif, och en tvist uppstod mellan honom och Muawiya om vad som borde göras efter kalifen Uthmans död, tills Ibn Muljam, khariji, mördade Ali. Då övertog hans son al-Hasan ibn Ali kalifatet, och därefter avstod han det till Muawiya år 41 e.H. enligt ett avtal dem emellan. Två sidor har gått vilse när det gäller honom: den ena sidan överdrev i sin kärlek till honom och sitt försvar av honom, och den andra sidan överdrev i sitt hat och sin avsky mot honom och i att varna för honom, ja, den gick så långt som att döma honom som otrogen och hycklare. Ibn Hazm sade: (Al-Hasan fick trohetsed, därefter överlämnade han makten till Muawiya, trots att det bland de kvarvarande följeslagarna fanns de som utan tvekan var bättre än dem båda, sådana som hade gett av sin egendom före erövringen och kämpat. Alla dem, från den förste till den siste, svor trohet till Muawiya och ansåg att hans imamat var giltig, och detta är en säker enhällighet, efter en enhällighet om att det är tillåtet att en imam utses fastän en annan är bättre, med en visshet som det inte finns något tvivel om.) Han avled år 60 e.H.

Maqil ibn Yasar – Må Allah vara nöjd med honom

مَعْقِل بن يَسار – رضي الله عنه

Maqil ibn Yasar ibn Abdullah al-Muzani al-Basri var en framstående följeslagare (sahabi). Han antog islam före fördraget i al-Hudaybiya och var en av dem som deltog i Ridwan-trohetseden. Han deltog i ridda-krigen under Abu Bakr as-Siddiqs tid, följde med armén som erövrade Persien under ledning av Sad ibn Abi Waqqas och deltog i andra strider under Umars tid. Umar utsåg honom också till guvernör över al-Basra, och han bosatte sig där och dog där i slutet av Muawiyas kalifat.

Man ibn Yazid ibn al-Akhnas – Må Allah vara nöjd med dem

معن بن يزيد بن الأخنس – رضي الله عنهم

Man ibn Yazid ibn al-Akhnas ibn Habib as-Sulami var en framstående följeslagare (sahabi). Han deltog i erövringen av Egypten och Damaskus och dödades i slaget vid Marj Rahit.

Muayqib ad-Dawsi – Må Allah vara nöjd med honom

مُعَيْقِيب الدَّوْسي – رضي الله عنه

Muayqib ibn Abi Fatima ad-Dawsi var en framstående följeslagare (sahabi). Han antog islam tidigt i Mecka, utvandrade till Abessinien vid den andra utvandringen och utvandrade därefter till Medina. Han var förvaltare av Profetens ﷺ sigillring. Abu Bakr satte honom över fay-egendomen, och han förvaltade statskassan åt Umar. Han avled i slutet av Uthmans kalifat, och det sägs även att han avled år fyrtio, i slutet av Alis kalifat.

Al-Mughira ibn Shuba – Må Allah vara nöjd med honom

المغيرة بن شعبة – رضي الله عنه

Al-Mughira ibn Shuba ibn Abi Amir ath-Thaqafi var en framstående följeslagare (sahabi). Han var en av de ledande följeslagarna, kända för mod och list. Han antog islam under grävenskriget (al-Khandaq) och deltog därefter i striderna tillsammans med Allahs sändebud ﷺ. Han var också med vid Ridwan-trohetseden. Han kallades ”Mughirat ar-Ra’y” (den omdömesgille) och var mycket slug. Han dog under Muawiyas kalifat.

Al-Miqdad ibn al-Aswad – Må Allah vara nöjd med honom

المقداد بن الأسود – رضي الله عنه

Al-Miqdad ibn al-Aswad al-Kindi, det vill säga al-Miqdad ibn Amr ibn Thalaba ibn Malik ibn Rabia ibn Amir ibn Matrud al-Bahrani, och det sägs även al-Hadrami. Han växte upp under al-Aswad ibn Abd Yaghuth och förknippades därför med honom. Han var en framstående följeslagare (sahabi), antog islam tidigt och gifte sig med Duba’a bint az-Zubayr ibn Abd al-Muttalib, dotter till Profetens (Allahs frid och välsignelser vare med honom och hans familj) farbror. Han gjorde båda utvandringarna och deltog i Badr och i striderna därefter, och han var ryttare på dagen vid Badr. Han avled år 33 e.H.

Al-Miqdam ibn Maadi Karib – Må Allah vara nöjd med honom

المِقْدَام بن مَعْدِي كَرِبَ – رضي الله عنه

Al-Miqdam ibn Maadi Karib ibn Amr ibn Yazid al-Kindi var en framstående följeslagare (sahabi). Han var en av delegationen från Kinda som kom till Allahs sändebud ﷺ. Han räknas till folket i Bilad ash-Sham och dog där år sjuttiosju, i en ålder av nittioett år.

Maymuna bint al-Harith – Må Allah vara nöjd med henne

مَيْمُوَنة بنت الحارث – رضي الله عنها

Maymuna bint al-Harith al-Hilaliyya al-Amiriyya, de troendes moder, hustru till Profeten ﷺ. Han gifte sig med henne i Dhu al-Qada år sju, och hon var den sista kvinnan som Profeten ﷺ gifte sig med. Hon avled år 51 e.H.

Abu Barza al-Aslami – Må Allah vara nöjd med honom

أبو بَرْزَةَ الأسلمي – رضي الله عنه

Abu Barza al-Aslami. Man är oenig om hans namn: det sägs Nadla ibn Ubayd, vilket är det mest korrekta, och det sägs Nadla ibn Amr. Han var en framstående följeslagare (sahabi), antog islam före erövringen av Mecka och deltog i sju fälttåg. Han avled år 65 e.H.

