Ladda ner som PDF

(al-Yawm al-Akhir)

Islams sjätte trospelare enligt Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah

Domedagen. Uppståndelsen. Den Yttersta dagen. Få frågor väcker lika mycket eftertanke som vad som väntar oss efter döden. Inom islam är tron på den Yttersta dagen, al-yawm al-akhir, ingen perifer detalj utan en av trons sex grundpelare (arkan al-iman) – lika central som tron på Allah själv. Att förstå vad denna tro egentligen omfattar, från gravens prövning till Paradiset och Helvetet, ger en djupare inblick i den sunnitiska trosläran (al-aqidah) och i hur den formar en muslims syn på livet, döden och evigheten. Den här artikeln går systematiskt igenom varje del, med stöd i Koranen, den autentiska sunnan och de klassiska sunnitiska lärdas förklaringar.

Vad är trons pelare (arkan al-iman) i islam?

Inom sunnitisk trolära vilar hela trosläran, aqidah, på sex grundpelare som varje muslim förväntas tro på. Dessa pelare räknas upp i den välkända hadithen om ängeln Jibril (Gabriel), där han i mänsklig skepnad frågade profeten Muhammad, frid vare med honom, om trons innebörd. Profeten svarade att tron (iman) består av att tro på Allah, Hans änglar, Hans uppenbarade skrifter, Hans sändebud, den Yttersta dagen samt ödesbestämmelsen (al-qadar), både det goda och det som uppfattas som ont i den. Denna hadith, som återges av imam Muslim, utgör grunden för hela den sunnitiska trosläran och skiljer den från avvikande sekter som förnekar eller förvanskar delar av dessa pelare.

الْإِيمَانُ أَنْ تُؤْمِنَ بِاللَّهِ، وَمَلَائِكَتِهِ، وَكُتُبِهِ، وَرُسُلِهِ، وَالْيَوْمِ الْآخِرِ

”Tron (iman) är att du tror på Allah, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud och på den Yttersta dagen.” Sahih Muslim, Kitab al-Iman (Hadith Jibril)

Vad betyder al-Yawm al-Akhir – den Yttersta dagen?

Uttrycket al-yawm al-akhir betyder ordagrant ”den sista/yttersta dagen” och syftar på Uppståndelsens dag, Yawm al-Qiyamah, då allt skapat kommer att återuppväckas för att stå till svars inför Allah. Koranen använder dussintals olika namn för denna dag: al-Haqqah (Den ofrånkomliga sanningen), al-Waqi’ah (Den inträffande händelsen), Yawm ad-Din (Vedergällningens dag), as-Sa’ah (Timmen) och just al-Yawm al-Akhir. Namnet ”den yttersta” syftar på att ingenting av det jordiska livet kommer efter den – bara det eviga tillståndet i Paradiset eller Helvetet återstår. Enligt sunnitisk troslära är kunskapen om exakt när Timmen inträffar dold för alla utom Allah, men dess verklighet och att den ofrånkomligen kommer att inträffa är obestridlig i Koranen och sunnan.

وَأَنَّ السَّاعَةَ آتِيَةٌ لَّا رَيْبَ فِيهَا وَأَنَّ اللَّهَ يَبْعَثُ مَن فِي الْقُبُورِ

”…och att Timmen kommer, utan tvivel, och att Allah skall uppväcka dem som är i gravarna.” Koranen 22:7 (Surah al-Hajj)

De sex grundstenarna i tron på den Yttersta dagen

De klassiska sunnitiska lärda, bland dem Ibn Kathir, al-Nawawi och Ibn Hajar al-Asqalani, har systematiserat vad tron på den Yttersta dagen konkret omfattar. Sammantaget handlar det om sex sammanlänkade trosdelar som sträcker sig från dödsögonblicket till den slutgiltiga bosättningen i Paradiset eller Helvetet.

1. Tron på det som sker efter döden – gravens prövning, straff och lycksalighet

Den första delen rör det som islam kallar barzakh, mellantillståndet mellan döden och Uppståndelsen. En muslim tror att den avlidne i graven ställs inför en prövning där två änglar, i sunnitisk hadithlitteratur ofta benämnda Munkar och Nakir, frågar om personens Herre, religion och profet. Beroende på svaret, och på personens gärningar i livet, vidgas graven till en trädgård ur Paradisets lustgårdar eller förvandlas till en grop ur Helvetets avgrunder fram till Uppståndelsens dag. Profeten sökte regelbundet skydd hos Allah från gravens straff, vilket understryker allvaret i denna tro inom Ahl as-Sunnah.

