Sahih al-Bukhari Muḥammad b. Ismaʿil al-Bukhari (d. 256 / 869)
محمد بن إسماعيل البخاري – 256 AH
Kapitel: Tron, och Profetens (Allahs frid och välsignelser vare över honom) ord: ”Islam är byggt på fem [pelare]”
Och tron är [både] ord och handling, och den ökar och minskar. Allah, den Upphöjde, säger: ”så att de kan öka i tro till sin [redan befintliga] tro”; ”och Vi ökade dem i vägledning”; ”och Allah ökar dem som söker vägledning i vägledning”; ”och de som söker vägledning – Han ökar dem i vägledning och skänker dem deras gudsfruktan”; ”och de troende ska öka i tro”; och Hans ord: ”Vem av er har denna [uppenbarelse] ökat i tro? Vad gäller de troende, så har den ökat dem i tro.”
Och Hans, den Höglovades, ord: ”…frukta dem” – vilket ökade dem i tro; och Hans, den Upphöjdes, ord: ”och det ökade dem endast i tro och underkastelse.” Kärlek för Allahs skull och motvilja för Allahs skull hör till tron. Umar ibn Abd al-Aziz skrev till Adi ibn Adi: ”Tron har sina plikter, sina föreskrifter, sina gränser och sina sedvänjor. Den som fullbordar dem har fullbordat tron, och den som inte fullbordar dem har inte fullbordat tron. Om jag får leva, ska jag förklara dem för er så att ni kan handla efter dem, och om jag dör, är jag inte angelägen om ert sällskap.”
Ibrahim sade: ”men för att mitt hjärta ska bli lugnt.” Mu’adh sade: ”Sitt med oss, låt oss tro en stund.” Ibn Mas’ud sade: ”Visshet är hela tron.” Ibn Umar sade: ”Tjänaren når inte gudsfruktans sanna innebörd förrän han lämnar det som väcker tvivel i bröstet.” Mujahid sade om ordet ”[Han] har fastställt för er”: ”Vi har ålagt dig, Muhammad, och honom, en och samma religion.” Ibn Abbas sade om ”en [bestämd] lag och en [klar] väg”: ”en väg och en sedvänja.”
Kapitel: ”Er åkallan är er tro”
8 – Ubaydullah ibn Musa berättade för oss och sade: Hanzala ibn Abi Sufyan underrättade oss, från Ikrima ibn Khalid, från Ibn Umar (må Allah vara nöjd med dem båda), som sade: Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Islam är byggt på fem [pelare]: vittnesbördet att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad är Allahs sändebud, förrättandet av bönen, givandet av allmosan, vallfärden och fastan under Ramadan.”
Kapitel: Trons olika delar, och Allahs, den Upphöjdes, ord:
”Det är ingen fromhet att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet visar den som tror på Allah och den Yttersta dagen och änglarna och Skriften och profeterna, och som ger av sin egendom, hur kär den än är för honom, till de nära anhöriga och de faderlösa och de behövande och vandraren och de som ber, och till att friköpa slavar, och som förrättar bönen och betalar allmosan, och de som håller sina löften när de har lovat, och de som är tålmodiga i nöd och lidande och i stridens stund – dessa är de som har talat sanning, och dessa är de gudfruktiga”, och ”De troende har det verkligen väl förspänt” – versen [i sin helhet].
9 – Abdullah ibn Muhammad berättade för oss och sade: Abu Amir al-Aqadi berättade för oss och sade: Sulayman ibn Bilal berättade för oss, från Abdullah ibn Dinar, från Abi Salih, från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom), från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Tron har sextiotalet grenar, och blygsel är en av trons grenar.”
Kapitel: ”Muslimen är den från vars tunga och hand de andra muslimerna är trygga”
10 – Adam ibn Abi Iyas berättade för oss och sade: Shu’ba berättade för oss, från Abdullah ibn Abi as-Safar och Ismail, från ash-Sha’bi, från Abdullah ibn Amr (må Allah vara nöjd med dem båda), från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Muslimen är den från vars tunga och hand de andra muslimerna är trygga, och utvandraren [muhajir] är den som avstår från det Allah har förbjudit.”
Abu Abdillah [al-Bukhari] sade: Abu Mu’awiya sade: Dawud berättade för oss, från Amir, som sade: Jag hörde Abdullah [berätta] från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom).
Och Abd al-A’la sade: från Dawud, från Amir, från Abdullah, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom).
Kapitel: Vilken form av Islam är förträffligast?
11 – Sa’id ibn Yahya ibn Sa’id al-Qurashi berättade för oss och sade: Min fader berättade för oss och sade: Abu Burda ibn Abdillah ibn Abi Burda berättade för oss, från Abi Burda, från Abu Musa (må Allah vara nöjd med honom), som sade: ”De sade: ’Allahs sändebud, vilken form av Islam är förträffligast?’ Han svarade: ’Den [muslim] från vars tunga och hand de andra muslimerna är trygga.'”
Kapitel: Att ge mat är en del av Islam
12 – Amr ibn Khalid berättade för oss och sade: al-Layth berättade för oss, från Yazid, från Abi al-Khayr, från Abdullah ibn Amr (må Allah vara nöjd med dem båda): att en man frågade Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom): ”Vilken form av Islam är bäst?” Han svarade: ”Att du ger mat och hälsar fredshälsningen på den du känner och den du inte känner.”