An-Numan ibn Bashir – Må Allah vara nöjd med dem båda

النعمان بن بشير – رضي الله عنهما

An-Numan ibn Bashir ibn Sad ibn Thalaba al-Ansari al-Khazraji var en framstående följeslagare (sahabi). Han föddes åtta år före Profetens ﷺ död, och han var generös, givmild och skald. Han var en av Muawiyas guvernörer, som satte honom över Kufa under en tid. Därefter blev han domare i Damaskus efter Fudala och därefter guvernör över Homs. Han dödades i byn Birin av Khalid ibn Khali efter slaget vid Marj Rahit, i slutet av år sextiofyra, när han uppmanade folket i Homs att ge Ibn az-Zubayr sin trohetsed.

Abu Hanifa

أبو حنيفة

Abu Hanifa an-Numan ibn Thabit ibn Zuta al-Kufi, imamen och nationens jurist. Han var gudfruktig och from, och ytterst nitisk i att försvara Allahs förbud mot att överträdas. Världen och enorma rikedomar erbjöds honom, men han kastade dem bakom sig, så till den grad att han blev piskad för att acceptera ämbetet som domare eller förvaltare av statskassan, men han vägrade. Adh-Dhahabi sade: (Hans levnadsbeskrivning kan rymma att ägnas två band, må Allah vara nöjd med honom och förbarma sig över honom.) Ahmad sade om honom: (Abu Hanifa har, i fråga om kunskap, gudfruktighet, askes och att föredra det kommande livet, en ställning som ingen når upp till. Han blev piskad för att bli ämbetsman åt al-Mansur, men gjorde det inte. Allahs barmhärtighet och välbehag vare över honom.) Imam ash-Shafii sade: Malik ibn Anas blev tillfrågad: (Har du sett Abu Hanifa och debatterat med honom?) Han svarade: (Ja, jag såg en man som, om han såg på denna pelare, som är av sten, och sade att den är av guld, skulle kunna fullfölja sitt argument för det.) Han avled år 150 e.H.

Harun ar-Rashid

هارون الرشيد

Abu Jafar Harun ibn Muhammad al-Mahdi ibn Abi Jafar al-Mansur, den femte abbasidiska kalifen. Han var en av de ädlaste kaliferna och de mest värdiga kungarna, en man av pilgrimsfärder och jihad, av fälttåg, tapperhet och gott omdöme, med vältalighet, kunskap och insikt i kalifatets bördor. Han hade ett gott omdöme i litteratur och fiqh. Han älskade de lärda, vördade religionens helgder och ogillade käbbel och spekulativ teologi (kalam). Han grät över sig själv, sitt tidsfördriv och sina synder, särskilt när han blev förmanad. Han hade erövringar och ryktbara ställningstaganden, bland dem erövringen av staden Herakleia. Han dog som deltagare i ett fälttåg i Khurasan år 193 e.H.

Hisham ibn Hakim ibn Hizam – Må Allah vara nöjd med dem båda

هشام بن حكيم بن حزام – رضي الله عنهما

Hisham ibn Hakim ibn Hizam al-Qurashi al-Asadi var en framstående följeslagare (sahabi). Han antog islam på dagen för erövringen av Mecka och dog före sin far Hakim. Han var en stark och respektingivande man, en av dem som uppmanar till det goda och förbjuder det onda.

Umm Salama – Må Allah vara nöjd med henne

أم سلمة – رضي الله عنها

De troendes moder Umm Salama Hind bint Abi Umayya Hudhayfa ibn al-Mughira ibn Abdullah al-Makhzumiyya. Profeten ﷺ gifte sig med henne i Shawwal år fyra, och det sägs även tidigare än så. Hon var en av de första kvinnorna som utvandrade, och hon räknades till de kvinnliga följeslagarnas jurister och till de vackraste kvinnorna. Hon levde i omkring nittio år och var den sista av de troendes mödrar som avled. Hon avled år 59 eller 64 e.H., och andra uppgifter har också nämnts.

Hud – Frid vare över honom

هود عليه السلام

Hud (Frid vare över honom): Han är profeten Hud ibn Shalikh ibn Arfakhshadh ibn Sam ibn Nuh (Frid vare över honom), och det sägs att Hud är Aber ibn Shalikh ibn Arfakhshadh ibn Sam ibn Nuh. Det sägs även Hud ibn Abdullah ibn Rabah ibn al-Jarud ibn Ad ibn Aws ibn Aram ibn Sam ibn Nuh (Frid vare över honom), vilket Ibn Jarir nämnde. Han var av en stam som kallades: Ad ibn Aws ibn Sam ibn Nuh. De var araber som bodde i al-Ahqaf, vilket är sandbergen, som låg i Jemen, vid Oman och Hadramawt, i ett land som vetter mot havet och kallas ash-Shihr, och deras dal hette Mughith. De bodde ofta i tält med massiva pelare. Allah (den Mäktige och Upphöjde) sände sin sändebud Hud (Frid vare över honom) till sitt folk för att kalla dem till tillbedjan av Allah, den ende, den Självtillräcklige, och för att begära av dem att de skulle överge tillbedjan av andra än Honom, av avgudar och gudar. Men hans folk föraktade honom, hånade honom och fortsatte i sin översitteri, förvirrade. Då straffade Allah dem för deras ställningstagande genom att sända över dem en stark vind, som utplånade deras rot och gjorde dem till avmejat, och Allah räddade Hud och de troende som var med honom. Denna berättelse har nämnts i flera suror i den ärorika Koranen, än i en form med viss utförlighet, såsom i suror: Al-Araf, Hud, Al-Muminun, Ash-Shuara, Al-Ahqaf. Och än i en kortfattad form, såsom i suror: Fussilat, Adh-Dhariyat, Al-Qamar, Al-Haqqa, Al-Fajr. En hel sura har kallats Surat Hud, vilken innehåller berättelser om ett antal sändebud (Frid vare över dem), och bland dem fanns berättelsen om Hud och hans folk. Ibn Kathir sade: ”Allah har nämnt deras berättelse i Koranen på flera ställen, för att de troende ska dra lärdom av deras undergång.”

