Profetens följeslagare – sahabah – innehar en unik och ärorik ställning inom islam. Allah den Allsmäktige har i Koranen beskrivit dem med de ädlaste egenskaperna och titlarna. I denna artikel går vi igenom tretton av de viktigaste koraniska beskrivningarna av sahabah, med rötter i sunniislamisk lärdom.
Vilka är sahabah – profetens följeslagare?
Inom sunni-islam definieras en Sahabi (pl. Sahabah) som varje muslim som träffade profeten Muhammad ﷺ, trodde på honom och dog i islam. Imam al-Bukhari, Ibn Hajar al-ʿAsqalani och andra lärda har preciserat denna definition i sina verk om hadithvetenskap.
Allah säger i Koranen om dem:
”Muhammad är Allahs Sändebud. De som är med honom är hårda mot de otrogna men barmhärtiga mot varandra. Du ser dem buga sig och falla ned på sina ansikten i bön, sökande nåd från Allah och [Hans] välbehag. Deras tecken är på deras ansikten från spåren av deras prostration.” (Al-Fath: 29)
Sahabah är den generation som bar islams budskap vidare till oss. Att känna till deras egenskaper, som Allah Själv beskriver dem i Sin bok, är därför en grundläggande del av den islamiska tron och trosläran (aqidah).
Tretton koraniska titlar och egenskaper hos sahabah
Nedanstående egenskaper är hämtade direkt från Koranen. Frasen ”Ulāʾika hum” – ”det är de” – upprepas i vers efter vers och fungerar som ett koraniskt sigill: Allah Själv vittnar om dessa egenskaper hos dem som uppfyller de villkor Han ställt. Följeslagarna var de främsta i att uppfylla dem.
1. Al-Muttaqun – de gudsfruktige (Al-Baqarah: 177)
I vers 177 ur surah Al-Baqarah beskriver Allah de sanna gudsfruktige: de som tror på Allah, den yttersta dagen, änglarna, boken och profeterna; de som ger av sin kärlek av sin egendom till de behövande, uppfyller sina löften och är tåliga i svårigheter. Sahabah var de första att förkroppsliga denna taqwa. Imam Ibn Kathir skriver i sin Tafsir att denna vers beskriver den fulländade troende, och att sahabah – särskilt de tidiga muhajirin och ansar – var dess levande exempel.
2. Al-Faʾizun – de som vunnit (At-Tawbah: 20)
I surah At-Tawbah vers 20 tilldelas de som utvandrade (hijrah) och strävade med sina egendomar och sina liv i Allahs väg den ärorika titeln al-faʾizun – de som verkligen vunnit. Imam al-Qurtubi förklarar i sin Tafsir Al-Jami li-Ahkam al-Quran att ”falah” (framgång) här avser den fullständiga framgången i både världen och i livet efter detta. Detta är den yttersta äran Allah kan ge en troende.
3. Al-Muflihun – de som lyckas (Al-Baqarah: 5)
Surah Al-Baqarah inleds med en beskrivning av den gudfruktiges egenskaper och avslutar passagen med: ”Det är de som lever efter sin Herres vägledning – det är de som lyckas.” Lärda som Ibn Taymiyyah och Ibn al-Qayyim understryker att falah i Koranen alltid betecknar den fullständiga lyckan – den som omfattar hjärtats renhet, frälsning i nästa liv och välgång i detta. Sahabah var de som levde detta till fullo.
4. As-Sadiqun – de uppriktiga (Al-Hujurat: 8)
I surah Al-Hujurat vers 8 benämns de troende som as-sadiqun – de sanna och uppriktiga. Imam al-Nawawi och andra lärda inom hadithvetenskap betonar att sidq (ärlighet och uppriktighet) är en av de mest grundläggande dygderna i islam. Profeten ﷺ sade: ”Håll er till ärlighet, ty ärligheten leder till dygd och dygden leder till paradiset.” (Al-Bukhari och Muslim) Sahabah var kända för sin absoluta ärlighet, vilket gjorde dem till de pålitligaste förmedlarna av profetens sunna.
5. Al-Warithun – de som ärver (Al-Muʾminun: 10)
Surah Al-Muʾminun inleds med en lista på den sanne troendes egenskaper och avslutar med att sådana troende är ”de som ska ärva – de som ska ärva Paradiset Firdaws, där de ska bo för evigt.” (Al-Muʾminun: 10–11) Ibn Kathir kommenterar att Firdaws är paradisets högsta och ädlaste grad. Att Allah tilldelar sahabah denna titel är ett tecken på deras enorma status i Hans ögon.