Kapitel: Det hör till tron att älska för sin broder det man älskar för sig själv
13 – Musaddad berättade för oss och sade: Yahya berättade för oss, från Shu’ba, från Qatada, från Anas (må Allah vara nöjd med honom), från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom). Och från Husayn al-Mu’allim, som sade: Qatada berättade för oss, från Anas, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Ingen av er tror [fullt ut] förrän han älskar för sin broder det han älskar för sig själv.”
Kapitel: Kärlek till Sändebudet (Allahs frid och välsignelser vare över honom) hör till tron
14 – Abu al-Yaman berättade för oss och sade: Shu’ayb underrättade oss och sade: Abu az-Zinad berättade för oss, från al-A’raj, från Abu Hurayra (må Allah vara nöjd med honom): att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Vid Den i vars hand min själ är: ingen av er tror [fullt ut] förrän jag är honom kärare än hans fader och hans barn.”
15 – Ya’qub ibn Ibrahim berättade för oss och sade: Ibn Ulayya berättade för oss, från Abd al-Aziz ibn Suhayb, från Anas, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) (H). Och Adam berättade för oss och sade: Shu’ba berättade för oss, från Qatada, från Anas, som sade: Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Ingen av er tror [fullt ut] förrän jag är honom kärare än hans fader, hans barn och alla människor.”
Kapitel: Trons sötma
16 – Muhammad ibn al-Muthanna berättade för oss och sade: Abd al-Wahhab ath-Thaqafi berättade för oss och sade: Ayyub berättade för oss, från Abi Qilaba, från Anas, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Tre ting, den som har dem finner trons sötma: att Allah och Hans sändebud är honom kärare än allt annat; att han älskar en människa endast för Allahs skull; och att han avskyr att återgå till otro, liksom han avskyr att kastas i Elden.”
Kapitel: Trons tecken är kärlek till ansarerna
17 – Abu al-Walid berättade för oss och sade: Shu’ba berättade för oss och sade: Abdullah ibn Abdillah ibn Jabr underrättade mig och sade: Jag hörde Anas [berätta] från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Trons tecken är kärlek till ansarerna, och hycklerns tecken är motvilja mot ansarerna.”
Kapitel
18 – Abu al-Yaman berättade för oss och sade: Shu’ayb underrättade oss, från az-Zuhri, som sade: Abu Idris Aidullah ibn Abdillah underrättade mig om att Ubada ibn as-Samit (må Allah vara nöjd med honom) – som hade deltagit i [slaget vid] Badr och var en av de tolv ledarna natten vid al-Aqaba – berättade: att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom), omgiven av en skara av sina följeslagare, sade: ”Svär mig trohet på att ni inte ska sätta något vid Allahs sida, inte stjäla, inte begå otukt, inte döda era barn, inte komma med förtal som ni själva diktar upp mellan era händer och fötter, och inte tredskas i det som är gott. Den av er som håller sitt löfte, hans lön vilar hos Allah. Och den som begår något av detta och straffas för det i denna värld, det blir hans försoning. Och den som begår något av detta och Allah sedan döljer det, hans sak vilar hos Allah – vill Han förlåter Han honom, och vill Han straffar Han honom.” Så svor vi honom trohet på detta.
Kapitel: Det hör till religionen att fly undan prövningar och oroligheter
19 – Abdullah ibn Maslama berättade för oss, från Malik, från Abd ar-Rahman ibn Abdillah ibn Abd ar-Rahman ibn Abi Sa’sa’a, från hans fader, från Abu Sa’id al-Khudri, som sade: Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Det närmar sig att muslimens bästa ägodel blir en fårhjord som han driver upp i bergens toppar och till regnets marker, på flykt med sin religion undan prövningarna.”
Kapitel: Profetens (Allahs frid och välsignelser vare över honom) ord: ”Jag är den av er som känner Allah bäst”, och att kunskapen [om Allah] är hjärtats handling, enligt Allahs, den Upphöjdes, ord:
”men Han ställer er till svars för det era hjärtan har förvärvat”
20 – Muhammad ibn Sallam berättade för oss och sade: Abda underrättade oss, från Hisham, från hans fader, från Aisha, som sade: ”När Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) befallde dem något, befallde han dem sådana handlingar som de förmådde utföra. De sade: ’Vi är inte som du, Allahs sändebud – Allah har ju förlåtit dig dina tidigare och kommande synder.’ Då blev han vred, så att vreden syntes i hans ansikte, och han sade: ’Jag är den av er som är mest gudfruktig och som känner Allah bäst.'”
Kapitel: Att avsky att återgå till otro, liksom man avskyr att kastas i Elden, hör till tron
21 – Sulayman ibn Harb berättade för oss och sade: Shu’ba berättade för oss, från Qatada, från Anas (må Allah vara nöjd med honom), från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Tre ting, den som har dem finner trons sötma: den för vilken Allah och Hans sändebud är kärare än allt annat; den som älskar en människa endast för Allahs skull; och den som avskyr att återgå till otro – efter att Allah har räddat honom därifrån – liksom han avskyr att kastas i Elden.”
