Av: Shaykh Muhammed Salih Al-Munajjid
Innehåll
Inledning
Lov och pris tillkommer Allah. Vi prisar Honom och söker Hans hjälp och förlåtelse. Vi söker skydd hos Allah från ondskans i våra egna själar och från våra onda handlingar. Den som Allah vägleder kan ingen leda vilse, och den som Allah låter gå vilse kan ingen vägleda. Jag vittnar om att det inte finns någon gudom värd att dyrkas utom Allah allena, utan någon partner eller medhjälpare, och jag vittnar om att Muhammed, ﷺ, är Hans slav och budbärare.
Allah den Allsmäktige säger:
{O ni som tror! Frukta Allah såsom Han bör fruktas, och dö inte annat än i ett tillstånd av Islam [som muslimer, med fullständig underkastelse till Allah].} [Koranen 3:102]
{O mänsklighet! Var lydig mot er Herre, som skapade er av en enda person [Adam] och av honom skapade hans hustru [Hawwa], och av dem båda skapade Han många män och kvinnor, och frukta Allah genom vilken ni kräver era ömsesidiga [rättigheter], och [skär inte av banden till] moderlivarna [släktskapet]. Sannerligen, Allah är alltid en noggrann Bevakare över er.} [Koranen 4:1]
{O ni som tror! Fullgör er plikt mot Allah och frukta Honom, och tala [alltid] sanning. Han kommer att leda er till att utföra rättfärdiga goda gärningar och kommer att förlåta era synder. Och den som lyder Allah och Hans budbärare har verkligen uppnått en stor framgång [d.v.s. han kommer att räddas från Helveteselden och föras in i Paradiset].} [Koranen 33:70-71]
Fenomenet svag tro har blivit mycket utbrett bland muslimerna, och många människor klagar över hjärtats hårdhet.
Så ofta hör vi orden:
- ”Jag känner hårdhet i mitt hjärta”
- ”Jag finner ingen glädje i dyrkan”
- ”Jag känner att min tro har nått botten”
- ”Att läsa Koranen berör mig inte”
- ”Jag faller så lätt i synd”
Effekterna av denna plåga kan ses hos många människor, och detta problem är orsaken till varje katastrof och motgång.
Frågan om människornas hjärtan är viktig och känslig. Hjärtat kallas Qalb på arabiska på grund av att det förändras så snabbt och ofta (Taqallub – förändring, variation, upp- och nedgångar). Profeten Allah, ﷺ, sade:
”Hjärtat [Qalb] tar sitt namn från sina ständiga förändringar [Taqallub]. Hjärtats liknelse är likt en fjäder vid roten av ett träd, som vänds om och om av vinden.” (Återberättat av Ahmad, 4/408; Saheeh al-Jaami’, 2364)
Enligt en annan återberättelse sade Profeten Allah, ﷺ:
”Hjärtats liknelse är likt en fjäder på en tom tomt, som blåses om och om av vinden.” (Återberättat av Ibn Abu ’Aasim i Kitaab as-Sunnah. Nr. 227. Dess Isnaad [kedja] är Saheeh [autentisk], se Thilaal al-Jannah fi Takhreej as-Sunnah av al-Albani, 1/102)
Människans hjärta förändras ständigt, som Profeten Allah, ﷺ, beskrev:
”Adam-sonens hjärta förändras snabbare än en kastrull med snabbt kokande vatten.” (Ibid., nr. 226. Dess Isnaad är Saheeh: Thilaal al-Jannah, 1/102), Enligt en annan återberättelse: ”Det förändras mer än en kastrull med snabbt kokande vatten.” (Återberättat av Ahmad, 6/4; Saheeh al-Jaami’, nr. 5147)
’Abdullaah ibn ’Amr ibn al-’Aas, må Allah vara nöjd med dem båda, återberättade att han hörde Allah’s budbärare, ﷺ, säga:
”Adam-barnens hjärtan är som ett mellan den Mest Nådigastes fingrar, och Han vänder dem i vilket riktning Han vill.” Sedan sade han, ﷺ: ”O Allah, hjärtats Styresman, rikta våra hjärtan att lyda Dig.” (Återberättat av Muslim, nr. 2654)
Allah den Allsmäktige berättar för oss (vad som betyder):
{… Allah kommer emellan en person och hans hjärta [d.v.s. Han hindrar en ond person från att besluta om något]…} [Koranen 8:24]
Ingen kommer att räddas på Uppståndelsens Dag, som Allah säger (vad som betyder): {utom den som kommer till Allah med ett rent hjärta [fritt från shirk och hyckleri].} [Koranen 26:89]
Vissa människor är dömda, och Allah definierade dem i Sin utsaga (vilket betyder):
{de vars hjärtan är förhårdnade.} [Koranen 22:53]
och löftet om Paradiset är för en viss klass av människor som Han definierade med orden (vad som betyder):
{de som fruktade den Mest Välgörande [Allah] i det Fördolda, [d.v.s. i det jordiska livet, innan de såg och mötte Honom], och kom med ett hjärta som vänts i ånger [till Honom].} [Koranen 50:33]
Så troende måste undersöka sitt hjärta, ta reda på problemets natur och orsak, och börja behandla det omedelbart, innan det överväldigar och förstör honom. Frågan är av yttersta allvar, ty Allah den Allsmäktige har varnat oss för det hjärta som är förhårdnat, slutet, sjukt, blint och förseglade.
Följande är en diskussion om symptomen på svag tro, vad som orsakar den och hur den kan behandlas. Jag ber Allah att låta mig och mina muslimska bröder gagnas av detta arbete, och att rikt belöna alla som har spelat en roll i produktionen av denna bok, ty Han är Den vi ber om att mjuka upp våra hjärtan och vägleda oss. Han är vår Beskyddare, Han räcker åt oss och Han är den bäste Förvaltaren av angelägenheter.
Symptom på svag tro
Det finns ett antal symptom på sjukdomen svag tro, däribland följande:
Att falla i synd och begå förbjudna (Haraam) gärningar: det finns syndare som begår en synd och håller fast vid den, och andra som begår många slags synder. När en person begår många synder blir synden en vana som han vänjer sig vid, och sedan känner han inte längre att den är avskyvärd.
Han når gradvis ett stadium där han begår synden öppet, och blir därmed en av dem som avses i Profeten Allah’s, ﷺ, ord:
”Hela mitt Ummah kommer att klara sig bra utom de som begår synd öppet, ett exempel på vilket är en man som gör något på natten, och när morgonen kommer och Allah har dolt hans synd, säger han: ’O ni och ni, jag gjorde sådant och sådant igår.’ Hans Herre hade täckt hans synd hela natten, men han har avslöjat vad Allah hade dolt.” (Återberättat av Al-Bukhari, al-Fat-h 10/486)
Att känna att ens hjärta är hårt och sträv: en man kan känna att hans hjärta har blivit till en sten som ingenting kan tränga igenom eller nå. Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder):
{Sedan, efter det, förhårdades era hjärtan och blev som stenar eller till och med värre i hårdhet…} [Koranen 2:74]
Den person vars hjärta är hårt kommer inte att röras av påminnelser om döden eller av att se avlidna personer eller begravningståg. Han kanske till och med bär en avliden person till hans grav och fyller jord i graven, men när han går mellan gravarna är det som om han bara går mellan klippor.
Att inte utföra dyrkan ordentligt: hans sinne vandrar och han misslyckas med att koncentrera sig ordentligt vid bön, läsning av Koranen, Du’aa’ m.m. Han tänker inte på vad han säger, och han reciterar orden som en tråkig vana, om han nu alls gör dessa regelbundet. Om han har en vana att be en viss Du’aa’ vid vissa tider, enligt Sunnan (den profetiska traditionen), tänker han inte på innebörden av vad han säger, och Profeten Allah, ﷺ, informerade oss om att Allah:
”Inte accepterar Du’aa’ från den vars hjärta är omedvetet om Honom.” (Återberättat av At-Tirmithi, nr. 3479; as-Silsilah as-Saheehah, 594)
Lättja och vårdslöshet vid utförande av dyrkanshandlingar: om han nu alls utför dem, är de bara tomma rörelser, blottade på verklig känsla. Allah den Allsmäktige har beskrivit hycklarna sålunda med orden (vad som betyder): {
… och när de ställer upp till bön, ställer de upp med lättja…} [Koranen 4:142]
Detta inkluderar även att försumma att ta tillvara på speciella tillfällen och tider för dyrkan. Detta indikerar att en person inte har något intresse av att förtjäna belöning, så han kanske fördröjer att gå på Hajj trots att han är kapabel att göra det, eller underlåter att gå på Jihad när han har styrka att göra det, eller underlåter att delta i böner i gemenskap, eller ens i Jumu’ah-bönen (fredagsbönen). Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ”Människor kommer att fortsätta hålla tillbaka från att vara i den första raden [av gemenskapsbönerna], tills Allah kastar dem i Elden.” (Återberättat av Abu Dawod, nr. 679; Saheeh at-Targheeb, nr. 510)
Denna typ av person känner ingen ånger eller skuld om han sover och missar en av de obligatoriska bönerna, eller en Sunnah-bön som starkt uppmuntras, eller en Wird (regelbunden Du’aa’ och Thikr d.v.s. åminnelse av Allah). Han vill inte ta igen det senare, och han utelämnar medvetet allt som är Sunnah eller Fardh Kifaayah (en plikt som, om den utförs av några av folket, inte längre är obligatorisk för alla, men om ingen gör det, hålls alla ansvariga). Så han kanske inte deltar i ’Eed-böner (även om vissa lärda säger att de är obligatoriska), eller erbjuder bönerna som ska sägas vid tidpunkten för månförmörkelser och solförmörkelser, eller deltar i begravningar. Han bryr sig inte om belöning alls, vilket är motsatsen till det ideal som Allah den Allsmäktige beskriver i Koranen när Han den Upphöjde säger (vad som betyder): {… de brukade hasta till att utföra goda gärningar, och de brukade kalla på Oss med hopp och fruktan, och de brukade ödmjuka sig inför Oss.} [Koranen 21:90]
Ett annat exempel på lättja vid utförande av dyrkanshandlingar är försummelse av Sunnah-handlingar som Profeten Allah, ﷺ, utförde regelbundet, och att utföra Qiyaam al-Layl (nattbön), ge sig av tidigt till moskén, och andra Naafil-böner (frivilliga böner), såsom Dhuha, kommer aldrig ens på tanken, för att inte tala om de två Rak’ah (böneenheter) för Tawbah (ånger) och Istikhaarah (vägledningsbön).
Trängsel i bröstet, humörsvängningar och depression, som tynger en man och gör honom snabb att klaga över det minsta: han irriteras lätt av människorna runt honom och har inte längre någon tolerans. Profeten Allah, ﷺ, beskrev tro när han sade: ”Eemaan är tålamod och tolerans” (as-Silsilah as-Saheehah, nr. 554, 2/86), och han, ﷺ, beskrev den troende som ”en som knyter vänskapsband och med vilken andra känner sig bekväma. Det finns inget gott i den som inte knyter vänskapsband och med vilken andra inte känner sig bekväma.” (as-Silsilah as-Saheehah, nr. 427)
Att inte röras av Koranens Aayaat, dess löften om Paradiset eller dess varningar om Helvetet, dess befallningar och förbud, eller dess beskrivningar av Uppståndelsens Dag. Den som är svag i tron blir uttråkad när han hör Koranen reciteras och kan inte fortsätta läsa den. Varje gång han öppnar Mus-hafen stänger han den snart igen.
Att inte fokusera på Allah den Allsmäktige vid uttalande av åminnelseord om Honom (Thikr) eller vid Du’aa’, så att Thikr blir svårt för honom, och när han lyfter sina händer för att be Du’aa’ sänker han dem snabbt igen. Allah den Allsmäktige har beskrivit hycklarna med orden (vad som betyder): {… och de åminner inte Allah annat än litet.} [Koranen 4:142]
Att inte känna ilska när Allah’s gränser kränks, för att nitets låga har slocknat i hans hjärta, så att han inte längre vidtar åtgärder för att stoppa det onda, eller uppmanar de som gör ont att göra gott, eller fördömer orättrådighet. Han blir aldrig arg för Allah’s skull. Allah’s budbärare, ﷺ, beskrev detta hjärta som härjats av svaghet i den autentiska Hadeth: ”Hjärtat kommer att utsättas för prövning efter prövning, och det kommer att uppstå en svart fläck på varje hjärta som påverkas, som kommer att spridas tills hjärtat är fullständigt svart och förseglade, liksom, så att det inte känner igen någon god gärning eller fördömer något ont, utom vad som passar dess egna begär.” (Återberättat av Muslim, nr. 144)
Kärlek till det goda och hat mot det onda försvinner från ett sådant hjärta; alla saker är lika för en sådan person, och han har inget motiv att befalla det goda eller förbjuda det onda. Han kanske hör om något ont som görs på jorden, och kan acceptera det; i det fallet bär han samma börda av synd som den som bevittnar det onda och godkänner det. Profeten Allah, ﷺ, sade i den Saheeh Hadeth: ”Om synd begås på jorden, kommer den som bevittnar det och hatar det [en gång sade han, ’fördömer det’] att vara som den som inte visste något om det. Den som inte bevittnar det men godkänner det kommer att vara som den som bevittnar det.” (Återberättat av Abu Dawod, nr. 4345; Saheeh al-Jaami’, 689) Denna godkännes, som är hjärtats handling, gör honom lik den som bevittnade synden.
Kärlek till berömmelse och framträdande, vilket kan ta många former, däribland:
- Begär efter ledarskap utan att förstå det allvarliga ansvaret inblandat. Det är vad Allah’s budbärare, ﷺ, varnade oss för när han sade: ”Ni kommer att vara mycket ivriga att vara ledare, men ni kommer att ångra det på Uppståndelsens Dag, ty även om det verkar lätt i början, blir det en svårighet senare [bokstavligen: amningen är en lyx men avvänjningen är eländig].” Innebörden är att ledarskap i början ger rikedom, makt och njutning, men senare medför det risken att bli mördad eller avsatt, och man kommer att ställas till svars på Uppståndelsens Dag. (Återberättat av Al-Bukhari, nr. 6729) Profeten Allah, ﷺ, sade också: ”Om ni vill kan jag berätta om ledarskap och vad det är. För det första är det klander; för det andra är det ångern; och för det tredje är det straff på Uppståndelsens Dag – utom för den som är rättvis.” (Återberättat av At-Tabarani i al-Kabeer, 18/72; Saheeh al-Jaami’, 1420)
Om det vore fallet att en man ville utföra plikter och ansvar, där det inte finns någon bättre för jobbet än honom, med avsikten att göra sitt bästa och vara uppriktig och rättvis, som Yoosuf, må Allah förhärliga hans namn, gjorde, då kunde vi säga att detta är rimligt nog. Men i de flesta fall handlar det om ett starkt begär att leda och sätta sig själv i förgrunden trots att det finns en bättre person, förnekande möjligheten till ledarskap för de som är kvalificerade och vilja att vara den enda som utfärdar instruktioner och förbud.
