Skillnaden mellan hajd och istihada

Ladda ner som PDF

All lovprisning tillkommer Allah, världarnas Herre, och må frid och välsignelser vara över vår profet Muhammad, och över hans familj och alla hans följeslagare.

Att känna till skillnaden mellan hajd (mens) och istihada (kontinuerlig blödning/menorragi) är en av de viktigaste reningsföreskrifterna för kvinnan, eftersom den menstruerande kvinnan avstår från bönen och fastan under sin hajd-period, medan den som lider av istihada varken avstår från bönen eller fastan, utan handlar enligt de renas föreskrifter samtidigt som hon skyddar sig och tar wudu. Förvirring kan uppstå på grund av att blödningen fortsätter, att menscykelns tidpunkt förändras, eller att blod kommer i intervaller, varför kvinnan behöver förstå de sharia-mässiga reglerna utan att slarva med dyrkan eller falla in i tvivelsjuka (waswasa).

Allah den Upphöjde säger:

{Och de frågar dig om menstruationen. Säg: ”Det är ett besvär (adhan); håll er därför borta från kvinnorna under menstruationen och kom inte nära dem förrän de blivit rena. Men när de har renat sig, gå då in till dem på det sätt som Allah har befallt er. Sannerligen älskar Allah dem som ångrar sig och Han älskar dem som renar sig.”} [al-Baqarah: 222].

Vad är hajd?

Hajd är ett naturligt blod som utgör en del av kvinnans läggning och som kommer från kvinnans livmoder vid oftast kända tidpunkter, utan att bero på förlossning, och det har specifika sharia-mässiga föreskrifter. Kvinnan känner igen sin hajd genom sin kända cykel, dess tidpunkt, blodets beskaffenhet, dess sammanhängande karaktär och tecknet på renhet i slutet.

Hajd varierar mellan kvinnor, och en kvinnas cykel kan förändras så att den kommer tidigare eller senare, eller blir längre eller kortare. Därför är det inte korrekt att varje kvinna jämför sig själv med andra, och inte heller att låta en app eller ett sparat antal dagar avgöra det blod hon ser utan hänsyn till hennes egen cykel och tecken på hennes tillstånd.

Vad är istihada?

Istihada är en blödning som ligger utanför hajd- och nifas-blodet (blodet efter förlossning), och profeten (frid vare med honom) beskrev det som ”blod från en åder” (dam ’irq). Det kan fortsätta i många dagar eller återkomma utanför hajd-perioden. Kvinnan med istihada räknas som ren vad gäller bönen, fastan och övriga former av dyrkan, efter att hon avstått under sin normala hajd-period och tvättat sig (ghusl) från den.

Från Aisha (må Allah vara nöjd med henne) berättas att Fatima bint Abi Hubaysh (må Allah vara nöjd med henne) sade:

”Allahs sändebud, jag är en kvinna som lider av istihada och blir inte ren, ska jag då lämna bönen?” Allahs sändebud (frid vare med honom) svarade: ”Nej, det är bara en åder och inte hajd. När hajd-blödningen kommer, lämna då bönen, och när den upphör, tvätta bort blodet från dig och be.” Överenskommen (al-Bukhari och Muslim).

Profeten (frid vare med honom) klargjorde att en fortgående blödning inte betyder att allt är hajd, och att kvinnan med istihada endast avstår från bönen under sin egentliga hajd-period, för att sedan göra ghusl och be, även om istihada-blödningen fortsätter.

Sammanfattning av skillnaden mellan hajd och istihada

Hajd

Ett naturligt blod som kommer till kvinnan vid oftast kända tidpunkter.
Kvinnan avstår under dess period från bönen och fastan.
Hon behöver inte ta igen bönen, men hon tar igen den obligatoriska fastan.
Samlag i underlivet är förbjudet tills blodet upphör och hon gjort ghusl.
Hon utför inte tawaf (rundvandring) kring Kaba förrän hon blivit ren.
Ghusl är obligatoriskt när renheten inträder efter hajd.

Istihada

En blödning utanför hajd och nifas, som profeten (frid vare med honom) kallade ”blod från en åder”.
Den hindrar varken bönen, fastan eller andra former av dyrkan.
Kvinnan gör ghusl vid slutet av sina hajd-dagar, men ghusl är inte obligatoriskt för varje bön.
Hon skyddar sig från blodet och tar wudu inför bönen när tillståndet fortsätter.
Hon är enligt den starkare åsikten tillåten för sin make, eftersom hon inte är menstruerande, under förutsättning att det inte medför medicinsk skada.

