En genomgång av hadithen om kvinnans skapelse ur ett revben
Inledning
Bland de hadither som Profeten Muhammad ﷺ yttrade om äktenskapet och relationen mellan man och hustru intar hadithen om revbenet en särställning. Den förenar en djup psykologisk insikt om den mänskliga naturen med en praktisk vägledning för hur mannen bör bemöta sin hustru – med tålamod, mildhet och realistiska förväntningar. Denna artikel går igenom hadithens text, dess källor, de klassiska lärdas förklaringar (sharh) av dess innebörd, samt exempel från Profetens ﷺ egen sunna som visar hur han själv tillämpade detta rådgivande visdomsord i sitt liv med sina hustrur.
Hadithens text
Abu Hurayra (radiya Allahu ʿanh) berättade att Profeten ﷺ sade:
«اسْتَوْصُوا بِالنِّسَاءِ، فَإِنَّ المَرْأَةَ خُلِقَتْ مِنْ ضِلَعٍ، وَإِنَّ أَعْوَجَ شَيْءٍ فِي الضِّلَعِ أَعْلاَهُ، فَإِنْ ذَهَبْتَ تُقِيمُهُ كَسَرْتَهُ، وَإِنْ تَرَكْتَهُ لَمْ يَزَلْ أَعْوَجَ، فَاسْتَوْصُوا بِالنِّسَاءِ»
”Rådgör om och behandla kvinnorna väl, ty kvinnan är skapad av ett revben, och det mest krokiga i revbenet är dess övre del. Om du försöker räta ut det bryter du det, och om du lämnar det förblir det krokigt. Behandla därför kvinnorna väl.”[1]
Hadithen är muttafaqun ʿalayh, det vill säga rapporterad av både Imam al-Bukhari och Imam Muslim i deras respektive Sahih-samlingar, vilket ger den högsta graden av autenticitet inom hadithvetenskapen.
I en annan version, som återges från Samura ibn Jundab (radiya Allahu ʿanh), tillfogas orden:
«وَكَسْرُهَا طَلاَقُهَا»
”…och att bryta det [dvs. tvinga fram fullständig rakhet] är detsamma som hennes skilsmässa.”[2]
Ordförklaring och sammanhang
Ordet istawsū (استوصوا) är en uppmaning till ömsesidig påminnelse: ”råd varandra och ta emot rådet om att behandla kvinnorna väl.” Ordet ḍilaʿ (ضلع) betyder revben, ett av de böjda benen i bröstkorgen. Profeten ﷺ väljer just denna liknelse eftersom revbenet till sin natur är böjt – dess krökning är inte en defekt som ska repareras, utan en del av dess ursprungliga form och funktion. Skulle man med kraft försöka räta ut det helt, skulle det inte bli rakt utan brytas.
Vissa lärde, däribland Ibn Hajar al-ʿAsqalani, nämner att hadithen även anspelar på berättelsen om att Hawwa (Eva) skapades ur ett revben som tillhörde Adam (ʿalayhimā al-salam), medan andra lärde, som al-Mazhari, betonar att uttrycket i första hand är en liknelse (mathal) för kvinnans naturliga läggning och temperament, snarare än en bokstavlig beskrivning av skapelseprocessen i varje enskilt fall. Båda tolkningarna förenas dock i hadithens praktiska syfte: en uppmaning till mildhet.