- Att älska att sitta i spetsen av sammankomster, att monopolisera diskussionen, att få andra att lyssna på ens ord, och att ha makt. Toppen av en sammankomst är ”slakthuset” som Profeten Allah, ﷺ, varnade oss för när han sade: ”Akta er för dessa slaktplatser.” (Återberättat av Al-Bayhaqi, 2/439; Saheeh al-Jaami’, 120)
- Att älska att folk reser sig när man kommer in i rummet, för detta får den vars hjärta är sjukt att känna sig stor. Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Den som känner sig lycklig av att ha Allah’s slavar resa sig för honom, låt honom inta sin plats i Helveteselden.” (Återberättat av Al-Bukhari i al-Adab al-Mufrad, 977; se även Silsilah al-Saheeh, 357)
En gång när Mu’aawiyah, må Allah vara nöjd med honom, gick ut för att träffa Ibn az-Zubayr, må Allah vara nöjd med honom, och Ibn ’Aamir, reste Ibn ’Aamir upp medan Ibn az-Zubayr förblev sittande (enligt en återberättelse: och han [Ibn az-Zubayr] var klokare och mer stabil till karaktären). Mu’aawiyah, må Allah vara nöjd med honom, sade till Ibn ’Aamir: ”Sitt ner, för jag hörde Allah’s budbärare, ﷺ, säga: ’Den som gillar att ha män resa sig för honom, låt honom ta sin plats i Helveteselden.'” (Återberättat av Abu Dawod, nr. 5229, och av Al-Bukhari i al-Adab al-Mufrad, 977; as-Silsilah as-Saheehah, 357)
Denna typ av person kommer att bli arg om Sunnan följs och folk börjar från höger (och inte med honom, när man delar ut förfriskningar osv.); när en sådan person går in i en sammankomst, kommer han inte att vara nöjd förrän någon reser sig och ger honom sin plats, trots att Profeten Allah, ﷺ, förbjöd detta när han sade: ”Ingen man bör låta en annan resa sig från sin plats för att han ska sitta i den.” (Återberättat av Al-Bukhari, al-Fat-h, 11/62)
Snålhet och girighet: Allah den Allsmäktige prisade Ansaar (Hjälparna) i Sin Bok med orden (vad som betyder): {… och [de] föredrog dem [Muhaajiroon d.v.s. Emigranterna] framför sig själva, även om de var i behov av det…} [Koranen 59:9] Profeten Allah, ﷺ, förklarade att de framgångsrika är de som undviker snålhet, och att svaghet i tro genererar snålhet: ”Snålhet och tro existerar aldrig tillsammans i den troendes hjärta.” (Återberättat av An-Nasaa’i, al-Mujtaba, 6/13; Saheeh al-Jaami’, 2678) Profeten Allah, ﷺ, beskrev också snålhetens allvarliga natur och dess konsekvenser: ”Akta er för snålhet, ty de som kom före er förstördes på grund av snålhet. Den befallde dem att vara snåla, så var de snåla; den befallde dem att skära av familjeband, så skar de av dem; och den befallde dem att vara omoraliska, så var de omoraliska.” (Återberättat av Abu Dawod, 2/324; Saheeh al-Jaami, nr. 2678)
När det gäller snålhet, kan den person vars tro är svag knappt ge något för Allah’s skull, även när det finns ett ärligt vädjande och det är ganska uppenbart att hans bröder i Islam lider av fattigdom och drabbas av katastrof. Det finns inget mer vältaligt uttalande om snålhet än Allah’s ord (vilket betyder): {Se! Ni är de som kallas att spendera för Allah’s Sak, men bland er finns det några som är snåla. Och den som är snål, det är bara på bekostnad av hans eget jag. Men Allah är Rik [Fri från alla behov], och ni [mänskligheten] är fattiga. Och om ni vänder er bort [från Islam och lydnaden mot Allah], kommer Han att byta ut er mot andra människor, och de kommer inte att vara lika er.} [Koranen 47:38]
Att inte praktisera det man predikar: Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {O ni som tror! Varför säger ni det ni inte gör? Det är allra mest avskyvärdt hos Allah att ni säger det ni inte gör.} [Koranen 61:2-3] Utan tvekan är detta ett slags hyckleri, och den person vars gärningar inte stämmer överens med hans ord är klandervärd inför Allah och föraktlig i sina medmänniskors ögon. Helvetesbornas invånare kommer snart att upptäcka verkligheten hos den som befaller det goda men inte gör det, och förbjuder det onda men gör det själv.
Illvilligt njutande av misslyckanden, förluster eller katastrofer som drabbar ens bröder i Islam, när de välsignelser de hade njöt av tas ifrån dem, eller när det som fick en annan person att verka mer utmärkt än honom försvunnit.
Att se på saker i svart-vita termer om de är syndiga eller inte, och ta saken om Makrooh (det som ogillas) lätt. Vissa människor, när de vill göra något, frågar inte om vilka goda gärningar de kan göra, istället frågar de: ”Kommer detta att räknas som en synd, eller är det ’bara’ Makrooh?” Detta sätt att tänka leder dem in i fällan av frågor som inte är klara och gärningar som är Makrooh, och till slut snärjer dem i Haraam-gärningar. Den person som tänker på detta sätt har inget som stoppar honom från att begå Makrooh eller tveksamma gärningar så länge de inte är faktiskt Haraam. Det är precis vad Profeten Allah, ﷺ, talade om när han sade: ”Den som faller i tveksamma frågor faller i Haraam, likt en herde som betar sin hjord runt en plats där han inte får vara – han kommer snart att träda in i den…” (Återberättat av Al-Bukhari och Muslim; denna version återberättad av Muslim, nr. 1599)
När vissa människor ber om en Fatwa om något och får veta att det är Haraam, frågar de: ”Är det mycket Haraam eller inte? Hur mycket synd är det inblandat?” Människor som dessa har inget intresse av att undvika dåliga gärningar; faktum är att de är beredda att begå den första nivån av Haraam och de tar lätt på små synder, med resultatet att de har mod att överträda ytterligare och kränka de gränser som Allah satt upp. Av denna anledning sade Budbäraren, ﷺ: ”Jag kommer med säkerhet att känna igen människor som kommer att komma på Uppståndelsens Dag med goda gärningar lika stora som det vita berget i Tihaamah, och Allah, må Han förhärligas, kommer att göra det till stoft i luften.” Thawbaan, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”O Allah’s budbärare, beskriv dem för oss och förklara detta så att vi inte omedvetet befinner oss bland dem.” Han, ﷺ, sade: ”De är era bröder och de ser ut som ni. De ber om natten som ni gör, men om de hade möjlighet att kränka de gränser Allah satt upp, skulle de göra det.” (Återberättat av Ibn Maajah, nr. 4245. Han sade i az-Zawaa’id: ”Dess Isnaad är Saheeh [autentisk] och dess män är Thiqaat [pålitliga].” Se även Saheeh al-Jaami’, 5028)
Så ni kommer att finna en sådan person begå Haraam-gärningar utan tvekan eller reservation, vilket gör honom värre än den som gör det efter att ha tvekat och dröjt. Båda är i fara, men den förre är värre än den senare. Denna typ av person tar synder lätt som ett resultat av sin svaga tro, och tror inte att han har gjort något fel. Av denna anledning beskrev Ibn Mas’ood, må Allah vara nöjd med honom, attityden hos den troende och hos hycklaren enligt följande: ”Den troende ser sina synder som om han satt under ett berg som han fruktar ska falla på honom, medan syndaren ser sina synder som om det vore en fluga som passerar hans näsa och han säger sådant och sådant till den” – d.v.s. han jagar bort den med handen. (Återberättat av Al-Bukhari, al-Fat-h, 11/102; Se även Taghleeq al-Ta’leeq, 5/136, publ. av al-Maktab al-Islaami)
Att tänka litet om goda gärningar och inte ha något intresse av att utföra små Hasanaat (goda gärningar). Profeten Allah, ﷺ, lärde oss att uppmärksamma små akter av godhet. Imaam Ahmad, må Allah ha barmhärtighet med honom, återberättade från Abu Juray al-Hujaymi, må Allah vara nöjd med honom, som sade: ”Jag kom till Allah’s budbärare, ﷺ, och sade: ’O Allah’s budbärare, vi är ökenfolk. Lär oss något med vilket Allah, må Han vara välsignad och upphöjd, kan gynna oss.’ Han, ﷺ, sade: ’Se inte ner på någon akt av godhet, även om det bara är att tömma din hink i kärlet till den som vill dricka, eller att tala med din broder med ett glatt uttryck.'” (Musnad Ahmad, 5/63; as-Silsilat as-Saheehah, 1352)
Om någon kommer och vill dricka från brunnen, och ni lyfter er hink och tömmer den för honom, är detta en god gärning; även om den verkar obetydlig bör ni inte tänka litet om den. Detsamma gäller att hälsa er broder med ett glatt uttryck, och att rengöra smuts och skräp från moskén, även om det är lika litet som ett strå. Denna gärning kan vara orsaken till att era synder förlåts, ty Allah den Allsmäktige kommer att uppskatta goda gärningar av detta slag och förlåta synder på grund av dem. Profeten Allah, ﷺ, sade: ”En man passerade en trägren som låg på vägen och sade: ’Vid Allah, jag vill avlägsna denna ur muslimernas väg så att den inte skadar dem,’ och han tilläts inträda i Paradiset.” (Återberättat av Muslim, nr. 1914)
Det är något fel med den person som tänker litet om enkla akter av godhet. Det är tillräcklig bestraffning för denna attityd att han nekas den stora fördelen som beskrivs av Profeten Allah, ﷺ: ”Den som avlägsnar något skadligt från muslimernas väg, en Hasanah kommer att registreras för honom, och den som har en Hasanah accepterad kommer att inträda i Paradiset.” (Återberättat av Al-Bukhari i al-Adab al-Mufrad, nr. 593; se även as-Silsilah as-Saheehah, 5/387)
Mu’aath, må Allah vara nöjd med honom, gick med en annan man, och han plockade upp en sten från vägen. Mannen frågade honom: ”Vad är det?” Han sade: ”Jag hörde Allah’s budbärare, ﷺ, säga: ’Den som avlägsnar en sten från vägen, en Hasanah kommer att registreras för honom, och den som har en Hasanah kommer att inträda i Paradiset.'” (Al-Mu’jam al-Kabeer av al-Tabaraani, 20/101; as-Silsilah as-Saheehah, 5/387)
Brist på oro för muslimernas angelägenheter och brist på engagemang oavsett om det är genom Du’aa’, välgörenhet eller hjälp till dem. En sådan person har en kylig inställning till förtrycket, undertrycket och katastroferna som hans muslimska bröder drabbas av i andra delar av världen, och nöjer sig med sin egen säkerhet. Detta är resultatet av svag tro, för den troende är motsatsen till det. Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Den troendes position i förhållande till sina troende medmänniskor är som huvudets position till kroppen; den troende känner smärtan av sina troende medmänniskor som kroppen reagerar på smärtan i huvudet.” (Musnad Ahmad, 5/340; as-Silsilah as-Saheehah, 1137)
Att bryta broderskapets band mellan två som brukade stå nära: Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Inga två personer är vänner för Allah’s skull eller i Islam, men de kommer att splittras av den första synden [enligt en annan återberättelse: de kommer bara att splittras av den första synden] begången av någon av dem.” (Återberättat av Al-Bukhari, al-Adab al-Mufrad, nr. 401; Ahmad, al-Musnad, 2/68; se även as-Silsilah as-Saheehah, 637) Detta indikerar de dåliga effekter som kan påverka och till och med förstöra broderskapets band. Denna alienation som en man kan känna mellan sig och sin broder är ett resultat av troens försvagning orsakad av att begå en synd, för Allah den Allsmäktige gör att han förlorar sin status i Hans slavars ögon, och så befinner han sig i det eländiga läget att inte ha respekt och missa de troendes gemenskap och Allah’s skydd, ty Allah den Allsmäktige skyddar de som tror.
Att inte känna något ansvar att arbeta för Islam och sprida denna religion, vilket är till skillnad från attityden hos Profetens Allah’s, ﷺ, följeslagare som, så snart de inträdde i denna religion, kände detta ansvar direkt. Ett exempel är at-Tufayl ibn ’Amr, må Allah vara nöjd med honom, som blev muslim och gick för att kalla sitt folk till Islam direkt. Han var bara en ny muslim men han kände att han måste gå tillbaka och kalla sitt folk till Islam, och han gick och gjorde det, men nuförtiden väntar många människor lång tid efter att de blivit engagerade i Islam innan de når stadiet att kalla andra till Allah, må Han förhärligas.
Muhammads, ﷺ, följeslagare skulle känna fientlighet mot de icke-troende, avsäga sig dem och dra en tydlig linje som separerade dem, som ett resultat av att inträda i Islam.
När Thumaamah ibn Uthaal, chefen för al-Yamaamahs folk, togs till fånga, hölls han i moskén, och Allah’s budbärare, ﷺ, berättade om Islam för honom. Sedan lät Allah den Allsmäktige Islams ljus lysa i hans hjärta, och han blev muslim. Han gick på ’Umrah (liten pilgrimsfärd), och när han kom till Makkah sade han till de icke-troende bland Quraysh: ”Inte ett enda vetekorn kommer att nå er från al-Yamaamah utom med Allah’s budbärares tillåtelse.” (Återberättat av Al-Bukhari, Fat-h, 8/78) Denna förklaring av opposition mot de icke-troende, påförande av ekonomiska sanktioner och erbjudande av alla resurser till hans förfogande för att tjäna Da’wahns sak (kall till Allah) skedde omedelbart, för stark tro kräver handling.
Rädsla och panik när katastrof inträffar eller problem uppstår: ni kommer att se en sådan person skaka och förlora sin jämvikt, utan fokus, med vilseseende blick och utan aning om vad man ska göra när man ställs inför olycka. Han styrs av sina rädslor och kan inte se någon utväg; han kan inte möta verkligheten med ett starkt och stadigt hjärta. Allt detta är resultatet av svag tro, för om hans tro var stark skulle han vara uthållig och han skulle möta de värsta katastroferna med lugn och styrka.
Överdrivet argumenterande och tvistar: Profeten Allah, ﷺ, sade i en autentisk Hadeth: ”Inga människor kommer att gå vilse efter att ha vägledts utom att de blir argumentativa.” (Återberättat av Ahmad i al-Musnad, 5/252; Saheeh al-Jaami’, 5633) Att argumentera utan bevis och utan gott skäl leder en långt bort från den Rätta Vägen, och de flesta av människornas meningslösa argument nuförtiden förs utan kunskap eller vägledning eller (hänvisning till) en ljusgivande Bok (d.v.s. Koranen). Vi har tillräckligt motiv att undvika meningslösa argument i Profeten Allah’s, ﷺ, ord: ”Jag garanterar ett hus i utkanten av Paradiset till den som avstår från argument även när han har rätt.” (Återberättat av Abu Dawod, 5/150; Saheeh al-Jaami’, 1464)
Bundenhet vid denna världen och glädje i den: en person kan vara så bunden vid denna världen att han känner smärta om han missar något av den, till exempel pengar, makt, auktoritet eller bostad. Han känner att han behandlas orättvist för att han inte fått vad andra har. Han känner mer stress när han ser en broder i Islam som har något av denna världen som han inte har, så han känner Hasad (avund) mot honom och önskar att han ska förlora den välsignelsen. Detta går emot Eemaan (tro), som Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Eemaan och Hasad existerar inte tillsammans i den sanne slavens hjärta.” (Återberättat av Abu Dawod, 5/150; Saheeh al-Jaami’, 1464) Han talar och tänker på ett rent irrationellt sätt, berövet trons egenskaper. Det finns knappt ett spår av en hänvisning till Koranen och Sunnan, eller de rättfärdiga föregångarnas (Salaf) ord i sättet en sådan person talar.
