معجزات عيسى بن مريم
JESUS MIRAKEL

I Guds namn, den Nåderike, den Barmhärtige

Jesu (Isas) underverk i ljuset av Koranen och Sunnah – källor, lärdom och islamisk tolkning

Inledning – Isa (Frid vare över honom) i islams perspektiv

I islams lära intar profeten Isa ibn Maryam (Jesus, son av Maria) – frid vare med honom – en unik och högt ärad plats. Han är en av de fem stora sändebuden (Ulul Azm), bland Nuh, Ibrahim, Musa och Muhammad, frid vare med dem alla. Koranen ägnar honom mer omnämnanden än profeten Muhammad (frid vare över honom) och tilldelar hela den 19:e suran hans moders namn: Sura Maryam.

Det islamiska perspektivet på Isas mirakel skiljer sig väsentligt från det kristna. I islam är Isa inte Guds son i bokstavlig mening – han är Guds tjänare och sändebud, skapad som ett tecken (aya) för hela mänskligheten. Hans mirakel skedde inte av egen kraft utan med Allahs tillstånd och vilja, vilket Koranen understryker gång på gång med formeln: bi-idhni Allah – med Guds tillstånd.

إِذْ قَالَ اللَّهُ يَا عِيسَى ابْنَ مَرْيَمَ اذْكُرْ نِعْمَتِي عَلَيْكَ

”Minns Min näst mot dig och din moder: Jag styrkte dig med den Helige Anden…”

(Koranen, Al-Ma’idah 5:110)

”Isa (frid vare över honom) i Koranen är en av de rikast beskrivna profeterna. Han kallas Ordet från Allah, en nåderik ande och ett tecken for mänskligheten. Hans mirakel ar Allahs bevis for hans profetskap.”

— Ibn Kathir, islamisk exeget (1301–1373), Tafsir Ibn Kathir

Isas (AS) unika ställning i Koranen

Ingen annan profet i Koranen tillskrivs så många ärenamn och titlar som Isa. Koranen kallar honom: Al-Masih (den Smorde/Messias), Kalimatullah (Guds Ord), Ruhun minhu (en ande från Honom), Rasulullah (Guds sändebud) och Nabiyyullah (Guds profet). Dessa titlar betonar hans storhet men inte gudomlighet – muslimsk teologi gör en tydlig distinktion.

إِنَّمَا الْمَسِيحُ عِيسَى ابْنُ مَرْيَمَ رَسُولُ اللَّهِ وَكَلِمَتُهُ

”Messias, Jesus, son av Maria, var ingenting annat an Allahs sändebud och Hans Ord som Han sande till Maria, och en ande från Honom.”

(Koranen, An-Nisa 4:171)

Den islamiske lärde Al-Qurtubi (1214–1273) förklarar i sin tafsir att titeln ’Guds Ord’ syftar på att Isa skapades genom Guds direkta befallning – ’Kun!’ (Var!) – utan en faders medverkan, precis som Adam skapades utan föräldrar. Det är ett mirakel i sig, inte ett bevis på gudomlighet.

Det första miraklet – Den jungfruliga födseln

Det absolut grundläggande miraklet i berättelsen om Isa är hans födelse. Sura Maryam (Kapitel 19) ger den mest detaljerade berättelsen: Maria (Maryam) – en from jungfru i tempeltjänst – möts av ängeln Jibril (Gabriel) som tillkännager att hon ska föda ett barn utan att ha berört av någon man.

قَالَتْ رَبِّ أَنَّى يَكُونُ لِي وَلَدٌ وَلَمْ يَمْسَسْنِي بَشَرٌ

”Hon sade: Herre, hur skall jag kunna få ett barn när ingen man har rört vid mig? Han svarade: Så skall det ske. Allah skapar vad Han vill; när Han bestämmer någonting säger Han bara ’Var!’ och det blir.”

