Trosbekännelsen, på arabiska shahada, är islams första pelare. Den är vittnesmålet att ingen har rätt att dyrkas utom Gud och att Muhammed ﷺ är Guds budbärare. På arabiska lyder den Lā ilāha illā Allāh, Muhammadun rasūl Allāh, och den har två delar: vittnesmålet om Guds enhet och vittnesmålet om hans sändebud. Den som uttalar den med uppriktig övertygelse blir muslim, och alla islams övriga pelare bygger på den.
Vad betyder shahada och hur lyder den?
Ordet shahada härstammar från ett arabiskt verb som betyder »att vittna«: den troende intygar vad som är sant. Samma ord används för ett vittnesmål i rätten, och bekännelsen har därför något av samma allvar. Formeln består av två vittnesmål, på arabiska ash-shahadatayn: »Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Gud« (ashhadu an lā ilāha illā Allāh) och »Jag vittnar att Muhammed ﷺ är Guds sändebud« (ashhadu anna Muhammadan rasūl Allāh). Den som avger bekännelsen kallas muslim, »en som underkastar sig«.
Formeln finns inte i Koranen som en sammanhängande mening, men vardera delen har ett tydligt stöd där, den första bland annat i sura 47:19 och den andra i 48:29. Orden är få, men de rymmer hela religionen: vem som ensam ska dyrkas och genom vem vägledningen har nått människorna.
Vad innebär »ingen gud utom Gud«?
Den första delen består av två steg. Först kommer en negation (nafy): allt som dyrkas vid sidan av Gud förkastas som falskt. Därefter kommer en bekräftelse (ithbāt): dyrkan tillhör Gud allena. Det är kärnan i tawhīd, läran om Guds enhet, närmare bestämt enhet i dyrkan (tawhīd al-ulūhiyya), den av tawhīds tre delar som avgudadyrkan bryter mot. Dess uttryckliga motsats är shirk: att ge något skapat den dyrkan som bara Skaparen har rätt till.
شَهِدَ اللَّهُ أَنَّهُ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ وَالْمَلَائِكَةُ وَأُولُو الْعِلْمِ قَائِمًا بِالْقِسْطِ ۚ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ
GUD [SJÄLV] vittnar – och [så gör] änglarna och de som har kunskap – att det inte finns en annan gud än Han, Upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan gud finns än Han, den Allsmäktige, den Vise.
— Koranen 3:18
Den lärde Muhammad bin Sālih al-ʿUthaymīn förklarar att de »gudar« som dyrkas vid sidan av Gud inte har någon gudomlighet och ingen rätt till dyrkan: de är bara namn utan verklighet bakom. I Talbīs Iblīs skriver Ibn al-Jawzi om dem som tillbad stenbilder:
En människa bör dyrka den som har gjort henne, inte det som hon själv har gjort.
Vad innebär »Muhammed är Guds sändebud«?
Det andra vittnesmålet knyter den troende till profeten Muhammed ﷺ. Enligt al-ʿUthaymīn innebär det fyra saker: att tro på allt han meddelade, att lyda det han bjöd, att avstå från det han förbjöd och att tillbe Gud bara på det sätt han lärde ut, alltså genom hans sunna. Det är denna efterföljelse som har gett ahl as-sunna, sunnans folk, sitt namn. Koranen benämner Muhammed ﷺ profeternas sigill (33:40): han är den sista av sändebuden, och hans exempel är därför för alltid det mått som visar hur Gud ska dyrkas. Samtidigt är han en tjänare (ʿabd) och ett sändebud, aldrig något att dyrka, och Koranen visar honom genomgående som en budbärare som saknar egen makt att skada eller att vägleda.
Hur blir man muslim genom shahada?
Man blir muslim genom att uttala trosbekännelsen med både tunga och hjärta: orden ska sägas högt, och deras betydelse ska omfattas med övertygelse. Lärda i senare tid har sammanställt sju villkor för att vittnesmålet ska gälla (jämför Ibn Abī al-ʿIzz i hans kommentar till at-Tahāwiyya). Man ska förstå vad orden betyder, vara säker utan tvivel, mena dem av hjärtat och vara sanningsenlig, ta emot dem, underkasta sig dem och älska dem. Ett vittnesmål som stannar vid läpparna utan att nå hjärtat gör ingen till troende. Å andra sidan behövs varken ceremoni eller mellanhand: den som med uppriktigt hjärta uttalar orden har blivit muslim i samma ögonblick. Ofta sker det i en moské, där den som konverterar säger orden högt och får hjälp med uttalet, men moskén är inget krav.