Att gå till ytterligheter i hur man tar hand om sig själv, i mat, dryck, klädsel, bostad och transportmedel. Så ni ser dessa människor som visar överdrivet intresse för lyxvaror, försöker vara sofistikerade, köper bara de finaste kläderna, spenderar extravaganta belopp på sitt val av bostad och spenderar för mycket tid och pengar på sådana onödiga utsmyckningar medan deras muslimska bröder är i största behov av dessa pengar. Detta fortsätter tills de sjunker ner i det mjuka lyxlivet som är förbjudet, som återberättas i Hadeth av Mu’aath ibn Jabal, må Allah vara nöjd med honom: när Profeten Allah, ﷺ, sände honom till Jemen, rådde han honom: ”Akta dig för lyx, ty Allah’s slavar lever inte ett lyxliv.” (Återberättat av Abu Nu’aym i al-Hilyah, 5/155; as-Silsilah as-Saheehah, 353; en liknande version återberättades också av Ahmad i al-Musnad, 5/243)
Orsaker till svag tro
Det finns många orsaker till svag tro, av vilka vissa är desamma som symptomen, såsom att begå synd eller vara uppslukad av denna världen. Det följer en lista över några ytterligare orsaker:
Att hålla sig borta från en trosfylld miljö för länge: detta orsakar svag tro hos en person. Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {Har inte tiden kommit för hjärtana hos de som tror att påverkas av Allah’s Påminnelse [denna Koranen], och av det som har uppenbarats av sanningen, för att de inte ska bli som de som fick Skriften tidigare [d.v.s. judar och kristna], och termen förlängdes för dem och deras hjärtan förhårdades? Och många av dem var Faasiqoon [upproriska, olydiga mot Allah].} [Koranen 57:16] Denna Aayah indikerar att alltför lång tid bortom en trosfylld miljö leder till svaghet i tro i hjärtat. Till exempel kommer en person som håller sig borta från sina bröder i Islam under en längre period, på grund av resor eller arbete osv., att sakna troens atmosfär i vilken han levde och från vilken hans hjärta fick sin styrka. Den troende är svag på egen hand men stark med sina bröder. Al-Hasan al-Basri, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: ”Våra bröder är kärare för oss än våra familjer, ty våra familjer påminner oss om denna världen, men våra bröder påminner oss om Det Kommande livet.” Om denna frånvaro pågår för länge, skapar det alienation i hjärtat, som till slut förvandlas till förakt för den trosfyllda atmosfären, vilket i sin tur förhärdar hjärtat och fyller det med mörker, och utsläcker Eemaanets ljus. Detta förklarar den fullständiga sinnesförändringen hos somliga som reser till andra länder på semester eller som omplaceras för arbete eller studier.
Att hålla sig borta från det goda exemplet hos rättfärdiga ledare: en person som lär sig av en rättfärdig man erhåller nyttig kunskap, utför en rättfärdig gärning och stärker sin Eemaan samtidigt; den ledaren tar hand om honom och förmedlar till honom den kunskap, goda moral och dygder som han har. Om han håller sig borta från den läraren ett tag, börjar han känna hårdhet i sitt hjärta. Av denna anledning, när Profeten Allah, ﷺ, gick bort och begravdes, sade hans följeslagare, må Allah vara nöjd med dem: ”Vi tittade in i våra hjärtan och kände att det skett en djup förändring.” De kände sig alienerade och vilsna eftersom deras lärare och förebild, ﷺ, hade gått bort. Enligt vissa återberättelser beskrevs de som ”likt får på en regnig vintternatt.” Ändå lämnade Profeten Allah, ﷺ, efter sig stora ledare, jättar bland människor, alla kvalificerade att ta ledningens tyglar, och några av dem blev förebilder för de andra. Men nuförtiden är muslimerna i desperat behov av förebilder nära till hands.
Att underlåta att söka kunskap och att bekanta sig med Salaf’s böcker och religiösa böcker som lyfter upp och återupplivar hjärtat: det finns många slags böcker som väcker tro i läsarens hjärta och motiverar honom att uppfylla sin andliga potential, bland vilka Allah’s Bok, må Han upphöjas, och Hadeth-böckerna, följt av böcker av lärde som är skickliga på att skriva om saker som mjukar upp hjärtat och som förklarar ‘Aqedah på ett sätt som rör själen och lyfter hjärtat, till exempel Ibn al-Qayyim, Ibn Rajab och andra, må Allah ha barmhärtighet med dem. Att ignorera dessa böcker och enbart läsa intellektuella verk, eller böcker om Fiqh (islamisk rättslära) avgöranden som inte citerar sina Daleel (bevis), eller böcker om Nahw (grammatikregler) och Usool (grunderna för ‘Aqedah), är något som kan ha effekten av att förhärda hjärtat. Detta är inte en kritik av dessa böcker i sig, det är bara en varning till den person som håller sig borta från böcker om Tafseer och Hadeth och knappt läser dem, även om de är de böcker som för en närmre Allah. Till exempel, när man läser Saheehayn av Al-Bukhari och Muslim, känner man atmosfären från Profeten Allah’s, ﷺ, era och följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, och man känner Eemaanets bris genom att dela de händelser som inträffade under deras tid.
Hadeth-folket är Budbärarens folk, ﷺ; även om de inte hade chansen att vara med honom, är de med hans ord.
Detta problem med att hålla sig borta från religiösa böcker har tydligen en effekt på de som studerar discipliner som inte har någon koppling till Islam, till exempel filosofi, psykologi, socialvetenskap osv., discipliner som har utvecklats långt bort från islamiska läror. Detsamma gäller de som älskar att läsa skönlitteratur och kärlekshistorier, eller som följer värdelösa nyheter i tidningar, tidskrifter och så vidare.
Att leva i en miljö fylld av synd, så ni ser en som skryter om sin senaste förseelse, en annan som nynnar populärsånger för sig själv, en tredje som röker, en fjärde som bläddrar i en pornografisk tidning, en femte som svär och bannar, och så vidare. När det gäller prat om vad som sades till vem, skvaller, baktal och diskussioner om den senaste fotbollsmatchen, tar det aldrig slut.
Vissa miljöer påminner en bara om denna världen, som är fallet i de flesta sammankomster och arbetsplatser nuförtiden. Diskussioner om affärer, arbete, pengar, investeringar, arbetsrelaterade problem, löneökningar, befordringar, uppdrag och så vidare är det som dominerar i sinnen och tal hos de flesta människor nuförtiden.
Vad som händer i hemmet – det finns mycket vi kan säga om katastroferna och onda gärningarna som skämmer muslimen och skadar honom djupt. Muslimska hem är fyllda med skamlösa sånger, vidriga filmer, förbjuden sammanblandning av de två könen och så vidare. Det råder inget tvivel om att hjärtan i en sådan miljö drabbas av sjukdomen av hårdhet.
Upptagenhet med denna världen, så att hjärtat är trälade av den: Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ”Han är dömd, dinaarens slav och dirhemens slav.” (Återberättat av Al-Bukhari, nr. 2730), och: ”Allt som räcker för någon av er i denna världen är resenärens förråd.” (Återberättat av At-Tabarani i hans bok al-Kabeer, 4/78; Saheeh al-Jaami’, 2384) – vilket betyder lite av något som hjälper honom att nå sitt mål. Detta fenomen – upptagenhet med denna världen – är mycket uppenbart i vår egen tid, när materiell girighet och begäret att förvärva mer värdelösa världsliga ting har blivit utbredt, och människor nu jagar handel, tillverkning och aktier. Detta bekräftar vad Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Allah, må Han förhärligas, säger: ’Vi har sänt ner rikedom för att etablera bönen och betalning av Zakaah (obligatorisk allmosa), men om Adam-sonen har en dal, önskar han att han hade en till, och om han hade två dalar, önskade han att han hade en tredje. Adam-sonens mage fylls bara med stoft (d.v.s. han är aldrig tillfredsställd) sedan accepterar Allah ångern av den som ångrar sig.'” (Återberättat av Ahmad, 5/219; Saheeh al-Jaami’, 1781)
Att vara uppslukad av sin rikedom, hustru och barn: Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder):
- {Och vet att era ägodelar och barn bara är en prövning och att sannerligen hos Allah finns en mäktig belöning.} [Koranen 8:28]
- {Utsmyckat för männen är kärleken till de saker de begär: kvinnor, barn, stora mängder guld och silver (rikedom), vackra märkeshästar, nötboskap och välbrukad mark. Detta är njutningen av det nuvarande världslivets, men Allah har den utmärkta avkastningen (Paradiset).} [Koranen 3:14]
Innebörden av dessa Aayaat är att om kärleken till dessa saker, särskilt kvinnor och barn, ges företräde framför lydnad mot Allah och Hans Budbärare, anses det vara dåligt, men om kärleken till dessa saker är inom Sharee’ahs (islamisk lags) gränser hjälper det en man att lyda Allah den Allsmäktige och är i det fallet lovvärt. Profeten Allah, ﷺ, sade: ”I denna världen har kvinnor och goda dofter gjorts kära för mig, men kärast av allt för mig är bönen.” (Återberättat av Ahmad, 3/128; Saheeh al-Jaami’, 3124) Många män följer sina hustrur i att begå Haraam-gärningar, och låter sina barn distrahera dem från att dyrka Allah den Allsmäktige. Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Barn är orsaken till sorg, feghet, okunnighet och snålhet.” (Återberättat av At-Tabarani i al-Kabeer, 24/241; Saheeh al-Jaami’, 1990)
När han sade att de är orsaken till snålhet, menade han att om en man vill spendera för Allah’s skull, påminner Shaytaan honom om hans barn, så han tänker: ”Mina barn förtjänar pengarna, jag lämnar dem åt dem när jag dör,” så han är snål i den meningen att han avstår från att spendera det för Allah’s skull. När han sade att barn är orsaken till feghet, menade han att när en man vill kämpa i Jihad för Allah’s skull, kommer Shaytaan till honom och säger: ”Du kommer att dödas och dö, och dina barn kommer att bli föräldralösa, vilse och ensamma,” så han stannar hemma och ger sig inte ut för Jihad. När han sade att barn är orsaken till okunnighet, menade han att de distraherar en fader från att söka kunskap och försöka förvärva lärdom genom att delta i sammankomster och läsa böcker. När han sade att barn är orsaken till sorg, menade han att när ett barn blir sjukt, känner föräldern sorg; om barnet ber om något som fadern inte kan ge, sörjer fadern; och om barnet växer upp och gör uppror mot sin fader, är det en orsak till pågående sorg och plåga.
Det är inte sagt att man bör avstå från att gifta sig och skaffa barn; vad som menas är att man bör akta sig för att bli uppslukad av dem och låta det leda en till att begå Haraam-gärningar.
Angående frestelsen av rikedom, sade Profeten Allah, ﷺ: ”Varje nation har sin Fitnah [prövning eller frestelse], och mitt Ummahs Fitnah är rikedom.” (Återberättat av At-Tirmithi, 2336; Saheeh al-Jaami’, 2148) Iver att förvärva rikedom är mer skadligt för en persons religion än vargen som attackerar fållan. Det är vad Profeten Allah, ﷺ, menade när han sade: ”Två hungriga vargar sände mot fåren gör inte mer skada på dem än en mans iver för rikedom och ställning gör på hans religion.” (Återberättat av At-Tirmithi, nr. 2376; Saheeh al-Jaami’, 5620)
Det är därför Profeten Allah, ﷺ, uppmanade muslimerna att ta just det som räcker, utan att hoppas på mer, vilket skulle kunna distrahera dem från att åminna Allah. Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ”Allt ni behöver av rikedom är en tjänare och ett transportmedel för att ge er ut för Allah’s skull.” (Återberättat av Ahmad, 5/290; Saheeh al-Jaami’, 2386) Profeten Allah, ﷺ, utfärdade en varning till dem som vill samla rikedom, utom de som ger välgörenhet: ”Ve dem som vill samla rikedom, utom den som säger med sin rikedom, ’Här! Här! Här!’ [d.v.s. ger bort den] till en till höger om honom, en till vänster om honom, en framför honom och en bakom honom…” (återberättat av Ibn Maajah, nr. 4129; Saheeh al-Jaami’, 7137) – vilket betyder alla former av välgörenhet.
Att hoppas på ett långt liv: Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {Låt dem äta och njuta, och låt dem vara uppslukade av [falska] förhoppningar. De kommer att få veta!} [Koranen 15:3] ’Ali, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Det jag fruktar för er är att följa era begär och hoppas på ett långt liv, ty att följa sina begär får en man att ignorera sanningen, och att hoppas på ett långt liv får honom att glömma Det Kommande livet.” (Fat-h al-Baari, 11/236) En annan återberättelse säger: ”Fyra saker är orsaker till undergång: torra ögon (d.v.s. aldrig gråtande), ett hårt hjärta, hopp om ett långt liv och iver för denna världen.” Att hoppas på ett långt liv genererar lättja i dyrkan, uppskjutning, begär för denna världens saker, försummelse av Det Kommande livet och hjärtats hårdhet, ty hjärtats mjukhet och klarsynthet kan bara uppnås genom att komma ihåg döden, graven, belöning och straff, och skräckarna på Domens Dag, som Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {… och termen förlängdes för dem och deras hjärtan förhårdades…} [Koranen 57:16] Det sades: ”Den som inte hoppas på ett långt liv kommer att ha färre bekymmer och hans hjärta kommer att fyllas av ljus, för han tänker på döden och strävar att lyda Allah…” (Fat-h al-Baari, 11/237)
En annan orsak till svag tro och hjärtats hårdhet är att äta för mycket, sova för mycket, stanna uppe för sent, tala för mycket och umgås för mycket med folk. Att äta för mycket gör hjärnan trög och kroppen tung, vilket hindrar en person från att dyrka Allah den Allsmäktige och gör det lättare för Shaytaan att fresta honom, som det sades: ”Den som äter, dricker och sover för mycket förlorar en stor belöning.” Att tala för mycket förhärdar hjärtat, och att umgås för mycket med folk hindrar en person från att ha tid att vara ensam och reflektera över sitt eget tillstånd. Att skratta för mycket dränerar liv ur hjärtat. Profeten Allah, ﷺ, sade i en Saheeh Hadeth: ”Skratta inte för mycket, ty överdrivet skrattande dödar hjärtat.” (Återberättat av Ibn Maajah, 4193; se även Saheeh al-Jaami’) Tid som inte fylls med dyrkan av Allah den Allsmäktige leder också till hjärtats hårdhet, eftersom en person varken uppmärksammar Koranens förmaningar eller troens råd.
Orsakerna till svag tro är verkligen många, och det är omöjligt att lista dem alla, men vad vi har listat ovan ger läsaren en uppfattning om andra som vi inte nämnt här. Den vise personen förstår detta på ett naturligt sätt. Vi ber Allah den Allsmäktige att rena våra hjärtan och skydda oss från ondskans i våra egna jag.