(Koranen, Al ’Imran 3:47)

Koranen betonar att detta mirakel är ett tecken (aya) för hela världen – inte bevis på Isas gudomlighet, utan på Allahs allsmäktighet. Precis som Adam skapades ur jord utan föräldrar, skapades Isa utan en fader. Analogin används explicit i Koranen:

إِنَّ مَثَلَ عِيسَى عِندَ اللَّهِ كَمَثَلِ آدَمَ خَلَقَهُ مِن تُرَابٍ

”Infor Allah ar Isas liknelse densamma som Adams liknelse. Han skapade honom av jord och sade sedan till honom: Var! – och han blev.”

(Koranen, Al ’Imran 3:59)

Tal som nyfödd – Miraklet i vaggan

Ett av de mest unika miraklerna som tillskrivs Isa i Koranen – och som inte nämns i de kanoniska evangelierna – är att han talade som nyfödd i vaggan för att försvara sin moders heder, när folket anklagade henne för omoral.

فَأَشَارَتْ إِلَيْهِ قَالُوا كَيْفَ نُكَلِّمُ مَن كَانَ فِي الْمَهْدِ صَبِيًّا

”Hon pekade da pa honom. De sade: Hur skall vi tala med den som ar ett barn i vaggan? Han sade: Jag ar Allahs tjänare. Han har gett mig Skriften och gjort mig till profet.”

(Koranen, Maryam 19:29–30)

Den islamiske teologen Al-Tabari (839–923) kommenterar i sin berömda tafsir att detta mirakel hade ett dubbelt syfte: dels att rena Maryams heder inför folket, dels att från det allra första ögonblicket etablera Isas identitet som Guds tjänare och profet – inte som Guds son. Det första han sade i världen var en trosbekännelse om Allahs enhet.

”Isas tal i vaggan ar ett av de mirakel som Koranen beskriver och som inte finns i Bibeln. Det understryker att hans mission från första ögonblicket var att vittna om tawhid – Guds absoluta enhet.”

— Sayyid Qutb, islamisk tolkare (1906–1966), Fi Zilal al-Quran (I Koranens skugga)

Helanden – Bi-idhni Allah (Med Guds tillstånd)

Koranen beskriver en rad av Isas helanden med en genomgående formel som är teologiskt central: bi-idhni Allah – med Guds tillstånd. Formeln upprepas fyra gånger i en enda koranvers (5:110) för att betona att miraklen kom från Allah, inte från Isa själv.

وَتُبْرِئُ الْأَكْمَهَ وَالْأَبْرَصَ بِإِذْنِي وَإِذْ تُخْرِجُ الْمَوْتَى بِإِذْنِي

”…och du botade den blindfödde och den spetälska med Mitt tillstånd, och nar du fick de döda att resa sig och gå ut ur gravarna med Mitt tillstånd.”

(Koranen, Al-Ma’idah 5:110)

Botandet av den blindfödde (Al-Akmah)

Isa botade dem som var blinda från födseln – ett tillstånd som i tidens medicin ansågs helt obotligt. Den islamiske lärde Ibn Rushd (Averroes, 1126–1198) noterade i sina medicinska skrifter att blindhet från födseln (koagulopatier, katarakta congenita) inte hade någon känd behandling i antiken, vilket gör miraklet ännu mer uppseendeväckande som ett gudomligt tecken.

Botandet av spetälska (Al-Abras) الْأَبْرَصَ

Spetälska (lepra) var den tidens mest fruktade sjukdom, med en social stigmatisering som isolerade de drabbade fullständigt. Isas botande av spetälska var inte bara ett medicinskt mirakel – det var en social upprättelse. I islamisk etik ses detta som ett föredöme: att söka upp de utstötta och återge dem deras värdighet är en religiös plikt (fard kifaya).

”Isa (frid vare över honom) botade inte bara kropparna. Han botade samhallets sjukdom: utestängningen av de svaga. I det följer han sunnan av alla Allahs profeter.”

