Ladda ner som PDF

Vad säger Koranen och Sunnah om hämnd, förlåtelse och vishet? – Ett sunnitiskt perspektiv

Citatet ”svaga människor hämnas, starka människor förlåter, kloka människor ignorerar” sprids ofta i sociala medier och tillskrivs ibland islam eller Profeten Muhammed ﷺ. Men är det verkligen en hadith, och vad säger Koranen och den sunnitiska traditionen egentligen om hämnd, förlåtelse och att ignorera? I den här artikeln går vi igenom ämnet ur ett islamiskt perspektiv, med stöd i Koranen och autentiska hadith ur Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim, samt hur klassiska sunnitiska lärde som Ibn al-Qayyim och al-Ghazali har förstått dessa begrepp.

Är citatet en äkta hadith?

Det korta och kärnfulla citatet om svaghet, styrka och vishet förekommer inte ordagrant i någon känd hadithsamling – varken hos al-Bukhari, Muslim, Abu Dawud, al-Tirmidhi eller Ibn Majah. Det bör alltså inte citeras som en hadith från Profeten ﷺ.

Däremot stämmer innebörden mycket väl överens med islams undervisning. Koranen och Sunnah talar tydligt om att människan har rätt till vedergällning (qisas), men att förlåtelse och att vända sig bort från de okunniga (i’rad) lyfts fram som högre och mer eftersträvansvärda handlingar. Citatet fungerar alltså som en folklig sammanfattning av en äkta islamisk princip, även om ordalydelsen inte är profetisk.

Hämnd i islam – en rättighet, inte en skyldighet

Vedergällning (qisas) enligt Koranen

Islam förnekar inte människans rätt till upprättelse. I Koranen fastställs principen om qisas – en rättvis och proportionerlig vedergällning:

”Och Vi föreskrev dem däri: liv för liv, öga för öga, näsa för näsa, öra för öra, tand för tand och lika sår för sår. Men den som avstår därifrån i välgörenhet, det blir en försoning för honom.”1

Även i den vers som fastställer rätten till vedergällning uppmuntras alltså den skadelidande att avstå – vilket visar att islam ser upprättelse som en tillåten rättighet, inte ett mål i sig.

Varför hämndens väg leder till svaghet

Koranen beskriver den rättfärdiga vedergällningen som en gräns, inte en dygd att sträva efter:

”Det onda skall älvergaldas med sin like, men den som förlåter och söker förlikning skall få sin lön av Gud.”2

Den som ständigt söker hämnd riskerar att drivas av ilska snarare än rättvisa, vilket Profeten ﷺ varnade för när han upprepade gånger rådde en man som bad om vägledning:

”Bli inte arg.”3

Just impulsstyrd hämnd, utan tanke på konsekvenser eller rättvisa, är det som i folkliga ordspråk kopplas till ”svaghet” – kontrollen över det egna jaget saknas.

Förlåtelse (al-‘afw) – de starkas väg i sunni islam

Hadithen om vad sann styrka egentligen är

En av de mest kända och autentiska haditherna på temat styrka kommer från Profeten ﷺ själv:

”Den starke är inte den som brottas ner andra, utan den starke är den som behärskar sig själv i vredens stund.”4

Denna hadith, som återfinns i både Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim, definierar om hela begreppet styrka i islam – från fysisk kraft till självbehärskning och förlåtelse.

Profeten Muhammeds ﷺ exempel vid Ta’if

Ett av de starkaste exemplen på profetisk förlåtelse är händelsen i Ta’if, där Profeten ﷺ blev förnedrad, stenad och jagad ut ur staden. Enligt en autentisk berättelse som återges av Aisha erbjöd sig ängeln som ansvarar för bergen att krossa staden mellan de två omgivande bergen om Profeten ﷺ önskade det. Profeten ﷺ tackade nej och bad istället för att kommande generationer i Ta’if skulle vägledas till islam.5

Detta räknas inom sunnitisk sira-litteratur som ett av de tydligaste exemplen på hur förlåtelse och barmhärtighet övertrumfar rätten till hämnd, även när upprättelse hade varit fullt legitim.

Koranens uppmaning till förlåtelse

Koranen kopplar samman förlåtelse med gudsfruktan och paradiset:

”… och de som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem som gör det goda.”6

Ett känt exempel på detta i praktiken är versen som uppenbarades om Abu Bakr, som efter förtalet mot sin dotter Aisha svor att aldrig mer hjälpa sin fattige släkting Mistah, vilken deltagit i förtalet. Gud vägledde honom då genom Koranen:

”Låt dem hellre förlåta och se genom fingrarna! Skulle ni inte vilja att Gud förlät er era synder? Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”7

Abu Bakr återupptog omedelbart sitt stöd till Mistah – ett tydligt exempel på hur en av islams starkaste personligheter valde förlåtelsens väg.

