Allt lov och pris tillkommer Allah, världarnas Herre, och må frid och välsignelser vara över vår profet Muhammad samt över hans familj och alla hans följeslagare.
Tawhid (Guds enhet) är grundvalen för islams religion och det största som Allah har befallt Sina tjänare. Det är det syfte för vilket Allah skapade djinnerna och människorna, för vilket Han sände sändebuden och för vilket Han uppenbarade Skrifterna. En tjänares handling är inte giltig om den inte bygger på tawhid till Allah och uppriktig dyrkan av Honom allena.
{Jag har inte skapat de osynliga väsendena och människorna för något annat än att de skall dyrka Mig.} [adh-Dhariyat: 56].
{Vi har låtit ett sändebud uppstå bland varje samfund [med budskapet]: ‘Dyrka Allah och håll er borta från taghut (allt som dyrkas utöver Allah).’} [an-Nahl: 36].
Allahs rätt gentemot Hans tjänare är att de dyrkar Honom och inte sätter något vid Hans sida, och tjänarnas rätt gentemot Allah är att Han inte straffar den som inte sätter något vid Hans sida.
Överenskommet (mellan al-Bukhari och Muslim), från hadithen berättad av Muadh ibn Jabal, må Allah vara nöjd med honom.
Tawhids betydelse och varför delas den upp i delar?
Vad betyder tawhid?
Tawhid innebär att ensamt tillskriva Allah det som är specifikt för Honom vad gäller herravälde (rububiyyah), gudomlighet (uluhiyyah) samt namn och egenskaper.
Det innebär att tjänaren tror att Allah ensam är Skaparen, Försörjaren och Universums Styresman, att Han ensam är den som förtjänar dyrkan, och att Han har de skönaste namnen och de högsta egenskaperna, utan att något av Hans skapelse liknar Honom.
{Säg: ‘Han är Allah, den Ende. Allah, den Evige, den av skapelsen Oberoende men av vilken alla beror. Han har inte avlat och inte blivit avlad. Och ingen finns som kan liknas vid Honom.’} [al-Ikhlas: 1–4].
Varför nämner de lärda tawhids delar?
Indelningen av tawhid i delar är inte en uppfinning av en ny betydelse, utan en pedagogisk metod som är hämtad ur en genomgång av Koranens och Sunnas texter. Koranen visar att Allah är Skaparen och Försörjaren, befaller att Han ensam ska dyrkas, och fastställer för Honom namnen och egenskaperna på ett sätt som passar Honom.
Tawhids giltighet är inte beroende av att man memorerar delarnas namn, utan det avsedda är att förstå vad de pekar på och att handla därefter.
Rububiyyahs tawhid (Herraväldets tawhid).
Uluhiyyahs tawhid (Gudomlighetens tawhid).
Namnens och egenskapernas tawhid.
Bevis där delarnas innebörd framträder
{All lov och pris tillkommer Allah, världarnas Herre. Den Nåderike, den Barmhärtige. Herren över Domens dag. Dig allena dyrkar vi och Dig allena ber vi om hjälp.} [al-Fatiha: 2–5].
I Hans ord: {världarnas Herre} bekräftas Hans herravälde, i Hans ord: {Den Nåderike, den Barmhärtige. Herren över Domens dag} bekräftas Hans namn och egenskaper, och i Hans ord: {Dig allena dyrkar vi} bekräftas att Allah ensam ska dyrkas.
{Herren över himlarna och jorden och allt som är mellan dem — dyrka Honom då och var uthållig i Hans dyrkan. Känner du till någon som bär Hans namn?} [Maryam: 65].
I versen nämns Hans herravälde över himlarna och jorden, befallningen att dyrka Honom ensam, samt Hans upphöjdhet i Sina namn och egenskaper.
{Allah är Skaparen av allt, och Han vakar över allt. Han har nycklarna till himlarna och jorden. Och de som förnekar Allahs tecken, de är förlorarna. Säg: ‘Skall jag då dyrka någon annan än Allah, ni okunniga?’} [az-Zumar: 62–64].
Han nämner att Han är Skaparen av allt, vilket tillhör herraväldets tawhid, och därefter förnekar dyrkan av någon annan än Honom, vilket tillhör gudomlighetens tawhid.
{Allah! Det finns ingen gud utom Han, den Levande, Han som allt är beroende av (al-Hayy, al-Qayyum). Ingen slummer och ingen sömn tar Honom. Honom tillhör allt det som är i himlarna och allt det som är på jorden. Vem är den som kan träda in som förespråkare inför Honom utom med Hans tillåtelse? Han vet vad som ligger framför dem och vad som ligger bakom dem, och de omfattar ingenting av Hans vetande utom det Han vill. Hans kursi omfattar himlarna och jorden, och det är ingen börda för Honom att bevara dem båda. Han är den Upphöjde, den Väldige.} [al-Baqarah: 255].
