Förklaring av hadithen ”Om rättvisa mellan barn” och lärdas syn på skyldigheten att behandla barnen lika
Rättvisa mellan barnen är en av de viktigaste plikter som islam ålägger föräldrar gentemot sina barn. Profeten Muhammad ﷺ gjorde det till en bindande rättighet – inte bara en önskvärd egenskap – och kopplade den till barnens motsvarande rätt att visa sina föräldrar respekt och lydnad. Frågan om rättvisa mellan barn vid gåvor och i den dagliga behandlingen är ett av de ämnen som föräldrar oftast söker svar på inom islamisk rätt (fiqh), särskilt när ett barn upplever att det behandlas annorlunda än sina syskon. I den här artikeln går vi igenom de mest kända och autentiska hadither i ämnet, hämtade ur erkända sunnitiska hadithsamlingar, med en enkel förklaring av varje hadith, dess autenticitetsgrad och vad de lärda säger om den.
Rättvisans plats mellan barnen inom islam
Islam är en religion byggd på rättvisa i alla livets angelägenheter, och en av de viktigaste formerna av rättvisa är den inom familjen. Att särbehandla ett barn – hur litet det än må verka i föräldrarnas ögon – kan lämna djupa psykologiska spår hos det förbisedda barnet och så avund och splittring mellan syskon. Därför lämnade Profeten ﷺ inte detta åt föräldrarnas eget gottfinnande, utan klargjorde saken genom tydliga uttalanden och verkliga händelser som utspelade sig inför honom, vilket vi ska se i de två följande hadither – de mest citerade i ämnet rättvisa mellan barn.
Den första hadithen: berättelsen om an-Nu’man ibn Bashir och gåvan (samstämmig, muttafaq ʿalayh)
Denna hadith är själva grundstommen i kapitlet om rättvisa mellan barn. Det är en autentisk hadith vars äkthet bekräftas samstämmigt av både Bukhari och Muslim, och den finns återgiven i flera varianter som kompletterar varandra.
Hadithens text
عن النعمان بن بشير رضي الله عنهما أنَّ أباه أتى به إلى رسول الله ﷺ فقال: «إني نحلتُ ابني هذا غلامًا» فقال ﷺ: «أكلَّ ولدك نحلتَه مثل هذا؟» قال: لا. قال: «فارجعه»
An-Nu’man ibn Bashir berättade att hans far tog med honom till Profeten ﷺ och sade:
”Jag har skänkt min son en tjänare (som gåva).” Profeten ﷺ frågade:
”Har du gett samma sak till alla dina barn?” Han svarade: ”Nej.”
Profeten sade då: ”Ta då tillbaka gåvan.”
Hadithen återges av al-Bukhari i boken om gåvor, nr (2586), och av Muslim i boken om gåvor, nr (1623). I en annan version hos al-Bukhari (2650) och Muslim berättas att an-Nu’mans mor sade: ”Jag är inte nöjd förrän du låter Profeten ﷺ bevittna detta.” Profeten frågade då fadern: ”Har du gett samma gåva till alla dina barn?” Han svarade nej, varpå Profeten sade: ”Då kan jag inte vittna om detta, för jag vittnar inte om orättvisa.”
Förklaring av hadithen
I denna hadith ville Bashir ibn Sa’d (radiya Allahu ’anh) skänka sin son an-Nu’man en tjänare utan att ge samma sak till de andra barnen. Hans hustru, ’Amra bint Rawaha, bad honom då att låta Profeten ﷺ bevittna gåvan, så att den skulle vara giltig och dokumenterad enligt shariah. När saken lades fram för Profeten frågade han om fadern hade gett samma gåva till sina andra barn. När svaret blev nekande, vägrade Profeten att vittna om saken och kallade handlingen för ”jawr” – det vill säga orättvisa och en avvikelse från det rätta – och beordrade honom antingen att återkalla gåvan eller att behandla alla sina barn lika.