6. Ar-Rashidun – de rättledda (Al-Hujurat: 7)
I Al-Hujurat vers 7 beskriver Allah de troende vars hjärtan Han vacker kärlek till tron i, och avslutar: ”Det är de som är rättledda.” Titeln ar-rashidun är särskilt välkänd i sunniislam, inte minst kopplad till de fyra rättrådiga kaliferna – Abu Bakr, Umar, Uthman och Ali (radhiyallahu ʿanhum). Profeten ﷺ sade: ”Håll er till min sunna och till de rättledda kalifernas sunna efter mig.” (Abu Dawud och at-Tirmidhi – sahih)
7. Al-Muhtadun – de rättledda (Al-Baqarah: 157)
Vers 157 i Al-Baqarah – direkt följande den välkända tålighetsaysah – avslutar: ”Det är de som välsignas av sin Herre och Hans nåd, och det är de som är rättledda.” Sahabah var de som bars av tålamod under prövning och som trodde på Allahs bestämmelse (qadar). Imam Ahmad ibn Hanbal citerade ofta denna vers när han talade om tålamod och lydnad gentemot Allah i svåra stunder.
8. Al-Muʾminuna haqqan – de sanna troende (Al-Anfal: 74)
I surah Al-Anfal vers 74 beskrivs de som utvandrade och strävade i Allahs väg och de som gav dem skydd som ”de sanna troende verkligen.” Titeln ”haqqan” – verkligen, i sanning – är ett koraniskt bekräftande. Allah Himself sätter ett sigill på deras tro. Ibn Kathir skriver i sin tafsir att detta avser framförallt muhajirin och ansar, de tidiga sahabah, och att deras iman var äkta och verifierad av Koranen.
9. Khayrul-Bariyyah – skapelsens bästa (Al-Bayyinah: 7)
I surah Al-Bayyinah vers 7 säger Allah:
”De som tror och utför rättfärdiga gärningar – det är de som är skapelsens bästa.”
Imam al-Suyuti och andra lärda citerar ett antal hadither som bekräftar att sahabah är inkluderade i denna vers. Profeten ﷺ sade uttryckligen:
”Mina följeslagare är som stjärnorna – vem av dem ni följer, ni är rättledda.” (Rapporterad med olika kedjor; dess innebörd bekräftas av Koranens text)
10. ʿAla hudan min Rabbihim – på vägledning från sin Herre (Al-Baqarah: 5)
Denna egenskap – att leva på vägledning (huda) direkt från Allah – är en av de djupaste äresbetygelserna i Koranen. Vägledning i islam är inte en mänsklig prestation utan en gåva från Allah, och att Allah tilldelar sahabah denna egenskap är ett vittnesbörd om Hans välbehag med dem. Imam al-Tabari skriver i sin Tafsir Jami al-Bayan att de som beskrivs i Al-Baqarahs inledning var de bästa bland Profetens följeslagare.
11. ʿAlayhim salawat wa rahmah – välsignade med nåd (Al-Baqarah: 157)
Samma vers (Al-Baqarah: 157) innehåller ytterligare en djup äresbevisning: ”Det är de som Allah välsignar och [omger] med Sin nåd.” Att Allah sänder salawat (välsignelser) över de troende bekräftas av surah Al-Ahzab (33:43). Det är en gudomlig bekräftelse av Allahs välbehag och Hans aktiva omsorg om dessa troende. Sahabah var de främsta mottagarna av denna nåd.
12. Imtahana Allah qulubahum – Allah har renat deras hjärtan (Al-Hujurat: 3)
En av de mest kraftfulla beschrivningarna återfinns i Al-Hujurat vers 3:
”De som sänker sina röster inför Allahs Sändebud – det är de vilkas hjärtan Allah har testat för gudsfruktan.”
Allah prövade och renade sahabah. Denna vers avslöjar en djup sanning: deras yttre ödmjukhet inför Profeten ﷺ speglade deras inre renhet. Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah kommenterar i Madarij al-Salikin att prövning (imtihan) av hjärtat är det som skiljer den sanne troende från den ytlige.
13. Kataba fi qulubihim al-iman – tron är inskriven i deras hjärtan (Al-Mujadilah: 22)
Den sista och kanske mest gripande egenskapen återfinns i surah Al-Mujadilah vers 22:
”Det är de i vars hjärtan Han har inskrivit tron och förstärkt dem med en ande från Honom.”