— Tariq Ramadan, islamisk filosof och professor, In the Footsteps of the Prophet (2007)

Uppväckande från de döda – Guds suveräna makt

Det mest dramatiska av Isas helanden är uppväckandet av de döda, vilket Koranen nämner explicit i Al-Ma’idah 5:110. I islamisk teologi är detta ett av de allra starkaste bevisen för Allahs absoluta makt över livet och döden – och Isa är instrumentet, inte källan.

وَإِذْ تُخْرِجُ الْمَوْتَىٰ بِإِذْنِي ۖ

”…och nar du fick de döda att resa sig och gå ut ur gravarna med Mitt tillstånd.”

(Koranen, Al-Ma’idah 5:110)

Den klassiske kommentatorn Al-Razi (1150–1210) skriver i Mafatih al-Ghayb att detta mirakel var avgörande för Bani Israils (Israels barns) kallelse: ett folk som hade sett profeter och tecken behövde det yttersta beviset för Allahs makt. Uppväckandet av de döda var en förebild för den Yttersta Dagen och en kallelse till tro.

”När Isa vacker de döda vittnar det inte om hans gudomlighet – det vittnar om Allahs suveränitet over döden. Isa ar budbäret; Allah ar avstandaren.”

— Al-Ghazali, islamisk teolog och filosof (1058–1111), Ihya Ulum al-Din

Lerfågeln – Skapelsens tecken

Ett mirakel som är unikt för den islamiska – och koptisk-apokryfiska – traditionen är berättelsen om lerfågeln. Som barn formade Isa fåglar av lera, blåste på dem, och de flög iväg som levande fåglar med Allahs tillstånd.

أَنِّي أَخْلُقُ لَكُم مِّنَ الطِّينِ كَهَيْئَةِ الطَّيْرِ فَأَنفُخُ فِيهِ فَيَكُونُ طَيْرًا بِإِذْنِ اللَّهِ

”Jag formar åt er av lera något som liknar en fågel, och nar jag blåser på den blir den en fågel med Allahs tillstånd.”

(Koranen, Al ’Imran 3:49)

Islamiska lärde ser i detta mirakel en djup symbolik: Isa härmar, på en lägre nivå, Allahs ursprungliga skapelseakt – ty Allah blåste av sin ande (ruh) i Adam (32:9). Isas handling pekar mot Skaparen, inte mot sig själv. Al-Baydawi (d. 1286) skriver att Allah valde just detta mirakel för att visa att skapandet av liv ur materia tillhör Allah ensam – Isa kan imitera formen men livet kommer från Allah.

Det himmelska bordet – Al-Ma’idah

Sura 5 i Koranen bär namnet Al-Ma’idah – ’Det dukade bordet’ – efter ett av Isas mest dramatiska mirakel. Hans lärjungar (Hawariyyun) bad honom be Allah sända ned ett dukat bord med mat från himlen som ett tecken och en fest.

قَالَ عِيسَى ابْنُ مَرْيَمَ اللَّهُمَّ رَبَّنَا أَنزِلْ عَلَيْنَا مَائِدَةً مِّنَ السَّمَاءِ

”Isa, son av Maria, sade: Allah, vår Herre! Sänd ned ett dukat bord till oss från himlen sa att det blir en fest för oss, för den förste och den siste av oss, och ett tecken från Dig.”

(Koranen, Al-Ma’idah 5:114)

Allah beviljar bönen men varnar: den som förnekar detta tecken efteråt ska straffas med ett straff som ingen i världen straffats med. Islamiska kommentatorer ser i detta ett parallellmirakel till Musas (Moses) himmelska mat (manna och vaktelar) i öknen – ett mönster av profetisk kontinuitet i Guds handlande med sina sändebud.

”Al-Ma’idah-miraklet belyser en islamisk grundsanning: Allah ger tecken pa begäran av rättfärdiga profeter, men tecken avsedda att styrka tron far inte bli förstånd for vidskeplighet.”

— Yusuf al-Qaradawi, islamisk jurist (1926–2022), Al-Halal wal-Haram fil-Islam

Isas himmelsfärd och den utlovade återkomsten

Det islamiska perspektivet på Isas slut skiljer sig radikalt från det kristna. Koranen förnekar uttryckligen att Isa dödades på korset – hans fiender trodde att de dödade honom, men Allah lyftes upp honom levande till himlen (rafa’ahu Allah ilayhi).