Kapitel: De troendes olikheter i grad genom sina handlingar
22 – Ismail berättade för oss och sade: Malik berättade för mig, från Amr ibn Yahya al-Mazini, från hans fader, från Abu Sa’id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom), från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Paradisets folk träder in i Paradiset, och Eldens folk i Elden. Sedan säger Allah, den Upphöjde: ’För ut ur Elden den i vars hjärta det fanns tro till en senapskornas vikt.’ De förs då ut därifrån, svärtade, och kastas i floden al-Haya, eller al-Hayat – Malik var osäker på ordalydelsen – och de spirar då upp såsom fröet spirar upp vid flodens strand. Har du inte sett hur det kommer upp gult och slingrande?”
Wuhayb sade: Amr berättade för oss [med ordet] ”al-hayat”, och han sade [i stället för senapskorn av tro]: ”senapskorn av gott.”
23 – Muhammad ibn Ubaydillah berättade för oss och sade: Ibrahim ibn Sa’d berättade för oss, från Salih, från Ibn Shihab, från Abu Umama ibn Sahl ibn Hunayf: att han hörde Abu Sa’id al-Khudri säga: Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Medan jag sov såg jag människorna föras förbi mig, klädda i skjortor – en del av dem nådde ner till bröstet, andra kortare än så. Umar ibn al-Khattab fördes förbi mig, iklädd en skjorta som han släpade efter sig.” De frågade: ”Hur tolkade du det, Allahs sändebud?” Han svarade: ”Religionen.”
Kapitel: Blygsel hör till tron
24 – Abdullah ibn Yusuf berättade för oss och sade: Malik ibn Anas underrättade oss, från Ibn Shihab, från Salim ibn Abdillah, från hans fader: att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) gick förbi en man bland ansarerna som förmanade sin broder angående blygsel. Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade då: ”Lämna honom, ty blygsel hör till tron.”
Kapitel:
”[Om] de omvänder sig och förrättar bönen och betalar allmosan, så låt dem gå fria”
25 – Abdullah ibn Muhammad al-Musnadi berättade för oss och sade: Abu Rawh al-Harami ibn Umara berättade för oss och sade: Shu’ba berättade för oss, från Waqid ibn Muhammad, som sade: Jag hörde min fader berätta, från Ibn Umar: att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Jag har befallts att strida mot människorna till dess de vittnar att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad är Allahs sändebud, och förrättar bönen och betalar allmosan. Gör de detta, så är deras blod och egendom skyddade från mig, utom med Islams rätt, och deras räkenskap vilar hos Allah.”
Kapitel: Om den som säger att tron är [detsamma som] handling, enligt Allahs, den Upphöjdes, ord:
”Och detta är Paradiset som ni har fått ärva för det ni har handlat.” Flera kunskapens folk sade om Hans, den Upphöjdes, ord: ”Vid din Herre, Vi ska sannerligen fråga dem alla om vad de brukade göra” – att det syftar på ordet ”det finns ingen gud utom Allah”: ”Låt då dem som handlar, handla för sådant.”
26 – Ahmad ibn Yunus och Musa ibn Ismail berättade för oss och sade: Ibrahim ibn Sa’d berättade för oss och sade: Ibn Shihab berättade för oss, från Sa’id ibn al-Musayyib, från Abu Hurayra: att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) tillfrågades: ”Vilken handling är förträffligast?” Han svarade: ”Tro på Allah och Hans sändebud.” Han tillfrågades: ”Vad därnäst?” Han svarade: ”Kamp [jihad] för Allahs sak.” Han tillfrågades: ”Vad därnäst?” Han svarade: ”En godtagen vallfärd.”
Kapitel: När Islam inte är verklig utan endast underkastelse eller [föranledd av] fruktan för att dödas, enligt Hans, den Upphöjdes, ord:
”Beduinerna säger: ’Vi tror.’ Säg: ’Ni tror inte, men säg i stället: Vi har underkastat oss.'” Men när det är på riktigt, faller det under Hans, den Höglovades, ord: ”Sannerligen, religionen inför Allah är Islam.”
27 – Abu al-Yaman berättade för oss och sade: Shu’ayb underrättade oss, från az-Zuhri, som sade: Amir ibn Sa’d ibn Abi Waqqas underrättade mig, från Sa’d (må Allah vara nöjd med honom): att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) gav gåvor till en grupp män medan Sa’d satt där. Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) lämnade då en man som jag tyckte var den mest beundransvärda av dem utan gåva. Jag sade: ”Allahs sändebud, varför förbigår du den mannen? Vid Allah, jag anser honom vara troende.” Han svarade: ”Eller [snarare] en muslim.” Jag teg en stund, men det jag visste om honom överväldigade mig, och jag återkom till mitt uttalande: ”Varför förbigår du den mannen? Vid Allah, jag anser honom vara troende.” Han svarade: ”Eller en muslim.” Åter överväldigades jag av det jag visste om honom och jag återkom till mitt uttalande, och Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) upprepade sitt svar, och sade sedan: ”Sa’d! Jag ger ibland en man, medan en annan är mig kärare än han, av fruktan för att Allah ska störta honom framstupa i Elden.”
