Vi ska bekanta oss med de olika sätt på vilka Uppenbarelsen nedkom.
Ibn al-Qayyim säger följande om dessa:
1. Det första: Den sanna uppenbarelsens period (alroaja alhaq). Detta utgjorde startpunkten för Uppenbarelsen till Allâhs Sändebud – över honom vare Allâhs frid och välsignelser.
2. Det andra: Det som ängeln omärkligt delgav Profetens hjärta och medvetande. Allâhs Sändebud – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – sa: ’Den Heliga Anden avslöjade för mig att ingen själ kommer att förgås förrän den har levt sin utmätta tid, så frukta olydnad. Det som Allâh har kan aldrig erhållas förutom via lydnad mot Honom.’
3. Det tredje: Ängeln kom till Allâhs Sändebud – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – i en människas form och talade direkt till honom. Det gjorde det möjligt för honom att till fullo förstå vad ängeln sa. Ängeln kom ibland att ses i denna form av Profetens Följeslagare.
4. Det fjärde: Ängeln kom till honom som ett klockslag. Detta var den svåraste formen eftersom ängeln brukade gripa tag i honom hårt så att svett också den kallaste av dagar trängde fram i hans panna. Om Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – satt på sin kamel kunde den inte bära tyngden utan gick omedelbart ner på knä på marken. Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – fick en gång en sådan uppenbarelse då han satt ner med låret på Zaids lår, och Zaid kände att trycket nästan skadade hans lår.
5. Det femte: Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – såg ängeln i sin verkliga form. Ängeln uppenbarade för honom det som Allâh hade befallt honom att uppenbara. Detta, som inträffade två gånger, nämns i Koranens femtiotredje kapitel Sûrat an-Najm (Stjärnan).
6. Det sjätte: Det som Allâh själv uppenbarade för honom i himlen, dvs. då han steg upp till himlen och mottog Allâhs påbud om Salât (bönen).
7. Det sjunde: Allâhs direkta Ord till Sin Budbärare – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – utan en förmedlande ängel. Det var ett privilegium som Mûsâ (Moses) – över honom vare frid – hade åtnjutit och som klart och tydligt omvittnas i Koranen, liksom det också omvittnas för vår Profet – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – i Koranens sjuttonde kapitel Sûrat al-Isrâ’ (Den nattliga resan).
Vissa religiösa lärda lade till ett kontroversiellt åttonde stadium i vilket de påstår att Allâh talar direkt till Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – utan ett förhänge emellan. Det här är hur som helst ännu ett obekräftat påstående. Zâd Al-Ma’ad, 1/18.