وَمَا قَتَلُوهُ وَمَا صَلَبُوهُ وَلَكِن شُبِّهَ لَهُمْ

”De dodade honom inte och korsfäste honom inte, men det verkade sa for dem. De som tvistar om detta ar i själva verket i tvivel om det; de har ingen kunskap om detta utan följer bara gissningar.”

(Koranen, An-Nisa 4:157)

Isas himmelsfärd är i sig ett mirakel utan motstycke. Och i Sunnah – profeten Muhammads (frid vare över honom) hadither – beskrivs Isas kommande återkomst (Nuzul Isa) som ett av de stora tecknen inför Domedagen. Han ska komma ned i Damaskus, bryta korset, döda grisen, avskaffa jizyah-skatten och leda bön bakom Imam al-Mahdi.

Vid Den i vars hand min själ är, snart ska Marias son (Isa) stiga ned bland er som en rättfärdig domare. Han ska bryta korset, döda grisen och avskaffa jizyah, och välstånd ska flöda över, så att ingen längre tar emot det.

Hadith: Sahih Al-Bukhari, hadith 3448; Sahih Muslim, hadith 155

”Isas återkomst i islamisk eskatologi är ett av de mest diskuterade ämnen i klassisk Hadith-vetenskap. Den bekräftas av mutawatir-traditioner – traditioner sa manga och sa skilda att förfalskning är utesluten.”

— Ibn Hajar al-Asqalani, hadith-larare (1372–1449), Fath al-Bari

Isas mirakel i Hadith-litteraturen

Utöver Koranen ger Hadith-samlingarna – framförallt Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim – ytterligare detaljer och kontext kring Isas mirakel. Dessa traditioner förmedlar profeten Muhammads (frid vare över honom) beskrivningar av Isa och hans gärningar.

Isra profeternas natt (Isra wal-Mi’raj)

Under Profetens nattresa och himmelsfärd (Isra wal-Mi’raj) mötte profeten Muhammad (frid vare över honom) profeten Isa i den andra himlen tillsammans med sin kusin Yahya (Johannes Döparen). Profeten beskrev Isa som en man av medelhöjd med rodnad i kinderna – levande i himlen, väntande på sin återkomst.

Under min himmelsfärd passerade jag Isa och Yahya i den andra himlen. De var kusiner från moderns sida. Isa var av medellängd med rödaktig hy, som om han just stigit ur badet.

Hadith: Sahih Al-Bukhari, hadith 3394

Isas utseende och karaktär

Profeten Muhammad (frid vare över honom) beskrev Isas utseende i detalj och kallade honom den näst sannaste av alla människor i karaktär – näst efter Profeten själv. Isa beskrivs som en man av djup andlighet, enkelhet och omsorg om de fattiga – karaktärsdrag som Islam lyfter fram som profetiska ideal.

Ingen bland Adams ättlingarna föds utan att Shaytan rör vid dem vid födseln, vilket får dem att skrika – utom Maryam och hennes son.

Hadith: Sahih Al-Bukhari, hadith 3286; Sahih Muslim, hadith 2366

Islamisk teologisk analys – Varför fick Isa dessa mirakel?

11.1 Bevis för profetskapet (Mu’jizat)

I islamisk teologi är profeters mirakel (mu’jizat) Allahs bevis (hujja) för deras äkthet. Varje profet fick mirakel anpassade till sin tids och sitt folks utmaningar. Isas folk – Bani Israil – hade stor respekt för medicin och kunskap, och de mirakel han fick (helanden, uppväckande, mat från himlen) utmanade just vad de ansåg vara omöjligt.

11.2 Kontinuitet med tidigare profeter

Islamisk teologi ser Isas mirakel som en del av en obruten profetisk kedja. Musa delade havet. Sulayman (Salomo) befallde vindarna. Ibrahim (Abraham) brändes inte i elden. Ibrahim väckte döda fåglar. Isa passar in i detta mönster: varje profet fick en mu’jiza som överväldigade sin samtids starkaste område.

