Prisad vare Allah, världarnas Herre, och frid och välsignelser över vår profet Muhammad samt över hans familj och alla hans följeslagare.
Tawhid al-rububiyyah är en väldig del av tawhid (Allahs enhet), och dess innebörd är att den troende tror att Allah ensam är Herren, Skaparen, Försörjaren, Ägaren och Föreskickaren, den som ger liv och död, den som gagnar och skadar, utan någon delaktig i Sin skapelse, Sitt herravälde eller Sin föreskickelse.
Denna grundsats fyller hjärtat med storhet inför Allah, tillit till Honom och beroende av Honom, och den utgör ett tydligt bevis för nödvändigheten av att ägna dyrkan uteslutande åt Allah; ty den som ensam är Skaparen, Försörjaren och Föreskickaren är också den ende som förtjänar att dyrkas, utan att något sätts vid Hans sida.
Tawhid al-rububiyyahs innebörd
Tawhid al-rububiyyah innebär att ensamt tillskriva Allah, den Upphöjde, Hans handlingar, såsom skapandet, försörjningen, herraväldet, föreskickelsen, att ge liv och död, att gagna och skada, samt att styra alltet.
Allah ensam skapade himlarna och jorden, Han ensam försörjer Sina tjänare, Han ensam råder över allt, och ingenting sker i universum utom med Hans vetskap, Hans vilja och Hans bestämmelse.
”Allah är Skaparen av allting, och Han är förvaltare över allting.” [Az-Zumar 39:62].
”Är det inte Hans skapelsen och Hans befallning? Välsignad är Allah, världarnas Herre.” [Al-A’raf 7:54].
Honom tillhör skapelsen, Honom tillhör befallningen, Honom tillhör herraväldet, och Honom tillhör föreskickelsen, upphöjd och ärad vare Han.
Bevis för tawhid al-rububiyyah
Bevis för tawhid al-rububiyyah från Koranen
”All lovprisning tillkommer Allah, världarnas Herre.” [Al-Fatiha 1:2].
Allah är alla världarnas Herre, deras Skapare, deras Ägare och den som föreskickar deras angelägenheter.
”Människor! Dyrka er Herre som har skapat er och dem som levde före er… så sätt inte medhjälpare vid Allahs sida medan ni vet [bättre].” [Al-Baqarah 2:21-22].
Denna vers förenar befallningen om att dyrka Allah ensam med omnämnandet av beviset för detta: att det är Han, den Upphöjde, som har skapat, försörjt och gett välsignelser samt föreskickat.
”Säg: Vem försörjer er från himlen och jorden?… Och vem föreskickar allt? De kommer att säga: Allah. Säg då: Skall ni då inte frukta Honom?” [Yunus 10:31].
Denna vers klargör att försörjningen, herraväldet, att ge liv och död samt hela föreskickelsen ligger i Allahs hand ensam.
”Säg: I vems hand ligger herraväldet över allting, Han som beskyddar men själv inte behöver beskydd, om ni vet [det]? De kommer att säga: Allahs. Säg då: Hur kan ni då vara förhäxade [att tro annorlunda]?” [Al-Mu’minun 23:88-89].
Herraväldet i sin helhet tillhör Allah, och skyddet, hjälpen och beskyddet ligger i Hans hand, och ingen kan hindra det Allah vill eller upphäva Hans dom.
”Vad Allah än öppnar för människorna av nåd kan ingen hålla tillbaka, och vad Han håller tillbaka kan ingen sända efter Honom. Han är den Allsmäktige, den Vise.” [Fatir 35:2].
Denna vers planterar i hjärtat [vetskapen om] att givandet och förvägrandet ligger i Allahs hand, och att den skapade varelsen varken äger nytta eller skada för sig själv eller för andra utom med Allahs tillåtelse.
Bevis för tawhid al-rububiyyah från Sunnah
Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, fostrade sina följeslagare till att fästa hjärtat vid Allah ensam, och till [vetskapen om] att nytta och skada ligger i Hans, den Upphöjdes, hand.
”Unge man, jag skall lära dig några ord: Bevara Allah, så bevarar Han dig… Om du ber om något, be då Allah. Om du söker hjälp, sök då hjälp hos Allah. Och vet att om hela nationen samlades för att gagna dig med något, skulle de inte kunna gagna dig med annat än det Allah redan har föreskrivit åt dig”…
Berättad av at-Tirmidhi, som sade: en god och autentisk hadith (hasan sahih).