Att bota svag tro
Al-Haakim, må Allah ha barmhärtighet med honom, återberättade i al-Mustadrak, och At-Tabarani, må Allah ha barmhärtighet med honom, i al-Mu’jam, att Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Tro slits ut i någon av eras hjärtan precis som kläder slits ut, så be Allah att förnya tron i era hjärtan.” (Återberättat av al-Haakim i al-Mustadrak, 1/4; se även as-Silsilah as-Saheehah, 1585. Al-Haythami, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade i Majma’ az-Zawaa’id, 1/52: ”Det återberättades av At-Tabarani i al-Kabeer och dess Isnaad är Saheeh.”) Vad han menade är att tro slits ut i hjärtat precis som kläder slits ut och blir gamla. Den troendes hjärta är ibland överväldigat av moln av synd, och så mörknar det. Det är den bild som Allah’s budbärare, ﷺ, målade upp för oss i en autentisk Saheeh Hadeth: ”Det finns inget hjärta som inte täcks av ett moln likt molnet som täcker månen när det lyser, och så mörknar det plötsligt, men när det [molnet] går bort lyser det igen.” (Återberättat av Abu Nu’aym i al-Hilyah, 2/196; as-Silsilah as-Saheehah, 2268) Ibland täcks månen av moln, som döljer dess ljus, men efter en liten stund går de bort, och månens ljus återkommer för att lysa upp himlen. På samma sätt är den troendes hjärta ibland täckt med mörka moln av synd, så dess ljus skymms, och personen befinner sig vilse i mörkret, men när han strävar efter att öka sin Eemaan och söker Allah’s hjälp, försvinner det molnet, och ljuset återkommer för att lysa i hans hjärta som förut.
En av de viktigaste principerna som måste förstås för att behandla problemet med svag tro är att tron ökar och minskar, eller tilltar och avtar. Detta är en av grundprinciperna i ‘Aqedah hos Ahlu as-Sunnah wa al-Jamaa’ah, som säger att tro är något som ska uttryckas i ord, tros i hjärtat och omsättas i handling. Tron ökar med lydnad och minskar med olydnad. Det finns bevis för detta i Koranen och Sunnan, till exempel säger Allah den Allsmäktige (vad som betyder): {… att de kan växa mer i Tro tillsammans med sin (nuvarande) Tro…} [Koranen 48:4] och {…Vem av er har fått sin tro ökad av den?…} [Koranen 9:124] Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Den som bland er ser en ond handling, låt honom ändra den med sin hand [genom handling], och om han inte kan, då med sin tunga [genom att tala], och om han inte kan, då med sitt hjärta [genom att känna att det är fel], och det är troens svagaste.” (Återberättat av Al-Bukhari, Fat-h, 1/51)
Effekterna av lydnad och synd – som ökar respektive minskar tron – är välkända från observation och erfarenhet. Om en person går ut och promenerar på marknadsplatsen, där han ser oupptäckta, sminkade kvinnor, och hör folks skrik och tomt prat, och sedan går till kyrkogården och stannar för att tänka och låta sitt hjärta mjukna, kommer han att se skillnaden mellan de två miljöerna och hur snabbt hans hjärta förändras.
En annan faktor i denna diskussion är en av Salaf’s ord: ”Ett av tecknen på rätt förståelse är när en slav tar hand om sin Eemaan, och uppmärksammar vad som minskar den, och vet när den ökar och när den minskar, och känner igen Shaytaans frestelse när han kommer till honom.” (Sharh Nooniyah Ibn al-Qayyim av Ibn ’Eesa, 2/140)
Det är viktigt att veta att om en minskning av tro leder till att man försummar sina plikter eller gör Haraam-gärningar, är denna slapphet mycket allvarlig och man måste ångra sig inför Allah den Allsmäktige och börja göra något åt det omedelbart. Om det inte leder till försummelse av plikter och att göra Haraam-gärningar, men bara gör att en person faller kort i att utföra Mustahabb (rekommenderade) gärningar, till exempel, behöver en person ändå veta hur man ordnar upp sig och rätar upp sig tills han återvänder till rätt nivå av energi och styrka i dyrkan. Det är vad vi lär oss av Profeten Allah’s, ﷺ, ord: ”Varje gärning har energi och styrka, och sedan följs denna energi och styrka av en slapphet, så vems slapphet är i enlighet med min Sunnah, han kommer att klara sig; och vems slapphet är till annat än det [d.v.s. att göra olagliga eller förbjudna gärningar] han kommer att förgås.” (Återberättat av Ahmad, 2/210; Saheeh at-Targheeb, nr. 55)
Innan vi diskuterar hur man behandlar problemet med svag tro, finns det något vi bör notera: många av dem som känner att deras hjärtan är hårda söker en extern lösning, i hopp om att kunna förlita sig på andra, trots att det är inom räckhåll för dem – om de vill – att ta hand om sig själva av sig själva. Det är hur det bör göras, eftersom Eemaan är förhållandet mellan slaven och hans Herre. Nedan diskuterar vi ett antal sätt som Islam föreskriver genom vilka muslimen kan hantera sin svaghet i tro och hjärtats hårdhet, efter att han satt sin tillit till Allah den Allsmäktige och accepterat att han inför en kamp för att uppnå sitt mål:
Att begrunda Koranens betydelser, som Allah den Allsmäktige har uppenbarat för att förklara allt och som ett Ljus med vilket Han vägleder vem Han vill bland Sina slavar. Det råder inget tvivel om att den innehåller ett kraftfullt och effektivt botemedel. Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {Och Vi sänder ner från Koranen det som är en läkning och en nåd till de som tror…} [Koranen 17:82] Behandlingsmetoden är att tänka och begrunda dess betydelser.
Allah’s budbärare, ﷺ, brukade begrunda Allah’s Boks betydelser och recitera den när han stod för Qiyaam al-Layl. Vid ett tillfälle stod han i bön om natten och reciterade en enda Aayah från Allah’s Bok medan han bad, och han gick inte längre än det (en Aayah) förrän morgonen. Den aktuella versen var: {Om Du straffar dem, är de Dina slavar, och om Du förlåter dem, sannerligen Du, bara Du, är den all väldigaste, den Allvise.} [Koranen 5:118] (Återberättat av Ahmad, 4/149; se även Sifat as-Salaah av al-Albani, s. 102)
Han, ﷺ, brukade begrunda Koranens innebörd i högsta grad. Ibn Hibbaan, må Allah ha barmhärtighet med honom, återberättade i sin Saheeh med ett Jayyid (gott) Isnaad från ’Ataarah, som sade:
Obaydullaah ibn Omayr och jag trädde in hos ’Aa’ishah, må Allah vara nöjd med henne, och ’Ubaydullaah ibn ’Umayr sade: ’Berätta om det mest underbara du såg av Allah’s budbärare, ﷺ.’ Hon grät och sade: ’Han steg upp en natt (för att be) och sade: ”O ’Aa’ishah, låt mig dyrka min Herre.” Jag sade: ”Vid Allah, jag älskar att vara nära dig, och jag älskar det som gör dig lycklig.” Han steg upp, renade sig och stod upp för att be, och han fortsatte gråta tills hans knä blev blött, sedan grät han och fortsatte gråta tills marken blev blöt. Bilal kom för att kalla Athaan åt honom, och när han såg honom gråta, sade han: ”O Allah’s budbärare, gråter du när Allah har förlåtit alla dina synder, de föregående och de kommande?” Han, ﷺ, sade: ”Ska jag inte vara en tacksam slav? Denna natt har det uppenbarats för mig några Aayaat; ve den som läser dem och inte tänker [på deras innebörd]. Bland dem är [vad som betyder]: {Sannerligen! I skapandet av himlarna och jorden, och i nattens och dagens omväxling, finns det verkligen tecken för förståelsens män, de som åminner Allah [alltid, och i böner] stående, sittande och liggande på sidan, och tänker djupt på skapandet av himlarna och jorden…} [Koranen 3:190-191].\'” (as-Silsilah as-Saheehah, 1/106)
Denna Hadeth indikerar att det är obligatoriskt att begrunda betydelsen av dessa Aayaat.
Koranen talar om Tawheed (islamisk monoteism), och innehåller löften om belöning, hot om straff, regler och bestämmelser, rapporter, berättelser, etikett och goda seder, och dess effekter på hjärtat är varierande. Vissa Sooraher (kapitel) fyller hjärtat med mer fruktan än andra, som det anges i Profeten Allah’s, ﷺ, Hadeth: ”[Soorat] Hood och dess systrar fick mig att gråna i förtid.” (as-Silsilah as-Saheehah, 2/679) Enligt en annan återberättelse sade han, ﷺ: ”Hood och al-Waaqi’ah och al-Mursalaat och ’Amma yatasaa’aloon och Itha ash-shamsu kuwwirat” (Återberättat av At-Tirmithi, 3297; as-Silsilah as-Saheehah, nr. 955) Profetens hår grånade på grund av vad dessa Sooraher innehåller av troens realiteter och stora ansvar, som fyllde hans hjärta och hade en synlig effekt på hans hår och kropp; Allah den Upphöjde säger (vad som betyder): {Så stå [be Allah att göra] dig fast och rak [i den islamiska Monoteismens religion] som du har befalts och de [dina följeslagare] som vänder sig ångrande [till Allah] med dig…} [Koranen 11:112]
Profeten Allah’s, ﷺ, följeslagare reciterade Koranen och begrundar dess innebörd och rördes av den. Abu Bakr, må Allah vara nöjd med honom, var en mjuk, vekhjärtad man, och när han ledde folket i bön och reciterade Allah’s ord, kunde han inte hålla sig från att gråta.
’Omar, må Allah vara nöjd med honom, blev sjuk efter att ha reciterat Allah’s ord (vilket betyder): {Sannerligen, din Herres straff kommer säkert att inträffa, – det finns ingen som kan avvärja det} [Koranen 52:7-8] (Denna återberättelse och dess Isnaad finns i Tafseer Ibn Katheer, 7/406). Hans snyftanden kunde höras från baksidan av församlingen när han reciterade Allah’s ord om Ya’qoob, må Allah förhärliga hans namn (vilket betyder): {Han sade: ’Jag klagar bara om min sorg och min ångest till Allah…’} [Koranen 12:86] (Manaaqib ’Omar av Ibn al-Jawzi, 167)
Othmaan, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Om våra hjärtan vore rena och rena, skulle vi aldrig få nog av Allah’s Ord.” Han dödades orättvist som en martyr och hans blod föll på hans Mus-haf – återberättelserna från följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, angående detta är många.
Ayyoob, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: ”Jag hörde Sa’eed (ibn Jubayr) recitera denna Aayah (vilket betyder): {Och var rädda för Dagen när ni ska föras tillbaka till Allah…} [Koranen 2:281] tjugo-ett gånger.” (Siyar A’laam an-Nubalaa’, 4/324) Det var den sista versen som uppenbarades av Koranen, och slutet på den är (vad som betyder): {… Sedan ska varje person betalas vad han tjänade, och de ska inte behandlas orättvist.} [Koranen 2:281] Ibraaheem ibn Bashhaar, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: ”Den Aayah som ’Ali ibn Fudhayl läste när han dog var (vad som betyder): {Om du bara kunde se när de ska hållas över [Helvetes]Elden! De ska säga: ’Om vi bara kunde skickas tillbaka (till världen)!…’} [Koranen 6:27] När han kom till den punkten dog han, och jag var en av dem som bad för honom [vid hans begravning], må Allah ha barmhärtighet med honom.” (Siyar A’laam al-Nubala’, 4/446)
Även när de föll ned i prostration som krävs vid läsning av Koranen (Sajadaat at-Tilaawah, som är prostrationer som krävs vid recitation av vissa verser i Koranen), reagerade de på olika sätt. En av dem var mannen, må Allah ha barmhärtighet med honom, som, när han läste Aayahn (vilket betyder): {Och de faller ner på sina ansikten gråtande och det ökar deras ödmjukhet} [Koranen 17:109], föll ned som krävt, sedan klandrade han sig själv med orden: ”Det är prostrationen, men var är gråten?”
Bland Koranens egenskaper som mest förtjänar eftertanke är de exempel och liknelser som Allah den Allsmäktige framställer och uppmanar oss att begrunda och tänka på. Han berättar för oss (vad som betyder): {… Allah framställer liknelser för mänskligheten för att de ska komma ihåg} [Koranen 14:25] och (vad som betyder): {… Sådana är de liknelser Vi framhåller för mänskligheten för att de ska reflektera.} [Koranen 59:21]
En av Salaf läste en gång en av dessa Allah’s liknelser och kunde inte fatta innebörden, så han började gråta. Han tillfrågades: ”Vad är det som får dig att gråta?” Han sade: ”Allah säger (vad som betyder): {Och dessa liknelser framhåller Vi för mänskligheten, men ingen förstår dem utom de med kunskap [om Allah och Hans Tecken, etc.]} [Koranen 29:43] och jag förstår inte liknelsen. Jag är inte en med kunskap, och jag gråter för all den tid jag slösat bort och inte skaffat mig kunskap.”
Allah den Allsmäktige framhåller många liknelser för oss i Koranen, som till exempel:
- Den som tände en eld [Koranen 2:17]
- Den som ropar till (flocken av får) som inte hör något [Koranen 2:171]
- Liknelsen av ett korn (av spannmål) som växer sju ax [Koranen 2:261]
- Hunden som hänga ut tungan [Koranen 7:176]
- Åsnan som bär stora bördor av böcker (men lär sig inget av dem) [Koranen 62:5]
- Flugan (som ingen utom Allah den Allsmäktige kan skapa, även om alla gick samman för det syftet) [Koranen 22:73]
- Spindeln (som bygger ett hus åt sig, men det är det skröpligaste av hus) [Koranen 29:41]
- Den blinde och döve och seende och hörande [Koranen 11:24]
- Askan som vinden blåser kraftigt på en stormig dag [Koranen 14:18]
- Det goda trädet [Koranen 14:24]
- Det onda trädet [Koranen 14:26]
- Vattnet som sänds ner från himlen [Koranen 6:99]
- Nischen inom vilken det finns en lampa [Koranen 24:35]
- Slavmannen under en annans besittning som saknar kraft av något slag [Koranen 16:75]
- (Slave)mannen som tillhör många partners [Koranen 39:29] och andra.
Poängen här är att vi ska hänvisa till dessa Aayaat och ägna dem speciell uppmärksamhet, och begrunda deras betydelser.
Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, sammanfattade vad muslimen måste göra för att bota hjärtats hårdhet med Koranen. Han sade: ”Det finns två huvudsakliga saker ni måste göra. Det första är att flytta ert hjärta från att dväljas vid denna världens saker och flytta det för att dväljas vid Det Kommande livet, och sedan fokusera hela ert hjärta på Koranen och begrunda dess betydelser och varför den uppenbarades. Försök att förstå något från varje Aayah och tillämpa det på ert hjärtas sjukdom. Dessa verser uppenbarades (för att behandla) hjärtats sjukdom, så ni kommer att läkas, med Allah’s tillåtelse.”
Att försöka känna medvetenhet om Allah den Allsmäktiges storhet, lära sig Hans Namn och Attribut, begrunda deras betydelser, försöka förstå dem och fastställa dessa känslor i hjärtat så att de kan ha en effekt på ens handlingar. Hjärtat är styrmannen för fakulteterna, som är likt soldater och följeslagare; om det är friskt, kommer de att vara friska, och om det är korrupt, kommer de att vara korrupta.
Texterna i Koranen och Sunnan som talar om Allah den Allsmäktiges storhet och makt är många. När muslimen läser dem, skakas han och blir ödmjuk inför den Högste, den Störste, den All hörande, den Allseende, och hans fruktan och underkastelse inför den Förste och sistes Herre ökar. Många av Hans Namn och Attribut nämns i Koranen. Han är den Störste (Al-’Atheem), Bevakaren över Hans skapelse (Al-Muhaymin), Tvingaren (Al-Jabbaar), den Majestätiske (Al-Mutakabbir), den Allstarke (Al-Qawiyy), Undertryckaren (Al-Qahhaar), den Store (Al-Kabeer), den Upphöjde (Al-Muta’aal).