Detta återges även av Yunus, Salih, Ma’mar och az-Zuhris brorson, från az-Zuhri.
Kapitel: Att sprida fredshälsningen hör till Islam
Ammar sade: ”Tre ting, den som förenar dem har förenat [hela] tron: rättvisa mot sig själv, att ge fredshälsningen till hela världen, och att ge av det man äger även när det är knappt.”
28 – Qutayba berättade för oss och sade: al-Layth berättade för oss, från Yazid ibn Abi Habib, från Abi al-Khayr, från Abdullah ibn Amr: att en man frågade Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom): ”Vilken form av Islam är bäst?” Han svarade: ”Att du ger mat och hälsar fredshälsningen på den du känner och den du inte känner.”
Kapitel: Otacksamhet mot maken, och otro efter otro.
Härom [berättas] från Abu Sa’id al-Khudri, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom).
29 – Abdullah ibn Maslama berättade för oss, från Malik, från Zayd ibn Aslam, från Ata ibn Yasar, från Ibn Abbas, som sade: Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Jag visades Elden, och de flesta av dess invånare var kvinnor som var otacksamma.” Man frågade: ”Är de otrogna mot Allah?” Han svarade: ”De är otacksamma mot maken och otacksamma för det goda [de får]. Om du gör gott mot en av dem hela livet, och hon sedan ser något [ogillat] från dig, säger hon: ’Jag har aldrig sett något gott från dig.'”
Kapitel: Synder hör till förislamisk okunskap [jahiliyya]
Och den som begår dem blir inte förklarad otrogen genom detta, förutom genom [gudasidoställande, shirk], enligt Profetens (Allahs frid och välsignelser vare över honom) ord: ”Du är en man i vilken det finns [spår av] jahiliyya”, och Allahs, den Upphöjdes, ord: ”Allah förlåter inte att något sätts vid Hans sida, men Han förlåter allt annat än detta för den Han vill”
30 – Sulayman ibn Harb berättade för oss och sade: Shu’ba berättade för oss, från Wasil al-Ahdab, från al-Ma’rur, som sade: ”Jag mötte Abu Dharr vid ar-Rabadha, iklädd en dräkt, och hans tjänare bar också en dräkt. Jag frågade honom om detta, och han svarade: ’Jag skällde en gång ut en man och hånade honom för hans moder. Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade då till mig: ”Abu Dharr, hånade du honom för hans moder? Du är en man i vilken det finns [spår av] jahiliyya. Era bröder är era underlydande, som Allah har ställt under er. Den som har sin broder under sig ska ge honom att äta av det han själv äter, och att klä sig av det han själv klär sig med, och lägg inte på dem mer än de förmår – och om ni ändå gör det, hjälp dem då.”’”
Kapitel:
”Och om två grupper av de troende strider mot varandra, så stifta då fred mellan dem” – här kallade Han dem [ändå] för ”de troende”
31 – Abd ar-Rahman ibn al-Mubarak berättade för oss, Hammad ibn Zayd berättade för oss, Ayyub och Yunus berättade för oss, från al-Hasan, från al-Ahnaf ibn Qays, som sade: ”Jag gav mig av för att bistå denne man, och då mötte jag Abu Bakra, som frågade: ’Vart är du på väg?’ Jag svarade: ’Jag ska bistå den mannen.’ Han sade: ’Vänd tillbaka, ty jag hörde Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) säga: När två muslimer möts med sina svärd, är både dråparen och den dräpte i Elden. Jag sade: Allahs sändebud, detta gäller dråparen, men vad är det med den dräpte? Han svarade: Han var ivrig att döda sin motståndare.'”
Kapitel: Orättfärdighet under [annan] orättfärdighet
32 – Abu al-Walid berättade för oss och sade: Shu’ba berättade för oss (H). Och Bishr berättade för mig och sade: Muhammad berättade för oss, från Shu’ba, från Sulayman, från Ibrahim, från Alqama, från Abdullah, som sade: ”När [versen] ’De som tror och inte beblandar sin tro med orättfärdighet’ uppenbarades, sade Allahs sändebuds (Allahs frid och välsignelser vare över honom) följeslagare: ’Vem av oss har inte begått orättfärdighet?’ Då sände Allah ner: ’Sannerligen, shirk är en väldig orättfärdighet.’”
Kapitel: Hycklarens tecken
33 – Sulayman Abu ar-Rabi berättade för oss och sade: Ismail ibn Ja’far berättade för oss och sade: Nafi ibn Malik ibn Abi Amir, Abu Suhayl, berättade för oss, från hans fader, från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Hycklarens tecken är tre: när han talar ljuger han, när han lovar bryter han sitt löfte, och när han anförtros något förskingrar han det.”
34 – Qabisa ibn Uqba berättade för oss och sade: Sufyan berättade för oss, från al-A’mash, från Abdullah ibn Murra, från Masruq, från Abdullah ibn Amr: att Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Fyra ting, den som har dem är en fullständig hycklare, och den som har ett av dem har ett drag av hyckleri, till dess han lämnar det: när han anförtros något förskingrar han det, när han talar ljuger han, när han sluter ett avtal sviker han det, och när han tvistar begår han orätt.” Detta återges även av Shu’ba, från al-A’mash.
