Hadithen om al-muflis och rätten mellan människor (huquq al-’ibad)
Vem är egentligen fattig? De flesta av oss skulle svara: den som saknar pengar, ett hem eller mat på bordet. Men i en av de mest gripande hadither som Profeten Muhammad – frid vare med honom – lärde sina följeslagare, vänder han helt på begreppet. Han talar om en människa som ber, fastar och betalar zakat, men som ändå går i konkurs på Domens dag. Denna artikel går igenom hadithen om al-muflis (“den bankrutta”), vad den lär oss om andras rätt i islam (huquq al-’ibad), och hur en ny muslim praktiskt kan skydda sig från att bli “bankrutt” inför Allah.
Hadithens berättelse: Vem är den bankrutta enligt Profeten ﷺ?
Hadithen återberättas av den store följeslagaren Abu Hurayra, radiya Allahu ‘anhu, och finns bevarad i Sahih Muslim, en av islams mest tillförlitliga hadithsamlingar inom Ahl as-Sunnah wal-Jama’ah. Profeten ﷺ frågade en dag sina följeslagare om de visste vem den bankrutta (al-muflis) var.
أَتَدْرُونَ مَا الْمُفْلِسُ؟ قَالُوا: الْمُفْلِسُ فِينَا مَنْ لَا دِرْهَمَ لَهُ وَلَا مَتَاعَ فَقَالَ: إِنَّ الْمُفْلِسَ مِنْ أُمَّتِي مَنْ يَأْتِي يَوْمَ الْقِيَامَةِ بِصَلَاةٍ وَصِيَامٍ وَزَكَاةٍ، وَيَأْتِي قَدْ شَتَمَ هَذَا، وَقَذَفَ هَذَا، وَأَكَلَ مَالَ هَذَا، وَسَفَكَ دَمَ هَذَا، وَضَرَبَ هَذَا، فَيُعْطَى هَذَا مِنْ حَسَنَاتِهِ وَهَذَا مِنْ حَسَنَاتِهِ، فَإِنْ فَنِيَتْ حَسَنَاتُهُ قَبْلَ أَنْ يُقْضَى مَا عَلَيْهِ أُخِذَ مِنْ خَطَايَاهُمْ فَطُرِحَتْ عَلَيْهِ، ثُمَّ طُرِحَ فِي النَّارِ
“Vet ni vem den bankrutta är?” De svarade: “Den bankrutta bland oss är den som varken har dirham eller ägodelar.” Han sade: “Den bankrutta i min gemenskap är den som på Uppståndelsens dag kommer med bön, fasta och allmoseskatt (zakat), men som samtidigt har smädat den, förtalat den, ätit dennes egendom orättmätigt, spillt dennes blod och slagit den. Då ges hans goda gärningar till den ene och till den andre. Om hans goda gärningar tar slut innan gottgörelsen är fullbordad, tas de andras synder och läggs på honom. Därefter kastas han i Elden.” Källa: Sahih Muslim 2581, Återberättad av Abu Hurayra (radiya Allahu ‘anhu)
Varför kallas denna person “bankrutt” trots sina böner och fastor?
Följeslagarna förstod fattigdom på det sättet människor vanligtvis gör – som avsaknad av pengar. Profeten ﷺ omdefinierade begreppet och visade att den verkliga konkursen sker på Domens dag, när en människa som har bett, fastat och gett allmosor ändå står helt utan tillgångar, eftersom hela hennes lager av goda gärningar har konfiskerats och delats ut till dem hon skadat i livet. Det är en av de mest citerade hadither inom ämnet huquq al-’ibad (medmänniskors rättigheter) och tas ofta upp i nybörjarundervisning om islamisk etik (akhlaq), eftersom den så tydligt kopplar samman dyrkan (‘ibadah) med hur vi behandlar andra.
Vad lär hadithen oss om Domedagens rättvisa?
Goda gärningar kan tas ifrån dig
Ett av de viktigaste budskapen i hadithen är att böner, fastor och allmosor – hur många de än är – inte automatiskt garanterar räddning om man samtidigt har kränkt andra människors rätt. Den bankruttes fromhet var äkta, men den räckte inte till eftersom han inte gjort upp för det orättvisa han begått mot andra i livet.
Andras rätt väger extremt tungt inför Allah
På Domens dag finns inga pengar, ingen egendom och ingen valuta annat än goda och dåliga gärningar. Den som blivit orättvist behandlad kompenseras genom att få ta del av förövarens goda gärningar. Räcker inte det, förs förövarens synder över på förövaren själv istället. Det visar hur allvarligt islam ser på relationerna mellan människor och varför förlåtelse och gottgörelse i detta liv är så centralt.