Wahshi ibn Harb – Må Allah vara nöjd med honom

وحشي بن حرب – رضي الله عنه

Wahshi ibn Harb al-Habashi Abu Dasma var en framstående följeslagare (sahabi). Han var en av de frigivnas hjältar under okunnighetens tid (jahiliyya), och han är den som dödade Hamza, Profetens ﷺ farbror, som han dödade vid Uhud. Därefter kom han till Profeten ﷺ med delegationen från folket i at-Ta’if, efter att staden hade intagits. Han deltog i al-Yarmuk och var med om att döda Musaylima, och han hävdade att han kastade sitt spjut, det som han dödade Hamza med, mot honom. Han brukade säga: ”Med detta mitt spjut dödade jag människornas bäste och människornas värste.” Han bosatte sig i Homs och dog där under Uthmans kalifat. Han avled omkring år 25 e.H.

Waraqa ibn Nawfal

ورَقَة بن نوفل

Han är Waraqa ibn Nawfal ibn Asad ibn Abd al-Uzza ibn Qusayy al-Qurashi al-Asadi, kusin till Khadija, hustru till Profeten ﷺ. Man är oenig om hans status som följeslagare: bland de lärde finns de som nämnde honom bland följeslagarna, såsom at-Tabari, al-Baghawi, Ibn Qani, Ibn as-Sakan och andra, och bland de lärde finns de som sade att han inte är en följeslagare, men att han trodde på Profeten ﷺ och dog under uppehållet i uppenbarelsen (fatrat al-wahy). Ibn Hajar sade: ”Det synbara av detta är att han erkände hans profetskap, men han dog innan Allahs sändebud ﷺ hade kallat människorna till islam, så han blir som Bahira, och det finns anledning att granska om han kan räknas som följeslagare.” Bland dem finns de som tog en avvaktande hållning till honom och nämnde meningsskiljaktigheten. Al-Kirmani sade: ”Om du frågar vad jag anser om Waraqa, om man ska döma att han var troende, svarar jag: Utan tvivel trodde han på Isa (Frid vare över honom). När det gäller tron på vår profet (Frid vare över honom) vet man inte om Isas religion hade upphävts vid hans död eller inte. Och om det fastställs att den hade upphävts vid den tidpunkten, så är det mest korrekta att tron är bekräftelse, och han bekräftade honom utan att nämna något som strider mot det.” Det mest sannolika – och Allah vet bäst – är att han var troende och monoteist, men att han inte räknas bland följeslagarna, eftersom han dog under uppehållet i uppenbarelsen, efter profetskapet och före sändebudsuppdraget.

An-Nawawi

النووي

Abu Zakariyya Yahya ibn Sharaf ibn Murri ibn Hasan ibn Husayn ibn Muhammad ibn Jumua ibn Hizam an-Nawawi, shejken, imamen, förebilden, hafizen, asketen, den gudstjänande, juristen, mujtahiden, den gudomligt vägledde. Han föddes år 631 e.H. Han var en skicklig och noggrann imam och hafiz som behärskade många vetenskaper och författade talrika verk, och han var mycket from och asketisk. Ibn Kathir sade om honom: (Shejken, imamen, den store lärde, hafizen, den ädle juristen, den som preciserade och förfinade madhhaben, som fastställde och ordnade den, en av de gudstjänande och av de asketiska lärde. Han var på en hög nivå i kunskap, handling, askes och enkelhet, nöjsamhet i livsföringen och tålamod med dess hårdhet, och i en gudfruktighet som vi inte har hört att någon i hans tid hade, ej heller lång tid före honom.) As-Suyuti sade om honom: (Både anhängare och motståndare prisade honom, både nära och fjärran tog emot hans ord, och det goda lovordet om honom spreds bland madhhaberna.) Han författade verk inom många vetenskaper, och det berättas om honom att han skrev tills hans hand blev trött och inte orkade mer. Bland hans verk finns ”Riyad as-Salihin”, ”Al-Arbaun an-Nawawiyya”, ”Al-Adhkar”, ”Sharh Sahih Muslim” och ”Minhaj at-Talibin” med flera. Han avled år 676 e.H.

Yahya ibn Main

يحيى بن معين

Han är imamen inom jarh och tadil (kritik och godkännande av förmedlare), Abu Zakariyya Yahya ibn Main. Han var en gudomligt vägledd imam, en lärd hafiz, pålitlig och noggrann. Han föddes år ett hundra femtioåtta. An-Nasai sade om honom: ”En av imamerna inom hadith, tillförlitlig (thiqa), betrodd.” Ahmad ibn Hanbal sade: ”Den av oss som var mest kunnig om förmedlarna var Yahya ibn Main.” Ali ibn al-Madini sade: ”Jag har inte sett någon bland människorna som Yahya ibn Main.” Yahya ibn Said al-Qattan sade: ”Ingen som liknar Ahmad ibn Hanbal och Yahya ibn Main har kommit till oss i al-Basra.” Abu Hatim ar-Razi sade: ”När du ser att en bagdadbo älskar Ahmad ibn Hanbal, så vet att han är en sunnitisk man (sahib sunna), och när du ser att han hatar Yahya ibn Main, så vet att han är en lögnare.” Han avled i Medina i Dhu al-Qada, år två hundra trettiotre, i en ålder av sjuttiofem år, och han begravdes i al-Baqi.