Han är den Levande som inte dör, även om Jinnier och människor dör. Han är Den som har oemotsäglig makt över Sina slavar. Åskan prisar och lovprisar Honom, och det gör även änglarna på grund av Hans fruktan. Han är Allväldig, Allförmögen till vedergällning. Han är den Självuppehållande som inte sover. Han har fullständig kunskap om alla saker. Han vet bluffande av ögon och allt som bröstet döljer. Han har beskrivit Sin vidsträckta kunskap med följande ord (vilket betyder):
{Och hos Honom finns nycklarna till Ghayb [allt som är dolt; det Osedda], ingen vet dem utom Han. Och Han känner till vad som finns i [eller på] landet och i havet; inget blad faller utan att Han vet det. Det finns inget korn i jordens mörker och inget färskt eller torrt utan att det är skrivet i ett tydligt Register.} [Koranen 6:59]
En av aspekterna av Hans storhet som Han har berättat om för oss finns i versen (vilket betyder):
{… Och på Uppståndelsens Dag kommer hela jordens att hållas av Hans Hand och himlarna kommer att rullas ihop i Hans Högra Hand…} [Koranen 39:67]
Allah’s budbärare, ﷺ, sade:
”Allah kommer att ta tag i jorden på Uppståndelsens Dag och rullar ihop himlarna i sin högra hand, sedan ska Han säga: ’Jag är Kungen, var är jordens kungar?'” (Återberättat av Al-Bukhari, 6947)
Hjärtat skakar när man läser berättelsen om Mousa ﷺ och hur han sade (vad som betyder):
{’O min Herre! Visa mig [Dig själv], att jag må se på Dig.’ Allah sade: ’Du kan inte se Mig, men se på berget; om det står stilla på sin plats, ska du sedan se Mig.’ Och när Hans Herre uppenbarade sig för berget, förvandlade Han det till stoft, och Moosa föll ner medvetslös…} [Koranen 7:143]
När Profeten Allah, ﷺ, förklarade denna Aayah, sade han: ”Så här,” och gesticulerade med sin tumme på den högsta knogleden av lillfingret, sedan sade han: ”och berget skakade och föll samman.” (Återberättat av At-Tirmithi, nr. 3074; Ahmad, 3/125, 209. Ibn Katheer, må Allah ha barmhärtighet med honom, citerade dess Isnaads i sin Tafseer, 3/466.
Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade:
”Dess Isnaad är Saheeh enligt Muslims villkor.” Al-Albani, må Allah ha barmhärtighet med honom, citerade det och klassificerade det som Saheeh i Takhreej as-Sunnah av Ibn Abu ’Aasim, Hadeth 480)
Allah, må Han förhärligas och upphöjas, har ”ett ljusets slöja, och om Han lyfte det, skulle Hans ansiktets härlighet bränna hela Hans skapelse så långt Han kunde se.” (Återberättat av Muslim, nr. 197) En annan aspekt av Allah’s makt beskrevs av Hans Budbärare, ﷺ:
”När Allah avgör en fråga i himlen, slår änglarna sina vingar i ödmjukhet och underkastelse inför Hans ord, [med ett ljud] som en kedja [som slår] mot en sten. När de lugnar sig, säger de: ’Vad sade er Herre?’ De säger: ’Vad Han säger är Sanningen, och Han är den Högste, den Störste.'” (Återberättat av Al-Bukhari, 7043)
Det finns många sådana texter, vilka indikerar att känslan av Allah’s storhet genom att begrunda innebörden av dessa texter och andra är ett av de bästa sätten att hantera problemet med svag tro.
Ibn al-Qayyim (må Allah ha barmhärtighet med honom) beskrev Allah’s storhet på det mest vackra sättet:
”Han styr alla rikets angelägenheter. Han befaller och förbjuder, skapar och ger försörjning, och ger liv och död. Han höjer och sänker människornas status, omväxlar natt och dag, ger dagar (goda och inte så goda) till människor i tur och ordning, och låter nationer resa sig och falla, så att en nation försvinner och en annan dyker upp. Hans befallning och dekret verkställs i hela himlarna och på jorden, ovanför den och nedan om den, i oceanerna och i luften. Han har kunskap om alla saker och känner till antalet av alla saker. Han hör alla röster och tar inte miste på en för en annan; Han hör dem alla, i alla de olika språken och med alla deras varierande önskemål och böner. Ingen röst distraherar Honom från att höra en annan, Han förvirrar inte deras önskemål, och Han tröttnar aldrig på att höra de behövandes böner.
”Han ser allt som är synligt, till och med gången av en svart myra på en solid sten i den mörkaste natten. Det osedda är synligt för Honom, och hemligheter är kända för Honom… {Vem som än befinner sig i himlarna och på jorden bönfaller om Honom [sina behov från Honom]. Varje dag har Han en sak att frambringa [till exempel att ge ära åt några, vanära åt några, liv åt några, död åt några, etc.]!} [Koranen 55:29] Han förlåter synder, lindrar bekymmer, lindrar nöd, hjälper den besegrade personen tillbaka på fötterna, gör den fattige rik, vägleder den vilsegångne och förvirrade, uppfyller den desperates behov, mättar den hungrige, kläder den nakne, döljer brister och lugnar rädslor. Han höjer statusen hos några och sänker statusen hos andra…
”Även om alla invånare i himlen och på jorden, de första och de sista av dem, mänsklighet och djinner liksom, var lika fromma som den fromaste bland dem, skulle detta inte öka Hans suveränitet i det minsta; om de alla, de första och de sista av dem, mänsklighet och djinner liksom, var lika upproriska som den mest upproriske bland dem, skulle detta inte minska Hans suveränitet i det minsta. Om allt i himlen och på jorden, de första och de sista av dem, mänsklighet och Djinner, levande och döda, animerade och inanimerade, stod på ett ställe och bad Honom, och Han gav dem allt de bad om, skulle detta inte minska vad Han har med ens ett atoms vikt…
”Han är den Förste, före vilken det inte finns något, och den Siste, efter vilken det inte finns något, må Han vara välsignad och upphöjd. Han är den mest förtjänta att kommas ihåg, den mest förtjänta att dyrkas, den mest förtjänta att tackas. Han är den mest Barmhärtige av kungar, den mest Generöse av dem som tillfrågas… Han är Kungen som inte har någon partner eller medhjälpare, Den som inte har någon rival, den Självförsörjande Härskaremän, som inte har någon son, den Höge, och det finns ingen lik Honom. {Allt ska förgå utom Hans ansikte} [Koranen 28:88], och allt ska försvinna utom Hans suveränitet… Han lyder inte utom med Hans tillåtelse, och Han lydas inte mot utom med Hans vetskap. Han lyder, så Han visar Sin uppskattning, och Han lydas emot, så förlåter Han. Varje straff från Hans sida är rättvisa, och varje välsignelse från Honom är en ynnest. Han är närmast av vittnen och närmast av beskyddare. Han tar tag i människor vid deras pannluckor, registrerar deras gärningar och dekreterar den utsedda tiden för alla saker. Hjärtan döljer inget för Honom, ty hemligheter är kända för Honom. Hans gåva är ett ord och Hans straff är ett ord: {Sannerligen, Hans Befallning, när Han avser en sak, är endast att Han säger till den, ’Var!’ – och det är.} [Koranen 36:82].” (Anpassat från al-Waabil al-Sayib, s. 125)
Att söka islamisk kunskap, som är kunskap som leder till att frukta Allah den Allsmäktige och som ökar ens tro på Honom, må Han förhärligas: Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {… Det är bara de med kunskap bland Hans slavar som fruktar Allah…} [Koranen 35:28] De med kunskap och de utan är inte lika i tro. Hur kan den som känner till detaljer om Sharee’ah, innebörden och implikationerna av Shahaadatayn (de två trostestimonier), de saker som kommer att hända efter döden – som gravens plåga, skräckarna vid den slutliga samlingen, Uppståndelsens Dags stadier, Paradisets fröjder och Helvetets straff, visdomen i Sharee’ahs förskrivande av Halaal (tillåtet) och Haraam, detaljerna om Profetens Seerah (biografi), och andra slags kunskap… hur kan den som känner till allt detta vara lika i tro som den som är okunnig om religionen, dess bestämmelser och vad den säger om det Osedda. Allt den senare vet om sin religion är ren imitation, och den lilla kunskap han har är av dålig kvalitet. Allah den Upphöjde säger (vad som betyder): {…Säg: Är de som vet lika med dem som inte vet?…} [Koranen 39:9]
Regelbunden närvaro vid Thikr-sammankomster (åminnelse av Allah): detta leder till en ökning av tron av ett antal anledningar, som till exempel omnämnandet av Allah den Allsmäktige, nådens och lugnetsnedstigning, änglarna som omger de närvarande, och Allah den Allsmäktige som nämner dem för cheferna (änglarna) på hög, visar Sin stolthet i dem inför änglarna och förlåter deras synder.
Detta nämndes i Saheeh Ahaadeeth, till exempel när Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Inga människor sitter tillsammans och åminner Allah, utan änglarna omger dem, nåd omslutar dem, lugn stiger ner över dem, och Allah nämner dem för dem som finns i Hans närvaro.” (Återberättat av Muslim, nr. 2700) Sahl ibn al-Hanthaliyyah, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ’Inga människor samlas för att åminna [Allah] och sedan skingras, utan att det sägs till dem: ’Res er, ni är förlåtna.”” (Saheeh al-Jaami’, 5507) Ibn Hajar, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: ”När han talade om att åminna Allah (Thikr), menade han att göra det regelbundet och ihärdigt, genom att utföra handlingar som är obligatoriska eller uppmuntrade, som att recitera Koranen, läsa Hadeth och studera med andra människor.” (Fat-h al-Baari, 11/209)
En annan indikation på att Thikr-sammankomster ökar ens Eemaan är återberättelsen i Imaam Muslims Saheeh från Handhalah al-Usaydi, må Allah vara nöjd med honom, som sade:
’Jag mötte Abu Bakr, och han frågade mig: ”Hur mår du, O Handhalah?” Jag sade: ”Handhalah har blivit en Munaafiq (hycklare).” Han sade: ”Subhaan Allah! Vad säger du?” Jag sade: ”Vi sitter med Allah’s budbärare och han berättar om Helvetet och Paradiset tills det är som om vi kan se dem, och sedan när vi lämnar Allah’s budbärare, ägnar vi oss åt våra hustrur och barn och att tjäna en levnad, och vi glömmer mycket.” Abu Bakr sade: ”Jag känner detsamma.” Så Abu Bakr och jag gick till Allah’s budbärare, ﷺ, och jag sade: ”Handhalah har blivit en hycklare, O Allah’s budbärare.” Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ”Vad är det som händer?” Jag sade: ”O Allah’s budbärare, vi sitter med dig och du berättar om Helvetet och Paradiset tills det är som om vi kan se dem, och sedan när vi lämnar dig, ägnar vi oss åt våra hustrur och barn och att tjäna en levnad, och vi glömmer mycket.” Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ”Vid Den i vars hand är min själ, om ni fortsatte att vara som ni är när ni är med mig, och att göra Thikr, skulle änglarna skaka era händer i era sängar och på vägen. Men, O Handhalah, det finns en tid för detta och en tid för det” – och han sade detta tre gånger.’ (Återberättat av Muslim, nr. 2750)
Följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, var ivriga att sitta tillsammans för Thikrs syften, vilket de brukade kalla Eemaan (tro eller trossats). Mu’aath, må Allah vara nöjd med honom, sade till en man: ”Låt oss sitta och tro en stund.” (Dess Isnaad är Saheeh; Arba’ Masaa’il fi’l-Eemaan, reviderad av al-Albani, s. 72)
Att utföra mycket av rättfärdiga gärningar och fylla sin tid med dem: detta är ett av de bästa sätten att hantera svag tro, och är uppenbart mycket effektivt i att stärka tron. Abu Bakr as-Siddeeq, må Allah vara nöjd med honom, satte det bästa exemplet på detta, när Budbäraren, ﷺ, frågade sina följeslagare: ”Vem bland er vaknade fastande denna morgon?” Abu Bakr, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Jag.” Han, ﷺ, frågade: ”Vem bland er har deltagit i en begravning idag?” Abu Bakr, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Jag har.” Han, ﷺ, frågade: ”Vem bland er har matat en behövande person idag?” Abu Bakr, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Jag har.” Han, ﷺ, frågade: ”Vem bland er har besökt en sjuk person idag?” Abu Bakr, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Jag har.” Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ”Ingen man gör allt det utan att inträda i Paradiset.” (Återberättat av Muslim, Kitaab Fadhaa’il al-Sahaabah, Baab 1, Hadeth 12)
Denna berättelse visar att Abu Bakr as-Siddeeq, må Allah vara nöjd med honom, var ivrig att ta tillvara på varje möjlighet och utföra en mångfald av dyrkanshandlingar. Eftersom detta var en oväntad fråga från Profeten Allah, ﷺ, indikerar det att Abu Bakrs dagar var fyllda av lydnads- och dyrkanshandlingar. Salaf, må Allah ha barmhärtighet med dem, nådde de högsta nivåerna i sina ansträngningar att utföra rättfärdiga gärningar och fylla sin tid på detta sätt. Ett exempel på detta är vad som sades om en grupp av Salaf bland vilka Hammaad ibn Salamah, må Allah ha barmhärtighet med honom, ingick. Imaam ’Abdur-Rahmaan ibn Mahdi, må Allah ha barmhärtighet med dem, sade: ”Om det sades till Hammaad ibn Salamah: ’Du dör imorgon,’ skulle han inte kunna utföra mer goda gärningar (än han redan utförde).” (Siyar A’laam al-Nubala’, 7/447)
Muslimen bör uppmärksamma följande vid utförande av goda gärningar:
- Han bör hasta till goda gärningar, ty Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {Och marschera fram på den väg [som leder till] förlåtelse från er Herre, och till Paradiset lika brett som himlarna och jorden…} [Koranen 3:133] och även (vad som betyder): {Tävla med varandra i att hasta mot Förlåtelse från er Herre [Allah], och mot Paradiset, vars bredd är som himlens och jordens bredd…} [Koranen 57:21] Innebörden av dessa Aayaat motiverade Profetens Allah’s, ﷺ, följeslagare och galvaniserade dem till handling. Imaam Muslim, må Allah ha barmhärtighet med honom, återberättade i sin Saheeh från Anas ibn Maalik, må Allah vara nöjd med honom, att vid Badr-slaget, när polyteisterna närmade sig, sade Profeten Allah, ﷺ: ”Res er till Paradiset, lika brett som himlarna och jorden!” ’Umayr ibn al-Hamaam al-Ansaari, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”O Allah’s budbärare, Paradiset lika brett som himlarna och jorden?” Han, ﷺ, sade: ”Ja.” Han sade: ”Det är fantastiskt!” Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ”Vad får dig att säga, ’Det är fantastiskt!’?” Han sade: ”Ingenting, vid Allah, O Allah’s budbärare, utom att jag hoppas att jag ska vara en av dess folk.” Han, ﷺ, sade: ”Du ska vara en av dess folk.” Han tog fram några dadlar ur fickan och började äta dem, sedan sade han: ”Om jag lever för att äta upp dessa dadlar tar det för lång tid.” Han kastade bort dadlarna och kämpade sedan tills han dödades. (Återberättat av Muslim, 1901)
Långt innan dess hade Moosa, må Allah förhärliga hans namn, hastat för att möta sin Herre, och sade (vad som betyder): {…Jag hastade till Dig, O min Herre, att Du må vara nöjd.} [Koranen 20:84] Allah den Allsmäktige prisade Zakariyyaa (Sakarias, må Allah förhärliga hans namn) och hans hustru med orden (vad som betyder): {…Sannerligen, de brukade hasta till att utföra goda gärningar, och de brukade kalla på Oss med hopp och fruktan, och de brukade ödmjuka sig inför Oss.} [Koranen 21:90] Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Besinning i alla saker,” men enligt en annan återberättelse tillade han: ”utom i gärningar som berör Det Kommande livet [d.v.s. goda gärningar].” (Återberättat av Abu Dawod i hans Sunan, 5/175; Saheeh al-Jaami’, 3009)
- Att fortsätta att utföra goda gärningar, ty Profeten Allah, ﷺ, sade och förmedlade sin Herres ord i en Hadeth Qudsi: ”… ’Min slav fortsätter att dra sig närmre till Mig med Naafil [frivilliga] gärningar tills Jag älskar honom.'” (Återberättat av Al-Bukhari, 6137). Frasen Maa Yazaalu (”fortsätter [att dra sig nära]”) i Hadethen ger intrycket av kontinuitet. Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Fortsätt att utföra Hajj och ’Umrah.” (Återberättat av At-Tirmithi, nr. 810; as-Silsilah as-Saheehah, 1200)
Detta är en viktig princip när det gäller att stärka sin Eemaan och inte försumma sig själv till stagnationens punkt. En liten gärning som är kontinuerlig är bättre än en stor gärning som inte utförs regelbundet. Kontinuitet i rättfärdiga gärningar stärker Eemaan. Profeten Allah, ﷺ, tillfrågades: ”Vilken gärning är mest älskad av Allah?” Han, ﷺ, sade: ”Den som är kontinuerlig, även om den är liten.” (Återberättat av Al-Bukhari, Fat-h, 11/194). När Profeten Allah, ﷺ, gjorde något, höll han det vid makt. (Återberättat av Muslim, Kitaab Salaat al-Musaafir, Baab 18, Hadeth 141)
- Att sträva efter det yttersta i goda gärningar. Att hantera ett hårt hjärta bör inte vara en fråga om en tillfällig lösning, där Eemaan stärks under en period och sedan blir svag igen; snarare bör det vara en pågående ansträngning, som bara kan uppnås genom att sträva efter det yttersta i dyrkan. Allah den Allsmäktige har nämnt sina slavars ansträngningar i deras dyrkan på flera ställen i Koranen, som i verserna (vilket betyder):
- {Bara de tror på Våra Aayaat [tecken, etc.] som, när de påminns om dem, faller ned i prostration och prisar och lovprisar sin Herres Lovprisningar, och de är inte stolta. Deras sidor avlägsnar sig från sina sängar, för att åkalla sin Herre i fruktan och hopp, och de spenderar [välgörenhet, för Allah’s Sak] av vad Vi har skänkt dem.} [Koranen 32:15-16]
- {De brukade sova bara litet om natten [åkallande sin Herre och bedjande, med fruktan och hopp]. Och i timmarna före gryningen [befanns de] be om [Allah’s] förlåtelse, och i deras egendomar fanns det rätt för tiggaren och Mahroom [den fattige som inte ber om hjälp från andra].} [Koranen 51:17-19]
Att läsa om hur Salaf uppnådde egenskaperna hos sanna dyrkare är något som fyller en med beundran och gör att man försöker följa deras exempel. Till exempel brukade de slutföra recitationen av en sjundedel av Koranen varje dag; de brukade utföra Qiyaam al-Layl även när de kämpade i militära fälttåg; de brukade åminna Allah den Allsmäktige och be Tahajjud även när de satt i fängelse, stående på fötterna med tårar rinnande längs kinderna, tänkande på skapandet av himmel och jord. En av dem lade sig ner bredvid sin hustru tills hon somnade, precis som en mor lägger sig ner bredvid sitt barn för att få det att sova, sedan smög han sig från sängen för att be Qiyaam al-Layl. De delade sina nätter mellan sig och sina hustrur, och sina dagar mellan fastande, studerande, undervisande, deltagande i begravningar, besökande av sjuka och omhändertagande av människors behov. I vissa fall gick år utan att de missade Takbeerat al-Ihraam (Takbeerah i början av bönen) med Imaamen; de väntade på bön efter bön. En av dem kontrollerade sin brors barn efter att hans broder dog, och spenderade på dem i år. På detta sätt ökade deras tro.