I denna hadith finns en väldig klargöring av rububiyyahs innebörder: att nyttan och skadan, skyddet, framgången och alla ödesbestämmelser ligger i Allahs hand. Avsikten är att hjärtat ska fästas vid Allah, att be Honom och söka Hans hjälp i det som ingen annan än Han förmår [ge]; vad gäller att söka hjälp av en levande, närvarande skapad varelse i det denne förmår [ge], samtidigt som man tror att det är en orsak och att framgången kommer från Allah, så strider detta inte mot tawhid.
De avgudadyrkarnas erkännande och skillnaden mellan rububiyyah och uluhiyyah
Anmärkning
Erkände avgudadyrkarna tawhid al-rububiyyah?
Många av de avgudadyrkare som Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sändes till erkände att Allah är Skaparen, Försörjaren och Föreskickaren, men de ägnade Honom inte ensam dyrkan, utan åkallade andra än Honom, offrade till andra än Honom och sökte förböner från andra än Honom utan rätt [till det].
”Och om du frågar dem vem som har skapat dem, kommer de säkert att säga: Allah. Hur kan de då vändas bort [från sanningen]?” [Az-Zukhruf 43:87].
”Och om du frågar dem vem som har skapat himlarna och jorden, kommer de säkert att säga: Allah.” [Luqman 31:25].
”Och om du frågar dem vem som sänder ner vatten från himlen och därmed ger liv åt jorden efter dess död, kommer de säkert att säga: Allah.” [Al-Ankabut 29:63].
Ibn Abbas, må Allah vara nöjd med honom och hans far, samt Mujahid, må Allah förbarma sig över honom, tolkade Hans, den Upphöjdes, ord: ”Och de flesta av dem tror inte på Allah utan att de sätter medhjälpare vid Hans sida” [Yusuf 12:106] som att de erkände att Allah är deras Skapare och Försörjare, samtidigt som de satte medhjälpare vid Hans sida i dyrkan. Imam at-Tabari nämnde detta i sin Koran-tolkning.
Räcker tawhid al-rububiyyah ensamt?
Tawhid al-rububiyyah ensamt räcker inte för att förverkliga islam, utan det måste åtföljas av tawhid al-uluhiyyah, det vill säga att ensamt ägna Allah dyrkan.
Den som erkänner att Allah är hans Skapare och Försörjare, men sedan åkallar någon annan än Allah, offrar till någon annan än Allah, söker hjälp av någon annan än Allah i det som endast Allah förmår [ge], eller ägnar någon form av dyrkan åt någon annan än Allah, har inte förverkligat det tawhid som sändebuden sändes med.
”Och de flesta av dem tror inte på Allah utan att de sätter medhjälpare vid Hans sida.” [Yusuf 12:106].
”Vi har inte sänt något sändebud före dig utan att Vi uppenbarat för honom att det inte finns någon gud utom Mig, så dyrka Mig.” [Al-Anbiya 21:25].
Hur pekar tawhid al-rububiyyah på tawhid al-uluhiyyah?
Eftersom Allah ensam är Skaparen, Försörjaren och Föreskickaren, är Han också den ende som förtjänar dyrkan. Därför nämner Koranen ofta Allahs rububiyyah som ett bevis för nödvändigheten av att dyrka Honom ensam.
”Människor! Dyrka er Herre som har skapat er och dem som levde före er, så att ni må frukta [Honom].” [Al-Baqarah 2:21].
Han, den Upphöjde, inledde med befallningen om dyrkan, och nämnde sedan dess bevis: att det är Han som har skapat människorna och dem som levde före dem.
”Detta är Allah, er Herre; det finns ingen gud utom Honom, Skaparen av allting, så dyrka Honom. Han är förvaltare över allting.” [Al-An’am 6:102].
Effekter och vanliga misstag
Effekten av tron på tawhid al-rububiyyah
- Stark tillit till Allah, eftersom hela angelägenheten ligger i Hans hand.
- Tron på Allahs beslut och bestämmelse (qadar), och tålamod inför prövningar, samtidigt som man vidtar de föreskrivna orsakerna/medlen.