Hur kan kvinnan skilja mellan hajd och istihada?

Bedömningen grundas inte enbart på blodets färg, utan man ser till kvinnans cykel, blodets beskaffenhet, tidpunkten för dess ankomst, dess varaktighet och tecknet på renhet. Det praktiska tillvägagångssättet är enligt följande:

Första fallet: att hon har en känd cykel

Om kvinnan vet att hennes hajd vanligtvis kommer vid en bestämd tidpunkt och pågår ett känt antal dagar, och blodet sedan fortsätter resten av månaden, avstår hon från bönen och fastan under sina vanliga dagar, gör därefter ghusl efter att de tagit slut, och ber och fastar under det som kommer utöver dem, och betraktar det extra som istihada.

Detta är grundprincipen i hadithen om Fatima bint Abi Hubaysh (må Allah vara nöjd med henne), där profeten (frid vare med honom) sade till henne: ”När hajd-blödningen kommer, lämna då bönen, och när den upphör, tvätta bort blodet från dig och be.”

Detta betyder inte att cykeln aldrig förändras; hajd kan komma tidigare eller senare, öka eller minska. Om hajd-blodet uppträder med sina kännetecken och sin sammanhängande karaktär på ett sätt som kan vara hajd, avvisas det inte enbart för att det avviker från den vanliga tidpunkten med en eller två dagar. Men om blodet blir kontinuerligt eller oregelbundet på ett sätt som orsakar förvirring, återgår kvinnan till detaljerna och frågar de lärde.

Andra fallet: hon har ingen fast cykel, men kan skilja blodet

Kvinnan kan ibland skilja mellan hajd-blod och annat blod utifrån dess kända kännetecken. Hajd-blod är oftast mörkare och tjockare, och har en lukt som kvinnor känner igen, medan istihada-blodet ofta är tunnare och lättare. Dessa är vanliga kännetecken, inte en medicinsk regel som gäller varje enskild kvinna.

Från Fatima bint Abi Hubaysh (må Allah vara nöjd med henne) att profeten (frid vare med honom) sade:

”Om det är hajd-blod, är det ett svart blod som känns igen; om det är sådant, avstå då från bönen, och om det är det andra, ta då wudu och be, för det är bara en åder.” Rapporterad av Abu Dawud och al-Nasa’i, och bedömd som autentisk av de lärde.

Om urskillningen är tydlig och giltig, handlar kvinnan efter den. Men om enbart färgen förändras under en timme eller en dag, eller om ljusare eller mörkare blod ses utanför sitt sammanhang, räcker det inte alltid för ett avgörande utan hänsyn till cykeln, sammanhänget och renheten.

Tredje fallet: hon har varken känd cykel eller giltig urskillningsförmåga

Om blodet fortsätter, och kvinnan varken har en sparad cykel eller förmåga att skilja hajd-blod från annat blod, återgår hon till den vanliga cykeln hos kvinnorna i hennes familj och i hennes ålder, och avstår sex eller sju dagar i månaden utifrån vad som ligger närmast hennes eget tillstånd, och gör sedan ghusl och ber resten av månaden. Hennes beräkning börjar från den första perioden hon såg blodet, om det inte finns någon giltig indikation på annat.

Från Hamnah bint Jahsh (må Allah vara nöjd med henne) som sade:

”Jag led av kraftig och svår istihada, så jag kom till Allahs sändebud (frid vare med honom) för att fråga honom och berätta för honom, och jag fann honom i min syster Zaynab bint Jahshs hus. Jag sade: ’Allahs sändebud, jag är en kvinna som lider av kraftig och svår istihada, vad tycker du om det? Den har hindrat mig från bönen och fastan.’ Han svarade: ’Jag rekommenderar dig bomull (kursuf), för den stoppar blodet.’ Hon sade: ’Det är mer än så.’ Han sade: ’Ta då ett tygstycke.’ Hon sade: ’Det är mer än så, jag forsar verkligen (athujju thajjan).’ Allahs sändebud (frid vare med honom) sade då: ’Jag ska ge dig två anvisningar, vilken av dem du än gör räcker det i stället för den andra, och om du orkar med båda är du bäst medveten om det själv.’ Han sade till henne: ’Detta är bara en spark från Djävulens sparkar, så räkna dig som menstruerande i sex eller sju dagar enligt Allahs vetande, och gör därefter ghusl. När du ser att du blivit ren och att blodet upphört, be då tjugotre eller tjugofyra nätter med dess dagar, och fasta, för det räcker för dig. Gör likadant varje månad, precis som kvinnor menstruerar och blir rena, enligt deras hajd- och renhetstider. Och om du orkar fördröja dhuhr och tidigarelägga asr, gör då ghusl och slå samman dhuhr och asr, och fördröj maghrib och tidigarelägg isha, gör då ghusl och slå samman dessa två böner, gör så. Och gör ghusl med fajr, gör så, och fasta om du kan det.’ Allahs sändebud (frid vare med honom) sade: ’Detta är det av de två alternativen som jag tycker bäst om.'” Rapporterad av Abu Dawud, al-Tirmidhi, Ibn Majah och Ahmad, och bedömd som god (hasan) av en grupp hadith-lärde.