- Att inte utmatta sig själv (undvika ”utbrändhet”). Att utföra dyrkanshandlingar kontinuerligt eller sträva efter det yttersta innebär inte att vi måste falla i fällan att bli uttråkade och trötta. Tanken är att vi inte bör ge upp att sträva i dyrkan när vi har energi och benägenhet, och när vi känner oss trötta, bör vi bara göra så mycket vi kan. Alla dessa idéer anges i Ahaadeeth, som när Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Religion är mycket lätt och den som överbelastar sig i sin religion kommer inte att kunna fortsätta på det sättet. Så ni bör inte vara extrema, men försök att vara nära perfektion…” (Återberättat av Al-Bukhari, 39) Enligt en annan återberättelse sade han: ”Var måttliga, och ni kommer att nå vad ni vill.” (Återberättat av Al-Bukhari, 6099)
Al-Bukhari, må Allah ha barmhärtighet med honom, gav titeln Baab ma Yukrah min al-Tashdeed fi’l-’Ibaadah (Kapitel om vad som är ogillat av att vara extrem i dyrkan). Anas, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Profeten Allah, ﷺ, trädde in (i moskén) och såg ett rep spänt mellan två pelare. Han sade: ’Vad är detta rep till för?’ De sade: ’Detta rep tillhör Zaynab (Trosmödrarnas Moder), när hon känner sig trött, håller hon i det.’ Profeten Allah, ﷺ, sade: ’Nej, ta bort det. Låt en av er be så länge han har energi, och när han känner sig trött, låt honom sätta sig ned.'” (Återberättat av Al-Bukhari, 1099) När Profeten Allah, ﷺ, fick reda på att ’Abdullaah ibn ’Amr ibn al-’Aas, må Allah vara nöjd med dem båda, stannade uppe för att be Qiyaam al-Layl hela natten och fastade dagar i sträck, sade han till honom att inte göra det och förklarade varför: ”Om du gör det, kommer dina ögon att bli svaga [på grund av att stanna uppe sent för ofta], och du kommer att känna dig utmattad.” Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ”Gör vad du kan av [goda] gärningar, ty Allah kommer aldrig att tröttna även om ni tröttnar. Den mest älskade gärningen inför Allah är den som är kontinuerlig, även om den är liten.” (Återberättat av Al-Bukhari, Fat-h, 3/38)
- ’Omar ibn al-Khattaab, må Allah vara nöjd med honom, återberättade att Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Om en person sover och missar den del av Koranen han var tänkt att läsa på natten, eller en del av den, och sedan läser den mellan Salaat al-Fajr och Salaat ath-Thuhr, kommer det att registreras för honom som om han läste det på natten.” (Återberättat av an-Nasaa’i och andra, al-Mujtaba, 2/68; Saheeh al-Jaami’, 1228) ’Aa’ishah, må Allah vara nöjd med henne, sade: ”Allah’s budbärare, ﷺ, om han bad en bön, utförde han den alltid. Om han missade att be om natten för att sömn eller smärta överväldigade honom, bad han tolv Rak’ah under dagen.” (Återberättat av Ahmad, 6/95)
När Umm Salamah, må Allah vara nöjd med henne, såg honom be två Rak’ah efter ’Asr och frågade varför, sade han, ﷺ, till henne: ”O dotter till Abu Umayyah, du frågade om de två Rak’ah [jag bad] efter ’Asr. Några människor kom till mig från ’Abdul-Qays och distraherade mig från att be de två Rak’ah efter Thuhr, så dessa två Rak’ah är vad jag bad just nu.” (Återberättat av Al-Bukhari, Fat-h, 3/105) Om han, ﷺ, inte bad fyra Rak’ah före Thuhr, bad han dem efteråt. (Återberättat av At-Tirmithi, nr 426; Saheeh Sunan At-Tirmithi, nr. 727) Om han missade de fyra Rak’ah före Thuhr, bad han dem efter Thuhr. (Saheeh al-Jaami’, 4759)
Dessa Ahaadeeth indikerar att man bör ta igen as-Sunan ar-Rawaatib (Sunnah-dyrkanshandlingar som utförs regelbundet) när man missar dem. Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, framhöll mer än tre punkter om Profetens fastande under månaden Sha’baan, den första av vilka var att han brukade fasta tre dagar varje månad, men kanske hade han blivit distraherad från detta fastande under flera månader, så han samlade dem för att ta igen vad han hade missat innan det obligatoriska fastandet (d.v.s. Ramadhaan) kom. (Tahtheeb Sunan Abu Dawod, 3/318) Han, ﷺ, brukade vara i retreat (I’tikaaf) under de sista tio dagarna av Ramadhaan, men när han missade det ett år på grund av resor, tillbringade han följande år tjugo dagar i I’tikaaf. (Fat-h al-Baari, 4/285)
- Att hoppas på att ens goda gärningar accepteras, medan man fruktar att de kanske inte accepteras. Efter att ha strävat efter det yttersta i dyrkans- och lydighetsgärningar, bör man frukta att de kan bli avvisade. ’Aa’ishah, må Allah vara nöjd med henne, sade: ”Jag frågade Allah’s budbärare, ﷺ, om denna Aayah (vilket betyder): {Och de som ger det [sin välgörenhet] som de ger med hjärtan fyllda av fruktan [om det har accepterats eller inte]…} [Koranen 23:60] – var de de som dricker alkohol och stjäl? Han, ﷺ, sade: ’Nej, O dotter till as-Siddeeq. De är de som fastar och ber och ger välgörenhet medan de fruktar att dessa gärningar inte ska accepteras av dem. {Det är dessa som tävlar om de goda gärningarna} [Koranen 23:61].'” (Återberättat av At-Tirmithi, 3175; as-Silsilah as-Saheehah, 1/162) Abu ad-Dardaa’, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Att vara säker på att Allah skulle acceptera bara en bön från mig vore kärare för mig än världen och allt i den, ty Allah säger (vad som betyder): {Sannerligen accepterar Allah bara från de som är al-Muttaqoon [de fromma].} [Koranen 5:27].” (Tafseer Ibn Katheer, 3/67)
Bland den troendes egenskaper är att se ned på sin egen jag när det gäller att uppfylla sina plikter mot Allah (d.v.s. alltid tänka att man inte gjort tillräckligt eller gjort dem ordentligt). Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Om en man drogs längs ansiktet från den dag han fötdes till den dag han dog av ålder för att förtjäna Allah’s välbehag, skulle han tycka att det var för lite på Uppståndelsens Dag.” (Återberättat av Imaam Ahmad, al-Musnad, 4/184; Saheeh al-Jaami’, 5249) Den som känner Allah den Allsmäktige och känner sig själv kommer tydligt att se att vilka goda gärningar han än kan åstadkomma inte kommer att räcka, även om han förde fram de goda gärningarna hos alla de två raserna (människor och Djinner), men Allah, må Han förhärligas, accepterar dem av sin nåd och barmhärtighet, och belönar dem av sin nåd och barmhärtighet.
Att utföra en mångfald av dyrkanshandlingar: det är en del av Allah’s nåd och visdom att Han har gett oss en mångfald av dyrkanshandlingar att utföra, varav några är fysiska, som Salaah, några ekonomiska, som Zakaah, och några kombinerar både fysiska och ekonomiska aspekter, som Hajj (stor pilgrimsfärd). Några av dem är talade, som Thikr och Du’aa’. En typ av dyrkan kan delas in i Fardh (obligatorisk) och Sunnah Mustahabbah (rekommenderad), vilka också varierar. Till exempel uppgår Sunnah-bönerna till 12 Rak’ah, av vilka några är lägre i status, som de fyra Rak’ah före ’Asr och Salaat adh-Dhuha, och några är högre i status, som Salaat al-Layl (böner utförda om natten). Det finns också olika sätt att utföra dessa böner, som att be dem två och två (som en serie av tvårak’ah-böner), eller fyra och fyra. Witr kan vara fem eller sju eller nio Rak’ah, med ett Tashahhud i slutet.
Den som försöker utföra dyrkanshandlingar kommer att finna en stor mångfald i antal, tider, sätt, typer och bestämmelser. Kanske är visdomen bakom detta att ingen ska bli uttråkad; istället kommer intresset ständigt att förnyas. Människor är inte alla likadana, och de har inte samma motivation hela tiden eller samma förmågor. Vissa människor kanske tycker mer om vissa slags dyrkan än andra. Lov vare Den som har gjort Paradisportarna i enlighet med olika typer av dyrkan, som anges i Hadethen återberättad av Abu Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom. Enligt denna Hadeth sade Allah’s budbärare, ﷺ: ”Den som spenderar på ett par för Allah’s skull kommer att kallas från Paradisportarna: ’O Allah’s slav, detta är gott.’ Den som är en av bönefolket kommer att kallas från böneportens. Den som är en av Jihadets folk kommer att kallas från Jihadets port. Den som är en av fastingsfolket kommer att kallas från ar-Raayyaans port. Den som är en av välgörenhetsfolket kommer att kallas från välgörenhetsportens.” (Återberättat av Al-Bukhari, nr. 1798)
Vad som avses här är de som utför många olika typer av Naafil (frivilliga) gärningar. Vad gäller Fardh-gärningar finns det inget alternativ – de måste utföras av alla. Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Fadern är Paradisets mellersta port” (Återberättat av At-Tirmithi, nr. 1900; Saheeh al-Jaami’, 7145), vilket innebär att man måste hedra och respektera sina föräldrar. Denna mångfald är till nytta när man hanterar svaghet i tro genom att göra mer av de dyrkanshandlingar som man har en benägenhet för, samt att fortsätta utföra obligatoriska handlingar som Allah har befallt oss att utföra. Sålunda, när muslimen hänvisar till texterna som talar om dyrkanshandlingar, kommer han att finna unika typer av dyrkan som kommer att ha en vacker effekt på hans själ, en effekt som inte kan finnas någon annanstans. Två exempel på detta är följande:
Abu Tharr, må Allah vara nöjd med honom, återberättade att Profeten Allah, ﷺ, sade:
”Det finns tre som Allah älskar och tre som Allah hatar. Vad gäller de tre som Allah älskar, [de är] en man som möter en grupp av fienden, och fortsätter att kämpa mot dem tills han dödas eller tränger in [i fiendens led] för att hans följeslagare ska följa; ett folk vars nattresa blir så lång att de längtar efter att ta marken i besittning, så de slår läger, men en av dem avlägsnar sig åt sidan och ber tills han väcker dem för att fortsätta resan; och en man som har en granne som stör honom men han bär irritationen med tålamod tills de skiljs åt genom den enes eller den andres död eller avresa. (Musnad Ahmad, 5/151; Saheeh al-Jaami’, 3074)
En man kom till Profeten Allah, ﷺ, och klagade på att hans hjärta var hårt. Profeten Allah, ﷺ, sade till honom: ”Vill du att ditt hjärta ska bli mjukt och att du ska få vad du vill? Visa barmhärtighet mot den föräldralöse, klappa hans huvud, mata honom från din egen mat, och ditt hjärta kommer att bli mjukt och du kommer att få vad du vill.” (Denna Hadeth återberättades av At-Tabarani; det finns även korroborerande återberättelser. Se as-Silsilah as-Saheehah, 2/533) Detta har direkt relevans för ämnet att hantera svag tro.