De lärdas förklaring av hadithens innebörd
Ibn Hajar al-ʿAsqalani skriver i sin berömda kommentar till Sahih al-Bukhari, Fath al-Bari, att uppmaningen ”behandla kvinnorna väl” innehåller en antydan om att man ska räta ut kvinnans karaktärsdrag med mildhet, utan att överdriva så att man bryter henne, men samtidigt utan att helt lämna henne åt hennes krokighet. Han tillägger att detta inte innebär att mannen ska acceptera synd eller försumlighet av religiösa plikter från hennes sida – det som avses är att man ska ha överseende med hennes naturliga läggning i det som är tillåtet (mubah), inte i det som är förbjudet.[3]
al-Qadi ʿIyad förklarar att hadithen
”uppmuntrar till mildhet mot kvinnorna, till att ha fördrag med dem, och till att inte vara alltför krävande vad gäller deras karaktär och deras naturs avvikelser.”[4]
al-Mazhari framhåller på liknande sätt att den man som önskar att hans hustru ska vara fullständigt rak i varje ord och handling begär något som inte är möjligt; vägen framåt är istället att förlika sig med hennes naturliga böjelser och ha glädje av samlivet trots dem.[5]
En viktig nyans som flera lärde, bland dem forskarna bakom IslamQA.info, tar upp är frågan om huruvida denna ”krokighet” innebär att kvinnan är tvingad (majbura) till sina brister på ett sätt som fritar henne från ansvar. Svaret som ges är nekande: hadithen talar om en naturlig benägenhet i karaktären – liknande manlig benägenhet till häftighet eller kvinnlig känslighet – men detta upphäver inte det individuella ansvaret när det gäller synd eller försummelse av religiösa plikter. Det hadithen förbjuder är att med hårdhet försöka tvinga fram en överdriven, onaturlig perfektion i sådant som i grunden är tillåtet.[6]
Slutsatsen av dessa kommentarer kan sammanfattas i tre punkter: för det första att kvinnans natur, liksom mannens, innehåller drag som inte kommer att förändras genom hårdhet; för det andra att den man som försöker tvinga fram en fullständig ”rakhet” – genom ständig kritik, stränghet eller bestraffning – riskerar att ”bryta” äktenskapet helt, vilket den andra hadithversionen uttryckligen jämför med skilsmässa; och för det tredje att den rätta vägen är tålamod, mildhet och att se helheten hos hustrun snarare än att fastna vid enskilda brister.
Exempel från Profetens ﷺ egen sunna
Profeten ﷺ var inte bara den som förmedlade detta råd, utan även den som bäst förkroppsligade det i sitt eget hem. Följande exempel ur sunnan visar hur han i praktiken bemötte sina hustrurs mänskliga sidor med just den mildhet och det tålamod som hadithen uppmanar till.
Den krossade skålen
Anas ibn Malik (radiya Allahu ʿanh) berättade att Profeten ﷺ en dag befann sig hos en av sina hustrur, när en annan av hans hustrur skickade en skål med mat till honom. Den hustru i vars hus han befann sig slog då till tjänarens hand så att skålen föll och krossades – en spontan svartsjukereaktion. Profeten ﷺ höjde inte rösten, tillrättavisade inte och förebrådde ingen. Han samlade istället skärvorna, sade lugnt ”er moder blev svartsjuk” (gharat ummukum), och lät sedan maten samlas upp i skärvorna innan han såg till att en hel skål lämnades tillbaka i utbyte mot den krossade.[7]
Händelsen visar hur Profeten ﷺ mötte ett tydligt uttryck för svartsjukans ”krokighet” – en känsla som är djupt rotad i den mänskliga naturen – med lugn, förståelse och en praktisk, rättvis lösning, utan vrede eller bestraffning.
”Har du blivit svartsjuk?”
ʿAʾisha (radiya Allahu ʿanha) berättade att Profeten ﷺ en natt lämnade hennes rum. Hon kände svartsjuka och följde tyst efter honom i mörkret. När han kom tillbaka och märkte vad hon hade gjort, frågade han milt: ”Vad är det, ʿAʾisha? Har du blivit svartsjuk?” Hon svarade uppriktigt: ”Hur skulle inte någon som jag bli svartsjuk på någon som du?” Profeten ﷺ mötte inte hennes svartsjuka med förebråelse, utan förklarade med värme och humor att svartsjukan i stunden hade drivits fram av mänsklig instinkt – ett samtal som övergick i förtroligt skämt dem emellan.[8]
Kapplöpningen med ʿAʾisha
Ett av de mest kända exemplen på Profetens ﷺ lekfulla och kärleksfulla sätt att umgås med sin hustru är hans kapplöpningar med ʿAʾisha (radiya Allahu ʿanha) under resor. Vid ett tillfälle, när hon fortfarande var ung och smärt, sprang de i kapp och hon vann. År senare, när hon hade gått upp något i vikt, sprang de i kapp igen och han vann, och sade då skämtsamt: ”Detta är för den gången.” Berättelsen visar en helt annan sida av profetisk vägledning: inte enbart tålamod med svårigheter, utan genuin glädje, lek och kamratskap i äktenskapet.[9]
Den bäste mot sin familj
Profeten ﷺ sammanfattade sin egen vägledning i orden:
«خَيْرُكُمْ خَيْرُكُمْ لِأَهْلِهِ، وَأَنَا خَيْرُكُمْ لِأَهْلِي»
”Den bäste bland er är den som är bäst mot sin familj, och jag är den bäste bland er mot min familj.”[10]
Denna hadith knyter samman de tidigare exemplen: den teoretiska vägledningen om tålamod med kvinnans natur omsätts i Profetens ﷺ eget liv genom konkret godhet, mildhet och glädje i samlivet med hans hustrur – ett mönster som han själv gjorde till måttstocken för vad som är gott hos en troende man.