Kursuf är den bomull som kvinnan skyddar sig med, och hennes ord ”athujju thajjan” visar hur kraftigt blodet forsade. Att istihada beskrivs som en ”spark från Djävulen” betyder inte att varje blödning orsakas av besatthet eller att kvinnan ska avstå från medicinsk undersökning och behandling; profeten (frid vare med honom) beskrev den även i en autentisk hadith som ”blod från en åder”. Muslimen tror alltså på texten, och tar samtidigt till de tillåtna medicinska medlen för att fastställa orsaken till blödningen och behandla den.

Detta fall behöver särskild uppmärksamhet; man ska inte göra sex eller sju dagar till en grundregel för varje kvinna om det finns en känd cykel eller en tydlig urskillningsförmåga, utan detta tillämpas bara när båda saknas, och det bästa är att kvinnan lägger fram detaljerna om sina dagar och sitt blods beskaffenhet för en pålitlig lärd.

Har hajd en fastställd minsta eller högsta gräns?

De rättslärda var oense om hajdens minimum och maximum; några fastställde för den ett minimum och maximum baserat på induktiv undersökning, medan andra ansåg att det inte finns någon allmän gräns fastställd genom en tydlig, autentisk text, och att referensen är förekomsten av hajd-blod och dess kännetecken samt kvinnans egen cykel, så länge det inte övergår till en kontinuerlig blödning som indikationerna visar är istihada.

Därför bör kvinnan inte ta en lös siffra från ett inlägg och bygga sin dyrkan på den utan att känna till vilken åsikt som ligger till grund för den, dess bevis och hennes eget tillstånd. Om blodet blir långvarigt eller oregelbundet, återgår hon till cykeln, urskillningen och de tidigare reglerna, och frågar de lärde om det som är oklart.

Vad avstår den menstruerande kvinnan från?

Bönen

Den menstruerande kvinnan ber inte under hajd-perioden, och hon tar inte igen de böner hon lämnat efter att hon blivit ren.

Fastan

Den menstruerande kvinnans fasta är inte giltig, och hon tar igen den obligatoriska fastan efter att hon blivit ren. Från Mu’adhah (må Allah förbarma sig över henne) som sade:

”Jag frågade Aisha och sade: ’Varför tar den menstruerande kvinnan igen fastan men inte bönen?’ Hon svarade: ’Är du en kharijit (haruriyyah)?’ Jag sade: ’Jag är ingen haruriyyah, men jag frågar.’ Hon sade: ’Detta drabbade oss, och vi blev befallda att ta igen fastan, men vi blev inte befallda att ta igen bönen.'” Överenskommen (al-Bukhari och Muslim).

Samlag

Samlag med en menstruerande kvinna i underlivet är förbjudet tills hajd-blödningen upphör och hon gjort ghusl, enligt Allahs ord: {Och kom inte nära dem förrän de blivit rena. Men när de har renat sig, gå då in till dem på det sätt som Allah har befallt er.} [al-Baqarah: 222]. Att leva tillsammans med henne, äta med henne, sitta med henne och all annan tillåten njutning utöver samlag är däremot inte förbjudet enbart på grund av hajd.

Tawaf kring Kaba

Den menstruerande kvinnan utför inte tawaf kring Kaba förrän hon blivit ren. Profeten (frid vare med honom) sade till Aisha (må Allah vara nöjd med henne) när hon fick sin mens under hajj:

”Gör det som pilgrimen gör, förutom att du inte ska utföra tawaf kring huset förrän du blivit ren.” Överenskommen (al-Bukhari och Muslim).