Kapitel: Att stå i bön under Ödesnatten hör till tron
35 – Abu al-Yaman berättade för oss och sade: Shu’ayb underrättade oss och sade: Abu az-Zinad berättade för oss, från al-A’raj, från Abu Hurayra, som sade: Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Den som står i bön under Ödesnatten, i tro och i hopp om lön, får sina tidigare synder förlåtna.”
Kapitel: Kamp [jihad] hör till tron
36 – Harami ibn Hafs berättade för oss och sade: Abd al-Wahid berättade för oss och sade: Umara berättade för oss och sade: Abu Zur’a ibn Amr ibn Jarir berättade för oss och sade: Jag hörde Abu Hurayra [berätta], från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Allah har åtagit sig för den som drar ut på Hans väg, och som endast drivs ut av tro på Mig och tilltro till Mina sändebud, att antingen låta honom återvända med den lön eller det byte han vunnit, eller föra in honom i Paradiset. Och om det inte var för att jag skulle vålla min gemenskap svårighet, skulle jag aldrig ha förblivit kvar från något utfall. Jag skulle önska att jag blev dräpt på Allahs väg, och sedan fick liv igen, och sedan blev dräpt, och fick liv igen, och sedan blev dräpt.”
Kapitel: Den frivilliga nattbönen under Ramadan hör till tron
37 – Ismail berättade för oss och sade: Malik berättade för mig, från Ibn Shihab, från Humayd ibn Abd ar-Rahman, från Abu Hurayra: att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Den som håller nattbön under Ramadan, i tro och i hopp om lön, får sina tidigare synder förlåtna.”
Kapitel: Att fasta Ramadan i hopp om lön hör till tron
38 – Ibn Sallam berättade för oss och sade: Muhammad ibn Fudayl underrättade oss och sade: Yahya ibn Sa’id berättade för oss, från Abi Salama, från Abu Hurayra, som sade: Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Den som fastar Ramadan, i tro och i hopp om lön, får sina tidigare synder förlåtna.”
Kapitel: Religionen är lätthet, och Profetens (Allahs frid och välsignelser vare över honom) ord: ”Den religion Allah älskar mest är den upprätta, undfallande [hanifiyya samha]”
39 – Abd as-Salam ibn Mutahhar berättade för oss och sade: Umar ibn Ali berättade för oss, från Ma’n ibn Muhammad al-Ghifari, från Sa’id ibn Abi Sa’id al-Maqburi, från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Religionen är lätthet, och ingen överdriver i religionen utan att den övermannar honom. Håll er därför på rätt kurs och håll er nära [det medelmåttiga], gläd er, och sök hjälp genom [bön och andakt] tidigt på morgonen, sent på eftermiddagen, och något av natten.”
Kapitel: Bönen hör till tron, och Allahs, den Upphöjdes, ord:
”Och Allah skulle aldrig låta er tro gå förlorad” – det vill säga: er bön vid [Jerusalems] hus
40 – Amr ibn Khalid berättade för oss och sade: Zuhayr berättade för oss och sade: Abu Ishaq berättade för oss, från al-Bara ibn Azib: att Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), när han först kom till Medina, bosatte sig hos sina morfäder, eller sade: sina morbröder, bland ansarerna. Han bad mot Jerusalem i sexton, eller sjutton, månader, och han önskade att hans böneriktning skulle vara mot [Ka’bas] hus. Den första bön han bad [i den nya riktningen] var eftermiddagsbönen, och ett antal människor bad med honom. En man som hade bett med honom gick sedan ut och passerade förbi en moské där folk stod bugande i bön, och han sade: ”Jag vittnar inför Allah att jag just bad med Allahs sändebud mot Mecka.” Då vände de sig, som de stod, mot [Ka’bas] hus. Judarna och Bokens folk hade tidigare varit nöjda med att han bad mot Jerusalem, men när han vände sitt ansikte mot [Ka’bas] hus, tog de illa vid sig av det.
Zuhayr sade: Abu Ishaq berättade för oss, från al-Bara, i denna berättelse: att det fanns män som dog i böneriktningen [mot Jerusalem] innan den ändrades, och som blivit dräpta, och vi visste inte vad vi skulle säga om dem. Då sände Allah, den Upphöjde, ner: ”Och Allah skulle aldrig låta er tro gå förlorad.”
Kapitel: Att göra sin Islam god
41 – Malik sade: Zayd ibn Aslam underrättade mig om att Ata ibn Yasar underrättade honom om att Abu Sa’id al-Khudri underrättade honom om att han hörde Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) säga: ”När tjänaren antar Islam och gör sin Islam god, utplånar Allah från honom varje dålig handling han begått tidigare, och därefter gäller vedergällningen: den goda handlingen [belönas] tiofalt upp till sjuhundrafalt, och den dåliga handlingen [bestraffas] med dess like, om inte Allah förlåter den.”
42 – Ishaq ibn Mansur berättade för oss och sade: Abd ar-Razzaq berättade för oss och sade: Ma’mar underrättade oss, från Hammam ibn Munabbih, från Abu Hurayra, som sade: Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”När någon av er gör sin Islam god, blir varje god handling han utför nedskriven tiofalt upp till sjuhundrafalt, och varje dålig handling han utför nedskriven med dess like.”