Sammanfattning och tillämpning
Hadithen om revbenet ger en balanserad och realistisk syn på äktenskapet. Den varken idealiserar relationen mellan man och hustru på ett sätt som förnekar mänskliga svagheter, eller ursäktar hårdhet i mötet med dem. Istället lär den ut att vissa drag i den mänskliga naturen – vare sig det gäller känslighet, svartsjuka eller andra karaktärsdrag – är del av skapelsens ordning och inte kan utrotas genom tvång. Den man som försöker tvinga fram en fullkomlighet som strider mot naturen riskerar att förstöra det han försöker förbättra, precis som den som med våld försöker räta ut ett krökt revben bryter det.
Samtidigt är hadithen inte en uppmaning till passivitet inför verklig synd eller uppenbar orätt. Den vägledning de lärde ger är att skilja mellan naturliga, medfödda böjelser i det tillåtnas sfär – som ska mötas med tålamod och mildhet – och faktiska överträdelser av religionens gränser, som kräver vägledning på ett omsorgsfullt och respektfullt sätt. Profetens ﷺ eget föredöme, i den brustna skålen, i samtalet om svartsjukan och i kapplöpningen med ʿAʾisha, visar hur denna balans kan se ut i praktiken: lugn i konflikt, förståelse för känslor, rättvisa i handling och glädje i samlivet.
- [1]Muttafaqun ʿalayh: Sahih al-Bukhari, hadith nr 5186 (Kitab al-Nikah); Sahih Muslim, hadith nr 1468 (Kitab al-Radaʿ), på auktoritet av Abu Hurayra (radiya Allahu ʿanh).
- [2]Denna formulering återges i en hadith från Samura ibn Jundab, klassad som sahih av al-Albani i Sahih al-Jamiʿ (nr 2331) och Silsilat al-Ahadith al-Sahiha. Innebörden – att kvinnan liknas vid ett revben som brister om man med våld försöker räta ut det – återkommer även i den etablerade huvudversionen hos al-Bukhari och Muslim.
- [3]Ibn Hajar al-ʿAsqalani, Fath al-Bari bi-Sharh Sahih al-Bukhari, kommentaren till hadith nr 5186 (del 9, s. 254 i den vanliga Bulaq-numreringen; även del 6, s. 368).
- [4]al-Qadi ʿIyad, Ikmal al-Muʿlim bi-Fawaʾid Muslim, del 4, s. 680.
- [5]al-Mazhari, al-Mafatih fi Sharh al-Masabih, del 4, s. 78–79.
- [6]IslamQA.info, fatwa nr 264771: ”Om innebörden av hadithen att kvinnan skapades av ett revben, och om hon därmed är tvingad [till sina brister]”.
- [7]Sahih al-Bukhari, hadith nr 4927 (Kitab al-Tafsir), på auktoritet av Anas ibn Malik (radiya Allahu ʿanh); även hos al-Nasaʾi, nr 3956, som al-Albani klassade som sahih.
- [8]Sahih Muslim, hadith nr 2815 (70) (Kitab Sifat al-Qiyama), på auktoritet av ʿAʾisha (radiya Allahu ʿanha).
- [9]Berättelsen om kapplöpningen mellan Profeten (sallallahu ʿalayhi wa sallam) och ʿAʾisha återges av Ahmad ibn Hanbal i al-Musnad och Abu Dawud i al-Sunan; al-Albani klassade den som sahih i Sahih Abi Dawud.
- [10]Sunan al-Tirmidhi, hadith nr 3895, och Sunan Ibn Majah, hadith nr 1977, på auktoritet av ʿAʾisha; klassad som sahih av al-Albani.