Kvinnan med istihada får däremot utföra tawaf efter att hennes hajd-period tagit slut och hon gjort ghusl, med wudu och skydd mot blodet, precis som hon gör inför bönen.

Vad gör kvinnan med istihada inför bönen?

Avsnitt

Vad gör kvinnan med istihada inför bönen?

När den fastställda hajd-perioden tar slut och istihada-blodet finns kvar, gör kvinnan följande:

Hon gör ett enda ghusl när hajd tar slut. Ghusl är inte obligatoriskt för varje bön på grund av istihada.
Hon tvättar platsen för blodet när hon förbereder sig för bönen efter förmåga.
Hon skyddar sig med bomull, binda eller det som passar henne för att i möjligaste mån hindra att blodet sprids, och det som kommer ut efter att hon vidtagit dessa åtgärder skadar henne inte.
Hon tar wudu efter att tiden för varje bön inträtt om blodet fortsätter, enligt vad många lärde fastställt om regeln för dem som har en ständig orenhet.
Hon ber med denna wudu den obligatoriska bönen och de frivilliga böner hon önskar under tiden, och hon lämnar inte bönen på grund av blodflödet.
Om blodet upphör på ett stabilt sätt som räcker för rening och bön, renar hon sig och ber under den period det är avbrutet.

Vad gäller ghusl för varje bön eller för att slå samman böner, har detta nämnts i sunnah som rekommenderat och förtjänstfullt för den som orkar med det, som i hadithen om Hamnah (må Allah vara nöjd med henne), men det är inte obligatoriskt för varje bön. Kvinnan ska inte belasta sig själv med det som är svårt för henne eller skadar henne.

Fastar kvinnan med istihada?

Ja. Kvinnan med istihada fastar Ramadan och andra fastor, och hennes fasta är giltig, eftersom istihada inte är hajd. Om hennes hajd-dagar tar slut före gryningen och hon avser att fasta, är hennes fasta giltig även om istihada-blodet fortsätter.

Är samlag med kvinnan som har istihada tillåtet?

Kvinnan med istihada räknas som ren, så det är enligt den starkare åsikten tillåtet för hennes make att ha samlag med henne, eftersom förbudet gäller hajd, och istihada är inte hajd. Men om läkaren fastställer att samlag orsakar henne skada eller ökar blödningen, är det obligatoriskt att undvika skadan.

Vad gäller om gulaktigt eller grumligt utflöde?

Gulaktigt och grumligt utflöde som är sammanhängande med hajd-blodet innan renheten inträtt räknas som hajd. Men om kvinnan sett tecknet på renhet genom den vita utsöndringen (al-qissah al-baida) eller fullständig torrhet, och sedan gulaktigt eller grumligt utflöde kommer efter det, ska hon inte räkna det som hajd.

Umm Atiyyah (må Allah vara nöjd med henne) sade:

”Vi räknade inte grumligt eller gulaktigt utflöde efter renheten som något.” Rapporterad av Abu Dawud, och grunden till hadithen finns i Sahih al-Bukhari.

Men om tydligt blod återkommer efter renheten, avgörs det inte enbart utifrån namn eller färg; det kan vara en återkomst av hajd eller en blödning, och man ser till dess närhet till cykeln, dess sammanhängande karaktär, dess varaktighet och dess beskaffenhet. Om saken förblir oklar, frågar kvinnan en lärd och redogör noggrant för dagarnas ordningsföljd.

Fall som kräver extra försiktighet

Förändrad cykel på grund av läkemedel eller preventivmedel

Läkemedel och hormonella preventivmedel kan orsaka blödningar i intervaller eller förändra cykeln. Inte allt som kommer på grund av dem räknas som hajd, och inte allt räknas automatiskt som istihada; man ser till cykeln, blodets beskaffenhet och dess sammanhängande karaktär, samtidigt som man rådfrågar läkaren om orsaken och de lärde om avgörandet.

Blödning under graviditet

Blödning under graviditet kräver medicinsk uppföljning, och de rättslärda var oense om huruvida en gravid kvinna kan ha hajd. Därför bör man inte fälla ett allmänt avgörande om allt blod en gravid kvinna ser; hon bör fråga läkaren om sitt tillstånd, och sedan lägga fram detaljerna om blodet och sin cykel för en pålitlig lärd.