Abu Yusuf

أبو يوسف

Abu Yusuf Yaqub ibn Ibrahim ibn Habib al-Ansari al-Kufi, domaren, mujtahiden, den store lärde och muhaddithen, en hanafitisk jurist, pålitlig i hadith. Han var en av Abu Hanifas lärjungar och en av Muhammad ibn al-Hasans lärare, och den förste som spred Abu Hanifas madhhab. Han hade vid kunskap om tafsir, om fälttågen (maghazi) och om araberna dagar. Han föddes år 113 e.H., och hans dagliga ordning (wird) var 200 rakaat om dagen. Adh-Dhahabi sade om honom: (Abu Yusuf nådde en ledande ställning i kunskap som inte kan överträffas, och ar-Rashid överdrev i sin vördnad för honom.) Yahya ibn Main sade: (Bland ahl ar-ra’y har jag inte sett någon mer pålitlig i hadith, ingen som hade bättre minne, och ingen med mer korrekt förmedling än Abu Yusuf.) Han avled år 182 e.H.

Yala ibn Umayya – Må Allah vara nöjd med honom

يَعْلى بن أُمَيَّة – رضي الله عنه

Yala ibn Umayya ibn Abi Ubayda at-Tamimi al-Makki, allierad med Quraysh, och han är Yala ibn Munya, dotter till Ghazwan. Han var en framstående följeslagare (sahabi), antog islam på dagen för erövringen av Mecka och hans islam blev god. Han deltog i at-Ta’if och Tabuk, och han har omkring tjugo hadither, och hans hadith finns i ”As-Sahihayn”. Han dödades år trettioåtta vid Siffin tillsammans med Ali (Må Allah vara nöjd med dem båda).

Salah ad-Din al-Ayyubi

صلاح الدّين، الأيّوبي

Han är kung an-Nasir Abu al-Muzaffar Salah ad-Din Yusuf ibn Ayyub ibn Shadhi ibn Marwan ibn Yaqub ad-Duwini at-Tikriti, känd som Salah ad-Din al-Ayyubi, en av denna umma:s stora namn, en av dess hjältar och en av dess riddare, sultan av Egypten och grundare av den ayyubidiska dynastin. Han är känd i historieböckerna i öst och väst som en ädel riddare och en modig hjälte, och som en av de bästa ledare mänskligheten har känt. Hans karaktär vittnades om av hans fiender korsfararna innan hans vänner. Han är ett enastående exempel på en jättelik personlighet, han är hjälten Salah ad-Din al-Ayyubi, befriaren av Jerusalem från korsfararna och hjälten från slaget vid Hattin. Han hade en iver att upprätta jihad och att förgöra motståndarna som man inte hört maken till i århundraden, och han hade en gästfri hand i att skänka pengar och dyrbara hästar åt sina soldater. Han hade gott förstånd, insikt, beslutsamhet och viljestyrka. Han var, må Allah förbarma sig över honom, frikostig, generös, älskvärd, med ett leende ansikte och mycket glad, och han tröttnade aldrig på något gott han gjorde. Han var ytterst uthållig och ihärdig i goda gärningar och lydnadshandlingar. Sultan Salah ad-Din levde anspråkslöst i fråga om kläder, mat, dryck och riddjur, och bar endast bomull, lin och ull. Det är inte känt att han överträdde något klandervärt efter att kungadömet skänkts honom, utan hans främsta omsorg och största mål var islams seger och att krossa de usla fienderna, och han arbetade med sitt tänkande och sin åsikt, ensam med dem vars åsikt han litade på, natt och dag, i hemlighet och öppet. Vid sidan av dessa företräden och goda seder höll han fast vid bönerna på deras tider i församling. Det sägs att han inte missade församlingsbönen i någon bön under en lång tid före sin död, inte ens under sjukdomen som ledde till hans död, utan imamen kom in och bad med honom, och han ansträngde sig att stå trots sin svaghet. Han var mjuk i hjärtat och hade lätt för att gråta. Han älskade att lyssna till den storslagna Koranen och var ihärdig i att lyssna till hadith, så till den grad att han vid något tillfälle lyssnade till ett hadithhäfte medan han stod mellan de två leden inför strid, och han sade: ”Detta är en situation där ingen någonsin har hört en hadith.” Han lämnade inte kvar i sin skattkammare något guld utom en enda dinar och trettiosex dirham, och andra sade: fyrtiosju dinarer. Han lämnade inte efter sig något hus, någon fastighet, något jordbruk eller någon trädgård, ingen slags egendom, utan han lämnade inga pengar eller ägodelar på grund av alla sina gåvor, donationer, allmosor och sin godhet mot sina furstar, sina visirer, sina vänner och till och med sina fiender. Han avled år 589 e.H.