Huquq Allah och huquq al-’ibad – en grundläggande skillnad för varje ny muslim
Klassiska sunnitiska lärde, däribland al-Nawawi i sin kommentar till Sahih Muslim, delar in människans skyldigheter i två huvudkategorier: rätten gentemot Allah (huquq Allah) och rätten gentemot medmänniskor (huquq al-’ibad). Att förstå denna skillnad är grundläggande för varje ny muslim som vill leva enligt Ahl as-Sunnah wal-Jama’ahs förståelse av islam.
Rätten gentemot Allah (huquq Allah)
Detta gäller skyldigheter som bön, fasta, zakat och vallfärd. Om en människa försummar dessa men uppriktigt ångrar sig (gör tawbah) inför Allah, kan Allah av Sin nåd förlåta helt – eftersom rätten enbart tillhör Honom.
Rätten gentemot medmänniskor (huquq al-’ibad)
Detta gäller sådant som rör andra människors egendom, heder, kropp och känslor – exempelvis stöld, förtal, våld eller orättfärdigt tal. Här räcker det inte enbart att be Allah om förlåtelse; rättigheten tillhör den andra personen, och gottgörelse eller förlåtelse från den som blivit kränkt krävs, precis som hadithen om al-muflis visar.
Vanliga sätt vi kränker andras rätt – ofta utan att tänka på det
Hadithen räknar upp flera konkreta exempel som följeslagarna kände igen från sitt vardagsliv, och som är lika relevanta idag:
Förtal och smädelse (shatm och qadhf)
- Att tala illa om någon bakom dennes rygg (ghiba) eller sprida osanna anklagelser (qadhf) räknas som en allvarlig kränkning av en persons heder.
Att äta upp någons egendom orättmätigt
- Detta omfattar stöld, bedrägeri, att inte betala tillbaka lån, eller att undanhålla någons lön eller arv.
Fysiskt och verbalt våld
- Att slå, skada eller på annat sätt utsätta någon för våld – liksom att spilla någons blod – nämns direkt i hadithen som exempel på orätt som måste gottgöras.
Hur skyddar man sig från att bli “muflis” på Domens dag?
Sök förlåtelse och gottgör redan i detta liv
Profeten ﷺ uppmanade muslimer att göra upp sina mellanhavanden i detta liv, innan den dag kommer då enda valutan är goda gärningar. Det kan handla om att be om ursäkt, betala tillbaka det man tagit, eller reparera en relation man skadat.
Uppriktig ånger (tawbah) och en föresats att inte återfalla
Klassiska lärde som Ibn al-Qayyim beskriver uppriktig tawbah som en process: ånger över det som gjorts, ett omedelbart avstående från synden, samt en beslutsamhet att inte återfalla. När synden rör en annan människa tillkommer ett fjärde villkor – att gottgöra den skadelidande eller be om dennes förlåtelse.
Be för dem du har skadat
Flera följeslagare och tidiga lärde rekommenderade att, när direkt gottgörelse inte längre är möjlig – exempelvis om personen avlidit eller inte går att nå – be uppriktigt för den man skadat och göra goda gärningar i dennes namn, i hopp om att Allah ska förlåta och sona det som skett.
Sammanfattning – en påminnelse för varje troende
Hadithen om al-muflis är en av islams mest kraftfulla påminnelser om att dyrkan och mellanmänsklig etik hör ihop. En människa kan be, fasta och ge allmosor hela sitt liv, men om hon samtidigt kränker andras rätt utan att gottgöra det, riskerar hon att stå tomhänt inför Allah på Domens dag. För den nya muslimen blir denna hadith en praktisk påminnelse: sök förlåtelse av dem du skadat, gottgör det du kan, och gör uppriktig tawbah – innan den dag kommer då enda kvarvarande valutan är dina goda gärningar.
Källförteckning
- Muslim ibn al-Hajjaj, Sahih Muslim, hadith nr 2581, Kitab al-Birr wa al-Sila wa al-Adab, Bab Tahrim al-Zulm.
- Yahya ibn Sharaf al-Nawawi, Sharh Sahih Muslim (kommentarverk till Sahih Muslim).
- Ibn Qayyim al-Jawziyya, Madarij al-Salikin (om tawbahs villkor och stadier).
- Sunnah.com, hadithsamling och referensverk för klassisk sunnitisk hadithlitteratur.