Den nyblivna eller den vars cykel blivit oregelbunden

Den vars hajd nyligen börjat, eller vars cykel förändrats kraftigt, bör anteckna blod- och renhetsdagarna samt deras beskaffenhet under flera månader, rådfråga läkaren om blödningen är onormal, och fråga de lärde om avgörandet av dyrkan blir oklart för henne.

När bör man rådfråga läkare?

Istihada är en sharia-mässig beskrivning av blod som ligger utanför hajd och nifas, men det betyder inte att orsaken till blödningen är känd eller att den inte behöver behandlas. Blödningen kan bero på hormonell obalans, läkemedel, ett problem i livmodern, eller annat.

Man bör rådfråga läkare vid kraftig, återkommande eller långvarig blödning, eller vid en tydlig förändring av den vanliga cykeln, eller vid svår smärta, svaghet eller yrsel. Kvinnan bör söka akut medicinsk vård om en binda blir full varje timme i mer än två sammanhängande timmar och detta åtföljs av yrsel, andnöd eller bröstsmärta, eller om medvetslöshet eller kraftig försämring av hennes tillstånd inträffar. Blödning under graviditet eller efter klimakteriet och hajdens definitiva upphörande kräver också snabb medicinsk bedömning.

Läkaren fastställer den medicinska orsaken och behandlar den, medan klassificeringen av dagarna vad gäller bön- och fasteregler baseras på de sharia-mässiga bevisen och de lärde, med nytta av den medicinska diagnosen.

Praktiska steg vid oklart blod

Anteckna blodets första och sista dag samt dagarna med uppehåll.
Anteckna din tidigare cykel innan oregelbundenheten uppstod.
Lägg märke till blodets beskaffenhet utan överdrift eller upprepad undersökning som öppnar dörren för tvivelsjuka.
Anteckna tidpunkten då du ser den vita utsöndringen eller fullständig torrhet.
Lämna inte bönen i veckor på grund av fortgående blödning utan att fråga.
Ta denna information till en pålitlig lärd, särskilt om du saknar både cykel och urskillningsförmåga.
Rådfråga läkaren för att fastställa orsaken till blödningen, och nöj dig inte enbart med den sharia-mässiga klassificeringen utan medicinsk undersökning.

Vanliga misstag

Att betrakta allt blod som hajd även om det fortsätter större delen av månaden.
Att betrakta allt blod utanför appens beräknade tidpunkt som istihada.
Att lita enbart på färgen och försumma cykeln, sammanhänget och renheten.
Att lämna bönen och fastan under hela den kontinuerliga blödningsperioden.
Att göra ghusl för varje bön som om det vore obligatoriskt för kvinnan med istihada.
Att inte skydda sig mot blodet trots förmåga, och sedan lämna bönen på grund av nedfläckade kläder.
Att bortse från kraftig eller smärtsam blödning med förevändningen att det är istihada.
Att växla mellan fatwor utan att lägga fram hela dagarnas ordningsföljd.
Att undersöka sig alltför ofta under dagen och falla in i tvivelsjuka efter att renheten fastställts.

Vanliga frågor

Är allt blod som kommer utanför menscykelns tidpunkt istihada?

Inte nödvändigtvis; cykeln kan komma tidigare eller senare, och den kan öka eller minska. Man ser till den tidigare cykeln, blodets beskaffenhet, dess sammanhängande karaktär och tecknet på renhet. Om blödningen fortsätter eller blir oregelbunden på ett onormalt sätt, frågar kvinnan de lärde och rådfrågar läkaren.

Räcker blodets färg ensam för att skilja?

Nej. Blodets beskaffenhet är ett giltigt tecken vid urskillning, men det fungerar inte ensamt, skilt från cykeln, tidpunkten och sammanhänget. Dessutom kan blödningens färg förändras av medicinska orsaker.

Måste kvinnan med istihada göra ghusl för varje bön?

Nej. Det obligatoriska ghusl sker när hajd-perioden tar slut. Att göra ghusl för bönerna när istihada fortsätter är rekommenderat för den som orkar med det, men inte ett villkor för varje böns giltighet.

Måste kvinnan med istihada ta wudu för varje bön?

Om blodet är kontinuerligt, skyddar hon sig och tar wudu efter att tiden för varje bön inträtt, enligt vad många lärde säger, och hon ber med den både den obligatoriska bönen och de frivilliga bönerna under tiden. Om hennes wudu bryts av något annat, tar hon om wudu.

