Många som nyligen tagit sin shahada och blivit muslimer i Sverige stöter förr eller senare på ordet sekularism – ibland i skolan, ibland i en debattartikel, och ibland i ett citat som cirkulerar på sociala medier. Ett sådant citat, som spridits brett bland arabisktalande muslimer, kommer från den turkiske författaren och historikern Kadir Mısıroğlu. Han sammanfattade en kritik som många sunnitiska lärde delar:

”العلمانية ليست فصل الدين عن الدولة، وإنما فصل مجمل حياة الإنسان عن جميع القيم الإنسانية والأخلاقية والدينية، بحيث يتحول العالم إلى مادة استعمالية يوظفها القويّ لحسابه”

”Sekularism är inte skilsmässan mellan religionen och staten, utan skilsmässan mellan hela människans liv och alla mänskliga, etiska och religiösa värden – så att världen förvandlas till ett bruksmaterial som den starke använder till sin egen fördel.” Kadir Mısıroğlu, turkisk författare och historiker

Den här artikeln förklarar vad sekularism egentligen betyder, varför islam som trosuppfattning skiljer sig från det sekulära synsättet, och hur en ny muslim kan förstå och förhålla sig till sekularism i sin vardag – grundat i Koranen, Sunnah och klassisk sunnitisk lärdom (Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah).

Vad betyder sekularism?

Ordet sekularism (på arabiska al-’almaniyyah) myntades i väst under 1800-talet och beskriver i sin vanligaste formidé om att religionen ska skiljas från staten och det offentliga livet. I sin mildare form innebär det att lagstiftning och myndighetsutövning inte ska styras av en viss religiös institution. I sin mer ideologiska form – den som många sunnitiska lärde varnar för – innebär sekularism att religionen reduceras till en privat, personlig känsla utan verklig plats i lagstiftning, ekonomi, utbildning eller moral.

Just den distinktionen är central i citatet ovan. Mısıroğlu pekar inte i första hand på frågan om statsskick, utan på vad som händer när etik och moral kopplas loss från sin religiösa grund helt och hållet. När människans hela tillvaro – inte bara politiken – töms på gudomligt förankrade värden, menar han att resultatet blir att världen reduceras till ett verktyg som den mäktige utnyttjar efter eget behag, utan högre måttstock att svara inför.

Varför går inte islam och sekularism ihop?

Inom Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah beskrivs islam inte som enbart en uppsättning ritualer (ibadat) utskilda från vardagslivet, utan som ett heltäckande sätt att leva (deen shamil) som omfattar bön och fasta lika väl som handel, familjeliv, styrelseskick och personlig moral. Det är denna heltäckande karaktär som gör att många sunnitiska lärde – bland dem forskare vid islamiska fatwainstitut som Islamweb – definierar sekularism som ett synsätt som strider mot islams grundprincip: att hela livet, inte bara en avgränsad ritualsfär, ska stå under gudomlig vägledning.

Religion som omfattar hela livet (shumul al-islam)

Koranen uppmanar de troende att inte dela upp sin underkastelse under Allah i delar – vissa accepterade, andra förkastade beroende på sammanhang. Detta uttrycks tydligt i följande vers:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا ادْخُلُوا فِي السِّلْمِ كَافَّةً وَلَا تَتَّبِعُوا خُطُوَاتِ الشَّيْطَانِ ۚ إِنَّهُ لَكُمْ عَدُوٌّ مُّبِينٌ

”Troende! Underkasta er Allah, alla och i allt, och följ inte i Djävulens fotspår; han är sannerligen er svurne fiende.” Al-Baqarah 2:208

Klassiska mufassirun (koranexegeter) som Ibn Kathir förklarar denna vers som en uppmaning till att gå in i islam ”kaffatan” – helt och fullt – utan att plocka russinen ur kakan mellan det andliga och det världsliga. Det är just denna princip som en sekulär livshållning, sådan den beskrivs i citatet, utmanar: idén att tron kan stängas inne i moskén eller i hjärtat, medan resten av livet sköts efter helt andra, av religionen obesvärade måttstockar.

Sharia som vägledning för hela livet – inte bara ritual

Sharia, i sin klassiska sunnitiska betydelse, omfattar både ibadat (dyrkanshandlingar mellan människan och Allah) och mu’amalat (mellanmänskliga relationer: handel, äktenskap, avtal, styrelseskick, rättvisa). Imam Ibn Taymiyyah behandlar detta utförligt i sitt verk al-Siyasa al-Shar’iyya, där han visar hur styrelseskick och rättvisa enligt sunnitisk lärdom ska vila på sharias etiska mål (maqasid) – inte på lösryckta, religiöst obundna principer. Detta är kärnan i varför många sunnitiska lärde ser sekularism, i dess ideologiska form, som oförenlig med ett fullständigt islamiskt levnadssätt: den vill göra det som islam betraktar som en helhet till en uppdelad, delvis religiös och delvis religionslös, tillvaro.