Denna väldiga vers innefattar bekräftelsen av Hans ensamma gudomlighet i Hans ord: {Det finns ingen gud utom Han}, Hans herravälde, Hans ägande och Hans styrande i Hans ord: {Honom tillhör allt det som är i himlarna och allt det som är på jorden}, samt Hans namn och egenskaper i Hans ord: {den Levande, Han som allt är beroende av} och Hans ord: {Han är den Upphöjde, den Väldige}.
{Han är Allah, utom vilken ingen gud finns, Den som känner det osedda och det synliga. Han är den Nåderike, den Barmhärtige. Han är Allah, utom vilken ingen gud finns, Konungen, den Helige, Freden (källan till all trygghet), Den som ger trygghet, Väktaren, den Väldige, den Betvingande, Den som äger all storhet. Fri är Allah från det de sätter vid Hans sida. Han är Allah, Skaparen, Frambringaren, Formgivaren. Honom tillhör de skönaste namnen. Allt som är i himlarna och på jorden prisar Honom, och Han är den Väldige, den Vise.} [al-Hashr: 22–24].
I dessa verser finns gudomlighetens tawhid i Hans ord: {utom vilken ingen gud finns}, herraväldets tawhid i Hans ord: {Skaparen, Frambringaren, Formgivaren}, samt namnens och egenskapernas tawhid i de väldiga namn som nämns i verserna och i Hans ord: {Honom tillhör de skönaste namnen}.
Tawhids tre delar
För det första: Tawhid Rububiyyahs
Rububiyyahs tawhid innebär tron på att Allah ensam är Skaparen, Försörjaren, Ägaren, Styresmannen, Den som ger liv och Den som låter dö.
Ett exempel på detta är att muslimen är förvissad om att nytta och skada, skapelse och försörjning samt hela universums styrande vilar i Allahs hand allena, och att Han inte har någon delaktig i något av detta.
{Allah är Skaparen av allt, och Han vakar över allt.} [az-Zumar: 62].
{Säg: ‘Vem försörjer er från himlen och jorden … och vem styr [alltings] angelägenheter?’ Då kommer de att säga: ‘Allah.’ Säg då: ‘Fruktar ni Honom då inte?’} [Yunus: 31].
För det andra: Tawhid Uluhiyyahs
Uluhiyyahs tawhid innebär att man ensamt tillägnar Allah all dyrkan, så att ingen annan än Allah åkallas, inget offer slaktas för någon annan än Allah, inget löfte avges till någon annan än Allah, tjänaren inte litar till någon annan än Allah, och ingen form av dyrkan riktas till någon annan än Honom.
Detta är innebörden av trosbekännelsen ‚det finns ingen sann gud utom Allah’: det finns ingen som med rätta förtjänar dyrkan utom Allah.
{Dyrka Allah och sätt ingenting vid Hans sida.} [an-Nisa: 36].
{Vet då att det inte finns någon gud utom Allah, och be om förlåtelse för din synd och för de troende männen och kvinnorna.} [Muhammad: 19].
Dyrkan (ibadah) är ett samlande begrepp för allt det Allah älskar och är nöjd med av yttre och inre ord och handlingar, såsom bönen, åkallan, fruktan, hoppet, kärleken, tilliten och sökandet av hjälp i det som ingen utom Allah förmår.
För det tredje: Namnens och egenskapernas tawhid
Namnens och egenskapernas tawhid innebär tron på det Allah har benämnt och beskrivit Sig själv med, samt det Hans sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, har benämnt och beskrivit Honom med, utan förvrängning och utan förnekelse, och utan att fråga ‘hur’ och utan att likna Honom vid skapelsen.
{Ingenting är som Han, och Han är den Hörande, den Seende.} [ash-Shura: 11].
{Allah tillhör de skönaste namnen, så åkalla Honom med dem.} [al-A’raf: 180].
De rättfärdiga föregångarnas (salafs) metod är att bekräfta det Allah har bekräftat för Sig själv och det Hans sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, har bekräftat för Honom, på ett sätt som passar Hans majestät, utan att likna Honom vid skapelsens egenskaper, samtidigt som man upphöjer Honom över brister utan att förneka det som är fastställt i uppenbarelsen.
Viktiga påpekanden för att förstå tawhid
Räcker det med enbart rububiyyahs tawhid?