Ibn Abd al-Barr

ابن عبد البر

Abu Umar Yusuf ibn Abdullah ibn Muhammad ibn Abd al-Barr an-Namari al-Qurtubi, imamen, den store lärde, Maghribs hafiz. Han var en from imam, pålitlig, noggrann och djupt kunnig, och följde Maliks fiqh, men hade egna val och eget ijtihad. Han föddes år 368 e.H. och var en man av sunna och efterföljelse. Den som ser på hans verk ser hans ställning i kunskapens vidd, förståndets styrka och tankens flöde. Bland dem finns ”At-Tamhid lima fi al-Muwatta min al-maani wa al-asanid”, ”Al-Istidhkar li-madhahib ulama al-amsar fima tadammanahu al-Muwatta min maani ar-ray wa al-athar”, ”Jami bayan al-ilm wa fadlihi wa ma yanbaghi fi riwayatihi wa hamlihi”, ”Ad-Durar fi ikhtisar al-maghazi wa as-siyar” och ”Al-Istiab fi marifat al-ashab” med flera. Han avled år 463 e.H.

Yaqub al-Qari

يعقوب القارئ

Han är den framstående imamen, tajwīd-mästaren, hafizen Abu Muhammad Yaqub ibn Ishaq ibn Zayd ibn Abdullah ibn Abi Ishaq al-Hadrami, en av de tio erkända koranreciterarna (qurra). Abu Hatim as-Sijistani sade om honom: ”Yaqub al-Hadrami var den mest kunnige vi har träffat och sett när det gäller läsarterna och skillnaderna i den ädla Koranen, deras orsaker och riktningar, samt grammatikens riktningar i den ädla Koranen.” Vid sidan av sin kunskap och sin förtjänst var han gudfruktig, ren, from och asketisk.

Abd al-Ghani al-Maqdisi

عبد الغني المقدسي

Abd al-Ghani ibn Abd al-Wahid ibn Ali ibn Surur al-Maqdisi al-Jammaili ad-Dimashqi al-Hanbali, Abu Muhammad, muhaddith och hafiz, född år 541 e.H. Han var en av lärda inom hadith och dess män. Han föddes i Jammail nära Nablus och flyttade som liten till Damaskus, därefter reste han till Alexandria och Isfahan, och han prövades vid flera tillfällen. Han skrev ”Umdat al-Ahkam”, ”Al-Kamal fi Asma ar-Rijal” och ”Ad-Durra al-Mudiyya fi as-Sira an-Nabawiyya”. Han avled i Egypten år 600 e.H.

Ibn Badran

ابن بَدران

Abd al-Qadir ibn Ahmad ibn Mustafa ibn Abd ar-Rahim ibn Muhammad Badran ad-Dimashqi ad-Dumi, hanbalitisk jurist och expert på rättsprinciper (usul). Han var salafi i sin trosuppfattning och hade en filosofisk dragning. Han var kunnig i litteratur och historia, skrev poesi, var en angenäm samtalspartner och nöjde sig med det nödvändiga. Under en tid ägnade han sig åt att söka efter de lämningar som återstod i Damaskus gamla byggnader. Ibland lånade han en trästege och bar den med sina egna händer för att kunna läsa en inskription på en vägg eller ett namn ovanför en dörr. Han avled år 1346 e.H.

Abdullah ibn Hudhafa – Må Allah vara nöjd med honom

عبد الله بن حُذَافَة – رضي الله عنه

Abdullah ibn Hudhafa ibn Qays al-Qurashi as-Sahmi, en framstående följeslagare (sahabi) och en av de första och tidigaste muslimerna. Det sägs att han deltog i Badr. Bland hans förtjänster är att Umar sände en armé mot romarna, och Abdullah ibn Hudhafa var bland dem. De tog honom till fånga, och romarnas kung sade till honom: ”Bli kristen, så låter jag dig dela mitt rike.” Han vägrade. Kungen lät då korsfästa honom och beordrade att man skulle skjuta pilar mot honom, men han visade ingen oro. Han togs ned, och kungen lät hälla vatten i en kittel och koka upp det, och beordrade att en fånge skulle kastas i den, och snart syntes dennes ben blänka. Därefter beordrade han att Abdullah skulle kastas i den om han inte blev kristen. När de förde bort honom grät han, och kungen sade: ”För tillbaka honom.” Kungen frågade honom: ”Varför grät du?” Han svarade: ”Jag önskade att jag hade hundra själar som kunde utsättas för detta på Allahs väg.” Kungen förundrades och sade: ”Kyss mitt huvud, så ska jag låta dig gå.” Han sade: ”Och alla de muslimska fångarna?” Kungen svarade: ”Ja.” Då kysste han hans huvud, och kungen släppte dem. Han kom med dem till Umar, och Umar reste sig och kysste hans huvud. Han avled omkring år 33 e.H.

Abdullah ibn Umar – Må Allah vara nöjd med dem båda

عبد الله بن عمر – رضي الله عنهما

Abu Abd ar-Rahman Abdullah ibn Umar ibn al-Khattab al-Qurashi al-Adawi, den föregångsmannen och förebilden, en framstående följeslagare (sahabi). Han föddes två år efter att profetskapet inleddes. Han antog islam tillsammans med sin far när han var liten och emigrerade sedan med sin far innan han hade nått puberteten. Han ansågs för ung på dagen vid Uhud, så hans första fälttåg var Al-Khandaq. Han var en av dem som svor trohetsed under trädet. Han följde Profeten ﷺ i alla hans stilla stunder och rörelser. Han var gudfruktig, asketisk, frikostig, generös, kunnig i rättsvetenskap och from. Han höll sig borta från splittringarna (fitna) och deltog inte i någon av dem. Han gav och skänkte mycket i välgörenhet, och han var en av dem som återgav flest hadither, och han kommer efter Abu Hurayra (Må Allah vara nöjd med honom) i det avseendet. Han avled år 73 e.H.