Att ignorera (i’rad) – den klokes strategi enligt Koranen

”Vänd dig bort från de okunniga”

Koranen ger Profeten ﷺ – och därmed alla troende – ett tydligt råd om hur man bemöter provokation och okunnighet: ”Visa förlåtelse, uppmana till det goda och vänd dig bort från de okunniga.”8 Att ”vända sig bort” (i’rad) beskrivs här som en tredje, egen kategori vid sidan av rättvisa och förlåtelse – en medveten strategi att inte engagera sig i meningslösa gräl.

Samma princip återkommer när Koranen beskriver ”den Nåderikes tjänare”:

”… och när de som är obetänksamma eller okunniga tilltalar dem, svarar de ’Fred!’”9 samt när den beskriver troende som ”när de hör lättsinnigt prat, vänder de sig bort från det.”10

Den kloke söker alltså varken konflikt eller ständig konfrontation, utan väljer att helt enkelt inte delta i det meningslösa.

Sabr, tystnad och andlig mognad

Profeten ﷺ gick ännu längre och lovade en särskild belöning för den som avstår från gräl trots att denne har rätt:

”Jag garanterar ett hus i utkanten av paradiset för den som avstår från gräl även om han har rätt.”11

Klassiska sunnitiska lärde som Ibn al-Qayyim al-Jawziyya och al-Ghazali behandlar detta inom läran om sabr (tålamod) och betraktar förmågan att avstå från onödig strid som en av de högsta formerna av andlig mognad – högre än att bara ”stå ut” med svårigheter, eftersom det kräver att man aktivt låter bli att reagera trots att man har förmågan och rätten att göra det.12

Tre nivåer, en gradvis väg

Sammantaget ger Koranen och Sunnah en gradvis och realistisk modell för hur en troende hanterar orätt:

  1. Rättvisa (qisas) – rätten att kräva en proportionerlig upprättelse, som en yttersta gräns.
  2. Förlåtelse (al-‘afw) – att medvetet avstå från sin rätt, i hopp om Guds förlåtelse och belöning.
  3. Att vända sig bort (i’rad) – att inte ens engagera sig i konflikten, utan gå vidare i visshet och lugn.

Ingen av dessa tre nivåer görs ogiltig av de andra. Islam kräver inte att varje troende alltid ska vara ”den kloke” som ignorerar – ibland är rättvisa och upprättelse nödvändiga, till exempel i domstol eller vid grova orättvisor. Men Koranen och Profetens ﷺ exempel visar tydligt vilken riktning en troendes hjärta bör sträva mot: från hämnd, via förlåtelse, till den inre ro som gör att man inte längre behöver bevisa något för någon.

Sammanfattning

Citatet om att ”svaga hämnas, starka förlåter, kloke ignorerar” är inte en autentisk hadith, men dess kärna vilar på en solid grund i Koranen och sunnitisk Sunnah. Islam erkänner rätten till hämnd genom principen om qisas, men lyfter förlåtelse och att vända sig bort från okunnighet (i’rad) som högre, mer eftersträvansvärda val – exemplifierade genom Profeten Muhammeds ﷺ eget liv, från Ta’if till hans allmänna karaktär, samt genom klassiska sunnitiska lärdes undervisning om sabr. Sann styrka i islam handlar därför inte om att slå tillbaka hårdast, utan om att behärska sig själv.

Käll- och vidareläsningstips: Koranen (svensk översättning, Bernström), Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim, Sunan Abu Dawud, samt klassiska verk som Madarij al-Salikin av Ibn al-Qayyim al-Jawziyya och Ihya Ulum al-Din av al-Ghazali.

  • 1 Koranen 5:45 (al-Ma’ida), svensk övers. Bernström.
  • 2 Koranen 42:40 (al-Shura), svensk övers. Bernström.
  • 3 Sahih al-Bukhari 6116, berättad av Abu Huraira.
  • 4 Sahih al-Bukhari 6114 och Sahih Muslim 2609, berättad av Abu Huraira.
  • 5 Berättelsen om Ta’if återges bl.a. i Sahih al-Bukhari 3231 och Sahih Muslim 1795, via Aisha; sammanställs i klassisk sira-litteratur, t.ex. Ibn Hisham och al-Tabari.
  • 6 Koranen 3:134 (Al Imran), svensk övers. Bernström.
  • 7 Koranen 24:22 (al-Nur), svensk övers. Bernström; bakgrund i Sahih al-Bukhari 4757.
  • 8 Koranen 7:199 (al-A’raf), svensk övers. Bernström.
  • 9 Koranen 25:63 (al-Furqan), svensk övers. Bernström.
  • 10 Koranen 28:55 (al-Qasas), svensk övers. Bernström.
  • 11 Sunan Abi Dawud 4800, klassad som hasan av bl.a. al-Albani.
  • 12 Se Ibn al-Qayyim al-Jawziyya, Madarij al-Salikin, kapitlet om sabr, samt al-Ghazali, Ihya Ulum al-Din, Kitab al-Sabr wa’l-Shukr.