Att frukta ett dåligt slut, för detta kommer att motivera muslimen att dyrka Allah och förnya tron i hans hjärta: det finns många orsaker till ett dåligt slut, däribland svaghet i tro och att hänge sig åt synd. Profeten Allah, ﷺ, nämnde exempel på detta, som: ”Den som dödar sig själv med ett stycke järn kommer att ha stycket järn i handen och sticka sig med det i Helveteselden, för evigt och evigt, utan slut. Den som dricker gift och dödar sig själv ska sippra det – dricka det och svälja det långsamt – i Helveteselden, för evigt och evigt, utan slut. Den som kastar sig ner från ett berg och dödar sig själv ska kasta sig ned i Helveteselden, för evigt och evigt, utan slut.” (Återberättat av Muslim, nr. 109) Några sådana händelser inträffade under Profeten Allah’s, ﷺ, liv, som mannen som var med den muslimska armén och kämpade på ett sätt som ingen annan gjorde (d.v.s. hänsynslöst). Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Han är en av Helvetets folk.” En av muslimmännen följde honom för att se varför. Mannen var allvarligt skadad och ville hasta sin död, så han lade sitt svärd mot sitt bröst och lutade sig mot det och dödade sig själv. (Berättelsen finns i Återberättat av Al-Bukhari, al-Fat-h, 7/471)
Berättelserna om hur människor mötte ett dåligt slut är många, och de lärde har förklarat ett antal av dem.
Till exempel sade Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, i sin bok ad-Daa’ wa’d-Dawaa’ att en av dem sades, när han dog, att säga ’La ilaaha ill-Allah,’ och han sade: ’Jag kan inte säga det.’ En annan sades att säga La ilaaha ill-Allah, och han började nynna en sång. En affärsman vars handel hade fått honom att glömma åminnelsen av Allah sades, när döden var nära, att säga La ilaaha ill-Allah, och han började säga: ’Det här är ett bra stycke, det passar dig, det här är ett köp’ och så vidare, tills han dog. (Tareeq al-Hijratayn, s. 308) Det återberättades att när en av kung an-Naasirs soldater låg för döden, började hans son säga till honom att säga La ilaaha ill-Allah, men han sade: ’An-Naasir är min herre.’ Hans son fortsatte att säga samma sak, och fadern fortsatte att upprepa: ’Al-Naasir är min herre, al-Naasir är min herre,’ sedan dog han. En annan sades att säga La ilaaha ill-Allah, men istället sade han: ’Sådant och sådant hus, reparera detta och det i det; sådant och sådant en trädgård, gör detta och det i den.’ En av dem som sysslar med ränta sades att säga La ilaaha ill-Allah när han låg för döden, men han började säga: ’Tio för elva,’ och upprepade det tills han dog. (Ad-Dad’ wa’d-Dawaa’, ss. 170, 289) Några av dem svartnade eller vände sig bort från Qiblah (böneriktningen).
Ibn al-Jawzi, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: ”Jag hörde en av dem i vilka jag trodde det fanns mycket gott säga natten då han dog: ’Min Herre behandlar mig orättvist’ – upphöjd vare Allah ovanför vad han sade! Han anklagade Allah för orättvisa på sin dödsbädd.” Sedan sade Ibn al-Jawzi, må Allah ha barmhärtighet med honom: ”Jag förblev nedtryckt och i förtvivlan om att hitta något som skulle hjälpa mig när jag möter den dagen (min egen död).” (Sayd al-Khawaatir, 137) Subhaan Allah, hur ofta har människor sett detta, men de vet inte om vad som verkligen hände för dem som var nära att dö; de vet inte hälften av det. (ad-Daa’ wa ad-Dawaa’, 171)
Att åminna döden ofta: Budbäraren, ﷺ, sade: ”Åminn ofta njutningarnas förstörare [d.v.s. döden].” (Återberättat av At-Tirmithi, nr. 2307; Saheeh al-Jaami’, 1210) Att åminna döden avskräcker från synd och mjukar upp det hårda hjärtat. Ingen åminner döden i tid av motgång utan att han kommer att känna lindring, och ingen åminner döden i tid av välmåga utan att han kommer att känna sig trång.
En av de saker som mest påminner en person om döden är att besöka kyrkogårdar, så Profeten Allah, ﷺ, befallde oss att besöka dem. Han sade: ”Jag brukade förbjuda er att besöka gravar, men nu [gå och] besök dem, ty detta mjukar upp hjärtat, får ögonen att gråta och påminner om Det Kommande livet, och tala inte på ett obscent sätt.” (Återberättat av al-Haakim, 1/376; Saheeh al-Jaami’, 4584) Det är till och med tillåtet för muslimen att besöka de icke-troendes gravar för att dra en lärdom av detta. Beviset för detta är återberättelsen i as-Saheeh som säger att Profeten Allah, ﷺ, besökte sin mors grav och grät, vilket fick dem runt honom att gråta också. Han sade: ”Jag bad min Herre om tillåtelse att be om förlåtelse för henne, och Han tillät mig inte att göra det, sedan bad jag Honom om tillåtelse att besöka hennes grav, och Han beviljade mig tillåtelse, så besök gravar, ty de påminner om döden.” (Återberättat av Muslim, 3/65)
Att besöka gravar är ett av de bästa sätten att mjuka upp hjärtat. Besökaren drar nytta av att åminna döden, och de döda drar nytta av de Du’aa’er som erbjuds för dem. Ett exempel på detta återberättat i Sunnan är när Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Frid vare med er, O invånare på denna plats, troende och muslimer. Må Allah ha nåd med dem av oss som har gått vidare och de som ska följa senare. In shaa’ Allah kommer vi snart att ansluta oss till er.” (Återberättat av Muslim, nr. 974)
Den som vill besöka gravar bör observera korrekt etikett och ha rätt sinnesläge när han närmar sig dem. Syftet med hans besök bör vara att förtjäna Allah’s välbehag och att reformera sitt korrupta hjärta, och även att dra en lärdom av de som befinner sig under marken, avskurna från sina familjer och nära och kära. Han bör tänka på tillståndet hos sina bröder som har gått bort, hur de uppnådde sina världsliga ambitioner och samlat rikedom, men sedan avskars från allt det och deras rikedom är inte längre till någon nytta för dem. Jorden har utplånat skönheten i deras ansikten, deras kroppar har sönderfallit i graven, deras hustrur har blivit änkor och deras barn har blivit föräldralösa. Låt honom åminna misstaget att bli bedragen av materiella medel och att förlita sig på god hälsa, ungdom och benägenhet mot fritid, ty han kommer oundvikligen att dela deras öde. Låt honom tänka på den avlidnes tillstånd, hur hans ben är förstörda, hans ögon har blivit flytande, maskarna har ätit upp hans tunga och jorden har förbrukat hans tänder. (Anpassat från at-Tathkirah av al-Qurtubi, må Allah ha barmhärtighet med honom, s. 16)
Den som åminner döden ofta gagnas på tre sätt: han hastar till att ångra sig, han blir nöjd, och han är aktiv i dyrkan. Den som glömmer döden straffas på tre sätt: han fördröjer ångern, han är inte längre nöjd med det som räcker, och han är lat i dyrkan. Ett av de effektiva sätten att påminna sig om döden är att se de som är nära att dö, ty att se de döda, bevittna dödskvalen och tänka på hur en person ser ut efter att han dött sätter stopp för tom njutning och håller en vaken om natten, och motiverar till goda gärningar och att sträva hårdare. Al-Hasan al-Basri, må Allah ha barmhärtighet med honom, gick en gång för att besöka en sjuk person och fann honom i dödskvalen, så han såg den nöd och ångest som hade drabbat honom. Han gick tillbaka till sin familj med en annan färg än när han lämnade dem (d.v.s. han var synbart skakad av vad han hade sett). De sade till honom: ”Kom och ät, må Allah ha barmhärtighet med dig.” Han sade: ”O min familj, fortsätt, ät och drick. Jag har sett döden, och jag ska aldrig sluta arbeta hårt tills jag möter den.” (At-Tathkirah, 17)
Ett sätt att öka medvetenheten om döden är att delta i begravningar, bära den döde på sina axlar, gå till kyrkogården, delta i begravningen och kasta jord i graven. Detta påminner om Det Kommande livet, som Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Besök de sjuka och delta i begravningar; detta kommer att påminna er om Det Kommande livet.” (Återberättat av Ahmad, 3/48; Saheeh al-Jaami’, 4109) Utöver det ger deltagande i begravningar en stor belöning, som Profeten Allah, ﷺ, konstaterade: ”Den som deltar i en begravning från [den avlidnes] hem [enligt en återberättelse sade Profeten Allah, ﷺ: ’Den som deltar i en muslims begravning av tro och i hopp om belöning’] tills han ber för den döde, ska ha en Qeeraat, och den som deltar tills personen är begraven ska ha två Qeeraater av belöning.” Det sades: ”O Allah’s budbärare, vad är de två Qeeraaten?” Han sade: ”Som två stora berg.” [Enligt en annan återberättelse: ”Var Qeeraat är lik [Berget] Uhud.”] (Återberättat av de två Shaykherna – Al-Bukhari och Muslim – och andra; det ovanstående är sammanställt från ett antal återberättelser. Ahkaam al-Janaa’iz av al-Albani, s. 67)
Salaf, må Allah ha barmhärtighet med dem, brukade tänka på döden när de rådde en person som begick en synd. En av Salaf, må Allah ha barmhärtighet med honom, när det fanns en man i hans närvaro som skvallrade om en annan, varnade honom med orden: ”Tänk på bomullen som de kommer att lägga på dina ögon,” d.v.s. när de sveper honom för begravning.
Att åminna de olika statusnivåerna i Det Kommande livet: Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade:
”Om hans sinne är klart, kommer han att ha insikt, vilket är ett ljus i hjärtat, med vilket han kommer att se löftet och hotet, Paradiset och Helvetet, och vad Allah har förberett i vardera för Sina vänner och Sina fiender, respektive. Han kommer att se, i sin sinnes öga, folket som kommer ut ur sina gravar, hastande mot Sanningens kallelse; änglarna som stiger ned från himlen och omger dem, och Allah som kommer till Sin tron som är uppsatt för dom; jorden fylld med Hans ljus och Boken som framhålls; Profeterna och martyrerna som förs fram; vågen som ställs upp och registren som flyger in i deras ägares händer; tvisteparterna som förs samman; varje borgenär som håller fast vid sin motpart; framträdandet av Hawdh (cistern) och närmandet av dess koppar; intensiv törst, men bara ett fåtal som tillåts dricka; uppställandet av bron och folkmassornas trängsel för att ta sig över den; delandet ut av ljus för att bron som ska korsas är mycket mörk; Helveteselden, delar av den konsumerande andra delar under bron; det enorma antalet av dem som faller in i Elden, många gånger fler än antalet räddade. När hans sinnes öga öppnas för allt detta, kommer ett av Det Kommande livets stadier att dväljas i hans hjärta, så han kommer att se att Det Kommande livet kommer att bestå för evigt medan denna världen bara är en övergående, förgänglig sak. (Madaarij as-Saalikeen, 1/123)
Koranen beskriver ofta scener från den Yttersta Dagen, i kapitel som Qaaf, al-Waaqi’ah, al-Qiyaamah, al-Mursalaat, an-Naba’, al-Mutaffifeen och at-Takweer. Hadeth-böckerna nämner också detta, i kapitel som om al-Qiyaamah (Uppståndelsen), ar-Raqaa’iq (återberättelser som mjukar upp hjärtat), al-Jannah (Paradiset) och an-Naar (Helveteselden). Det är också viktigt att läsa de lärdes böcker i detta ämne, som Haadi al-Arwaah av Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom; an-Nihaayah fi’l-Fitan wa’l-Malaahim av Ibn Katheer, må Allah ha barmhärtighet med honom; at-Tathkirah fi Ahwaal al-Mawtaa wa Umoor al-Aakhirah av al-Qurtubi, må Allah ha barmhärtighet med honom; al-Qiyaamah al-Kubraa och al-Jannah wa’n-Naar av ’Omar al-Ashqar, må Allah ha barmhärtighet med honom, och andra. Poängen här är att ett av de saker som ökar tron är kunskap om Domens Dags händelser, som uppståndelse och framkallande ur gravarna, samlingen, förbön, räkenskap, belöning och straff, vågen, cisternet, Siraaten (bron över Helvetet) och det eviga boet, Paradiset eller Helvetet.
Att interagera med Allah’s tecken som finns i Universum: Al-Bukhari, Muslim och andra återberättar att när Allah’s budbärare, ﷺ, såg ett moln eller märkte en vind, var detta synligt i hans ansikte.
’Aa’ishah, må Allah vara nöjd med henne, sade: ”O Allah’s budbärare, jag ser att när folket ser ett moln är de glada, för de hoppas att det ska ge regn, men jag ser att när du ser ett moln är det tydligt av ditt ansikte att du inte gillar det.” Han, ﷺ, sade: ”O ’Aa’ishah, hur kan jag vara säker på att det inte finns något straff i det, ty några människor straffades av vinden, och några människor såg sitt straff men sade [vad som betyder]: {Detta är ett moln som ger oss regn!} [Koranen 46:24].” (Återberättat av Muslim, 899)
Profeten Allah, ﷺ, brukade bli oroad när han såg en förmörkelse, som återberättas av Al-Bukhari från Abu Moosa, må Allah vara nöjd med honom: ”Solen förmörkades, och Profeten Allah, ﷺ, steg upp i oro, fruktandes att det var Timmen.” (Fat-h al-Baari, 2/545) Profeten Allah, ﷺ, befallde oss att vid en förmörkelse hasta att be. Han berättade för oss att både sol- och månförmörkelser är bland de tecken med vilka Allah den Allsmäktige instiller fruktan i Sina slavar. Det råder inget tvivel om att hjärtats interaktion med dessa fenomen och dess oroade reaktion förnyar tron i hjärtat och påminner om Allah’s straff, vrede, makt och kraft. ’Aa’ishah, må Allah vara nöjd med henne, sade: ”Allah’s budbärare, ﷺ, tog min hand sedan pekade han på månen och sade: ’O ’Aa’ishah, sök skydd hos Allah från det ondas evil, ty detta är {nattens mörknande när det kommer med sitt mörker} [Koranen 113:3].'” (Återberättat av Ahmad, 6/237; as-Silsilah as-Saheehah)
Ett annat exempel är att påverkas och röras när man passerar platser som drabbades av Allah den Allsmäktiges straff, eller passerar förbrytarnas gravar. Ibn ’Omar, må Allah vara nöjd med honom, återberättade att Allah’s budbärare, ﷺ, sade till sina följeslagare, må Allah vara nöjd med dem, när de kom till al-Hijr: ”Träd inte in på dessa platser som straffades av Allah, om ni inte gör det med gråt. Om ni inte gråter, träd då inte in dem, för att inte det som drabbade dem också ska drabba er.” (Återberättat av Al-Bukhari, nr. 423) Men ändå besöker folk nuförtiden sådana platser som turister och tar bilder där!