Är det tillåtet för kvinnan med istihada att slå samman böner?

Grundprincipen är att varje bön ska bes i sin egen tid. Om reningen och skyddet för varje bön blir svårt för henne på grund av kraftig blödning, tillåter en grupp lärde att hon slår samman dhuhr med asr, och maghrib med isha, enligt vad hadithen om Hamnah (må Allah vara nöjd med henne) visar. Hon bör inte göra sammanslagningen till en vana utan behov, och bör fråga de lärde om detta fortsätter för henne.

Är istihada-blod orent?

Istihada-blod är ett blod som man måste tvätta bort från kroppen eller kläderna efter förmåga, men dess kontinuerliga flöde hindrar inte bönen efter skydd och den befallda reningen, och det som är svårt att skydda sig mot efter att ha vidtagit åtgärder är ursäktat.

Om den menstruerande kvinnan blir ren före gryningen men fördröjer ghusl, är hennes fasta giltig?

Ja. Om hon med säkerhet blivit ren innan gryningen inträtt och avsett att fasta den obligatoriska fastan under natten, är hennes fasta giltig även om hon gör ghusl efter gryningen. Men hon måste skynda sig med ghusl så att hon kan be fajr i tid, och det är inte tillåtet att fördröja det till solen går upp.

Vad händer om hajd kommer under en fastedag?

Om hajd-blodet kommer innan solnedgången, även om det bara är strax innan, blir den dagens fasta ogiltig och måste tas igen om det var en obligatorisk fasta. Men om blodet inte kommer förrän efter solnedgången, är dagens fasta giltig. Enbart en känsla av mens-symptom före solnedgången gör inte fastan ogiltig så länge blodet inte kommit ut.

Tar kvinnan med istihada igen bönen hon lämnade i tron att blodet var hajd?

Denna fråga varierar beroende på detaljerna i hennes situation, hur oklar saken var för henne, hur länge hon lämnade bönen, och vad hon trodde eller blivit tillfrågad om av den hon frågat. Det ges inget allmänt avgörande om detta; hon bör istället sammanställa dagarnas ordningsföljd och fråga en pålitlig lärd om de tidigare bönerna.

Kan kvinnan med istihada läsa Koranen och gå in i moskén?

Ja, kvinnan med istihada räknas som ren efter att hennes hajd-dagar tagit slut och hon gjort ghusl, så hon ber, fastar, läser Koranen och går in i moskén, med skydd mot att smutsa ner den. Vad gäller att röra vid mushaf (den fysiska Koranen) beaktas den kända reningsregeln.

Fråga

Fastställer läkaren hajd och istihada?

Läkaren hjälper till att fastställa blödningens källa, orsak och behandling, vilket är viktigt, men han bestämmer inte ensam det religiösa avgörandet för varje dag. Den lärde drar nytta av den medicinska diagnosen och tillämpar sedan de sharia-mässiga reglerna på kvinnans tillstånd.

Vad gör kvinnan om hon inte kan fastställa sitt tillstånd?

Hon förblir inte utan bön under lång tid, och väljer inte ett avgörande baserat på gissning. Hon antecknar sin cykel samt blod- och renhetsdagarna och deras beskaffenhet, och frågar sedan en pålitlig lärd, och rådfrågar läkaren vid onormal blödning. Och om hon varken har en cykel eller en giltig urskillningsförmåga, handlar hon enligt det som vägleds i hadithen om Hamnah (må Allah vara nöjd med henne), efter att ha frågat de lärde om hur den tillämpas på hennes tillstånd.

Avslutning

Hajd är ett blod med en bestämd tid och specifika föreskrifter, medan istihada är en blödning som varken hindrar bönen eller fastan. Det starkaste kvinnan kan luta sig mot vid oklarhet är hennes kända cykel, därefter en giltig urskillningsförmåga, därefter den vanliga cykeln hos kvinnor när båda dessa saknas, samt att vända sig till de lärde i oregelbundna fall.

Må den muslimska kvinnan lära sig sina föreskrifter, anteckna sina dagar vid oregelbundenhet, och inte lämna bönen på grund av kontinuerlig blödning utan bevis, liksom hon inte bör förhasta sig med att avgöra renhet innan dess tecken visat sig. Att förena den sharia-mässiga frågan med den medicinska bedömningen bevarar både dyrkan och hälsa tillsammans, om Allah vill.