Kapitel: Den religiösa handling Allah älskar mest är den mest beständiga
43 – Muhammad ibn al-Muthanna berättade för oss, Yahya berättade för oss, från Hisham, som sade: Min fader underrättade mig, från Aisha: att Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) kom in till henne medan en kvinna var där hos henne. Han frågade: ”Vem är detta?” Hon svarade: ”Den och den, [känd] för sina [långa] böner.” Han sade: ”Sluta! Håll er till det ni förmår, ty vid Allah, Allah tröttnar inte förrän ni tröttnar.” Och den religiösa handling han älskade mest var den som dess utövare höll fast vid.
Kapitel: Trons tillväxt och avtagande, och Allahs, den Upphöjdes, ord:
”och Vi ökade dem i vägledning”, ”och de troende ska öka i tro”, och Hans ord: ”Idag har Jag fullkomnat er religion för er” – utelämnar man något av fullkomningen, är den [alltså] ofullständig
44 – Muslim ibn Ibrahim berättade för oss och sade: Hisham berättade för oss och sade: Qatada berättade för oss, från Anas, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”Den som sagt ’det finns ingen gud utom Allah’ och i sitt hjärta hade ett korns vikt av gott, förs ut ur Elden; och den som sagt ’det finns ingen gud utom Allah’ och i sitt hjärta hade ett vetekorns vikt av gott, förs ut ur Elden; och den som sagt ’det finns ingen gud utom Allah’ och i sitt hjärta hade ett stoftkorns vikt av gott, förs ut ur Elden.”
Abu Abdillah [al-Bukhari] sade: Aban sade: Qatada berättade för oss: Anas berättade för oss, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom): [med orden] ”av tro” i stället för ”av gott”.
45 – al-Hasan ibn as-Sabbah berättade för oss, han hörde Ja’far ibn Awn, Abu al-Umays berättade för oss, Qays ibn Muslim underrättade oss, från Tariq ibn Shihab, från Umar ibn al-Khattab: att en man bland judarna sade till honom: ”De troendes ledare! Det finns en vers i er Bok som ni läser upp – om den hade uppenbarats för oss judar, skulle vi ha gjort den dagen till en högtidsdag.” Han frågade: ”Vilken vers?” Han svarade: ”Idag har Jag fullkomnat er religion för er, och fullbordat Min gåva till er, och Jag har beviljat er Islam som religion.” Umar sade: ”Vi känner mycket väl till den dagen och platsen då den uppenbarades för Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) – han stod då på Arafat, på en fredag.”
Kapitel: Allmosan [zakat] hör till Islam, och Hans ord:
”Och de blev endast ålagda att dyrka Allah i uppriktig hängivenhet, som ärliga sökare, och att förrätta bönen och betala allmosan – det är den rätta religionen”
46 – Ismail berättade för oss och sade: Malik ibn Anas berättade för mig, från hans farbror Abu Suhayl ibn Malik, från hans fader, som hörde Talha ibn Ubaydillah säga: ”En man från Najd kom till Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) med rufsigt hår, och man kunde höra ett mummel i hans röst utan att förstå vad han sade, till dess han kom nära, och det visade sig att han frågade om Islam. Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) svarade: ’Fem böner under dygnets timmar.’ Han frågade: ’Har jag några fler [plikter] än dessa?’ Han svarade: ’Nej, om du inte utför frivilliga [böner].’ Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ’Och fastan under Ramadan.’ Han frågade: ’Har jag något mer än den?’ Han svarade: ’Nej, om du inte gör frivilliga [fastor].’ Han berättade: Och Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) nämnde för honom allmosan. Han frågade: ’Har jag något mer än den?’ Han svarade: ’Nej, om du inte ger frivilligt.’ Mannen vände sig då bort och sade: ’Vid Allah, jag ska varken lägga till eller dra ifrån detta.’ Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ’Han har vunnit framgång, om han talar sanning.'”
Kapitel: Att följa likbegängelseprocessioner hör till tron
47 – Ahmad ibn Abdillah ibn Ali al-Manjufi berättade för oss och sade: Rawh berättade för oss och sade: Awf berättade för oss, från al-Hasan och Muhammad, från Abu Hurayra: att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Den som följer en muslims likbegängelse i tro och i hopp om lön, och stannar kvar tills likbönen har förrättats och begravningen är avslutad, återvänder med en lön på två qirat – varje qirat lika stor som [berget] Uhud. Och den som ber likbönen och sedan vänder tillbaka innan den [döde] begravts, återvänder med en qirat.”
Detta återges även av Uthman al-Mu’adhdhin, som sade: Awf berättade för oss, från Muhammad, från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), på liknande sätt.
Kapitel: Den troendes fruktan för att hans handlingar ska gå om intet utan att han märker det
Ibrahim at-Taymi sade: ”Jag har aldrig ställt mitt tal mot min handling utan att frukta att jag var en som förnekade [i handling det jag sagt].” Ibn Abi Mulayka sade: ”Jag mötte trettio av Profetens (Allahs frid och välsignelser vare över honom) följeslagare, och de fruktade alla hyckleri för egen del – ingen av dem sade att han hade Gabriels och Mikaels tro.”