Ibn Hisham

ابن هِشَام

Abu Muhammad adh-Dhuhli as-Sadusi, och det sägs: al-Himyari al-Mu’afiri, Abd al-Malik ibn Hisham ibn Ayyub al-Basri, den store lärde, grammatikern och berättaren (akhbari), bosatt i Egypten. Han var historiker som bearbetade Ibn Ishaqs profetbiografi. Han hörde den av Ziyad al-Bakka’i, som var Ibn Ishaqs lärjunge, och han förkortade dikterna i den. Han avled år 213 e.H.

Abu Talib

أبو طالب

Abd Manaf (Imran) ibn Abd al-Muttalib ibn Hashim, känd under tillnamnet Abu Talib, och detta tillnamn blev så dominerande att man inte vet att någon någonsin kallade honom Abd Manaf. Han var den närmaste farbrodern till Profeten ﷺ, helbror till hans far genom samma mor, samt hans beskyddare, uppfostrare och försvarare, och far till Ali (Må Allah vara nöjd med honom) och hans bröder. Han var en av Banu Hashims hjältar och ledare, och en av de kloka och stolta talarna, men han dog som icke-troende, och i detta finns ingen beaktansvärd oenighet bland de lärda. Muslim har återgett från Abu Hurayra, som sade: När Abu Talibs död närmade sig kom Allahs sändebud ﷺ till honom och sade: ”Käre farbror, säg: Det finns ingen gud utom Allah, så att jag kan vittna för dig med den på Uppståndelsens dag.” Han svarade: ”Om det inte vore för att Quraysh skulle förebrå mig och säga: Det var bara dödsfruktan som fick honom till det, skulle jag glädja dig med att säga den, och jag skulle säga den enbart för att glädja dig.” Då uppenbarade Allah, den Mäktige och Upphöjde: ”Du kan inte leda den du älskar, men Allah leder den Han vill, och Han vet bäst vilka som låter sig ledas.” Al-Bukhari och Muslim har återgett från Abbas ibn Abd al-Muttalib att han sade: Jag sade till Profeten ﷺ: ”Vad har du gjort för din farbror? Han skyddade dig och blev vred för din skull.” Han sade: ”Han är i ett grunt hav av eld, och om det inte vore för mig hade han varit på eldens djupaste botten.” Muslim har återgett från Ibn Abbas att Allahs sändebud ﷺ sade: ”Den som får lindrigast straff bland eldens folk är Abu Talib. Han bär två sandaler som får hans hjärna att koka.” Och från Abu Said, att han hörde Profeten ﷺ när hans farbror nämndes inför honom, och han sade: ”Kanske kommer min förbön att gagna honom på Uppståndelsens dag, så att han placeras i ett grunt hav av eld som når honom till fotknölarna och får hans hjärna att koka.” Detta återgavs av al-Bukhari och Muslim. Han dog i det tionde året efter att profetskapet inleddes, och tillsammans med honom dog Khadija (Må Allah vara nöjd med henne), varvid Profeten ﷺ sörjde, och året kallades sorgens år.

Itban ibn Malik

عِتْبَانُ بن مَالِك

Itban ibn Malik ibn Amr ibn al-Ajlan al-Ansari al-Khazraji as-Salimi, en framstående följeslagare (sahabi). Allahs sändebud ﷺ slöt ett broderskap mellan honom och Umar ibn al-Khattab. Han deltog i Badr, Uhud och Al-Khandaq, och han förlorade synen under Profetens ﷺ tid. Han avled under mitten av Muawiya ibn Abi Sufyans kalifat och efterlämnade inga ättlingar.

Imran ibn al-Husayn

عمران بن الحُصَين

Abu Nujayd Imran ibn Husayn ibn Ubayd ibn Khalaf al-Khuza’i, en framstående följeslagare (sahabi). Han antog islam året för Khaybar och deltog i flera fälttåg, och han var bärare av Khuza’as banér på dagen för erövringen av Mecka. Han återgav flera hadither och var bland följeslagarnas framstående och rättskunniga. Han utsågs till domare i al-Basra. Ibn Sirin sade om honom: ”Den bästa av följeslagarna som bosatte sig i al-Basra var Imran och Abu Bakra.” Och al-Hasan brukade svära på att ingen bättre än Imran hade kommit till al-Basra för deras skull. Han avled (Må Allah vara nöjd med honom) år femtiotvå, och det sägs år femtiotre.

Ibn Ashur

ابن عَاشُور

Muhammad at-Tahir ibn Muhammad ibn Muhammad at-Tahir ibn Muhammad ibn Muhammad ash-Shadhili ibn Abd al-Qadir ibn Muhammad – med fatha på mim – Ibn Ashur. Han utmärkte sig och blev framstående inom flera vetenskaper, såsom islamisk rättslära (sharia), språk och litteratur. Han behärskade det franska språket och var korresponderande ledamot i de arabiska språkakademierna i Damaskus och Kairo. Han innehade framstående lärda och administrativa uppdrag, såsom undervisning, domarämbete och fatwa-givning, och han utsågs till shejk av Zaytuna-moskén. Han skrev tiotals böcker, bland dem hans tafsir med titeln ”At-Tahrir wa at-Tanwir” och ”Maqasid ash-Sharia”, med flera. Hans vän shejk Muhammad al-Khadir Husayn sade om honom: ”Professorn har vältalighet i tal och mästerskap i uttryck, och till sin rika kunskap och skarpa omdöme lägger han renhet i smak och vid beläsenhet i språkets litteratur … Jag såg hos honom en tunga vars dialekt var sanning, … och en ambitiös ande som strävar mot det höga, och en flit i arbetet som ingen trötthet vidrör, och en trogen hållning till religionens plikter och goda seder … Sammanfattningsvis är min beundran för hans klara karaktär och hans ädla uppförande inte mindre än min beundran för hans briljans i vetenskap.” Han avled år 1393 e.H.