إِذَا وُضِعَ الْمَيِّتُ فِي قَبْرِهِ أَتَاهُ مَلَكَانِ فَيُقْعِدَانِهِ فَيَقُولَانِ لَهُ مَن رَّبُّكَ

”När den döde läggs i sin grav kommer två änglar till honom, sätter upp honom och frågar: ’Vem är din Herre?’” Sahih al-Bukhari, Kitab al-Janaiz

2. Tron på Timmens tecken (ashrat as-sa’ah)

Den andra delen omfattar tron på de tecken som föregår Domedagen. Sunnitisk hadithlitteratur delar in dessa i mindre och större tecken. Bland de mindre tecknen, som redan i stor utsträckning inträffat eller pågår enligt de lärda, nämns att kunskap om religionen minskar medan okunnighet breder ut sig, att omoral och alkoholkonsumtion normaliseras, samt att enkla människor tävlar om att uppföra allt högre byggnader – ett tecken som profeten själv pekade ut i hadithen om ängeln Jibril.

De större tecknen, som skildras utförligt i en hadith från Hudhayfah ibn Asid al-Ghifari återgiven av imam Muslim, räknas till tio: bland annat al-Dajjal (den falske Messias), Jesu, Isa, återkomst, Gog och Magog (Ya’juj wa Ma’juj), tre stora jordskred, ett väldigt rökmoln samt att solen till sist går upp i väster i stället för öster.

فَهَلْ يَنظُرُونَ إِلَّا السَّاعَةَ أَن تَأْتِيَهُم بَغْتَةً فَقَدْ جَاءَ أَشْرَاطُهَا

”Väntar de då bara på att Timmen ska komma över dem plötsligt? Dess tecken har redan visat sig.” Koranen 47:18 (Surah Muhammad)

3. Tron på basunstöten (an-nafkh fi as-sur) och uppståndelsen ur gravarna

Den tredje delen är tron på att ängeln Israfil, på Allahs befallning, blåser i basunen (as-sur). Enligt sunnitisk hadithtradition sker detta i två steg: vid det första stöten dör allt levande som fortfarande finns kvar, och vid det andra stöten återuppväcks hela mänskligheten samtidigt ur sina gravar för att samlas inför Allah. Denna uppståndelse, al-ba’th, omfattar varje människa som någonsin levat, från Adam till den sista människan som föds innan Timmen inträffar, och ingen själ kommer att undkomma den.

وَنُفِخَ فِي الصُّورِ فَصَعِقَ مَن فِي السَّمَاوَاتِ وَمَن فِي الْأَرْضِ إِلَّا مَن شَاءَ اللَّهُ ثُمَّ نُفِخَ فِيهِ أُخْرَىٰ فَإِذَا هُمْ قِيَامٌ يَنظُرُونَ

”Och det blåses i basunen, och alla i himlarna och på jorden faller döda ner, utom den Allah vill skona. Sedan blåses det en gång till, och se – de reser sig upp och blickar omkring sig.” Koranen 39:68 (Surah az-Zumar)

4. Tron på Domedagens fasor, samlingen (al-hashr) och spridandet av bokrullarna

Efter uppståndelsen samlas hela mänskligheten på en och samma plats, al-mahshar, inför Allah. Enligt autentiska hadither sker detta barfota, nakna och oomskurna, medan solen sänks nära skapelsen och människorna badar i sin egen svett i olika grad beroende på sina gärningar. I detta väldiga sammanhang delas varje människas bokrulle, kitab, ut: den som fått sin bok i höger hand får goda nyheter om lätt räkenskap, medan den som fått den i vänster hand, eller bakom ryggen, drabbas av förtvivlan. Denna spridning av handlingarnas register beskrivs på flera ställen i Koranen som en av dagens mest avgörande scener.

فَأَمَّا مَنْ أُوتِيَ كِتَابَهُ بِيَمِينِهِ فَسَوْفَ يُحَاسَبُ حِسَابًا يَسِيرًا

”Den som får sin bok i sin högra hand skall få en lätt räkenskap.” Koranen 84:7–8 (Surah al-Inshiqaq)

5. Tron på vågen (al-mizan), Sirat-bron, Hawd al-Kawthar och förbönen (ash-shafa’a)

Den femte delen samlar flera skeenden som hör till Domedagens rättskipning. Först vägs varje människas gärningar på en verklig våg, al-mizan, där även de minsta goda och onda handlingarna redovisas rättvist utan att någon lider den minsta orätt. Därefter måste alla passera Sirat, en bro rakt över Helvetet, tunnare än ett hårstrå och skarpare än ett svärd enligt beskrivningen i sunnitisk hadithlitteratur; de troendes hastighet över bron speglar deras gärningar, medan förnekarna faller ner i elden.