Det räcker inte att en människa endast erkänner att Allah är Skaparen och Försörjaren, utan hon måste också dyrka Allah allena. De avgudadyrkare som profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sändes till erkände att Allah var Skaparen, men de var ändå inte enhetsbekännare (muwahhidun), eftersom de riktade dyrkan till någon annan än Allah.
{Och om du frågar dem vem som har skapat himlarna och jorden och som har underordnat solen och månen [människan], skulle de säkert säga: ‘Allah.’ Hur kan de då vändas bort?} [al-Ankabut: 61].
Vad är relationen mellan tawhids delar?
Tawhids delar hör samman och är inte separata trosläror; den som tror att Allah ensam är Skaparen, Försörjaren och Styresmannen måste också dyrka Honom allena, och den som verkligen dyrkar Honom tror på det som är fastställt för Honom av de skönaste namnen och de högsta egenskaperna.
{Människor, dyrka er Herre som har skapat er … sätt därför inte medgudar vid Allahs sida medan ni vet [bättre].} [al-Baqarah: 21–22].
Vad är frukten av att lära sig tawhid?
- Uppriktig dyrkan av Allah allena.
- Räddning från shirk, religiösa nyheter (bidah) och vidskepelse.
- Hjärtats trygghet genom tillit till Allah.
- Handlingens giltighet och att den antas, med Allahs tillåtelse.
- Kunskap om Allahs rätt gentemot tjänaren.
- Fasthet vid prövningar och tvivel.
- Tawhid är ett villkor för att en handling ska antas
- Allah accepterar inte en handling om den inte är uppriktig för Honom och i överensstämmelse med Hans sändebuds, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, Sunna. Uppriktigheten (ikhlas) är motsatsen till shirk och skryt (riya), och att följa Sunna (mutaba’ah) är motsatsen till religiös nyhet (bidah).
- {Den som hoppas på mötet med sin Herre må då utföra goda handlingar och inte sätta någon vid sin Herres dyrkan.} [al-Kahf: 110].
- Den som utför en handling som inte är i enlighet med vår sak, den blir avvisad.
- Berättad av Muslim.
Vanliga frågor
Är indelningen av tawhid i tre delar en religiös nyhet (bidah)?
Nej. Denna indelning är en pedagogisk beskrivning som härletts ur en genomgång av Koranens och Sunnas texter, och den är varken en påhittad dyrkan eller en trossats som lagts till uppenbarelsen. Koranen och Sunna fastställer Allahs herravälde, ålägger att Han ensam ska dyrkas, och fastställer Hans namn och egenskaper.
Måste varje muslim memorera namnen på de tre delarna?
Det obligatoriska är att förverkliga den tawhid som Allah har befallt och att undvika shirk. Att memorera delarnas namn i denna specifika ordalydelse är däremot ett nyttigt hjälpmedel för att förstå och undervisa om trosläran, och är inte ett mål i sig.
Vad är den korta skillnaden mellan rububiyyahs tawhid och uluhiyyahs tawhid?
Rububiyyahs tawhid rör Allahs handlingar, såsom skapelse, försörjning och styrande. Uluhiyyahs tawhid rör tjänarnas handlingar genom vilka de närmar sig Allah, såsom åkallan, bön, offerslaktning, löften och tillit. Allah ensam är Herren, och därför måste Han ensam vara Den som med rätta dyrkas.
Räcker det att säga “det finns ingen gud utom Allah” utan att handla efter dess innebörd?
Detta väldiga uttalande innefattar förnekandet av dyrkan till allt annat än Allah och bekräftandet av den till Allah allena. Dess innebörd förverkligas inte enbart genom att uttala orden samtidigt som man envist riktar dyrkan till någon annan än Allah, utan det krävs kunskap om dess innebörd, att man accepterar det den pekar på, underkastar sig Allah och gör sin dyrkan uppriktig för Honom.
Motsäger varje synd tawhids grundval?
Synder befinner sig inte på samma nivå; vissa är den stora shirk (ash-shirk al-akbar) som motsäger tawhids grundval, medan andra är den mindre shirk (ash-shirk al-asghar) samt övriga synder som minskar det obligatoriska fullkomnandet utan att föra muslimen ut ur islam enbart genom att begå dem. Bedömningen av en specifik handling eller person har sina egna regler, och i svåra frågor hänvisas till de erkända lärda.
Avslutning
Tawhid är religionens grundval, och dess tre delar hjälper muslimen att förstå Allahs rätt gentemot honom: att tro på Allahs herravälde, att dyrka Honom allena, och att fastställa för Honom Hans namn och egenskaper såsom de kommit i Koranen och Sunna, enligt de rättfärdiga föregångarnas (salaf) förståelse, utan överdrift och utan förnekelse.