Att utföra Thikr (åminnelse av Allah), vilket är en mycket viktig metod för att hantera svag tro. Det för rening och läkning till hjärtat som lider av sjukdom, och det är själva anden i rättfärdiga gärningar. Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {O ni som tror! Åminn Allah med mycket åminnelse} [Koranen 33:41] Allah den Allsmäktige lovar framgång till dem som åminner Honom mycket, och säger (vad som betyder): {… och åminn Allah’s Namn mycket, för att ni ska bli framgångsrika.} [Koranen 8:45]
Allah’s åminnelse är större än allting annat, som Han säger (vad som betyder): {… [och erinrandet d.v.s. lovprisandet, etc.] av [er av] Allah [inför änglarna] är sannerligen större [än ert erinrande av Allah i böner etc.]…} [Koranen 29:45] Det var rådet till Profeten Allah, ﷺ, till mannen som tyckte att Islams plikter var för mycket; han sade till honom: ”Håll din tunga fuktig med åminnelsen av Allah.” (Återberättat av At-Tirmithi, 3375; han sade: ”Det här är en Hasan Ghareeb Hadeth”; se även Saheeh al-Kalim, 3) Thikr gläder Ar-Rahmaan (den Mest Nådigaste) och håller Shaytaan borta. Det skingrar oro och ångest, och ger försörjning och öppnar dörren till kunskap. Det planterar Paradisets plantor och hjälper en att undvika tungans ondska. Det ger tröst till de fattiga som inte har medel att ge välgörenhet; Allah har kompenserat dem med Thikr, som tar platsen för fysiska och ekonomiska dyrkanshandlingar. Att försumma Thikr och inte åminna Allah orsakar hårdhet i hjärtat.
Så den person som vill bota sin svaghet i tro måste öka sin åminnelse av Allah. Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {… Och åminn din Herre när du glömmer…} [Koranen 18:24] Allah den Allsmäktige förklarar den effekt som Thikr har på hjärtat, och säger (vad som betyder): {…Sannerligen, i Allah’s åminnelse finner hjärtan ro.} [Koranen 13:28]
Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade angående botemedlet Thikr:
”I hjärtat finns hårdhet som bara kan mjuknas av Allah’s åminnelse, må Han upphöjas. Så slaven måste behandla hjärtats hårdhet med Allah’s åminnelse, må Han upphöjas. En man sade till al-Hasan al-Basri, må Allah ha barmhärtighet med honom: ’O Abu Sa’eed, jag klagar för dig om hjärtats hårdhet.’ Han sade: ’Mjuka upp det med Thikr.’ Ju mer glömskt hjärtat är, desto hårdare blir det, men om en person åminner Allah, mjuknar den hårdigheten som koppar smälter i elden. Ingenting kan mjuka upp hjärtats hårdhet som Allah’s åminnelse, må Han förhärligas och upphöjas. Thikr är läkning och medicin för hjärtat. Glömska är en sjukdom, vars botemedel är åminnelsen av Allah. Mak-hool sade: ’Åminnelse av Allah är ett botemedel och åminnelse av människor är en sjukdom.'” (Al-Waabil as-Sayyib wa Raafi’ al-Kalim at-Tayyib, 142)
Med hjälp av Thikr kan slaven besegra Shaytaan, precis som Shaytaan besegrar dem som är försumliga och glömska. En av Salaf sade: ”När Thikr är väletablerat i hjärtat, om Shaytaan kommer för nära, kan en person besegra honom. Sedan samlas Shayaateenen runt honom (Shaytaan som försökte komma nära den troendes hjärta) och säger: ’Vad är fel med den här?’ och det sägs: ’Han skadades av en människa!’ (Madaarij as-Saalikeen, 2/424) De flesta av de som skadas av Shayaateenen är försumliga människor som inte skyddar sig med Awraad och Athkaar (plural av Wird och Thikr), så det är lätt för Shayaateenen att övervälldiga dem.
För en del av dem som klagar på svaghet i tro är det svårt att göra några av de saker som kan bota den, som att be Qiyaam al-Layl eller iaktta Naafil-dyrkanshandlingar. Det är lämpligt för dem att börja med denna typ av behandling (d.v.s. Thikr) och att vara ivriga att utföra den. De bör lära sig några allmänna Athkaar som de kan recitera kontinuerligt, som ’Laa ilaaha ill-Allah la shareeka lah, lahu’l-mulk wa lahu’l-hamd, wa huwa ’ala kulli shay’in qadeer (Det finns ingen gudom värd att dyrkas utom Allah, Han har ingen partner; till Honom tillhör suveräniteten och lovprisningen, och Han förmår allt)’, och ’Subhaan Allahi wa bi-hamdih, wa subhaan Allah il-’Azeem (Lov och pris tillkommer Allah, och lov vare Allah den Allsmäktige),’ och ’La hawla wa la quwwata illa billaah (Det finns ingen styrka och ingen makt utom i Allah),’ och så vidare.
De bör också memorera de Du’aa’er som enligt Sunnan ska reciteras vid vissa tider eller på vissa platser, som på morgonen och kvällen, när man går till sömns, när man vaknar upp, när man ser visioner och drömmar, när man äter, när man går på toaletten, när man reser, när det regnar, när man hör Athaan, när man går till moskén, när man fattar ett beslut (Istikhaarah), när man drabbas av olycka, när man besöker kyrkogårdar, när det blåser vind, när man ser den nya månen, när man stiger in i eller på ett transportmedel, när man hälsar på någon, när man nyser, när man hör tuppens galande eller åsnans skriande eller hundens skällande, när en sammankomst tar slut, när man ser någon som drabbats av lidande, och så vidare. Det råder inget tvivel om att den som håller fast vid detta kommer att se en direkt effekt på sitt hjärta. (Shaykh al-Islaam Ibn Taymiyyah skrev en mycket nyttig bok om ämnet Athkaar, med titeln Al-Kalim at-Tayyib, som har förkortats av al-Albani, må Allah ha barmhärtighet med honom, under titeln Saheeh al-Kalim al-Tayyib)
Att förtro sig åt Allah den Allsmäktige och ödmjuka sig inför Honom: ju mer slaven ödmjukar sig inför Allah den Allsmäktige, desto närmre honom till Honom. Sålunda sade Allah’s budbärare, ﷺ: ”Det närmaste slaven kan vara Allah är när han prostrar sig inför Honom, så bed mycket Du’aa’ då.” (Återberättat av Muslim, 482) Prostration är ödmjukhetens position, helt olik någon annan hållning eller position. När slaven lägger sin panna – den högsta delen av hans kropp – på marken, blir han så nära sin Herre som möjligt. Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, talade i de mest vältaliga termer om ödmjukhet inför Allah och ångerns mening hos den som vänder sig till Honom:
”O, hur söta är orden av den som talar sålunda: ’Jag ber Dig vid Din makt och min ödmjukhet att visa barmhärtighet mot mig. Jag ber Dig vid Din styrka och min svaghet, vid Din oberoende av mig och mitt beroende av Dig. Här är min liggande, syndiga panna i Dina händer. Dina slavar andra än jag är så många, och jag har ingen tillflykt eller fristad från Dig utom hos Dig. Jag ber Dig på sättet av den fattige och eländige, jag ber till Dig på sättet av den som ödmjukt underkastar sig, jag ropar på Dig på sättet av den som är fruktfull och blind, den vars nacke är helt böjd mot Dig, vars ögon gråter för Dig, vars hjärta är ödmjukat inför Dig.’ När slaven kommer och viskar ord som dessa, mångdubblas hans tro exponentiellt i hans hjärta.”
Att visa sitt behov av Allah den Allsmäktige stärker också tron. Allah den Allsmäktige har berättat för oss hur mycket vi behöver och beror på Honom. Han berättar för oss (vad som betyder): {O mänsklighet! Det är ni som är i behov av Allah, men Allah är Rik [Fri från alla önskningar och behov], Värdig all lovprisning.} [Koranen 35:15]
Att inte hoppas på ett långt liv: detta är en mycket viktig aspekt av att förnya tron. Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade:
”Det största vi lär oss av dessa Aayaat (vilket betyder) – {Berätta för Mig, om Vi låter dem njuta i år, och sedan kommer till dem det (straff) som de hade utlovats! Allt det som de brukade njuta av ska inte gagna dem} [Koranen 26:205-207] och (vad som betyder) {… (det kommer att vara) som om de inte hade stannat (i det jordiska livet) mer än en timme av en dag…} [Koranen 10:45] – är att hela denna världs längd inte bör få en man att hoppas på ett långt liv eller säga: ’Jag ska leva, jag ska leva…’ En av Salaf sade till en man: ’Led oss i Thuhr-bönen (bönen).’ Mannen sade: ’Jag leder er i Dhuhr-bönen men jag kan inte leda er i ’Asr-bönen.’ Han sade: ’Det är som om du hoppas att leva till ’Asr-bönens tid; vi söker skydd hos Allah från att hoppas på ett långt liv.'”
Att tänka på denna världens obetydlighet tills hjärtat lossnar från den: Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {… Det nuvarande världslivet är bara njutning av bedrägeri [en bedräglig sak].} [Koranen 3:185] Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Adam-sonens mat framhålls som en metafor för detta liv; se vad som kommer ut ur Adam-sonen även om salt och kryddor tillades, vet han hur det ska sluta.” (Återberättat av At-Tabarani i al-Kabeer, 1/198; as-Silsilah as-Saheehah, nr. 382) Abu Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Jag hörde Allah’s budbärare, ﷺ, säga: ’Denna världen är förbannad och vad som är i den är förbannat, utom åminnelsen av Allah och vad som är kopplat till den, och kunskap, och undervisning.'” (Återberättat av Ibn Maajah, nr. 4112; Saheeh al-Targheeb wa’l-Tarheeb, nr. 71)
Att respektera de gränser som Allah har satt: Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {Sålunda är det. Och den som hedrar Allah’s Symboler, det är sannerligen av hjärtats fromhet.} [Koranen 22:32] De gränser som Allah den Allsmäktige har satt är de rättigheter Han har över oss. De kan vara med avseende på människor, platser eller tider. Med avseende på människor, till exempel, innebär det att visa rätt respekt för Budbäraren, ﷺ; med avseende på platser, till exempel, innebär det respekt för Haram (helgedomen) i Makkah; med avseende på tider, till exempel, innebär det månaden Ramadhaan. Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {… Och den som hedrar Allah’s heliga saker, det är bättre för honom hos sin Herre…} [Koranen 22:30]
Ett annat sätt på vilket man kan respektera de gränser som Allah har satt är att inte tänka på Saghaa’ir (mindre synder) som obetydliga. ’Abdullaah ibn Mas’ood, må Allah vara nöjd med honom, återberättade att Allah’s budbärare, ﷺ, sade: ”Akta er för synder som ses som obetydliga, ty de kommer att fortsätta att samlas tills de förstör en man.” Allah’s budbärare, ﷺ, förklarade detta genom att jämföra sådana synder med folk som stannar för att slå läger i vildmarken och beslutar att bygga en eld, så en man går ut och hämtar en pinne, och en annan man hämtar en pinne, tills de har samlat tillräckligt, sedan tänder de en eld och lagar vad de kastar på den. (Återberättat av Ahmad, 1/402; as-Silsilah as-Saheehah, 389)
Ibn al-Jawzi, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade i Sayd al-Khaatir: ”Många människor är alltför bekymmerslösa i frågor som de tror inte är allvarliga men som i verkligheten förstör troens grunder, till exempel att titta på Haraam-saker, eller, som en del studenter gör, att låna läroböcker och inte återlämna dem.” En av Salaf sade: ”Jag tog frågan om en liten bit mat alltför lätt och åt den; nu fyrtio år senare halkar jag fortfarande bakåt.” Han sade detta av sin blygsamhet, må Allah ha barmhärtighet med honom.
Att praktisera Al-Walaa’ wa al-Baraa’ (vänskap/lojalitet kontra fiendskap/avsägelse d.v.s. vänskap och lojalitet mot de troende, fiendskap mot och avsägelse av de icke-troende): när hjärtat är fäst vid Allah’s fiender, försvagas tron mycket och troens principer minskar, men om man ägnar sin lojalitet åt Allah den Allsmäktige, kommer man att vänskapa och stödja Allah’s troende slavar och hata och motarbeta Hans fiender, och sedan kommer tron att återupplivas.
Att ha blygsamt uppförande: blygsamhet har också en aktiv roll att spela i att förnya tron och rena hjärtat från arrogans, eftersom blygsamhet i tal och utseende indikerar blygsamhet i hjärtat gentemot Allah den Allsmäktige. Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Blygsamhet (i utseende) är en del av Eemaan.” (Återberättat av Ibn Maajah 4118; as-Silsilah as-Saheehah, nr. 341; vad som menas är blygsamhet i utseende och klädsel; se an-Nihaayah av Ibn al-Atheer, 1/110) Han, ﷺ, sade också: ”Den som avstår från att klä sig [i påkostade, dyra kläder] av ödmjukhet mot Allah, trots att han kan göra det, kommer Allah att kalla på Uppståndelsens Dag i spetsen av Sin skapelse och ge honom valet av vilket troens klädesplagg han vill bära.” (Återberättat av At-Tirmithi, nr. 2481; as-Silsilah as-Saheehah, 718) Följeslagaren ’Abdur-Rahmaan ibn ’Awf, må Allah vara nöjd med honom, kunde inte skiljas från sin slav.
Att utföra hjärtats gärningar som är viktiga för att förnya Eemaan, som att älska Allah den Allsmäktige, frukta Honom, sätta sitt hopp till Honom, tänka på Honom med positiva termer och sätta sin tillit till Honom, acceptera Hans dekret, tacka Honom, vara uppriktig mot Honom och ha säker tro på Honom, förlita sig på Honom, ångra sig inför Honom, och andra hjärtats gärningar.
Att följa vissa stadier för att slutföra behandlingen av svag tro, som att vara rättfärdig, vända sig tillbaka till Allah den Allsmäktige, åminna Honom, följa Koranen och Sunnan, vara ödmjuk, praktisera Zuhd (d.v.s. leva ett enkelt, asketiskt liv), frukta Allah den Allsmäktige, känna att Han alltid iakttar en. Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, har diskuterat alla dessa stadier i detalj i sin bok Madaarij as-Saalikeen.
Självutvärdering: detta spelar också en viktig roll i att förnya tron. Allah den Allsmäktige säger (vad som betyder): {O ni som tror! Frukta Allah och fullgör er plikt mot Honom. Och låt varje person se på vad han har sänt framåt för morgondagen, och frukta Allah. Sannerligen, Allah är allvetande om vad ni gör.} [Koranen 59:18] ’Omar ibn al-Khattaab, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Ställ er till svars inför er själva innan ni ställs till svars.” Al-Hasan, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: ”Ni kommer inte att möta en troende utom att han utvärderar sig själv.” Maymoon ibn Mahraan, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: ”Den fromme personen är hårdare mot sig själv än en snål partner.” Ibn al-Qayyim, må Allah ha barmhärtighet med honom, sade: ”Undergång uppstår på grund av att försumma att utvärdera sin själv och på grund av att bara följa sina egna nycker.”
Därför måste muslimen ta sig tid att vara ensam och utvärdera sig själv och kontrollera hur han mår, och vad han har sänt framåt inför Domens Dag.
Att be Du’aa’, som är att kalla på Allah den Allsmäktige: detta är ett av de mest effektiva medlen som slaven måste använda, som Profeten Allah, ﷺ, sade: ”Tro slits ut i någon av eras hjärtan som kläder slits ut, så be Allah att förnya tron i era hjärtan.”
O Allah, vi ber Dig vid Dina vackra Namn och sublima Attribut att förnya tron i våra hjärtan. O Allah, gör tron vacker för oss och pryda våra hjärtan med den, och gör otro, synd och olydnad avskyvärd för oss. Gör oss till dem som är rättledda. Lovprisat vare Härlighetens Herre ovanför vad de tillskriver Honom. Frid vare med Budbärarna och lov och pris tillkommer Allah, världarnas Herre.