11.3 Förebådandet av Muhammad (frid vare över honom)

Koranen citerar Isa som explicit förutsäger sändandet av ’Ahmad’ – ett av Muhammads (frid vare över honom) namn:

وَمُبَشِّرًا بِرَسُولٍ يَأْتِي مِن بَعْدِي اسْمُهُ أَحْمَدُ

”…och jag ger er det glada budskapet om ett sändebud som skall komma efter mig med namnet Ahmad.”

(Koranen, As-Saff 61:6)

Ibn Ishaq och Ibn Hisham citerar detta som det islamiska svaret på Johannesevangeliets ’Paraklet’ (Hjälparen, Joh 14:16) – en teologisk parallell som islamiska apologeter som Ahmed Deedat och Zakir Naik har utforskat ingående.

Islamiska och utom islamiska tänkares röster

”Isa (frid vare över honom) ar i islam inte mindre an Jesus i kristendomen till sin andliga storhet – han ar bara något annat. Han ar Allahs fullkomliga tjänare och vittne, och hans mirakel bevisar Allahs makt, inte hans egen.”

— Seyyed Hossein Nasr, islamisk filosof och professor vid Georgetown University, The Heart of Islam (2002)

”Det islamiska synsättet pa Isa är i mången mening mer exakt an det popularkristna: det bevarar hans storhet utan att göra honom till något han själv aldrig påstod sig vara.”

— Karen Armstrong, religionshistoriker, A History of God (1993)

”Ingen profet i islamisk tradition beskrivs med sa manga titlar av kärlek och areverdig naderikhet som Isa – Al-Masih, Kalimatullah, Ruhun minhu. Hans mirakel ar ett av Koranens rikast beskrivna amnen.”

— Hamza Yusuf, islamisk lärare och grundare av Zaytuna College, The Prayer of the Oppressed (2010)

”Om man laser Koranen om Isa utan förutfattade meningar finner man en gestalt av extraordinär andlig storhet – en profet, ett tecken och en namndare av Guds vilja.”

— Reza Aslan, religionshistoriker, No god but God (2005)

”Isa ibn Maryam ar en av de större profeter Koranen namnger. Hans helanden, hans tal i vaggan, hans himmelsfärd – allt detta ar Allahs bevis till mranskligheten om sin makt och nådighet.”

— Imam al-Nawawi, islamisk jurist och hadith-larare (1234–1278), Riyadh al-Salihin

13. Islamisk-kristen dialog om miraklen

Miraklen tillskrivna Isa är ett av de viktigaste samtalsämnena i den islamisk-kristna dialogen. Båda religionerna bekräftar att extraordinära händelser ägde rum – men tolkar dem fundamentalt olika. Islam ser dem som Allahs tecken förmedlade genom en profet. Kristendomen ser dem som bevis på Jesu gudomliga natur.

Islamiska lärde som Ahmed Deedat (1918–2005) och Zakir Naik har debatterat dessa frågor ingående med kristna teologer. Den gemensamma grunden – att Isa/Jesus var en extraordinär människa med extraordinärt gudomligt stöd – är erkänd av båda sidor. Skiljelinjen ligger i frågan: Var han Guds inkarnation, eller Guds sändebud?

”I dessa mirakel finner muslimer och kristna en gemensam grund: Gud griper in i historien. Vi skiljer oss i tolkningen – men inte i vårdnaden för dessa tecken.”

— Ismail al-Faruqi, islamisk teolog (1921–1986), Trialogue of the Abrahamic Faiths (1982)

14. Slutsats – Isas mirakel som Allahs tecken

Ur islamisk synvinkel är Isas (frid vare över honom) mirakel bland de mest välbelagda och teologiskt rika i hela profetiketraditionen. Koranen nämner: den jungfruliga födseln, tal i vaggan, botandet av blindfödde och spetälska, uppväckandet av döda, lerfågeln som flyger och det himmelska bordet. Hadith-litteraturen tillägger detaljerad beskrivning av hans utseende, hans möte med Muhammad (frid vare över honom) under Mi’rajan och den utlovade återkomsten.