Az-Zirikli

الزِّرِكلي

Khayr ad-Din ibn Mahmud ibn Muhammad Ali ibn Faris az-Zirikli ad-Dimashqi, därefter med saudiskt medborgarskap och död i Egypten. Han var historiker och en äkta poet. Han invaldes i den arabiska akademin i Damaskus år 1930 e.Kr., i den arabiska språkakademin i Kairo år 1946 e.Kr. och i den irakiska vetenskapsakademin år 1960 e.Kr. Bland hans verk finns ”Al-A’lam”, där az-Zirikli samlade omkring femton tusen biografier över de mest kända männen och kvinnorna bland araber, arabiserade personer och orientalister, och han vidgade det något genom att lägga till dem som skrev på sina egna språk om araberna och studerade arabiska, även om det inte syntes något spår av detta i deras språk. Az-Zirikli började arbeta på det år 1912 e.Kr. och höll på med det till sin död, och han släppte det inte under sextio år. Bland hans verk finns också ”Diwan az-Zirikli”, ”Al-Wajiz fi Sirat al-Malik Abd al-Aziz” och ”Shibh al-Jazira fi Ahd al-Malik Abd al-Aziz”, med flera. Han avled år 1396 e.H.

Ma’ruf al-Karkhi

مَعْرُوف الكَرْخِي

Abu Mahfuz al-Baghdadi, Ma’ruf al-Karkhi, och hans fars namn var Firuz, och det sägs: al-Firuzan. Han var en förebild bland de asketiska. Han nämndes inför imam Ahmad ibn Hanbal, och det sades: ”Han har lite kunskap.” Då sade han: ”Håll tyst! Vad önskar man av kunskap om inte det som Ma’ruf har nått?” På samma sätt sade Ismail ibn Shaddad: Sufyan ibn Uyayna sade till oss: ”Hur står det till med den lärde som finns hos er i Bagdad?” Vi frågade: ”Vem är det?” Han sade: ”Abu Mahfuz Ma’ruf.” Vi svarade: ”Han mår väl.” Då sade han: ”Folket i den staden kommer att må väl så länge han finns bland dem.” Han avled år 200 e.H., och det sägs: 204.

Ihsan Ilahi Zahir

إحسان إلهي ظهير

Ihsan Ilahi Zahir ibn Zuhur Ilahi ibn Ahmad ad-Din ibn Nizam ad-Din, från familjen (Siti), en samtida lärd, debattör och författare. Han föddes i staden Sialkot i Pakistan år 1369 e.H. Han var generalsekreterare för Ahl al-Hadith-sammanslutningen i Pakistan och växte upp i en familj som utmärkte sig genom religiositet, goda seder och rättfärdighet. Han behärskade flera språk vid sidan av sitt urdu, och var skicklig i arabiska, persiska och engelska. Han tog examen vid Islamiska universitetet i Medina och vid Muhammadiyya-universitetet i staden Gujranwala i Pakistan. Han skrev många verk, bland dem: ”Al-Ismailiyya: Tarikh wa Aqa’id”, ”Al-Babiyya: Ard wa Naqd”, ”Al-Barelwiyya: Aqa’id wa Tarikh”, ”Al-Bahaiyya: Naqd wa Tahlil”, ”Al-Qadiyaniyya: Dirasat wa Tahlil”, ”Ash-Shia wa at-Tashayyu”, ”Ash-Shia wa as-Sunna”, ”Ash-Shia wa al-Quran” och ”Ash-Shia wa Ahl al-Bayt”, med flera, förutom många vetenskapliga och missionerande insatser. Shejk Ibn Baz sade om honom: ”Hans ärevördighet shejk Ihsan Ilahi Zahir, må Allah förbarma sig över honom, är känd för oss. Han har en god trosuppfattning, och jag har läst några av hans böcker och det glädjde mig vad de innehåller av uppriktig rådgivning för Allahs och Hans tjänares skull, samt bemötande av islams motståndare.” Han avled år 1407 e.H.

Ibn Baz

ابن باز

Abd al-Aziz ibn Abdullah ibn Baz, sin tids store lärde, född år 1330 e.H. Han var storhövding för fatwa i Konungariket Saudiarabien från år 1413 e.H. till sin död, ordförande för de högre lärdas råd, ordförande för det Högsta Världsrådet för Moskéer och ordförande för Islamiska Rättsakademin. Han förlorade synen år 1350 e.H. och innehade domarämbete. Allah, den Upphöjde, gav honom höga egenskaper, nit för Allahs religion och vishet, tillsammans med avhållsamhet från världsliga ting, hängivenhet i dyrkan och vid kunskap inom de religiösa vetenskaperna. Han skrev ”Majmu Fatawa wa Maqalat Mutanawwi’a”. Han avled år 1420 e.H.