Och det omtalas från al-Hasan: ”Ingen fruktar det utom en troende, och ingen känner sig trygg från det utom en hycklare.” Och det man varnar för är envishet i hyckleri och olydnad utan ånger, enligt Allahs, den Upphöjdes, ord: ”och de framhärdade inte i det de gjorde, trots att de visste bättre.”
48 – Muhammad ibn Ar’ara berättade för oss och sade: Shu’ba berättade för oss, från Zubayd, som sade: ”Jag frågade Abu Wa’il om al-Murji’a, och han svarade: Abdullah berättade för mig: att Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ’Att skymfa en muslim är synd [fusuq], och att bekämpa honom [till döds] är otro [kufr].'”
49 – Qutayba ibn Sa’id underrättade oss, Ismail ibn Ja’far berättade för oss, från Humayd, från Anas, som sade: Ubada ibn as-Samit underrättade mig: att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) gick ut för att berätta om Ödesnatten, men då grälade två muslimska män, och han sade: ”Jag gick ut för att berätta för er om Ödesnatten, men den och den grälade, så [kunskapen om] den togs bort – och det kan vara ett gott [som skett] för er. Sök den under de sju, de nio och de fem [sista nätterna av Ramadan].”
Kapitel: Gabriels fråga till Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) om tron, Islam, det goda handlandet [ihsan] och kunskapen om Stunden, samt Profetens (Allahs frid och välsignelser vare över honom) förklaring för honom.
Han sade sedan: ”Gabriel (frid vare över honom) kom för att lära er er religion” och räknade därmed allt detta som religion. Och vad Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) förklarade om tron för Abd al-Qays delegation, samt Hans, den Upphöjdes, ord: ”Och den som söker en annan religion än Islam, det kommer aldrig att godtas av honom.”
50 – Musaddad berättade för oss och sade: Ismail ibn Ibrahim berättade för oss, Abu Hayyan at-Taymi underrättade oss, från Abu Zur’a, från Abu Hurayra, som sade: ”Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) satt en dag öppet inför människorna, då Gabriel kom till honom och frågade: ’Vad är tron [iman]?’ Han svarade: ’Tron är att du tror på Allah, Hans änglar, mötet med Honom, Hans sändebud, och att du tror på uppståndelsen.’ Han frågade: ’Vad är Islam?’ Han svarade: ’Islam är att du dyrkar Allah och inte sätter något vid Hans sida, förrättar bönen, betalar den påbjudna allmosan, och fastar Ramadan.’ Han frågade: ’Vad är det goda handlandet [ihsan]?’ Han svarade: ’Att du dyrkar Allah som om du såg Honom, ty om du inte ser Honom, så ser Han dig.’ Han frågade: ’När är Stunden?’ Han svarade: ’Den tillfrågade vet inte mer om den än frågaren, men jag ska berätta för dig om dess tecken: när slavinnan föder sin härskarinna, och när de barfota, fattiga kamelherdarna tävlar i att bygga höga byggnader – [detta hör] till fem ting som ingen känner till utom Allah.’ Sedan läste Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom): ’Hos Allah är kunskapen om Stunden’ – versen [till slutet]. Därefter vände mannen sig bort, och han [Profeten] sade: ’För tillbaka honom.’ Men de såg ingenting. Han sade då: ’Detta var Gabriel, han kom för att lära människorna deras religion.'”
Abu Abdillah [al-Bukhari] sade: han räknade allt detta som en del av tron.
51 – Ibrahim ibn Hamza berättade för oss och sade: Ibrahim ibn Sa’d berättade för oss, från Salih, från Ibn Shihab, från Ubaydullah ibn Abdillah: att Abdullah ibn Abbas underrättade honom, som sade: Abu Sufyan ibn Harb underrättade mig: att Heraklios sade till honom: ”Jag frågade dig om de ökar eller minskar, och du hävdade att de ökar – och så är även tron, till dess den fullbordas. Och jag frågade dig om någon avfaller av missnöje med sin religion, sedan han antagit den, och du hävdade att så inte är fallet – och så är även tron, när dess ljuvhet blandar sig med hjärtana, ingen tar då illa vid sig av den.”
Kapitel: Förtjänsten hos den som håller sin religion ren
52 – Abu Nu’aym berättade för oss, Zakariyya berättade för oss, från Amir, som sade: Jag hörde an-Nu’man ibn Bashir säga: Jag hörde Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) säga: ”Det tillåtna är klart, och det förbjudna är klart, och mellan dem finns tveksamma ting som många människor inte känner till. Den som undviker det tveksamma har hållit sin religion och sin heder ren, och den som faller i det tveksamma är som en herde som betar sin hjord kring [ett förbjudet] betesland – snart råkar han in i det. Se, varje kung har sitt förbjudna betesland, och Allahs förbjudna betesland på Hans jord är det Han har förbjudit. Se, i kroppen finns en köttbit – när den är sund är hela kroppen sund, och när den är fördärvad är hela kroppen fördärvad. Se, det är hjärtat.”