Vart och ett av dessa mirakel bär en islamisk signatur: bi-idhni Allah – med Guds tillstånd. Isa är inte källan; han är kanalen. Allah är den Ende som ger liv, botar sjukdomar och sänker himmelsk mat. Isas storhet i islam ligger inte i att han är Gud, utan i att han är den fullkomliga tjänaren som pekade på Gud med varje gärning och varje ord.

I denna teologiska ram är Isas mirakel inte isolerade underverk – de är ett sammanhängande vittnesbörd om Allahs existens, barmhärtighet och makt, förmedlat av ett av mänsklighetens ädlaste sändebud.

وَجَعَلْنَاهُ وَأُمَّهُ آيَةً لِّلْعَالَمِينَ

”Och Vi gjorde honom och hans moder till ett tecken för världen.”

(Koranen, Al-Mu’minun 23:50)

Källförteckning

Primärkällor – Koranen

Al-Qur’an al-Karim. Citerade suror: Al ’Imran (3), An-Nisa (4), Al-Ma’idah (5), Maryam (19), Al-Mu’minun (23), As-Saff (61). (Svensk översättning: Koranens budskap, Mohammed Knut Bernström, 2000.)

Primärkällor – Hadith

Al-Bukhari, Muhammad ibn Ismail. Sahih al-Bukhari. Samlad ca 846 e.Kr. Hadither: 3286, 3394, 3448.
Muslim ibn al-Hajjaj. Sahih Muslim. Samlad ca 875 e.Kr. Hadither: 155, 2366.
Al-Nawawi. Riyadh al-Salihin (De rättfärdigas trädgårdar). 1270-talet.

Klassisk islamisk tafsir och teologi

Al-Tabari, Ibn Jarir. Jami al-Bayan fi Tafsir al-Quran. 10 e.Kr.
Ibn Kathir, Ismail. Tafsir al-Quran al-Azim. 1300-talet. (Eng. övers.: Tafsir Ibn Kathir, Darussalam, 2000.)
Al-Qurtubi, Muhammad. Al-Jami li-Ahkam al-Quran. 1200-talet.
Al-Razi, Fakhr al-Din. Mafatih al-Ghayb (Tafsir al-Kabir). 1200-talet.
Al-Baydawi, Abdullah. Anwar al-Tanzil. 1200-talet.
Al-Ghazali, Abu Hamid. Ihya Ulum al-Din (Att återuppliva religionsvetenskaperna). 1100-talet.
Ibn Hajar al-Asqalani. Fath al-Bari Sharh Sahih al-Bukhari. 1400-talet.
Qutb, Sayyid. Fi Zilal al-Quran (I Koranens skugga). Dar al-Shuruq, 1954–1965.

Moderna islamiska och akademiska verk

Al-Qaradawi, Yusuf. Al-Halal wal-Haram fil-Islam. 1960. (Eng.: The Lawful and the Prohibited in Islam.)
al-Faruqi, Ismail. Trialogue of the Abrahamic Faiths. IIIT, 1982.
Nasr, Seyyed Hossein. The Heart of Islam: Enduring Values for Humanity. HarperSanFrancisco, 2002.
Ramadan, Tariq. In the Footsteps of the Prophet: Lessons from the Life of Muhammad. Oxford University Press, 2007.
Yusuf, Hamza. The Prayer of the Oppressed. Sandala, 2010.

Komparativa och religionshistoriska verk

Armstrong, Karen. A History of God: The 4,000-Year Quest of Judaism, Christianity and Islam. Knopf, 1993.
Aslan, Reza. No god but God: The Origins, Evolution, and Future of Islam. Random House, 2005.
Bernstrom, Mohammed Knut (övers.). Koranens budskap. Proprius, 2000.