Sekularismens historiska bakgrund i den muslimska världen

Kalifatets avskaffande 1924

Ett av de tydligaste historiska exemplen på sekularisering i muslimsk kontext är Turkiet. Efter det osmanska rikets fall avskaffade Mustafa Kemal Atatürk kalifatet 1924 och införde laiklik – en turkisk form av statlig sekularism som inte bara skilde religiösa institutioner från staten, utan aktivt begränsade religiösa uttryck i det offentliga rummet. Kadir Mısıroğlu, vars citat inleder denna artikel, var en av de mest kända kritikerna av denna utveckling och ägnade stora delar av sitt författarskap åt att belysa vad han såg som sekularismens kostnad för muslimskt liv i Turkiet.

Kolonialismens inflytande

I stora delar av den muslimska världen infördes sekulära, europeiska rättssystem parallellt med eller i stället för sharia-domstolar under kolonialtiden. Detta bidrog till att sekularism i många muslimska samhällen förknippades med yttre påtvingade system snarare än en organisk samhällsutveckling – en historisk bakgrund som förklarar varför ordet väcker så starka reaktioner än i dag, långt efter kolonialtidens slut.

Konsekvensen: när världen blir en handelsvara

Den sista delen av Mısıroğlus citat är kanske den viktigaste ur ett sunnitiskt perspektiv: när etiska och religiösa värden kopplas bort från människans hela liv, varnar han för att ”världen förvandlas till ett bruksmaterial som den starke använder till sin egen fördel”. Ur ett islamiskt perspektiv är detta en beskrivning av vad som händer när människan förlorar sin ansvarsställning (khilafa) inför Allah: utan en gudomligt förankrad måttstock för rätt och fel riskerar makt, pengar och inflytande att bli de enda styrande principerna i samhället, oavsett om det drabbar de svaga i handel, i familjeliv eller i rättsväsendet.

Hur en ny muslim kan förhålla sig till sekularism i vardagen

Det är viktigt att som ny muslim i Sverige göra en skillnad mellan två saker som ofta blandas ihop: dels den sekulära staten som garanterar religionsfrihet och rätten att praktisera islam öppet, dels den ideologiska sekularismen som vill tränga undan religionens plats i moral och samhällsliv helt och hållet. Den första formen ger dig som muslim faktiskt utrymme att be, fasta och leva efter din tro. Det är den andra formen – den som Mısıroğlus citat kritiserar – som sunnitiska lärde varnar för.

Några praktiska punkter att utgå från som ny muslim:

  • Låt inte tron bli en avgränsad ”fritidssysselsättning” – sträva efter att låta islams etik prägla arbete, ekonomi och relationer, inte bara moskébesök och högtider.
  • Använd den religionsfrihet som en sekulär rättsstat som Sverige garanterar för att praktisera islam fullt ut, samtidigt som du är medveten om skillnaden mellan statlig neutralitet och en ideologi som vill tysta religionen.
  • Sök kunskap hos pålitliga sunnitiska källor – Koranen, autentisk Sunnah och erkända lärde – innan du bildar dig en uppfattning om samhällsfrågor som sekularism.
  • Var ödmjuk i samtal med icke-muslimer om ämnet: målet är att förklara islams helhetssyn på ett respektfullt sätt, inte att döma enskilda människors val.

Sammanfattning

Sekularism, i sin ideologiska form, handlar enligt kritiker som Kadir Mısıroğlu inte bara om att skilja religion från staten, utan om att skilja hela människans liv från etiska och religiösa värden – med risken att världen reduceras till ett verktyg för den starkes intressen. Islam, sådant det förstås inom Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah, erbjuder en motbild: en helhetlig livshållning där Koranen och Sunnah vägleder både dyrkan och vardagsliv. För en ny muslim i Sverige handlar det inte om att förkasta den rättsstatliga sekularism som skyddar religionsfriheten, utan om att förstå varför islam som trossystem aldrig kan reduceras till en privat, avgränsad känsla – och att låta tron genomsyra hela livet, precis som Koranen uppmanar till.

Källor

  • Koranen, Surah al-Baqarah 2:208, med tafsir av Ibn Kathir
  • Ibn Taymiyyah, al-Siyasa al-Shar’iyya fi Islah al-Ra’i wa al-Ra’iyyah
  • Islamweb, Fatwacenter: ”Hukm al-’almaniyyin” (fatwa nr 2453)
  • Historisk bakgrund om kalifatets avskaffande och laiklik i Turkiet, allmän historisk litteratur om det osmanska rikets fall och den kemalistiska reformperioden
  • Kadir Mısıroğlu (1933–2019), turkisk författare, förläggare och islamisk intellektuell, känd för sin kritik av den kemalistiska sekularismen