- Att inte fästa sig vid skapade varelser med en dyrkans anknytning, förnedring eller absolut fruktan.
- Att tacka Allah för Hans välsignelser, eftersom varje välsignelse kommer från Honom, den Upphöjde.
- Fruktan för Allah och hopp till Honom, eftersom Han är Ägaren, Föreskickaren, den som gagnar och den som skadar.
- Tålamod vid prövningar, eftersom den troende vet att det som drabbat honom aldrig kunde ha undgått honom.
- Att dra slutsatsen från Allahs rububiyyah om nödvändigheten av att dyrka Honom ensam.
- Att avstå från att fråga skapade varelser om det som endast Allah förmår [ge].
Misstag
Vanliga misstag inom området tawhid al-rububiyyah
Ett av de vanliga misstagen är att vissa människor tror att tron på att Allah är Skaparen räcker ensam, samtidigt som de är slappa med att åkalla andra än Allah, söka hjälp hos de döda eller ägna någon form av dyrkan åt någon annan än Allah.
Ett annat misstag är att den troende överdriver sin anknytning till orsakerna/medlen tills han glömmer den som orsakat orsakerna. Muslimen tar de föreskrivna medlen i bruk, men vet att nyttan och skadan ligger i Allahs hand ensam.
Ett annat misstag är att den troende tillskriver välsignelserna sin egen intelligens, sin ansträngning eller människorna omkring honom, och glömmer Allahs ynnest, medan plikten är att veta att medlen endast gagnar med Allahs tillåtelse, och att hela välsignelsen kommer från Allah.
”Vilken välsignelse ni än har kommer från Allah. Och när olyckan drabbar er ropar ni till Honom om hjälp.” [An-Nahl 16:53].
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan tawhid al-rububiyyah och tawhid al-uluhiyyah?
Tawhid al-rububiyyah handlar om Allahs handlingar, såsom skapandet, försörjningen, herraväldet och föreskickelsen. Tawhid al-uluhiyyah däremot handlar om tjänarnas handlingar genom vilka de närmar sig Allah, såsom åkallan, bönen, offrandet, löftet (nadhr) och tilliten (tawakkul).
Förnekade avgudadyrkarna att Allah är Skaparen?
De flesta av de arabiska avgudadyrkarna förnekade inte att Allah är Skaparen, Försörjaren och Föreskickaren, utan de erkände detta, vilket verserna visar. Men deras avguderi (shirk) låg i dyrkan, då de satte gudar vid Allahs sida som de åkallade och närmade sig.
Strider det mot tawhid al-rububiyyah att ta de föreskrivna orsakerna/medlen i bruk?
Nej. Att ta de föreskrivna medlen i bruk strider inte mot tawhid, utan det tillhör både den religiösa lagen och förnuftet, men det är inte tillåtet att hjärtat förlitar sig på medlet som en självständig orsak. Läkaren, medicinen, arbetet och försörjningen är alla medel, men den som helar, försörjer och föreskickar är Allah ensam.
Är det tillåtet att säga: ”Den och den räddade mig” eller ”denna medicin gagnade mig”?
Det är tillåtet att nämna orsaken om den är korrekt, förutsatt att man tror att den som verkligen gagnar och räddar är Allah, och att den skapade varelsen endast är en orsak/ett medel. Men att tro att den skapade varelsen gagnar eller skadar självständigt utan Allah är däremot ogiltigt och strider mot tawhid.
Hur stärker muslimen tawhid al-rububiyyah i sitt hjärta?
Han stärker den genom att begrunda Koranen, betrakta Allahs tecken i universum, minnas Allahs välsignelser, be flitigt, lita på Allah, och veta att skapandet, försörjningen och föreskickelsen helt och hållet ligger i Hans, den Upphöjdes, hand.
Avslutning
Tawhid al-rububiyyah är tron på att Allah ensam är Skaparen, Försörjaren, Ägaren och Föreskickaren, utan någon delaktig i Sin angelägenhet, Sin dom eller Sin bestämmelse. Det är en väldig grundsats som fyller hjärtat med storhet inför Allah, tillit till Honom och beroende av Honom. Men den räcker inte ensam förrän den troende ensamt ägnar Allah dyrkan, ty Herrens, Skaparens, Försörjarens rätt är att dyrkas ensam, utan någon delaktig.