Utifrån denna hadith har de lärda dragit en viktig juridisk princip: att likabehandling av barnen vid gåvor och skänker är obligatorisk, och att det att särbehandla ett barn utan giltig shariah-grundad anledning (som exempelvis behov, sjukdom eller studier) räknas som den typ av orättvisa som Profeten förbjöd. De sunnitiska rättslärda har däremot varit oense om exakt hur denna likabehandling ska genomföras: ska den vara helt lika mellan son och dotter, eller ska den följa samma princip som vid arv (där sonen får dubbelt så mycket som dottern)? Många framstående lärde, däribland shejk Ibn Baz (rahimahu Allah), ansåg att gåvor bör fördelas enligt samma princip som arv – det vill säga att sonen får motsvarande två döttrars andel – eftersom Gud, den Rättvise Domaren, själv har fastställt denna fördelning i arvsreglerna.
Den andra hadithen: ”Du har rätt att vara rättvis mellan dina barn”
Detta är den formulering som blivit känd i många religiösa publikationer och bilder. Det är egentligen en annan version av samma berättelse om an-Nu’man ibn Bashir, återgiven av imam Ahmad i hans Musnad, och klassad som god/autentisk (hasan/sahih) av shejk al-Albani i hans kända samling ”as-Silsilah as-Sahihah” (Kedjan av autentiska hadither).
Hadithens text och autenticitetsgrad
عن النعمان بن بشير، عن أبيه، فقال ﷺ: «إنَّ لهم عليك من الحقِّ أن تعدلَ بينهم، كما أنَّ لك عليهم من الحقِّ أن يَبَرُّوك»
An-Nu’man ibn Bashir berättade, från sin far, att denne ville skänka honom en del av sin egendom.
Modern, ’Amra bint Rawaha, krävde att Profeten ﷺ skulle bevittna det. Profeten sade då:
”Dina barn har rätt att du är rättvis mellan dem,
precis som du har rätt att de visar dig respekt (birr).”
Hadithen återges av imam Ahmad i Musnad, nr (18378), via sanadkedjan al-Sha’bi–an-Nu’man ibn Bashir, och nämns av shejk al-Albani i ”as-Silsilah as-Sahihah”. Innehållsmässigt motsvarar den hadithen i Bukhari och Muslim ovan, men tillägger att rättvisan mellan barnen är en ömsesidig rättighet: precis som fadern är skyldig att vara rättvis mellan sina barn, är barnen i sin tur skyldiga att visa sina föräldrar respekt och lydnad. Vissa hadithlärde har påpekat att just denna specifika formulering i sanadkedjan berättas ensam av Mujalid ibn Sa’id, vars tillförlitlighet diskuterats av vissa kritiker. Innebörden är dock fastställd och styrkt genom den samstämmiga hadithen hos Bukhari och Muslim som nämnts ovan, varför denna version främst används för att belysa och förtydliga innebörden snarare än som ensamt bevis för själva grundprincipen.
Den juridiska poängen i hadithen
Denna hadith belyser principen om balans i rättigheter inom familjen: precis som barnet krävs att visa sina föräldrar respekt och godhet, krävs föräldern i sin tur att vara rättvis mellan sina barn och inte gynna det ena framför det andra utan giltig, shariah-grundad anledning. Denna balans är vad som håller den muslimska familjen samman och förhindrar den avund och splittring mellan syskon som – precis som i berättelsen om profeten Josef (Yusuf), frid vare med honom, och hans bröder – kan leda till allvarliga konsekvenser.
Former av rättvisa som krävs mellan barnen
Begreppet rättvisa mellan barnen i Sunnah begränsas inte enbart till ekonomiska gåvor, utan omfattar även andra sidor av den dagliga behandlingen:
1. Rättvisa i gåvor och skänker
Detta är vad hadithen om an-Nu’man ibn Bashir ovan visar, och det omfattar gåvor, pengar, hjälp vid giftermål, boende och studier. Det är inte tillåtet att ge ett barn en stor summa pengar eller en bostad utan att ge motsvarande till de andra barnen, utan en giltig shariah-grundad anledning.
2. Rättvisa i bemötande och känslomässig omsorg
Det berättas i de lärdas verk att Profeten ﷺ en gång såg en man som kysste ett av sina två barn men inte det andra. Profeten tillrättavisade honom och sade: ”Varför behandlade du dem inte lika?” Detta visar att rättvisan omfattar även uttryck för ömhet och omtanke – inte bara pengar – eftersom detta har en mycket stor inverkan på ett litet barns psykologiska välbefinnande.