Ibn Jibrin

ابن جبرين

Abdullah ibn Abd ar-Rahman ibn Abdullah ibn Ibrahim ibn Fahd ibn Hamad ibn Jibrin, hanbalitisk jurist, född år 1349 e.H. Han tog examen vid Imam ad-Da’wa-institutet, och detta betyg likställdes med Sharia-fakulteten. Därefter tog han magisterexamen vid Högre Domarinstitutet med en avhandling med titeln ”Akhbar al-Ahad fi al-Hadith an-Nabawi”, och därefter doktorsexamen vid Sharia-fakulteten i Riyadh med en avhandling med titeln ”Tahqiq az-Zarkashi ala Mukhtasar al-Khiraqi”. Han var mycket kunnig, hade ett starkt minne och ett milt sinnelag. Han skrev flera verk, förutom många vetenskapliga och missionerande insatser. Han avled år 1430 e.H.

Ibn Uthaymin

ابن عثيمين

Muhammad ibn Salih ibn Muhammad ibn Sulayman ibn Abd ar-Rahman al-Uthaymin al-Wuhaybi at-Tamimi, den store lärde, en djupt bevandrad lärd, jurist och koranutläggare, född år 1347 e.H. Han var ledamot i de högre lärdas råd, ledamot i rådet vid Fakulteten för Sharia och religionens grunder vid universitetets filial i al-Qasim och ordförande för avdelningen för trosläran där, samt lärare i de två Heliga Moskéerna. Han skrev många nyttiga verk, av vilka de mest kända är ”Ash-Sharh al-Mumti ala Zad al-Mustaqni”, ”Fath Dhi al-Jalal wa al-Ikram bi-Sharh Bulugh al-Maram” och ”Sharh Riyad as-Salihin”. Han har också många välsignade ljudinspelade förklaringar. Han avled år 1421 e.H.

Muhammad Nasir ad-Din al-Albani

محمد ناصر الدين الألباني

Muhammad Nasir ad-Din al-Albani, född år 1333 e.H., muhaddith. Han var en av de lärda som ägnade sina liv åt att tjäna den profetiska sunnan. Han var ledamot i Högsta rådet för Islamiska universitetet i Medina, och tilldelades Kung Faisals internationella pris för islamiska studier år 1419 e.H. som erkännande för hans värdefulla insatser i tjänst för den profetiska hadithen, genom källhänvisning (takhrij), granskning och studier, i hans böcker som uppgår till över hundra. Han avled år 1420 e.H.

Abu Bakr al-Jazairi

أبو بكر الجزائري

Abu Bakr Jabir ibn Musa ibn Abd al-Qadir ibn Jabir al-Jazairi. Han var lärare i den Profetiska Moskén i över fyrtio år. Han skrev flera verk, bland dem ”Minhaj al-Muslim”, ”Aqidat al-Mu’min” och ”Aysar at-Tafasir”, med flera, förutom många vetenskapliga och missionerande insatser. Han blev 97 år gammal och avled den 4/12/1439 e.H.

Faysal Al Mubarak

فيصل آل مبارك

Faysal ibn Abd al-Aziz ibn Faysal ibn Hamad ibn Mubarak, shejken och domaren, född år 1313 e.H. Kung Abd al-Aziz utsåg honom till domare år 1341 e.H. Han hade en fast fotfäste i kunskap genom sina många lärare och sina vetenskapliga och praktiska resor. Shejk Muhammad ibn Ibrahim prisade honom ständigt och nämnde hans uppriktighet, hans askes och hans inflytande i de orter där han förordnades. Hans vetenskapliga ställning framträder i hans många och nyttiga verk inom olika vetenskaper, bland dem ”Khulasat al-Kalam, Sharh Umdat al-Ahkam”, ”Mukhtasar al-Kalam ala Bulugh al-Maram”, ”Tatriz Riyad as-Salihin” och ”Kalimat as-Sadad ala Matn az-Zad”, med flera. Han avled år 1376 e.H.

Ibn al-Amir as-San’ani

ابن الأمير الصنعاني

Muhammad ibn Ismail ibn Salah ibn Muhammad, känd som Ibn al-Amir as-San’ani, med hänvisning till en av hans förfäder som var känd som al-Amir Yahya ibn Hamza. Han var en författande lärd från Jemen, född år 1099 e.H. Han var lärd inom många vetenskaper, då han förenade de rationella vetenskaperna med de traderade vetenskaperna. Han ägnade sig åt undervisning och lämnade efter sig ett enormt arv av nyttiga verk, närmare trehundra skrifter inom många vetenskaper. Bland de mest kända är ”Subul as-Salam, Sharh Bulugh al-Maram”, ”Minhat al-Ghaffar, Hashiya ala Daw an-Nahar”, ”Al-Udda, Hashiya ala Sharh al-Umda”, ”Tathir al-I’tiqad an Adran al-Ilhad” och ”Ijabat as-Sa’il, Sharh Bughyat al-Amil”. Han avled år 1182 e.H.

Muhammad al-Amin ash-Shanqiti

محمد الأمين الشنقيطي

Muhammad al-Amin ibn Muhammad al-Mukhtar ibn Abd al-Qadir ibn Muhammad al-Jakni ash-Shanqiti, född år 1325 e.H. Han var ledamot i de högre lärdas råd, lärare i den Profetiska Moskén och ledamot i rådet för Islamiska universitetet i Medina. Han skrev många verk, bland dem ”Adwa al-Bayan li-Tafsir al-Quran bi-l-Quran”, ”Adab al-Bahth wa al-Munazara”, ”Mudhakkira fi Usul al-Fiqh” och ”Daf Iham al-Idtirab an Ay al-Kitab”. Hans verk har tryckts i nitton volymer under titeln: ”Athar ash-Shaykh al-Allama Muhammad al-Amin ash-Shanqiti”. Han avled år 1393 e.H.