Kapitel: Att lämna en femtedel [av krigsbytet] hör till tron
53 – Ali ibn al-Ja’d berättade för oss och sade: Shu’ba underrättade oss, från Abi Jamra, som sade: ”Jag brukade sitta med Ibn Abbas, som lät mig sitta på hans säng, och han sade: ’Stanna hos mig, så ska jag ge dig en andel av min egendom.’ Jag stannade hos honom två månader. Sedan sade han: När delegationen från Abd al-Qays kom till Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), frågade han: ’Vilket folk, eller vilken delegation, är det?’ De svarade: ’Rabi’a.’ Han sade: ’Välkomna, folket, eller delegationen, varken förnedrade eller ångerfulla.’ De sade: ’Allahs sändebud, vi kan inte nå fram till dig utom under den fridlysta månaden, och mellan oss och dig finns denna stam av otrogna från Mudar. Ge oss därför ett avgörande påbud som vi kan berätta för dem vi lämnat därhemma, och genom vilket vi kan komma in i Paradiset.’ Och de frågade honom om drycker. Han befallde dem fyra ting och förbjöd dem fyra ting. Han befallde dem: tron på Allah allena – han frågade: ’Vet ni vad tron på Allah allena innebär?’ De svarade: ’Allah och Hans sändebud vet bäst.’ Han sade: ’Vittnesbördet att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad är Allahs sändebud, förrättandet av bönen, givandet av allmosan, fastan under Ramadan, och att ni ger en femtedel av krigsbytet.'”
Och han förbjöd dem fyra ting: al-hantam, ad-dubba, an-naqir och al-muzaffat – och ibland sade han: al-muqayyar. Han sade: ”Kom ihåg dessa och berätta om dem för dem ni lämnat därhemma.”
Kapitel: Om att handlingarna bedöms efter avsikten och förhoppningen om lön, och att var och en får det han haft för avsikt.
– vilket omfattar tron, den rituella tvagningen, bönen, allmosan, vallfärden, fastan och de rättsliga föreskrifterna. Allah, den Upphöjde, säger: ”Säg: var och en handlar efter sitt eget sätt” – det vill säga efter sin avsikt. Mannens utgifter för sin familj, när han gör dem i hopp om lön, räknas som allmosa. Och han [Profeten] sade: ”[Vallfärden är] snarare kamp [jihad] och avsikt.”
54 – Abdullah ibn Maslama berättade för oss och sade: Malik underrättade oss, från Yahya ibn Sa’id, från Muhammad ibn Ibrahim, från Alqama ibn Waqqas, från Umar: att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Handlingarna bedöms efter avsikten, och var och en får det han haft för avsikt. Den vars utvandring sker till Allah och Hans sändebud, hans utvandring räknas till Allah och Hans sändebud. Och den vars utvandring sker för denna världens skull, som han vill uppnå, eller för en kvinna, som han vill äkta, hans utvandring räknas för det han utvandrade till.”
55 – Hajjaj ibn al-Minhal berättade för oss och sade: Shu’ba berättade för oss och sade: Adi ibn Thabit underrättade mig och sade: Jag hörde Abdullah ibn Yazid, från Abu Mas’ud, från Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom), som sade: ”När mannen ger utgifter för sin familj i hopp om lön, räknas det för honom som allmosa.”
56 – al-Hakam ibn Nafi berättade för oss och sade: Shu’ayb underrättade oss, från az-Zuhri, som sade: Amir ibn Sa’d berättade för mig, från Sa’d ibn Abi Waqqas, som underrättade honom om: att Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) sade: ”Du ger aldrig en gåva i sökandet efter Allahs ansikte, utan att du belönas för den – till och med det du lägger i din hustrus mun.”
Kapitel: Profetens (Allahs frid och välsignelser vare över honom) ord: ”Religionen är uppriktig rådgivning [nasiha]
– till Allah, till Hans sändebud, till muslimernas ledare och till gemene man”, samt Hans, den Upphöjdes, ord: ”om de är uppriktiga mot Allah och Hans sändebud”
57 – Musaddad berättade för oss och sade: Yahya berättade för oss, från Ismail, som sade: Qays ibn Abi Hazim underrättade mig, från Jarir ibn Abdillah, som sade: ”Jag svor Allahs sändebud (Allahs frid och välsignelser vare över honom) trohet på att förrätta bönen, betala allmosan, och ge uppriktig rådgivning till varje muslim.”
58 – Abu an-Nu’man berättade för oss och sade: Abu Awana berättade för oss, från Ziyad ibn Ilaqa, som sade: ”Jag hörde Jarir ibn Abdillah säga, den dag al-Mughira ibn Shu’ba dog: han reste sig, prisade och lovade Allah, och sade: ’Håll fast vid gudsfruktan inför Allah allena, utan medhjälpare, och vid värdighet och stillhet, till dess er ledare kommer till er, ty han kommer snart.’ Sedan sade han: ’Be om förlåtelse för er ledare, ty han älskade förlåtelse.’ Sedan sade han: ’Vidare: jag kom till Profeten (Allahs frid och välsignelser vare över honom) och sade: Jag svär dig trohet på Islam. Han ställde som villkor för mig: och uppriktig rådgivning till varje muslim. Så jag svor honom trohet på detta, och vid denna moskés Herre, jag är verkligen uppriktig mot er.’ Sedan bad han om förlåtelse och steg ner.”
