Fråga
Det finns en flicka vars föräldrar tvingade henne att gifta sig, och hon godkände inte detta äktenskap. Nu, efter att äktenskapet fullbordats, vill hon skiljas från sin man, eftersom hon inte kan leva med honom. Situationen är så svår att hon inte vill vara i närheten av honom, och hon älskar honom inte.
Min fråga är:
I denna situation, när han skiljer sig från henne med en återkallbar skilsmässa (talaq), ska hon då stanna i hans hus och vänta tills hennes iddah är slut, eller ska hon återvända till sin familj? Om mannen har för avsikt att ta tillbaka henne under iddah-perioden, har hon rätten att vägra, även om hon aldrig accepterade honom från början?
Svar
Lov vare Allah, och välsignelser och fred vare över Allahs sändebud:
I.
Om kvinnan gifte sig av rädsla för sin far, är äktenskapet giltigt enligt majoriteten av rättslärdas uppfattning, inklusive malikis, shafa’is och hanbalis.
Ibn Abd al-Barr (må Allah förbarma sig över honom) sade: De lärda var oeniga beträffande fadern: kan han tvinga sin vuxna, ogifta dotter att gifta sig, eller inte? Malik, ash-Shafa’i och Ibn Abi Layla sade: Om kvinnan är oskuld har hennes far rätt att tvinga henne att gifta sig, såvida det inte innebär uppenbar skada för henne, oavsett om hon är ung eller vuxen. Detta är också Ahmad, Is-haq och ett antal andra lärda mäns uppfattning.
Ibn Qudamah (må Allah förbarma sig över honom) sade: Vad gäller en vuxen oskuld vid sund förstånd, finns det två åsikter från Ahmad – den ena är att han kan tvinga henne till äktenskap och gifta bort henne utan hennes samtycke, precis som om hon vore ung. Detta är också Maliks, Ibn Abi Laylas, ash-Shafa’is och Is-haqs uppfattning.
Utifrån detta är äktenskapskontraktet som ingicks mellan dem giltigt, och de islamiska reglerna kopplade till äktenskap gäller för det.
II.
Några av de lärda anser att ett påtvingat äktenskap inte är tillåtet, och att hustrun har rätt att välja om hon vill bekräfta och acceptera det, eller ogiltigförklara det i domstol.
De hänvisar till Profetens (frid och välsignelse vare över honom) ord: ”En oskuld ska inte giftas bort förrän hennes tillåtelse sökts, och en tidigare gift kvinna ska inte giftas bort förrän hon rådfrågats.” (Återberättat av al-Bukhari och Muslim.)
Detta är hanafiskolans uppfattning och den som förespråkas av Sheikh al-Islam Ibn Taymiyya och hans elev Ibn al-Qayyim. Bland nutida lärda förespråkas detta av Sheikh Ibn Baz och Sheikh Ibn Uthaymin (må Allah förbarma sig över dem), och är grunden för fatawor utfärdade av de lärda i den Permanenta kommittén för Fatwor.
Ibn al-Qayyim sade, med kommentar till hadithen ”oskulden ska tillfrågas om tillåtelse…”: Det denna regel innebär är att en vuxen kvinna inte kan tvingas till äktenskap, och hon kan inte giftas bort annat än med hennes samtycke.
Om hon ger sitt godkännande efter att äktenskapskontraktet ingåtts, i ord eller i handling – exempelvis genom att frivilligt tillåta honom att vara intim med henne – och de lever ett normalt liv som make och maka under en tid, under vilken hon kunnat vägra men inte gjort det, då har hon genom sina handlingar godkänt äktenskapet.
Al-Kasani (må Allah förbarma sig över honom) sade: Om kvinnans samtycke är ett villkor för äktenskapets giltighet, och äktenskapet ingicks utan hennes samtycke, är äktenskapets giltighet beroende av hennes godkännande: godkänner hon det är äktenskapet giltigt, men vägrar hon är det ogiltigt.
Den Permanenta kommittén för Fatwor tillfrågades: Vad är den islamiska lagen angående en kvinna som gifts bort utan hennes samtycke?
De svarade: Om hon inte godkänner äktenskapet ska frågan hänvisas till domstol, för att antingen bekräfta eller ogiltigförklara äktenskapskontraktet.
III.
Om hon nu vill avsluta äktenskapsrelationen har hon två alternativ:
Första alternativet:
Hon kan be honom om skilsmässa (talaq), och om han går med på det och skiljer sig från henne, måste hon iaktta iddah i hans hus i tre menstruationscykler. Om hon är gravid varar hennes iddah tills hon föder.
Under iddah måste hon stanna i mannens hus och inte lämna det utan hans tillstånd, och han har rätt att ta tillbaka henne. Att ta tillbaka henne kan ske antingen i ord eller i handling, genom samlag under iddah-perioden.
Allah den Upphöjde säger: {Och deras makar har större rätt att ta tillbaka dem under denna period om de vill försoning} [al-Baqarah 2:228].
Om iddah löper ut utan att mannen tagit tillbaka henne, är äktenskapet upplöst och hon är inte tillåten för honom utan ett nytt äktenskapskontrakt.
Andra alternativet:
Hon kan skilja sig från honom genom khul’, antingen genom ömsesidig överenskommelse – att han går med på att ta emot ersättning (brudpriset han gav henne, eller vilket belopp de kommer överens om) och lämnar henne – eller, om han vägrar, kan hon ta saken till en domare för att upplösa äktenskapet mot att hon lämnar tillbaka brudpriset.
Vid khul’ har mannen ingen rätt att ta tillbaka henne under iddah, och hon behöver inte stanna i hans hus. När hennes iddah är slut kan hon gifta om sig.
Beviset från Sunna är att hustrun till Thabit ibn Qays (må Allah vara nöjd med honom) kom till Profeten (frid och välsignelse vare över honom) och sade: ”Jag finner inget fel hos Thabit ibn Qays i hans karaktär eller fromhet, men jag vill inte begå någon otro efter att ha blivit muslim.” Profeten sade till henne: ”Kommer du att ge tillbaka hans trädgård?” Hon sade: ”Ja.” Profeten sade till Thabit: ”Ta tillbaka din trädgård och skilj dig från henne.” (Återberättat av al-Bukhari.)
Om det finns en islamisk domare i ditt land med kunskap om sharia och som dömer enligt den, kan han besluta vad som är lämpligt i denna situation – antingen ogiltigförklara äktenskapet, utdöma skilsmässa eller vad han anser lämpligt efter att ha granskat situationen.
Och Allah vet bäst.
Källa: Islam Q&A