Allah Himself skriver iman in i deras hjärtan och stärker dem med en gudomlig ande. Imam Ibn Kathir skriver att detta avser de uppriktiga troende bland sahabah och alla som följer dem i tro. Det är Allahs handlande, inte människors förtjänst – men sahabah var de som Allah valde för detta.
Vad lär vi oss av dessa koraniska egenskaper?
Att studera sahabas egenskaper i Koranen är inte bara en historisk övning – det är en vägledning för hur varje muslim bör sträva efter att leva. Dessa tretton titlar utgör tillsammans ett porträtt av den ideala troende:
- • Taqwa (gudsfruktan) som grunden för allt handlande.
- • Sidq (uppriktighet och ärlighet) i ord och handling.
- • Ödmjukhet inför Allah och Hans Sändebud ﷺ.
- • Strävande (jihad) med egendom och själ i Allahs väg.
- • Tålamod och förtröstan på Allah i prövningens stund.
Profeten ﷺ sade:
”De bästa av människor är min generation, sedan de som följer dem, sedan de som följer dem.” (Al-Bukhari och Muslim)
Att hålla sahabah i hög aktning och kärlek är en del av sunniislamisk aqidah. Imam al-Tahawi skriver i sin klassiska aqidah-text Al-ʿAqidah al-Tahawiyyah att man älskar sahabah, inte överdrivet prisar dem och inte hyser hat mot någon av dem.
Sahabas ställning i sunniislamisk aqidah
Sunniislam – Ahl al-Sunnah wal-Jamaʿah – har alltid haft en tydlig och kärleksfull inställning till sahabah. Denna inställning baseras på Koranen och sunna, och har förts vidare av generationerna av lärda (ulama). Bland de lärda som har skrivit utförligt om sahabas dygder märks:
• Imam al-Bukhari (d. 870) – vars Sahih al-Bukhari innehåller ett särskilt kapitel om sahabas dygder (Kitab Fada’il al-Sahaba).
• Imam Ahmad ibn Hanbal (d. 855) – som nedtecknade Fada’il al-Sahaba, ett verk tillägnat sahabas förtjänster.
• Ibn Kathir (d. 1373) – vars Tafsir al-Quran al-ʿAzim är ett av de mest använda verken för förståelse av koranverserna om sahabah.
• Ibn Hajar al-ʿAsqalani (d. 1449) – vars al-Isabah fi Tamyiz al-Sahaba är standardverket för biografier om sahabah.
Allah säger om dem: ”Allah är välförnöjd med de troende som svurit trohet till dig under trädet.” (Al-Fath: 18) Och: ”De första bland muhajirun och ansar och de som följde dem i rättfärdighet – Allah är välförnöjd med dem och de är välförnöjda med Honom.” (At-Tawbah: 100)
Avslutning – ett levande föredöme
De tretton koraniska egenskaperna hos sahabah är inte bara titlar – de är ett program för hur en muslim bör leva. De gudsfruktige, de uppriktiga, de rättledda, de tålmodiga – Allah har format dessa begrepp i Sin bok och låtit sahabah vara deras levande förkroppsligande.
För den svenska muslimen som söker vägledning och inspiration är sahabas egenskaper i Koranen en rik skattkammare. Att läsa om dem, studera deras liv och älska dem för Allahs skull är en ibadat (tillbedjan) i sig.
Må Allah låta oss följa i deras fotspår och samla oss med dem i det eviga paradiset. Ameen.
Källor och referenser
- • Al-Quran al-Karim (alla verser citerade med surah och versnummer)
- • Al-Bukhari, Muhammad ibn Ismail – Sahih al-Bukhari, Kitab Fada’il al-Sahaba
- • Muslim ibn al-Hajjaj – Sahih Muslim, Kitab Fada’il al-Sahaba
- • Ibn Kathir, Ismail ibn ʿUmar – Tafsir al-Quran al-ʿAzim (Tafsir Ibn Kathir)
- • Al-Tabari, Muhammad ibn Jarir – Jami al-Bayan ʿan Ta’wil Ay al-Quran
- • Al-Qurtubi, Muhammad ibn Ahmad – Al-Jami li-Ahkam al-Quran
- • Ahmad ibn Hanbal – Fada’il al-Sahaba
- • Ibn Hajar al-ʿAsqalani – Al-Isabah fi Tamyiz al-Sahaba
- • Al-Tahawi, Ahmad ibn Muhammad – Al-ʿAqidah al-Tahawiyyah
- • Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah – Madarij al-Salikin
- • Abu Dawud, Sulayman – Sunan Abi Dawud
- • Al-Tirmidhi, Muhammad ibn ʿIsa – Jami al-Tirmidhi