3. Omfattar rättvisan fullständig likställdhet mellan pojkar och flickor?
Detta är en av de mest omdiskuterade frågorna, och de sunnitiska rättslärda är oense i frågan mellan två huvudsakliga ståndpunkter: den första är att likabehandlingen ska vara absolut lika mellan son och dotter, och den andra – som en rad framstående lärde, däribland shejk Ibn Baz (rahimahu Allah), förordar – är att gåvan ska följa samma princip som arvet, det vill säga att sonen får motsvarande två döttrars andel, eftersom detta är den rättvisebalans som shariah själv har lagt fast för fördelning mellan barn.
De lärdas uttalanden om skyldigheten att vara rättvis mellan barnen
Majoriteten av de lärda anser att hadithen om an-Nu’man ibn Bashir visar på skyldigheten att behandla barnen lika vid gåvor, och att det att gynna ett barn utan anledning är förbjudet. Detta har bland annat fastslagits av shejk Abd al-Aziz ibn Baz (rahimahu Allah) i hans fatwor, där han förklarar att hadithen är autentisk och återgiven av både al-Bukhari och Muslim, och att det inte är tillåtet att gynna vissa barn framför andra vid gåvor, eftersom alla är hans barn och man hoppas på god vandel från dem alla. Även andra lärde, som shejk Muhammad Salih al-Munajjid, har behandlat frågan i sin genomgång av Ibn al-Qayyims verk ”Ighathat al-Lahfan”, och betonat att det att särskilt gynna ett av barnen med en gåva utan att inkludera dess syskon räknas som den typ av orättvisa Profeten ﷺ förbjöd, och att vittnen inte får bevittna en sådan orättvis gåva.
Konsekvenser av särbehandling och fördelarna med rättvisa mellan barnen
Att inte följa denna profetiska rättighet medför en rad konsekvenser som syns i barnens beteende och i deras relation till föräldrar och syskon, bland annat:
• Avund och fiendskap sås mellan syskon, vilket Koranen varnar för i berättelsen om profeten Yusuf och hans bröder.
• Det förbisedda barnets respekt och omtanke om sina föräldrar försvagas när det blir äldre, på grund av känslan av orättvisa i barndomen.
• Särbehandlingen påverkar det förbisedda barnets självförtroende och psykiska välbefinnande negativt.
• Familjebanden splittras efter föräldrarnas bortgång på grund av konflikter kring arv och tidigare gåvor.
I motsats till detta leder föräldrars konsekventa rättvisa mellan sina barn till en sammanhållen familj, respektfulla barn och syskonrelationer byggda på kärlek snarare än jämförelse och avund – vilket är det yttersta syftet med Profetens uppmaning till rättvisa mellan barnen.
Avslutning
Den autentiska Sunnah slår fast en tydlig och otvetydig princip: rättvisa mellan barnen är en obligatorisk plikt för varje förälder, både när det gäller ekonomiska gåvor och uttryck för ömhet och omtanke – en rättighet som i sin tur motsvaras av barnens skyldighet att visa sina föräldrar respekt och godhet. Den som vill fostra respektfulla och kärleksfulla barn bör börja med att tillämpa denna profetiska vägledning i sitt eget hem, i enlighet med Profetens ﷺ ord: ”Frukta Gud och behandla era barn rättvist.”
Källor och referenser
- Sahih al-Bukhari, boken om gåvor (Kitab al-Hiba), hadith nr (2586) och (2650).
- Sahih Muslim, boken om gåvor (Kitab al-Hibat), hadith nr (1623).
- Musnad al-Imam Ahmad ibn Hanbal, hadith nr (18378).
- Muhammad Nasir al-Din al-Albani, as-Silsilah as-Sahihah (Kedjan av autentiska hadither).
- Fatwor av shejk Abd al-Aziz ibn Baz (rahimahu Allah), binbaz.org.sa – avsnittet om rättvisa mellan barn vid gåvor.
- Shejk Muhammad Salih al-Munajjid, genomgång av Ibn al-Qayyims Ighathat al-Lahfan, officiell webbplats almunajjid.com.