Vidare tror en sunnimuslim på al-Hawd, profeten Muhammads bassäng vid Domedagen, varifrån hans efterföljare får dricka ett vatten sötare än honung, vitare än mjölk, varefter de aldrig mer törstar. Slutligen bekräftar Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah läran om förbön, ash-shafa’a: profeten Muhammad ges den största förbönen (ash-shafa’a al-’uzma) för att räkenskapen ska påbörjas, och profeter, martyrer och rättfärdiga troende tillåts, med Allahs tillstånd, be för att synduttömda muslimer ska undkomma eller lämna Helvetet – en position som skiljer sunnitisk troslära från grupper som helt förnekar förbönens giltighet.

وَنَضَعُ الْمَوَازِينَ الْقِسْطَ لِيَوْمِ الْقِيَامَةِ فَلَا تُظْلَمُ نَفْسٌ شَيْئًا

”Vi skall ställa upp rättvisa vågar för Uppståndelsens dag, och ingen själ skall lida den minsta orätt.” Koranen 21:47 (Surah al-Anbiya)

6. Tron på Paradiset (al-Jannah) med dess lycksalighet, och Helvetet (an-Nar) med dess straff

Den sjätte och sista delen är tron på de två slutgiltiga boningarna. Paradiset beskrivs i Koranen och sunnan som en plats av evig lycksalighet, med lustgårdar genomkorsade av floder, och enligt en berömd hadith innehåller det ”det som inget öga har sett, inget öra har hört och ingen människas hjärta har föreställt sig”. Helvetet å sin sida är en plats av verkligt, kroppsligt straff för dem som förnekade Allah och Hans sändebud, medan syndiga muslimer, enligt Ahl as-Sunnahs mittenposition, kan straffas i Helvetet under en begränsad tid för sina synder men till sist förs ut därifrån genom Allahs barmhärtighet och profetens förbön – i motsats till både de grupper som anser att stora syndare förblir eviga i Helvetet, och de som förnekar att synd medför något straff alls.

فَلَا تَعْلَمُ نَفْسٌ مَّا أُخْفِيَ لَهُم مِّن قُرَّةِ أَعْيُنٍ جَزَاءً بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

”Ingen själ vet vilken ögonfröjd som väntar dold, som belöning för det de gjorde.” Koranen 32:17 (Surah as-Sajdah)

Varför är tron på den Yttersta dagen så central för en muslim?

Tron på den Yttersta dagen är, enligt de sunnitiska lärda, oskiljaktig från tron på Allahs fullkomliga rättvisa. Utan en dag av slutgiltig räkenskap skulle den som förtrycker andra livet ut kunna gå ostraffad, och den som lider orätt utan upprättelse aldrig få gottgörelse. Genom vissheten om att varje handling – gott som ont, stort som smått – till sist vägs och besvaras, formas en muslims moraliska kompass: man strävar efter det goda även när ingen ser, och man förlåter lättare den orätt man utsätts för i det jordiska livet, i vetskap om att den slutgiltiga rättvisan tillhör Allah. Denna tro ger också tröst inför döden och prövningar, eftersom det nuvarande livet enligt islam bara är en genomresa, medan den Yttersta dagen är målet där allt till slut sätts rätt.

Sammanfattning

Tron på den Yttersta dagen, al-yawm al-akhir, är den sjätte pelaren i den sunnitiska trosläran och omfattar sex sammanlänkade delar: gravens prövning, Timmens tecken, basunstöten och uppståndelsen, Domedagens fasor och bokrullarnas spridning, vågen, Sirat-bron, Hawd al-Kawthar och förbönen, samt slutligen Paradiset och Helvetet. Tillsammans målar dessa delar upp en helhetsbild där varje människas liv, val och gärningar till sist möter en rättvis och slutgiltig dom inför Allah – en tro som enligt Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah vilar tryggt på Koranens tydliga ord och profetens autentiska sunna.

Källförteckning

  • Koranen (al-Qur’an al-Karim).
  • al-Bukhari, Muhammad ibn Ismail. Sahih al-Bukhari.
  • Muslim ibn al-Hajjaj. Sahih Muslim.
  • al-Tirmidhi, Muhammad ibn Isa. Sunan al-Tirmidhi.
  • Ibn Kathir, Isma’il ibn Umar. Tafsir al-Qur’an al-’Azim.
  • Ibn Kathir, Isma’il ibn Umar. an-Nihayah fi al-Fitan wa’l-Malahim.
  • Ibn Taymiyyah, Ahmad ibn Abd al-Halim. al-’Aqidah al-Wasitiyyah.
  • al-Nawawi, Yahya ibn Sharaf. Sharh Sahih Muslim.
  • Ibn Hajar al-’Asqalani, Ahmad ibn Ali. Fath al-Bari bi Sharh Sahih al-Bukhari.
  • al-Qurtubi, Muhammad ibn Ahmad. at-Tadhkirah fi Ahwal al-Mawta wa Umur al-Akhirah.