Av Ibn al-Qayyim (d. 751H) rahimahullah
”Ve över al-Mushrikoon (de som förnekar Allahs Enhet, polyteister och avgudadyrkare). De som inte kommer med Zakaat (Tawheed) och de är förnekare av det kommande livet.” [Surah Fussilat: 6–7]
De flesta Mufassireen (Tafseer-lärda) från Salaf och de som kom efter dem sade:
”Det (dvs. Zakaat i versen) är Tawheed — Allahs Enhet och Enighet; vittnesbördet om att ingen är värdig att dyrkas utom Allah (Laa ilaaha illallah) — och det är den Iman genom vilken hjärtat renas.
Eftersom det innefattar förnekandet i hjärtat av ilaahiyyah (gudomlighet och avguderi) gentemot allt annat än al-Haqq (Sanningen — Allah) — och det är en rening. Och det är även bekräftandet av Allahs ilaahiyyah — den Felfrie.
Och det (Tawheed) är grunden för varje typ av rening och Namaa’ (tillväxt och utveckling). Ty sannerligen — även om reningen till sin grund är an-Namaa (tillväxt och utveckling), ökning och al-Barakah (välsignelser) — uppnås den likväl endast genom att avlägsna det onda.
Av denna anledning består reningen av dessa två saker (dvs. tillväxt och avlägsnande). Så den grund med avseende på vilken hjärtan och själar renas och tvättas rena är at-Tawheed.
At-Tazkiyyah (rening) innebär att göra något rent och rent; det gäller antingen en saks eller persons väsen, eller så handlar det om tro och rapport (dvs. kunskap).”*
Källa: Ighaathatul-Lahfaan av Ibn al-Qayyim, granskning av Shaykh al-Albani, Daar Ibn al-Jawzi, (1/107–108), Andra upplagan, 1432H. Översatt till engelska av Aboo ’Abdillaah Bilaal Hussain al-Kashmiree.