Varför är trosbekännelsen islams första pelare?
Eftersom de övriga pelarna förutsätter den. Bön, allmosa (zakat), fasta och pilgrimsfärd (hajj) får sin mening först när man har vittnat om vem de riktas till. Profeten sade:
Islam är byggd på fem [pelare]: vittnesbördet att ingen har rätt att dyrkas utom Gud och att Muhammed är Guds sändebud, att förrätta bönen, att ge allmoseskatten, att vallfärda till Huset och att fasta under ramadan.
— Sahīh al-Bukhārī 8
Hur tungt orden lā ilāha illā Allāh väger beskriver Ibn al-Qayyim i ad-Dāʾ wa-d-dawāʾ:
Det är ordet som jorden och himlarna står på, det som Gud har skapat allt levande i enlighet med, det som trosgemenskapen har grundats på och som böneriktningen har rests för.
Vittnesmålet följer muslimen genom hela livet. Det ropas ut i bönerop (adhān), upprepas i tashahhud i varje föreskriven bön och är helst det sista en muslim yttrar före döden.
I Klippdomen, som ligger inom al-Aqsa i Jerusalem, löper formeln med förgyllda kufiska bokstäver längs arkaderna, i en inskrift som själv uppger året 72 efter hijra, det vill säga 691–692. Två hundra år senare hade den nått Sverige: arabiska dirhemer med trosbekännelsen präglad i kufisk skrift är den vanligaste mynttypen i svenska vikingatida skattfynd, och i Spillingsskatten på Gotland utgör de större delen av omkring 14 300 mynt.
Formeln har inte förändrats sedan dess, och i dag läses samma ord i tashahhud i svenska moskéer. Bland världens ungefär två miljarder muslimer är shahada den mening som alla har gemensam, oavsett språk och rättsskola.
Vanliga frågor
Vad betyder ordet shahada?
Shahada kommer av det arabiska ordet för ’att vittna’. Det syftar på det vittnesmål den troende avger om Guds enhet och om Muhammeds budskap.
Måste man säga shahada på arabiska?
Det som räknas är tron och betydelsen, inte språket. Den som ännu inte kan arabiska kan avlägga bekännelsen på sitt eget språk och är då muslim, men uppmanas att lära sig orden på arabiska, eftersom de ingår i den dagliga bönen.
Säger man shahada inför vittnen?
Nej, det krävs inte. Bekännelsen avläggs inför Gud, utan behov av vittnen. Att göra det inför församlingen i en moské är vanlig sed som visar på gemenskapen, men det är inget villkor för att den ska gälla.
Vad är shirk?
Shirk är motsatsen till shahadans första del: att ge något skapat den dyrkan som bara tillkommer Gud. Koranen beskriver shirk som den synd Gud inte förlåter den som dör i den (Koranen 4:48).
Källor och fördjupning
Koranen 3:18
Koranen 4:48
Koranen 33:40
Koranen 47:19
Koranen 48:29
Sahīh al-Bukhārī 8
Ibn Abī al-ʿIzz, Sharh al-ʿAqīda at-Tahāwiyya
Ibn al-Jawzi, Talbīs Iblīs
Ibn al-Qayyim, ad-Dāʾ wa-d-dawāʾ
al-ibadah.com – Förklaring av trosbekännelserna
al-ibadah.com – Definitionen av tawhid och dess olika typer
Klippdomens inskrifter, Jerusalem (72 AH / 691–692)
Historiska museet – Världens största vikingatida skatt (Spillingsskatten)
The Metropolitan Museum of Art – Coin (abbasidisk dirhem med trosbekännelsen)
Pew Research Center – How the Global Religious Landscape Changed From 2010 to 2020
islamqa.info (Muhammad Sālih al-Munajjid) – Villkoren för lā ilāha illā Allāh
